LISA STRÖMBECK. New Friends

Transkript

1 LISA STRÖMBECK New Friends

2 LISA STRÖMBECK New Friends

3 LISA STRÖMBECK på UPPSALA KONSTMUSEUM Djur som motiv i konsten har en lång tradition av infantilisering och objektifiering. Husdjuret som attribut, som smycke eller för estetisk njutning. Vad uttrycker egentligen husdjuret i dess ordlösa kommunikation med människan? Vad är det vi uppfattar genom alla mänskliga projektioner, önskningar och kanske otillfredsställda begär? Vad har relationen mellan människa och husdjur att berätta om vår sociala kultur? Lisa Strömbeck är en genuint ärlig, rättfram och undersökande konstnär. I avsaknad av all form för sentimentalitet närmar hon sig djupt mänskliga, även genanta och intima, behov av kärlek, närhet och gemenskap. Hennes konstnärskap kretsar såväl kring maktrelationer som kring den senmoderna människans sociala och psykologiska utsatthet. Husdjuret, framförallt hunden, har figurerat i hennes konst de senaste 10 åren och inför utställningen på Uppsala konstmuseum har hon fokuserat just på relationen människa hund. Ägande- och maktförhållanden spelas upp i olika scener, liksom den fysiska ömhet och kärlek som i rent mänskliga sammanhang skulle uppfattas som alltför intima och närgångna. I tidigare verk, t ex Vilorum (2000), I Love You You re Mine (2001) och The Tender Spot (2002) får djuren uppfylla människors behov av sällskap, ömhet och trygghet. I foto- och videoverket I Love You You re Mine figurerar konstnärens egna hund Ivan, som försöker att sova i soffan medan ägaren oavbrutet klappar och kelar med honom. Man ser i början att hunden störs av det, men somnar ändå medan kelandet fortsätter. Vänner och bekanta försöker också att vinna hundens gunst och få sina ömhetsbehov tillfredställda. Hunden är köpt för att vara keldjur och kan inte fly sitt öde. Vilorum är en installation som består av ett litet, mörkt rum med en mjuk matta, en madrass, en kudde och en filt. Runt madrassen står fyra videomonitorer som var och en visar ett sovande djur; tre hundar och en katt. Djuren sover på en likadan matta som den i rummet och blir mystiskt närvarande och levande i rummet. Deras rörelser är minimala, först om man tittar länge och noga, kan man se att de andas. Man inviteras här till att sova tillsammans med djur, en domesticerad form av natur. I videon In Memory of All Those Who Work Without Ever Getting a Reward II sitter hunden Ivan framför ett fat dignande av korvar. Han har uppenbarligen fått ett kommando att han ska vänta på tillåtelse för att få äta dem, något som aldrig kommer. Videon är 16 minuter lång och hunden väntar lydigt och längtande under hela inspelningen. Verket visar en så tydlig maktutövning att det gör ont. Till utställningen på Uppsala konstmuseum producerar Lisa Strömbeck nya verk, bl a filmen The first Command (2008). Den visar en ung hundägares försök att få hunden att pussas, hunden har annat i huvudet men försöker ändå göra sin ägare till viljes i en ömsesidig dragkamp. Fotoserien Uniform visar människor som dras till att likna sina hundar genom att klä sig i päls som liknar hundens. Ett par verk är uppföljningar på det projekt konstnären inledde 1998 med verket Vacation in Goa, en fotoserie med konstnärens interaktion med herrelösa strandhundar i Indien. Fotoserien New Friends visar nya generationer strandhundar tio år senare.

4 Den nyproducerade filmen Hierarchy visar de inbördes hierarkierna i de stora hundgäng som bor i Bulgariens huvudstad Sofia. Konstnären interagerar med deras strukturer och hierarkier genom att bjuda dem på ett gigantiskt köttberg. Utställningen uttrycker och undersöker en fascinerande symbios mellan människa och djur. Den ordlösa kommunikationen är i sig en stor och oändlig yta för våra tolkningar och projektioner. Varför skulle vi annars ha sällskapsdjur? Elisabeth Fagerstedt Museichef, Uppsala Konstmuseum LISA STRÖMBECK at THE UPPSALA ART MUSEUM The animal as a motif in art has long been subject to infantalisation and objectification. The portrayal of the house pet as a prop, an accessory, or an object for pure aesthetical enjoyment. What does the pet actually express in its wordless communication with humans? What is it that we detect through all the humanizing projections, wishes and perhaps even unsatisfied desires? What does the relationship between man and house pet tell us about our social culture? Lisa Strömbeck is a genuinely honest, straightforward and inquisitive artist. With a total lack of sentimentality, she approaches the embarrassing, intimate and profoundly human need for love, intimacy and companionship. Her art centres on both power structures as well as the social and psychological vulnerability of modern day man. The house pet, especially the dog, has been a recurring feature in her art for the past 10 years, and her exhibition at Uppsala Art Museum focuses specifically on the relationship between man and dog. Ownership and power structures are depicted in various scenarios, as is the physical tenderness and love that in a purely human context would be considered far too intimate and intrusive. In earlier works, such as Resting Place (2000), I Love You You re Mine (2001) and The Tender Spot (2002), the animals fulfil the human need for company, tenderness and security. The photo and video work I Love You You re Mine features the artist s own dog Ivan, as he is trying to sleep in a sofa while the owner incessantly pets and fondles him. One notices that the dog is at first bothered by it, but he eventually falls asleep despite the owner s continued fondling. Friends and acquantances also try to win the dog s appreciation and have their need for tenderness fulfilled. The dog s role is to be an object of affection and cannot escape its fate. Resting Place is an installation consisting of a small, dark room with a soft carpet, a mattress, a pillow and a blanket. Encircling the mattress are four video monitors showing sleeping animals, three dogs and a cat. The animals sleep on a carpet identical to the one in the room and their presence in the room is surprisingly tangible and vivacious. Their movements are minimal, and it is not until one has studied them for an extended period of time that one realises that they are breathing. Here one is invited to sleep with animals, a domesticated form of nature. In the video In Memory of All Those Who Work Without Ever Getting a Reward II, the dog Ivan sits in front of a platter filled with sausages. He has apparently been ordered to wait for permission before eating them, a permission he never gets. The video is 16 minutes long, and the dog waits obediently and longingly throughout the entire filming process. The piece depicts such a clear demonstration of power that it s painful. Lisa Strömbeck has produced several new works specifically for her exhibition at Uppsala Art Museum. One of these, The First Command (2008) shows a young dog owner s attempts at training the dog to kiss. The dog has other things on its mind, but tries its best all the same to please its owner in a mutual tug-of-war. The photo series Uniform presents people who try to resemble their dogs by dressing in fur similar to that of their dogs. A couple of works are sequels to a project the artist initiated in 1998 with the work Vacation in Goa, a photo series depicting the artist s interaction with stray beach dogs in India. The photo series New Friends shows new generations of beach dogs ten years later. The newly produced film Hierarchy shows the hierarchical interrelationships within the large groups of dogs living in Bulgaria s capital Sofia. The artist interacts with their structures and hierarchies by treating them to a gigantic mountain of meat. The exhibition expresses and studies a fascinating symbiosis between man and animal. The wordless communication offers infinite space for our interpretations and projections. Why else would we have house pets? Elisabeth Fagerstedt Museum Director, Uppsala Art Museum

5 In Memory of All Those Who Work Without Ever Getting a Reward I (2006), Video 6 min

6

7 In Memory of All Those Who Work Without Ever Getting a Reward II (2006), Video 16 min

8 In Memory of All Those Who Work Without Ever Getting a Reward II (2006), Konstnärshuset, Stockholm

9 In Memory of All Those Who Work Without Ever Getting a Reward III (2007), Video 6.30 mi

10 New Friends (2008), Series of ten C-prints 70x60 cm

11 New Friends (2008), Series of ten C-prints 70x60 cm

12 New Friends (2008), Series of ten C-prints 70x60 cm

13 New Friends (2008), Series of ten C-prints 70x60 cm

14 New Friends (2008), Series of ten C-prints 70x60 cm

15 Hierarchy (2008), Video

16 The First Command (2008), Video 15 min

17 Uniform (2008), Series of seven C-prints 90x85 cm

18 Uniform (2008), Series of seven C-prints 90x85 cm

19 LISA STRÖMBECK New Friends För den som har haft förmånen av att följa Lisa Strömbecks verksamhet under den senaste tioårsperioden ter sig hennes senaste utställning New Friends, på Uppsala konstmuseum, som en logisk höjdpunkt i ett konstnärskap som redan från början varit utmärkt av idémässig konsekvens och tematisk stringens. De senaste verken slår kanske betraktaren med sina på ytan snarlika motivval: i samtliga fall hundar i olika situationer av interaktion med varandra eller med (dolda respektive synliga) människor. Närvaron av hundar kan knappast betecknas som en slump. De första foto- och videoarbetena med herrelösa hundar (Vacation in Goa) skapades redan 1998 efter en resa till Indien och redan då fanns ett antal typiska teman representerade som har kommit att varieras under senare år. Hundarnas närvaro finns knappast där för att representera ett slags idealiserat naturtillstånd eller ännu mindre visualisera en förment gullighet, snarare tvärt om. Hundstudierna sätter framför allt strålkastaren på en specifikt mänsklig eller kulturell form av socialitet som ofta kan vara allt annat än gullig. Fokuseringen ligger här på en social ordning präglad av maktrelationer, dominans och ibland även brutalitet, men där också ett slags försonande frizoner blir möjliga genom likaledes mänskliga fenomen som humor, solidaritet, kärlek och en vilja av att ingå i ett sammanhang. Det övergripande intresset för sociala relationer och maktspel har förvisso varit något av en röd tråd i Lisa Strömbecks konst genom åren; och i ett flertal arbeten manifesteras detta genom ett tydligt klass- eller könsperspektiv. Just detta senare har varit tydligt i hennes arbete med konstnärsgruppen Kvinder på Værtshus, som utifrån ett feministiskt perspektiv har genomfört en rad uppmärksammade projekt, såsom Herstories Tour (2000) som fokuserat på en ofta bortglömd kvinnlig kulturhistoria eller publikationen av ett verk om den feministiska konsthistorien i Danmark sedan 60-talet, Udsigt feministiske strategier i dansk billedkunst (2004). Ett av de främsta estetiska verkningsmedlen i Lisa Strömbecks konst handlar annars om att accentuera ett budskap eller narrativ och här spelar den pseudodokumentära stil som präglar så många av hennes videor och fotografiska serier en viktig roll. Även själva serieförfarandet och de pratbubblor som åtföljer de senaste årens kollage hjälper också till att lyfta fram budskapet. Även de icke-filmiska verken förvandlas på detta sätt till ett slags berättelser i miniatyr. Vacation in Goa Series of nine C-prints 50x40 cm

20 En konst som så tydligt lyfts fram av sitt dem i en teknologisk kontext. Inte heller Som exempel kan man ta videon Hierar- budskap löper förvisso alltid risken förfalla visas de i avgränsade rum försedda med chy (2008). Filmen utspelar sig i den bul- till ett slags politiskt korrekt plakatkonst, stolar eller bänkar, vilket lätt ger verken gariska huvudstaden Sofias utkanter, där men denna fallgrop kringgår Lisa Ström- en teatral och institutionell prägel. Istället stora skaror av herrelösa hundar stryker beck systematiskt genom att låta humor presenteras de som stora, rena projektio- omkring. Den 15 minuter långa sekvensen och dubbeltydighet fungera som verkens ner på väggarna i direkt anslutning till de visar hur en grupp människor ställer i ord- implicita självkritik. Verken sluter sig övriga verken och till utställningsrummet ning scenen för filmupptagning och lockar på så vis aldrig i dogmatisk entydighet, självt. Lisa Stömbecks verk är på detta till sig en mängd hundar genom att vräka utan förblir öppna och möjliga att läsa på sätt påfallande inklusiva och syftar även ut en massa kött på marken. I det följan- diametralt olika sätt. Budskapet skrivs till att inbegripa betraktaren själv. Ett de blir de hierarkiska förhållandena inom inte betraktaren på näsan, utan formule- tydligt exempel på denna inklusivitet ut- hundgruppen ytterst tydliga. Den domi- ras som en av många möjliga utsagor i en görs av Vilorum (2000) där ett slags skjul nerande hannen äter först och håller alla kontinuerlig dialog mellan konstnär, verk byggts upp kring en madrass avsedd för medtävlande borta från maten tills han och betraktare. besökarna omgiven av fyra monitorer som nästan sprickfärdig stapplar bort från sce- alla visar djur försänkta i djup sömn. Här nen. Först därefter närmar sig de övriga Ett mer finstämt men icke desto mindre fullbordas inte konstverket förrän betrak- och hela tiden med största försiktighet. Så effektivt medel för att lyfta fram narra- taren deltar med sin fysiska närvaro. snart de snappat åt sig en godbit smiter tivet utgörs av verkens formella komposi- de undan för att sluka den ett stycke bort, tion. Vare sig det handlar om en video, ett Det är i dessa sammanhang som man för att undvika att förnärma alfahan- på ett riktigt sätt. Hunden sitter otåligt fotografiskt verk eller ett kollage handlar skall förstå förekomsten av hundar i Lisa nen. Vad som gestaltas kan givetvis ytligt och väntar på sin herres befallning som hennes arbeten om renodling och foku- Strömbecks konst. Åtminstone sedan den tolkas som ett ytterst ojämlikt förhål- emellertid aldrig kommer. Det är på en sering på motivet. Personen som talar, senaste istiden, för c:a år sedan, lande där tillgång till livsviktiga resurser gång både plågsamt och humoristiskt, och gestalten som agerar är vad som skjuts har förhållandet mellan människa och (i detta fall mat) baseras på styrka. Men pojken har emellanåt svårt att hålla sig för i förgrunden, under det att bakgrund hund varit ett etablerat faktum. Rela- i ett vidare sammanhang blir sekvensen skratt. Verket sätter fingret på kommuni- och formell kontext träder tillbaka eller tionen mellan dessa båda djurarter har inte lika entydig. Vad vi också ser är ett kationens roll inom ramen för ett specifikt elimineras helt (som fallet är i kollagen). utvecklats till ett slags symbiotiskt förhål- egenartat, men också fungerande socialt maktsystem. En befallning kan bara ut- Allt som stör överföringen av budskapet lande som i stort sett gynnat båda sidor sammanhang där en myriad av andra re- kristalliseras i handling om den kan utsä- och kommunikationen med betraktaren som kollektiv. Samarbetet har stärkts av lationer också exponeras utanför de rena gas och här ser vi maktrelationen hamna reduceras helt enkelt till ett absolut mini- att såväl människa som hund är sociala dominansförhållandena. Och i sista hand i ett slags paralytiskt tillstånd på grund av mum. Strategin tycks vara att skapa ett varelser och som sådana ytterst medvetna framträder även ett större maktkomplex, att ingen av kontrahenterna förmår upp- konstverk fritt från irrelevant brus. om hierarki, dominans och sammanhåll- där människan givetvis utgör den domine- fylla vad som förväntas. Dessutom proble- ning. I umgänget mellan hundarna ser rande betingelsen. matiseras den mest simplistiska tolkning I föreliggande utställning spelar även från- man hur hela paletten av gruppbeteenden av vad makt och dominans innebär. Makt varon av ramar denna roll. En ram definie- spelas ut, från strikt dominans till ömse- I Det första kommandot (2008) är den innebär förvisso att någon bestämmer och rar objektet som ett konstverk ämnat åt sidig solidaritet, på ett mer renodlat sätt mänskliga närvaron mer påtaglig. I ett att någon annan lyder, men detta behöver ett enkelriktat betraktande; men befriade än vad som skulle kunna vara möjligt i de renskalat rum ser vi en ung pojke och inte enbart betyda att allt handlar om från detta institutionella ingrepp träder flesta mänskliga sammanhang, där tolk- hans hund. Pojken försöker uttala ett förtryck, exploatering eller orättvisa. Här bilderna ut i rummet och relaterar fritt till ningen av ett visst skeende lätt grumlas kommando han försöker säga puss!, ser vi snarare ett maktförhållande som den omgivande arkitekturen. Samma sak av den enskilde betraktarens ideologiska varvid hunden förutsätts slicka honom präglas av ömsesidig tillgivenhet och god kan även sägas om videoverken. De visas eller kulturella förförståelse inför vad som i ansiktet. Problemet är att han stam- vilja. Det är dessa positiva aspekter, inte på monitorer som riskerar att låsa in utspelas framför ögonen på honom. mar och aldrig får fram sitt kommando som finns latent i de flesta maktrelationer, Resting Place (2000), installation with four videomonitors

21 som alla maktkritiker och världsförbätt- men den är också formulerad i termer av utstrålar. Även här finns en vilja till kom- i termer av makt och dominans börjar rare traditionellt har så svårt att hantera. att utgöra ett monument. Här finns en munikation som går från hundarna till ka- man mer och mer tillägna sig varandras Utan att begripa vad som gör att de flesta mycket samtida problemställning av vad meran och vidare till oss betraktare. Det beteenden, språk och idiosynkrasier en av oss glatt och villigt accepterar att ingå denna genre egentligen kan innebära för är som ville de att även vi skulle sluta oss kultur uppstår med sina specifika uttryck. i ett maktsystem, oavsett vilken position oss idag. Svårigheten att placera en hjälte till deras flock. Det handlar här verkligen I detta verk visas att ingen är immun mot det handlar om, är knappast någon analys i brons högt uppe på en sockel kringgås om new friends. den interaktion som ligger förborgad i av fenomenet möjlig. här genom att verket apostroferar banal varje form av maktrelation och varje form vardaglighet, snarare än heroisk excep- Den andra fotoserien Uniform (2008) av kommunikation människan lika lite In Memory of All Those Who Work Without tionalitet, och dessutom visar bedriften är i detta sammanhang fundamentalt som djuret. Ever Getting a Reward ( till minne av alla i elektronisk realtid, snarare än som ett annorlunda. Till skillnad från de pseudo- de som arbetar utan att någonsin få en symboliserat förflutet. dokumentära scenarier som man ofta för- Man pekar ofta på att hunden blir som sin belöning, ) tematiserar fråge- knippar med Lisa Strömbecks konst, vilka herre men vad Lisa Strömbeck dess- ställningen på ett något annorlunda sätt. Vid sidan av videoverken visas på Uppsala ofta utspelas utomhus och där horisonter utom lyfter fram är det ofta förbisedda Verket är en videotrilogi som visar en li- konstmuseum också två fotografiska seri- och omgivning åtminstone finns antydda, fenomenet av i hur hög grad även herren ten hund ställd inför närmast övermäktiga er som här presenteras för första gången. har vi här att göra med starkt beskurna blir som sin hund. frestelser. I den ena delen balanserar han Den ena bär samma titel som utställ- och närgångna interiörer där gränsen en korv på nosen; i den andra står han ningen och heter helt enkelt New Friends mellan sensuell intimitet och klaustrofobi Erik van der Heeg inför ett berg av korv som han inte tillåts (2008). Här sker till stora delar en åter- kan tyckas hårfin. Motivet är även här äta av; och i den tredje balanserar samma koppling till den ovan nämnda första serie relationen mellan människa och hund, hund korvskivor på sina tassar samtidigt med hundstudier som Lisa Strömbeck men förskjuten på ett delvis oroande sätt. som han bevekande tittar in i kameran. gjorde Även här är sceneriet Indien Varje bild visar en hund som omfamnas Hundens närmast grafiska svart-vit-bruna och en flock herrelösa strandhundar som av en människa iförd en päls med samma färgteckning och de klarröda korvarna till övervägande del livnär sig på fiskavfall färg och struktur som hundens egen. som avtecknas mot en neutralt vit bak- från yrkesfiskarnas båtar. Det är ett hårt Det handlar självfallet inte om några grund (nästan som mot en målarduk) liv som dessa hundar lever och samma hundpälsar, men visar icke desto mindre skapar ett visuellt uttryck som tycks relationer av makt och dominans återfinns på den dubbelhet människan har till den transcendera demarkationslinjen mellan hos dessa djur som bland hundarna från omgivande naturen. Vissa djur avlivas måleri och elektronisk konst. Rent formellt Bulgarien i Hierarchy. Men samtidigt kan utan misskund ibland under närmast bryter detta verk mot den snap-shot-este- heller inte någon ur gruppen överleva industriella former under det att andra tik som annars präglar så många av Lisa ledare, lika lite som underställd om de upphöjs till sällskapsdjur och skäms bort Strömbecks arbeten och med ett mycket inte håller ihop. Och här tycks alla ha en på allehanda vis. På grund av bildernas lyckat resultat. Här finns ingen människa plats. Bilderna fokuserar på de närmast komposition är det ibland svårt att veta närvarande, men det råder inget tvivel absurda deformiteter som dessa hundar var människan tar slut och djuret börjar; om att det näppeligen finns en hund som lider av: brutna och illa läkta ben, avslitna båda verkar glida in i varandra som genom detta prov på självbehärskning öron, utstuckna ögon, etc. Men i detta genom ett slags statisk metamorfos där kan bryta mot sina naturliga instinkter sociala pussel förvandlas deformationerna aspekter av ömhet, brutalitet och sexu- utan att en människas befallning finns i till individuella uttryck inom gruppen och alitet tillåts samexistera. Titeln Uniform bakgrunden någonstans. Titeln utgör ju till specialiteter det som en hund inte anspelar också på den typ av närmande i sig ett narrativ eller en liten moralitet klarar av utförs lätt av någon annan. som sker mellan individer som lever intimt och pekar på det otillfredsställande i att Samtidigt slås man också av den glädje sida vid sida under lång tid. Oavsett var alla kanske inte värderas efter förtjänst, och oförskräckthet som dessa hundar parterna står i förhållande till varandra

22 LISA STRÖMBECK New Friends For anyone who has had the privilege of following Lisa Strömbeck s artistic endeavours during the last decade, her latest exhibition New friends at Uppsala Art Museum, stands out as something of a benchmark in a career marked by consistency and thematic stringency. Her latest works may very well strike the viewer with their common set of imagery: in each piece we see a display of dogs either interacting with each other or with human beings. The presence of dogs in Strömbeck s art is hardly coincidental. Her first photos and videos displaying stray dogs (Vacation in Goa) was created already back in 1998 after a trip to India. Even in these early works one could detect several recurring themes that have been taken up and given different expressions throughout the years. The dogs are hardly there in order to communicate a perceived ideal about a natural state; neither are they there simply to be cute and clever. Instead, the presence of dogs allows the artist to focus on a specifically human form of cultural or social interaction that is anything but cute. Important themes are, in that regard, power relationships, domination and even brutality, although balanced by human phenomena such as humour, love, loyalty and a desire to relate to others, thereby indicating the possibility of atonement. The overarching interest in social relationships and power play has been something of a common denominator in Lisa Strömbeck s art over the years, often manifesting itself in a rather obvious class or gender perspective. This has been particularly patent in her participation in the feminist artist collective Women Down the Pub, which has been responsible for a series of projects that have stirred up quite some attention, such as Herstories Tour (2000) that stressed neglected aspects of female cultural history; or the publication of the feminist art history of Denmark since the 1960s, View (2004). One of the primary aesthetic tools in Lisa Strömbeck s art has to do with the communication of a narrative or a message to the viewer. This is one of the reasons why a quasi-documentary style has come to characterise her works. Also the strategy of working with photographic series or the presence of speech bubbles in her collages of later years, serves the same purpose, allowing them the possibility to carry a narrative. An art that so forcefully stresses the con-

23 tent or the message aspect certainly runs architecture. The same thing can be said domination, and cooperation. In the in- an even larger power complex appears, the risk of degenerating into some kind of about her videos. They are not presented teraction between dogs we see the whole where human beings and the human soci- politically correct agitprop, but that hurdle on monitors that always run the risk of spectrum of group behaviour at play ety constitutes the dominating factor. is circumvented rather elegantly by Lisa putting too much emphasis to the tech- from strict domination to mutual altruism Strömbeck by giving humour and ambigu- nological context; nor are they shown in in a purer form than what is possible In The First Command (2008) the human ity an important role to play. In this way a confined space, a black cube with chairs when we study most human contexts, and presence is even more apparent. We see her works are never devoid of implicit or benches, that renders too much of a where the interpretation of events runs a young boy and his dog sitting in a naked reflexivity or even self critique. Her art theatrical or institutional dimension to the the risk of being blurred by the ideological room. The boy tries to utter a command never closes itself into unequivocal dog- pieces. Her videos are instead presented or cultural presuppositions of the viewer. he is trying to say kiss!, whereby the dog matism, but remains open and possible to directly on the walls through large projec- is supposed to lick him in the face. The interpret in a manifold of ways, regardless tions, in close relation to the other pieces We may take the video Hierarchy (2008) problem is that he is stuttering and cannot of the position of the beholder. at the show, as well as to the exhibition as an example. This piece has been filmed express his command properly. The dog space in general. Lisa Strömbeck s works on the outskirts of the Bulgarian capital is waiting impatiently for an order that A more finely tuned, but nevertheless are in this aspect remarkably inclusive, Sofia, where large packs of stray dogs never comes. It is both painful and funny very effective, instrument in making the and aim in the last instance to also include have found their habitat. The 15 minutes at the same time, and the boy is obviously narrative come across has to do with the viewer. A clear-cut example of this sequence shows how a group of people having a hard time not breaking out in the formal composition of her pieces. inclusive aspect of her art is the installa- are preparing the set for filming and laughter. This piece accentuates the role Regardless whether dealing with a video, tion Resting Place (2000), where a shed lures a group of dogs to the camera by of communication within the framework of a photograph or a collage, her strategy is had been erected around a bed put there throwing large amounts of meat on the a given relation of power. A specific com- to expel everything that is not necessary for the benefit of the visitors. The bed was ground. What follows is an accurate study mand can only be translated into action and to give maximum focus on the object in turn surrounded by four monitors show- in hierarchical behaviour. The alpha male if it can be spoken, and in this piece we at hand. The person that speaks, the ing animals in different stages of sleep. In is first on the scene, eating his fill and see how a power relationship ends up in a figure that acts is what counts nothing this case the artwork is not complete until keeping the other dogs away by his mere state of paralysis due to the fact that none else. Background and formal context has the visitor places himself in concretu in presence, until he, almost dizzy from all of the those involved can do what is ex- to be reduced or are in some cases totally the work. the food, stumbles out of camera. It is pected of them. Yet another aspect of this eliminated, as in her collages. Everything not until he has gone that the other dogs work is that it puts into question the most that interrupts the free transmission of This is the general context in which we dare approach the food. They move care- simplistic interpretation of what power the message and the communication with have to understand the presence of dogs fully, pinching tiny bits of meat in order to and domination really is. Power certainly the viewer is reduced as much as possi- in Lisa Strömbeck s works. At least since devour at a distance so as not to offend means that someone is in command and ble. The quest is here to create an artwork the end of the last Ice Age, some ten their leader. On a superficial level we are that another one is obeying, but that does free from irrelevant static noise. thousand years ago, the relationship be- confronted with a remarkably unequal not necessarily mean that power should tween man and dog has been an estab- relationship between individuals where be viewed exclusively in terms of oppres- At the present exhibition the absence lished fact. The relationship between the access to important valuables (in this sion, exploitation and injustice. In this of frames around the images serves the two species has taken many forms during case food) is governed by brute force. But video we are instead confronted with a same purpose. A frame may in some the aeons, but has clearly developed in a wider context, it is hard to see this power relationship informed by mutual cases define a specific object as a work of into a symbiotic one that in the greater sequence in such an unambiguous fash- affection and good will. These are some of art viewed as something detached from scheme of things has been favourable to ion. What we see is also a singular but the positive aspects, embedded in most the surrounding space. But without this both parties. The cooperation has been functioning social organism dominated by power relationships, that many politi- institutional framework, the images are strengthened by the very fact that both cohesion and where a myriad of other re- cal analysts, critics and zealots have had free to take a step out in the room and man and dog are social beings, with a lationships are exposed beyond the fact of such difficulty explaining. An understand- relate uninterrupted with the surrounding conscious understanding of hierarchies, pure dominance. And in the last instance ing of the phenomenon is hardly possible