Alla är lika för mig!

Transkript

1 Alla är lika för mig! En kartläggning av hur socionomutbildningar tar upp sexuell läggning

2 Innehållsförteckning Förord 1 Inledning 2 Tidigare studier om socionomutbildningen 3 Syfte, frågeställningar och begrepp 4 Socionomutbildningens framväxt 5 Avgränsningar 6 Metoder och material 7 Metoder och material 8 Validitet och reliabilitet 8 Urval 9 Tillvägagångssätt och material 10 Självvärdering 10 Innehållsanalys av kursplaner 11 Studentenkät 12 Homo- bisexuellas livssituation 14 Brott mot homo- och bisexuella personer 15 Adoption och familjefrågor 16 Självmord 17 Dryckesmönster 18 Bakgrund och aktuell lagstiftning 19 Socionomutbildningen 20 Socialtjänstlagen 21 Bemötande av homo- och bisexuella i socialtjänsten 23 Rätten att älska vem man vill en mänsklig rättighet 24

3 Exempel på när HomO blivit kontaktad i ärenden som rör 26 socialtjänsten Resultat 28 Självvärdering 28 Fråga A 29 Fråga B 30 Fråga C 33 Fråga D 38 Innehållsanalys av kursplaner 40 Studentenkät 42 Kategorisering av motiveringar till fråga 7 och 9 48 Sammanfattande analys 53 Genomgående teman 63 Sammanfattning 65 Referenser 68 Litteratur 68 Källmaterial 68 Tabell- och figurförteckning 1:1 Innehålls analys av kursplaner Andel kvinnor och män uppdelat på ålder 42 2:2 En tillräckligt bra grund 44 2:3 Berörts under praktikperioder 45 2:4 Känner någon som de vet är homo-/eller bisexuell 46 Figur 1: Kategorisering av fråga 7 48 Figur 2: Kategorisering av fråga 9 50 Bilaga Studentenkät

4 1 Förord Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) kontaktas med jämna mellanrum av personer som söker råd och stöd för att de känt sig kränkta eller osynliggjorda i sina kontakter med socialtjänsten. Frågor och anmälningar rör allt från blanketter som förutsätter att man lever i en heterosexuell relation, och därför inte går att fylla i om man lever tillsammans med någon av samma kön, till problem vid vårdnadstvister där familjerättshandläggare eller andra aktörer i rättssystemet har uttryckt negativa åsikter om en förälders homosexualitet i samband med utredningarna, eller socialnämndsledamöter som lagt en persons homosexuella läggning i sig till grund för avslag på en adoptionsansökan. Socialstyrelsen fick i september 2003 i uppdrag av regeringen att kartlägga i vilken mån en persons sexuella läggning kan ha betydelse för bemötandet inom socialtjänsten. Socialstyrelsens kartläggning visade att det största problemet inom socialtjänsten är att homo- och bisexuella personer osynliggörs. Osynligheten kan leda till att enskilda människor inte får det stöd som de behöver och har rätt till. En viktig slutsats av Socialstyrelsens rapport är att det krävs mera av reflektion och fördjupning i socionomutbildningen i frågor om den sexuella läggningens betydelse i det sociala arbetet. I juli 2003 trädde lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering i kraft. Lagens ändamål är att motverka diskriminering som har samband med bl.a. sexuell läggning. Den täcker ett antal samhällsområden och sedan 1 januari 2005 omfattas också diskriminering inom socialtjänsten på grund av sexuell läggning av förbudet. Den som utsätts för diskriminering i strid med lagen har rätt till skadestånd från den som ansvarar för den aktuella verksamheten. HomO har tillsyn över lagen vad gäller diskrimineringsgrunden sexuell läggning. Mot bakgrund av den nya lagstiftningen och tidigare identifierade problem inom socialtjänsten fann vi det intressant att undersöka hur socionomutbildningen förbereder blivande socionomer i frågor som rör homo- och bisexuellas livsbetingelser. Undersökningen genomfördes av Mathias Wahlsten-Sjöberg, studerande vid Förvaltningsprogrammet vid Göteborgs universitet, under vårterminen 2005 då han hade sin utbildningspraktik förlagd hos HomO. Den rapport som du nu håller i din hand är resultatet. Ambitionen har varit att ge en rättvis bild av hur socionomutbildningarna arbetar med frågor kring sexuell läggning. Vår förhoppning är att rapporten också skall fungera som en drivkraft till förändring när det gäller de brister som identifierats. Hans Ytterberg Ombudsman mot diskriminering på grund av sexuell läggning

5 2 Inledning Det faktum att alla människor har en sexuell läggning är det i praktiken sällan någon som reflekterar över. Särskilt heterosexuella människor reflekterar mycket lite eller aldrig över sin egen eller andras sexuella läggning och hur stor betydelse den har för vår identitet, självkänsla och personliga utveckling. I mötet med andra människor utgår de flesta istället ifrån att alla i ens omgivning är heterosexuella något som leder till att homo- och bisexuella ofta osynliggörs, ett osynliggörande som kan leda till att personer inte får det stöd eller råd som de behöver. Denna kartläggning handlar om och i så fall på vilket sätt socionomutbildningen i Sverige tar upp och behandlar frågor om homo- och bisexualitet. Kartläggningen beskriver på vilket sätt och i vilken omfattning socionomutbildningen inkluderar frågor rörande homo- och bisexuellas livssituation samt vilka metoder och hjälpmedel som används. Kartläggningen bygger främst på uppgifter hämtade från institutionerna för socialt arbete vid de högskolor och universitet som ingår i undersökningen. Information har även hämtats in via enkätundersökningar riktade till socionomstuderande samt från samtal med ansvariga vid institutionerna. I september 2003 gav regeringen i uppdrag till Socialstyrelsen att kartlägga i vilken mån en persons sexuella läggning kan ha betydelse för bemötandet inom socialtjänsten. I juni 2004 presenterade Socialstyrelsen sin lägesbeskrivning Sexuell läggning och bemötande i socialtjänsten 1 som tydligt visar att socialtjänsten nästan uteslutande utgår från att alla lever ett heterosexuellt liv. Socialstyrelsen beskriver detta som en bristande observans. Socialstyrelsen skriver att dåligt bemötande inom socialtjänsten ofta handlar om okunskap och ovana att möta människor med homo- eller bisexuell läggning. Det dåliga bemötandet kan ta sig olika uttryck, allt från diskriminerande särbehandling till nedlåtande eller kränkande kommentarer och bemötande. Socialstyrelsen skriver även att det skulle kunna finnas mer tid för reflektion och fördjupning i socionomutbildningen i frågor om den sexuella läggningens betydelse i det sociala arbetet. 1 1 Sexuell läggning och bemötande i socialtjänsten. Socialstyrelsen juni 2004

6 3 Arbetsfältet som socionomer återfinns inom är brett, men gemensamt för de flesta är att värderingar och förhållningssätt kommer att vara avgörande för hur professionellt ens bemötande kommer att uppfattas. Om studenter vid socionomutbildningarna inte resonerar kring frågor om hur de själva förhåller sig till homo- och bisexualitet kommer de inte att kunna bemöta alla människor på ett kompetent och icke diskriminerande sätt. I Socialstyrelsens regleringsbrev för 2005 står att läsa att: Socialstyrelsen skall, utifrån sitt uppdrag att undersöka bemötandet av homo- och bisexuella personer inom socialtjänsten, redovisa vilka åtgärder som myndigheten vidtagit i syfte att förbättra bemötandet av HBTpersoner inom socialtjänsten 2. [HBT är en förkortning för homosexuella, bisexuella och transpersoner]. Tidigare studier om socionomutbildningen Utöver socialstyrelsens rapport bör en C-uppsats av Danielle Gyllenpalm nämnas som en av de få studier som skett på området. Uppsatsen Diskurser om sexualitet och identitet i socionomutbildningen 3 beskriver hur homosexualitet och identitet behandlas på Stockholms universitets allmänna och mångkulturella linje. Studien visar att den analyserade kurslitteraturen utgår från ett heteronormativt perspektiv samt att det saknas en diskurs om homosexualitet i den svenska litteraturen om socialt arbete. I den avslutande diskussionen skriver Gyllenpalm att den heterosexuella läggningen inte bara ses som den enda sexuella läggningen, utan även som den enda rätta. Gyllenpalm säger vidare att det enligt hennes granskning inte finns något i socionomutbildningen med allmän och mångkulturell inriktning vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, som verkar främjande mot diskriminering och kränkningar på grund av sexuell läggning. I januari 1978 tillsattes av regeringen en utredning för att se över homosexuellas situation i samhället lämnade utredningen över betänkandet Homosexuella och Samhället 4. 2 Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende Socialstyrelsen 3 Diskurser om sexualitet och identitet i socionomutbildningen. Gyllenpalm, Danielle. Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet SOU 1984:63 Homosexuella och Samhället. Betänkande av utredningen om homosexuellas situation i samhället. Socialdepartementet 1984

7 4 Utredningen granskade bland annat en rad olika utbildningslinjer inom högskolans ram som har stor betydelse när det gäller att förbättra situationen för homosexuella. Bland annat granskade man lärar- och läkarutbildningen. Man avsåg att granska utbildningar som har stor betydelse för attitydförändringar samt betydelse för stöd och hjälp till homosexuella. Denna utgångspunkt gjorde att man även granskade socionomutbildningen fanns socionomutbildningen vid sex lärosäten och omfattade även då 140 högskolepoäng. Under arbetet med granskningen av utbildningarna tillfrågade man samtliga socionomutbildningar om man inom ramen för utbildningen behandlar frågor om homosexualitet. Av svaren framgick att det endast vid ett lärosäte förekom undervisning om homosexualitet och då inom ramen för en 5-poängskurs om avvikande beteende. Utredningen skriver i sitt betänkande att när det gäller socionomutbildningen i övrigt är undervisningen minimal och till stor del beroende av egna initiativ från elever. Utredningen skriver också att de som exempel på åtgärder föreslår lärosätena att de vid fastställandet av kursplaner även tar upp homosexualitet. Syfte, frågeställningar och begrepp Syftet med denna kartläggning är att ge en bild av om och hur frågan om sexuell läggning är något som man är medveten om och arbetar med på socionomutbildningarna. Detta för att kunna belysa eventuella brister och föreslå förbättringar. Kartläggningen ämnar ge en aktuell bild av om och hur dagens socionomutbildningar i Sverige lyckas med att förse studenterna med de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt om homo- och bisexuellas livssituation samt aktuell diskrimineringslagstiftning som är nödvändiga för deras framtida yrkesroll som socionomer. Socialstyrelsens rapport om hur homo- och bisexuella bemöts i socialtjänsten ger en dyster bild av hur verkligheten ser ut varvid HomO anser det vara viktigt att kartlägga de kunskaper om förhållningssätt och bemötande som den förberedande yrkesutbildningen ger. Detta syfte bryts i kartläggningen ned till följande frågeställningar: Tas homo- och bisexualitet upp i socionomutbildningen när man behandlar bemötande av och förhållningssätt till olika människor? I vilka situationer tar man upp och diskuterar homo- och bisexuellas livssituation?

8 5 I kartläggningen förekommer en del begrepp som kräver ett förtydligande. Begreppen definieras utifrån de vedertagna definitioner HomO arbetar med och presenteras nedan: Sexuell läggning, med detta menas homo-, bi- eller heterosexualitet. Bisexuell, bli kär i, förälskad och sexuellt attraherad av någon oavsett om det är en man eller kvinna. Heterosexuell, bli kär i, förälskad och sexuellt attraherad av någon av det motsatta könet. Homosexuell, bli kär i, förälskad och sexuellt attraherad av någon av sitt eget kön. Heteronormativitet, betyder att heterosexualitet uppfattas som det normala, givna och förväntade. Därmed blir annan sexuell läggning betraktad som onormal och konstig/ avvikande. Homofobi, en uppfattning eller medveten värdering hos en individ, en grupp eller ett samhälle som ger uttryck för en starkt negativ syn på homosexualitet eller homo- och bisexuella. Det bör poängteras att homo- och bisexualitet inte kan förstås om man inte ser heterosexualitet som just en sexuell läggning. Socionomutbildningens framväxt 1964 fick de dåvarande socialinstituten högskolestatus, socialhögskolorna bildades. I och med detta skedde en viss anpassning till den traditionella akademiska utbildningen genom att man bland annat breddade och fördjupade den teoretiska utbildningen. Dock skulle det komma att dröja fram till 1977 innan socialhögskolorna integrerades med universiteten/högskolorna på respektive ort. Det nya akademiska ämnet socialt arbete skapades. Vid den här tiden inleddes socionomutbildningen med en grundläggande samhällsvetenskaplig utbildning på 40 högskolepoäng. Utbildningen reglerades av en central utbildningsplan som även slog fast att utbildningen skulle innehålla två stycken handledda

9 6 praktikperioder tillsattes en enmansutredning för att se över socionomutbildningen. Utredaren, Björn von Sydow, fastslog snart att utbildningen inte levde upp till de krav som ställs på en yrkesförberedande utbildning samt att studenterna inte erbjöds en tillräcklig teoretisk fördjupning. Utredningen ledde slutligen fram till att en ny central studieplan bildades, en plan som kom att forma socionomutbildningen under 1990-talet avskaffades den centralt reglerade linjeorganisationen som gjorde det möjligt att detaljstyra högskoleutbildningar. Denna avreglering har lett till att universiteten och högskolorna har stor frihet att själva bestämma hur de vill organisera sin verksamhet, använda sina resurser och organisera sina studier. Detta har medverkat till att socionomutbildningen kännetecknas av en mångfald av profiler från allmän inriktning till mer specialiserade inriktningar. Avgränsningar HomO:s kartläggning kommer enbart att rikta in sig på de allmänna inriktningar som finns på de universitet och högskolor som ingår i urvalet. Anledningen till detta är att resultaten förhoppningsvis ska kunna ge en tillförlitlig bild av hur socionomutbildningarna i Sverige lyckas förse studenter med de kunskaper om förhållningssätt och bemötande de behöver för att kunna behandla alla människor på ett icke diskriminerande sätt. Ytterligare en anledning är givetvis tiden. Det är inte möjligt inom ramen för denna kartläggning att sätta sig in i och jämföra även de specialiserade inriktningarna. Urvalet i denna kartläggning består av de universitet och högskolor som ingick i Högskoleverkets utvärdering av socionomutbildningar som utfördes 1999/2000. En bidragande anledning till detta är att Högskoleverket tillsammans med Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, gjorde en uppföljande utvärdering 2003 av samma högskolor och universitet. Ersta Sköndal Högskola som ingick i Högskoleverkets utvärdering och därmed utgör en del av HomO:s urval skiljer sig från övriga lärosäten i kartläggningen då den inte har staten som huvudman. Huvudman för socionomutbildningen vid Ersta Sköndal är i stället stiftelsen Stora Sköndal och man har enligt förordningen SFS 1993:956 tillstånd att utfärda socionomexamen. Ersta Sköndal Högskola skiljer sig också från övriga lärosäten i kartläggningen vad gäller inriktningen på socionomutbildningen då deras utbildning har inriktning mot antingen diakoni eller äldreomsorg. Motiveringen till att ändå låta Ersta

10 7 Sköndal Högskola ingå i HomO:s urval har sin grund i att högskolan var ett av de lärosäten som utvärderades av Högskoleverket och FAS samt att det är intressant att se om det förekommer någon skillnad i en utbildning som inte är en del av det statliga högskolesystemet på samma sätt som övriga lärosäten i kartläggningen. Metoder och material För att söka svar på frågeställningarna används i kartläggningen en bred metodansats. Detta innebär att olika verktyg och metoder har använts. Tillvägagångssättet som använts kallas ofta för triangulering och innebär att ett flertal observatörer, perspektiv, källor och metoder kombineras. I och med användandet av flera olika sätt att mäta sprids svagheterna och validiteten ökar. I studien ingår följande material: 1. En självvärdering från de lärosäten som ingår i undersökningen 2. Genomgång av innehållet i merparten av den litteratur som lärosätena hänvisat till i sina självvärderingar. 3. Samtal med kontaktpersoner för självvärderingen från de lärosäten som ingår i undersökningen. 4. En kvantitativ innehållsanalys av kursplaner utifrån på förhand uppställda sökord. 5. En enkätundersökning till studenter vid de lärosäten som ingår i undersökningen.

11 8 Metoder och material Kartläggningen är en beskrivande studie med avsikt att ge en bild av om och hur frågan om sexuell läggning är något som man är medveten om och arbetar med på socionomutbildningarna. Utgångspunkten för kartläggningen är dock normativ. HomO har som myndighet i uppdrag att arbeta mot diskriminering på grund av sexuell läggning och homofobi och kartläggningen görs givetvis i linje med detta uppdrag. Ambitionen är att ge en rättvis bild av hur socionomutbildningarna arbetar med frågor kring sexuell läggning. Studien är inte hypotesprövande och inkluderar ingen teori varifrån en hypotes kan deduceras. Tanken bakom studien är en önskan om att påvisa de faktiska förhållanden som råder så att incitament till förändring av eventuella brister kan skapas. Validitet och reliabilitet För att uppfylla kartläggningens syfte finns det givetvis ingen metod som ensam kan täcka hela verkligheten och därmed ingen ensam metod som garanterar valida resultat. Forskningsproblem och frågor formuleras på den teoretiska nivån medan undersökningarna genomförs på den praktiska nivån. Det ständigt återkommande översättningsproblemet, eller operationaliseringsproblemet om man så vill, blir därför om vi empiriskt undersöker det som vi på den teoretiska nivån påstår att vi undersöker. Användandet av triangulering syftar till att säkerställa att man faktiskt mäter det man tror att man mäter. Genom att använda sig av en bred metodansats är ambitionen att god validitet skall uppnås. Flera bilder av samma fenomen ökar validiteten. För att en undersökning ska uppnå god resultatvaliditet måste det alltså finnas en god överrensstämmelse mellan teoretisk definition och operationell indikator. Det är även viktigt att undersökningen har en hög reliabilitet, vilket innebär frånvaro av slumpmässiga och systematiska fel. Orsaker till bristande reliabilitet är i första hand slump- och slarvfel under själva datainsamlingen.

12 9 Urval Det är av stor vikt att man redan på ett tidigt stadium klargör om vilka det är man vill uttala sig om. Man måste med andra ord fastställa undersökningens population och med det menas i det här fallet vilka utbildningar undersökningen vill uttala sig om. Populationen i denna kartläggning utgörs av de lärosäten i Sverige som har tillstånd att utfärda socionomexamen. Undersökningsfallen i den här kartläggningen består av ett strategiskt urval bland de lärosätena. De socionomutbildningar som var föremål för Högskoleverkets och FAS:s utvärderingar och därmed även utgör HomO:s urval är socionomutbildningarna vid: Ersta Sköndal Högskola Göteborgs universitet Lunds universitet Mittuniversitetet Stockholms universitet Umeå universitet Örebro universitet Utöver de högskolor och universitet som presenteras ovan har följande lärosäten rätt att utfärda socionomexamen: Högskolan i Jönköping, Linköpings universitet, Malmö Högskola samt Växjö universitet 5. Även om strategiska urval inte är representativa för populationen som helhet i alla dess detaljer är ambitionen i den här kartläggningen att resultatet ska lyfta fram allmängiltiga aspekter som förväntas säga något om också övriga fall i populationen. Tanken är att urvalet bestående av sju stycken olika universitet och högskolor ska kunna ge en allmän bild av hur läget ser ut på socionomutbildningarna i Sverige vad gäller förmedling av kunskaper om förhållningssätt och bemötande av homo- och bisexuella människor. För att stärka tilltron till resultaten är det av stor vikt att de tillvägagångssätt man använt sig av beskrivs utförligt. 5 Högskoleverket. 2005

13 10 Tillvägagångssätt och material Tillvägagångssättet beskrivs här relativt utförligt. Syftet med detta är bland annat att läsaren ska få en större förståelse för hur kartläggningen gått till men även för att möjliggöra eventuell replikation. Självvärdering Till grund för kartläggningen ligger en självvärdering som har skickats till de sju universitet och högskolor som ingår i kartläggningen. Självvärdering är till för att institutionerna själva ska analysera den egna verksamheten och göra en utvärdering av den. Självvärderingen utgörs av fyra stycken frågor som institutionerna fått svara på. Tanken med frågorna var att institutionerna skulle fundera och resonera kring om hur frågan om sexuell läggning behandlas inom ramen för de allmänna socionomutbildningarna. Utöver denna tanke visar även erfarenheten att institutionernas arbete med självvärderingar även bidrar till att identifiera så väl starka sidor och sådant som behöver förbättras. Det är givetvis viktigt att självvärderingen är väl genomförd för att den externa bedömningen ska kunnas genomföras på bästa sätt. Med anledning av detta har alla lärosäten kontaktats via telefon och/eller e-post för att komplettera sådant deras självvärderingar saknat samt förtydliga de delar som varit mindre tydliga. Till självvärderingen följde en instruktion om att inleda självvärderingsrapporten med en redogörelse för hur arbetet med självvärderingen genomförts. Det vill säga hur det har förankrats på institutionen samt vilka som har deltagit. Institutionerna upplystes också om att HomO:s kartläggning, förutom att ge en bild av hur socionomutbildningen ser ut idag, förhoppningsvis även kan ligga till grund för en förbättrad medvetenhet om homo- och bisexuellas livssituation samt förebygga kränkande bemötanden.

14 11 Frågorna som ingick i självvärderingen presenteras i sin helhet nedan: A Finns det på institutionen en övergripande plan för hur frågor rörande sexuell läggning ska behandlas i socionomutbildningen? Och i så fall på vilket sätt och i vilken omfattning? Finns inga sådana tankar och idéer vänligen motivera varför. B I vilka situationer diskuteras homo- och bisexuellas livssituation? Exempel på sådana situationer kan vara frågor om adoption, familjerådgivning och brottsoffer problematik. C Använder ni någon särskild kurslitteratur för att belysa frågan om homo- och bisexuellas livssituation? Och i så fall vilken? Används ingen särskild litteratur var vänlig och motivera varför. D Är ni medvetna om studenterna eller de undervisande lärarna har uttryckt behov om att resonera kring frågor om sexuell läggning? Innehållsanalys av kursplaner För att utöka bilden av hur frågan om sexuell läggning behandlas, eller inte behandlas, på socionomutbildningen gjordes även en kvantitativ innehållsanalys. Med detta menas en undersökning av innehållet i någon skriftlig, muntlig eller bildmässig framställning. Föremål för HomO:s analys var de kursplaner som finns på de universitet och högskolor som utgör urvalet och det som undersöktes var i vilka kursplaner följande begrepp förekommer: Homosexualitet, bisexualitet, heterosexualitet, heteronormativitet, homofobi, sexuell läggning, kön, sexualitet samt identitet. Innehållsanalysen gjordes på samtliga kursplaner som ingick i socionomutbildningarna. Detta innebär att undersökningen baseras på likvärdiga och därmed jämförbara uppgifter om hur frekvent ovanstående begrepp förekommer. Utbildningens upplägg ser dock olika ut från lärosäte till lärosäte. Vissa utbildningar startar med ett gemensamt basblock för alla studenter och det ges sedan möjlighet till specialisering genom valbara kurser. Innehållsanalysen har

15 12 tittat på samtliga kurser på de allmänna socionomutbildningarna, även de valbara kurserna. Graden av specificering skiljer sig också åt markant mellan lärosätena. Oftast finns en kursplan för varje enskild kurs men vissa universitet och högskolor har satt samman kurser till ett gemensamt block med en gemensam kursplan. Denna kursplan blir givetvis inte lika detaljerad som en kursplan över en enskild kurs. Vid ett lärosäte fanns gällande kursplaner endast för termin ett och två. Anledningen till detta är en ny utbildningsplan som sjösattes förra hösten varvid arbetet med kursplanerna ännu inte är klart. I detta fall ingick i stället den nya utbildningsplanen samt kursplanerna för termin ett och två. Studentenkät Som ett komplement till självvärderingen har en enkät skickats ut till studenter vid de institutioner som utgör HomO:s urval. Enkäten handlade om hur den utbildning studenterna går på förser dem med kunskaper, färdigheter och förhållningssätt om homo- och bisexuellas livssituation som är nödvändiga för deras framtida yrkesroll som socionomer. Det praktiska genomförandet med enkäterna har gått till på så sätt att de distribuerades till studenterna med hjälp av den person som agerat kontaktperson till HomO i arbetet med självvärderingen. En del avsteg från den ovan nämnda proceduren har dock skett. I två fall där endast ett fåtal enkäter kom in kontaktades representanter från studentkåren som hjälpte till med att dela ut enkäterna återigen. En instruktion om att ingen diskussion skulle föregå enkäten lämnades. De studenter som deltagit är anonyma och kommer inte att kunna identifieras. Enkäten visar däremot vilket universitet eller högskola respondenten studerar på. Enkäten har främst riktat sig till dem som studerar på sjätte eller sjunde terminen vid de universitet och högskolor som ingår i kartläggningen. Det visade sig dock i ett par fall vara svårt att nå studenterna vid dessa terminer då de var ute på praktik eller skrev uppsatser. Enkäten har därför i ett par fall vänt sig till studenterna vid socionomutbildningens femte termin. Detta medför givetvis en svårighet då de studenter som läser på utbildningens femte termin inte kan svara för innehållet i den undervisning som kommer utan enbart den som varit. Detta gäller visserligen för alla studenter som ingår i undersökningen men studenter på sjunde terminen kan i större utsträckning uttala sig om utbildningen som helhet. Detta faktum måste tas till hänsyn i den analys som senare görs.

16 13 I valet av hur enkätundersökningen gått till är det svårt att tala om svarsfrekvens och bortfall. Alla institutioner tillfrågades om hur många studenter som var inskrivna på de terminer som enkäterna av avsedda för. Sammanlagt bad institutionerna om 726 enkäter och av dessa har 430 besvarats vilket ger en svarsfrekvens på 59 procent. En svarsfrekvens som är normal för denna typ av undersökningar 6. Enkäterna har distribuerats till studenterna på eller i anslutning till schemalagd undervisning vilket för med sig att man snabbt får in svaren från de studenter som faktiskt befinner sig där, just då. Till problemen hör dock att det är svårt att kunna göra en analys av bortfallet då man inte vet något om dem som inte var där. En jämförelse kan visserligen göras mot eventuella klasslistor, men huruvida de enbart innehåller aktiva studenter som faktiskt deltar i utbildningen eller inte är svårt att säga. Föreläsningens form är också något som påverkar närvaron av studenter. Om exempelvis en hemtentamen eller annan uppgift skall delas ut tenderar de lektionerna att ha högre närvaro. 6 Se bland annat SOM-institutets Studentundersökning 2001 där svarsfrekvensen var 55,4 procent.

17 14 Homo- och bisexuellas livssituation Socialtjänstlagen klargör bland annat att socialtjänsten har en skyldighet att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena inom kommunen. Detta innebär att det är nödvändigt för socialtjänsten att känna till att homo- och bisexuella personers livsbetingelser i vissa avseenden skiljer sig från heterosexuella personers. Det är därför nödvändigt att blivande socionomer delges högskoleförordningens målformulering om att studenter vid socionomutbildningarna skall ha: förvärvat kännedom om sådana samhälls- och familjeförhållanden som påverkar kvinnors och mäns livsbetingelser 7 samt att detta även inkluderar homo- och bisexuella män och kvinnor. Utöver detta så ska socialtjänsten även främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden och svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det. Dessa bestämmelser ålägger således socialtjänsten att vara väl förtrogen med homo- och bisexuellas livssituation i det svenska samhället. Homo- och bisexuella är som grupp betraktat socialt utsatta i högre grad än heterosexuella personer, något som kan orsaka ohälsa bland homo- och bisexuella personer. Homo- och bisexuella personer blir lätt osynliggjorda och måste deklarera sig själva för att synas. Om man som homo- eller bisexuell inte själv går ut med sin sexuella läggning förutsätter ens omgivning att man är heterosexuell. Detta osynliggörande kan leda till utanförskap och dålig självkänsla. Detta är inte heller något som blivit uppmärksammat i socialtjänsten. Socialstyrelsen skriver i sin rapport att något tillspetsat kan man säga att ingen har sett något, ingen har hört något och ingen har gjort något 8. Intresset för att belysa dessa frågor inom socialtjänsten har därmed visat sig vara lågt och Socialstyrelsen skriver att socialtjänsten behöver stöd för att stimulera och utmana tänkandet kring den sexuella läggningens betydelse. 7 Högskoleförordningen (bilaga 2, punkt 37) 8 Sexuell läggning och bemötande i socialtjänsten. Socialstyrelsen s 32

18 15 Om socialtjänsten inte har kunskap om homo- och bisexuellas livssituation och de speciella problem som finns kan socialtjänsten inte bemöta homo- och bisexuellas behov och kan därmed inte heller leva upp till bestämmelserna i socialtjänstlagen. Nedan följer en kortare redogörelse för några av de specifika områden som socialtjänsten måste ha kunskap om för att kunna möta homo- och bisexuellas behov. Brott mot homo- och bisexuella personer Homo- och bisexuella är en utsatt grupp i det svenska samhället. I betänkandet Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella m.m. (SOU 2000:88) konstateras att det inte råder någon tvekan om att homosexuella är en utsatt grupp. Samma betänkande visar även att hetspropaganda som riktar sig mot homosexuella är vanligt. Kriminologen Eva Tiby lade i september 1999 fram sin doktorsavhandling Hatbrott homosexuella kvinnor och mäns berättelser om utsatthet och brott (Kriminologiska Institutionen, Stockholms universitet 1999). Hatbrott definieras i avhandlingen som: skada tillfogad ett offer av en förövare vars primära motiv drivs av hat riktat mot något uppenbart karaktärsdrag hos offret, där fokus ligger på utsatthet på grund av ras, etnicitet, religion och sexuell läggning. I avhandlingen presenterar Tiby en bild av homosexuellas upplevelser av utsatthet för brott på grund av de är, eller uppfattas som, homosexuella. Avhandlingen bygger bland annat på en enkätundersökning som distribuerats till ca 3000 personer. Av dem som svarade på enkäten angav ca 25 procent att de utsatts för brott på grund av sin homosexualitet. Ungefär hälften av dessa angav vidare att de utsatts för brott på grund av sin homosexualitet mer än en gång. Undersökningen visade också att utsattheten är något högre bland män än bland kvinnor. Samma undersökning visade även att en stor andel av de homosexuella känner en rädsla för att utsättas för brott på grund av sin sexuella läggning. I Tibys avhandling konstateras att en tredjedel av de homosexuella som inte utsatts för brott p.g.a. sin sexuella läggning ändå vidtar åtgärder för att inte utsättas. Risken för att utsättas för hatbrott leder ofta till att de som är rädda på ett eller annat sätt begränsar sin rörelsefrihet. Våren 2004 gjordes en uppföljningsstudie som liksom den första studien var riktad till alla medlemmar i RFSL i Sverige. Resultaten från denna studie visar en fördubbling, från 25 till 52 procent utsatta. Tibys första studie gällde utsatthet under hela livstiden medan den senare studien endast gällde uppföljningstiden, det vill säga under de senaste åtta åren.

19 16 Under de senaste åren har det även uppmärksammats att ungdomar som är homo- och bisexuella utsätts för hedersrelaterat våld. RFSL Rådgivningen i Skåne fick för ett par år sedan i uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län att kartlägga och uppmärksamma situationen för ungdomar i Skåne (13-25 år) som riskerar hedersrelaterat våld. Rapporten med namnet Hedersrelaterat våld mot ungdomar på grund av sexuell läggning (Skåne i utveckling 2004:24) kom Författarna till rapporten skriver att de genom kartläggningen kommit i kontakt med, eller hört talas om, 53 ungdomar som lever under hot om att bli eller har blivit utsatta för hedersrelaterat våld på grund av sexuell läggning. Rapporten innehåller även ett avsnitt om samhällets hjälp till dessa ungdomar. Av de respondenter som varit i kontakt med socialtjänsten har nästan alla uteslutande negativa erfarenheter av denna kontakt. Att utsättas för ett hatbrott leder till flera allvarliga konsekvenser. Trots att brotten kanske inte alltid är allvarliga rent juridiskt, riskeras den som utsätts för ett hatbrott att drabbas av känslomässiga problem och känslor av hjälplöshet då de utsatts på grund av en förövares fördomar. Hatbrott skiljer sig från andra brott även beträffande hur brottet faktiskt påverkar hela eller delar av lokalsamhället där brottet inträffat. Säkerhetspolisen (SÄPO) kartlägger sedan år 1993 brott med en främlingsfientlig, rasistisk, antisemitisk eller homofobisk bakgrund. Enligt den senaste nu föreliggande rapporten (Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet, Säkerhetspolisen, 2003) ökade de homofobiska hatbrotten mest av alla typer av hatbrott under Sedan år 2000 har antalet anmälda homofobiska brott ökat med totalt 76 procent. Under 2003 gjordes 283 polisanmälningar där ett homofobiskt motiv förelåg. Adoption och familjefrågor Homo- och bisexuella personer har i alla tider skaffat barn och familjekonstellationerna har alltid sett olika ut. På frågan om det finns någon homosexuell kärnfamilj blir svaret därmed: nej (lika svårt är det givetvis att tala om en heterosexuell kärnfamilj). Några har barn genom tidigare heterosexuella relationer, andra har skaffat barn tillsammans med någon god vän eller genom insemination. En fråga som snabbt uppstår för homo- och bisexuella som vill skaffa barn är just hur man ska gå tillväga för att bli förälder. Frågan om hur ens familjekonstellation ska se ut är för somliga självklar medan den för andra är mer komplex. Oavsett hur man väljer

20 17 att bilda familj kommer förfarandet att leda till frågor och man kan komma att behöva rådgöra med bland annat socialtjänsten. Om då inte socialtjänsten har kompetens och kännedom om hur familjekonstellationerna ser ut för homo- och bisexuella kommer de inte att kunna erbjuda det råd och stöd homo- och bisexuella personer har rätt att få. Sedan den 1 februari 2003 är det möjligt även för registrerade partner att bli prövade för att adoptera gemensamt. Hittills har ett antal så kallade närståendeadoptioner ägt rum men däremot ingen internationell adoption. Det finns dock par som fått medgivande till internationell adoption men än så länge samarbetar de svenska adoptionsbyråerna inte med något land som tillåter att barn adopteras av ett samkönat par. I frågan om adoption har socialtjänsten en viktig uppgift att utföra, bland annat i samband med den hemutredning som måste genomgås innan ett medgivande till adoption kan ges. Även här är det av yttersta vikt att socialtjänsten har god kunskap om gällande lagstiftning så att inte ovidkommande personliga åsikter kan komma att styra de beslut som fattas. Självmord Troligtvis är det så att strukturell diskriminering mot homo- och bisexuella personer har en negativ effekt på hälsan. Det finns inga undersökningar gjorda i Sverige idag men Folkhälsoinstitutet har nyligen fått i uppdrag att undersöka hur homo- och bisexuella personer mår i Sverige. En norsk undersökning, den så kallade NOVA-rapporten 9 om livssituationen för homosexuella kvinnor och män i Norge (1999) indikerar bland annat en sjufaldigt högre självmordsfrekvens bland homosexuella ungdomar jämfört med deras heterosexuella jämnåriga. Att så är fallet även i Sverige är knappast heller någon nyhet. Nova-rapporten visar även att problem med droger och alkohol är vanligare bland homo- och bisexuella människor än bland heterosexuella. Rapporten Psykisk Hälsa och ohälsa hos ungdomar år som attraheras av personer av sitt eget kön en enkätundersökning av Hans Hanner som kom 2002 visar att 37 procent av tjejerna och 24 procent av killarna uppgav att de en eller flera gånger försökt ta sitt eget liv. Tjejernas siffror är ungefär dubbelt så höga som i en undersökning på normalpopulationen från 1993, killarnas är ungefär 3 gånger så höga. Enligt Hanner är de framträdande orsakerna 9 Om Levekår og livskvalitet blant lesbiske kvinner og homofile menn, NOVA rapport 1/99)

21 18 till den högre andelen självmordsförsök bland de homo- och bisexuella ungdomarna jämfört med normalpopulationen en lägre självkänsla och ett lägre skattat allmänt hälsotillstånd, en tätare förbrukning av stora mängder alkohol, en större utsatthet för diskriminering, hot och våld samt ett sämre socialt nätverk. Dryckesmönster Det finns anledning att uppmärksamma homo- och bisexuellas hälsosituation även vad gäller användningen av alkohol. Det finns oroande tecken på att konsumtionen av alkohol är högre bland homo- och bisexuellas ungdomar än bland genomsnittsbefolkningen. Det är fortfarande så att mötesplatser för homo- och bisexuella utanför krogmiljöer fortfarande hör till undantagen. Kunskapen om homo och bisexuellas levnadsmönster är generellt sett bristfällig. Men de fåtal undersökningar som gjorts i Sverige indikerar bland annat att homo- och bisexuella mäns och kvinnors dryckesmönster skiljer sig märkbart från den övriga befolkningens konsumtion. Ovan givna situationer är alla exempel på tillfällen då det är nödvändigt med kunskap om homo- och bisexuellas livssituation. Rapporten gör inte anspråk på att vara fulltäckande utan syftar till att uppmärksamma det faktum att socialtjänsten måste ha kunskaper om homo- och bisexuellas livssituation för att bland annat leva upp till de krav som ställs i bland annat socialtjänstlagen.

22 19 Bakgrund och aktuell lagstiftning I Sverige är staten ansvarig för den verksamhet som bedrivs på högskoleområdet. Det är riksdag och regering som bestämmer vilka regler som ska gälla och hur resurserna ska fördelas. Alla universitet och de flesta högskolor är statliga vilket innebär att de är myndigheter som lyder under regeringen. Det finns också ett antal enskilda utbildningsanordnare som har examensrätt. Det innebär att de har tillstånd att utfärda examen på högskolenivå på en eller flera av sina utbildningar. Universitetens och högskolornas huvudsakliga uppgift är att bedriva utbildning och forskarutbildning. Deras verksamhet regleras av lagar och regler. I Sverige anges målen för högre utbildning i högskolelag och högskoleförordning. Högskolelagen gäller för alla högskolor och universitet under statligt, kommunalt eller landstingskommunalt huvudmannaskap. Högskoleförordningen gäller i princip bara för högskolor med statligt huvudmannaskap men kapitel 11 reglerar även kommunala och landstingskommunala högskolor. Inom ramen för de regler som riksdag och regering sätter upp har högskolorna själva ansvaret för de utbildningar de bedriver. I högskolelagen finner man bestämmelser om statliga, kommunala och landstingskommunala universitet och högskolor. Utöver dessa bestämmelser finner man kompletterande bestämmelser även i högskoleförordningen. I högskolelagen står bland annat i det inledande kapitlet att: 2 Staten skall som huvudman anordna högskolor för 1. utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och 2. forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt annat utvecklingsarbete. Högskolorna skall också samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet. Lag (1996:1392).

23 20 I högskolelagens 1 kap 9 anges de allmänna målen för grundläggande högskoleutbildning. Dessa mål gäller all högskoleutbildning vid högskolor och universitet: Den grundläggande högskoleutbildningen skall ge studenterna förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar, förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem, samt beredskap att möta förändringar i arbetslivet. Inom det område som utbildningen avser skall studenterna, utöver kunskaper och färdigheter, utveckla förmåga att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå, följa kunskapsutvecklingen, och utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaper inom området. Socionomutbildningen Detta är en kartläggning av socionomutbildningen, en utbildning som leder fram till en yrkesexamen, en socionomexamen. Utbildningen omfattar 140 poäng, undantaget socionomutbildningen vid Ersta Sköndal Högskola som omfattar 160 poäng då också diakonala kurser om totalt omfattande 20 poäng ingår. Utöver de allmänna mål som finns i 1 kap 9 högskolelagen ska man enligt högskoleförordningen (bilaga 2, punkt 37) för att erhålla socionomexamen ha förvärvat de kunskaper och den praktiska förmåga som krävs för socialt arbete på individ-, grupp- och samhällsnivå, uppnått kompetens att medverka i förebyggande socialt arbete och socialt förändringsarbete på olika nivåer, utvecklat förmågan att analysera och förstå sociala processer och problem samt kunna identifiera och strukturera behov av åtgärder och lösningar på olika nivåer,

24 21 förvärvat kännedom om sådana samhälls- och familjeförhållanden som påverkar kvinnors och mäns livsbetingelser, uppnått förmåga att relatera olika typer av åtgärder inom verksamheten till de rättsregler och till de övergripande principer som styr lagstiftningen, bl.a. inom det sociala området. Härutöver gäller de mål respektive högskola bestämmer. Förordning (2001:23). Här bör återigen poängteras att socionomutbildningen vid Ersta Sköndal Högskola ligger vid sidan av det statliga högskolesystemet men att man enligt förordningen SFS 1993:956 har tillstånd att utfärda socionomexamen. Enligt lagen om tillstånd att utfärda viss examina (SFS 1993:792) stadgas i 2 att: Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och bedrivas så att den i övrigt uppfyller de krav som uppställs på grundläggande högskoleutbildning i 1 kap högskolelagen. Socialtjänstlagen Begreppet socialtjänst har i socialtjänstlagen en mycket vidsträckt innebörd. Först och främst innefattar socialtjänsten åtgärder, som avser att i enskilda fall bistå personer som är i ett ekonomiskt nödläge eller som behöver stöd eller vård av annan anledning. Utöver detta innefattar socialtjänsten även åtgärder som indirekt främjar de enskildas välfärd och exempel på detta är strukturinriktade insatser såsom medverkan i samhällsplanering m.m. Socialtjänsten är en för kommunen obligatorisk uppgift och varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område. Kommunen har enligt socialtjänstlagen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Denna bestämmelse innebär dock ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Bestämmelsen är därmed subsidiär i förhållande till andra samhälleliga hjälpformer.

25 22 Socialtjänstlagen har karaktären av en målinriktad ramlag vilket innebär att den innehåller förhållandevis få preciserade regler om socialtjänstens utformning. Kommunerna har i stället stor frihet att utforma och ordna verksamheten efter sina egna förutsättningar och behov vilket gör att man måste räkna med att lagen kan komma att tillämpas på olika sätt i olika delar av landet. Socialtjänstlagen anger med andra ord i stor utsträckning målen för verksamheten i stället för att i detalj reglera dess utformning. De allmänna principerna för socialtjänsten anges i socialtjänstlagens inledande kapitel, där det framgår att samhällets socialtjänst på demokratins och solidaritetens grund skall främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänstens verksamhet skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet vilket betyder att man inte får särbehandla eller behandla någon människa kränkande på grund av bland annat sexuell läggning. Socialtjänstlagen klargör också att socialtjänsten har en skyldighet att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen. Den ska även främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden och svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det. I lagens tredje kapital anges att de insatser som sker inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet och att verksamheten systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och säkras. Utöver detta anges att socialnämndens uppgifter ska utföras av personal med lämplig bakgrund och erfarenhet. Det är Socialstyrelsen som utövar den högsta tillsynen över socialtjänsten vilket bland annat innefattar att Socialstyrelsen skall följa och vidareutveckla socialtjänsten samt ge ledning för tillämpningen av socialtjänstlagen i form av allmänna råd. Det är länsstyrelserna som utövar tillsynen över de socialnämnder som kommunerna inom länet svarar för. Detta innebär bland annat att länsstyrelserna ska följa socialnämndernas tillämpning av socialtjänstlagen.

26 23 Bemötande av homo- och bisexuella i socialtjänsten Socialstyrelsen fick i september 2003 i uppdrag av regeringen att kartlägga i vilken mån en persons sexuella läggning kan ha betydelse för bemötandet inom socialtjänsten. Syftet med denna kartläggning var att ge exempel på situationer där en persons sexuella läggning kan ha betydelse för det bemötande man får samt att kartlägga åtgärder som socialtjänsten själva vidtagit. Utöver detta skulle Socialstyrelsens kartläggning även ge förslag till åtgärder som kan vidtas för att undanröja de iakttagna bristerna. Socialstyrelsen kartläggning visade att det största problemet inom socialtjänsten är att homo- och bisexuella personer osynliggörs. I de allra flesta kontakter utgår socialtjänsten från att alla lever ett heterosexuellt liv. Socialstyrelsen menar att en orsak till de problem som homo- och bisexuella kan stöta på i mötet med socialtjänsten beror på rädslan för personalens attityder till homo- och bisexualitet. Rädslan medför att man inte vågar vara öppen med sin läggning och kan leda till ett bemötande av socialtjänsten som kan upplevas som kränkande i och med att man antas vara heterosexuell. Socialstyrelsen ser även andra orsaker till de problem som homo- och bisexuella kan stöta på i mötet med socialtjänsten. En av dessa orsaker kan vara bristen på medvetenhet och kompetens hos socialtjänstens personal. Socialstyrelsen konstaterar dock att kompetensfrågan skiljer sig åt från kommun till kommun. Speciella omständigheter och eldsjälar har bidragit till att man i vissa verksamheter utvecklat en kompetens och medvetenhet i frågan. Socialstyrelsen ger i sin sammanfattande diskussion exempel på hur dåligt bemötande kan ta sig uttryck. De skriver att dåligt bemötande kan vara nedlåtande och kränkande uttalanden. Exempel på sådant kan vara när en socialtjänstsekreterare ifrågasätter en samkönad relation. Socialstyrelsen poängterar dock att dåligt bemötande oftast bottnar i okunskap och ovana snarare än i ovilja. Man talar om en bristande observans som kan få allvarliga konsekvenser för den som söker socialtjänstens hjälp. Socialstyrelsen har i sitt arbete med rapporten skickat ut frågor till alla länsstyrelser för att skapa sig en uppfattning om och hur kommunerna har uppmärksammat den sexuella läggningens betydelse för bemötandet i socialtjänsten. Man frågade bland annat om man kände till exempel på åtgärder som kommunerna vidtagit. Den bild som ganska snart trädde fram var att kommunerna hittills inte har uppmärksammat frågan om den sexuella

27 24 läggningens betydelse överhuvudtaget. Ingen av de tillfrågade länsstyrelserna har själva tagit något initiativ till att uppmärksamma frågan och inte heller kände de till någon kommun som vidtagit några åtgärder. I Socialstyrelsens förslag till åtgärder skriver man att den bristande observansen är den vanligaste orsaken till ett dåligt bemötande i socialtjänsten. Det är med anledning av detta som man som första åtgärd föreslår att kommunerna uppmärksammar frågan och sätter frågan på socialtjänstens dagordning. Socialstyrelsen skriver bland annat att de planerar att skriva till samtliga socialnämnder för att göra dem uppmärksamma på hur homo- och bisexuella personer bemöts inom socialtjänsten. Målet med dessa förslag är att förmå socialnämnderna att kritiskt granska sin verksamhet så att alla människor bemöts på ett professionellt sätt oavsett sexuell läggning. Socialstyrelsen skriver även att deras genomgång har gett indikationer på att det i socionomutbildningen skulle kunna finnas mer tid till reflektion och att fördjupa sina kunskaper om den sexuella läggningens betydelse i det sociala arbetet. Socialstyrelsen anser att samarbetskommittén för socionomutbildningen bör få i uppdrag att föreslå lämpliga åtgärder. Rätten att älska vem man vill en mänsklig rättighet Den 10 december 1948 antog Förenta Nationernas generalförsamling en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Denna förklaring är en internationell konvention om mänskliga rättigheter. I dess första paragraf slås det fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Denna förklaring ligger till grund för den europeiska konventionen (Europakonventionen) om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna från Europakonventionen är svensk lag sedan 1995 och ett stadgande har införts i regeringsformen som anger att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. I konventionens artikel 14 finns ett förbud mot diskriminering och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg har under senare år meddelat flera domar som rör diskriminering på grund av sexuell läggning med stöd i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Rätten att inte bli utsatt för osaklig