produktion: hässel & Palm Måste man bli vuxen? avtryck från samordningsförbundens i Västra Götaland konferensdag 28 maj 2009 i Göteborg

Transkript

1 produktion: hässel & Palm Måste man bli vuxen? avtryck från samordningsförbundens i Västra Götaland konferensdag 28 maj 2009 i Göteborg 1

2 innehåll de unga vuxna behöver vårt stöd Inledning av Anna Johansson Psykisk ohälsa hos unga vuxna ur ett nationellt perspektiv Sven Bremberg nya risker nya hot: webbsidor om självmord Mikael Westerlund noterat under dagen talisterna varför är de somde är? David Eberhard

3 Mycket folk med engagemang för unga vuxnas situation satsade en heldag för kunskap och erfarenhetsutbyte. Närmare 200 personer från samordningsförbunden i Västra Götalandsregionen samlades på Ullevi konferenscenter en av de sista dagarna i maj. Anna Johansson (S): De unga vuxna behöver vårt stöd! Efter sedvanlig fralla och intensivt mingel var det Anna Johansson (S), ersättare i Göteborgs kommunstyrelse, som drog igång dagen om unga vuxna. Att det blev just Anna Johansson som fick den äran är inte så konstigt eftersom hon är det kommunalråd som har samordningsförbunden under sina vingar. Anna Johansson talade om de unga vuxna som en knepig grupp som i viss mån har problem men snarare riskerar att få problem om de hamnar i arbetslöshet. Så denna dag när årets första studenter ska kasta sina mössor i luften manade hon alla att hjälpa till att ge dessa ungdomar en dräglig tillvaro där självkänsla, framtidstro och tro på den egna förmågan är självklara delar. Anna Johansson, väl medveten om att samordningsförbunden kommer i kontakt bara med dem som allt inte gått raka vägen för, konstaterade att det är viktigt att vi alla ägnar oss åt samtliga unga vuxna innan problem uppstår. Det måste man väl ändå se som en markering för och ett erkännande till det förebyggande arbetet! Minglande Anna Johansson. kristina tibbling Samordningsförbundens utbildningsgrupp har arrangerat konferensdagen. I gruppen återfinns Charlotte Axelsson, Samordningsförbundet Mölndal, Partille, Härryda och Lerum; Janet Wohlfarth, Samordningsförbundet Västra Skaraborg; Tomas Rosenlundh, Samordningsförbundet HjoTiBorg och Skövde; Peter Wilhelmson, Samordningsförbundet Borås; Bo Niklasson, Samordningsförbundet Göteborg Väster, Gudrun Emilsdottir, Samordningsförbundet Norra Bohuslän samt informatör Kristina Tibbling. Tre av arrangörerna fångade av Kristina Tibblings kamera: från vänster Gudrun Emilsdottir, Peter Wilhelmson och Tomas Rosenlundh. 3

4 frank palm Psykisk ohälsa hos unga vuxna ur ett nationellt perspektiv: Hög tid att göra något åt ohälsan! Psykisk ohälsa är det största problem vi har. Det slog Sven Bremberg, läkare samt medicinsk expert på Statens folkhälsoinstitut, fast och konstaterade att det beror på att vi varit framgångsrika med förebyggande arbete på andra områden. Det är med andra ord hög tid att ta efter och ägna oss åt att förebygga psykisk ohälsa! Psykisk ohälsa: många känner ångest och oro, en del blir kliniskt deprimerade och en liten del tar livet av sig. Sven Bremberg har samlat kunskap om psykisk ohälsa från undersökningar gjorda på en rad olika håll. Han började med att konstatera att psykisk ohälsa inte är en skarpt avgränsad diagnos: många känner ångest och oro, en del blir kliniskt deprimerade och en liten del tar livet av sig. Men alla drivs sannolikt av samma faktorer. Från mitten av 90-talet har antalet ungdomar mellan 16 och 24 år med psykisk ohälsa fördubblats eller tredubblats. Men ju äldre man blir detso mindre är ökningen. De allra äldsta mår till och med bättre idag än för tio år sedan. Kan det vara så att unga missgynnas idag, var Sven Brembergs retoriska fråga. Svaret gav han själv; ett flertal olika studier visar på ett entydigt mönster: det är inget att snacka om ungdomar missgynnas. Något händer på 90-talet Eller kan det vara så att det nu för tiden är mer tillåtet att må dåligt och att man så att säga tar chansen? En av studierna visar på effekter av bland annat oro, ängslan, ångest och rökning. Svaret är överdödlighet. Men det finns distinktioner: det är farligare att röka än att vara lätt ängslig, medan svår ängslan är farligare än rökning. Tittar man på det 4

5 som kallas självskadande beteende självmordsförsök för flickor och unga kvinnor som föranlett slutenvård så visar det att de yngsta, de mellan 10 och 14 år, ligger på samma nivå som på 80-talet. När det kommer till unga kvinnor mellan 15 och 19 respektive 20 och 24 så är de idag närmare tre gånger så många som tidigare. Samma ökning kan man se för kvinnor i åldern år med oro, ångest eller depression, medan de med psykoser ligger kvar på samma nivå som för tjugo år sedan. Det är något som händer i ungdomsgruppen på 90-talet, hävdar Sven Bremberg och pekar på det faktum att lika många unga män dör av självmord som i trafiken. Svensktillverkat mående Det där med att må allt sämre ju längre in i tonåren man kommer blir uppenbart i en OECD-undersökning omfattande 35 länder. Svenska ungdomar är ett tydligt exempel på det. Som 11-åring ligger svenska ungdomar på sjätte plats inte dåligt. Som 13-åring har man trillat ner till fjortonde plats och ytterligare två år senare mår man inte bättre än att man hamnar på en tjugoförsta plats. Är detta bundet till det välfärdssamhälle vi har, frågar Sven Bremberg och jämför med Finlands nöjd-med-livet-siffror: finska ungdomar mår jättebra 15-åringarna mår näst bäst bland 35 länder. Det är med andra ord något svensktillverkat över den här trenden! Flest arbetslösa och inaktiva Hur kan vi då främja hälsa? Livskvalitet är avhängig hälsa, livsstil, miljö, livschanser, ekonomi och struktur. Är det så att strukturella faktorer politik, folkhälsopolitik, hälsofrämjande har betydelse? I sökandet efter förklaringar till varför ungdomars problem har tredubblats på tio-tjugo år utgår Sven Bremberg från massor av statistik från många områden; arbetsmiljö, boende, ekonomi, hälsa, fritid, materiella tillgångar, medborgerliga aktiviteter, sociala relationer, sysselsättning och arbetstider, transporter och kommunikationer, trygghet Sven Bremberg i föreläsningstagen. samt utbildning. Bland dessa har man sökt efter samband. Man har till exempel funnit klara belägg för att folk mår sämre av skilsmässor, men det stämmer ändå inte med ökningen av symptom. Tre faktorer som stämmer är dock att en ekonomisk kris gör att sysselsatta går till studier eller inaktivitet och arbetslöshet. Under krisen i början av 90-talet försvann många många arbetstillfällen. Fler behövde också bättre utbildning i takt med globaliseringen, men systemen var knappast förberedda för detta, säger Sven Bremberg och fortsätter: En tredjedel som går ut gymnasieskolan får inte något slutbetyg vilket kan betraktas som att man inte klarat sin uppgift, vilket i och för sig kan förklaras med att tio procent inte klarar grundskolan.gymnasieskolan har heller inte varit kopplad till arbetsmarknadens behov. Det finns samband mellan andel ej i förvärvsarbete år och ökningen av symptom på ohälsa. Inget annat land än Sverige har haft så försämrat antal jobb på arbetsmarknaden och så högt antal symptom. Och när gymnasieelever skattar sin egen hälsa så är det uppenbart att ungdomarna mår sämst i de kommuner som har högst arbetslöshet. Ytterligare en OECD-studie visar dessutom med smärtsam tydlighet att Sverige har flest arbetslösa och inaktiva åringar. För öppet samhälle? För att få kunskap om hur det är ställt med landets ungdomar har SKL, Sveriges kommuner och landsting, sammanställt siffror på var de ungdomar som fortfarande är inaktiva två år efter gymnasiet finns. Svaret är stora delar av Norrland samt Gotland. Bäst står det till i storstadsområdena samt i det inre av Götaland. Följderna av inaktivitet är uppenbara. Riskerna för psykisk ohälsa ökar kraftigt. Sjukhusvård på grund av droger är sju gånger så hög bland inaktiva. Andra följder är depression, självskador och alkoholmissbruk. Kan den här utvecklingen förklaras med att samhällsförändringarna under 150 år varit så omfattande!? Från den lilla röda stu- kristina tibbling 5

6 gan på lugna landet har vi hamnat i dagens öppna snabba informativa miljön. Är ungdomarna rustade för det? Också detta har Sven Bremberg en studie omkring, en studie kring traditionella och sekulära värderingar från hundra länder. Där kan man avläsa att inget land har kommit så långt som Sverige; här är man öppnare i sina värderingar än i något annat land. Kanske kan man kalla utvecklingen god, men frågan är om vi kan hantera öppenheten, säger Sven Bremberg. Den ställer onekligen krav som inte alla är preparerade för. Som exempel är gränserna för lagom, i det nya arbetslivet, oklara. Och förväntningar istället för givna order kan vara svåra att hantera... även om vi strävat för att bli av med den kulturen. Bättre skola behövs Sven Bremberg har förslag på hur vi ska komma ur situationen: Vi måste se till att det blir färre skolmisslyckanden. Vi måste anpassa gymnasiet till arbetsmarknadens behov och få till en överenskommelse med EU som gör det möjligt att få tillbaka prisinstrumentet när det gäller alkohol. Sverige skulle också behöva en lagstiftning när det gäller arbetsmarknaden som inte missgynnar ungdomar även om det är en politiskt känslig fråga. Se på Danmark, uppmanade Sven Bremberg. Men det är också viktigt att förbereda barn och unga för det öppna liv som väntar dem. Och till det krävs bra kvalitet i skola och förskola samt stöd till föräldrar. Enligt Sven Bremberg kan man sätta in effektiva insatser i skolan. Det handlar om socialt och emotionellt lärande, prevention av mobbning, program baserade på kognitiv psykologi, program som förebygger aggression, policy för hälsofrågor och lokal återföring av hälsodata. Kommunerna behöver hjälp att läsa av elevernas hälsa och skolornas arbetsmiljö; därför bör man ha en bredare återföring av skolhälsovårdens hälsoinformation och koppla den till uppgifter om skolprestationer. Och som en avslutning tipsade Sven Bremberg auditoriet om Uppslagsverk barn och unga, några sidor på folkhälsoinstitutets hemsida där information och bestämningsfaktorer för hälsa och effekter av förebyggande insatser presenteras. Brita Hässel frank palm 6 Sverige behöver få tillbaka prisinstrumentet när det gäller alkohol, anser Sven Bremberg.

7 frank palm Nya risker nya hot: webbsidor om självmord Självmord är inget ovanligt på internet. På speciella webbsidor kan vi lära oss hur man gör och vilka sätt som är mer effektiva än andra. Vi kan också chatta med likasinnade på speciella självmordschattar. Är detta riskfyllt? Är det ett hot mot våra unga? Kring dessa frågor talade Mikael Westerlund, suicidforskare samt lärare på Stockholms universitet, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Självmord är ett dramatiskt och livsfarligt ämne inte bara för den som är i processen utan i vår kultur överhuvudtaget, inledde Mikael Westerlund sin föreläsning om den information och kommunikation om självmord som finns att tillgå på internet. Är det bra... eller farligt... finns det reella risker eller handlar det bara om vår rädsla för att tappa kontrollen? Och vems fel är det nätets? Internet ger information om allt och utbredningen når i stort sett alla. Det är bra. Men samtidigt sprids oro över att det finns sajter om pedofili, hur man tillverkar bomber, köper droger, stjäl upphovsrättsligt material... visst har internet skapat nya risker och hot samtidigt som det har förstärkt andra risker. Men det är ingen idé att drabbas av moralisk panik. Det pågår en kamp om nätet. Sanningar ifrågasätts och alternativa sanningar presenteras och sprids. Det uppstår en kamp om vem som har rätt och det gäller i allra högsta grad självmord. Man ska heller inte förledas att tro att internet är någon form av låtsasvärld. Nej, den befolkas av riktiga människor och det finns olika bra miljöer; det finns destruktiva och det finns uppbyggliga. I och med internet har också den intima och privata sfären omdefinierats. Det läggs ut bilder och texter som blir tillgängliga för hela den uppkopplade världen. Ungdomar gör sig sårbara på det sättet. Självmord en ok lösning När man söker på självmord på google så får man ungefär en miljon träffar. Söker man på suicide så blir det miljoner. Det betyder, enligt Mikael Westerlund, att mängden information har tiodubblats på bara några år. Är det ett växande problem? 7

8 Nej, menar Mikael Westerlund som är en av dem som faktiskt tittat på vad det handlar om. I sin studie har han undersökt utifrån flera variabler; avsändare, kommunikationsform, innehåll och förhållningssätt om informationen är preventiv eller av prosuicid karaktär. Den allra största delen av självmordstexterna på nätet kommer från organisationer, myndigheter och stora företag. Det handlar om envägskommunikation och den dominerande delen är preventivt eller utgörs av forskningsresultat. Material med privata avsändare fanns inte förr, men uppgår nu till 16 procent. Här är det mer dialog och samtal, bekännelser och funderingar. Mestadels är det prevention, men det finns också prosuicida tankegångar, det villl säga att man anser självmord vara en ok lösning på ett problem. Båda typerna av avsändare har ökat, men det är de här nya som skrämmer och som anses utgöra förlorad kontroll. Bloggosfärens explosion är också en orsak till ökningen. Även om sidorna med preventivt material är flest har metodsidorna lyckats ta sig högt upp på söklistorna. Några metodsajter har visat sig extra duktiga : en är Wikipedia som bidrar med en lång lista på hur man kan ta livet av sig. Och inte bara listade metoder utan också värderingar om de fungerar bra eller dåligt. Kristina Tibbling Svensk självmordsguide är den sajt som ligger som etta på Google och har överraskande många besökare varje vecka. Det är en typisk prosuicid sida som delar material med andra och har skapat ett prosuicidt kluster där man delar ett subkulturellt förhållningssätt. Samhällskritik när den är som bäst är den slogan som väl visar på deras syn på självmord: heroiskt, lyckat och en handling som ingen annan ska lägga sig i. De sidorna med självmordsmetoder är skrivna på ett vetenskapligt sätt; långa haranger och massor av överskottsinformation. Mikael Westerlund har sin liknelse klar: Den är som ett maskulint ideal, en tekniklåda eller kemilåda. Fritt fram för allt Fajaf.com för att jag är fri är en annan så kallad frihetlig sida där man presenterar allsköns idéer, inklusive självmordstips. Sidan har också en klar anti-psykiatrisk inställning, det handlar om vi och dom. Enda vitsen, enligt fajaf.com, med psykiatriker är att de kan leverera piller så att man kan ta livet av sig. Och den kritik man levererar gentemot psykiatrin glider över i kritik mot större delen av samhället. Sidan håller, enligt Mikael Westerlund, en extremt låg inställning till solidaritet och är extremt individcentrerad. På självmordsguiden tar det morbida plats när man beskriver exakt vad som händer när man använder sig av olika metoder för att ta sitt liv. Små kom-ihåg-tips nerför backen, inte över gatan... har också sin plats. I det här fallet handlar det om hur man skär sig i underarmen för att lyckas. 8 Mikael Westerlund har samlat åskillig kunskap om hotbilder och webben. När dialogen tystnar Det finns en rad mindre fallstudier där man vet att folk har begått självmord efter att ha blivit uppmuntrade på sajterna. Riskerna med sidorna är att de ger människor tillgång till potenta metoder, att det kan finnas övertalning och grupptryck i bakgrunden, att de som lyckats glorifieras. Det finns också risk för att man sluter självmordspakter. Med självmordsguiden följer en chat, suigui, där dialogen ofta handlar om bekännelser. Mikael Westerlund har tagit del av samtal men inte själv medverkat: Det kan vara så att någon säger att jag låg på spåret igår, men.... Händelser som inte fungerat beskrivs; repet gick av, någon hittade mig. Kanske

9 är det så att det här är viktigt. Kanske är det här en plats där man blir sedd och kanske kan få hjälp eller snarare skjuta upp det man planerar. Men risken finns förstås också att man får svar som gör att man försöker igen... Mikael Westerlund menar dock att de som faktiskt väljer att kommunicera fortfarande är i en förhandlingsituation som inger hopp. Det är när dialogen tystnar som det är farligt, säger han och menar att en chat som suigui faktiskt kan bidra till att någon tar sig ur den process som de befinner sig i. De flesta som deltar i chatten är lika många tjejer som killar i åldrarna 14 till 25 år. Kanske kan man säga att forumet består av sårbara och utsatta människor som tar upp sina egna tillkortakommanden; det kan vara sjukdom, mobbning, olyckor, övergrepp... Kanske är det så, säger Mikael Westerlund, att den här typen av sajter kan vara räddningen för många, även om man reflexmässigt tycker att de verkar galna. Brita Hässel Noterat under dagen: Driss Morabet är skolvärd på Skälltorpsskolan i Backa i Göteborg. Han inledde sin timme med en snabb presentation av sig själv: marockan, uppvuxen i Backa, sjubarnsfar och morfar till två, gift vid 18, skild vid 49 (på grund av sitt enträgna engagemang för ungdomar) och att han knappast fungerar som rastvakt och lekfarbror i sin roll som skolvärd det är uppgiften alldeles för viktig för och jobbet har utvecklats mot att ha ett klart tyngre innehåll. Därefter tog han med publiken på en ordens färd bland unga sysslolösa, unga kriminella, unga fantastiska, unga vilka vuxenvärlden inte visar respekt och unga förnedrade. Det berättades om inaktivitet, kaststjärnor, stickvapen och stölder men också om härliga små solskenshistorier och värdet av alternativa aktiviteter. Driss Morabet anser att vuxenvärlden sviker och att unga liv förstörs på grund av samhälleliga omständigheter och bristande jämställdhet: Det är underbara stjärnor som blir förstörda. Jag vill ha hjälp från sådana som er... som har möjlighet att ge ungdomarna det lilla extra. Mattias Ossowicki från riksdagens utredningsenhet talade om betänkandet Brist på brådska en översyn av aktivitetsersättningen en utredning som föreslår att aktivitetsersättningen avskaffas. Istället föreslås en ny ersättning, sjukersättning till unga, som ska omfatta ungdomar som har så omfattande funktionsnedsättningar att de aldrig kommer att kunna arbeta. Sofie Backman är polisassistent och berättade för en intresserad skara om hur man möjliggör dialog mellan unga vuxna och polis. Under eftermiddagen fick samordningsförbunden i Borås, Skaraborg, Skövde och Göteborg tillfälle att beskriva sina olika Unga vuxna-aktiviteter. Målen med aktiviteterna i de olika förbunden är desamma men arbetssätten skiljer sig något åt. Även tillgängliga personalresurser. Vilken aktivitet som är bäst... ja, det var det svårt att svara på men att samtliga är framgångsrika och välbehövda behöver ingen tveka på. Utvärderingar talar sitt tydliga språk. Naturligtvis användes eftermiddagens långa fikastund till att mingla ännu lite till. Alltid bra att träffas och byta erfarenheter så här öga mot öga. Tillfällena blir inte så många som man ibland önskade, kommenterade några deltagare. 9

10 foto: Kristina Tibbling Ni ska vi se var vi har dig... Många namnbrickor delade de ut, Charlotte Axelsson och Tomas Rosenlundh. Mingel, mingel, mingel det finns massor att prata om när man äntligen ses. Peter Wilhelmsson, en i arrangörsgänget. Runt 200 engagerade deltagare från hela regionen kunde man räkna in en medveten publik. Efter kunskapsmässigt välfylld förmiddag blev det dags att fylla magarna. Långfika med påbjudet minglande verkade populärt. 10

11 ristina Tibbling 80-talisterna varför är de som de är? Det är lite extra förväntan i luften när David Eberhard ska tala om trygghetsnarkomanerna alltså om oss svenskar i allmänhet och 80-talister i synnerhet. Alla vet att den här talaren knappast skräder orden, gillar att sticka ut hakan och knappast strävar efter att vara vare sig följsam eller politiskt korrekt. Dessutom har han tillbringat hela sitt vuxna liv på psyket, säger han själv. Visserligen som läkare, men ändå... Mycket fniss blir det. Och en form av dialog. Psykiatern, debattören och författaren David Eberhard spänner ögonen i publiken och söker utmana. Publiken är med på noterna och levererar ungefär de svar som doktorn hoppats på: sådana som han kan returnera tillsammans med en oväntad sanning som självklart stöder hans teser om att landet lider av ett paniksyndrom; omotiverad rädsla för det mesta och ett allt hetare sug efter trygghet. Vad är farligt? Enligt David Eberhard verkar det som om vi tror att vi kan leva hur länge som helst om vi bara lever skyddat från början till slut. Och vi lever därför i världens tryggaste och säkraste land. Eller... vet vi egentligen vad som är tryggt och säkert? Är det farligt att cykla, frågar Eberhard publiken och berättar att han anses galen eftersom både han och hans barn cyklar utan hjälm. Kan man se cykling som ett riskbeteende, och gjorde man det för 20 år sen...? Sorlet stiger och vi får veta att vi tror det är farligare nu än då, trots att trafikdöden minskat. Terrorister är farliga... om man står öga mot öga mot dem. Men flyga då? Jo, fast man måste flyga varje dag i år för att vara med om en olycka; statistisk sett alltså. Men röka då, är det farligt? Och då ropar hela publiken JA. Trots att inte 11

12 ens en procent av rökarna drabbas av lungcancer, frågar doktorn milt provocerande men håller ändå med om att rökning är väldigt farligt. Det finns ju fler rökarsjukdomar än lungcancer. Är det farligt att arbeta? Nej, inte om man följer lagar och regler. Förlora arbetet är dock farligt. Äta chips är inte heller farligt för några dödsfall i akrylamidförgiftning har ännu inte drabbat någon. För säkerhets skull Här i landet är vi också bra på att följa försiktighetsprincipen, får vi höra. Den innebär att vi ständigt försöker hålla ryggen fri. Vi gör saker för säkerhets skull; i en undersökning vidgår underläkare att de gör procent av sitt dagliga arbete helt i onödan. För säkerhets skull. Överdriven försiktighet leder till handlingsförlamning, motsatta negativa effekter och kostar mer. Och David Eberhard rundar av med sin, kanske, provocerande tanke: Om man la ner mindre pengar på säkerhetstänkande kanske man faktiskt skulle rädda fler. Förbered barnen Men är inte livet otryggt, envisas vår föreläsare retoriskt. Det är ju bara att se vad media rapporterar om för otäckheter samtidigt som fler villalarm säljs, samhället blir råare, gamla inte vågar gå ut och vanliga människor känner sig hotade av de som står utanför samhället. Publiken behöver inte vänta på svar: Antalet mord de senaste 100 åren är oförändrat. Villainbrotten minskar. Misshandelsfall ökar, men antalet grova fall är oförändrat och äldre är den grupp som är minst utsatt för våld. Trots dessa fakta tror vi det blir värre och värre i vår händelsestyrda verklighet. Och med det följer att föräldrar till varje pris ska säkra och trygga barnens uppväxt, med resultat att barnen inte växer upp. Barn bör förberedas för vuxenlivet istället, säger David Eberhard och frågar publiken om deras åsikt om när man är vuxen. Svaren varierar mellan 14 år och aldrig. Kriser för ingenting Och det som tyder på att samhället blir tuffare, exempelvis att ångest ökat från 12 till 22 procent mellan 1988 och 2001 och att utbrändhetsfallen är många avfärdar David Eberhard med att ungdomar får ångest för allt nuförtiden... att hunden dött, att pojkvännen gjort slut. Och utbränd kan man väl bli om man under lång lång tid utsatts för extrem press... men inte efter ett halvår på ICA. Slutsatsen blir att unga människor lever i en vadderad värld, oförberedda för vuxenlivet och utan att någonsin fått höra annat än att allt kommer att gå bra på alla sätt. Nationellt paniksyndrom Det svenska samhället uppvisar en rad symptom på det nationella paniksyndromet: fler sjukskrivna, ökad stress för ingenting, försämrade resultat på universitesnivå eller panik inför ofarliga sjukdomar och kemikalier är bara några av dem som David Eberhard relaterar till. Och det är inte bara individer som är drabbade, det finns också statliga symptom av panikkaraktär inför normalfarliga situationer. Det kan till exempel innebära att stater målar upp saker som potentiellt farliga utan att reflektera över verkliga risker, total nationell handlingsförlamning inträder vid faktiska katastrofer, staten förnekar vår dödlighet under förutsättning att vi följer dekret, man låtsas ge omsorg om invånarna på bekostnad av handlingsutrymme och frihet för den enskilde. Staten visar också upp symptom av agorafobisk karaktär. Med agorafobisk menas här att man undviker de beteenden som man får när man undviker panikattacker, det vill säga omotiverad rädsla. Det kan till exempel visa sig som disneyfiering och sanktionerad kravlöshet ( i en trygg värld är lejon och lamm kompisar ) eller i legaliserat ansvarsutdelande ( det är inte den stackars rökarens fel att han får cancer ). Ingen har eget ansvar. Rädda, fega, lata Detta gör att vi har en överdriven rädsla för döden och samtidigt en minskad beredskap för fara. Ju mer trygghet vi får desto mer trygghet söker vi eftersom vi känner oss allt otryggare Därmed har vi blivit trygghetsnarkomaner rädda, fega, lata och lätta att kontrollera. Trygghetsnarkomanin sprids och de stora bovarna som ligger bakom är, enligt David Eberhard, 12

13 snus i EU ( påstås vara upphov till bukspottskörtelcancer, i Sverige har vi den lägsta frekvensen ), nollvision i trafiken ( kräver generelll hastighet på 8 km/tim ). Och så vidare. Många sanningar à la David Eberhard serverades under konferensdagens sista timme. vården och forskarsamhället, media samt myndigheter. De orimliga följder och absurda konsekvenser som detta får är många och beskrivs underhållande. Några exempel: Förbud mot piercing i Stockholms läns landsting ( påstås sprida sjukhussjuka inte ett enda fall har inträffat ), förbud mot djungelolja ( finns nu med en ny icke verksam substans ), förbud mot Kristina Tibbling Utmana hjärnan och ta ansvar Men hur ska vi då ta oss ur vår situation, bli friska från vår narkomani? David Eberhard har receptet som går ut på att befolkningen måste utmana sina rädslor, på liknande sätt som man gör i kognitiv beteendeterapi. Det krävs att vi vänder på perspektiven och inte låter myndigheter lägga sig i saker som människor klarar själva. Låt individer ta eget ansvar! Och går man specifikt till det uppväxande släktet så gäller det att inte stimulera övervadderingen. Tänk på att ju mer krav på trygghet man har, desto mer blir man rädd för. Låt barn istället öva sig på att utmana rädslor och använda sin tävlingsinstinkt. Det handlar inte om att utsätta sina barn för onödiga risker, men barn måste lära sig att det gör ont att leva. Och... glöm inte... vi ska alla dö. Ridå och kraftiga applåder. Brita Hässel 13 Dokumentationen är producerad av Hässel & Palm