Kritiken av GATS - avtalet för tjänstehandel inom WTO

Transkript

1 Kritiken av GATS - avtalet för tjänstehandel inom WTO Kritiken av GATS har ofta koncentrerats till två artiklar som gäller dels det s k undantaget för offentlig sektor och dels artikeln som sätter villkor för staters rätt att reglera verksamheter. Det finns åtskilligt mer och fler artiklar i avtalet att uppmärksamma, och en naturlig utgångspunkt för kritiken är målsättningen, där Attac liksom mängder av andra kritiska NGOs har en annan. Texten ger 1. Kritiska aspekter samlad i 11 punkter som tycks mig de väsentligaste. 2. Citat ur GATS olika artiklar som gäller den aspekten. 3. Kritiken kortfattat. 4. Skisserade tankar om de alternativa skrivningar som skulle behövas för att ett sådant avtal skulle tjäna en vettigare målsättning. Summan blir som jag ser det att man måste ta avstånd från hela avtalet som det nu är skrivet. Detta ska läsas som ett bidrag till den fortsatta diskussionen om GATS inom Attac från en enskild medlem. Åsa Wohlin, medlem i Attac-Stockholm,

2 1 Kritik av GATS - avtalet om handel med tjänster inom WTO Citat ur avtalet med kritik och skisserade ändringsförslag av Åsa Wohlin som enskild medlem i Attac - ett bidrag till den fortsatta diskussionen Viktigaste punkter för kritik: 1. Målsättningen (Förord + Artikel XIX) 2. Politikens enkelriktning mot en alltmer marknadsstyrd ekonomi (Artikel XIX:1,4) 3. Villkoren för att ändra sig (Artikel XXI) (Jfr också Artikel X: Nödfallsåtgärder) 4. Nationer - företag: fördelningen av skyldigheter kontra rättigheter (genomgående) 2b Tvistlösningspanelen DSB (se DSU-avtal, hänvisning i GATS i bl a Artikel XXIII) 5. Offentlig sektor som menas undantagen från GATS (Artikel I:3 b, c) 6. Staters möjligheter att reglera verksamhet Artikel VI:2 a, 4 a, b, 5 a, b. Artikel XIV. Artikel XXIII:3 7. Marknadstillträde (Artikel XVI) 8. Nationell behandling (Artikel XVII) 8b. Subventioner (Artikel XV) 9. Mest gynnad nation (Artikel II) 10. Utvärdering (Artikel XIX:3) 11. Relation till FN (Artikel XXVI) Tillägg: "Leveranssätt 3", etablering, gör GATS i praktiken till ett investeringsavtal. Bör det höra hemma i ett tjänstehandelsavtal? (Fetstilsmarkeringar och understrykningar i avtalstexten gjorda här.)

3 2 Kortfattad summering av ändringsförslag i det följande: 1. Målsättningen (Förord + Art. XIX) Byts ut mot fattigdomsbekämpning, hållbar utveckling, mänskliga rättigheter 2. Politikens enkelriktning mot en alltmer marknadsstyrd ekonomi (Art. XIX:1, 4) Formuleringar i förord och artikel XIX:1, 4 stryks med hänvisning till de nya målen. 3. Villkoren för att ändra sig (Art. XXI). (Jfr också Art. X: Nödfallsåtgärder) Väntetider upphävs och ersättningsanspråk begränsas radikalt på flera sätt. Artikel om Nödfallsåtgärder i enlighet med GATT-avtalets införs? 4. Nationer - företag: fördelningen av skyldigheter kontra rättigheter (generellt) Nationers rättigheter och företags skyldigheter skrivs in. 4b Tvistlösningspanelen DSB (se DSU-avtal, hänvisning i GATS i bl a Art. XXIII) Breddas stort med experter på alla samhällsområden och nya målsättningen att döma tvister efter. Eventuellt inom FNs ram. 5. Offentlig sektor som menas undantagen (Art. I:3 b, c) Definitionen av undantagen sektor i Artikel 1:3 b, c stryks och ersätts med artikel som bl a anger att alla tjänster som direkt gäller mänskliga rättigheter undantas från avtalet oavsett om delvis eller helt privatiserade. (Plats för listning av dessa sektorer.) 6. Staters möjligheter att reglera verksamhet (Art. VI:2 a, 4 a, b, 5 a, b. Art. XIV. Art. XXIII:3 Regler som endast syftar till förenkling av byråkratiskt krångel avskiljs från andra och kan tas fram som överenskommelser typ ISO utanför avtalets ram. Övriga regler som gäller bl a innehållet i tekniska standardkrav, skydd av hälsa och miljö, villkor för företagen i övrigt: här görs myndigheters rätt att reglera och införa nya regler enligt förord bindande. Såväl nationer, lokala myndigheter och befolkningsgrupper som företag skall kunna föra talan vid tvistlösningsdomstolen utifrån den nya målsättningen. Bara de företag som allvarligt drabbas av nya regler som direkt strider mot villkoren vid marknadstillträdet skall kunna få ersättning. Nationer skall också kunna få det från företag som bryter mot normer för företag och villkor vid marknadstillträdet.. Många skrivningar utgår eller omformuleras, se texten sid Marknadstillträde (Art XVI) Alla förbud mot begränsningar och krav på de utländska företagen som nu anges som norm utgår och ersätts av positiv listning (bottom-up) av de villkor som skall gälla för marknadstillträde. Skiss sid 9 på sådana aspekter som måste begrundas av varje värdland när de öppnar en sektor. Krav på att viss del av vinster återinvesteras i värdlandet skall tillåtas. 8. Nationell behandling (Art. XVII) 8b. Subventioner (Art. XV) Artiklarna Nationell behandling och Subventioner införs som punkter på den positiva listningen i artikel Marknadstillträde, som villkor att bestämma. 9. Mest gynnad nation (Art II) Odemokratiska länder skall kunna undantas. 10. Utvärdering (Art. XIX:3) Kravet på utvärdering skall gälla social och ekonomisk utveckling enligt primär ny målsättning relativt tjänstehandeln. Utvärdering skall göras av oberoende part. 11. Relation till FN (Art. XXVI) WTO-GATS-regler skall underordnas FN- och miljökonventioner. Summerat torde slutsatsen bli att avtalet behöver skrivas om helt (om det nu behövs).

4 3 1. Målsättning: Ur GATS: Förord: syfte att utvidga sådan handel under öppenhet och fortlöpande liberalisering och som ett sätt att befrämja ekonomisk tillväxt för alla handelsnationer samt utveckling i utvecklingsländerna, Artikel XIX:1: 1 enlighet med avtalets målsättningar skall medlemmarna inleda på varandra följande förhandlingsrundor med början senast fem år efter dagen för ikraftträdandet av WTO-avtalet och därefter med jämna mellanrum, i syfte att uppnå en successivt högre liberaliseringsnivå. Sådana förhandlingar skall syfta till att minska eller avskaffa åtgärders negativa effekter på handeln med tjänster för att åstadkomma ett faktiskt marknadstillträde. Kritik: Ökad handel är inte ett mål i sig. Handel behövs men all handel är inte av godo. Mycket "handel" har varit och är exploatering. Och "handel" med tjänster påverkar samhällens hela inre struktur, maktförhållanden och utrymme för politik. 2. Politikens enkelriktning mot en alltmer marknadsstyrd ekonomi: Ur GATS: Samma förord och artikel som ovan: Artikel XIX ingår i GATS-avtalets Del IV som har rubriken "Fortlöpande liberalisering". Kritik: Alla stater som velat vara med i WTO har också varit tvungna att godta GATS-avtalet. Formuleringen om förhandlingsrundor som syftar till en successivt högre liberaliseringsnivå och faktiskt marknadstillträde, innebär att medlemmarna förbundit sig till en given marknadsliberal politik utan återvändo. Den innebär att alltfler tjänsteområden i ett samhälle skall öppnas för privata exportföretags vinstdrivna verksamhet. Myndigheters restriktioner som verkar hindrande för den utvecklingen skall också successivt minskas. Riktningen mot privatiseringar och minskande inflytande från politiskt valda organ är alltså i praktiken inskrivet i avtalet som en grundlag. Medborgares rätt att i demokratiska val välja en annan politik upphävs med detta. (Se vidare nedan om villkoren för länder att ändra i sina åtaganden.) Målsättning och Politisk enkelriktning: Förslag: Förord och artikel 19 skall omformuleras : 1) Primär målsättning skall vara att bekämpa fattigdom och säkra mänskliga rättigheter enligt FN-konventioner. I första hand skall de fattigaste ländernas utveckling främjas av handelsreglerna för målet global rättvisa. Fortsatta "förhandlingsrundor" enligt artikel XIX skall bestå i att utvärdera ekonomiska och sociala följder av åtaganden i relation till målsättningen och kunna leda till såväl återreglering som fler avregleringar eller nya regleringar av företagens verksamhet.

5 4 3. Villkoren för att ändra sig (Jfr artikel X: Nödfallsåtgärder) Ur GATS: Artikel XXI Ändring av listor: 1.(a) En medlem (i denna artikel benämnd som den "ändrande medlemmen") kan när som helst ändra eller återta ett åtagande i sin lista, sedan tre år förflutit efter den dag då åtagandet trädde i kraft, i enlighet med bestämmelserna i denna artikel. 2. (a) På begäran av en medlem vars förmåner enligt detta avtal kan komma att påverkas skall den ändrande medlemmen inleda förhandlingar i syfte att nå en överenskommelse om nödvändiga kompenserande anpassningar. I sådana förhandlingar och avtal, skall de berörda medlemmarna sträva efter att upprätthålla en allmän nivå av ömsesidigt förmånliga åtaganden som inte är mindre gynnsam för handeln än den nivå som gäller enligt vad som föreskrivits i de listor över särskilda åtaganden som föregått sådana förhandlingar 2 (b) Kompenserande anpassningar skall göras på mest gynnad nationsbasis. 3 (a) Om överenskommelse inte nås kan sådan berörd medlem hänskjuta frågan till skiljedom. 4 (a) Den ändrande medlemmen får inte ändra eller återta sitt åtagande förrän den har vidtagit kompenserande anpassningar i enlighet med skiljedomsutslaget. (b) Om den ändrande medlemmen genomför den ändring eller det återtagande som föreslagits utan att följa skiljedomsutslaget, kan varje berörd medlem som deltog i skiljedomsförfarandet ändra eller återta likvärdiga förmåner i enlighet med detta utslag." Kritik och förslag Centralt i kritiken av avtalet är den stora svårigheten och kostnaderna för ett land att ändra i sina åtaganden, med långdragna förhandlingsprocesser och dyrbara ersättningsanspråk. Det är detta som gör det i praktiken närmast ogörligt för medborgarna i ett land att i val ändra sitt lands politik. (Artikel X om Nödfallsåtgärder har dessutom inte ännu förverkligats i några regler. Sverige liksom många andra i-länder motsätter sig sådana.) Väntetiden för ändringar skall sättas i relation till de negativa effekterna av åtagandena sett till målsättningen. En klausul om tillåtna nödfallsåtgärder i stil med GATT-avtalets skall införas som tillåter snabba åtgärder vid allvarliga sociala kriser i bransch eller region. Ersättningsanspråk från berörda företag skall bedömas efter hur de följt normerna för uppträdande och beräknas efter insatt kapital minus uttagna vinster. Formuleringen i punkt 2: "medlem vars förmåner enligt detta avtal kan komma att påverkas" öppnar för alla sorters ersättningsanspråk, även sådana som hänvisar till förlust av framtida vinster. Formuleringen måste strykas och ersättas med mycket preciserade, begränsade krav. Det är medborgarna i det land där företagen verkar som avtalet i första hand skall ta hänsyn till, inte företagens aktieägare. Förhandlingarna om kompensation skall inte behöva syfta till en nivå lika "gynnsam för handel" (punkt 2) som den tidigare, utan en nivå gynnsammare för den primära målsättningen. Punkt 2b om kompensation på mest gynnad nationsbasis tycks ha tolkats så att alla övriga WTO-nationer i princip skall kunna godta överenskommelsen om kompensation? Endast berörda företag i det ändrande landet skall ha någon talan.

6 5 4. Nationer kontra företag: fördelning av rättigheter kontra skyldigheter Ur GATS: Genomgående i flertalet bindande artiklar gäller talet om hinder och förmåner de privata exportföretagen, talet om skyldigheter däremot de politiska myndigheterna i värdländerna. I likhet med OECDs investeringsavtal MAI som drogs tillbaka efter en storm av protester, är GATS-avtalet ensidigt utformat för exportföretagens säkerhet och intressen av marknadstillträde och frihet från inskränkningar och hindrande regleringar samt för deras rättigheter till kompensation. (Dock är det här inte som i MAI-avtalet exportföretagen själva utan deras hemmaländer som kan väcka talan vid Tvistlösningspanelen DSB mot andra stater.) Avtalet bör skrivas om så att nationers, regioners och lokala myndigheters rättigheter gentemot företagen preciseras, liksom deras möjligheter till kompensation från företagen där så är berättigat. Företagens skyldigheter bör egentligen tas fram som överenskommelser inom FN-systemets ram, och ett tjänstehandelsavtal hänvisa till och underordnas dessa. 4b. Tvistlösningspanelen: Ur GATS: Hänvisning till DSB (enl. DSU-avtalet) i Artikel XXIII bl a. Tvistlösningspanelen DSB som ger WTO en särskild överstatlig makt, består idag av ett fåtal tjänstemän. De väljs ur en namnlista främst som experter på handelsfrågor, trots att tvisterna kan gälla miljöfrågor och kompetenskrav på en mängd olika områden där de ofta inte har någon sakkunskap. Många oklarheter i avtalet ger dessutom denna "domstol" stort tolkningsutrymme. DSB bör utvidgas till en bred stab av experter på olika samhällsområden. Tvisterna skall lösas utifrån den angivna nya målsättningen och FN-konventionerna. Sammansättningen av panelen skall återspegla utvecklingsländernas majoritet i WTO. Domstolsförfarandet skall vara offentligt och berörda parter från civilsamhälle och företag få göra sig hörda. Det kan tänkas att DSB bör ersättas med en "domstol" inom FN-systemets ram. 5. Offentlig sektor som menas undantagen Ur GATS Artikel I:3: (b) "tjänster" inbegriper varje tjänst inom vilken sektor som helst utom tjänster som tillhandahålls i samband med utövandet av statliga befogenheter; (c) "en tjänst som tillhandahålls i samband med utövandet av statliga befogenheter" avser varje tjänst som tillhandahålls varken på kommersiella grunder eller i konkurrens med en eller flera tillhandahållare av tjänster. Det finns ingen enighet om hur denna paragraf drar gränsen mellan undantagen offentlig sektor och kommersiell verksamhet underkastad GATS-reglerna. Ofta

7 6 finns något kommersiellt inslag eller viss konkurrens från privata företag i skattefinansierade sektorer som utbildning. sjukvård etc. I-länders stora serviceföretag vill öppna "de offentliga monopolen". Tolkningen av paragrafen blir lätt en förhandlingsfråga där makten avgör. Artikel I:3 b och c skall ersättas med en formulering som 1) säger att alla tjänstesektorer som är direkt knutna till FNs definition av mänskliga rättigheter (inkl. basbehov som t ex vattenförsörjning) skall vara undantagna från ett tjänstehandelsavtal - oberoende av om ett land väljer att delvis eller helt privatisera sektorn. Det senare skall det vara en medborgerlig rätt att bestämma över och att ändra. Här kan finnas plats för en negativ listning av dessa sektorer. 2) I andra sektorer som t ex kollektivtrafik, detaljhandel, bankservice, telekommunikationer etc kan ett generellt villkor formuleras om rimlig tillgäng för alla medborgare till överkomliga priser el. d., ett villkor som enkelt kan skrivas in och inte utsättas för press från andra länder som "handelshindrande". 3) Möjligheten att återreglera sådana öppnade sektorer eller införa nya villkor för företagen där måste underlättas enligt punkt 3 ovan om att ändra sig. Om exportföretagens verksamhet i sådana sektorer medverkat till att mänskliga rättigheter åsidosatts, bör rätten att återreglera sektorn vara gratis. 6. Staters möjligheter att reglera verksamhet Ur GATS Artikel VI:2 a, 4 a, b, 5 a, b. Artikel XIV. Artikel XXIII:3: VI: 2. (a) Varje medlem skall vidmakthålla eller så snart som detta är praktiskt möjligt inrätta rättsliga, skilje- och administrativa domstolar eller förfaranden som på begäran av en drabbad tillhandahållare av tjänster möjliggör en skyndsam genomgång av administrativa beslut som har inverkan på tjänstehandel och där så är berättigat lämplig kompensation. VI:4. För att säkerställa att åtgärder som kvalifikationskrav och förfaranden, standard- och licenskrav inte utgör onödiga hinder för tjänstehandel, skall Tjänstehandelsrådet genom lämpliga organ det tillsätter utveckla nödvändiga regler. Sådana regler skall syfta till att säkerställa att sådana krav, bland annat (a) grundas på objektiva och transparenta kriterier, såsom kompetens och förmågan att tillhandahålla en tjänst, (b) inte är mera betungande än nödvändigt för att säkerställa tjänstens kvalitet, VI:5. (a) I sektorer inom vilka en medlem har gjort specifika åtaganden skall medlemmen, i avvaktan på att de regler som utformats inom dessa sektorer i enlighet med punkt 4 träder i kraft, inte tillämpa sådana licensierings- eller kvalifikationskrav och tekniska standardkrav som minskar eller omintetgör sådana specifika åtaganden på ett sätt som (i) inte står i överensstämmelse med de kriterier som anges i 4(a), (b) eller (c), och (ii) inte rimligen kunde ha förväntats av medlemmen i fråga vid den tidpunkt då de specifika åtagandena inom dessa sektorer gjordes. (b) Vid avgörandet huruvida en medlem iakttar skyldigheten enligt punkt 5(a), skall hänsyn tas till relevanta internationella organisationers internationella standarder som tillämpas av medlemmen i fråga. Artikel XIV Allmänna undantag: Med iakttagande av kravet att sådana åtgärder inte tillämpas på ett sätt som skulle innebära ett medel för godtycklig eller oberättigad diskriminering mellan länder där likartade förhållanden råder eller en förtäckt inskränkning av tjänstehandel, skall ingenting i detta avtal tolkas som hinder för medlemmar att anta eller genomföra åtgärder

8 7 (a) som är nödvändiga för att skydda den allmänna moralen eller för att upprätthålla allmän ordning (b) som är nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa (c.) (iii) säkerhet Artikel XXIII Tvistlösning och genomförande: 3. Om en medlem anser att en förmån, som den skäligen kunde ha förväntat få enligt en annan medlems särskilda åtagande enligt Del III av detta avtal, upphävs eller minskas som ett resultat av tillämpningen av en åtgärd som inte står i strid med bestämmelserna i detta Avtal, kan den åberopa Överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning. Om DSB fastställer att åtgärden har upphävt eller minskat en sådan förmån, skall den berörda medlemmen ha rätt till en ömsesidigt tillfredsställande anpassning på grundval av artikel XXI.2, vilket kan innefatta en ändring eller ett tillbakadragande av åtgärden. Om de berörda medlemmarna inte kan nå en överenskommelse, skall artikel 22 i Överenskommelsen om regler och förfaranden av tvistlösning gälla. Regler för vilka kvalifikationskrav och förfaranden, standard- och licenskrav länder skall få införa enligt artikel VI:4 har ännu inte utformats, sju år efter avtalets tillkomst. Men observera att flera andra artiklar gäller redan nu: - kravet på institutioner dit exportföretagen kan vända sig och klaga på administrativa beslut, (VI:2), - förbudet för myndigheter mot att, i väntan på att regler för inhemska regleringar tas fram, införa regler som är "mera betungande än nödvändigt" (VI:4 b), - eller inte rimligen kunde ha förväntats av företagen, (VI:5 a) - rätten för de utländska företagens hemmaland att vända sig till DSB och klaga också på inhemska regleringar som är tillåtna enligt avtalet men som de inte förväntat sig, och som de anser minskar deras "förmåner". DSB kan då utdöma denna inhemska reglering. (XXIII:3) Internationella överenskommelser som standardiserar och förenklar förfaranden när det gäller olika staters standardkrav, kvalifikations- och licensieringskrav kan säkert behövas, en styrning av formella tillvägagångssätt, (inte av kraven som rimligen måste fortlöpande kunna ses över och ändras vid behov med hänsyn till den primära målsättningen). Sådana överenskommelser behövde kanske inte tas fram inom WTO utan i en standardiseringskommission typ ISO. Från dessa regler bör tydligt avskiljas alla andra typer av myndigheters regler och administrativa beslut, sådana som gäller t ex innehållet i tekniska standardkrav, skydd av hälsa och miljö, villkor för marknadstillträde och nationell behandling (Art. XVI, XVII) etc. Förordets skrivning om medlemmars rätt att reglera och att införa nya regleringar för tillhandahållandet av tjänster skall göras bindande. (Eftersom artikel XIV om skydd för miljö och hälsa m m kallas "Allmänna undantag", är förordets skrivning nu uppenbart tom retorik.) Nya beteenden hos företag som medlemsstater inte kunnat förvänta sig när de gav marknadstillträde, liksom nya regler från myndigheter i värdlandet som direkt strider mot villkoren vid marknadstillträdet, bör kunna föras till den nya typen av Tvistlösningspanel och där bedömas efter den nya målsättningen om fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter etc. Eventuella kompensationer skall inte bedömas efter bibehållen liberaliseringsnivå utan efter primär målsättning. Följande typ av skrivningar i avtalet är helt oacceptabla och skall utgå:

9 8 a) hänvisningar utan precision till företagens "minskade förmåner", b) hänvisningen till "beslut som har inverkan på tjänstehandel". Alla beslut i ett land torde ha en eller annan inverkan på tjänstehandel, och allt som minskar ett företags vinster kan förmodligen bli tolkat som "minskade förmåner". Artikel XXIII:3 skall utgå. Hänvisningarna i artiklar VI och XIV till "nödvändiga regler" och kraven på regler att inte utgöra "onödiga hinder för tjänstehandel" och inte vara "mer betungande än nödvändigt" betyder att regler ensidigt bedöms och har bedömts efter syftet att öka och avreglera tjänstehandeln så långt möjligt. Detta kan inte godtas. Målsättningen skall vara en annan, och de företagens beteenden och de myndigheters regleringar och administrativa beslut som kan hänföras till skiljedom skall testas och bedömas efter den nya målsättningen, och både mål och metod att nå det skall bedömas kvalitativt. Hänvisningarna i avtalet till "objektiva kriterier" (Art. VI:4 a) och "relevanta internationella standarder" (Art. 5 b) kan tolkas så att vetenskapliga bevis krävs för vissa reglers införande och att försiktighetsprincipen i t.ex. miljöärenden inte godkänns. Försiktighetsprincipen bör gälla och tydligt erkännas i avtalet 7. Marknadstillträde Ur GATS Artikel XVI Marknadstillträde: 2. 1 sektorer inom vilka åtaganden om marknadstillträde gjorts, definieras de åtgärder som en medlem inte får upprätthålla eller införa, vare sig på grundval av regional underindelning eller på hela dess territorium, såvida inte annat angetts i dess bindningslista, enligt följande (a) begränsningar av antalet tillhandahållare av tjänster, antingen det sker i form av numeriska kvoter, monopol, exklusiva tillhandahållare av tjänster med ensamrätt eller krav på ekonomiskt behovstest, (e) åtgärder som begränsar eller ställer krav på en viss typ av bolagsform eller samriskföretag för tillhandahållandet av en tjänst, och (f) begränsningar av deltagandet av utländskt kapital uttryckt i maximala procentgränser för utländskt aktieägande eller i det totala värdet av individuella eller sammanlagda utländska investeringar. I artikeln anges 6 typer av begränsningar som inte får göras om inte särskilda villkor angetts från början i ett medlemslands bindningslista för öppnad sektor: De gäller antal utländska företag, totala värdet av tjänsterna, totala antalet eller kvantiteten tjänster, antalet fysiska personer som kan anställas och som behövs för tjänsterna. I ingen av dessa aspekter tillåts krav på ekonomiskt behovstest. Därtill kommer förbud mot krav på bolagsformer som delägande och förbud att begränsa utländskt aktieägande. Inget av dessa begränsningsförbud som alltså är inskrivna i artikeln som primär norm, kan gynna utveckling och hållbar resursanvändning i utvecklingsländer. Alla 6 begränsningsförbuden bör utgå och ersättas med en positiv listning (typ bottom-up) av de villkor och omständigheter som skall gälla vid marknadstillträde. En sådan lista, med aspekter som måste begrundas av ett värdland innan de öppnar en sektor, skulle bifogas avtalet, och t ex fråga efter krav och regler för

10 9! behovstest! bolagsformer, ägarskap! långsiktighet! återinvestering av del av vinster! tekniköverföring! anställning och utbildning av lokal arbetskraft! användning av lokala insatsvaror! regional eller lokal täckning! prissättning! arbetsrättsliga krav! miljökrav! marknadsföring! regler för anskaffning av mark och fastigheter/lokaler! subventioner relativt inhemska företag och branscher/regioner! finansiella krav! etc 8. Nationell behandling Ur GATS Artikel XVII:1: Jfr här också artikel XV om de regler om subventioner som enligt avtalet skall tas fram, se utdrag nedan. 1. För de sektorer som skrivits in i dess lista, och med iakttagande av de villkor och förbehåll som angetts i denna, skall varje medlem medge tjänster och tillhandahållare av tjänster från en annan medlem, i fråga om alla åtgärder som rör tillhandahållandet av tjänster, en behandling som inte är mindre gynnsam än den som den medger sina egna tjänster och tillhandahållare av tjänster av samma slag.. 8b. Subventioner Ur GATS Artikel XV: 1. Medlemmarna erkänner att subventioner, under vissa omständigheter, kan ha snedvridande effekter på tjänstehandel. Medlemmarna skall inleda förhandlingar i syfte att utveckla nödvändiga multilaterala regler för att undvika sådana snedvridande effekter på handeln. Vid sådana förhandlingar skall subventionernas roll i relation till u-ländernas utvecklingsprogram erkännas och hänsyn tas Nationell behandling och Subventioner Statlig styrning med skattefinansiering av basservice och andra former av stöd till inhemska branscher och regioner - och transfereringar mellan dem - är nödvändiga instrument för en rättvis och balanserad utveckling, främst i utvecklingsländer men också i länder som allmänt ses som utvecklade. Det skall göras helt klart att skattefinansiering av inhemska tjänster aldrig kan utmanas och ifrågasättas av denna artikel XVII eller av regler som tas fram enligt artikel XV om Subventioner. Artikeln om "Nationell behandling" bör därför ersättas med en särskild punkt gällande vilka förmåner och subventioner man vill förbehålla inhemska företag på den positiva listningen i artikel XVI om Marknadstillträde enligt ovan.

11 10 9. Mest gynnad nation Ur GATS Artikel II Mest gynnad nationsbehandling + Bilaga om artikel II-undantag:. (Undantag skall i princip upphöra efter max 10 år.) 1.Varje medlem skall med avseende på samtliga åtgärder som täcks av detta avtal, omedelbart och utan förbehåll bevilja tjänster och tillhandahållare av tjänster från varje annan medlem en behandling som icke är mindre gynnsam än den som beviljas liknande tjänster och tillhandahållare av tjänster från något annat land. Länder/företag som ej uppfyller demokratiska krav bör kunna undantas. Vad som menas med "liknande" tjänster måste preciseras och likhet inbegripa också hur tjänsterna framställs och företagens etiska uppträdande. 10. Utvärdering Ur GATS Artikel XIX. 3: För varje runda skall riktlinjer och förfaranden för förhandlingarna upprättas. I detta syfte skall Tjänstehandelsrådet göra en utvärdering av tjänstehandeln totalt sett och på sektorsbasis i enlighet med avtalets målsättningar, inklusive de som anges i artikel IV.1. Som denna punkt nu är formulerad, inklusive hänvisningen till artikel IV:1 (och IV:3), skall Tjänstehandelsrådet enbart utvärdera graden av liberaliseringar i olika sektorer samt graden av u-länders deltagande i världshandeln och deras tjänsteföretags kapacitet på exportmarknaderna. Detta är helt i enlighet med GATS nuvarande målsättning. Utvärderingar bör ske löpande och utifrån ny målsättning enligt punkt 1 ovan. Det är u-länders (och alla länders) sociala och ekonomiska utveckling som skall utvärderas relaterat till vad som hänt när marknader öppnats för utländska exportföretag. Utvärderingen bör göras av oberoende organ inom FNs ram. 11. Relation till FN Ur GATS Artikel XXVI Förhållande till andra internationella organisationer: Allmänna rådet skall vidta lämpliga arrangemang för samråd och samarbete med såväl Förenta nationerna och dess fackorgan som med andra mellanstatliga organisationer som har befattning med tjänstehandel. WTOs och därmed GATS regler skall underordnas FN-konventioner och miljökonventioner där konflikter mellan regler kan uppstå. Tillägg: "Leveranssätt 3" = företags etablering i ett annat land: Artikel I:2 c Detta leveranssätt innebär att GATS också är ett sorts investeringsavtal. Det kan diskuteras om det alls skall vara med i ett avtal om tjänstehandel.?