brottsoffer Sedan då? Filmade förhör i tingsrätten Barnahus på försök i Tyresö tidningen brottsofferjourernas riksförbund nr 5/2007

Transkript

1 brottsoffer tidningen brottsofferjourernas riksförbund nr 5/2007 Filmade förhör i tingsrätten sidan 4 Barnahus på försök i Tyresö sidan 8 Sedan då? Om behovet av hjälp för att komma vidare när man utsatts för våld. Vilket psykologstöd behöver brottsoffer? Och vilket stöd får man? lösnummerpris 30 kr årgång 14 tema Krishantering s 11-19

2 Innehåll Tidningen Brottsoffer utges av Brottsofferjourernas Riksförbund tel Bondegatan 40 Box Stockholm ansvarig utgivare Hans Klette tel redaktör Ninna Mörner tel mobil grafisk form Erika Nydahl omslagsfoto Sjukhusdokumentation av skador efter misshandel 2 Ordföranden har ordet En budget som inte angriper de stora problemen 3 Riksnytt Kommunernas bidrag kartlagda 4 Aktuellt 4 Alla förhör i tingsrätten ska videofilmas 5 Polisen driver kampanj mot misshandel utomhus 6 Kvinnofridsprogram i Malmö till final om Europas bästa brottsförebyggande projekt 7 Barn måste få status som målsägande! 7 Brott mot barn ignoreras ofta av vuxna 8 Barnahus som nätverksmodell i Tyresö 9 Fråga psykologen 10 Fråga juristen 10 Boktipset 11 Tema: Krishantering 12 Mamma tog hand om Malin samhället svek 15 Din rätt till rehabilitering 16 Viktigt få bearbeta trauma efter brott 18 Allt fler kan drabbas av våld på arbetstid 19 Hit kan du vända dig 20 Regionnytt 22 Så når du brottsofferjourerna 24 Sista sidan Tack för år 2007! prenumeration tidningenbrottsoffer@boj.se helårsprenumeration 150 kr postgiro Tidningen Brottsoffer utkommer med fem nummer per år. Som medlem i en lokal jour får du tidningen gratis. Tänk på att uppdatera dina adressuppgifter! annonser tel / / fax / / tryck Tidningen Brottsoffer ges ut med stöd av Spifab, Weinco Grafiska AB, Malmö issn x, upplaga ex Tidningen är tryckt på miljövänligt papper. Brottsofferjourernas Riksförbund, BOJ, är en ideell organisation som ger stöd till brottsoffer, deras anhöriga och vittnen. Varje år ger BOJ stöd till cirka brottsdrabbade personer. Det finns idag drygt 100 lokala brottsofferjourer som kan erbjuda emotionellt stöd och praktisk vägledning. Jourernas stödpersoner har avgett tystnadslöfte och ger stöd så länge brottsoffren behöver. BOJ har även organiserat vittnesstöd vid de flesta tingsrätter. Redaktionen ansvarar ej för insänt ej beställt material. Citera oss gärna, men ange källan. All hjälp är kostnadsfri och såväl stödpersoner som vittnesstöd har utbildning för sina uppgifter. Brottsdrabbades rättigheter vår utmaning tidningen brottsoffer 1/2006

3 Ordföranden har ordet förbundsordförande hans klette En budget som inte angriper de stora problemen Regeringens budgetförslag borde fokusera mer på att snabba upp hela rättskedjan. Budgetförslaget har också missat att ta upp den upprepade utsattheten. I stadsbudgeten för 2008 föreslår regeringen att riksdagen anvisar 31,38 miljarder kronor för rättsväsendet, vilket är cirka 4 procent av hela statsbudgeten. Den största delen av resurserna, 17,3 miljarder kronor, går till polisen (Prop 2007/08:1, Utgiftsområde 4). Vi ska nu se närmare på de viktigaste förslagen i regeringens proposition En politik för ett tryggare Sverige. Brottsförebyggande. Kriminalpolitiken syftar, lyfter man fram, till att minska brottsligheten och öka tryggheten för medborgarna. För att åstadkomma detta menar man att det framför allt krävs en aktiv och synlig polis. En stor del av alla brott begås av en mindre grupp människor med kriminell livsstil. Rekryteringen till denna grupp måste minska. Därför tror man att markeringar mot unga brottslingar kan ge effekt för att stävja en kriminell karriär. Dessutom nämner man att fokus kommer att sättas på mäns våld mot kvinnor, ungdomsbrottslighet och grov organiserad, systemhotande brottslighet. Brottsofferstödjande. Regeringen betonar ökad kunskap, bättre metodutveckling och ökad samverkan som viktiga verktyg för att ge ett bra bemötande och stöd till brottsoffer. Unga brottsoffer behöver särskilt stöd, där medling kan vara positivt. Snabbare rättegångar är också viktigt, skriver man. Dessutom behöver polisen och åklagare bättre kompetens på brottsofferområdet. Den konkreta åtgärd som föreslås för brottsoffer är att inrätta en brottsofferinriktad funktion vid varje polismyndighet. Reparativ verksamhet. Regeringen skriver: Det bör poängteras att ingen insats är viktigare för brottsoffren än att rättsväsendet lyckas med sina huvuduppgifter; Att utreda brott, gripa misstänkta och döma de skyldiga. Brottsoffer ska bemötas med medkännande och professionalism var i landet de än bor. Alla myndigheter som kommer i kontakt med brottsoffer har ansvar för att brottsoffer får ett sådant bemötande. Regeringen formulerar att brottsoffren behöver stöd genom hela rättskedjan, ända från anmälan. Rättsväsendets myndigheter ska informera om hur rättsprocessen går till och vad som sker i det enskilda ärendet. I de fall som en anmälan om brott inte leder till åtal måste brottsoffret ges tydlig och förståelig information om detta. Brottsoffer ska även kunna få information om var det finns olika stöd- och hjälpinsatser. Alla myndigheter inom rättsväsendet har ansvar för att ge brottsoffer sådan information. Den brottsofferportal som Brottsoffermyndigheten skapat är en bra källa till information för brottsoffret. Hur de goda intentionerna ska uppnås och hur medlen ska avsättas för detta finns inte med i budgetförslagen. Det kanske tas upp i regeringsbrevens direktiv till berörda myndigheter. Brottsoffergrupper. I sitt budgetförslag nämner man särskilt några brottsoffergrupper; särskilt utsatta är ensamstående mammor och yngre män. Särskilt sårbara är barnen. Kvinnor utsatta för våld från män nämns särskilt. Regeringen avser att i återkomma med en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samverkan. Samverkan är en nyckel för att verka brottsofferstödjande, framför regeringen. Samverkan mellan myndigheter, men också med och mellan ideella organisationer. Runt om i landet bedrivs ett aktivt lokalt brottsofferstödjande arbete. Regeringen anser att det är viktigt att synliggöra och stödja ideella insatser som utgör ett värdefullt tillskott och komplement till myndigheternas arbete. / /Det är de ideella föreningarna som är de praktiska utförarna av mycket av brottsofferarbetet genom t ex vittnesstödsverksamhet och utbildning av stödpersoner. Brottsoffer- samt barnpespektivet. Regeringen betonar betydelsen av att det finns ett brottsofferperspektiv och ett barnperspektiv med i hela rättskedjan. Man föreslår utbildning och fortbildning och viss specialistkompetens. Idag är gärningsmannaperspektivet grundmurat hos de anställda. Jag anser att beteende- och samhällsvetenskap ska ingå redan i grundutbildningen för jurister och poliser. Detta för att öka förståelsen för barn- och brottsofferperspektivet. För övrigt är det alldeles nödvändigt att skapa en högskoleutbildning på 3-4 år för poliser där teori och praktik varvas. Sedan ska samtliga yrkeskårer inom rättsväsendet som möter brottsoffer ha tillgång till kontinuerlig vidareutbildning. Bortglömda delar i budgeten. I propositionen saknar jag helt den sekundära Enligt min mening diskuteras inte de grundläggande problemen kring den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet tillräckligt djupgående regeringens budgetproposition. 2 tidningen brottsoffer 5/2007

4 Riksnytt Kommunernas bidrag kartlagda preventionen, det vill säga insatser för att förebygga den upprepade utsattheten. Sambandet mellan brottsförebyggande insatser för upprepat utsatta och brottsofferstöd till utsatta visas bland annat tydligt i projektet Tryggare Uppsala län som borde få efterföljare i landet. Projektet står för den samverkan regeringen skriver varmt om, men förenar också det förebyggande och stödjande perspektiven och har med både barn- och brottsofferperspektivet. Den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet är rättsväsendets ansvar. Att garantera dessa är målsättningen för rättsväsendet. Enligt min mening diskuteras inte de grundläggande problemen kring den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet tillräckligt djupgående i regeringens budgetproposition. Rättsväsendets resursbrister i form av personal och pengar medför att brottsutredningar inte utreds tillräckligt snabbt. Uppklarningsprocenten är på grund av detta låg. Handläggningen i rättskedjan som helhet är alltför långsam. Kravet på rättvis rättegång inom skälig tid uppfylls inte. Dessa frågor måste tas på allvar för att allmänheten ska ha förtroende för rättsstaten, något som är nödvändigt i en demokrati. En demokrati måste också klara av bekämpningen mot den grova organiserade brottsligheten. Anonyma vittnen bör tillåtas under de fyra förutsättningar som Europadomstolen formulerat, dvs när dödshot föreligger, polisens metoder är dolda, den tilltalade får möjlighet att förhöra och korsförhöra vittnet samt att det finns ytterligare bevisning än den anonyma vittnesutsagan. Variationerna i kommunbidragen till BOJ är stora, mellan 0 och 6.34 kronor per kommuninvånare. 21 kommuner ger inget bidrag alls utan låter grannkommunerna stå för hela kostnaden. 67 brottsofferjourer av landets 106 har svarat på en enkät om hur stora bidrag de får från sina kommuner. De 67 jourerna täcker tillsammans 165 av landets 294 kommuner samt ett antal stadsdelar i Stockholms kommun. I snitt betalar kommunerna till de 67 brottsofferjourerna bidrag på 1.29 kronor per kommuninvånare. Medianvärdet för kommunerna är 1 krona per invånare. Bidragen spelar stor roll De 67 jourerna täcker ofta flera kommuner. En del kommuner betalar inte något bidrag alls, utan låter grannkommunerna ge bidrag. De åker så att säga snålskjuts. 21 kommuner ger inte ett öre i bidrag. Att deras invånare ändå får stöd från en fungerande brottsofferjour kan de då tacka sina grannkommuner för. Bidragens storlek verkar till stor del bero på hur beslutsfattare i kommunen prioriterar brottsofferfrågorna. Beroende på kommunbidragens storlek har jourerna olika förutsättningar att ge brottsoffer personligt stöd, hjälp och råd. Brottsoffers möjligheter att få vetskap om brottsofferjourernas arbete och att snabbt få samtal påverkas av kommunernas bidrag. För många jourer är de kommunala bidragen avgörande för fortlevnaden av jouren. Finns medel så att man kan ha åtminstone en deltidsanställd ges betydligt bättre möjlighet att ge stöd till brottsoffer snabbt och att informera om brottsofferjourernas verksamhet. Förutom det jämförbara måttet krona per kommuninvånare avgör också till del den faktiska summan man får. Får jouren mindre än kronor kan man inte anställa någon i en utsträckning som ger kontinuitet. Får jouren mer än kronor räcker pengarna till att anställa en person deltid. Stor variation mellan orterna För att jämföra jourernas ekonomi kan man se hur mycket bidrag de får i snitt per kommuninvånare i samtliga kommuner jouren täcker. Snittnivån för brottsofferjourerna är 1.56 kronor per kommuninvånare. Medianvärdet är 1 krona per kommuninvånare. 34 brottsofferjourer får 1 krona eller mindre. ninna mörner På finns hela listor på kommunernas bidrag och jourernas bidrag i snitt. Tragedin i Rödeby kunde ha undvikits Tragedin i Rödeby som slutade med skottlossning och en ung människas död hade inte behövt hända, hävdar Brottsofferjourernas Riksförbund. BOJ lyfter bland annat fram polisens ansvar för att ge skydd till hotade människor och förebygga brott. Redan vid det andra anmälningstillfället fanns anledning för polisen att göra en hot- och riskbedömning och diskutera olika brottsförebyggande åtgärder och skyddsåtgärder för familjen. Många brott kan förhindras genom att ge stöd till upprepat utsatta brottsoffer. När polisen i Blekinge valde att inte gå vidare på anmälningarna, eftersom det inte höjde straffsatsen för de ärenden den misstänkte redan var dömd för, missade polisen brottsofferperspektivet. Det är sådan underlåtelse av rättssamhället som bidrar till brottsoffrens känsla av vanmakt och misstro mot rättsmyndigheterna, menar BOJ. Och detta visar händelserna i Rödeby vådan av. /nm tidningen brottsoffer 5/2007

5 Aktuellt RFSLs brottsofferjour öppen igen Nu kan RFSLs nationella brottsofferjour ta emot hjälpsökande igen. Kontoret på Sveavägen i Stockholm håller öppet för besök, egen ingång finns. Två halvtidstjänster bemannas av Anneli Svensson, särskilt inriktad på hatbrottsfrågor, samt Carin Holmberg, som har fokus på våld i samkönade relationer. Alltför många unga hbt-personer är utsatta. Man kan vara ensam och trakasserad i till exempel skolan. Ibland är man utkastad ifrån sitt hem, berättar Anneli Svensson. Dagtid finns en telefonlinje. Dit kan utsatta homosexuella, bisexuella och transpersoner ringa oavsett vad slags våld, hot eller trakasserier man varit med om och oavsett var i landet man bor. Dessutom kan man maila frågor. Allra bäst är dock personligt stöd. Anneli Svensson och Carin Holmberg välkomnar därför samarbete mellan BOJs brottsofferjourer, kvinnojourer och lokala RFSLföreningar. Stödpersoner som möter hbtpersoner utsatta för brott kan också ringa för att få råd och stöd i att bemöta rätt. RFSLs telefonjour: e-post: boj@rfsl.se Nu kan du ringa Kvinnofridslinjen! Nu öppnar Kvinnofridslinjen, en nationell stödtelefon dit våldsutsatta kvinnor kan ringa dygnet runt. Det är Nationellt centrum för kunskap om mäns våld mot kvinnor, NCK, som står bakom. Åsa Witkowski, verksamhetschef för Kvinnofridslinjen, menar att det finns bra nätverk och stöd på många orter, men det kan vara svårt att veta vart man ska vända sig. Inför öppnandet nu i december har man kartlagt stödet i landet för att kunna hänvisa till rätt enheter inom sjukvård, socialtjänst och polis samt ideella kvinnojourer och brottsofferjourer. Ideella jourer utför fortfarande en stor del av det stödjande och rådgivande arbetet för våldsutsatta kvinnor och deras anhöriga. Kvinnofridslinjen: Alla förhör i tingsrätten ska nu videofilmas. Inspelningarna spelas upp om det blir prövning i hovrätt, och vittnen behöver inte förhöras mer än en gång. foto patrik svedberg Alla förhör i tingsrätten ska videofilmas Alla förhör i tingsrätten ska filmas med video. Det blir verklighet om ett år. Sverige blir då förmodligen först med att alla förhör dokumenteras med video, konstaterar Domstolsverkets generaldirektör Thomas Rolén. Domstolsverkets reform kallas EMR, En Modernare Rättegång, och är utkomsten av förra regeringens proposition 2005/05: 131 En modernare rättegång reformering av processen i allmän domstol. Syftet är att tonvikten på rättskipningen ska ligga i tingsrätten. Hovrätten ska granska tingsrättens avgöranden. Därför vill man dokumentera förhör och filma rättegången. Vittnen och andra personer som förhörs behöver då inte infinna sig till hovrätten. Det räcker oftast med att se inspelningarna från tingsrätten. Bevisning är färskvara Thomas Rolén, generaldirektör vid Domstolsverket, menar att det är positivt för rättssäkerheten. Bevisning är färskvara. Vittnen glömmer och det är inte säkert att man kan ge samma bild lång tid efteråt, säger han. Det är också bättre för vittnen eftersom de bara behöver avge sin berättelse en gång. Det kan naturligtvis hända att hovrätten vill kalla in dem för kompletterande förhör, men det lär bli i undantagsfall. Thomas Rolén ser positivt på att hovrätten grundar sin prövning på samma material som tingsrätten. Videoinspelningarna kan också vara underlag för hovrätten när de ska besluta om prövningstillstånd. Reformen syftar till att skapa en modernare rättegång som uppfyller kraven på en rättssäker och effektiv handläggning av mål och ärenden. Omfattande investeringar Eftersom man inte behöver förhöra samma personer flera gånger i olika instanser ökar effektiviteten och kostnaden minskar. Redan nu börjar åtta domstolar testa videoinspelning och nya arbetsmetoder, bland annat tingsrätten i Jönköping. Men för att klara detta krävs ny utrustning och i vissa fall behöver lokaler byggas om. Nu måste 450 rättssalar i landet utrustas med den nya tekniken. Ett omfattande arbete. Runt anställda ska också utbildas och sättas in i det nya arbetssättet. Reformen beräknas kosta 275 miljoner kronor, där 200 miljoner är investeringar och resten löpande kostnader. ninna mörner 4 tidningen brottsoffer 5/2007

6 Aktuellt Polisen driver kampanj mot misshandel utomhus Polisen genomför just nu en kampanj över hela landet mot misshandel utomhus. Vi vill göra en markering eftersom anmälningarna om våld utomhus har ökat under de senaste åren, säger rikspolischef Stefan Strömberg. En ökad polisiär bemanning och en tydlig markering tror rikspolischefen Stefan Strömberg kan vara viktiga åtgärder mot våldet utomhus. Tidigare liknande markeringar inom trafikområdet har gett förebyggande effekt. Ökad polisiär närvaro Vi måste agera för att angripa problemet med våld utomhus, menar Stefan Strömberg och nämner särskilt storhelger som Lucia och nyår, då mycket misshandel sker. Vad man konkret ska göra är att öka polisens närvaro på utsatta tider och platser. Polisen kommer att vara på plats när misshandelsrisken är stor, och man ska ha direktiv att ingripa tidigt i situationer som riskerar att bli våldsamma. Det här är sådana arbetsmetoder vi använder oss av fortlöpande, men nu ska det ske på bred front, säger Stefan Strömberg. Man ska dessutom ha ökad kontakt med ordningsvakter i nöjeslivet och beslagta alkohol av unga under 20 år. Polisen har också som ambition att utreda och slutföra utredningar inom två dygn vad gäller misshandel utomhus. När man finns på plats är vår erfarenhet att det finns mer underlag att gå på. Därför kommer vi att snabbt kunna avgöra om det behöver göras till exempel vittnesförhör och om det finns underlag för att gå vidare med ärendet, menar Stefan Strömberg som vill framhålla att utredning inom två dygn syftar till ökad lagföring. Stort genomslag i media Den nationella kampanjen ska pågå under tre månader fram till sista januari Då kommer man att utvärdera resultatet och se vilka arbetsmetoder som gav resultat och är värda att satsa på. Rikspolischefen berättar att man ska ta fram en brottsförebyggande strategi där det framgår vilka metoder polisen ska arbeta med och hur man kan planlägga insatserna för att få dem effektiva och verkningsfulla. Den nationella kampanjen mot misshandel utomhus har fått mycket uppmärksamhet. Det är den kampanj och det mediautskick som fått mest genomslag hittills för Rikspolisstyrelsen. Rikspolischefen ser positivt på detta och vill vinna allmänhetens förtroende för att polisen gör något åt brottsligheten. ninna mörner Rikspolischefen Stefan Strömberg tror att en nationell kampanj mot våldet utomhus kan ha förebyggande effekt. De flesta unga villiga ställa upp som vittnen Nästan alla ungdomar skulle ställa upp som vittnen om de bevittnade ett brott. Det visar en undersökning som polisen i Stockholms län har gjort bland ungdomar i augusti Drygt 90 procent av de unga som svarade på enkäten uppgav att de skulle vittna om de såg någon utsättas för ett brott. Nära en tredjedel hade redan ställt upp som vittnen. Nästan alla som svarat på enkäten tycker att det är viktigt att människor vågar vittna och skulle vilja att andra vittnade om de själva utsattes för ett brott. Många, nära 80 procent, tycker dock att samhället borde göra mer för att stödja vittnen. Bara 40 procent av de svarande vet vilket stöd samhället kan erbjuda vittnen. /nm Sverige undertecknar Europakonvention om skydd för barn Sverige ska underteckna Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp i samband med att konventionen öppnas för undertecknande. Det har regeringen nu beslutat. Konventionens syfte är att förebygga och bekämpa sexuell exploatering av och sexuella övergrepp mot barn, att skydda brottsoffrens rättigheter samt att främja nationellt och internationellt samarbete i frågan. Konventionen innehåller bland annat bestämmelser om förebyggande åtgärder, åtgärder om hjälp till och skydd för offer, behandling av sexualbrottsförövare, materiell straffrätt, jurisdiktion, brottsutredning, åtal och andra processrättsliga regler. Konventionen har ett brett anslag och angriper s k grooming och barnsexturism samtidigt som den ställer upp krav på att ett barnvänligt synsätt ska genomsyra hela rättsprocessen. Kraven på förlängd preskriptionstid avseende de allvarligaste sexualbrotten är en annan nyhet i konventionen. /nm tidningen brottsoffer 5/2007 5

7 Varje år anordnas en tävling om det bästa lokala brottsförebyggande projektet i EU, European Crime Prevention Awards (ECPA) års final avgörs i december i Lissabon i Portugal. Aktuellt Varje deltagande land får nominera ett projekt till den europeiska tävlingen. Brå ansvarade för den svenska nomineringen och en jury bestående av representanter för Brå, Polishögskolan, Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och Sveriges kommuner utsåg det vinnande bidraget. Kvinnofridsprogrammet i Malmö blev vinnare och fick ta emot pris av justitieminister Beatrice Ask. Företrädare för Kvinnofridsprogrammet i Malmö får utöver diplom och kronor också representera Sverige i Lissabon i december. Årets tema är våld i nära relationer. På delad andraplats kom bidragen Brottsoffersluss inom kriminalvården och Kvinnofridsenheten i Rinkeby-Kista. foto per alvant/brå Kvinnofridsprogram i Malmö till final om Europas bästa brottsförebyggande projekt I Malmö arbetar myndigheterna sedan många år tillsammans kring våldsutsatta kvinnor. Det har gett resultat allt fler kvinnor polisanmäler. I oktober fick Kvinnofridsprogrammet pris som landets bästa brottsförebyggande projekt. I december har man chans att bli bäst i Europa. Kvinnofridsprogrammet är ett stort samverkansprojekt mellan myndigheter och ideella organisationer. Programmet består av flera delar och har utvecklats under tio år. I Malmö stad finns idag ett kriscentrum för kvinnor utsatta för våld och sexuella övergrepp, men även kriscentrum för män som utövar våld. Samverkansparterna har tillsammans tagit fram en yrkeshandbok för omhändertagande och rutiner när en våldsutsatt kvinna får kontakt med en myndighet. Kvinnokliniken på UMAS, Universitetskliniken Malmö Allmänna Sjukhus, har utvecklat ett särskilt program för medicinskt omhändertagande vid sexuella övergrepp. Polisen i Skåne har inrättat en familjevåldsrotel och åklagarmyndigheten utbildat särskilda familjevåldsåklagare. Bakgrunden till projektet var en studie 1996 från UMAS som visade att en dubbelt så stor andel kvinnor i södra innerstaden i Malmö sökte läkarvård för våld i nära relation, jämfört med andra stadsdelar. De kvinnor som sökte vård hade många myndighetskontakter, men berättade sällan vad de blivit utsatta för. Och ingen frågade. Det fanns också brister i samverkan mellan olika myndigheter och barnens situation negligerades. Få fall polisanmäldes. Studien ledde till att man försökte åtgärda bristerna och arbeta med bred myndighetssamverkan under samlingsnamnet Malmö Kvinnofridsprogram. Satsning på lång sikt Resultaten för samverkansprojektet är goda. En jämförelse mellan sjukvårdens skaderegister för 1996 och 2006 visar inga skillnader i antal skador. Däremot visar projektet att antalet polisanmälningar ökat. Det innebär att man lyckats ge kvinnorna stöd nog att polisanmäla. Kvinnofridsprogrammet i Malmö har pågått länge och har på ett övertygande sätt visat resultat genom att fler kvinnor polisanmäler våld i nära relationer, säger Per Alvant, handläggare vid Brå och jurymedlem för den svenska uttagningen (se faktaruta ovan). Detta leder i sin tur till fler åtal, och förhoppningsvis också till fler fällande domar. När en kvinna utsatt för våld i nära relation polisanmäler och det leder till att våldet upphör är det en brottsförebyggande åtgärd eftersom hon riskerar att utsättas igen. I Malmö bygger arbetssättet på att sjukvården, polisen och socialtjänsten är naturliga aktörer som samarbetar när någon utsätts för våld i nära relation. Det är ett tydligt arbetssätt som kanske går att överföra till övriga landets myndighetsdistrikt. När en kvinna utsatts för våld ska dessa aktörer tillsammans hjälpa kvinnan att få vård, att få sina skador dokumenterade, att göra en polisanmälan och att få samtalsstöd, säger han. Det är roligt att kvinnofridsprogrammet fått uppmärksamhet för att myndigheter och frivilliga organisationer kunnat enas om att jobba tillsammans, säger Anna Gustafsson, kommissarie vid Familjevåldsroteln i Skåne. Framgången beror nog mycket på att satsningen varit på lång sikt. helén alseby 6 Mer 6 information om Kvinnofridsprogrammet via Malmö kommun: eller via Brå: tidningen brottsoffer 5/2007

8 Barn måste få status som målsägande! Brottsoffermyndigheten och Barnombudsmannen ställer gemensamt krav på att barn som bevittnat våld mot en närstående fullt ut ska få ställning som brottsoffer och målsägande. Att barn som bevittnar våld sedan förra året betraktas som brottsoffer inom socialtjänst och har rätt till brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten räcker inte enligt myndigheterna. Få av de 192 ansökningar som inkommit till Brottsoffermyndigheten har haft tillräckliga uppgifter om var barnen befunnit sig och vad de upplevt av våldet. Det är dags, menar myndigheterna, att flytta fram positionerna och sätta barnet i centrum. Barn vill berätta om sina upplevelser och reaktioner. De är kapabla att vara målsäganden om de får rätt stöd. Som målsägande blir de berättigade en särskild företrädare för barn. Myndigheterna för också fram att barn ofta glöms bort när skyddsåtgärder sätts in. Barnens situation är svår. Barn borde kunna få skydd från en våldsam förälder genom besöksförbud. Barnombudsmannen och Brottsoffermyndigheten vill införa en ny brottsrubricering i lagstiftningen. Då skulle man kunna döma till ansvar när ett barn bevittnat våld, menar myndigheterna. ninna mörner BroMs och BOs förslag Brottsoffermyndigheten och Barnombudsmannen föreslår att barn ska ses som brottsoffer och målsägande för att få rätt att komma till tals i rättsprocesser rätt till målsägandebiträde eller en särskild företrädare som kan bevaka barnens intresse möjlighet till skadestånd från förövaren rätt till samma upprättelse som andra brottsoffer bättre möjlighet till skydd genom besöksförbud. Kraven ställdes i en debattartikel införd i Dagens Nyheter. Hela texten finns på Brott mot barn ignoreras ofta av vuxna Barnombudsmannens rapport Vem kan man lita på? baseras på en enkätundersökning bland barn. Barnen har fått svara på frågor om brott. Många barn känner sig inte trygga i skolan. Barn utsätts för trakasserier, hot och våld i skolan. Det sker i skolans gemensamma utrymmen som på toaletter, i omklädningsrum, i matsalen, på raster eller på väg till och från skolan. Vuxna agerar alltför sällan Barnen menar att inte alla vuxna som ser barn utsättas för hot, våld och trakasserier ingriper eller reagerar. Det är bara var femte elev som kan berätta att en vuxen som ser brott mot barn också agerar. Relativt få barn uppger att skulle vända sig till en vuxen person inom skolan om de utsattes för brott. De flesta vill tala med sina föräldrar om de utsätts för brott. Många barn uppger också att de skulle vända sig till polisen. Samtidigt är förtroendet för att polisen faktiskt ska agera litet. Barnombudsmannen Lena Nyberg vill att vuxna ska ta större ansvar för barns utsatthet för brott. Vuxna bär ansvaret för att skapa en trygg vardag. Det innebär att vi måste se till att motverka brott bland våra barn och unga, säger Lena Nyberg. Hon menar att det måste finnas fler vuxna runt barnen, vuxna som faktiskt ingriper när barnen drabbas. Vuxnas närvaro måste öka. Det är en önskan från barn och unga själva och det skulle skapa en tryggare situation för alla, säger barnombudsmannen. I rapporten ger barnen egna förslag på hur man kan minska brottsligheten: vuxna måste bry sig mer mer kunskap om vilka konsekvenser brottsliga handlingar kan få bättre och fler fritidsaktiviteter stoppa langningen av alkohol och droger. ninna mörner Rapporten Vem kan man lita på? kan beställas från tidningen brottsoffer 5/

9 Från vänster: Lotta Finsson, polisen Nacka, Ann Näfver, socialtjänsten Tyresö, Maria Sandberg, socialsekreterare för unga Tyresö, Suzanne Osten, regissör, och Marita Damm, socialsekreterare barn Tyresö. Ann Näfver är metodutvecklare vid Socialtjänsten i Tyresö kommun, söder om Stockholm. Barnahus som nätverksmodell i Tyresö Runt om i landet växer det fram försöksverksamheter för att samverka när barn utsätts för brott. Förebild är isländska Barnahus där man utreder, undersöker, behandlar och vårdar under samma tak. Nystartade Barn och ungas rätt i Tyresö arbetar däremot som ett nätverk, en modell som lämpar sig för mindre kommuner. Ann Näfver är metodutvecklare i Tyresö kommun och har i uppdrag att tillsammans med Lotta Finnson från Nackapolisen ta fram en modell för Tyresökommuns omhändertagande av barn utsatta för misshandel, sexuella övergrepp och andra brott mot fred och frihet. De som ska samverka är representanter från polisen, domstolen, åklagaren, socialtjänsten, BUP och sjukvården. Alla ska veta vem som gör vad och när. När man ska initiera ett samarbete måste det finnas en tydlig struktur och alla ska komma med i samarbetet från början, betonar Ann Näfver. De olika lokala myndigheterna som ska samverka behöver förstå hela samverkanskedjan och vara klara över vilken roll var och en har. Barn som utsätts för allvarliga brott ska få en snabb, adekvat och samordnad hjälp från samhällets olika instanser. Det är målet för alla de försöksverksamheter som nu startar runt om i landet kallade Barnahus eller Barnrättscentrum. Varje år polisanmäls cirka 30 fall av misshandel och övergrepp mot barn i Tyresö. En femtedel av dessa är sexuella övergrepp. Eftersom antalet fall är så lågt väljer man att jobba i ett nätverk som ska samlas när det händer. I Linköping finns till exempel ett särskilt Barnahus där alla samverkande myndigheter finns placerade i samma hus. Några sådana resurser finns inte i Tyresö, och det ska inte heller behövas för att kunna ge bra stöd och rätt hjälp, menar man. Nätverksmodellen är mer lämplig för mindre orter. Rutiner för kontakt Det centrala är att upprätta rutiner för att handlägga, informera varandra och slussa vidare. Polisförhör och socialtjänstens utredande samtal ska samordnas så att de fungerar bäst för barnen. Man har upprättat ett flödesschema över hur man kommunicerar om en anmälan inkommer. Flödesschemat är framtaget gemensamt. Alla har varit med och påverkat och engagerat sig. Alla är lika viktiga i nätverket. Alla är lika värda och alla bör känna en stolt- het över vad man inom sitt område kan bidra med för barnen, säger Ann Näfver. Teater som inspiration Men för att skapa ett samarbete krävs mer än tydlig struktur och ett mål. Det krävs inspiration och kunskap. Vårt allra första möte ägde rum på Klarateatern. Vi åt lunch med Suzanne Osten och såg tillsammans hennes pjäs för spädbarn. Det gav oss tankar kring vad barn upplever, känner och förmår ta in, beskriver Ann Näfver. Mötet gav alla en gemensam plattform där deras nyfikenhet på barns reaktioner och situation fick ny stimuli, menar hon. Suzanne Osten har själv vuxit upp under svåra omständigheter. Hon kallar sig maskrosbarn och betonar vikten av att åtminstone en vuxen person ser det utsatta barnet. För att få kunskap om samverkan kring utsatta barn anordnades studiebesök vid etablerade Barnahus i Linköping, Stockholm, Malmö och Göteborg. Dessutom deltog man i ett seminarium om sexuella övergrepp mot barn och barnmisshandel. Hur man samtalar med barn, verkningsfulla stödinsatser samt effektiv samverkan var de tre huvudtemana. Fulla av inspiration och kunskap sjösatte man så samarbetet mellan represen- 8 8 tidningen brottsoffer 5/2007

10 fråga psykologen björn lagerbäck Aktuellt Isländsk förebild På Islands Barnahus finns alla personer som utsatta barn behöver komma i kontakt med samlade under samma tak. Barnahus är förebild när Sverige försöker hitta nya sätt att hjälpa barn och unga som misstänks vara utsatta för allvarliga brott. År 2005 beslutade regeringen att ge Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket i uppdrag att medverka till etablering av fler försöksverksamheter med samverkan vid utredningar kring barn och unga som misstänks vara utsatta för allvarligt brott. Enligt uppdraget ska det ske i samråd med Brottsförebyggandet rådet, Brottsoffermyndigheten, Sveriges kommuner och landsting samt Rädda Barnen. Nu finns försöksverksamheter på följande orter i Sverige: Kriscentrum för barn i Malmö Barnahuset i Göteborg Barnahuset i Linköping Barncentrum i Stockholm Stödcentrum för barn och unga i Sundsvall Barn och ungas hus i Umeå Barn och ungas rätt i Tyresö tanterna från de lokala myndigheterna i Tyresö nu i höst. Barn och ungas rätt i Tyresö ska förhoppningsvis underlätta rättsprocessen för barnen och erbjuda dem god omvårdnad och behandling. Tyresö socialtjänst kommer att presentera modellen den 14 februari på en konferens vi anordnar tillsammans med Nackapolisen, säger Ann Näfver som är glad över uppslutningen av talare, bland dem förre justitieminister Thomas Bodström, riksdagsledamot Hillevi Engström, Stockholms länspolismästare Carin Götblad och Dan Eliasson, Migrationsverket. ninna mörner Hur kan jag lära mig att leva normalt igen efter övergreppet? FRÅGA För ett år sedan utsattes jag för sexuellt ofredande, utnyttjande, våldtäkt (rubriceringen är ännu inte fastställd). Runt halvåret senare överföll samma gärningsman mig och han uttalade diverse hot mm. Nu har jag börjat studera och tycker att jag har kommit väldigt långt i bearbetningsprocessen. Men efter att ha läst om Stureplansrättegången och sett likheter där, så slog allt till med förnyad styrka igen. Ångesten, minnena, skammen allt det negativa, så jag klarade inte av att gå till skolan på flera dagar. Min fråga är: Hur kan jag göra för att förhindra att påverkas så starkt av något som inte ens rör mig? Jag kan ju inte sluta läsa tidningen eller se på nyheterna. Finns det någon metod/övning eller liknande för att liksom fjärma sig från det? Jag vet inte om och i så fall när mitt fall kommer att gå till rättegång. Men fram tills dess vill jag kunna leva mitt liv som vanligt eller i alla fall näst intill! SVAR Vad bra att du har kommit så långt i bearbetningsprocessen som du gjort. Du är inte ensam om att lång tid efteråt, när man tror att det värsta är över, drabbas av minnen och rädsla med förnyad kraft. Med tiden bör dina starka reaktioner klinga av. Ofta tar det betydligt längre tid än vad man själv och människor runt omkring förstår och förväntar sig. Ett problem i din iver att gå vidare och lägga brottet bakom dig är att det finns en rättegång som väntar. Vad gäller dina minnesbilder av brottet, vill jag att du behåller dessa upplevelser inför den stundande rättegången. En viss distans kan du ändå erhålla genom att skriva ner allt du upplevt, för att i ett senare läge ha tillgång till det i samband med en kommande rättegång. Tänk på att du bör begära ett målsägandebiträde för att få stöd inför rättegången. Ett annat problem är att du utsatts för hot av gärningsmannen ett halvår efter det första brottet. Det här är allvarligt och anses vara ett brott i sig, kallat övergrepp i rättssak. Du bör polisanmäla hoten och du kan begära att få skydd från mannen, till exempel besöksförbud. Slutligen till själva huvudfrågan hur du kan fjärma dig från det som händer runt omkring dig och påminner dig om brottet. Viljan att undvika att få såren upprivna och att skydda sig från sina minnen är en reaktion som talar för att du inte är klar med bearbetningsprocessen. När du är helt klar kommer du att känna en större försoning med att du blivit traumatiserad av det brott du drabbats av. Du kan leva ditt liv vidare som du har tänkt dig, men du kommer alltid att ha din livshistoria med dig. Den kan inte suddas ut. För att komma till den punkt att du accepterar det krävs att du bearbetar krisen. Jag tror att du behöver professionell hjälp för detta. Jag antar att du haft kontakt med sjukvården. De borde ha erbjudit dig hjälp och stöd. Det finns olika tekniker för att reducera ångestskapande minnesbilder, tekniker som dock till en början bör användas under medverkan av legitimerade behandlare. Det är viktigt att du visar det mod och den ork du gjorde när du skrev denna fråga och tar kontakt med en legitimerad behandlare. Du kan se vad landstinget på din ort har att erbjuda, be den lokala brottsoffer- eller kvinnojouren om hjälp alternativt ringa den nya Kvinnofridslinjen ( ). För att hitta rätt kan du få viss vägledning av detta tidningsnummer. tidningen brottsoffer 5/2007 Har du frågor till psykologen Björn Lagerbäck? Skicka dem till tidningenbrottsoffer@boj.se Alla frågor kan inte besvaras omedelbart. Vi tar oss friheten att korta ned de frågor vi får. 9 9

11 fråga juristen eva andersson Måste jag delta själv vid rättegång? Kan jag få stöd? FRÅGA Jag är jätteorolig för rättegången som ska bli någon gång. Jag blev utsatt för en grov våldtäkt för ett år sedan och vill nu gå vidare. Men jag mår så dåligt varje gång jag blir påmind om vad som hände. Jag vet inte om jag klarar av rättegången. Måste jag delta själv? SVAR Det är beklagligt att ärenden tar lång tid och att det kan gå år mellan händelse och rättegång. Jag förstår att du vill gå vidare och jag hoppas du har fått professionell hjälp att bearbeta allt. Jag hoppas också att du har fått ett målsägandebiträde som kan stötta dig genom hela rättsprocessen. Om du inte har ett målsägandebiträde tycker jag du genast ska kontakta polisen eller åklagaren och begära det. Det är din rättighet och speciellt viktigt i ett ärende som ditt. Ett målsägandebiträde finns med dig under rättegången, kan stötta dig och ska ta tillvara dina intressen. Om du känner att du inte klarar av att möta den tilltalade under rättegången kan du tala om det för målsägandebiträdet eller åklagaren. Ska inte polisen förebygga brott? FRÅGA Varför gör inte polisen något när de får en anmälan och varför ska man polisanmäla när det inte hjälper? Jag vet ett gäng som hela tiden ställer till bråk. Men polisen gör ingenting när jag ringer. Jag vill kunna gå hem utan att vara rädd. Det finns möjligheter att förhindra att du konfronteras med den tilltalade i de flesta tingsrätter. Innan förhandlingen kan du få sitta i ett speciellt väntrum och under rättegången kan målsägandebiträdet eller åklagaren begära medhörning, den tilltalade får då gå ut ur rättssalen när du ska lämna din redogörelse. När du är klar får du lämna rättssalen och sedan sitta i ett rum och lyssna på fortsättningen. Jag förstår att det känns jobbigt att behöva gå igenom allt en gång till, men din medverkan är nödvändig i rätten. Rätten ska döma utifrån de bevis åklagaren lägger fram och utifrån vad du berättar i rätten och både åklagaren och den tilltalades advokat ska kunna ställa frågor till dig om händelsen. Om du känner dig orolig inför rättegången råder jag dig att kontakta brottsofferjouren på din ort. Där kan du få någon att tala med om ditt ärende och din oro. Du kan också få stöd av någon person där som eventuellt kan följa med dig under rättegången. SVAR Polisens uppgifter är lagstadgade i polislagen (1984:387) 2 och där står bland annat att polisen ska förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten. När polisen får in en anmälan om brott ska polisen eller åklagaren besluta om en förundersökning ska inledas eller inte, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Polisen brukar alltid ta upp en anmälan och kan också hålla ett första förhör för att utreda om det finns underlag för att påbörja en förundersökning. Om det sedan visar sig att det inte finns grund för att inleda någon förundersökning brukar anmälaren få en underrättelse om detta. Hur en förundersökning ska gå till och vilka regler som gäller för om en förundersökning ska inledas finns också reglerat i lag, dels i rättegångsbalken och dels i förundersökningskungörelsen. Om du har gjort en anmälan och du tycker att det inte händer något ska du ta kontakt med polisen och höra vad som hänt med din anmälan. Alla anmälningar diarieförs hos polisen och du har rätt att få veta vilka beslut som fattas beträffande din anmälan. Kontakta gärna brottsofferjouren på din ort om du känner att du behöver hjälp i kontakten med polisen. Ett traffickingoffers egen berättelse Jag hör att det droppar är skriven av pseudonymen Jenny Hellström. Det är en liten tunn bok, skriven med mycket inlevelse och känslosamhet om det som hände henne för 19 år sedan. Hon föll offer för människohandel. På en semesterresa i Spanien i Marbella 1988 blev hon drogad, kidnappad och sexuellt utnyttjad någonstans i ett hus där även andra kvinnor hölls inspärrade. Nu har hon skrivit sin berättelse, så som hon minns den. Det är stundtals förvirrat och då och då återkommer hon till att förbanna sig själv över denna drogade drink hon tog. Det är en skrämmande berättelse som lyfter fram brottsofferperspektivet. Just så liten och rädd och ensam kan ett traffickingoffer känna sig. Just så beräknande kan de som handlar med unga kvinnor vara. Denna sanna berättelse visar hur det är att bli utsatt för brott i ett främmande land där man inte förstår lagar, regler och vad som sägs och att det inte alltid är hos polisen hjälpen finns. Blir avsläppt i Marbella, halvnaken, misshandlad och hysterisk. Springer runt. Irrar omkring. Hjärtat bultar. Vad ska jag göra. Var finns det någon polis. Är desperat och i behov av hjälp. Åt vilket håll ligger polisstationen. Snubblar. Faller omkull. Försöker skydda min nakna sargade kropp med den tunna sjal jag hittat i huset. Fryser. Alla tittar. Skriker på hjälp. Ingen lyssnar. Hör ni inte. Får till slut uppmärksamhet av några förbipasserande engelska turister, som förmodligen tror att jag är berusad, att komma rätt. Kan plötsligt inte ett ord spanska och blir sittandes på en trasig stol på polisstationen i flera timmar. Författaren bor idag i Boden i Norrbotten och föreläser om ämnet trafficking. Därför väljer hon att avslöja sitt namn, Petra Ranner. Titel: Jag hör att det droppar Inköpt av Brottsoffermyndigheten Beställes via boktipset 10 Har du ett boktips? 10 Har du frågor till brottsofferjuristen Eva Andersson? Skicka dem till tidningenbrottsoffer@boj.se Skicka den till tidningenbrottsoffer@boj.se 5/2007 Alla frågor kan inte besvaras omedelbart. Vi tar oss friheten att korta ned de frågor vi får. Vi tar oss friheten att korta insända texter.

12 tema Krishantering Ta sig tillbaka De psykiska såren sitter kvar längst. Det menar många människor som utsatts för våld och hot. Vardagen påverkas för lång tid. Ofta behövs professionellt stöd för att komma vidare. Men det kan vara svårt att få hjälp. Mycket svårt. t

13 tema Krishantering I somras rasade hela Malin Sandbergs tillvaro när hon misshandlades av sin sambo och hon blev tvungen att fly för sitt liv. Malin fick inte hjälp till den rehabilitering som hon själv ville ha. Hon ifrågasätter att socialtjänsten inte gjorde mer. Det var Malins mamma som fick stå för bostad och kostnad för terapi. Mamma tog hand om Malin samhället svek Hade jag inte varit så stark och haft så mycket vilja hade jag inte suttit här, berättar Malin Sandberg hemma i köket hos sin mamma Molly Skarin i Sollentuna. På väggarna i lägenheten hänger tavlor som Malin målat efter misshandeln, en med två ansikten, Yin och Yang och en som hon kallar Sista skriet. Båda i svartvitt. Hon brukade måla före misshandeln också, men nu efteråt har det blivit som en terapi. Det sista Malin skulle kalla sig själv är ett offer och hade någon berättat för henne vad som skulle hända den där kvällen i somras skulle hon bara ha skrattat. Misshandlad? Vem som helst, men inte hon den starka och driftiga tjejen, karriärsflickan som alltid hade många projekt på gång. Hon som ville så mycket med livet. Första slaget förlät hon När Malin träffade Peter verkade han trygg och lugn. Nu efteråt kan hon se att det snart började komma tecken på vad som skulle hända. Hon blev tyst, slutade säga sin mening, lät honom styra hennes liv, böjde sig för hans villkor. Första gången han misshandlade henne var sommaren 2006, på hennes trettioårsfest. Berusad slängde han henne i golvet. Då var räddningen att de hade folk hemma som hjälpte henne därifrån. Men dagen efter misshandeln var hon tillbaka hos honom. Han skyllde misshandeln på stress och efteråt pratade han med en psykolog. Malin och Peter flyttade ihop i somras. Men någonstans kände Malin att allt inte stod rätt till. Ville hon verkligen vara tillsammans med Peter? Hon pratade med honom, försökte förklara. Men han förstod inte och natten till den 15 juli, när han var berusad, misshandlade han henne igen. Försökte strypa henne Misshandeln höll på i över fyrtio minuter. Malin kämpade emot, hon spottade, bet och rev, försökte prata med honom. Men hon kunde inte nå honom. Hon har svårt att minnas detaljer, dimmiga minnesfragment av ord och slag blandas med stunder av frid och lugn. Drömde hon eller var hon vaken? Ibland blev det helt ljusgult framför ögonen och jag kände ingen rädsla, minns Malin. Nu efteråt har jag förstått att det var då jag inte andades. Han försökte strypa henne. Hon minns att hon tänkte att kom hon inte därifrån så skulle hon inte överleva. På något sätt lyckades hon övertyga Peter om att hon behövde vara ensam i sovrummet. Hon lyckades ta sig ut genom fönstret och med hjälp av två killar hon mötte på gatan kunde hon fly till Peters syster som hjälpte henne till sjukhuset. Där konstaterades strypmärken på halsen, sprucken trumhinna, muskelbristningar, svullnader och blånader på kroppen och i huvudet. Malin hade tur som inte fick några hjärnskador. Fick flytta till mamma Efter sjukhusbesöket följde polisförhör. Sedan hämtade Malins bröder henne och körde henne till mamma Molly Skarin. Det kändes skönt att se dig, att få ta på dig och pussa dig, få bädda ner dig i 12 tidningen brottsoffer 5/2007

14 foto Socialtjänsten tyckte att jag kunde vänta med rehabiliteringen. Men det går inte att trycka på en pausknapp. Krisen kommer direkt, inte om ett halvår. sjukhusets dokumentation av malin sandbergs skador sängen, säger Molly, som Malin flyttade till efter misshandeln. I Sollentuna hade hon bott innan, äldste sonen hade gått i skola där. I början, när Malin själv inte orkade, var det Molly som skötte alla kontakter med myndigheter. Malin och Molly öser beröm över många av dem de varit i kontakt med. Polisen som ringde varje dag i början, stöttande och uppmuntrande. Försäkringskassan som kunde betala ut sjukpenning trots att alla papper inte var i ordning. Kvinnojour och brottsofferjour som stöttade. Den första tiden fick Malin väldigt mycket support och värme. Men sedan var det som att komma till en konstig verklighet. Då skulle man behöva bli arg, ta tag i saker och ringa flera gånger, berättar Molly. Socialtjänsten föreslog vandrarhem Hon kontaktade socialtjänsten, först i kommunen där Malin bott med Peter och sedan i nya kommunen Sollentuna. Visserligen fick Malin försörjningsstöd en månad i avvaktan på att sjukpenningen skulle börja betalas ut, men när det gällde skyddat boende och rehabilitering var det svårare att få hjälp. Socialtjänsten tyckte att Malin kunde bo på vandrarhem och hennes barn, tre och tolv år, kunde bo hos sina pappor. Mina barn har alltid bott hos mig. Nu, när de var tvungna att byta skola och börja om någon annanstans, när de verkligen behövde trygghet, då skulle de inte få bo hos mig, säger Malin. Ingen har frågat hur barnen mår Andra förslag från socialtjänsten har varit att köpa en lägenhet eller bo i andra hand. Men som ekonomin ser ut har Malin inte råd att köpa bostadsrätt och att bo i andra hand skulle inte ge den stabilitet som familjen behöver. Ingen inom socialtjänsten har frågat Malin om hur barnen mår efter miss- s tidningen brottsoffer 5/

15 Jag tycker inte att det är riktigt att jag ska behöva låna pengar för att jag blivit misshandlad och tvingats fly? Ska min mamma behöva betala för att Peter har misshandlat mig? Ska det kosta mig pengar att ha varit med om ett trauma? säger Malin Sandberg. Det är Malins mamma som har stått för det mesta av stödet både praktiskt, känslomässigt och ekonomiskt. Hon har bidragit med trygghet för Malin och hennes två barn, upplåtit sin bostad och lånat ut pengar till terapi. foto magnus nilsson s handeln. Treåringen är för liten för att förstå vad som hänt, men äldste sonen har många frågor. Malin svarar så gott hon kan och orkar, men ibland blir det för mycket. Han har svårt att sova på kvällarna och han vill hela tiden veta var Malin är, rädd för att det ska hända henne något. Nu går han på samtal hos skolsköterskan. Lånade pengar av mamma Möjligheterna att få hjälp till rehabilitering var begränsade. Den landstingsanställda psykologen som fanns att tillgå var fullbokad och Malin hänvisades istället till en socionom med vidareutbildning. Men hon tyckte inte att det var tillräckligt. Socialtjänsten tyckte då att hon kunde vänta med rehabiliteringen. Men det går inte att trycka på en pausknapp. Krisen kommer direkt, inte om ett halvår, säger Malin. Med hjälp av Molly hittade hon en psykolog som hon direkt fick förtroende för. Men kostnaderna för denna, kronor per besök, fick hon inte hjälp till från socialtjänsten, som endast godkände 80 kronor per tillfälle som en skälig utgift för ett psykologbesök. Malin fick istället låna pengar av Molly, som också betalat andra utgifter som Malin haft efter misshandeln. Jag tycker inte att det är riktigt att jag ska behöva låna pengar för att jag blivit misshandlad och tvingats fly, säger Malin upprört. Ska min mamma behöva betala för att Peter har misshandlat mig? Ska det kosta mig pengar att ha varit med om ett trauma? Arg och besviken För Malin var det självklart att samhället skulle hjälpa henne att komma på fötter. Nu är hon både arg och besviken, men mest besviken. På Peter och på samhället. Hon tycker att socialtjänsten förlitar sig för mycket på frivilligorganisationer, familj och vänner. Jag har ett skyddsnät omkring mig. Men vänner och familj ska inte behöva ta hand om sådana trasselsuddar som jag, det är inte så samhället ska fungera. Både Malin och Molly tycker att det borde finnas en myndighet som bara skulle jobba med misshandlade kvinnor, en paraplyorganisation som skulle göra det lättare att samordna insatserna. Och Malin skulle gärna se att misshandlade kvinnor, förutom psykologhjälp, får en mentor som kan hjälpa till och stötta i det vardagliga livet efter den första akuta krisen. Skulle behöva en mentor Det borde finnas någon som man kan bolla sin situation med så att man kommer på fötter igen. Det är en skithäftig känsla att ha fått sitt liv tillbaka, men man behöver stöd och hjälp, säger Malin. Peter satt häktad fram till rättegången som ägde rum redan efter en månad. Han dömdes till fem månaders fängelse som omvandlades till samhällstjänst. Malin har varit sjukskriven i tre månader, men har nu börjat jobba igen. pernilla rönnlid 14 tidningen brottsoffer 5/2007

16 tema Krishantering Hit går de 109 miljonerna till våldsutsatta kvinnor Malin i artikeln bredvid har läst om de 109 miljoner kronor som ska satsas på våldsutsatta kvinnor och deras barn. Hon ställer sig frågan om pengarna kommer henne till godo och i så fall hur. Tidningen Brottsoffer har försökt ta reda på hur de ska användas. Regeringens satsning ska gå till att stärka och utveckla stödet runt den hjälpsökande kvinnan. Länsstyrelsen fattar beslut om medlen som kan sökas av kommuner, antingen till egen verksamhet eller till samarbete med ideella organisationer och andra kommuner. Uppföljning och utvärdering ansvarar Socialstyrelsen för och där samlas ansökningar och beslut nu in för att en rapport ska kunna lämnas till regeringen i juni nästa år. Av de pengar som betalades ut 2006 gick en stor del till att utbilda kommunens egen personal och kvinnojourspersonal. Kan kommunerna söka pengar till rehabilitering? Ja, de kan till exempel söka till långsiktigt arbete med våldsutsatta kvinnor, som ju kan innebära en form av rehabilitering. Men förra året handlade det mycket om ett slags allmän beredskap och att det behövdes kunskap för att möta dessa kvinnor, säger Dick Lindberg på Socialstyrelsen. Brett grepp om frågan Henrik Kjellberg, politiskt sakkunnig hos Maria Larsson vid Socialdepartementet, förklarar att medlen ska gå till många olika insatser för att förbättra stödet, bland annat genom att kunna erbjuda skyddat boende till alla kvinnor som behöver det. Henrik Kjellberg nämner också vikten av stödjande och rådgivande samtal, att de metoder man använder är kvalitetssäkrade samt samverkan på övergripande nivå. Men det ska också finnas bättre rutiner för att hantera enskilda ärenden inom olika enheter vid till exempel socialtjänsten. tidningen brottsoffer 5/2007 pernilla rönnlid Din rätt till rehabilitering Vilken typ av stöd kan en misshandlad kvinna vänta sig att få från socialtjänsten när det gäller rehabilitering? Tidningen Brottsoffer ringer upp socialdepartementet för att få klarhet. Socialtjänsten är den instans i kommunen som har det yttersta ansvaret för kommunens invånare. Angela Öst, jurist vid Socialdepartementet med inriktning på socialtjänstlagen, förklarar att den enda egentliga rättighet man har som enskild enligt socialtjänstlagen är att socialtjänsten ska bedöma och fatta skriftligt beslut om huruvida man har behov av hjälp för att uppnå skälig levnadsnivå. Frågan är om socialtjänsten hade bedömt att det var nödvändigt för Malin att få psykologhjälp för att uppnå skälig levnadsnivå, säger Angela Öst (se artikel på föregående sidor). Den här rättigheten (4 kap. 1 ) är den enda enskilda rättighet socialtjänstlagen ger. För övrigt är hela lagen, med skrivningen om ansvaret för brottsoffer (5 kap. 11 ), bara en påminnelse om de uppgifter socialtjänsten har. Främst en fråga för landstinget Angela Öst menar att landstinget i första hand har ansvaret för att ge psykologhjälp. Socialtjänsten brukar hänvisa till landstinget och ge information om detta till hjälpsökande, erfar hon. Landstinget kan i sin tur remittera till en psykolog om det bedöms att den utsatta har behov av det. Hur hjälpbehovet bedöms av landsting och socialtjänst påverkas inte av om en person utsatts för trafikolycka, dödsfall Våldet ger allvarliga psykiska konsekvenser FNs rapport från 2006, In-depth study on all forms of violence against women, visar att de psykiska konsekvenserna av våld mot kvinnor är allvarliga. Våldsutsatta kvinnor löper hög risk att få posttraumatiska stressyndrom och ångest. Enligt FN-rapporten visar en studie att 59 procent av kvinnor som utsatts för våld och i familjen, brott mot person eller andra traumatiska händelser. Reaktionerna och besvären är oftast likartade, då är det väl inte så konstigt om lösningen är likartad, säger Angela Öst. Det finns alltså inga särskilda lagstadgade rättigheter i Sverige för just brottsoffer som behöver rehabilitering. FN ger brottsoffer större rättigheter FNs deklaration om brottsoffers rättigheter från 1985 slår fast att brottsoffer ska erbjudas vård och stöd och få information om var sådan finns. Hjälpen ska ske skyndsammast möjligt. Offren ska få nödvändig materiell, medicinsk, psykologisk och social hjälp genom statliga, frivilliga, samhällsbaserade och inhemska resurser. Offren ska informeras om tillgången till hälso- och sjukvård och socialtjänst och annan relevant hjälp och snabbt få tillgång till dessa. Brottsoffer kan inte kräva vård I FNs deklarationen om avskaffandet av våld mot kvinnor från 1993 betonas bland annat att: Kvinnor som utsätts för våld och deras barn ska erbjudas socialt, psykologiskt, medicinskt, ekonomiskt och rättsligt stöd. Rättigheterna, som de uttrycks i de internationella dokumenten, är inget man kan kräva i Sverige. Vården och rehabiliteringen är inget man erbjuds. Här har brottsoffer, precis som andra hjälpsökande, enbart möjligheter att få stöd om de bedöms ha behov av det. Så ser den svenska lagen ut. ninna mörner övergrepp under det senaste året hade fått psykiska besvär. Våldtäkt, sexuella övergrepp i barndomen och våld i nära relation är den allra vanligaste anledningen till posttraumatiskt stressyndrom bland kvinnor. Posttraumatiskt stressyndrom i sig leder till ökad risk för självmord, framförs i FNs rapport

17 tema Krishantering Viktigt få bearbeta trauma efter brott Brottsoffer som varit med om grova våldsbrott blir traumatiserade. De uppvisar akut stressyndrom och behöver oftast psykologisk behandling. Tidiga och aktiva insatser gör det lättare för brottsoffren att hantera krisen. Det menar Mikael Henningsson, psykolog vid Institutionen för psykologi i Umeå. Mikael Henningsson arbetar i ett forskarteam som har följt upp ett antal brottsoffer under lång tid för att undersöka hur de mår direkt efter brottet och en tid efter. Brottsoffren har erbjudits samtalsbehandling ungefär en vecka efter att de utsatts för brott. Det handlar om brott som grov misshandel, sexuella övergrepp eller väpnat rån alltså traumatiserande, allvarliga brott. De flesta har tackat ja till att delta i forskningsprojektet och då också erbjudits och fått samtalsbehandling. De flesta vill ha hjälp I projektet finns också en jämförelsegrupp som inte erbjudits behandling och med dessa inräknade så ingår totalt ca 90 brottsoffer. Min erfarenhet är att de som mår sämst också tackar ja till stöd när de blir uppsökta på detta vis, säger Mikael Henningsson. De människor han talar om är ofta traumatiserade och visar många symptom som Forskning om tidiga behandlingsinsatser I ett forskningsprojekt vid Umeå universitet följs nu personer som utsatts för grova våldsbrott över tid. Syftet är att undersöka betydelsen av tidiga behandlingsinterventioner. Man vill alltså undersöka om det går att förebygga en negativ utveckling genom tidigt insatt psykologisk behandling. Man vill också identifiera riskfaktorer för att utveckla olika posttraumatiska syndrom. är konsekvenser av brottet, till exempel sömnsvårigheter, depression, rädsla, ångest och koncentrationssvårigheter. För att hantera problemen reagerar många med ett undvikande beteende och flykt. Det är normalt att skydda sig själv från det man varit med om på det sättet, betonar Mikael Henningsson, men menar att det samtidigt är ett problem. Den som mår som sämst och försöker fly från det som hänt förväntas många gånger av samhället att alldeles själv orka hävda sin rätt och söka vård, säger han. Höga krav på den som mår dåligt Han får ofta höra att de som mår sämst inte söker vård. Men han menar att det inte beror på att de inte är motiverade. För det är de. I forskningsprojektet har man sökt upp och aktivt frågat om de vill ha hjälp. De tar då ofta tacksamt emot erbjudandet. Men i vanliga fall blir de aldrig uppsökta utan förväntas själva driva på för att få psykologisk behandling. Det tycker Mikael Henningsson är att begära för mycket av en människa i kris. När en stor katastrof inträffar, en buss välter eller en annan olycka där många människor skadas och traumatiseras, då erbjuder samhället krishantering, konstaterar han. Men när enskilda människor i vardagen en och en traumatiseras kommer ingen från samhället och erbjuder krishantering. I teamet ingår Mikael Henningsson och Per Fransson vid Institutionen för psykologi samt Elisabet Sundbom och Olof Semb vid Institutionen för klinisk vetenskap, alla vid Umeå universitet. Projektet bedrivs i samarbete med Polismyndigheten i Umeå och finansieras av Brottsofferfonden och Umeå universitet. Om du är ensam och nedslagen och rädd har du samma behov av stöd och psykologisk hjäp som om du blivit utsatt samtidigt som 20, 100 andra. Om du är ensam och nedslagen och rädd har du samma behov av stöd och psykologisk hjälp som om du blivit utsatt samtidigt som 20, 100 andra, säger Mikael Henningsson. Tidigare trauman dyker upp De brottsoffer som fått behandling inom ramen för forskningsprojektet har alla fått ett samtal i veckan sammanlagt tio gånger. Man har fokuserat på att samtala kring de känslor och reaktioner brottet gett upphov till. Krishanteringen har gått ut på att förstå de egna reaktionerna och att de är normala. Alla är egna individer och reagerar olika. Saker som påverkar är dels vad som hände emotionellt under brottet. Mikael Henningsson exemplifierar; Hur mycket kontroll kunde brottsoffret behålla? Hur rädd och hotad kände sig den utsatta? Fortsätter hoten? Finns ett nätverk runt omkring idag? Men inte minst också vad man har med sig i ryggsäcken. Vi har bedömt tyngden av deras tidigare trauman och har bra insikt i vad de varit med om tidigare i livet. Om de har misshandlats som barn eller mobbats under tonåren. Den som utsatts för traumatiserande händelser tidigare i livet är mindre rustad tidningen brottsoffer 5/2007

18 för att hantera nya trauman. Det intrycket har Mikael Henningsson. De tidigare negativa erfarenheterna läggs så att säga på varandra och blir en belastning. Om de brottsoffer man samtalat med fått hjälp och krishantering av dessa tidigare trauman vet dock inte Mikael Henningsson. Han berättar att man lagt ned mycket tid på att skapa förutsättningar för brottsoffren att delta i terapin. Forskargruppen har varit förstående för inställda tider och att brottsoffer inte dykt upp. Vi har varit aktiva för att fånga upp dem. Vi behöver inte motivera dem. De är motiverade. Men vi måste anpassa oss. De kanske är rädda för att gå ut. En del känner sig hotade, berättar Mikael Henningsson. När ett brottsoffer hotas av gärningsmannen och är för rädd för att besöka sin psykolog är situationen allvarlig. Inom vården kan man sällan ta hänsyn till sådana omständigheter. Inom ramen för projektet har man försökt ordna alternativa lokaler eller försökt lösa detta på andra sätt efter bästa förmåga. Brottsoffer behöver aktivt uppsökande kontakt, för att kunna fullfölja behandlingen. De mår för dåligt för att orka ta hela ansvaret själva. Det är vår erfarenhet, säger Mikael Henningsson. Man kan inte förvänta sig något annat när deras värld ställts upp och ner. På sikt mår de bättre Målet för projektet är bland annat att se om brottsoffer som erbjuds tidig behandling mår bättre på sikt än om de inte hade fått behandling. Därför har man följt upp hur de mår åtta månader efter brottet samt två år efter brottet. Samma uppföljning har gjorts med den grupp som inte erbjöds behandling. De brottsoffer som tillhörde behandlingsgruppen mår lite bättre efter åtta månader. En del uppvisar dock fortfarande symptom. Data för referensgruppen de som inte fått behandling är inte helt klara, men resultaten tyder på att de mår sämre än de som fick behandling. När brottsoffer ett halvår efter brottet uppvisar stressymptom kan det diagnostiseras som posttraumatiskt stressyndrom. För de som uppvisat detta i kontrollen efter åtta månader klingar symptomen ofta av med tiden. Men inte för alla. En del brottsoffer får bestående psykiska besvär och blir då ofta sjukskrivna. Mikael Henningsson tror att det är avgörande för brottsoffer om de kan erbjudas behandling tidigt och på deras villkor. Bristande information försvårar En annan sak som skulle öka välbefinnandet hos brottsoffren är, menar han, om de fick kontinuerlig information om sitt ärende av polisen. Många uppger att de är nöjda med första kontakten med polisen, men sedan blir de allt mer missnöjda. Brottet påverkar dem varje vaken minut. De blir oerhört besvikna på att inte få någon information om ärendet av polisen, säger han. I uppföljningen har de ofta tagit upp sin besvikelse över att man inte fått information om ärendet förrän ett brev om nedlagt åtal damp ned i brevlådan. Denna besvikelse skapar alltså nya negativa känslor som tillkommer efter själva brottet. Den sekundära viktimiseringen ökar belastningen på brottsoffret som kämpar för att komma vidare i sin bearbetning av det första traumat, brottet. Mikael Henningsson önskar att information från polisen och rättsväsendet skulle förbättras för att bespara brottsoffer sådana här pålagringar. Dessutom skulle han gärna se att brottsoffer erbjuds behandling snart efter att de utsatts för grova brott. Precis som grupper som drabbas av trauman erbjuds krishantering. ninna mörner Posttraumatiskt stressyndrom Många människor som utsatts för brott drabbas av mer eller mindre uttalade stressreaktioner. Det är naturligt, men om problemen inte avtar med tiden kan reaktionerna utvecklas till ett mer eller mindre kroniskt tillstånd, en posttraumatisk stresstörning. Den kliniska diagnosen för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, avgörs enligt ett bedömningsschema som omfattar följande punkter: En händelse som ligger utanför normal mänsklig erfarenhet. Det kan handla om allvarlig fara för liv, allvarlig fara för eller skada av barn, make/maka eller andra släktingar och vänner, plötslig ödeläggelse av bostad eller samhälle, att se andra bli svårt skadade eller dödade genom olycka eller våld. Ständigt återupplevande på minst ett av följande vis: Påträngande minnesbilder, orosframkallande drömmar, upplevelse av att händelsen sker på nytt, stark oro i samband med händelser som påminner om det inträffade. Bestående undvikande av associerade stimuli eller allmän känslokyla (minst tre av dessa): Undvikande av tankar och känslor associerade med händelsen, av aktiviteter eller situationer som väcker minnen av traumat, oklara minnesbilder från delar av traumat, minskat intresse för väsentliga aktiviteter, känsla av avstånd till andra människor, begränsat emotionellt djup, nedsatt förmåga att känna kärlek, känsla av att framtiden är begränsad. Bestående larmberedskap (minst två symptom), varvid kroppsfunktioner aktiveras som inför kamp eller flykt, som sömnproblem, irritabilitet eller vredesutbrott, koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet, lättskrämdhet, fysiologisk reaktion vid exponering för aktiviteter som påminner om händelsen. Vissa av symptomen ska bestå i minst en månads tid. Många brottsoffer uppfyller diagnoskriterier för PTSD och kan därmed kräva tillgång till kvalificerad terapeutisk behandling. tidningen brottsoffer 5/2007 Läs mer i Brottsoffer deras reak 1tioner och behov av Björn Lagerbäck, beställes via 17

19 tema Krishantering Allt fler kan drabbas av våld på arbetstid Enligt ny statistik från olika försäkringsbolag har rån, hot och våld blivit de vanligaste orsakerna till arbetsskador i Sverige. Personer som utsätts för våld på arbetstid eller på fritiden kan få professionell hjälp. Det är väldigt viktigt att den som drabbats av våld får hjälp att bearbeta sina upplevelser, framför allt att förstå att de egna reaktionerna är normala efter att något onormalt har hänt, säger Fredrik Garpe, psykolog på Kris- och Traumacentrum, Danderyds sjukhus. Allt fler yrkesgrupper anmäler att de utsätts för övergrepp som rån och överfall. Många känner oro över att just de ska tvingas uppleva något liknande. Ofta brister kunskapen om vilka reaktioner sådana upplevelser kan föra med sig. Utbildar arbetsgivare i krishantering Arbetsgivare är skyldiga att se till att varje arbetsplats har en handlingsberedskap för ett omedelbart omhändertagande av krisdrabbade personer så att de så snart som möjligt får lämplig behandling. Personer som utsatts för våld får ofta en traumatisk reaktion. De behöver någon att prata med, någon som återkopplar till Vi satsar mycket på att utbilda arbetsgivare i den första krishanteringen, säger Fredrik Garpe, psykolog på Kris- och Traumacentrum vid Danderyds sjukhus i Stockholm. foto kajsa garpe Kris- och Traumacenter ger akut krisbearbetning vanliga reaktioner. Den drabbade kan då lättare komma över skakande upplevelser och slippa besvärande symtom. Vi satsar mycket på att utbilda arbetsgivare i den första krishanteringen, säger Fredrik Garpe. Studier har visat att chefens och kollegornas omhändertagande är väldigt viktig för att minska risken för framtida besvär. Vi vill också att de skickar den drabbade till ett första avlastningssamtal, där hon eller han får hjälp att systematiskt berätta vad som hänt och hur det känns. Ofta berättar de för oss hur det känns men inte för någon annan, i kris orkar de inte förklara för andra hur de mår utan kanske får höra att livet går vidare, säger Fredrik Garpe. I de flesta fall åtföljs avlastningssamtalet av åtminstone ett uppföljande samtal för att stämma av läget för den som drabbats. Den drabbade kan också när som helst ringa till Kris- och Traumacentrum. Det är vanligt med två till tre samtal vid rån. Det är väldigt viktigt att den som drabbats av våld får hjälp att bearbeta sina upplevelser, framför allt att förstå att de egna reaktionerna är normala efter att något onormalt har hänt, säger han. Med rätt stöd från kollegor, familj och vänner brukar det gå bra. Ibland behövs en längre kontakt och de försäkringar som finns brukar täcka upp till tio samtal. Det händer ibland att en drabbad person kör fast i sin bearbetning av krisen, mår dåligt länge och vardagen fungerar inte, säger han. Behovet av stöd beror också på vilka minnen man bär med sig. Om en person som drabbats inte får hjälp att bearbeta det som hänt, är det lätt hänt att vända upplevelsen inåt och känna skuld, det är mitt fel. Kris- och Traumacentrum vid Danderyds sjukhus i Stockholm har till uppgift att sprida kunskap till arbetsgivare om akut krisbehandling samt hjälpa personer som drabbats av våld. Varje år träffar man cirka 250 personer som drabbats av psykiskt trauma för samtal. Privata företag kan sluta serviceavtal med centret för att kunna erbjuda sina anställda akut krisbehandling. Arbetsgivaren är skyldig att ha en krisberedskap för personal som utsätts för hot, rån och våld på arbetsplatsen. En del fackliga organisationer erbjuder sina medlemmar en särskild krisförsäkring som även gäller på fritiden. Den öppna psykiatrin remitterar personer som utsatts för misshandel och våldtäkt och där försäkringar saknas. Kris- och Traumacentrum har ett nätverk av 100 terapeuter i hela Sverige. Om den hjälpsökande inte bor i Stockholm kan centret hänvisa till en annan terapeut i nätverket. Försäkring vid våld i hemmet Folksam har tillsammans med Kommunalarbetarförbundet satsat på att tillhandahålla stöd åt medlemmar som drabbats av våld i nära relation. Detta har under snart två år skett i projektform där man kan få upp till tio samtal med en psykolog eller psykoterapeut. Runt 200 medlemmar har utnyttjat möjlighet hittills. helén alseby 18 tidningen brottsoffer 5/2007

20 # tema Krishantering Fakta om psykoterapi Det finns flera olika sorters psykoterapi. Psykoterapi innebär behandling av psykiska, relationella och existentiella problem med psykologiska metoder. Psykoterapi kan bedrivas enskilt, i grupp eller med par och familjer. Psykoterapi bedrivs vanligen av psykologer eller andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården (t ex kuratorer, läkare, sjuksköterskor) som möter patienter med psykiska problem. De har utöver sin grundutbildning oftast en legitimationsgrundande påbyggnadsutbildning i en psykoterapeutisk metod. Idag är det vanligast att landstinget erbjuder tre former av psykoterapi: Psykodynamisk psykoterapi, kognitiv psykoterapi eller kognitiv beteendeterapi. Andra terapiformer finns också. Fysioterapi, eller sjukgymnastik som man också säger, är en sådan där man arbetar med rörelser för att undersöka och bli medveten om sambandet mellan kropp, tankar och känslor. Ibland kan det kännas lättare att måla eller dansa istället för att prata. Då kan musikterapi, bildterapi eller dansterapi vara ett alternativ. Källa: Vårdguiden, Nationalencyklopedien Psykolog, psykiatriker eller psykoteraput? Legitimerad psykoterapeut. En legitimerad psykoterapeut har genomgått av Socialstyrelsen godkänd utbildning till psykoterapeut. För att antas till denna utbildning ska man ha grundutbildning i ett människovårdande yrke t ex psykolog, socionom, läkare, sjuksköterska eller präst. Dessutom krävs basutbildning i psykoterapi, egen psykoterapi och därefter psykoterapeutiskt arbete under handledning i minst två år. Psykiatriker. En psykiatriker är en legitimerad läkare som sedan specialiserat sig inom psykiatri, vilket tar cirka fem år efter läkarlegitimationen. Legitimerad psykolog. En legitimerad psykolog har femårig högskoleutbildning plus ett års praktik. Psykologen kan göra utredningar, genomföra tester och ge samtalsbehandling. Hit kan du vända dig Det kan vara svårt att hitta rätt för att få adekvat rehabilitering och psykologhjälp på sin ort. Här en översikt över vart du kan vända dig. Kommunen Socialtjänsten gör en bedömning av den hjälpsökandes behov av ekonomiskt bistånd för kostnader för psykoterapi. Brottsoffer eller ej är inte i fokus. Vissa kommuner har utarbetat särskilda grupper eller mottagningar för vissa brottsofferkategorier, där man erbjuder samtal. Fråga efter detta. Det handlar ofta om verksamheter för brottsutsatta barn eller unga eller kvinnor utsatta för våld i nära relation samt deras barn. Landstinget Öppenmottagningen gör en bedömning av den hjälpsökandes behov. En remiss kan utfärdas till en psykoterapeut. Brottsoffer kan ibland remitteras till Kris- och Traumacentrum, som har kompetens på traumabearbetning och särskilt tar emot personer utsatta för våld och övergrepp. Högskostnadsskydd gäller. Ett fåtal sjukhus har särskilda enheter för omhändertagande av brottsoffer, ofta verksamheter för kvinnor utsatta för övergrepp. Vissa landsting svarar på frågor via Internet. Försäkringsbolag Vissa försäkringar täcker kostnad för uppemot tio samtal med psykolog efter t ex rån eller misshandel. Ofta krävs polisanmälan. Ibland gäller inte försäkringen vid våld i nära relation. Vissa arbetsgivare har kollektivavtal och det kan, om skadan klassas som arbetsskada, ge ersättning för till exempel psykoterapi. Din försäkring kan ge dig förtur hos Kris- och Traumacenter. Brottsoffermyndigheten Om brottet polisanmälts kan man ansöka om ersättning för kränkning och kostnader för psykoterapi hos Brottsoffermyndigheten. Detta förutsätter att gärningsmannen inte betalar skadestånd och att det egna försäkringsbolaget inte står för de kostnaderna. Myndigheten gör en egen bedömning enligt brottsskadelagen. Ideella organisationer Få ideella organisationer kan erbjuda professionell psykoterapi. En del ideella brottsoffer- och kvinnojourer erbjuder gruppsamtal, självhjälpsgrupper eller kontinuerlig krisbearbetning, ofta ledda av erfarna men inte professionella personer. Ofta kan den ideella föreningen förmedla dig vidare eller hjälpa dig att ställa krav på krisbehandling. Söka hjälp privat Utbudet av privata behandlare är stort. Kostnaden för behandling ligger normalt mellan 500 och kronor. Det finns en rad rikstäckande föreningar där du kan söka efter en legitimerad behandlare: Riksföreningen PsykoterapiCentrum förmedlar kontakt med legitimerade psykoterapeuter som erbjuder psykoterapi på psykodynamisk grund. På Beteendeterapeutiska föreningens hemsida kan du själv söka efter terapeuter med inriktning på kognitiv beteendeterapi. Hos Svenska föreningen för kognitiva och beteendeinriktade terapier hittar du en lista på legitimerade kognitiva psykoterapeuter. På Svenska Psykologförbundets hemsida finns en sökfunktion där du kan söka efter en krispsykolog på din ort. Ett alternativ kan vara att vända sig till blivande psykologer eller psykoterapeuter som inom ramen för sin utbildning ger behandling. De har kontakt med en legitimerad handledare. Källa: Vårdguiden, föreningarnas hemsidor tidningen På 5/2007 finns en kartfunktion där du kan söka en del av de stödinstanser som finns på din ort