Tundra. Var finns biomet? Formad för år sedan är biomet tundra lokaliserat vid latituderna 55 till 70 grader norr.

Transkript

1 Alpint klimat Kallt, snöigt och blåsigt. Det alpinska klimatet är vanligt förekommande i berg. På latin står alpes för höga berg, vilket förklarar binomets lokalisation. Alpint klimat förekommer i de högre bergregionerna världen över. De ligger oftast på en höjd av 3000 meter och precis under snölinjens gräns. I biomet sträcker sig temperaturen från frystemperaturer till 15 grader C. Under sommaren grader och under vintern är det frysgrader. Säsongen för vintern kan vara från oktober till maj, för sommaren från juni till september. Temperaturen i alpint klimat kan också skifta över från kallt till varmt över en dag. Alpint klimat kan kännas igen på dess starka och kalla vindar. Dess låga fuktighet och temperatur. Detta resulterar även i att det finns få arter av djur och växter. Växterna som klarar sig i det alpina klimatet är få, endast ca 200 olika arter går att hitta. Dessa är oftast små, marktäckare, eftersom vinden annars är ett stort hot. Dessutom är det brist på koldioxid, som växer behöver för att tillverka syre och kolhydrater. Växterna har anpassat sig till lite vatten, kyla och vind. Dessutom anpassar de sig till dålig jordmån, eftersom nedbrytningsprocessen är så långsam. Djuren i aplina klimat måste också anpassa sig. På grund av höjden är de mer utsatta för både kyla och stark UV-strålning. Djuren är alltid varmblodiga, och för att klara av vintern vandrar de antingen till varmare ställen, går i ide eller isolerar sig med lager av kroppsfett. Deras exkremiteter, såsom ben och halsar, är oftast kortare än deras släktingar på lägre höjder. Detta är ett sätt att minska värmeförlusten.

2 Tundra Var finns biomet? Formad för år sedan är biomet tundra lokaliserat vid latituderna 55 till 70 grader norr. Tundran täcker ett enormt trälöst land och täcker cirka 20% av jordens yta, omringande Nordpolen. Nästan alla tundran är lokaliserade i övre delen av halvklotet. Små areor av tundra existerar vid Antarktis men är betydligt kallare än Arktis. Då marken är frusen upp till en meter ner i marken, är det svårt för träd att växa. Med dessa förhållanden kan endast små växter växa som t.ex. mossor, ljung och lava. På vintern är det kallt och mörkt medan det på sommaren är blött med sumpmark, sjöar, strömmar och kärr, vilket lockar migrerande fåglar och insekter. Den vanliga årliga temperaturen kretsar kring -28 grader, vilket bäddar för ett kallt och torrt klimat. Nätter kan vara i veckor när solen knappt dyker upp vissa månader vilket leder till en temperatur -70 grader. Under sommaren lyser solen dygnet runt och då höjs temperaturen till 12 grader men kan även då bli 3 grader kallt. I Tundra områden är det mycket låg temperatur (genomsnittlig temp: -28C). Marken är väldigt ofruktbar och täckt utav snö och is (isen bildar ett ca cm tjockt lager). Tundran drabbas även av mycket starka vindar (upp till 100km/h). Den har enbart 2 årstider, vinter och sommar. Vintern har nästan inga soltimmar alls, medan på sommaren så går inte solen ned. Väldigt få arter av djur kan leva på tundran. I växtvärden på tundran återfinns endast ca 1700 olika arter av växter. Det finnsnästan inga träd, då de inte kan få fäste med sina rötter pga permafrosten. De träd som trots allt växer återfinns på de sydligare breddgraderna. Det mesta som finns är buskar och andra lågt växande växter med stora rotsystem (stora till yta, men inte djupa). Växtperioden är endast ca dagar per år, så växterna har fått anpassa sig till att överleva kylan, istället för att växa stort och snabbt. Näringshalten i marken är inte särskilt hög, förutom vid gödning från djurens avföring, vilket också är ett problem som växterna har fått anpassa sig efter. Djurlivet på tundran är inte mycket varierat. Det finns endast ca 48 arter, men dessa finns dock i större skala. Arterna varierar med allt ifrån renar och myskoxar till harar och rävar. Djuren anpassar sig efter kylan, men också efter tillgången på mat. Rovdjuren äter de mindre djuren, vilka äter av växterna.

3 Taigan Ett biom är ett slags livsmiljö och det bestäms av platsens klimat. Taigan är biomet av needleleaf skogen, och är ett ryskt ord för skog. Det är det största biomet i världen, och sträcker över Europasien och Nordamerika strax under tundra biomet. Att leva i taigan är kallt, och medeltemperaturen är minusgrader under sex månader per år. Under vintern finns det oftast bara snöfall. Temperaturområdet under vintern är från -54 till -1 grader C (-65 till 30 grader F). Det finns ungefär 50 till 100 frostfria dagar. Under sommaren är det oftast varmt samt regnigt och fuktigt och temperaturen kan sjunka ned till -7degrees C (20 grader F). Det höga registret är 21 C (70F). Nederbörden kommer i form av regn, snö och dagg och de flesta nederbörd i taigan faller som regn i sommar. Den totala nederbörden under ett år är 30-85cm. Vårar och höster är så korta att man knappt vet att de existerar. Taigan består av barrträd, även är kända som evergreens (träd som håller sin grönska året om). Barrträden har långa, tunna vaxartade nålar och vaxet är till för att ge dem ett visst skydd mot låga temperaturer och mot torka. Evergreens fäller inte på vintern som lövträden utan de håller sina barr året runt, och pga detta kan växternas fotosyntes börja så snart vädret blir varmt. Den mörka färgen på evergreens barr ger dem möjlighet att absorbera värme från solen och hjälper dem även att starta fotosyntesen tidigt. Evergreens växter i taigan har en tendens att vara tunna och växa nära varandra då detta ger dem skydd mot kyla och vind. De är även formade som en upp- och nedvänd kon, och detta skyddar grenarna från att brytas under tyngden av all snö (snön glider precis utanför de lutande grenarna). Taigan är känslig för många skogsbränder. Därför har träden anpassat sig till detta problem genom att deras bark växer i tjocka lager. Bränderna kommer att bränna bort trädens topp och då når solljuset marken. När solljuset når ner till marken kommer det att växa nya växter som utgör föda för djur som en gång inte kunde bo där, eftersom det endast fanns evergreen träd. Djuren som finns i taigan begränsas av följande faktorer; kylan, bristen på mat och ensamheten. På grund av kylan finner vi t.ex. insekter endast under sommarhalvåret vilket innebär att de insektsätande fåglarna inte kan bosätta sig här året runt, utan bara kommer till taigan för att föröka sig. De sticker då förökningssäsongen är slut. Däremot finns det vissa fröätande fåglar som sparvar och allätande fåglar som kråkor som stannar året om.

4 Kylan medför även att djuren här är ganska pälsrika, och vi hittar bland annat vargdjur, lodjur och minkar. De jagar växtätare som kaniner och röda ekorrar. Rådjur och älgar befinner sig i de mest lövträdrika områdena. Vissa av djuren här går i ide under vintern, andra flyger iväg om de har möjlighet och vissa försöker helt enkelt samarbeta med omgivningen, vilket kan vara lite svårt. Värt att notera också är att det i taigan inte finns lika många växt- och djurarter som i de tropiska skogsbiomerna eller lövskogs biomerna. Lövskogar Lövskog är ett biom som går att finna i bl.a. östra Nordamerika, Japan, Manchuriet-området, Nya Zeeland, västra Ryssland, Västeuropa, de brittiska öarna, södra Sverige och Östeuropa. Det förhärskande klimatet är av ett tempererat slag, specifikt lövskogsklimat, med 10º Celsius som årlig medeltemperatur. Den genomsnittliga nederbörden per år är mm. Det som kännetecknar lövskogarna är att träden brukar fälla sina löv om hösten för att sedan stå kala under vintern och ja, lövskogarna har turen att se alla fyra årstider. Lövskogar kan dock även vara ständigt gröna skogar, men sådana diskuteras inte här. Fem olika vegetationszoner finns i lövskogarna. Den första är trädsfären som finns på en höjd mellan m och har träd såsom ek, alm och bok. Den andra zonen är de kortare trädens sfär och har unga och små träd. Den tredje zonen är buskarnas sfär och har azaleas och bredbladiga kalmias. De två sista zonerna är örtsfären samt marksfären, där örter och mossor håller till. Som kuriosa kan det sägas att 3-4 trädslag delar på en kvadratkilometer. Växterna har anpassat sig till sin miljö genom att nyttja näringsämnena i marken och genom att luta sig mot solen, för att få så mycket solljus som möjligt. Marknivån får rikligt med förmultnade löv årligen och är ytterst bördig vilket är anledningen till att lövskogarna har skövlats runtom i världen, som t.ex. i Kina där man har huggit ner skogar i 4000 år. Gällande lövskogarnas fauna består det av b.la. ekorrar, kaniner, skunkar, rådjur, rävar och eventuellt bergslejon. Vissa av djuren emigrerar då det är vinter, medan andra går i ide. Under de övriga tre årstiderna lever många av djuren på skogens växter, ekollon och nötter. Lövskogarna har dessutom rikligt med insekter, ormar och grodor.

5 Medelhavsklimat Biom som har medelhavsklimat kan hittas mellan breddgraderna 30 och 40 på västkusten på våra kontinenter. Alltså kan det förekomma både uppe i USA och nere i Sydamerika, det ena är 30 grader norrut och det andra 30 grader söderut. Typiskt klimat i dessa biom är att sommaren är väldigt varm och torr. Vintern däremot blir temperaturen nästan aldrig lägre än tio grader och det mesta av regnet faller under dessa månader. Eftersom sommaren är varm och torr måste växterna vara specialiserade på att kunna bevara fukt och vatten. Därför kommer kaktusar (bland annat) att klara sig väldig bra i sådant klimat. Typiskt för växter i detta område är att de är kortväxta, har lite taggar som hindrar djur från att äta upp dem. Deras löv är oftast lite segare, vaxigare och mindre än i en vanlig lövskog. Djuren som bor i det här klimatet har då anpassat sig genom att kunna beta över väldigt stora ytor. Här finns får, getter, hästar, vildsvin, örnar och lite andra liknande djur. Dessa djur kan äta lite på ett ställe sedan gå vidare och äta lite på nästa ställe och därmed får de i sig tillräckligt med mat även om det växer väldigt lite växter per m 3.

6 Öken Öknarna på jorden breder ut sig längs med ekvatorn. De finns i alla världsdelar, men det största området ligger i norra Afrika och sträcker sig upp mot och genom Asien. Det finns dessutom stora öknar i Australien, Nordamerika, södra Afrika och vid Brasiliens östkust. Öknar kännetecknas av torrt klimat, inte varmt som många tror. Självklart finns det de klassiska varma, Saharaliknande öknarna, men det finns också kalla öknar där temperaturen går under nollan under vintern. De kalla öknarna ligger i inlandet och är varma på somrarna. I de varma öknarna kan temperaturen gå upp mot nästan 50 o C på vissa platser. Det som specificerar en öken är bristen på nederbörd. Ett område räknas till öken om det faller mindre än 250 mm regn per år, att jämföra med Malmö där det under 2010 föll ca 600 mm. I varma öknar faller regnet under en och samma period, och sedan är det torka länge, i vissa fall väldigt länge. I Atacamaöknen i Chile, världens torraste plats, regnade det en gång på 70-talet. Innan dess hade det inte regnat på 400 år! Att bo i öknen är ingen dans på rosor. Stora temperaturskillnader mellan dag och natt plus torkan gör det till ett av de svåraste områdena för djur att bo på. Trots allt finns det djur i öknen. Hur klarar de sig? De mindre djuren, skorpioner, insekter och kräldjur gräver ner sig som skydd mot värmer (i en kall öken gräver de ner sig för att skydda sig mot kylan). Större djur som kameler, dromedarer, antiloper och strutsar klarar sig genom att bland annat klara av förhöjd kroppstemperatur. Alla måste också klara sig på extremt lite vatten, och för detta har det utvecklats en hel del annorlunda sätt. Bland annat finns det en springråtta som klarar sig hela livet utan vatten, de överlever på vattnet som bildas vid nedbrytningen av maten. Kameler och dromedarer använder sina pucklar som reserver, och den förra kan klara sig i upp till ett halvår utan vatten om den slipper arbeta. Öknar har en stor biologisk mångfald men ett litet antal individer växter. Växterna växer generellt sett långsamt och befinner sig ofta på flera meters avstånd från varandra. I varma öknar finns ett större antal växter än vad de flesta tror medan i kalla öknar hittas mest gräs och mossa. Växterna som har anpassat sig för att överleva i öknen har gjort så på flera olika sätt. Generellt så har de flesta sänkt sin ämnesomsättning, för att kunna klara sig på små mängder vatten. De lagrar vatten i löv, stjälkar och rötter. Rotsystemen är också specialiserade. Rötterna kan antingen vara tillräckligt långa för att nå grundvattnet eller spridda på en mycket stor yta för att kunna ta upp så mycket vatten som möjligt. Växterna har även minimerat sina vattenförluster till det minsta möjliga. Sedan finns det växter som väntar tills det finns tillräckligt mycket vatten. Då växer och blommar de i stora mängder under en kort tid innan de dör.

7 Tropisk regnskog Tropisk regnskog har hög årlig nederbörd och kännetecknas just av att det råder konstant regn, mellan 1250 till 6600 mm årligen, och har ganska hög temperatur, nästan aldrig under 18 grader celsius och max 34 grader Celsius. Det finns oftast en kort säsong där nederbörden är lägre, exempelvis i monsunområden. Nästan alla rengskogar ligger nära ekvatorn. Idag täcker regnskogen mindre än 6 % av jordens yta. Vetenskapsmän uppskattar att mer än hälften av världens växt- och djurarter lever i tropiska regnskogar. Tropiska regnskogar har fler sorters träd än något annat biom i världen, vetenskapsmän har hittat olika sorters arter inom en area av 1 hektar i Sydamerika. 70% av växterna är träd i tropiska regnskogar. Alla tropiska regnskogar liknar varandra på ett eller annat sätt, många av träden har raka stammar som inte grenar ut sig förrän på 30m höjd eller mer. Det finns ingen mening med grenar som växer under sänghimmel där det inte finns något ljus. Eftersom det inte finns någon anledning till att skydda sig mot vattenförlust eller frystemperaturer har majoriteten av träden släta och tunna bark,vilket gör det svårt för epifyter och parasiter att få tag på stammarna. Barken på de olika arterna är så lika att det är svårt att identifiera en sorts träd baserat på barken, många träd kan endast identifieras genom sina blommor. De tre största regnskogarna, de amerikanska, afrikanska och asiatiska, har olika typer av djuroch växtarter. Varje regnskog har många olika sorters apor, alla varierar från de arter som finns i de andra regnskogarna. Dominerande arter finns inte i tropisk regnskog. Träd av samma art växer sällan nära varandra. Detta biologisk mångfald och separering av arterna förhindrar massa föroreningar och att en art slås ut av sjukdom eller insektsangrepp. Amazonas regnskog innehåller ett bredare utbud av växt- och djurliv än något annat biomen i världen. Det kan vara mellan 40 och 100 olika arter i 2,5 tunnland (1 ha) i en tropisk regnskog. Förr trodde man att marken i en regnskog var mycket näringsrik och kunde på så sätt stödja de enorma träd och andra vegetationerna som fanns i regnskogarna. Idag vet vi att marken i tropiska regnskogarna är grunt, mycket näringsfattiga och nästan utan lösliga mineraler. Tusentals år av störtregn har tvättat bort näringsämnen i jorden. Olika arter av nedbrytare som insekter, bakterier och svampar omvandlar döda växter och djur till näringsämnen. Växter tar upp dessa näringsämnen så fort de släpps. I den tropiska regnskogen finns alltså huvuddelen av alla mineralnäringsämnen i ekosystemet bundna i de levande organismerna. När en regnskog bränns eller skärs ner näringsämnen tas bort från ekosystemet.