TÖI ROLLSPEL G 002 Sidan 1 av 13 Psykiatri

Transkript

1 TÖI ROLLSPL G 002 Sidan 1 av 13 Psykiatri Ordlista oenig upplevelse vårdnadsutredning prägla misstänksam skum sjaskigt lita på utnyttjad överge förflutet ge uttryck för personlighetsutveckling partner egoistisk ställningstagande favör begäran förstärka bete sig som en knöl taskig ta parti för uppmärksamhet inställning garantier trygg kringgå avsatt avsågad episod respektera impuls nyck anpassa impulsiv attityd tillfreds beteende anklagelse bekräfta distrahera beskyllning tungsint ond cirkel kompromiss

2 2 Familjeterapi Session 2 Deltagare: Terapeuter = onas och va Klienter = ndrés och arcela ndrés öppnar med att berätta att de båda två reagerat starkt efter förra sammanträffandet. Han hade vaknat mitt i natten, trots att han aldrig brukar göra det, och kunde sedan inte somna om. arcela hade inte alls kunnat sova hon gick upp klockan tre och tog sömntabletter. Vad var det du tänkte på? Det vet jag inte, allt vi hade sagt liksom svävade runt i luften. ag tänkte till och med ringa till ndrés för att fråga honom: Sover du? en jag vågade inte han kunde ju ha bett mig dra åt helsicke Vi skrattar alla och småpratar lite om vad som kan sättas igång under sådana här samtal. arcela tar sats flera gånger för att klämma fram med något som hon funderat på under veckan. Till slut kommer det fram. a, jag bara undrar hur det här ska hjälpa oss, alltså. Det är ju liksom man kan ju säga att vi i alla fall är där vi är. Kommentar: Här är det tydligt att vi återigen måste gå tillbaka i stegen, d v s göra ett motivationsjobb igen. arcela tycker att samtalen känns jobbiga hon har varit tvungen att börja med sömntabletter igen, hon fungerar dåligt på jobbet osv. Vi vet att dessa känslor av hopplöshet kan återkomma under terapin, och då måste vi bygga på motivationen när den oundvikliga tanken vad-skadet-här-tjäna-till kommer upp. en bådas beskrivning säger oss också att vi har fått igång en process av tankar och känslor som de tar med sig hem. Ni är där ni är ja, dvs oeniga, och ni har inte kunnat fatta ett gemensamt beslut om Pamela. Och det är det vi vill hjälpa er med att kunna komma så långt att ni kan fatta ett gemensamt beslut. Det är ett svårt jobb som innebär många smärtsamma upplevelser, eftersom ni själva måste vara med och säga: så här gör vi vi försöker med det här. Det vi önskar är att kunna hjälpa er att prata med varandra, så att ni får ett sån t förhållande att ni själva kan stå för beslutet. Där ligger skillnaden mellan vårt jobb med er här och en vårdnadsutredning, som bedömer var och en av er, och då ni sedan måste rätta er efter något en annan person har bestämt även om ni inte är eniga skulle ni få böja er. Det är klart att en av er i alla fall måste ge med sig, men vi tror att det är bättre än att ge med sig för myndigheterna. ller att ge myndigheterna ett mandat alltså, ett uppdrag att besluta för er. Det är ju ni två som har gett andra den uppgiften att besluta för er, alltså. Det är just det allt cirklar kring och som är det centrala. o, det är klart, jag tycker inte att man ska sätta igång allt det här kring

3 3 vårdnaden om det inte är nödvändigt. Kan ni börja närma er det beslut vi pratar om och snacka med varandra om det? a om hur det känns, alltså. Om olika lösningar. (skrattar) Det enda omöjliga alternativet är att dela barnet mittitu. Det är uteslutet. Känner du det som om ndrés har lurat dig? (beslutsamt) o, så känns det! Kan du prata med honom om det? Tystnad Kanske är det det som är svårast att prata om det präglar all kontakt vi har haft efteråt. arcela är jämt misstänksam mot mig, hon tror att allt jag gör är i högsta grad misstänkt och skumt, någonting negativt, men egentligen skulle hon kunna se att det också finns något positivt i det jag gör. Kommentar: Här har onas tagit upp det tema som vi senare kommer att fokusera terapin på: arcelas misstänksamhet. ndrés säger att det är detta de har svårast att prata om, med andra ord ber han oss om hjälp där han själv känner sig hjälplös. Vi hjälper dem att konfronteras med varandra och tala om det som skedde i samband med separationen. ag frågar mig hur du kände den dag du tog henne och stack iväg? Ditt argument var ju att du ville pröva och se om det skulle fungera bättre på så sätt. Tror du att det har hjälpt? Vi står ju fortfarande där vi började Nej, vi står inte stilla. Det är bara det att du kostar på dig lyxen att analysera saker som redan inträffat. Du vet mycket väl att du i början tog hand om Pamela varje helg för att underlätta övergången. Kommer du ihåg det? fter fyra helger sa du till och med att du inte kunde ha henne. o, för du sysslade med annat än du skulle. arcela berättar nu att hon började tro att ndrés hade en annan tjej, och det var därför det passade honom bra att Pamela var hos henne över veckosluten. Hon blev arg och kände sig utnyttjad. Hon började misstänka att ndrés hade ett nytt förhållande redan då han och Pamela flyttade, och tyckte att det i så fall inte var juste av honom att inte säga något. ndrés förnekar det hela och säger att han har färre förbindelser än vad arcela har. Kommentar: Det blir tydligt hur ndrés och arcela fortfarande hänger fast vid varandra. Båda försöker vara oberoende och börja ett nytt liv, men sneglar trots detta sårade på varandras förhållanden. Det blir omöjligt att lösa vårdnadskonflikten så länge de använder Pamela i detta spel. Vår andra fokuseringspunkt blir därför den emotionella separationen.

4 4 Om ni kunde bli färdiga med dom här gamla grejerna I praktiken anser jag att vi är det. Nej, det finns där, och det måste klaras av för att ni sedan ska kunna börja se på varandra på ett nytt sätt. Och bete er mot varandra på ett nytt sätt. Så länge du, arcela, känner att du blev lurad på ett lite sjaskigt sätt finns det risk för att du hela tiden kommer att vara ängslig för att hamna i den situationen igen. mmm det är sant. Därför tror jag att det är viktigt att du gör upp med det att du jobbar igenom dom upplevelserna sedan kan du börja värdera var han står nu, om du kan lite på honom nu, om han kan lita på dig och hur ni har lust att umgås nu. För i och för sig, det gamla går ju inte att göra ogjort. Nej, men det snurrar ju runt i huvudet, varför, alltså. Hör på nu arcela jag hade rätt att känna mig utnyttjad den där da n du helt enkelt övergav oss och var borta länge och se n fortsatte du på samma sätt till och med när du hade flyttat hem igen efter den där första gången. Okej, jag tycker det var idiotiskt (vi skrattar) men nu tillhör det det förflutna. Det har ingenting med framtiden att göra Vi tar upp arcelas svartsjuka på ndrés nya tjej, hon nekar men berättar samtidigt en lång historia om denna flicka som stod utanför hennes fönster så alla grannar började prata och att hon blev så arg, så att hon ville klappa till ndrés men jag fick dubbelt tillbaks. Hon ville egentligen att det skulle bli så bra och avspänt mellan dem att ndrés och hans flicka kunde komma och dricka kaffe med henne som riktigt goda vänner. en hon tror aldrig ndrés går med på det, till det är han för stolt. ndrés menar att han inte är stolt men att tanken känns onaturlig, särskilt nu när de har denna konflikt. Bara vårdnadsfrågan löser sig, så kan man börja relatera på ett mera naturligt, avspänt sätt. arcela tror inte någonting blir bättre om den frågan löses, tvärtom kommer han då att ha ett ännu större avstånd till henne. onas vänder sig till arcela och säger: Ser du, jag kan ana att ndrés tagit åt sig mycket av de upplevelser ni haft, alltså när du emellanåt gått ifrån honom. Han har nog tagit åt sig mycket mer än du förstått och han själv visat. Han har tagit in det mycket mer än han gett uttryck för. Och jag skulle gissa att det säkert finns rester kvar. Du kan höra med ndrés. ag tror han är mycket känsligare än vad man kan se utanpå. Nog vet jag att han har två ansikten det vet jag redan! a! Det har jag kunnat konstatera! (hostar generat)

5 5 Och vet du vad jag också tror: att han har det svårt att vara vän med dig, hänger ihop med att det betydde så mycket för honom att vara med dig att hålla ihop med dig det var ett väldigt allvarligt beslut som handlade om en relation han bara kan ha med en människa. Han kan inte ha en så n relation med flera, och därför tror jag att det är lite svårt för honom att säga: Okej, nu är vi vänner. Nu kommer jag med min flicka och du kan komma med din kille. ag tror att en nära relation är något väldigt allvarligt för ndrés stämmer inte det ndrés? o, det stämmer. ag hade inte kunnat säga det bättre själv. ag borde hmm du känner ju människonaturen och personlighetsutvecklingen ja det är verkligen som du säger. ag kommer inte att kunna lösa problemet genom att byta partner fast jag menar inte att det inte skulle vara bra men trots allt kan man inte byta ut sina känslor, och jag skulle inte kunna tänka mig Och det är det jag menar, arcela. ag tror att ndrés har tyckt och tänkt mycket positivt om dig men han har också tagit åt sig väldigt mycket av de problem ni har haft tillsammans. Och jag tror att det verkligen gått djupt in i honom. (Tyst en stund) en jag menar att han inte visar det. Nej, det är en annan sak. Du har rätt i att han inte visat det, men det har säkert känts hemskt hårt för honom. På så sätt tror jag att ndrés är en väldigt allvarlig kille, och därför tror jag inte att du behöver vara rädd att han ska lura dig om ni kommer överens. Kommentar: Vi ser hur ndrés värnar om sin sköra och nyvunna identitet som skild ensamstående oberoende inte känslomässigt engagerad person. Han vet att gränsen är otydlig och sårbar och markerar just hur långt arcela får komma innan det känns farligt för honom. Detta är hans sätt att skydda sig mot den smärta hon tidigare har kunnat tillfoga honom, och det är viktigt att hjälpa arcela att fatta och respektera vad det rör sig om. ndrés har försökt sörja färdigt sin relation till arcela medan de fortfarande levde tillsammans, men såret är nyläkt, smärtan inte glömd, och den gamla känslan av att bli kränkt dyker upp igen, när arcela vill presentera sin nya kille för honom. Under det halvår som har gått sedan han flyttade har han lugnat ner sig och fått tillbaka sin självrespekt, och han balanserar nu på en gräns, där han å ena sidan måste ta hand om sig själv och måna om sin nyvunna integritet, medan han å andra sidan måste ta hänsyn till arcela och hennes behov av familjegemenskap med honom, sig själv och Pamela. I sanning ett dilemma som kan kännas svårt för honom att uttrycka. Vårt arbete blir att omformulera och förtydliga det han försöker säga och vinkla det så, att arcela kan ta det till sig utan att känna sig hotad eller avvisad. På det sättet kan vi öka hennes förståelse för ndrés, så att hon kan se var hans gräns går och inte okänsligt trampar över den. Vi ser i denna sekvens hur onas hjälper ndrés att i ord kläda det som ndrés inte själv tydligt kan förmedla till arcela; ett slags översättningsarbete. tt sådant översättningsarbete är beroende av terapeutens empatiska förmåga och resulterar oftast i en fördjupning av samtalet. När man ges möjlighet att uppfatta en handling eller ett beteende på ett annorlunda sätt medför det att man kan lämna

6 6 den nivå interaktionen tidigare har försigått på. Därmed skapas öppningar och ökad förståelse. Det som är svårt att förstå, det är att arcela inte accepterar något jag säger som positivt. Hon kommer alltid att vilja se negativt på det jag säger, se det som något synnerligen egoistiskt från min sida. Det är en tröskel som jag inte kan ta mig över hon låser sig i sitt eget ställningstagande. Okej, börja då i den ändan: det är egoistiskt av dig. För så är det ju. Det är egoistiskt av dig att begära: arcela, jag vill att Pamela ska vara hos mig; självklart får du hemskt stora möjligheter att vara med henne, men ge mig den favören att du låter Pamela bo hos mig. Det är egentligen det det gäller egentligen är det en väldigt egoistisk begäran. På samma sätt kan arcela egoistiskt säga till dig: ndrés, jag begär egoistiskt att Pamela ska vara hos mig. Där står ni sedan är det en annan fråga vad Pamela själv vill. (med låg röst) ust precis. Du kanske skulle pröva hur arcela ställer sig till en sådan begäran? n så n begäran har redan uttalats tidigare. ag vet inte jag tror inte du har gjort det. ag tror inte du har vågat uttrycka det så klart till arcela så klart, alltså, att hon kan ta ställning till det och svara ja eller nej. Vad tror du va? (eftertänksamt) arcela, jag sitter och tänker på att du väldigt ofta känt dig som ja, inte som en dålig mamma men som om ndrés har varit så mycket bättre än du som förälder. Och att Pamela är hos ndrés nu, det förstärker det hela och gör det ännu tydligare att du inte får vara Pamelas mamma. Därför är det så smärtsamt för dig att hon inte vill krama om dig när ni möts i affären. ag tror att du är hemskt rädd för att du ska få mindre och mindre chans att känna dig som Pamelas mamma när hon bor hos ndrés. Han och Pamela är så enormt nära varandra att du inte blir nödvändig. (med låg röst) mm. Det är klart att en främmande person inte har samma värde och jag klarar inte av det som krävs av mig som mor. På vilket sätt klarar du inte av att vara mor? Han har upprepade gånger sagt att det är synd att det är du som är Pamelas mamma (börjar gråta). (mjukt) arcela, jag förstår att det som va tar upp nu gör dig väldigt ledsen. Det är så svårt att förstå alltihopa.

7 7 en jag tror att va kan förstå det väldigt bra. ag ser på ditt ansikte att du känner att hon förstår precis hur det är, att det stämmer för dig. På samma sätt kan se i ndrés ansikte när något jag säger stämmer för honom. (Lång paus. arcela snyftar lite, tänder sedan en cigarett och lugnar ner sig.) Kommentar: va har under detta resonemang mellan ndrés och onas dragit sig tillbaka och gått in i sig själv. Hon associerar hur begreppet egoistisk kan handla om att vara en dålig mor. n bra mamma är inte egoistisk, hon tänker inte på sig själv. va känner från sitt eget liv igen hur smärtsamt det är att känna sig dålig i sin morsroll, och förflyttar sig (bildligt talat) över till arcela. Hon vet hur förväntningarna på hur en kvinna skall vara mot sitt barn gör det hemskt svårt att våga vara egoistisk, och att en mor som inte kämpar för sitt barn vid en skilsmässa måste möta både sin egen och andras fördömelse. Vi har hört och sett att arcela faktiskt kan tänka sig att överlämna vårdnaden till ndrés, men hon har det svårt att acceptera detta hos sig själv svårt att få orden över sina läppar. För arcela skulle ett egoistiskt motiv kunna vara att få känna sig bra, som kvinna och som mor. en konstellationen ndrés-pamela har alltid ställt henne utanför, fått henne att känna sig överflödig Pamela har med all sannolikhet föredragit ndrés i de flesta situationer där det normalt är mamma man kallar på, och ndrés har också haft en närmare kontakt med dottern än med arcela. lltså känner sig arcela paradoxalt nog bäst som mor när hon inte är med sitt barn. På så sätt blir den lättaste vägen att lämna Pamela det blir en egoistisk lösning för henne. en arcela sliter ännu med det dåliga samvete man kan få när man överger ett barn man har ambivalenta känslor inför, och hon behöver tid på sig att bearbeta detta. Kan du snacka med ndrés om hur du känner det när han säger att det är synd att du är Pamelas mor? jaa jag vet inte det kanske skulle vara likadant om Pamela bodde hos mig jag vet inte jag har inte försökt. Är det sedan ni separerade som ndrés säger så där? a. När ni var gifta, då tog du alltid Carlos i försvar, eller hur? a, det gjorde jag och det var för att ndrés betedde sig som en knöl mot pojken om jag får lov att säga så. lltså, det var hans fel eftersom han själv hade en taskig barndom. Vi levde ensamma tills ndrés dök upp. ag försvarade Carlos, men inte alltid fastän från förra året blev det ett helvete. ndrés avskydde Carlos och Carlos avskydde förstås ndrés. Och det var i samband med det som Pamela närmade sig ndrés. Fast inte i början det var jag som skötte henne hela tiden. Blev det till slut så att du nästan måste välja vem du skulle ta parti för?

8 8 ag tog parti för rättvisan, men jag tror inte att ndrés förstod Carlitos han är så känslig och behöver stöd och uppmärksamhet. ag skulle ha varit en annan människa om ndrés hade haft en annan inställning till pojken. Har du sagt till ndrés hur besviken du var? o det är klart jag sagt det redan för 10 år sedan jag trodde att det skulle bli annorlunda när Pamela kom till världen, men Du måste ha varit väldigt arg på ndrés för att han var så snål mot Carlos. o, det hände att man började gråta och den ene blev ursinnig och den andra stack ut ndrés brukade gå ut ett tag. ag anser att det var arcela som bestämde på den tiden. arcela, vad skulle du behöva för garantier och vad skulle få dig att känna dig trygg om Pamela bodde hos ndrés? Usch, det var en komplicerad fråga (tänder en cigarett). ag frågar eftersom du skulle kunna försvinna helt ur bilden som mamma om ndrés fick henne. en jag undrar om det skulle vara okej för dig att hon bodde hos ndrés i fall du fick en chans att känna dig som en bra kanske till och med en bättre mamma? (Lång paus) Det vet jag inte jag vill inte att han ska ha henne. ag vill ha henne. ag är egoist! (trotsig röst) a, det är ni ju båda så n är man. ag tänker inte besluta något. Vad säger du om det här, ndrés? ag tycker att hon smiter ifrån problemet, och eftersom hon kringgår det har hon inte svarat på frågan. o, hon säger ju att hon vill inte ha garantier hon vill ha Pamela. a, det har jag hört hon kan inte förklara vad hon egentligen vill. ag känner ingen motivering eftersom det inte finns några alternativ. Det är jobbigt för dig att tänka dig att Pamela i fortsättningen ska vara hos ndrés, eller hur arcela. Åtminstone är det det jag hör dig säga. o, jag kan redan föreställa mig hur det kommer att kännas när jag blir avsatt som mor och så kommer det sen att förbli tills jag befinner mig i min grav (darrar på rösten).

9 9 a, men det är just vad va säger och jag vill haka på om det nu handlar om att du är rädd att bli helt avsågad ifall du tillåter Pamela bo hos ndrés, kunde vi ju diskutera vad vi ska göra för att undvika det. Din lösning är att Pamela ska bo hos dig. en jag vill att vi tittar på den andra lösningen också: att Pamela bor hos ndrés. Vilka garantier behöver du då för att känna dig säker på att inte bli avsågad? Garantier som alltså kan formuleras i en överenskommelse som måste hållas. ag tycker att det känns svårt att komma hit och börja kräva både det ena och det andra. amen det kan man göra ser du. en du arcela, är det så att du tror att Pamela själv vill bryta kontakten med dig eller att ndrés är så stark att han kan få henne att spola dig om han vill? Tror du det? Faktum är att han många gånger gjort så att hon inte velat träffa mig, så att Har du känt det så? o, det har jag gjort. ag tror att det så na episoder som har gjort det hela så svårt att du knappast ens vill diskutera det. Kan du tala om för ndrés vad du syftar på? Vilka episoder menar du? (Lång paus) Kommer du ihåg sista gången det hände? a, det vill säga, kontakten mellan oss är bättre sedan vi separerade, men Lite bättre säger du. Hur ofta är Pamela hos dig nu? Varannan vecka från fredag till söndag. Kommer hon aldrig mitt i veckan? I undantagsfall. Det skulle väl finnas möjlighet till det eftersom ni bor så nära varandra? ag har sagt till ndrés att jag skulle vilja ta en halvdag ledigt för att kunna gå ut med henne, men det är så svårt för mig att komma loss från jobbet. in chef är inte alls förstående. ag skulle vilja göra så mycket tillsammans med Pamela. ag skulle vilja veta hur det går för henne i skolan men ndrés berättar knappast något för mig. Vi pratar nästan aldrig.

10 10 Kommentar: Vi diskuterar sedan varför arcela känner sig utmanövrerad från skolan, och vad hon kan göra för att själv få information om klassmöten o d. Vi uppmanar henne att själv gå till Pamelas fröken och säga hur det ligger till: att hon och ndrés lever isär, att det är svårt för henne att inte riktigt veta hur det går för Pamela i skolan och att hon vill känna sig som en riktig mamma. onas tar sedan upp hur ndrés skulle ställa sig om Pamela vill bo hos mamma när hon blivit 10 år. Skulle du i så fall respektera Pamelas vilja? a, om det bara handlade om en övergående impuls, en nyck eller ett utbrott av ilska Nej, nej om hon menar allvar och verkligen vill det. ha, men då skulle det vara nödvändigt att göra upp det i förväg. Vi skulle behöva diskutera saken alla tre jag skulle inte kunna fatta det beslutet ensam. ag vet mycket väl att man måste respektera sådana känslor det är hemskt viktigt för flickan. Om vi är överens kan vi lösa sådant. ag tror inte som arcela, alltså att hon skulle bli avsågad från Pamela. Tvärtom, jag tror att förhållandet kommer att bli mycket bättre och öppnare så fort vi kommer överens. Vilka är dina motiv för att vilja ha Pamela frånsett att du vill ha henne? Har du några andra? (skrattar) Har du några hederliga motiv? (skrattar) a, du Nja, men jag menar: Har du gjort något som fått arcela att uppleva att hon skulle vara olämplig att ha Pamela? a, det har han sagt i rätten och jag svår på att jag inte kan förstå det! a, jag har svårt att uttrycka mig negativt om människor eller att visa fientliga känslor om det inte är nödvändigt och så vitt jag kan förstå är det inte nödvändigt nu. en eftersom du frågar och arcela vet vad jag anser hon är inte lojal hon tänker i första hand på sig själv och i andra hand på Pamela. ag är inte så. för mig är det viktigaste att Pamela får en bra relation till oss båda och jag anpassar mig till henne så gott jag kan. Skillnaden mellan mig och arcela ligger i att hon vill ha Pamela för sin egen skull medan jag vill anpassa mig till det som är bäst för Pamela. arcela, hur har du tagit vad ndrés sade nu och det han sa i rätten, alltså, att han tycker att du är för impulsiv och att? ag har inte sagt så i rätten det var advokaten som talade. Tja, det är väl bättre om du säger det själv. Om jag förstår dig rätt så bygger du på du vill säga till arcela: du har stuckit ifrån oss ett par

11 11 gånger, och jag kan inte riktigt lita på att du inte sticker igen och lämnar Pamela. Nej, nej, det är inte så enkelt. Okej, gör det svårare i stället då! Det är helt klart att man förenklar det om man säger som du. Det var så i början. en jag tar hänsyn till att attityden, och i det här fallet menar jag någonting djupare, alltså, arcelas personlighet förstår du? alltså att hon känner att det är viktigare för henne att vara nöjd med sig själv än att andra ska kunna vara nöjda med henne. Förstår du vad jag menar? Nej, jag tycker att du uttrycker dig dåligt. Vore hon tillfreds med sig själv skulle det kunna innebära att också andra vore tillfreds med henne. en när det gäller ert äktenskap har jag en känsla av att hon inte var nöjd hon fick inte vad hon behövde. Nej nej, det är klart, men jag frågar mig vad det var hon behövde. en ingen av er var tillfreds. Nej, jag var inte särskilt nöjd med arcelas beteende, det står helt klart. Hur har du tagit det som sades i rätten, arcela? Är det också en knut mellan er? (viskar) m, det diskuterades ganska mycket i rätten. en, förstår du det där om att du inte skulle vara lämplig? ag frågar mig varför? Har ndrés sagt varför eller behöver du fråga honom? (Paus) Han säger inget av sig själv, förstår du du får nog putta på honom lite. Det var väldigt allvarliga anklagelser som uttalades då, att jag var sjuk och så. Hur då? Tjaaa, han hävdade att jag var sjuk. Hur då, sjuk? Psykiskt sjuk? a, men om han hade förstått mig i tid så hade det som hände aldrig hänt. Det har han själv bekräftat. Det som hände var att jag bar en jättelik börda

12 12 inom mig och fick aldrig tillfälle att kommunicera med honom. (talar mycket tyst) gentligen gjorde ni samma sak båda två: gick omkring och höll inne med en massa för varandra. ag tror att ndrés kunde distrahera sig med annat men det kunde inte jag Då i rätten tyckte du att det var en orättvis beskyllning? a, det var mycket som praktiskt taget traumatiserade mig. ag har en läkare som kan försäkra att jag inte är sjuk. Sades det att du var deprimerad tungsint? När jag har mycket oro inom mig tar det sig uttryck i hjärtat. in läkare har sagt: Du är inte sjuk, men du får gärna komma hit tills du löst det här med skilsmässan. Hon är i min ålder och jag har känt mig trygg hos henne hon har förstått mig. Hon ville att han skulle komma med, men han vägrade. Vad sa du? Du ville inte fast hon hade kallat dig. Det låter rätt konstigt. ag har ju redan sagt att det inte finns något som hindrar mig att följa med Det var senare, ndrés I så fall är det svårt för ndrés att förstå att du gärna vill det. Där har du den onda cirkeln igen ni går alltid förbi varandra. Du har aldrig frågat honom, för du trodde att han inte ville. en vad var det mer som sades i rätten? o, att jag är en olämplig mor det var synd att jag inte hade papprena från läkarna som intygade att jag inte var sjuk alltså att komma till rätten och hävda att jag är galen ag vill påminna dig om att ingen sa att di var sjuk. De börjar gräla om hur det förhöll sig. en det betyder att ni båda förstår hur den andra känner sig. Sedan måste jag säga att arcela är mer öppen för kompromisser än vad du är, ndrés. Hon är mer villig att fundera över vad ni ska göra för att lösa det här. Och från dig ndrés, hör jag att det skulle bli för smärtsamt att föreställa dig hur det skulle vara om Pamela bodde hos arcela och kom till dig på helgerna. arcela har tvingats att laborera med dom tankegångarna på ett annat sätt. Därför skulle jag vilja att du, till nästa gång, känner efter om du är beredd att ställa samma krav på dig själv som du ställer på arcela.

13 13 Kommentar: Det är tydligt att vi i denna session ser att den mest realistiska lösningen på vårdnadskonflikten är att status quo upprätthålls. arcela är den som lättast kan kompromissa; det känns som om hon inte lägger huvudvikten vid att ha Pamela för sig själv, utan att hon tycker det viktigaste är relationen mellan dem som en gång var en familj. Vi tycker detta är ett bra och konstruktivt utgångsläge; så blir det minst förluster för alla parter. en något hindrar arcela från att ge med sig rent konkret; vi kan ana att hon b l a tycker ndrés har för lite förståelse för hennes situation, och vi vill därför att ndrés tvingas göra tankeexperimentet att byta om situationen. Han får därför en hemläxa att känna efter ordentligt hur det skulle vara att inte ha Pamela. Vi ser även att arcelas misstänksamhet gentemot ndrés fortfarande är lika stor, och att hon behöver mycket stöd och uppbackning i sin morsroll. Vi har en känsla av att detta är en svag punkt som har sin grund mycket längre tillbaks än den aktuella separationen, och vi nosar försiktigt på det denna gång, utan att gå närmare in på konfliktområdet. Vi ser på steganknytningen igen. I början av samtalet: 1.åste vi åter motivera arcela att stå ut med den ångest och modfälldhet hon har känt under den gångna veckan, när allt vi hade pratat om svävade runt i hennes huvud på natten. ndrés späder på, han framhåller att samtalen kan stimulera till ökad trygghet och samarbete. 2. På konfrontationsfronten är det särskilt ett område där det blir nödvändigt att de möts för att klara upp det som har skett: händelsen i rättsalen, där arcela blev sjukförklarad. 3. arcela börjar nu släppa fram sorgen över att vara underkänd som mamma och att ha förlorat ndrés förtroende. 4. Separation: ndrés får hjälp av onas att förklara varför det är så svårt för honom att vara vänner. Detta ser vi som något av det viktigaste i detta möte, eftersom arcela blir så misstänksam när han håller sig på sin kant.