Brandgator och vattensystem

Transkript

1 SEMINARIEDOKUMENTATION NOVEMBER 2006, I BODEN. Skogsbrand i fokus Varför blev branden så omfattande? Hur löste man det praktiskt? Hur fungerar samarbetet mellan så många aktörer? Vad var bra och vad hade man kunnat göra annorlunda? Den november 2006 samlades 250 personer i Boden för att sammanfatta modern tids största svenska skogsbrand. Värd för seminariet var Bodens kommun, Länsstyrelsen i Norrbotten och Räddningsverket. I ord och bild förflyttades åhörarna från Saga-biografen i Boden till Bodträskfors, Västbo och Klusån genom en berättande film. Klockan fredagen den 11 augusti kom larmet om den skogsbrand som kom att rasa i en månad och blev Sveriges största i modern tid. I filmen fick man överblicka det gigantiska området från luften, man fick ögonblicksbilder från brandbekämpningen och höra röster från människor i organisationen samt mark- och husägare. Vad hände? Varför? Hur? Och vad kan vi göra bättre i framtiden? Det var några av de frågor man försökte belysa från olika håll under seminariet. Räddningstjänsten i Boden, Räddningsverket, Bodens kommun och länsstyrelsen i Norrbotten gav sin syn på det hela, liksom markägare, tillresta brandmän från andra kommuner, försvaret, civila flygbolag, polisen, frivilliga resursgruppen, hemvärnet, Svenska kyrkan, Sveriges Radio, ARCC (som styr de militära flyginsatserna), försäkringsbolag, Svea Skog samt en folklivsforskare från Lunds Tekniska Högskola. Under pauserna diskuterades det livligt och den 29 november avslutades med en paneldebatt där ett antal nyckelpersoner fick svara på frågor som hade samlats in från åhörarna. Vi såg att vi har mycket att lära inför framtiden för att bli bättre, menar Bo Johansson från Räddningsverket. Bland annat framkom problem som att de snabbinkallade brandmännen och räddningstjänsterna från andra håll inte kunde få ut flygbiljetter kvällstid, varken på resebyråer eller på Arlanda. Bodenpersonalen förväntade sig flyginsatser från militärt håll och väntade hela första eftermiddagen på detta, medan man från ARCC menar att det inte är någon självklarhet att militära helikoptrar kan gå ut och att man i första hand ska ta in civila resurser. På den positiva sidan kom det goda samarbetet upp gång på gång, samarbetet mellan kommuner, räddningstjänster och inblandade organisationer, och även det interna samarbetet inom kommunen. Det som hyllades allra mest var den frivilliga resursgruppen, FRG, som enligt allas utsago gjorde en enormt värdefull insats och nu har en självklar plats i alla större räddningsinsatser och händelser i kommunen.

2 Mediatrycket var stort under branden och Bodens Räddningschef Bengt Nilsson avlastades mycket med hjälp av kommunens upplysningscentral. Brandgator och vattensystem Den övergripande taktiken var att bygga upp vattenförsörjningen och begränsa branden med brandgator. En främre och en bakre ledning arbetade parallellt. Flyget koordinerades av flygledare från F21. FRG skötte allt praktiskt runtomkring. Fokus under seminariet var att berätta hur man gick tillväga i arbetet med branden och lära av det, samt föra vidare de positiva erfarenheterna för framtiden och till andra kommuner. Branden skedde under den torraste sommaren på mycket länge i Norrbotten. Den började som en av alla andra skogsbränder denna sommar, men växte från ett till två hektar till plötslig toppeld som hoppade meter. Elden gick över första begränsningslinjen och accelererade i omfattning. Man kallade in förstärkning och byggde upp en främre ledning med räddningsledare på plats och en bakre ledning på stationen i Boden. Bodens räddningschef hade det övergripande ansvaret och tog Luleås räddningschef som hjälp med bland annat personalanskaffning i bakre ledningen. Vi har ett samverkansavtal inom fyrkanten och satte alltid Boden, Luleå och Piteå med räddningsledare i huvudsak från Boden i främre ledningen, förklarar räddningschef Bengt Nilsson. Bakre ledning fungerade som resursdepå för att uppfylla behoven i främre ledning. Vattensystem och brandgator Man byggde upp ett slangsystem med totalt åtta mil slang för att säkra vattenförsörjningen. Vattnet togs från Bodträskån och Luleälven. Sjätte branddagen hade man ett avgränsat område på 3000 ha med brandgator i norr, väster och söder och branden började vara under kontroll. Sedan fortsatte släckningsarbetet från mark och luft ytterligare 23 dagar. Totalt medverkade omkring 15 kårer från i stort sett hela Norrbotten, övriga Sverige samt Finland, plus Hemvärnet. Som mest hade man tillgång till åtta helikoptrar plus två rekhelikoptrar. Under de två första veckorna arbetade cirka 100 man per dygn. Sektorindelning Brandområdet delades in i sektorer där varje femmannastyrka med befäl ansvarade för sin del. Även flyginsatserna skedde i olika sektorer. På så vis kunde varje styrka koncentrera sig på sin begränsade del och planera arbete och arbetsschema själva. Styrkorna arbetade i timmarspass. 2

3 Norrbotten i lågor Under sommaren 2006 pågick totalt 264 skogsbränder i Norrbottens län varav fyra var större. Det var fyra grader högre medeltemperatur än normalt och en brandriskklass på 4-5 E. En normal sommar brinner det sex till tio gånger mindre än i år, säger Jan-Olov Westerberg på Länsstyrelsen. Sommaren 2006 brann mellan och hektar skog i Norrbotten. Det krävdes arbetstimmar för att släcka bränderna. Det var som en brinnande krigszon, säger Jan-Olov Westerberg, stabschef i Länsstyrelsens ledningsfunktion. Han berättade om Jan-Olov Westerberg, Länsstyrelsen. Norrbottens brandsommar i allmänhet och branden i Muddus Nationalpark i synnerhet. Den 10 augusti samordnades eldningsförbuden i länet. Den 11 augusti startade branden i Bodträskfors. Den 12 augusti i Muddus. Den 24 augusti kom ett för Norrbotten unikt beslut om eldningsförbud i hela länet. Från den 15 till 30 augusti gjordes brandspaning från luften i samråd mellan Länsstyrelse och kommuner som delade på kostnaderna. Brandspaningen från luft var fruktansvärt viktig för att kunna detektera och lokalisera. Det går inte nog att understryka ur regionalt perspektiv, säger Jan-Olov Westerberg. Brandspaningen gick i två slingor, en från Gällivare och en från Luleå längs kustlandet och det genomfördes med civila flygoperatörer. Ledningsansvar Länsstyrelsen har beredskap för att vid behov ta över ledningsansvaret vid stora bränder. Vid branden i Bodträskfors gjorde man dock inte det då man ansåg att det fungerade väl. Man höll kontakt och fick lägesrapporter och kunde istället fokusera på branden i Muddus Nationalpark. Tillträdesförbud infördes i Muddus eftersom det var turistsäsong och mycket besökare ute i markerna. Det är en utmaning att hantera 300 hektar brinnande mark i väglöst land, konstaterar Westerberg, som i sammanhanget var tacksam att det mediala intresset var störst i Bodträskfors. Naturligt förlopp Branden i Muddus avgränsades naturligt av Muddusälven och Måskokårsoravinen. Man förberedde parkgränserna, hade samråd med markgrannarna och hade avtal klart med skördare som var beredda att gå in om det skulle behövas. Räddningstjänst och fältpersonal arbetade sida vid sida i god samverkan och löste problemen tillsammans. Brandfonden i Muddus var tre kilometer bred och begränsades som mest med fyra civila helikoptrar med vattenbaljor. Helikopterinsatserna var fullständigt ovärderliga, annars hade det spridit sig, menar Jan-Olov Westerberg. Inför framtiden ser Jan-Olov Westerberg att det ska bli intressant att följa området ur naturvårdssynpunkt. Men han har också en rad förslag till förbättringar och förändringar i länet. (Se sammanställning på sista sidan.) Sommaren 2006 brann det på 264 platser i Norrbotten. Samtidigt som branden rasade i Bodträskfors brann även 300 hektar i väglöst land i Muddus Nationalpark. 3

4 Storbrand ur kommunens synvinkel För mig var det viktigt att vara uppdaterad och informerad, säger Bodens kommunalråd Olle Lindström, som tack vare en utbildning i krisledning såg att branden i Bodträskfors inte behövde klassas som en extraordinär händelse. Jag tror det hade blivit sämre om vi byggt en jätteorganisation ovanför det här. Lagen om extraordinär händelse reglerar kommuners och landstings organisation och befogenheter vid extraordinära händelser i fredstid. Med extraordinär händelse avses händelser som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller risk för det i viktiga samhällsfunktioner. Bara några månader innan branden hade kommunen två dagars utbildning i krisberedskap. Den utbildningen var oerhört viktig och jag kan verkligen rekommendera den till andra kommuner, säger Olle Lindström. Fredrik Pettersson, Räddningsverket, och Kurt Ögren, Räddningstjänsten Boden. 4 Med utbildningen färskt i minnet hade han nu förmågan att se att man inte skulle behöva utlösa lagen om extraordinär händelse. Därmed förblev hanteringen av branden en ren räddningsinsats som han istället höll sig väl underrättad om, tillsammans med kommunchefen Henry Magnusson. De blev informerade om läget varje dag. Henry Magnusson medger att kommunens budget fanns i hans tankar, men det blev snart en bisak. Han koncentrerade sig på att förbereda kommunorganisationen i övrigt. Socialchefen kontaktades för att kontrollera om det fanns äldre med hemtjänst i området, vattenverk sågs över med mera. Alla Omfattande materialhantering En sak stod snabbt klart en så omfattande brand kräver fruktansvärda mängder material. Räddningsverket involverades dag tre och levererade sedan material löpande. Materialanskaffningen till Bodträskforsbranden skedde först från grannkommunerna. På måndagen skickades tre man från Räddningsverket plus en materialkoordinator, säger Fredrik Pettersson från Räddningsverket. Tillsammans med Räddningstjänsten sammanställdes en lista över vad som behövdes och detta skickades sedan från olika håll i landet. Samtidigt var det kris på smalslang på andra håll i landet, och alla skogsbrandsmoduler i norr utom Ludvika var i bruk under sommaren. På stationen i Boden ansvarade en brandman för beställningarna från Räddningsverket och ordnade en hangar på F21 som förråd. Beroende på vilken typ av material det rörde sig om levererades en del ut till styrkorna ute i brandområdet, andra saker hämtade de själva vid garaget i Västbo, som fungerade som bas för mat, vila, tankning och räddningsledning. Underhåll och reparationer ordandes genom att räddningsledaren rekvirerade reservdelar som skickades upp från stationen i Boden. Det vi kunde repa Kommunalrådet Olle Lindström och landshövding PO Eriksson är nöjda med samarbetet som växte fram och fungerade väl under länets hektiska brandsommar. Stort efterarbete För att fördela allt material kom en person från Räddningsverket upp i två dagar, vilket underlättade mycket i efterarbetet. Det visade sig att många räddningstjänster hade märkt sitt material på samma sätt och med samma färgprickar, något som man kanske ska tänka på i framtiden. En annan erfarenhet är att man borde haft en tydligare fördelning av materiaförvaltningschefer kallades in och fick en bild av läget. Informationschefen var också involverad i kommunens arbete. Det man missade var de kommunala bolagen, exempelvis BEAB, Bodens Energi, som hade ledningar i området. Kommunledningen träffade även de boende och tog reda på om de behövde hjälp med praktiska frågor. Bland annat själva gjorde ofta nattpersonalen under natten så man kunde köra på morgonen igen, säger Bodens materialkoordinator Kurt Ögren. Bensin och diesel ordnades via försvaret som ställde upp två tankar, den ena med bensin och den andra diesel, vid garaget i Västbo. Från första söndagen hade man även en tankbil med flygbränsle på området så att helikoptrarna skulle kunna tanka på plats.

5 fanns det synpunkter på vägar, som även gav räddningsfordonen punkteringar, någon boende hade djur som skulle utfordras och medicineras och behövde tillstånd att åka in för det trots evakuering och avspärrning. Eftersom branden inte påverkade övriga kommunala verksamheter och man hade en mental beredskap anser Henry Magnusson och Olle Lindström att den är organisationen hade fungerat ännu längre. Kommunchef Henry Magnusson, Boden. Jesper Lindström, Södra Roslagens Brandvärn, och Patrik Bylin, räddningschef i Luleå, ingick i den förstärkning som togs in under branden i Bodträskfors. Ta tillvara varandras resurser Samarbetet med andra räddningstjänster och brandvärn var nödvändigt vid den stora branden. Patrik Bylin från Luleå och Jesper Lindström från Södra Roslagen berättade om hur det var att komma utifrån och kastas in i det intensiva arbetet. let på brandplatsen, där sektorscheferna gärna såg till att förse sin styrka. Det blev nästan lite huggsexa ibland, konstaterar Kurt Ögren. Uppdatera materialparken Visst material var inte tillfredsställande. Det kom slangar som fungerade mer som sprinklersystem än vattentransport. Det kom pumpar som var för översvämning och inte för att bygga upp ett tryck. Även vissa helikoptrar uppges ha varit av modell äldre, och medförde en del tekniska problem, nödsläppta vattenbehållare och extra väntetid. Vi behöver se över vår materialberedskap. Vi såg att vi behöver större pumpkapacitet, fler mindre grenrör och smalslang, säger Fredrik Pettersson. Han tillägger att principen för uppbyggnad är att kommunens räddningstjänst ska hantera insatserna i samverkan med andra kommuner, och att man inte ska räkna med Räddningsverket i första skedet. Jag tyckte att vi hade ett stort område att arbeta med, men när jag fick se det från helikoptern insåg jag att det bara var en liten liten del av branden, säger Jesper Lindström från Södra Roslagens Brandvärn. Han och nio andra brandmän kom som förstärkning från Södra Roslagen på uppmaning av Patrik Bylin, räddningschef i Luleå, som assisterade i bakre ledningen. Boden och dess grannkommuner har ett samverkansavtal sedan flera år tillbaka, både inom drift, inköp, utbildningar med mera. Att ta in folk därifrån var alltså inget ovanligt. Att gå vidare till grannlänet kändes också naturligt. Att däremot gå ända till Mälardalen var nytt. Jag kände Janne Wisén i Södra Roslagen sen tidigare och jag tänkte att i Stockholm, där finns det ju mycket folk, säger Patrik Bylin. Han kontaktade även Sundsvall och fick två styrkor därifrån. Efter det hörde många andra av sig, men man tackade nej med bedömningen att man hade folk så det räckte. Sms-tjänst I Södra Roslagen tillämpar man en smstjänst där speciella förfrågningar går ut och först till kvarn får uppdraget. På den vägen hamnade Jesper Lindström ute i de norrbottniska skogarna. När de tillresta styrkorna anlände fick de en brief av bakre ledningen om läget och praktiska frågor om mat, boende med mera. Sedan kördes de av FRG till främre ledningen vid brandområdet där man fick sina operativa uppdrag och släckningsutrustning. Med sig hade de bara kläder för skogsbrand. Det gick väldigt smidigt, allt var fixat, transport, logistik och mat, säger Jesper Lindström, som även rosar FRG, samarbetet, sektoransvaret och den lyhörda och ödmjuka ledningen i Boden. Det enda negativa han upplevde var sambandsfrågan som fick lösas med personliga mobiler samt den enskilde brandmannens situation. Han menar att det borde finnas någon mall för hur man löser sådana här uppdrag med arbetstiden hemma för att slippa frågetecken efteråt. 5

6 FRG en nödvändig resurs Frivilliga Resursgruppen, FRG, har hyllats från alla håll efter sin insats runt den stora branden FRG:are per dygn arbetade i treskift och utförde i stort sett allt utom ren brandsläckning. FRG är förhållandevis nybildad i Bodens kommun och hade börjat planera sin första stora övning då branden i Bodträskfors startade. FRG ringdes in av räddningsledaren Kaj Nyström. Av de 26 FRG:arna i Boden deltog 24 i arbetet. Man tog även in FRG från Kalix, Älvsbyn och Luleå. Det första uppdraget var att evakuera de drabbade byarna och förbereda och bemanna uppsamlingslokalen. Men allt eftersom arbetet och situationen ändrades kom nya uppdrag. Man skötte alla mattransporter, upp till 160 portioner per dag till brandplatsen och 20 till brandstationen. Man körde personal, material, bemannade vägspärrar och bevakade evakuerade hus. Efter denna skarpa prövning istället för övning har man sett att utbildningen av FRG bör kompletteras eftersom uppgifterna kan se väldigt varierande ut. Bodens FRG-ansvariga Marita N Vennberg, som arbetade i bakre ledningen, fick fria händer i sina uppdrag och hittade egna lösningar på mycket. Dricksvatten kom på pallar direkt från en grossist. Hon fick direktkontakt rakt in i I19:s kök där hon kunde beställa utifrån vad som fanns i skåpen. Det var kritiskt läge, en situation som vi aldrig hade varit med om. Då går det inte att sitta och tänka på pengarna, säger hon. Tommy Lindvall, säkerhetssamordnare på Räddningstjänsten i Boden, menar att vi ska värna om den FRG-grupp vi har i Boden och utveckla ingångarna till fler frivilligorganisationer. Tommy och Marita är överens om att FRG är en resurs om behövs i framtiden ur medborgarperspektiv, och att de kommuner som satsar på det gör en investering för medborgarna. FAKTA FRG Frivilliga resursgruppen finns till hands när samhällets ordinarie resurser behöver förstärkas i utsatta lägen, till exempel vid en större olycka, eller vid andra behov. En frivillig resursgrupp består av personer från olika frivilligorganisationer. De har rekryterats för att de har erfarenhet, utbildning och personliga förutsättningar för att klara de arbetsuppgifter som gruppen kan ställas inför. På uppdrag av Krisberedskapsmyndigheten (KBM) har Civilförsvarsförbundet gjort utbildningsplaner för Frivilliga resursgrupper. Intervjuförbud i fält Mediatrycket blev stort och kommunens infoavdelning sattes på prov. Man öppnade en upplysningscentral som bemannades på flera linjer, arbetade nära bakre ledning, förbjöd intervjuer på brandområdet och servade istället media med kontakter in i verksamheten. Ingen presskonferens hölls. Skogsbranden i Bodträskfors var Sveriges största enskilda nyhetshändelse sommaren 2006, kanske under hela året. Sveriges Radio Norrbotten gjorde 268 inslag om branden varav 169 gick lokalt, 99 i hela landet, plus att man servade andra kanaler. Hade det börjat måndag morgon hade det varit ett helt annat mediatryck från början, säger Göran Hedemalm på Sveriges Radio. Göran Hedemalm och Ulf Larsson, Sveriges Radio och Nils Sundberg, infochef i Bodens kommun. Från kommunens sida hanterade man det genom en upplysningscentral, som man med facit i hand anser kunde ha kommit igång ännu tidigare för att avlasta räddningsledningen. Man införde intervjuförbud vid brandområdet, men försökte istället ordna intervjuer genom att räddningspersonal ringde upp på bestämd tid från området på uppmaning från infocentralen. Man höll inga presskonferenser utan jobbade nära bakre ledning för att hålla sig uppdaterade om händelseförloppet och kunna ge så korrekt och aktuell information som möjligt till media. Vi gjorde allt för att fixa intervjuer. Och när vi öppnade upplysningscentralen var räddningsledningen lojal med oss, det var också viktigt, säger Nils Sundberg, informationschef på Bodens kommun. Ulf Larsson på SR Norrbotten anser dock inte att det går att hålla journalister borta. Vi vill ha bilder och ljud, kött och blod, inte någon informatör. Men i stort funkade det jättebra, vi fick fakta och det var sant och relevant. Han anser att upplysningscentralen var en bra bas för att få fakta till de regelbundna sändningarna, tillbakablick på den gångna natten och avslut med framåtblick varje kväll. Han påtalar också att radion kan fungera som en resurs när man snabbt måste ut med information om exempelvis tillträdesförbud, problem med nyfikna bilförare inom brandområdet med mera. 6

7 Hemvärnet var som helst när som helst 26 man från Hemvärnet inställde sig en timme efter att de ringts ut och deltog sedan i släckningsarbetet. Vi hade fem grupper som jobbade och skötte oss själva, säger Jörgen Lundgren, chef för Bodens hemvärnsbataljon. Bengt Sveder, Svenska Kyrkan. Vi måste lära av FRG Bengt Sveder från Svenska kyrkan och stödorganisationen POSOM konstaterar att man har mycket att lära av Frivilliga Resursgruppen, FRG. Han saknade också fakta för den personal som skulle möta de drabbade. Den vanligaste frågan vi fick var fakta, fakta. Men ofta visste vi lika lite som dom som ställde frågorna. Det innebar att många sökte sig till vägbommarna, för där visste man mer, säger Bengt Sveder. Han deltog i arbetet runt branden från Svenska kyrkan, som en del i samverkansorganet POSOM (psykiskt och socialt omhändertagande vid olyckor eller katastrofer). Inom POSOM arbetar alla helt frivilligt och i mån av tid och möjlighet. POSOM var involverade under första veckan, framförallt vid Harads skola som var uppsamlingsplats vid evakueringen av de boende. Det är fenomenalt i den här typen av byar att man känner och har kontakt med varann. Vi behövdes egentligen inte, menar han. Alla som evakuerades åkte hem till släkt och vänner och skolan fungerade istället som samlingsplats. POSOM arbetade tillsammans med FRG, en organisation som Bengt Sveder såg hade mycket att lära andra. Det handlar om att bli tydligare i organisationen och öva mer och på längre sikt få igång naturliga kontakter och mötesplatser. Jörgen Lundgren gav åhörarna en inblick i Försvarets och Hemvärnets uppbyggnad och vad Hemvärnet kan göra. En av insatserna som Hemvärnet är tränat för och även har använts för tidigare i Boden är just skogsbränder. Under branden i Bodträskfors arbetade omkring 30 hemvärnsmän per dag under hela första veckan. De arbetade självständigt med egna ansvarsområden i skift från 7 på morgonen till 22 på kvällen. Jörgen Lundgren fungerade som kontaktperson mellan Hemvärnet och Räddningstjänsten och ledde Hemvärnets grupper. All personal hade stor villighet att vara behjälplig, säger Jörgen Lundgren, som också såg det som en stor fördel att många hemvärnsmän kom från området och kände till markerna. Han påpekar att Hemvärnet också har mycket material att tillgå, liksom lastbilar, båtar, sambandsmaterial med mera, och att man kan bidra med mer ju tidigare skede man får veta inriktningen på behoven. Hemvärnet ryckte in. I pauserna passade många på att diskutera och knyta kontakter.

8 Helikoptrarna var avgörande för att kunna bekämpa branden. I Boden har man varit van vid att ha helikopterbataljonen nära till hands, men i dag är resurserna längre bort. I framtidens försvar är inte skogsbrandsbekämpning prioriterad, och hoppet står till civila och polisens helikoptrar. Helikopterresurser i förändring Helikopterresurserna var avgörande vid de norrbottniska skogsbränderna. Men Försvarets helikoptrar är ingen självklarhet att ha tillgång till, och ännu sämre blir det från och med Största resursen finns i dag civilt och hos Polisen. Katarina Ahlberg från flygräddningscentralen ARCC och Ulf Landgren, F21, redogjorde för vad man kan förvänta sig för hjälp vid bränder från Försvaret i dag och i framtiden. Från Räddningstjänstens sida vänder man sig ofta till flygräddningscentralen ARCC innan man tar in civila helikoptrar, för att nyttja statens resurser först och hålla sin budget. Men om man inte är villig att betala för en helikopter, hur viktigt är det då att ha den resursen, frågar sig Katarina Ahlberg, från ARCC, som menar att om möjligheten till civila helikoptrar inte är undersökt ska det göras först. Det är inte heller någon garanti att det finns tillgängliga försvarshelikoptrar och besättningar. Då det brann i Bodträskfors kom begäran efter klockan 12 en fredag och då fanns ingen beredskap. Om det, som i det här fallet, är fler räddningsledare som begär in samma resurs, så får de diskutera och komma överens om vem som har störst behov. Det löser sig alltid med sunt förnuft, konstaterar Katarina Ahlberg. Den 11 augusti, på kvällen under brandens första dag, kom de första två hkp10 från Kallax med en kapacitet på liter vatten per dag. Sedan kom även hkp4 och hkp9 samt två vertolhelikoptrar. Militärhelikoptrar togs även in vid skogsbrand i Haparanda den 21 augusti och i Älvsbyn den 22, då endast en till två timmar efter order. Minskade brandresurser hos försvaret Det framtida försvaret innebär redan under 2007 att man bara har tre militära helikoptrar norr om Linköping varav en kan vara tillgänglig. De nya helikoptrarna som ska in i försvaret har inte skogsbrandsbekämpning som huvuduppgift och är inte anpassade för skogsbrand. Besättningen är inte heller utbildad för det. Vi ska självklart ställa upp men vi kan säga nej om det äventyrar vår verksamhet. Det ligger på Försvarsdepartementets nivå att ändra vår uppgift, menar Ulf Landgren från helikopterflottiljen F21. Mer hos Polisen och civilt Från Rikspolisstyrelsen meddelade däremot Stig Henriksson och Tommy Hydfors att det finns sju helikoptrar och 30 piloter i Stockholm, Göteborg, Malmö, Östersund och Boden. Av dessa kan man få in helikoptrar från Stockholm och Göteborg under nätter och helger. De visade även nya polishelikoptersystemets teknik, som möjliggör operationer i mörker, har värmekamera, högtalarsystem, möjlighet till videolänk till brandplatsen bland mycket annat. Polishelikoptern i Boden är den enda som kan vinscha, men alla är utbildade i det för den alpina fjällräddningen, säger Stig Henriksson. Polishelikoptrarna är inte utrustade för vattenbombning, men har krok och kan ta vattenbaljor på 500 liter. Sven Stenvall från Kallaxflyg klargjorde även att det finns gott om civila helikoptrar med kunnig personal att sätta in i Norr- och Västerbotten. De är alltid tillgängliga och har telefonpassning dygnet runt. Frågan är vilken kassa som ska betala för samhället i stort, menar han. 8

9 Markägaren Jens Enberg avverkar och planterar nytt. Satsar på ny skog Jens Enberg är en av de 14 drabbade markägarna i Bodträskfors. På seminariet gav han den enskildes syn på branden och hanteringen av den. Han har valt att avverka och plantera ny skog för kommande generationer. Skogsägaren Jens Enberg blev av med 270 av sina 300 hektar skog vid branden i Bodträskfors. Skog som han har ärvt av sin morfar och själv planterat och skött. Hans familj evakuerades från sitt hem och han deltog i arbetet med att röja brandgator med sin skördare. Det känns hemskt att se allt igen, och se hur nära hus och hem det var, säger han, klart berörd efter filmen på seminariet. Han, liksom övriga privata markägare, har valt att inte driva vidare statsrådens fråga om att göra brandområdet till naturreservat och få ersättningsskog istället. Nej, vi vill ha det kvar, så jag avverkar mitt nu och sen ska jag plantera nytt, säger han bestämt. Han gav åhörarna en återblick i sitt arbete och engagemang under brandförloppet. Jag jobbade oavbrutet i fyra dygn, säger han. Han uppskattar att han har förlorat skog till ett värde av fyra till sex miljoner kronor. Kontakten med försäkringsbolaget har fungerat bra. I samråd mellan berörda försäkringsbolag och markägare beslutade man att ta över efterbevakningen med hjälp av civila flygbolag då räddningstjänsten lämnade området. Han efterlyser större mandat för räddningstjänsten att ta in civila helikoptrar tidigt, och upplevde att de små helikoptrarna var betydligt mer effektiva än de stora. Jag är helt övertygad om att det skulle ha sett annorlunda ut i dag om man hade tagit in civila helikoptrar direkt, säger han. Han föreslår även att man tar in någon som kan markerna och området i ledningsgruppen. Branden påverkar djur, natur och människa Bränder är viktiga för den biologiska mångfalden. Markägarna i brandområdet kan vänta sig en riktig tillväxtförhöjning i upp till 40 år. Hela ekosystemet får en skjuts, säger Jonas Öhlund, Svea Skog. Enligt folklivsforskaren Stefan Danielsson påverkas även människan av branden. Under medeltiden brann två procent av skogen varje år. Nu är siffran bara 0,0017-0,017 procent. En måttlig brand är en naturlig och positiv process som ger bra föryngring och tillväxt i skogen. Många växter och djur är beroende av brand, säger Jonas Öhlund, som arbetar med forskning och utveckling på Svea Skog, som tillämpar hyggesbränning och bränner upp till 500 hektar per år. I framtiden ser man varmare och torrare somrar och ökad risk för skogsbränder. Man diskuterar nu hur vi ska anpassa oss, vilka träd vi ska ha, om man ska ligga nere med avverkning när det är brandrisk och så vidare. Via Luleå Tekniska Universitet arbetar man med FIRE-projektet under tre år i samverkan med SLU i Umeå. 100 hektar på Svea Skogs mark och referensmark utanför området är lämnat för provtagning efter branden. Man diskuterar även att avsätta en del till naturreservat eller ekopark kring Klusåberget. Människan och branden Stefan Danielsson, journalist och folklivsforskare vid Lunds Tekniska Högskola, kom till Harads och Bodträskfors för att studera människorna och livet efter branden. Skogen är en katedral av trygghet som blir ruiner, säger han. Han beskriver hur de sotsvarta lämningarna av ungskogen står som pinnar med alla barr fallna till marken, hur den lilla skogselden som symboliserar värme och gemenskap blir till något fasansfullt, och hur stor betydelse marken har för befolkningen, jakt, fritid och rekreation. Skogsägarna har funnits här sen början av 1900-talet, de har en kollektiv gemenskap och den som äger mark och har satsat på sitt hus här är ganska fast i bygden. Han berättar att någon markägare beskrivit förlusten av skogen som att en nära anhörig gått bort. Han talar också om hur identiteten skogsägare rubbas och relationen till landskapet prövas. Hur tillägnar man sig brunnen mark? Meningen med att bo här är att vara kvar i sin miljö. Jag tror det finns två vägar. De som är kvar och klarar sig kommer alltid att klara sig. Och det finns en framtidstro och grundstomme med säkra och trygga människor, säger Stefan Danielsson. 9

10 Branden i Bodträskfors blev även modern tids dyraste brand. Bodens kommun klarar sig dock med en självrisk på knappt kronor. Slutnota: 75 miljoner kronor Sommarens skogsbrand i Norrbotten var inte bara störst till ytan utan även i kostnader. Slutnotan för kommun, markägare, stat och försäkringsbolag beräknas landa på totalt miljoner kronor. När kommunens självrisk överstigs går staten in och betalar. Självrisken grundas på 0,02 procent av kommunens totala skatteunderlag, vilket gynnar en mindre kommun som Boden. Här ligger självrisken på knappt kronor. Kommunen får ta alla kostnader till en början och sedan göra en sammanställning som skickas till Räddningsverket för prövning. Från Boden upplevde man det som en stor fördel att få in Räddningsverket i ett tidigt skede och redan då få råd om ersättningen. Man tycker också att det har underlättat i efterspelet. Thomas Degeryd från Räddningsverkets säger att de kan ge råd om vad som normalt accepteras då händelsen utspelas, men de kan inte lova någonting förrän det har kommit in till prövning. Det som ersätts är räddningstjänstkostnader. Kostnaderna måste vara kopplade i tid och plats till branden. Kriterierna man utgår från i bedömningen är behovet av snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, insatsens kostnad mot det räddade värdet, samt övriga omständigheter som till exempel dricksvatten, avlopp med mera. Man ersätter personal utöver ordinarie styrka, medverkan från andra kommuner, evakuering, externa kostnader som helikopter och schablonersättningar för fordon, pumpar, slang med mera. Tänk tidigt på att öppna ett konto där allt registreras och logga allt som händer. Då är det enkelt att sammanställa, tipsar Thomas Degeryd. Ersättning till markägare Av de 14 enskilda markägarna hade nio sin skog försäkrad hos Länsförsäkringar. Länsförsäkringar var tidigt inkopplade och ersätter skogen med det pris som var omedelbart före branden. Vi ersätter omplantering, tillväxtförlust, fördyrad röjning och avverkning, virkesförlust och för tidig avverkning där mervärdet sjunker, säger Staffan Mettevainio. De berörda försäkringsbolagen gick i detta fallet också in och bekostade efterbevakning från luften efter att Räddningstjänsten lämnat över till markägarna. Under seminariet samlades frågor från åhörarna. Frågorna sammanställdes till den avslutande diskussionen 10

11 Kommunicera risken Den största skyldigheten att förebygga skogsbränder har den enskilde markägaren. Kommunen har också ett ansvar att underlätta för markägaren, både förebyggande och efteråt. Leif Sandahl från Räddningsverket lyfte frågan och ser kommunernas möjlighet till eldningsförbud som ett effektivt vapen mot brand. Terräng, vegetation, biomassa, historiskt väder och den aktuella prognosen för vind, fuktighet, temperatur med mera ger sammantaget en indikation på brandrisken. Vid branden i Bodträskfors var det extremt torrt över en längre tid, samtidigt som det var en fjärdedel till hälften av den nederbörd det brukar vara. Leif Sandahl pekar på den klimatförändring vi står inför och vill få alla parter mer medvetna om hur man bör hantera riskerna. Vad är samhälle och markägare beredda att betala för utökade förebyggande åtgärder? Tillsynsmyndigheter kan införa eldningsförbud, men med Prata ihop er mellan kommunerna. Men det måste vara trovärdigt, menar Leif Sandahl. Han nämner även skogsägarens möjlighet och ansvar att planera och plantera för brandskydd, med exempelvis lövridåer, vägar och förebyggande brandgator. Han tog även upp frågan om Räddningstjänstens personal är rätt förberedd och utbildad. Vi kan lära oss mer. Problemet är att öva. Vi kan öva teoretiskt och på labnivå. Men det finns även kurser, på Umeå Universitet till exempel. Vi måste bli bättre på att kommunicera risken och se kopplingen mellan väder och brandrisk. Moteld och skyddsbränning är också effektivt. Det finns mycket kunskap om det inom naturvården och där måste man mötas på arenan och klara ut rutinerna i förväg. Leif Sandahl ifrågasätter också om vi kanske måste kräva mer av fastighetsägare, exempelvis att hålla rent med träd närmast husen så elden inte kan ta sig. Flera hus brinner upp varje år på grund av vad som är intill. 11

12 Så här går vi vidare Resursbank, delat ansvar för brandspaning från luft, enklare vägar vid begäran om helikopter och tydligare riktlinjer när förstärkning krävs, var några av de sammanfattande diskussionsämnena. Sättet att arbeta på, att träffas på det här viset i den här formen känns bra. I kontakt med Räddningstjänsten ska vi ta till oss det som hänt ute i fält, säger Göran Gunnarsson, generaldirektör för Räddningsverket. En fråga som kom från åhörarna var varför så lite hände mellan fredag och söndag, brandens första dagar. Räddningschefen Bengt Nilsson förklarade att det var en väldig verksamhet internt och runtomkring, och att man lyckades bra med tanke på att många fortfarande hade semester. Helikopterbekymmer Helikopterresurserna kom upp igen och man kom fram till att det är ledet från räddningsledare till helikoptrarna som måste förenklas. Man ska ha en kontaktpunkt och klara entydiga regler utan överprövning. Räddningsledarens bedömning av helikopterbehovet måste följas. Kommunalrådet Olle Lindström förfasade sig över att över 90 procent av landets helikopterresurser är i södra Sverige och att det behövs tre helikoptrar för att kunna ha en i luften. Nu får vi se till att ha ramavtal med civila helikoptrar istället, säger han. Göran Gunnarsson från Räddningsverket anser dock att man borde kunna förstärka tillfälligt i norra Sverige då det finns behov och risker. Men det måste ske på läns- eller nationell nivå. Från Norra Skogsägarnas sida ser man skogen som en näring som föder Sverige och då måste det finnas backup från samhället, exempelvis genom att tidigt kunna begränsa bränder. Skogsägarnas egna ansvar nämndes och han håller med om att deras ansvar är enormt, men att det krävs en förebyggande strategi. Resursbank I fallet Bodträskfors ordnade man förstärkning genom personliga kontakter. Men under seminariet kom det fram att det skulle behövas en resursbank över såväl personal som material. Räddningsverket tog på sig att ta initiativ till att se över detta. Länsstyrelsens Jan-Olov Westerberg påpekade att man också bör titta internationellt, i synnerhet i norra Sverige där vi har närmare till Norge och Finland, som har gott om helikopterresurser. Varför inte moteld? Alternativa släckningsmetoder nämndes också, bland annat moteld. Varför gjordes inte det, undrade flera. Räddningstjänsten i Boden förklarade att den frågan var uppe och att man hade tagit in kunnig personal och maskin för det dag fyra, men att vinden kastade och röken låg på så man inte såg att flyga. Man bedömde att det var för riskfyllt och avblåste operationen. Även i Muddus diskuterades det men där ansågs det vara för långt från resurser för att göra i väglöst land. Tillsats i vattnet för att bättre se var man har släppt vatten nämndes också. Den frågan var uppe under branden, men man valde bort det eftersom man var i kontakt med vattnet i Lule älv och Bodträskån med vattenbaljorna. Har vi beredskap för kriser? Det grundläggande fungerar, lokalt finns god beredskap för vardagsolyckor. Problemet blir när de lokala och regionala resurserna tar slut. I frågan om uthållighet och vem som står för förstärkningen finns mer att göra. Där har vi även en stor roll, säger Göran Gunnarsson på Räddningsverket. Brandorsaken Gnistor från en skogsmaskin har misstänkts vara orsaken till branden i Bodträskfors. Från Skogsägarna menar man att det inte är något ovanligt, och att det är en väsentlig skillnad att starta en skogsbrand och att 1900 hektar brinner. Länsstyrelsens Jan-Olov Westerberg påpekar att man inte kan gå in och stoppa skogsbruket, utan måste börja det förebyggande arbetet redan i prognosskedet och bli bättre på spaning. Men han anser att skogsnäringen ska vara med och betala. Olle Lindström menar att det är en förhållandevis låg kostnad att ta in civila flyg för att snabbt analysera om det finns brand och var, och att alla måste arbeta för att satsa på det tillsammans. Jan-Olov Westerberg, Länsstyrelsen, Göran Gunnarsson, Räddningsverket, Jim Degerman, Norra Skogsägarna, Olle Lindström, kommunalråd Bodens kommun och Bodens räddningschef Bengt Nilsson. 12

13 Samlade erfarenheter Under seminariet lyftes en rad förslag till förändringar och förbättringar upp. Några av dem nämndes inte på seminariet men finns med i den dokumentation som Bodens kommun har gjort över hela brandförloppet och som delades ut vid seminariet. Spara listan som en checklista nästa gång det krisar till sig. Börja tidigt, tänk stort och gör gärna mer än nödvändigt. Dokumentera allt och börja föra loggbok så snabbt som möjligt. Där är FRG en resurs. Låt alla berörda inom kommunen utbildas i krisberedskap. Upprätta tidigt en linje för media för att avlasta räddningsledningen eller ha ett pressnummer igång även då det inte är krisläge. Ge information tidigt, glöm inte de kommunala bolagen. Möt media löpande under tiden. Följ bilden av krisen vad gör media? Använd P4 men glöm inte kommersiella radiokanaler för information. Ha upplysningscentralen fysiskt nära ledningen. Var tydlig från räddningstjänstens sida då ni begär resurser. ARCC och ATK lita på räddningschefens/beställarens bedömning av vilka resurser som behövs. Ta varje larm på allvar från början. Var inte rädd för att ta resurser långt ifrån och bryta traditionella synsätt. Ta i från början både personellt och materiellt. Ta tidigt kontakt med Räddningsverket, det underlättar både materiellt och i det ekonomiska efterarbetet. Låt varje person och organisation göra det den är bäst på. Brandmän ska släcka bränder, inte handla mat, koka kaffe eller svara i telefon. Frivilliga Resursgruppen, FRG, gör en kopiös insats som annars hade varit tvungen att utföras av brandpersonal. Som insatsledare är ett handsfree på mobiltfn. ett måste, samt att man har med sig sin laddare. VHF-radio för gemensam samordningsfrekvens för alla helikoptrar från marken. Information som inte var av akut karaktär skedde till besättningarna vid tankning. Räddningsledaren måste snabbt veta vad som gäller för helikoptrarnas flygtid, behov av service, tankning med mera, för att kunna planera insatserna och plötsligt inte stå utan en eller flera utlovade helikoptrar. Ha de frivilliga civila grupperna väl förberedda och samkörda innan krisen kommer. Diskutera inom gruppen hur ni ska organisera er och lägga upp arbetet. Lär känna varandra väl inom gruppen. Ha en ryggsäck med braatt-ha -grejer från början. Notera vart alla som evakueras tar vägen så man kan nå dem. Gärna en blankett som de enkelt kan fylla i vid uppsamlingsplatsen. Ha med en representant från Hemvärnet i ledningsgruppen för att underlätta kommunikationen mellan de båda organisationerna. Ta in någon lokal person som kan marken för att förklara hur området ser ut, för att undvika missförstånd, felkörningar med mera. Närmare samarbete mellan FRG och Hemvärnet för att nyttja Hemvärnets resurser vid krissituationer (koktross, fordon mm). Vid tillfällen då även civila, som inte kan nås via räddningstjänstens radio, är inblandade, bör man ha ett och samma mobilnummer till de som avlöser varandra som räddningsledare så att det snabbt går att nå honom. Evakuerade hem lockar till inbrott och det rörde sig mystiska bilar i området och stals diesel nattetid. Första natten efter evakueringen fanns inga vägspärrar. Det måste upp tidigt. Brandspaning från luft är oerhört viktig, om inte annat då det är ökad brandrisk. Ge frivilligorganisationerna tydliga fakta för att kunna bemöta befolkningen på bästa sätt. Se till att ha bra sambandsmöjligheter, det får inte hänga på att alla ska ha personlig mobil. Ha en mall i förväg för den enskilde brandmannens situation för arbetstidschema och ersättning efteråt. Ha en materialansvarig både på brandplatsen och på brandstationen där material tas emot. Fördela materialet genom en ansvarig så det inte blir först till kvarn för styrkorna på plats. Ha lokaler för förvaring över längre tid. Planera flygets landning och tankning från marken och samordna insatserna. Kör ut drivmedel tidigt för att spara tid. Glöm inte de civila helikoptrarna, de finns tillgängliga dygnet runt. Om man inte ser bakåt när man ser framåt har man anledning att se upp 13

14 14 Produktion: Nordskribenten/ByaTryck AB