Rapport 2006:13 R. Utvärdering av ämnena litteraturvetenskap och retorik vid svenska universitet och högskolor

Transkript

1 Rapport 2006:13 R Utvärdering av ämnena litteraturvetenskap och retorik vid svenska universitet och högskolor

2 Högskoleverket Luntmakargatan 13 Box 7851, Stockholm tfn fax e-post Utvärdering av ämnena litteraturvetenskap och retorik vid svenska universitet och högskolor Utgiven av Högskoleverket 2006 Högskoleverkets rapportserie 2006:13 R ISSN X Innehåll: Högskoleverket, utvärderingsavdelningen, Hedda Gunneng Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning Tryck: Högskoleverkets vaktmästeri, Stockholm, mars 2006 Tryckt på miljömärkt papper

3 Innehåll Sammanfattning 5 Högskoleverkets beslut 7 Högskoleverkets reflektioner 9 Litteraturvetenskap 9 Retorik 13 Bedömargruppens rapport 15 Missiv 17 Utvärdering av ämnena litteraturvetenskap och retorik vid svenska universitet och högskolor 17 Sammanfattning 19 Utgångspunkter och tillvägagångssätt 25 Uppdraget 25 Utvärderingsmodellen 26 Utvärderingens omfattning 26 Arbetsprocess 26 Litteraturvetenskap: allmän del 29 Ämneshistorik 29 Ämnets identitet och situation 32 Grundutbildningen 43 Forskarutbildningen 47 Möjligheter till internationalisering 51 Bologna-modellen 53 Sammanfattning: referensram 53 Litteraturvetenskap: enskilda lärosäten 55 Blekinge tekniska högskola 56 Göteborgs universitet 60 Högskolan Dalarna 64 Högskolan i Gävle 68 Högskolan i Halmstad 71 Högskolan Kristianstad 74 Karlstads universitet 78 Linköpings universitet 83 Luleå tekniska universitet 86 Lunds universitet 90 Mittuniversitetet 95 Mälardalens högskola 99 Stiftelsen Högskolan i Jönköping 102 Stockholms universitet 105 Södertörns högskola 112 Umeå universitet 115 Uppsala universitet 122

4 Växjö universitet 128 Örebro universitet 133 Appendix 137 Danmark 137 Norge 140 Retorik: allmän del 143 Historisk bakgrund 143 Referensram 145 Retorik: enskilda lärosäten 151 Södertörns högskola 152 Uppsala universitet 156 Örebro universitet 159 Förkortningslista 163

5 Sammanfattning Föreliggande rapport redovisar resultaten av en utvärdering som genomfördes av Högskoleverket år Utvärderingen gäller grund- och forskarutbildningar i litteraturvetenskap och retorik vid svenska universitet och högskolor. Rapporten omfattar nitton grundutbildningar i litteraturvetenskap, åtta forskarutbildningar i samma ämne samt tre grundutbildningar och en forskarutbildning i retorik. Granskningen av utbildningarna har genomförts av en bedömargrupp bestående av tre ämnessakkunniga från Sverige, två från Norge, en från Finland, en från Danmark samt två doktorander och tre studenter från Sverige. Utvärderingens sekretariat har utgjorts av Hedda Gunneng, Iréne Häggström och Lars Geschwind. Rapporten består av två delar: dels Högskoleverkets beslut och reflektioner, dels bedömarnas yttranden över utbildningarna i båda ämnen. För innehållet i bedömarnas yttrande svarar de själva. Högskoleverkets beslut och reflektioner grundar sig på detta yttrande. Vad gäller litteraturvetenskap konstaterar bedömarna att lärarkompetensen på de flesta lärosäten är god, på vissa håll t.o.m. mycket god. Ämnet har en kännbar tyngdpunkt i den svenska litteraturen, och inom forskarutbildningen är med några få undantag intresset helt begränsat till svensk 1900-talslitteratur. Det förs kontinuerliga diskussioner om A- och B-kursernas uppläggning för att litteraturhistoria och litterär analys skall integreras. Diskussioner om ämnets identitet i det nuvarande och det framtida systemet för högre utbildning saknas dock på de flesta orter. Den pedagogiska medvetenheten är god, och den undervisningsform som alltmer kommit att dominera på lärosätena är seminariet. Bedömarna betvivlar att det är lämpligt att ge dagens litteraturvetenskapliga kurser på distans och/eller över nätet i nuvarande form. Att ha seminariesamtalet som den viktigaste arbetsformen ställer också krav på verksamhetens volym. Kravnivån tycks variera mycket över landet och därtill synes den ibland vara onödigt låg, särskilt vid betygsättning av uppsatser. De flesta miljöer upplever att resurserna är för knappa. Många ämnesavdelningar har betydligt större utbildningsuppdrag inom lärarutbildningen än inom fristående kurser och är beroende av lärarutbildningens beställningar för att överleva som ämnesmiljö. Studenterna önskar sig överlag mer undervisning. Handledning av examensarbeten och avhandlingar sker till stor del genom lärarnas obetalda arbete. Tillströmningen till fristående kurser är vikande och bedömarnas slutsats är att många av framtidens litteraturvetare kommer att vara gymnasielärare. Den granskning av gymnasielärarutbildningen som bedömarna genomfört har visat att den stora valfrihet som de flesta lärosäten erbjuder inom lärarutbildningen, kan leda till oönskade konsekvenser. Bli-

6 vande gymnasielärare i svenska kan ta ut en examen som enligt bedömarnas uppfattning innehåller för klena ämneskunskaper. Högskoleverket uppmanar lärosäten som berörs av denna kritik att granska och revidera sina utbildningsplaner, så att gymnasielärarutbildningen kvalitetssäkras med avseende på ämneskunskaperna. På några lärosäten med forskarutbildning är också doktorandmiljön för liten. Doktorandernas situation synes för övrigt vara god i vad avser handledning, materiella resurser och gemenskap i institutionsmiljön. Bedömarna anser dock att det fortfarande ställs för stora krav på avhandlingarnas omfattning. Antalet studenter och doktorander som tillbringar en del av utbildningstiden utomlands är påfallande litet, även på de lärosäten som mottager många inresande studenter. Högskoleverket instämmer i bedömarnas slutsatser och stöder därför deras uppmaning till lärosätena att organisera regelbundna nationella ämneskonferenser för att diskutera kravnivån inom grundutbildningen, bättre internationalisering, större betoning på professionella aspekter inom grund- och forskarutbildning, nationell samordning av forskarutbildningskurser, förändrade krav på avhandlingarna och över huvud framtida samverkan för att uppnå profilering och koncentration. Högskoleverket instämmer också i bedömarnas påpekande, att införandet av Bologna-modellen kommer att kräva ett starkt akademiskt ledarskap inom ämnesmiljöerna och god kommunikation mellan olika beslutsnivåer på lärosätena. Vad gäller retorikämnet presenterar bedömarna en intressant analys av de kunskaper och färdigheter som en nutida retorikutbildning bör ha som mål. Högskoleverket finner att retorikämnet behandlar frågor som är centrala för en demokrati och därmed även för högre utbildning. Verket betraktar därför retorikutbildningarna i Sverige som mycket intressanta och lovande. På grundval av bedömarnas yttrande ifrågasätter Högskoleverket rätten att utfärda kandidatexamen i litteraturvetenskap vid Stiftelsen Högskolan i Jönköping och vid Luleå tekniska universitet. På samma grundval ifrågasätter Högskoleverket också rätten att utfärda magisterexamen vid Linköpings universitet samt rätten att utfärda kandidat- och magisterexamen vid Mittuniversitetet.

7 Högskoleverkets beslut Rektorer vid berörda lärosäten Utvärderingsavdelningen Hedda Gunneng BESLUT Reg.nr Utvärdering av utbildningar i litteraturvetenskap och retorik Högskoleverket finner att grund- och forskarutbildningarna i litteraturvetenskap uppfyller kvalitetskraven för högre utbildning vid Blekinge tekniska högskola, Göteborgs universitet, Högskolan Dalarna, Högskolan i Halmstad, Högskolan i Gävle, Högskolan Kristianstad, Karlstads universitet, Lunds universitet, Mälardalens högskola, Stockholms universitet, Södertörns högskola, Umeå universitet, Uppsala universitet, Växjö universitet samt Örebro universitet och verket ifrågasätter därför inte examensrätten inom grundutbildningen i litteraturvetenskap vid dessa lärosäten. Högskoleverket finner också att grund- och forskarutbildningarna i retorik vid Södertörns högskola, Uppsala universitet samt Örebro universitet uppfyller kvalitetskraven för högre utbildning och verket ifrågasätter därför inte heller examensrätten inom grundutbildningen i retorik vid dessa lärosäten. Utvärderingen av utbildningarna i litteraturvetenskap och retorik vid dessa ovannämnda lärosäten kommer att följas upp av Högskoleverket inom tre år. Ifrågasättande av examensrätt Högskoleverket finner anledning att ifrågasätta rätten att utfärda kandidatexamen i litteraturvetenskap vid Stiftelsen Högskolan i Jönköping. Ifrågasättandet grundas dels på brister i lärarkompetens och -kapacitet, dels på att utbildningen inte uppfyller kraven på forskningsanknytning. Högskoleverket finner också anledning att ifrågasätta rätten att utfärda magisterexamen i litteraturvetenskap vid Linköping universitet, dels på grund av bristande lärarkapacitet, dels på grund av organisatorisk instabilitet. Vidare finner Högskoleverket anledning att ifrågasätta rätten att utfärda kandidatexamen i litteraturvetenskap vid Luleå tekniska universitet. Ifrågasättandet grundas på bristande forskningsanknytning i undervisningen i förening med verksamhetens ringa omfattning. Det sjunkande antalet studenter på fristående kurser synes vara betingat av hur den senaste lärarutbildningsreformen genomförts på lärosätet. Icke desto mindre konstaterar Högskoleverket att studentantalet ligger under det kritiska minimum som ämnet kräver.

8 Slutligen finner Högskoleverket anledning att ifrågasätta rätten att utfärda kandidat- och magisterexamen i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet. Ifrågasättandet grundas på avsaknaden av en kritisk och kreativ miljö, då nästan all undervisning ges på distans och/eller via Internet. För övrigt hänvisar Högskoleverket till bedömargruppens yttranden om de enskilda lärosätena. Högskoleverket avser att göra en uppföljning inom ett år, då Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet och Mittuniversitetet skall redogöra för de åtgärder som vidtagits för att rätta till bristerna. Därefter kommer Högskoleverket att ta ställning till om det finns skäl att återkalla examensrätten vid Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet och Mittuniversitetet. Högskoleverket kommer även att ta ställning till om det finns skäl för verket att göra en framställning till regeringen om återkallande av examensrätten vid Stiftelsen Högskolan i Jönköping. Beslut i detta ärende har fattats av universitetskanslern Sigbrit Franke efter föredragning av utredaren Hedda Gunneng i närvaro av avdelningschefen Clas-Uno Frykholm. Sigbrit Franke Hedda Gunneng Kopia till: Utbildnings- och kulturdepartementet Ledamöter i bedömargruppen

9 Högskoleverkets reflektioner Högskoleverket tackar bedömargruppen för ett väl genomfört arbete. Gruppens rapport utgör en god analys av landets grund- och forskarutbildningar i litteraturvetenskap och retorik. Verkets förhoppning är att denna analys skall vara till nytta för berörda lärosäten och ämnesmiljöer i deras utvecklings- och kvalitetssäkringsarbete. Rapporten är också ett viktigt underlag för Högskoleverkets beslut. Bedömarna har i sitt yttrande lyft fram vissa frågor som enligt deras mening är av nationellt intresse, i synnerhet rörande litteraturvetenskapliga utbildningar men också i någon mån rörande retorikutbildningar. Högskoleverket vill gärna kommentera några av dessa frågor i egenskap av myndighet. Litteraturvetenskap Litteraturvetenskapen i Sverige definierar sig som comparative literature, dvs. jämförande litteraturvetenskap, men de litteraturvetenskapliga utbildningarna är trots detta starkt nationella. Både grundutbildningen och forskarutbildningen har en kännbar tyngdpunkt i den svenska litteraturen. Inom forskarutbildningen är intresset dessutom så gott som helt begränsat till 1900-talets svenska skönlitteratur. Ämnet har en kulturarvsbärande funktion, men det pris som måste betalas för denna kulturgärning är bl.a. bristande internationalisering och isolering från litteraturvetenskapen i andra länder. Införandet av Bologna-modellen förutsätter att lärosätena reflekterar över innehåll och struktur i både grund- och forskarutbildning, bl.a. i avsikt att förbättra studentmobiliteten inom EU. Det kommer dessutom att kräva en stark akademisk ledning inom varje ämnesmiljö och god kommunikation mellan de olika beslutsnivåerna på varje lärosäte. Högskoleverket instämmer i denna bedömning och stödjer bedömargruppens uppmaning till lärosätena att ta ett samlat ansvar för detta utvecklingsarbete. God lärarkompetens och knappa resurser Verket noterar med tillfredsställelse att lärarkompetensen i litteraturvetenskap med få undantag är god, på vissa lärosäten t.o.m. mycket god (t.ex. Göteborg, Stockholm och Uppsala). Forskningsanknytningen tycks vara säkrad på nästan alla lärosäten genom denna höga kompetensnivå. Bedömargruppen har emellertid konstaterat att den generösa handledning som på de flesta lärosäten ges till doktorander och uppsatsskrivande studenter, och som är av stor vikt för den goda kvaliteten i verksamheten, i betydande utsträckning utförs av lärarna som obetalt arbete. Exempel på detta är lärarna vid Högskolan i Halmstad, Blekinge tekniska högskola och Örebro universitet. Många lärare *

10 är till följd av detta hårt överansträngda. Verket instämmer i bedömningen, att det nuvarande resurstilldelningssystemet har många förtjänster men inte fungerar som internt stöd i denna del av verksamheten. Många små och sårbara miljöer Det är endast på vissa universitet, t.ex. i Lund, Stockholm, Göteborg, Växjö, Uppsala och Örebro, som antalet nybörjare varje år är så stort, att en utbildningsmiljö av tillfredsställande volym kan säkras. En litteraturvetenskaplig utbildning av god kvalitet förutsätter nämligen att det samlade antalet människor i verksamheten lärare och studenter inte understiger ett kritiskt minimum. I undervisningen lär sig de studerande att tillägna sig litterära verk, analysera dem, förmedla sin analys och argumentera för den. De två sista momenten kan bara övas i grupp. Exempel på en miljö som är för liten finns vid Luleå tekniska universitet. Det är bedömargruppens starkaste intryck från utvärderingsarbetet, att det finns för många små och sårbara miljöer. Flera av dem konkurrerar t.o.m. om samma studenter med samma rekryteringsargument. Även vissa forskarutbildningsmiljöer är enligt bedömarnas uppfattning för små, t.ex. i Karlstad och Växjö. Dessutom är utbudet av lärarledda forskarutbildningskurser klent nästan överallt, t.o.m. på några större universitet. Några lärosäten, t.ex. Umeå universitet, ger inga lärarledda kurser alls. Här krävs enligt bedömargruppen samarbete över lärosätesgränserna, varför den rekommenderar regelbundna nationella ämneskonferenser. Högskoleverket instämmer i denna bedömning. Samverkan, profilering och koncentration Bedömarna rekommenderar också samarbete mellan lärosätena för att uppnå profilering och koncentration. Lärosäten med vikande söktryck bör profilera sig med utgångspunkt i forskningskompetensen och göra detta i ömsesidigt samarbete och i dialog med varandra, så att konkurrensen om samma studenter dämpas. För doktoranderna skulle mycket förbättras, om de kunde få en översikt över alla forskarutbildningskurser som ges i landet och dessutom fick ekonomiskt stöd för att följa dem. Högskoleverket stödjer eftertryckligt rekommendationen om samverkan, profilering och koncentration. Undervisningsformer I litteraturvetenskapliga miljöer tycks man orientera sig mer och mer mot seminariet eller samtalet som dominerande undervisningsform, t.o.m. på A- nivå. De studenter som bedömargruppen träffade var mycket engagerade i sina studier och tyckte om denna undervisningsform, men på alla lärosäten önskar sig studenterna mer undervisning. På flera lärosäten deltar studenterna till och med i schemalagda, icke lärarledda gruppsamtal för att förbereda sig inför seminarierna. Bedömarna menar att detta är en helt riktig utveckling för ett sådant ämne som litteraturvetenskap, eftersom ett viktigt utbildningsmål är att utveckla studenternas förmåga att förmedla och argumentera för sina tolk- 10

11 ningar av litterära texter. Bedömarna betraktar det som otänkbart, att nät- och distanskurser med få fysiska träffar per termin kan ge en fullvärdig utbildning. Enligt bedömarna får det vittgående konsekvenser för kvaliteten, om merparten av verksamheten ges på distans och/eller över nätet. Högskoleverket har i rapporten Uppföljning av Sveriges nätuniversitet 1 utvärderat detsamma för att utröna om det bidragit till att göra högre utbildning mera tillgänglig och till att bredda studentrekryteringen. Frågan om vilka ämnesområden som lämpar sig för nätkurser berörs inte i rapporten, och verket vill därför nu fästa berörda aktörers uppmärksamhet på den aspekten inför kommande uppföljningar. Studenternas förkunskaper På många lärosäten har det påtalats, att åtskilliga nybörjare har en bristfällig förmåga att skriva svenska. Det är uppenbart, att gymnasiestudierna inte tillräckligt har förberett dessa studenter för högre studier som ställer krav på goda skrivfärdigheter. Bedömarna betraktar det som orimligt, att deras lärare på universitet och högskolor skall ägna en stor del av undervisningstiden åt att lägga den grund som borde ha skapats under skoltiden. Högskoleverket delar denna uppfattning. Kravnivån Enligt uppgifter från studenterna är det vid de flesta lärosäten möjligt att ta sig igenom grundutbildningen i litteraturvetenskap utan att studera 40 timmar i veckan. Vid några enstaka lärosäten är den nödvändiga insatsen oroväckande liten, fortfarande enligt studenterna. En omständighet som tyder på låga krav är den förvånansvärt stora andelen uppsatser som får betyget väl godkänd på vissa lärosäten, t.ex. i Uppsala. Högskoleverket betraktar sådana förhållanden som otillfredsställande och anser att de snarast bör åtgärdas, där de finns. Professionalisering Bedömarna beklagar att så få institutioner genomför alumniundersökningar. På vissa lärosäten värjer man sig rentav mot frågor om ämnets eventuella nyttighet genom att betona, att ämnet är estetiskt och bereder utrymme för existentiella frågor. Den generalistkompetens som studenterna i litteraturvetenskap får, beskrivs inte på något lärosäte som central för framtida yrken. Bedömarna menar emellertid att det vore rimligt att synliggöra just generalistkompetensen och dess nytta i skilda professioner. Högskoleverket instämmer i denna bedömning. Verket har i en skrivelse ställd till Utbildningsdepartementet den 8 februari 2006 betonat vikten av att lärosätena genomför uppföljningar av tidigare studenter betydligt mer systematiskt än vad som är fallet idag. 1. Högskoleverkets rapportserie 2005:49 R. 11

12 Internationaliseringen kan förbättras Internationaliseringen inom grund- och forskarutbildning kan också utvecklas. De större universiteten, t.ex. Uppsala, har ett jämnt inflöde av skandinavistikstudenter från utlandet, men antalet utresande från samma lärosäten är klent. Högskoleverket vill betona vikten av att studenter och doktorander ges möjlighet att tillbringa en del av studietiden utomlands och hänvisar för övrigt till sin utredning En gränslös högskola? Om internationalisering av grund- och forskarutbildning 2, för en inventering av pågående internationaliseringsarbete vid lärosätena. Språkämnenas betydelse En annan form av samarbete som bedömarna har saknat nästan genomgående, är det som skulle kunna ske mellan litteraturvetenskap och de främmande språken. Den kompetens som saknas inom de mindre lärarmiljöerna skulle kunna suppleras med lärare med litterär inriktning från engelska, spanska, tyska och franska. Det är därför, enligt bedömarna, alarmerande att några av dessa språk nu läggs ned vid svenska lärosäten på grund av vikande söktryck. Högskoleverket har redan tidigare i sina utvärderingar av slaviska, keltiska och baltiska språk samt nederländska, tyska och romanska språk 3 framhållit nödvändigheten av en nationell språkpolitik för att förhindra småspråkens försvinnande från det svenska universitetsväsendet. Verket finner nu anledning att betona att språkämnenas situation måste ses i en bredare kontext. Utbildning av blivande gymnasielärare Många litteraturvetenskapliga miljöer, t.ex. i Jönköping och Gävle, är helt beroende av utbildningsuppdrag från det egna lärosätets lärarutbildning, för att det inte skall uppstå övertalighet bland lärarna. Vidare har nästan alla lärosäten uppgivit att antalet studenter på fristående kurser har minskat markant, sedan den nya lärarutbildningen sjösattes Det är i första hand de blivande gymnasielärarna, närmare bestämt i svenska, som kan antas ha förorsakat denna rubbning av proportionerna. Före lärarutbildningsreformen samläste dessa i stor utsträckning med studenter på fristående kurser i svenska språket och i litteraturvetenskap. Genom reformen har de på nästan alla lärosäten givits möjlighet att gå kurser som är specifika för lärarutbildningen. Under perioden har mellan 18 och 28 procent av alla nybörjare som siktar på verksamhetsområdet senare år valt inriktningen svenska. Läsåret 2004/05 uppgick denna kategori till ca studenter. 4 En annan komplikation är att endast de största universiteten, exempelvis Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala, kan erbjuda både en integrerad gymnasielärarutbildning och fristående kurser med tillfredsställande volym. 2. Högskoleverkets rapportserie 2005:1 R. 3. Högskoleverkets rapportserie 2003:14 R, 2003:15 R, 2004:26 R, 2005:3 R samt 2005:13 R. 4. Källor: Den nya lärarutbildningens tre första år (Högskoleverkets rapportserie 2005:44 R) samt Nybörjare och examina i lärarutbildningen 2004/05 (PM från Avdelningen för statistik och analys, Högskoleverket). 12

13 De mindre lärosätena har olika strategier för att förena de två utbildningsuppdragen, men nästan överallt, t.ex. i Kristianstad och vid Högskolan Dalarna, leder detta till att innehållet i de fristående kurserna ändras för att lärarutbildningens specifika behov skall tillgodoses. Bedömarna uppfattar detta som ett mycket stort problem. Den akademiska disciplinen litteraturvetenskap måste kunna stå på egna ben för att lärarna skall kunna göra fullgoda insatser, både inom fristående kurser och inom lärarutbildningen, menar bedömarna. Högskoleverket menar att också denna aspekt aktualiserar tanken på profilering och koncentration. Gymnasielärarutbildningens innehåll Troligen kommer en stor andel av framtidens litteraturvetare att vara gymnasielärare. Bedömargruppen har därför försökt få överblick över hur mycket traditionell litteraturvetenskap de blivande svensklärarna får inom sin programutbildning. Det är fortfarande de akademiska disciplinerna litteraturvetenskap och svenska språket som undervisar dessa studenter, men det har visat sig, att de nya examenskraven för gymnasielärarexamen i svenska, i kombination med en mycket stor valfrihet på många lärosäten, kan resultera i gymnasielärare med mycket lite litteraturvetenskap (t.ex. Mittuniversitetet) respektive språkvetenskap (t.ex. Växjö universitet) i sin utbildning. Det lägsta noterade poängtalet för litteraturvetenskap är 8 (Södertörns högskola). Bedömarna efterlyser därför en utvärdering av gymnasielärarutbildningen i svenska, en utvärdering som fokuserar på ämneskunskaper och ämnesdjup. De gör det mot bakgrund av att Högskoleverkets nationella ämnesutvärderingar hittills endast undantagsvis granskat de fristående kursernas kvalitet ur lärarutbildningsperspektiv. Verket finner förslaget motiverat och vill dessutom uppmana lärosäten som berörs av denna kritik att granska och revidera sina utbildningsplaner, så att gymnasielärarutbildningen kvalitetssäkras med avseende på ämneskunskaperna. Retorik Bedömargruppen presenterar en analys av de kunskaper och färdigheter som en nutida retorikutbildning bör ha som mål. Högskoleverket finner att retorikämnet behandlar frågor som är centrala för en demokrati och därmed även för högre utbildning. Retorikutbildningarna i Sverige har förutsättningar att på ett självklart sätt uppfylla Högskolelagens krav på att högre utbildning skall ge studenterna förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar, förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem, söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå, följa kunskapsutvecklingen och utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaper inom området. 13

14 Verket betraktar därför retorikutbildningarna i Sverige som mycket intressanta och lovande. 14

15 Bedömargruppens rapport

16

17 Missiv Till Högskoleverket Utvärdering av ämnena litteraturvetenskap och retorik vid svenska universitet och högskolor Högskoleverket genomförde år 2005 en utvärdering av grund- och forskarutbildningarna i ämnena litteraturvetenskap och retorik. För utvärderingen utsågs en bedömargrupp bestående av: Professor emeritus Inge Jonsson, gruppens ordförande, Professor Öivind Andersen, Universitetet i Oslo, Dana Dahlberg, studerande vid Högskolan i Jönköping, Jens Hall, studerande vid Mittuniversitetet, Professor Finn Hauberg Mortensen, Syddansk universitet, Jon Helgason, doktorand vid Lunds universitet, Andreas Johansson, studerande vid Stockholms universitet, Maria Jönsson, doktorand vid Umeå universitet, Professor Lisbeth Larsson, Göteborgs universitet, Professor Merete Mazzarella, Helsingfors universitet, Professor Margareta Petersson, Växjö universitet, Professor Hans H. Skei, Universitetet i Oslo. Vi grundar vår bedömning dels på den information och de intryck vi fått från lärosätenas självvärderingar med bilagor och begärda kompletteringar, dels på platsbesöken, vid vilka vi samtalat med företrädare för studerande, lärare, institutions- och utbildningsledning samt fakultetsledning eller motsvarande. Härmed överlämnar vi vårt yttrande till Högskoleverket. För bedömargruppen Inge Jonsson Ordförande 17

18

19 Sammanfattning Föreliggande nationella utvärdering omfattar två akademiska ämnen: litteraturvetenskap och retorik. De har utvärderats inom ramen för ett och samma projekt av det skälet, att retoriken på ett lärosäte är en avknoppning från litteraturvetenskapen. I utvärderingen ingår grundutbildningen i litteraturvetenskap vid Blekinge tekniska högskola, Göteborgs universitet, Högskolan Dalarna, Högskolan i Gävle, Högskolan i Halmstad, Högskolan Kristianstad, Karlstads universitet, Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet, Lunds universitet, Mittuniversitetet, Mälardalens högskola, Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Stockholms universitet, Södertörns högskola, Umeå universitet, Uppsala universitet, Växjö universitet och Örebro universitet. Den omfattar också forskarutbildningen i litteraturvetenskap vid universiteten i Göteborg, Karlstad, Lund, Stockholm, Umeå, Uppsala, Växjö och Örebro. Vidare ingår grundutbildningen i retorik vid Södertörns högskola, Uppsala universitet och Örebro universitet samt forskarutbildningen i samma ämne vid det sistnämnda universitetet. Vad gäller litteraturvetenskapen har vi funnit att grundutbildningen håller en tillfredsställande, i vissa fall hög, nivå vid Blekinge tekniska högskola, Högskolan Dalarna, Högskolan i Gävle, Göteborgs universitet, Högskolan Halmstad, Karlstads universitet, Högskolan Kristianstad, Lunds universitet, Mälardalens högskola, Stockholms universitet, Södertörns högskola, Umeå universitet, Uppsala universitet, Växjö universitet och Örebro universitet. Vi rekommenderar Högskoleverket att ifrågasätta examensrätten hos Linköpings universitet, dels på grund av att ämnet vid tiden för platsbesöket endast hade en tillsvidareanställd lärare med vetenskaplig kompetens i litteraturvetenskap, dels på grund av långvariga organisatoriska problem, Luleå tekniska universitet på grund av ledningens passivitet, när det gällt att inlemma ämnet i den nya organisationen, och på grund av den stagnation som detta lett till, Mittuniversitetet på grund av att undervisningen på campus har krympt till en så liten omfattning, att grundläggande villkor för god kvalitet i undervisningen inte längre föreligger, Stiftelsen Högskolan i Jönköping på grund av att ämnet vid tiden för platsbesöket endast hade en tillsvidareanställd lärare med vetenskaplig kompetens i litteraturvetenskap. Vad gäller retorik har vi funnit att grundutbildningarna vid Södertörns högskola, Uppsala universitet och Örebro universitet håller en tillfredsställande nivå. 19

20 Våra granskningar av litteraturvetenskapliga utbildningar respektive retorikutbildningar redovisas här i två separata avdelningar. Den litteraturvetenskapliga avdelningen inleds med en allmän del, som behandlar en rad generella problem inom ämnet i Sverige. Denna allmänna del avslutas med en precisering av referensramen för vår granskning. En kort sammanfattning av den allmänna delen följer här nedanför. I avdelningen om retorikutbildningar, däremot, har vi nöjt oss med att precisera referensramen för vår granskning och med att ge en kort skildring av ämnets historia under nyare tid i Sverige, Danmark och Norge. Ämnet är historiskt sett mycket gammalt, men dess återuppväckande som universitetsämne i Sverige har skett så nyligen, att det har förefallit inadekvat att försöka inventera generella problem. Litteraturvetenskapen i Sverige definierar sig som comparative literature, dvs. jämförande litteraturvetenskap, men de litteraturvetenskapliga utbildningarna är trots detta starkt nationella. Både grundutbildningen och forskarutbildningen har sin tyngdpunkt i den svenska litteraturen. Inom forskarutbildningen är intresset dessutom så gott som helt begränsat till svensk lyrik och prosafiktion från 1900-talet. Ämnet har en tydlig kulturarvsbärande funktion. Risken med alltför stark betoning av denna funktion är bristande internationalisering och isolering från litteraturvetenskapen i andra länder. Lärarkompetensen är med få undantag god, på vissa lärosäten t.o.m. mycket god. Forskningsanknytningen tycks vara säkrad på nästan alla lärosäten genom denna höga kompetensnivå. Den tid som formellt avsätts för handledning av uppsatser och avhandlingar är för det mesta generös, och på orter där det nominella antalet timmar är lägre än genomsnittet, tycks handledarna kompensera detta med obetalt arbete. De allra flesta lärosäten för en medveten och kontinuerlig diskussion om uppläggningen av A- och B-kurserna, i syfte att säkerställa de litteraturhistoriska kunskaperna och samtidigt inleda den teoretiska och metodiska träningen. Däremot är det inte lika vanligt att man för en öppen diskussion om ämnets identitet och om varför den egna grundutbildningen har det fokus den har. Vi har också oftast mött en god pedagogisk medvetenhet, och de flesta tycks orientera sig mer och mer mot seminariet eller samtalet som dominerande undervisningsform, t.o.m. på A-nivå. De studenter vi träffade var mycket engagerade i sina studier, och på flera lärosäten deltar studenterna i schemalagda men icke-lärarledda gruppsamtal för att förbereda sig inför seminarier. Studenterna tycks gilla denna undervisningsform men på varje lärosäte önskar sig studenterna mer undervisning. Intressant nog önskar de sig ofta flera katederföreläsningar. En innehållslig aspekt som tycks försummas nästan överallt är den professionella. Merparten av studenterna börjar läsa litteraturvetenskap främst * 20