Förstudie Hultsfred. Slutrapport. December Svensk Kärnbränslehantering AB Box Stockholm Tel Fax

Transkript

1 Förstudie Hultsfred Slutrapport December 2000 Svensk Kärnbränslehantering AB Box Stockholm Tel Fax

2

3 Förstudie Hultsfred Slutrapport December

4 2

5 Förord Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, genomför förstudier i kommunskala som en del av lokaliseringsprogrammet för djupförvaret för använt kärnbränsle. Under hösten och vintern 2000/2001 slutrapporteras de sex förstudierna i Östhammar, Nyköping, Oskarshamn, Tierp, Älvkarleby och Hultsfred. Med det som grund kan lokaliseringsarbetet övergå till nästa skede platsundersökningar. Då ska bland annat undersökningar som omfattar provborrningar göras på minst två platser. I slutet av detta år planerar SKB att ge ut rapporten Samlad redovisning av metod, platsval och program inför platsundersökningsskedet. Där anges var SKB vill göra platsundersökningar och hur de ska genomföras. Rapporten kommer att remissbehandlas och granskas av Statens kärnkraftinspektion under första halvåret Innan platsundersökningarna kan inledas krävs klartecken från såväl säkerhetsmyndigheter och regeringen som berörda kommuner och markägare. SKB bedömer att platsundersökningarna kan påbörjas under år Förstudien i Hultsfreds kommun inleddes i maj En preliminär slutrapport presenterades i april Kommunen påbörjade då sitt granskningsarbete, bland annat genom att överlämna rapporten till cirka 180 remissinstanser. Synpunkterna från remissinstanserna har inkommit under hösten Dessa synpunkter har beaktats och i tillämpliga fall arbetats in i denna slutrapport. I enlighet med den tidsplan som SKB kommit överens med kommunen om, presenteras denna slutrapport vid årsskiftet 2000/2001. Detta för att ett samlat underlag för valet av platser för platsundersökningar då ska finnas tillgängligt. Kommunfullmäktige planerar att avge sitt yttrande över den preliminära slutrapporten i början av SKB kan då ta ställning till om yttrandet föranleder någon form av tillägg till slutrapporten. I denna slutrapport har vissa förändringar och revideringar gjorts jämfört med den preliminära utgåvan från april Detta har skett med hänsyn taget till bland annat remissinstansernas synpunkter och SKB:s geologiska fältkontroll. De förändringar som gjorts av rapporten berör enskilda frågor medan de övergripande resultaten och slutsatserna från den preliminära slutrapporten kvarstår. Detta gäller såväl den positiva helhetsbedömningen av förutsättningarna att lokalisera djupförvaret till Hultsfreds kommun som värderingen av de mest intressanta områdena, väster om Hultsfred och öster om Målilla. Båda dessa områden kvarstår som intressanta. Kristina Vikström Projektledare för Förstudie Hultsfred Claes Thegerström vvd, chef Lokalisering FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 3

6 Förändringar i denna rapport jämfört med den preliminära slutrapporten Den preliminära slutrapporten för förstudien i Hultsfreds kommun presenterades i april Parallellt med kommunens remisshantering har SKB genomfört geologiska fältkontroller i intressanta områden. Resultaten från den utredningen och synpunkter som lämnats av remissinstanserna har inarbetats i slutrapporten. Vidare har bland annat resultat från SKB:s fortlöpande utvecklingsarbete avseende djupförvarssystemet påverkat rapportens innehåll. Nedan ges en kortfattad beskrivning av vilka förändringar som gjorts i respektive kapitel jämfört med den preliminära utgåvan. Kapitel 1 Kapitlet har utökats med ett inledande avsnitt om djupförvarsfrågan i ett långsiktigt etiskt perspektiv, där också ansvarsfrågan mellan generationer belyses. Vissa justeringar av avfallsmängder med mera har gjorts baserat på uppgifter i SKB:s Plan Vidare ges en sammanfattning av regeringens beslut över FUD-program 98. Dagsläget vad gäller lokaliseringsarbetet har uppdaterats till hösten Kapitel 2 I kapitlet ingår nu även en beskrivning av kommunens remisshantering av den preliminära slutrapporten och den geologiska fältkontrollen. Redovisningen av dialog och samråd på lokal och regional nivå har utökats med perioden januari till september Kapitel 3 De förändringar som skett i kommunen sedan våren 2000 har beaktats. I övrigt är texten i stort sett oförändrad. Kapitel 4 SKB:s aktuella material avseende lokaliseringskriterier och program för platsundersökningar ligger till grund för redovisningen i detta kapitel. Kapitel 5 Kapitlet har utökats med resultat från SKB:s fältkontroller i områdena öster om Målilla och väster om Hultsfred. Vidare har resultat från en kompletterande studie som behandlar Smålandsgraniters vattengenomsläpplighet inarbetats. Kapitel 6 Beskrivning av anläggningsutformning och djupförvarets drift har uppdaterats med hänsyn till det pågående utvecklings- och projekteringsarbetet för djupförvaret. Vidare har kapitlet kompletterats med en översiktlig diskussion om hur bergmassor kan hanteras. Hur räddningstjänsten kan organiseras och finansieras för en eventuell kärnteknisk anläggning i kommunen belyses kortfattat. 4 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

7 Kapitel 7 Kartor och text har reviderats för att motsvara dagsläget vad avser skyddade och värdefulla områden för naturvård, kulturmiljövård och friluftsliv i kommunen. Vidare har avsnittet om hur grundvattnet kan påverkas kring förvaret och möjliga konsekvenser av detta utökats. Kapitel 8 Några förtydliganden har gjorts med anledning av inkomna remissynpunkter. Viss statistik har uppdaterats. Kapitel 9 Kapitlet har reviderats med hänsyn till nya resultat. Kapitlet innehåller en sammanfattande bedömning från förstudien med utgångspunkt från de fyra lokaliseringsfaktorerna långsiktig säkerhet, teknik, mark och miljö samt samhälle. Vidare görs en samlad bedömning av de studerade lokaliseringsfallen öster om Målilla och väster om Hultsfred. Bilaga 1 Avfallsmängder med mera följer de uppgifter som ges i Plan Grunddata om djupförvaret har uppdaterats med beaktande av det pågående utvecklings- och projekteringsarbetet för djupförvaret. Bilaga 2 Inga förändringar har gjorts jämfört med den preliminära utgåvan. Bilaga 3 Kommunens förstudieorganisation i september 2000 redovisas. Bilaga 4 I bilagan sammanfattas den informationsverksamhet som SKB bedrivit eller deltagit i under förstudien. Bilagan har kompletterats med perioden februari till september FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 5

8 6 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

9 Innehållsförteckning Sammanfattning 11 1 Inledning Avfallssystemet Djupförvaret Etappindelning av djupförvarsprogrammet Lokaliseringsarbetet Utgångspunkter Översiktsstudier, förstudier och platsundersökningar Regeringens beslut angående lokaliseringsprocessen Kompletteringen till FUD-program FUD-program FUD-program Förstudien i Hultsfred Överväganden om en förstudie i Hultsfred Organisation SKB:s projektorganisation Kommunens förstudieorganisation Genomförande och dokumentation Samråd, dialog och information Samrådsprocessen Dialog lokalt i kommunen Regionalt samråd vid länsstyrelsen Nationell samverkan 36 3 Hultsfred kommun Geografiskt läge och invånare Kommunikationer Utbildning och näringsliv Natur och miljö Kultur och friluftsliv 40 4 Faktorer och kriterier för lokalisering Allmänt Lokaliseringsfaktorer Säkerhet Teknik Mark och miljö Samhälle Lokaliseringskriterier i en förstudie Underlag vid val av områden för platsundersökningar Program för platsundersökning 50 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 7

10 5 Förutsättningar för långsiktig säkerhet Inledning Bedömningsunderlag från förstudien Delrapporter Underlagsmaterial Osäkerheter Berggrund och jordtäcke Översikt Jordarter Bergarter Berggrundens homogenitet Deformationszoner Stabilitet Exploateringsintressen Grundvatten Grundvattenbildning och grundvattenströmning Berggrundens vattengenomsläpplighet Smålandsgranitens vattengenomsläpplighet Grundvattenkemi Förändringar på lång sikt Förhållanden i särskilt studerade områden Västra området Östra området Bedömning av lokaliseringspotential ur långsiktig säkerhetssynpunkt Allmänna förutsättningar Förutsättningar inom prioriterade områden 95 6 Tekniska förutsättningar Inledning Bedömningsunderlag från förstudien Transporter Anläggningar Transporter Godsslag till djupförvaret Transportsystem Säkerhet Förutsättningar i Hultsfreds kommun Bedömning Anläggningar och verksamhet vid djupförvaret Anläggningar Verksamhet Förutsättningar i Hultsfreds kommun Bedömning Lokaliseringsalternativ Två alternativa förslag Ej platsbestämt läge Hultsfreds tätort Bedömning av lokaliseringspotential FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

11 7 Mark- och miljöaspekter Inledning Bedömningsunderlag Naturförhållanden samt skyddade och värdefulla områden Naturförhållanden Naturvård Friluftsliv Kulturmiljövård Odlingslandskap Andra skyddade och värdefulla områden Miljövårdsarbetet i Hultsfreds kommun Länsstyrelsens strategi Miljömål inom kommunen Problemområden i länet Strålning Miljöfarliga verksamheter, täkter och nedlagda deponier Områden särskilt belastade av föroreningar Djupförvarets påverkan på omgivningen Uttag av bergmassor Utsläpp till luft Påverkan på vatten Buller, vibrationer och ljussken Olyckor, brand Hushållning med naturresurser Anpassning till omgivningen Återställande och långsiktig miljöpåverkan Bedömning av lokaliseringspotential Sammanställning av skyddade och värdefulla områden Bedömning ur miljösynpunkt Samhällsaspekter Inledning Bedömningsunderlag från förstudien Allmänt Utredningar Hultsfreds förutsättningar Befolkning Näringsliv och arbetsmarknad Handel Infrastruktur och geografiskt läge Pendling Utbildningsnivå Kommunens verksamhet och ekonomi Hultsfreds framtida utveckling Två scenarier över Hultsfreds framtida utveckling Prognoser 164 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 9

12 8.5 Effekter av en etablering av ett djupförvar Sysselsättningseffekter av ett djupförvar Utvecklingen i Hultsfred med ett djupförvar Potentiella spin-off effekter Jämförelser med andra anläggningar Turism och besöksnäring Fastighetsmarknaden Bedömning Slutkommentarer Sammanfattande värdering Lokaliseringsförutsättningar i Hultsfreds kommun Allmänt Långsiktig säkerhet Teknik Mark och miljö Samhälle Helhetsbedömning från förstudien 187 Referenser 189 Ordförklaringar 201 Bilaga 1 Radioaktivt avfall egenskaper och mängder samt några grunddata för djupförvaret 207 Bilaga 2 SKB:s förstudieorganisation 213 Bilaga 3 Hultsfreds kommuns förstudiegrupper 215 Bilaga 4 Dialog, information och samverkan aktiviteter FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

13 Sammanfattning SKB:s bedömning från förstudien är att det finns bra förutsättningar för vidare studier av lokaliseringen av djupförvaret till Hultsfreds kommun. Två lokaliseringsalternativ har särskilt belysts i förstudien: öster om Målilla och väster om Hultsfred. De två alternativen bygger på att det finns stora områden där berggrunden bedöms vara potentiellt lämplig för ett djupförvar, samt att de tekniska och miljömässiga förutsättningarna för att etablera och driva djupförvaret bedöms vara goda. Förstudien ger inte underlag för att rangordna alternativen ur geologisk synvinkel. Båda bedöms ge goda förutsättningar för vidare studier av berggrunden, (platsundersökningar) som i båda fallen skulle starta med relativt omfattande undersökningar från ytan för att precisera en lämplig plats för provborrningar. Vid en samlad bedömning prioriterar SKB det östra alternativet för en eventuell fortsättning av lokaliseringsstudierna. Förstudiearbetet i kommunen Kommunfullmäktige i Hultsfred beslutade enhälligt, i maj 1999, att säga ja till att SKB genomför en förstudie i kommunen. Hultsfreds kommun har bildat arbetsgrupper för att följa och kritiskt granska förstudiearbetet. Grupperna består av representanter från politiska partier, kommunens förvaltningar och allmänhet. SKB har initierat ett antal utredningar som resulterat i sex underlagsrapporter som under arbetets gång har diskuterats med och presenterats för kommunens arbetsgrupper. Med resultaten från dessa utredningar som grund sammanställde SKB i april 2000 en preliminär slutrapport. Rapporten överlämnades till kommunen, som skickade den på remiss till cirka 180 instanser. Den preliminära slutrapporten, SKB:s geologiska fältkontroller och remissinstansernas synpunkter på den preliminära slutrapporten ligger till grund för denna slutrapport för förstudien i Hultsfred. I enlighet med den tidsplan som SKB kommit överens med kommunen om, presenteras slutrapporten vid årsskiftet 2000/2001. Detta för att ett samlat underlag för valet av platser för platsundersökningar då ska finnas tillgängligt. Kommunfullmäktige planerar att avge sitt yttrande över den preliminära slutrapporten i början av SKB kan då ta ställning till om yttrandet föranleder någon form av tillägg till slutrapporten. Parallellt med utredningsarbetet har MKB-Dacke, i länsstyrelsens regi, fortlöpande följt förstudiearbetet i Hultsfreds kommun på regional nivå. I gruppens arbete ingår att medverka till att ta fram arbetsformer för ett eventuellt framtida formellt samråd. I ett senare skede, i samband med en eventuell platsundersökning, kan tidigt och utökat samråd enligt miljöbalkens bestämmelser inledas. SKB har under förstudiearbetet inlett en dialog med allmänhet, organisationer och politiker i kommunen, bland annat genom sitt informationskontor i Hultsfreds tätort. Förutsättningar för långsiktig säkerhet Förstudiens utredningar om förutsättningarna att uppfylla kraven på långsiktig säkerhet bygger i huvudsak på sammanställningar och analyser av befintligt material. Det underlag som tagits fram om förhållandena i berggrunden visar att den bergartstyp som har störst utbredning i kommunen är Smålandsgranit, som uppträder i olika varianter. Liksom andra graniter har den gynnsamma egenskaper för ett djupförvar. I stora delar av kommunen är jordtäcket tunt och andelen kalt berg är relativt hög. Detta är positiva faktorer eftersom det underlättar geologisk kartläggning och möjligheterna att göra bedömningar av förhållandena på förvarsdjup. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 11

14 Vissa områden bör undvikas för lokalisering av ett djupförvar. Detta gäller stora delar av den södra kommundelen. Huvudskälet är att denna del av kommunen passeras av ett betydande system av skjuv- och sprickzoner, varför berggrunden är mer eller mindre påverkad av deformation. Vidare finns ett mindre område kring Virserum och väster därom som bör undvikas därför att berggrunden bedöms kunna ha malmpotential. I kommunen i övrigt finns såvitt känt ingen malmpotential som innebär inskränkningar i lokaliseringsmöjligheterna. Sprickzoner och förkastningar förekommer i en omfattning som bedöms vara normal för svensk berggrund. Den mest markerade av de regionala sprickzonerna är den som löper från Vimmerby söderut genom Hultsfred och vidare genom Målilla. Eftersom sprickzoner kan påverka säkerheten negativt bör inte djupförvaret lokaliseras dit. Sedan alla delar av kommunen som uppvisar potentiellt olämpliga förhållanden avförts som ointressanta för vidare studier kvarstår sex områden som tillsammans utgör en dryg tredjedel av kommunens yta (se figur 1). Gemensamt för dessa områden är att de uppvisar homogen berggrund och att tolkade sprickzoner avgränsar bergblock som är tillräckligt stora för att rymma ett djupförvar. Geologiska fältkontroller har utförts i två områden under förstudiens kompletterande skede, dels öster om Målilla och dels väster om Hultsfred. De bedömningar som gjordes angående dessa områden i den preliminära slutrapporten i april 2000 har i stort verifierats i fältkontrollerna. När det gäller grundvattenförhållandena finns data om berggrundens vattengenomsläpplighet i Hultsfreds kommun endast från bergborrade brunnar, som täcker djupintervallet ner till cirka 100 meter. Information om vattengenomsläppligheten på förvarsdjup finns närmast att tillgå från borrhålsundersökningar i Klipperåsområdet, söder om Hultsfreds kommun. Den samlade bilden är att vattengenomsläppligheten lokalt varierar inom vida gränser, samt att sprickzoner svarar för huvuddelen av vattenföringen. Detta är den normala situationen i urberg. Grundvattnets kemiska sammansättning bedöms också vara normal för svensk berggrund, vilket innebär gynnsamma förhållanden för ett djupförvar. Kommunens läge i inlandet och till stor del ovanför högsta kustlinjen innebär att man kan förvänta sig låga salthalter i grundvattnet (sött grundvatten) på förvarsdjup. Detta till skillnad från kustlägen, där grundvattnet kan vara salt på större djup. Ur säkerhetssynpunkt motsvarar inte detta någon allmängiltig skillnad i lokaliseringsförutsättningar, eftersom det är lokala förutsättningar på en bestämd plats som i sista hand är avgörande. Däremot påverkas konstruktionsförutsättningarna och driften av höga salthalter i grundvattnet. En omgivning av sött grundvatten kan minska behovet av bentonitinblandning i det material som enligt planerna ska användas för att återfylla djupförvarets tunnlar. Detta förutsätter dock att sött grundvatten kan påräknas även på lång sikt. Vidare ger sött grundvatten mindre korrosiv miljö under drifttiden, något som bland annat minskar underhållsbehovet. Tekniska förutsättningar De tekniska förutsättningarna för att bygga och driva djupförvaret berör såväl anläggningarna ovan och under jord som transporterna. Berggrunden ska ha egenskaper som gör det möjligt att bygga och driva anläggningen under jord med betryggande säkerhet och med känd teknik. När det gäller anläggningen ovan jord är det en fördel med närhet till befintlig infrastruktur. Transporter till djupförvaret av kärnavfall och annat gods ska kunna genomföras med betryggande säkerhet. Tillgång till hamnar, järnvägar och vägar ger fördelar. De granitområden som utpekats som potentiellt gynnsamma med avseende på förutsättningarna för långsiktig säkerhet bedöms även ge en gynnsam miljö för byggande och drift av djupförvarets underjordsanläggning. Liksom vid allt bergbyggande måste dock anläggningsutformning och byggmetoder anpassas till lägen och karaktär på de sprickzoner som förekommer. Eventuella höga bergspänningar på större djup måste beaktas under bygg- 12 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

15 Figur 1. Potentiellt lämpliga områden för ett djupförvar i Hultsfreds kommun. Fältkontroller har genomförts i två områden: öster om Målilla och väster om Hultsfred. och driftperioden. Vidare kan förekomst av radon ställa särskilda krav på bland annat ventilation av anläggningen. Djupförvarets ovanjordsanläggning ställer ungefär samma krav på markens bärighet och markförhållanden i övrigt som annan industri. Ur teknisk synvinkel finns det goda möjligheter att anpassa anläggningens utformning till de förhållanden som råder på den aktuella platsen. Två förslag till lokalisering av djupförvarets ovanjordsanläggning har studerats: dels inom granitområdet öster om Målilla och dels vid Hultsfreds tätort. I området öster om Målilla, se figur 1, har ingen specifik plats utpekats för djupförvarets ovanjordsanläggning, Där finns emellertid stora sammanhängande skogsområden som kan ge goda möjligheter att placera och utforma anläggningen med god teknisk funktion och med hänsyn taget till skyddade och värdefulla områden. Förslaget innebär att ett driftområde och anslutningsspår till befintlig järnväg, liksom väg och tekniska försörjningssystem, behöver nyanläggas. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 13

16 Det andra förslaget innebär en lokalisering av ovanjordsanläggningen till ett industriområde strax söder om Hultsfreds tätort. Alternativet förutsätter att förvaret kan förläggas inom det geologiskt intressanta området väster om Hultsfred. Anläggningarna ovan och under jord kan då förbindas med en 4 10 kilometer lång sluttande tunnel. Om avståndet mellan förvaret och industriområdet blir stort kan delar av verksamheten ovan jord förläggas till ett mindre driftområde (uppskattningsvis 2 3 hektar) som etableras ovanför förvaret. Inga transportleder behöver nyanläggas, eftersom järnvägen passerar förbi industriområdet vid tätorten. Transporterna under djupförvarets drift utgörs dels av transportbehållare med kärnavfall, dels av återfyllnadsmaterial. Till detta kommer transporter av gods i mindre volymer samt av personal. Regionens större hamnar, vägar och järnvägar framgår av figur 2. Industrihamnar finns i Oskarshamn, Stora Jättersön i Mönsterås kommun och i Kalmar. Stångådalsbanan mellan Kalmar och Linköping samt banan mellan Oskarshamn och Nässjö löper båda genom kommunen, till delar med gemensam sträckning. Båda är enkelspåriga och saknar elektrifiering, men de har tillräcklig bärighet för de tunga avfallstransporterna. Vägarna i kommunen och regionen har varierande standard. När det gäller transporter av behållare med kärnavfall är förstahandsalternativet sjötransport från Simpevarpshalvön till Oskarshamns hamn där omlastning sker för järnvägstransport till djupförvaret. Ett annat alternativ är landsvägstransport, antingen hela vägen till djupförvaret eller från Simpevarp till befintlig järnväg mot Hultsfred för omlastning och vidare tågtransport. En tredje möjlighet kan vara att bygga en ny cirka 25 kilometer lång järnvägsförbindelse från Simpevarp till befintlig järnväg. Beroende på vilket av dessa alternativ som blir aktuellt, kan en eller flera av kommunerna Oskarshamn, Högsby och Mönsterås komma att beröras av transporter med kärnavfall. Övrigt gods, bland annat bentonitlera, kan fraktas till någon av hamnarna i Oskarshamn, Stora Jättersön eller Kalmar för vidare landtransport till Hultsfreds kommun. Mark- och miljöaspekter Mark- och miljöaspekterna är, vid sidan av säkerheten, av stor betydelse vid lokaliseringen av djupförvaret. Anläggningen ska utformas och lokaliseras så att det ger liten miljöpåverkan. Detta möjliggörs bland annat av den stora flexibiliteten när det gäller förläggningen av anläggningarna ovan och under jord i förhållande till varandra, vilket gör att stor hänsyn kan tas till skyddsvärda områden och känslig miljö. Inom eller i närheten av de utpekade områdena öster om Målilla respektive väster om Hultsfred finns områden dit en lokalisering inte ska ske eller där en eventuell etablering måste ske med hänsyn taget till olika intressen för naturvården, friluftslivet och kulturmiljövården. Detta berör bland annat det större Hammarsjöområdet och även ett antal mindre naturreservat och ett fågelskyddsområde. I övrigt ses möjligheterna som goda att förlägga ett djupförvar utan att komma i konflikt med skyddsvärda områden. Samhällsaspekter Djupförvaret kan påverka samhällsutvecklingen, såväl lokalt som regionalt. Förhållanden som kan påverkas i större eller mindre grad av projektet är till exempel sysselsättning, näringsliv, turism och besöksnäring. Kostnaden för investering och drift av djupförvaret beräknas uppgå till storleksordningen 13 miljarder kronor fördelat över cirka 50 år. Antalet direkt sysselsatta under djupförvarets reguljära drift uppgår till i genomsnitt cirka 220 personer. Under anläggningsskedet totalt cirka 5 6 år kommer upp till 600 personer att vara sysselsatta vid anläggningen. Till detta kommer indirekta effekter på sysselsättningen. En stor del av denna arbetskraft bör kunna rekryteras lokalt eller regionalt. I kommunen och regionen finns bland annat kunnande inom metallbearbetning, byggande och konstruktion, tung verkstadsindustri och kärnteknisk verksamhet. I regionen finns det också en relativt stor byggsektor. 14 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

17 Figur 2. Regionens större vägar, järnvägar och hamnar. Besöksnäring och turism är idag av begränsad omfattning i Hultsfreds kommun. Det största besöksmålet är den årliga Rockfestivalen i juni månad. Antalet fritidsturister är mycket begränsat och genererar endast små intäkter. Ett djupförvar skulle kunna utgöra ett framtida besöksmål i kommunen och därmed öka besöksnäringens omfattning. Helhetsbedömning SKB:s bedömning är att det finns bra förutsättningar för vidare studier av lokaliseringen av djupförvaret till Hultsfreds kommun. Två lokaliseringsalternativ har särskilt belysts i förstudien: öster om Målilla och väster om Hultsfred. Båda bygger på att det finns stora områden där berggrunden bedöms vara potentiellt lämplig för ett djupförvar, samt att de tekniska och miljömässiga förutsättningarna för att etablera och driva djupförvaret bedöms vara goda. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 15

18 Förstudien ger inte underlag för att rangordna de båda alternativen ur geologisk synpunkt. Vid en samlad bedömning prioriterar SKB det östra alternativet för eventuella platsundersökningar. Ett skäl är den flexibilitet som detta alternativ ger vad gäller placering och utformning av djupförvarets anläggningar. Vidare är osäkerheterna beträffande etableringsmöjligheterna enligt SKB:s uppfattning mindre för det östra alternativet än för det västra. Det gäller särskilt förutsättningarna att undvika konflikter med skyddsvärda områden för miljön och friluftslivet. De synpunkter som framkommit under kommunens remisshantering av den preliminära slutrapporten har sammantaget styrkt denna uppfattning, även om det också framkommit andra åsikter. En eventuell platsundersökning bör i inledningsskedet inriktas mot att precisera en plats för provborrningar, inom det aktuella området öster om Målilla, se figur 3. För detta krävs relativt omfattande geovetenskapliga studier från ytan. Den plats som prioriteras ska ha god prognos vad gäller berggrunden, samt ge goda tekniska och miljömässiga förutsättningar att etablera och driva djupförvaret. Transportfrågan behöver studeras särskilt. Trots inlandsläget finns det goda tekniska förutsättningar att ordna transporterna av kärnavfall och annat gods. Behovet av landtransporter innebär dock nackdelar i form av osäkerheter om bland annat inställningen hos närboende och andra berörda och miljöpåverkan. Dessa frågor bör belysas för olika alternativ vad avser transportsätt och transportleder. Figur 3. Prioriterat område för eventuella platsundersökningar i Hultsfreds kommun. Om platsundersökningar inleds görs först omfattande studier från ytan för att precisera en plats för provborrningar och andra undersökningar. 16 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

19 1 Inledning Inom det svenska systemet för hantering av radioaktivt avfall planeras ett djupförvar på cirka 500 meters djup i berggrunden. I förvaret placeras totalt cirka kapslar med använt kärnbränsle omgivna av ett antal barriärer som ska förhindra spridning av radioaktivitet. Lokaliseringsarbetet för djupförvaret är en stegvis process som i huvudsak omfattar översiktsstudier, förstudier i 5 10 kommuner och minst två platsundersökningar. När en plats är vald för djupförvaret, görs detaljundersökningar på platsen och byggandet av förvaret inleds. I samband med den inledande driften, då cirka 10 % av kapslarna deponeras, görs en utvärdering. Om denna faller väl ut, deponeras resten av kapslarna och förvaret kan därefter förslutas. Lokalisering, bygge, drift och förslutning av djupförvaret beräknas ta storleksordningen 50 år. 1.1 Avfallssystemet Djupförvarskonceptet och dess genomförande följer de etiska grundprinciper som KASAM (Statens råd för kärnavfallsfrågor) formulerade redan 1987 /1-1/: Ett slutförvar bör utformas så att det dels gör kontroll och åtgärder onödiga, dels inte omöjliggör kontroll och åtgärder. Dessa etiska värderingar ligger väl i linje med de värderingar som varit vägledande vid utvecklingen av det system SKB planerar för omhändertagande av det svenska kärnavfallet. I den fortgående debatten i Sverige och internationellt om etiska aspekter på kärnavfallsfrågan har fokus i hög grad riktats på frågan om hur en rättvis fördelning av risker, bördor och resurser kan åstadkommas mellan den nu verksamma generationen och kommande generationer. SKB:s inställning är att dagens generation inte bör utsätta kommande generationer för större risker än vad vi själva skulle acceptera. Den generation som åtnjuter fördelarna av kärnkraften har också det fulla ansvaret att skapa ett på såväl kort som lång sikt säkert förvar. Det är därför angeläget att vi idag, när kunskap, teknik och resurser finns, uppfyller de krav som ställs i kärntekniklagen att Den som bedriver kärnteknisk verksamhet skall svara för att de åtgärder vidtas som behövs för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall. I förpliktelsen mot framtida generationer ligger emellertid också att vi med dagens handlande inte får blockera eventuella framtida möjligheter i form av fortsatt kunskapstillväxt och teknisk utveckling. Handlingsfrihet framstår därför som ett lika viktigt arv att lämna till kommande generationer som minskade bördor och risker. SKB:s inriktning för att lösa kärnavfallsfrågan i enlighet med ovanstående princip är att, med utgångspunkt från dagens kunnande och teknik, projektera och bygga ett förvar som ur radiologisk synpunkt erbjuder en sådan säkerhetsnivå att människa och miljö vare sig nu eller i en framtid kan komma till skada. Samtidigt ska djupförvaret utformas så att möjligheter finns för återtag av avfallet. Detta ger kommande generationer en möjlighet att använda eventuell framtida teknik för att oskadliggöra avfallet eller att använda det som resurs. SKB:s huvudinriktning är att det använda bränslet ska inkapslas och därefter slutdeponeras i ett djupförvar på cirka 500 meters djup enligt den så kallade KBS-3-metoden. Denna huvudinriktning är accepterad av säkerhetsmyndigheterna och regeringen. Det pågår också ett kontinuerligt arbete runt alternativa förvarskoncept /1-2/, och även om förstudien beskriver förhållanden av betydelse för ett KBS-3-förvar är resultaten i sina huvuddrag tillämpliga även för en bedömning av lokaliseringsmöjligheterna för andra typer av berg- FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 17

20 förvar. Det kan också nämnas att någon form av slutförvaring behövs även om en metod som transmutation skulle bli verklighet. Arbetet med djupförvaret blir därför väsentligt även med en sådan teknik. Figur 1-1 visar en översikt över de olika delarna i det svenska systemet för hantering av radioaktivt avfall. Det radioaktiva avfallet från kärnkraftsprogrammet har varierande form och aktivitetsinnehåll, alltifrån praktiskt taget inaktivt sopavfall till starkt radioaktivt använt kärnbränsle. Figur 1-1. Anläggningar inom det svenska avfallshanteringssystemet. 18 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

21 Olika avfallstyper kräver olika hantering, och systemets utformning baseras på följande grundprinciper: Kortlivat avfall deponeras snarast efter att det uppkommit. Använt bränsle mellanlagras i cirka 30 år innan det kapslas in och placeras i ett djupförvar. Långlivat låg- och medelaktivt avfall deponeras i ett särskilt förvarsutrymme. Detta kan förläggas i anslutning till djupförvaret för använt kärnbränsle eller till någon annan plats. De beräknade mängderna av olika avfallstyper inom det svenska kärnkraftsprogrammet redovisas i bilaga 1. De senaste beräkningarna av de mängder som produceras har gjorts med antaganden om 25 respektive 40 års drift av samtliga tolv kärnkraftsreaktorer /1-3/. Med utgångspunkt från dessa beräkningar blir antalet kapslar med använt bränsle cirka stycken (cirka vid 25 års drift, cirka vid 40 års drift). De tolv reaktorerna kan emellertid komma att ha olika drifttid. Efter trepartiöverenskommelsen om kärnkraftens avveckling kan det vara rimligt att anta att några reaktorer drivs längre än till det tidigare uttalade året för avveckling 2010 medan andra reaktorer stängs av tidigare. Mängden långlivat låg- och medelaktivt avfall beräknas till cirka kubikmeter, och mängden drift- och rivningsavfall beräknas till cirka kubikmeter. Hanteringssystemet som det ser ut idag, se figur 1-1, är resultatet av en successiv utveckling och utbyggnad under en tjugoårsperiod. Rollfördelningen har enkelt uttryckt varit (och är) att kärnkraftindustrin genom Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) ansvarar för och genomför arbetet, myndigheterna granskar och övervakar, medan statsmakten anger styrande beslut och riktlinjer. Denna rollfördelning har fastlagts av riksdagen i kärntekniklagen. Två avfallsanläggningar har tagits i drift. SlutFörvaret för Radioaktivt driftavfall (SFR) är beläget under havsbotten utanför Forsmarks kärnkraftverk i Uppland. Här slutdeponeras kortlivat låg- och medelaktivt driftavfall från kärnkraftverken, avfall från sjukhus, forskning och industri samt i ett senare skede rivningsavfall från avveckling av kärnkraftverken. Vid Oskarshamns kärnkraftverk finns det Centrala mellanlagret för Använt kärnbränsle (CLAB), dit det använda bränslet från kärnkraftverken successivt förs. Under cirka 30 års planerad mellanlagring i CLAB:s vattenbassänger minskar bränslets aktivitetsinnehåll med cirka 90 %. Både SFR och CLAB är bergförlagda anläggningar. Förutom dessa anläggningar har också ett transportsystem utvecklats och tagits i drift för att ombesörja transporterna av de olika avfallstyperna från kärnkraftverken och Studsvik till avfallsanläggningarna. Det som enligt SKB:s planering återstår att bygga för att systemet ska bli komplett är: En inkapslingsanläggning för använt kärnbränsle. Ett djupförvar för inkapslat, använt bränsle. Ett slutförvar för långlivat låg- och medelaktivt avfall. Vidare återstår en anpassning av transportsystemet för djupförvarets transporter, en fabrik för tillverkning av kapslar, vissa utbyggnader av SFR samt den nu pågående utbyggnaden av CLAB. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 19

22 Inkapslingsanläggningen planeras enligt huvudalternativet att byggas i direkt anslutning till CLAB. För närvarande pågår projektering och utvecklingsarbete, bland annat utprovas metoder för kapseltillverkning. Kapsellaboratoriet i Oskarshamn är i detta sammanhang ett centrum för utveckling av inkapslingsteknik och utbildning av personal till inkapslingsanläggningen. Lokaliseringsprocessen för djupförvaret för använt kärnbränsle pågår och beskrivs närmare i avsnitt 1.4. Utvecklings- och projekteringsarbete för djupförvaret har bedrivits sedan lång tid tillbaka. Långlivat låg- och medelaktivt avfall kommer enligt planerna att slutförvaras på några hundra meters djup i berggrunden. Huvudalternativen är en samlokalisering med djupförvaret för använt kärnbränsle eller med SFR, men även en lokalisering till någon annan plats kommer att studeras. Den nu pågående lokaliseringsprocessen är inriktad på att finna en plats på vilken det går att bygga ett långsiktigt säkert djupförvar för inkapslat använt kärnbränsle. Processen syftar nu därför enbart till en ansökan om att lokalisera och uppföra djupförvaret för använt kärnbränsle. Ansökan om lokalisering och uppförande av slutförvaret för långlivat låg- och medelaktivt avfall kommer att hanteras som ett separat ärende som inte blir aktuellt förrän efter år Däremot belyses möjligheten att förlägga slutförvaret för långlivat låg- och medelaktivt avfall till den aktuella platsen för ett djupförvar för använt kärnbränsle inom ramen för de nu pågående lokaliseringsstudierna för djupförvaret. 1.2 Djupförvaret Figurerna 1-2 och 1-3 visar huvuddragen i djupförvarets planerade utformning, respektive principerna för att åstadkomma en säker förvaring. Till sin utformning är djupförvaret en industri med anläggningar både ovan och under jord. Underjordsdelarna förläggs på cirka 500 meters djup och består till största delen av horisontella tunnelsystem. Huvuddelen av tunnelsystemen är deponeringsområden; dels ett mindre område för den inledande driften (cirka 400 kapslar) och dels större områden för den reguljära driften (cirka kapslar). Figur 1-2. Principskiss av djupförvarsanläggningen. 20 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

23 Figur 1-3. Djupförvarets skyddsbarriärer. Om slutförvaret för långlivat låg- och medelaktivt avfall placeras i anslutning till djupförvaret tillkommer ett mindre område för detta avfall. Syftet med djupförvaringen är att isolera det använda bränslet så att det inte kan skada människa eller miljö, nu eller i framtiden. KBS-3-metoden innebär att en långsiktigt säker förvaring uppnås genom ett antal barriärer som hindrar att radionuklider sprids: Bränslet är kemiskt mycket stabilt och svårlösligt i vatten. Detta utgör en kraftig begränsning för upplösning och transport av radioaktiva ämnen från förvaret även om någon kapsel skulle skadas. Bränslet placeras i korrosionsbeständiga kopparkapslar. De är fem meter långa och har en insats av järn för mekanisk hållfasthet. Kapslarna deponeras i borrade hål i tunnlarnas golv och bäddas in i en speciell lera, bentonit, som skyddar mot bergrörelser och begränsar möjligheten till grundvattenrörelser i förvaret. Urberget ger en stabil miljö för dessa barriärer och utgör i sig en extra skyddsbarriär. 1.3 Etappindelning av djupförvarsprogrammet Lokalisering, bygge och drift av djupförvaret är en process som sker i etapper. Som framgår av figur 1-4 måste SKB ansöka om tillstånd inför de olika etapperna. Dessa är: Etapp 1. Lokalisering. Etapp 2. Detaljundersökning och bygge. Etapp 3. Inledande drift och utvärdering. Etapp 4. Reguljär drift. Etapp 5. Förslutning och långsiktig övervakning. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 21

24 Tidsplanen för genomförandet av djupförvarsprojektet framgår av figur 1-4. Hur snabbt lokaliseringsprocessen framskrider är emellertid beroende av såväl tekniska som samhälleliga och politiska faktorer, av vilka särskilt de två senare är svåra att tidssätta. Allmänt kan man konstatera att de största osäkerheterna beträffande tidsåtgång finns i den inledande etappen. För en mer utförlig diskussion om tidsplanen hänvisas till FUD-program 98 /1-2/. Huvudaktiviteter inom respektive etapp redovisas nedan. Etapp 1. Lokalisering Lokaliseringsarbetet innebär att det underlag som behövs för att välja plats för djupförvaret tas fram. Underlaget består av översiktsstudier över hela landet, förstudier i åtta kommuner, varav sex utgör urvalsunderlag för fortsatta studier, samt platsundersökningar i minst två kommuner. Platsundersökningar kan enligt planerna inledas tidigast år 2002 och beräknas ta 4 8 år att genomföra. Parallellt pågår arbete med anläggningsutformning och projektering, funktions- och säkerhetsanalyser samt arbete med en miljökonsekvensbeskrivning och samråd. Etappen avslutas med sammanställning av underlag inför lokaliseringsansökan till regeringen enligt miljöbalken, och ansökan om att få uppföra djupförvaret enligt kärntekniklagen (KTL). Samråd och miljökonsekvensbeskrivningar diskuteras i avsnitt 2.4 och en mera utförlig redovisning av etappens aktiviteter ges i avsnitt 1.4. Figur 1-4. Tidsplan för djupförvarsprojektet. 22 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

25 Etapp 2. Detaljundersökning och bygge Etappen innebär projektering och bygge av djupförvarets ovan- och underjordsanläggningar med tillhörande utrustningar och maskiner. De bergvolymer som tas i bruk undersöks successivt, främst med utgångspunkt från borrhål och tunnlar ner till förvarsdjup. Ovan jord byggs djupförvarets industrianläggning med anslutande vägar och eventuell järnväg. En löpande granskning av arbetet med att uppföra djupförvaret, baserat på lokaliseringstillståndets föreskrifter för de olika stegen i processen, utförs av framförallt Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI). Etappen avslutas med provdrift utan radioaktivt material samt ansökan om tillstånd enligt kärntekniklagen för inledande drift. Etapp 3. Inledande drift och utvärdering Under den inledande driften deponeras cirka 10 % av de totalt cirka kapslarna med använt kärnbränsle. I samband med den inledande driften görs en ingående utvärdering av hela systemet. Detta ger möjlighet att ta tillvara drifterfarenheterna och att allmänt beakta den tekniska utveckling som skett under processens gång. Möjlighet finns att återta de deponerade kapslarna. Förutsatt att utvärderingen av den inledande driften faller väl ut och man bestämmer sig för att gå vidare, ansöks om tillstånd enligt kärntekniklagen för reguljär drift. Etapp 4. Reguljär drift Under den reguljära driften deponeras resterande cirka kapslar med använt kärnbränsle. Under denna etapp kan även långlivat låg- och medelaktivt avfall komma att deponeras i ett särskilt deponeringsområde. Under både den inledande och den reguljära driften sker deponering i iordningställda tunnlar parallellt med att nya tunnlar byggs ut. Utbyggnaden av förvaret pågår därför under hela dess driftperiod. Etapp 5. Förslutning och långsiktig övervakning Efter avslutad deponering kan förvaret hållas öppet ytterligare en tid eller förslutas direkt. Förslutning av förvaret görs efter ansökan om tillstånd för detta enligt kärntekniklagen. Vid förslutningen återfylls underjordsanläggningen och pluggas igen varefter ovanjordsanläggningen kan rivas eller användas för annan verksamhet. Även om ett beslut tas om förslutning direkt efter avslutad drift har de först deponerade kapslarna, liksom den omslutande bergvolymen, övervakats under flera decennier. Dessa erfarenheter bör vara till god hjälp när ett framtida beslut om förslutning av förvaret ska fattas. Frågorna om eventuell framtida övervakning av förvaret och/eller förvarsplatsen samt hur tillgänglig information ska bevaras avgörs av den generation som då är verksam. 1.4 Lokaliseringsarbetet Utgångspunkter Lokaliseringsarbetet syftar till att ta fram allt underlag som behövs för val av en plats för djupförvaret och för att tillstånd att påbörja detaljundersökningar på denna plats ska kunna beviljas. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 23

26 Lokaliseringen av djupförvaret är en nyckelfråga för det svenska kärnavfallsprogrammet, och lokaliseringsarbetet är en både kontroversiell och mångfacetterad verksamhet. Teknik och framförallt säkerhet står i centrum, men det handlar också om samhällsplanering, politik och opinion. Erfarenheter från andra etableringar, bland annat kärnkraftverken, CLAB och SFR, är en värdefull tillgång i lokaliseringsarbetet, men inget tidigare projekt är i alla delar jämförbart med djupförvaret. Lokaliseringen av djupförvaret är beroende av en rad säkerhetsmässiga, tekniska, miljömässiga och samhällsrelaterade faktorer. De kriterier och faktorer som är vägledande i arbetet diskuteras närmare i kapitel 4. Det viktigaste är att välja en plats där de säkerhetsmässiga förutsättningarna uppfyller mycket högt ställda krav. Det program för djupförvarets lokalisering som SKB utarbetat presenterades utförligt i kompletteringen till FUD-program 92 /1-4/. Till grund för programmet ligger bland annat långvariga och omfattande vetenskapliga studier och undersökningar. Syftet med dessa har varit att bygga upp en allmän kunskap om det svenska urberget och de förhållanden som skulle kunna påverka funktionen av ett djupförvar. Studierna startade i slutet av 1970-talet och har pågått kontinuerligt sedan dess. Vidare har allmänna erfarenheter av exempelvis lokalisering, byggande och drift av berganläggningar tagits tillvara. En stor del av bakgrundsarbetet har utgjorts av SKB:s egna undersökningar av bergförhållanden på djupet i svenskt urberg. Undersökningarna har bland annat omfattat en ingående kartläggning av urberget på en rad platser i landet (det så kallade typområdesprogrammet), forskningen i Stripa gruva och arbetena i samband med Äspölaboratoriets etablering. SKB och andra organisationer har också gjort omfattande säkerhetsanalyser för djupförvar i svenskt urberg /1-5/. Viktiga övergripande resultat från dessa studier är: Det finns goda möjligheter att finna platser i svenskt urberg med förhållanden som är lämpliga för ett djupförvar. Berggrundens lämplighet är inte tydligt knuten till någon speciell landsdel eller geologisk provins inom urbergsområdet. Det viktigaste är istället lokala förhållanden. Det är mot den bakgrunden som SKB ansett det rimligt och realistiskt att vända sig till kommuner som dels kan ha bra geologiska förutsättningar för ett djupförvar /1-6/ och dels är intresserade av att medverka i lokaliseringsprocessen. Det existerande svenska systemet med mellanlagring i CLAB gör det också praktiskt möjligt för SKB att utan tidspress grundligt pröva möjligheterna att genomföra lokaliseringen och senare djupförvaringen i samverkan med potentiellt lämpliga kommuner Översiktsstudier, förstudier och platsundersökningar Det underlag som behövs för att välja en plats för djupförvaret tas fram i översiktsstudier, förstudier och platsundersökningar. Dessa studier görs i olika skalor och genomförs parallellt. Exempelvis finns länsvisa översiktsstudier för hela landet utom Gotland. Förstudier finns från åtta kommuner, och på ett tiotal platser i landet finns erfarenheter från borrningar ner till meters djup i berggrunden. Dessutom finns Äspölaboratoriet med sitt underjordslaboratorium. Detta arbetssätt har lett till att en överföring av kunskap och erfarenheter mellan studier i olika skalor hela tiden har kunnat ske. 24 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

27 Översiktsstudier Översiktsstudier är den samlade beteckningen för det omfattande bakgrundsarbete som ger de generella förutsättningarna för lokaliseringen av ett djupförvar med utgångspunkt från främst säkerhetsmässiga och miljömässiga faktorer. De geologiska utredningarna gäller urberget generellt sett, landet som helhet och större regioner. I översiktsstudierna sammanställs bland annat databaser i nationell skala över faktorer som på olika sätt är intressanta ur lokaliseringssynpunkt. Resultaten publiceras fortlöpande, huvudsakligen i form av tekniska rapporter. Under våren 1995 gjorde SKB en översiktlig sammanställning av förutsättningarna för ett djupförvar i fem kommuner med kärntekniska anläggningar: Varberg, Kävlinge, Oskarshamn, Östhammar och Nyköping /1-7/. En samlad redovisning, Översiktsstudie 95 /1-6/, presenterades i samband med FUD-program 95 /1-8/. Senare har denna kompletterats med länsvisa översiktsstudier för samtliga län (utom Gotland). Resultaten av länsstudien över Kalmar län redovisades under 1998 /1-9, 1-10/. SKB har också särskilt utrett föroch nackdelar med att lokalisera djupförvaret till norra respektive södra Sverige liksom aspekter av en förläggning vid kusten respektive inlandet /1-11/. Förstudier I en förstudie utreds möjligheterna att lokalisera ett djupförvar inom en viss kommun. Studierna baseras huvudsakligen på befintligt material. Viktiga frågor som behandlas är: Vilka är de allmänna förutsättningarna för lokalisering av ett djupförvar till kommunen? Inom vilka delar av kommunen kan det finnas berggrund som är speciellt gynnsam med avseende på ett djupförvars långsiktiga säkerhet? Vilka är de tekniska förutsättningarna för att anlägga ett djupförvar i kommunen och hur kan transporterna ordnas? Vilka förutsättningar finns från mark- och miljösynpunkt? Vilka kan konsekvenserna bli (positiva och negativa) för befolkning, miljö och samhällsutveckling inom kommunen och regionen? SKB behöver inga formella tillstånd för att genomföra en förstudie. Uppläggningen är i praktiken dock sådan att förstudierna förutsätter att SKB och den aktuella kommunen kommer överens om program och former för genomförandet. En förstudie ska ge ett brett faktaunderlag för såväl kommunen som SKB. Båda parter kan sedan var för sig ta ställning till om de är intresserade av att en platsundersökning påbörjas. Samma faktaunderlag blir tillgängligt för alla intresserade som därmed får möjlighet att påverka och framföra synpunkter långt innan några beslut behöver fattas om lokalisering av djupförvaret. Förstudiens syfte är således att undersöka om det finns förutsättningar att förlägga ett djupförvar till kommunen och att ge underlag till beslut om fortsatta undersökningar. Frågor om principerna för slutförvaring, det valda konceptets för- och nackdelar, samt metoderna för att utvärdera den långsiktiga säkerheten behandlas i andra sammanhang och utreds inte i förstudien. Däremot finns det givetvis möjlighet att ta upp dessa frågor i den dialog som förs med alla intresserade i anslutning till en förstudie. Det är också viktigt att notera att resultaten från en förstudie inte medger några långtgående slutsatser FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 25

28 om den långsiktiga säkerheten. Det beror på att man i detta tidiga skede i allmänhet inte har tillgång till data om berggrundsförhållanden på djupet på någon specifik plats. Sådana är nödvändiga för en helhetsbedömning av säkerheten. SKB:s lokaliseringsprogram omfattar åtta förstudier, vilket har bedömts vara rimligt för att säkerställa tillgång till ett tillräckligt brett underlag för beslut i senare skeden av lokaliseringsprogrammet. Dagsläget vad gäller genomförandet av förstudier indikeras i figur 1-5. Förstudierna i Storumans och Malå kommuner slutrapporterades 1995 respektive 1996 /1-12, 1-13/. Resultaten visade att det kan finnas goda förutsättningar för ett djupförvar i dessa kommuner. Kommunala folkomröstningar har dock sagt nej till fortsatta undersökningar. Detta innebär för SKB:s del att kommunerna inte deltar i den fortsatta lokaliseringsprocessen. De underlag som togs fram i Storuman och Malå kommer emellertid även fortsättningsvis att vara en tillgång som jämförelsematerial. Figur 1-5. Dagsläget vad det gäller förstudier i olika kommuner. 26 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

29 Under perioden 1997 till 2000 har preliminära slutrapporter presenterats för de övriga förstudiekommunerna som utöver Hultsfred är: Östhammar, Nyköping, Oskarshamn, Tierp och Älvkarleby. Respektive kommun ges möjlighet att granska och ge synpunkter på de preliminära slutrapporterna. Under remisstiden har SKB gjort geologiska fältkontroller inom förstudierna. Samtliga dessa förstudier slutrapporteras under hösten och vintern 2000/2001 / /. Ytterligare några kommuner i landet har i olika skeden övervägt förstudier men avstått. Platsundersökningar Med utgångspunkt från resultaten i översiktsstudier och förstudier planerar SKB att välja ut minst två platser för platsundersökningar. Dessa undersökningar tar 4 8 år i anspråk och beräknas kunna inledas tidigast under år Undersökningarna innebär att man gör en ingående kartläggning av bergförhållandena. Bland annat utförs omfattande undersökningar i borrhål, till förvarsdjup eller ännu djupare. De platsspecifika data som tas fram ligger till grund för förslag till en platsanpassad utformning av djupförvaret och till heltäckande analyser av säkerhet och funktion. Parallellt fördjupas utredningarna från förstudien av mark-, miljö- och samhällsaspekter på en lokalisering till den undersökta platsen. Platsundersökningarna ska ge allt underlag som behövs för att föreslå en plats för djupförvaret och att upprätta en ansökan om att påbörja detaljundersökningar på denna plats. Ansökan om att påbörja detaljundersökningar ska inkludera en miljökonsekvensbeskrivning. Samrådsprocessen för att upprätta miljökonsekvensbeskrivningen beskrivs i avsnitt 2.4. Den slutliga prövningen av ansökan om att uppföra ett djupförvar görs av regeringen enligt miljöbalken och kärntekniklagen. Om ansökan godkänns och den berörda kommunen säger ja till en lokalisering är lokaliseringsprocessen fullföljd. 1.5 Regeringens beslut angående lokaliseringsprocessen SKB redovisar vart tredje år ett forsknings- och utvecklingsprogram, FUD-program, för hantering av det använda kärnbränslet och kärnavfallet. SKI, som gör en bred vidare remiss, och KASAM lämnar yttranden till regeringen där myndigheters och experters granskning redovisas, varefter regeringen fattar beslut över FUD-programmen. I de hittills fattade regeringsbesluten över SKB:s FUD-program har en rad klargöranden gjorts som har haft stor betydelse för det fortsatta lokaliseringsarbetet. Några av dessa sammanfattas i avsnitten nedan Kompletteringen till FUD-program 92 I maj 1995 tillkännagavs regeringens beslut avseende SKB:s kompletterande redovisning till FUD-program 92 /1-19/. De viktigaste punkterna som berör lokaliseringsprocessen kan sammanfattas enligt följande: Ansökan om tillstånd att uppföra ett djupförvar bör innehålla material som visar att platsanknutna förstudier bedrivits på mellan 5 10 platser i landet och att platsundersökningar bedrivits på minst två platser. De faktorer och kriterier som SKB angivit som vägledande för lokaliseringen bör enligt regeringens uppfattning vara en utgångspunkt för det fortsatta lokaliseringsarbetet. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 27

30 Ansökan om att påbörja detaljundersökning ska enligt regeringen prövas parallellt enligt såväl miljöbalken som kärntekniklagen. I tidigare program förutsågs prövningen baseras på naturresurslagen (numera miljöbalken), för att kompletteras med prövning enligt kärntekniklagen efter det att detaljundersökningar genomförts. Beslutet innebär alltså att prövningsskedet efter platsundersökningarna ges ökad tyngd. MKB-processen anges som ett viktigt instrument i kontakterna med myndigheter, berörda kommuner och allmänheten. Vidare sägs att Regeringen förutsätter att länsstyrelsen i det län som berörs av förstudier, platsundersökningar eller detaljstudie tar ett samordnande ansvar för de kontakter med kommuner och statliga myndigheter som behövs för att SKB ska kunna ta fram underlag till en MKB. De kommuner som berörs av platsvalsprocessen bör ges möjligheter att nära följa SKB:s platsvalsstudier. Kommuner i vilka SKB genomför förstudier kan därför på begäran erhålla upp till två miljoner kronor per år för kostnader som möjliggör för kommunen att följa och bedöma samt lämna information i frågor som rör slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall. Man uppdrar åt SKI att administrera detta, samt anger att medlen ska tas från de fonder som byggts upp för finansieringen av kärnavfallsprogrammet. Vidare sägs att berörd länsstyrelse även i detta sammanhang bör ta på sig ett samordningsansvar FUD-program 95 I beslutet från december 1996 över SKB:s FUD-program 95 konstaterade regeringen följande /1-20/: SKB bör inte binda sig för någon specifik hanterings- och förvaringsmetod innan en samlad och ingående analys av tillhörande säkerhets- och strålskyddsfrågor redovisats. SKB bör här redovisa hur principerna för strålskydd och säkerhet praktiskt tillämpas i säkerhetsanalyser, alternativa lösningar till KBS-3-metoden och konsekvenserna av om djupförvaret inte alls kommer till stånd. SKB har redovisat ett bra och flexibelt ramverk för framtida säkerhetsredovisningar. Mallen behöver dock vidareutvecklas och konkretiseras. En säkerhetsanalys av förvarets långsiktiga säkerhet bör vara genomförd innan en ansökan om uppförande av inkapslingsanläggning inges till myndigheterna, liksom innan platsundersökningar på två eller flera platser påbörjas. SKB:s forskningsinsatser är i internationellt perspektiv övervägande av hög klass. Den fortsatta forskningen bör ta hänsyn till de krav som en framtida myndighetsgranskning av säkerhetsanalyserna kommer att ställa. SKB bör särskilt redovisa hur stödjande forskning och utveckling knyter an till säkerhetsanalyserna och hur grundläggande osäkerheter ska hanteras. Berörda kommuner, innan platsvalsprocessen kan övergå i platsundersökningar, bör ha tillgång till SKB:s samlade redovisning av översiktsstudier, förstudier och annat bakgrundsmaterial och jämförelsematerial som SKB kan vilja redovisa. SKB bör kunna redovisa kriterier för utvärdering av platserna och de faktorer som utesluter fortsatta studier på en plats samt konsekvenserna av förläggning nära kusten respektive i inlandet och konsekvenserna av förläggning i södra respektive norra Sverige. SKB bör samråda med SKI och SSI om de förutsättningar som bör gälla för undersökningsarbetet vid platsundersökningar. 28 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

31 1.5.3 FUD-program 98 I sitt beslut från januari 2000 över SKB:s FUD-program 98 /1-21/ ställer regeringen ett antal villkor, av vilka de viktigaste punkterna som berör den fortsatta lokaliseringsprocessen redovisas nedan: Regeringen kan komma att ange KBS-3-metoden som en planeringsförutsättning för SKB:s val av platser för platsundersökningar. För att göra detta behöver regeringen underlag i form av en kompletterande analys av alternativa systemutformningar. Den slutliga prövningen av metodvalet sker i samband med en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken och kärntekniklagen att anlägga ett slutförvar för använt kärnbränsle m m. Regeringen konstaterar i sitt beslut att något fullständigt underlag för val av metod ännu inte föreligger. Utifrån nu föreliggande material bedömer dock regeringen,, att någon form av slutförvaring i berggrunden framstår som den mest ändamålsenliga. Inför valet av platser för platsundersökningar ska SKB lämna en samlad redovisning av slutförda förstudier m m och ett tydligt program för platsundersökningar för att klarlägga om SKB:s val grundas på ett bra underlag. När det gäller de tidsplaner för de fortsatta arbetet som SKB redovisar i FUD-program 98, det vill säga att val av platser för platsundersökningar sker under år 2001 och att undersökningarna sedan kan inledas under år 2002, säger regeringen att man utgår ifrån att bolaget tillsammans med berörda kommuner arbetar efter tidsplaner som alla berörda finner ändamålsenliga. De redovisningar som regeringen i sitt beslut anger att SKB ska ta fram ska ske i samråd med berörda kommuner, länsstyrelser och myndigheter. En redovisning av dessa samråd ska lämnas. Redovisningarna ska föreligga senast vid upprättande av FUDprogram 2001 (tidpunkten för nästa FUD-program enligt kärntekniklagen), men kan om de föreligger tidigare överlämnas till regeringen så att nödvändiga beslut kan fattas. SKB håller för närvarande på med de utredningar som regeringen och myndigheter har begärt för att SKB ska kunna gå vidare med platsundersökningar. Underlag som ska ligga till grund för SKB:s val av platser för platsundersökningar tas fram i samråd med berörda kommuner, länsstyrelser och myndigheter. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 29

32 30 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

33 2 Förstudien i Hultsfred Under 1999 inledde SKB en förstudie i Hultsfreds kommun. SKB har en projektorganisation som ansvarar för utredningsarbetet och för kontakter med kommunens representanter och allmänheten. Kommunens förstudieorganisation är uppbyggd runt fem arbetsgrupper. Grupperna behandlar de fyra ämnesområdena långsiktig säkerhet, teknik, mark och miljö samt samhälle, och vidare finns en grupp för informationsfrågor. SKB:s utredningar inom de ovan nämnda ämnesområdena har presenterats i sex delrapporter, som i april 2000 sammanställdes till en preliminär slutrapport. Remissynpunkter på den preliminära slutrapporten och resultat från SKB:s geologiska fältkontroller har sedan lett fram till denna slutrapport. Kommunfullmäktiges yttrande över den preliminära slutrapporten väntas föreligga i början av SKB kan då ta ställning till om yttrandet föranleder någon form av tillägg till slutrapporten. Dialog med kommunens invånare och organisationer förs bland annat genom SKB:s informationskontor i Hultsfred. På regional nivå har MKB-Dacke bildats för samråd i länsstyrelsens regi om en framtida samrådsprocess i samband med en eventuell platsundersökning i Hultsfreds kommun. 2.1 Överväganden om en förstudie i Hultsfred När frågan om en förstudie i Hultsfred aktualiserades pågick sedan tidigare förstudier i Oskarshamn, Nyköping, Östhammar och Tierp. Diskussioner om en förstudie fördes också med Älvkarleby kommun. Ur SKB:s perspektiv finns det fördelar med att bedriva förstudier i mer än en kommun inom samma region. För att skapa en sydlig region tog SKB därför kontakt med Hultsfreds kommun för att inleda diskussioner om en förstudie i kommunen. De översiktliga regionala studier av berggrunden som gjorts /2-1/ tyder på att det inom kommunen kan finnas områden som skulle kunna vara lämpliga för ett framtida djupförvar. Hultsfreds geografiska läge som grannkommun till Oskarshamn sågs också som en fördel i och med närheten till en kärnteknisk anläggning. Ärendet initierades i Hultsfreds kommun i februari 1998, när SKB informerade kommunstyrelsens arbetsutskott om sin planering för ett djupförvar för använt kärnbränsle. Under december 1998 och januari 1999 informerade SKB kommunstyrelsen, partigrupperna och kommunfullmäktige om vad en förstudie i Hultsfred skulle innebära för kommunen och dess invånare. Frågan om en förstudie skulle genomföras i kommunen bordlades i fullmäktige den 26 april 1999 efter att vänsterpartiet uppvaktats av Naturskyddsföreningens Göteborgssektion som ville komma och informera partigrupperna. Ett enhälligt beslut för att en förstudie skulle genomföras i kommunen togs i kommunfullmäktige den 17 maj FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 31

34 2.2 Organisation SKB:s projektorganisation Ansvaret för förstudien åvilar SKB och denna drivs under ledning av en projektledare. I projektet medverkar fyra delprojektledare med ansvar för ämnesområdena långsiktig säkerhet, teknik, mark och miljö samt samhälle. Vidare finns delprojektledare för områdena kommunikationsteknik, administration samt information (se figur 2-1 och bilaga 2). Projektgruppen har anlitat experter från högskolor och konsultfirmor för att genomföra faktasammanställningar, utredningar och analyser. De utredare som har anlitats framgår av bilaga Kommunens förstudieorganisation Kommunen ser som sin uppgift att kritiskt granska det förstudiearbete som SKB utför i kommunen. Kommunfullmäktige utgör referensgrupp för arbetet medan löpande beslut tas av kommunstyrelsen vars arbetsutskott utgör lednings- och styrgrupp. En stor del av arbetet utförs i fem arbetsgrupper som följer definierade huvudområden. Grupperna är indelade efter de fyra ämnesområdena i SKB:s förstudieutredningar samt en grupp som behandlar informationsfrågor, det vill säga grupper för: Säkerhet. Teknik. Mark och miljö. Samhälle. Information. När platserna i dessa grupper skulle fördelas valde man att inte göra det i proportion till den mandatfördelning som partierna hade i kommunfullmäktige. Istället ansågs det att alla partier skulle företrädas i alla grupper och att deltagarnas tid och intresse skulle vara de viktigaste faktorerna när det gällde fördelningen av platserna. Dessutom reserverades ett tjugotal platser åt kommuninvånare som av eget intresse ville vara med i arbetet. Ett femtiotal personer anmälde sitt intresse och ett urval gjordes för att få någorlunda bred fördelning mellan åldrar och kön. Kommunens förstudieorganisation beskrivs i figur 2-2 och i bilaga 3. Kommunens kostnader (upp till två miljoner kronor per år) betalas av kärnavfallsfonden via SKI. Figur 2-1. SKB:s projektorganisation för förstudie Hultsfred. 32 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

35 2.3 Genomförande och dokumentation SKB inledde förstudien med att projektledaren utarbetade ett programförslag /2-2/, som beskrev vilka ämnen som skulle behandlas samt hur arbetet avsågs genomföras och organiseras. Kommunfullmäktige fastställde förstudieprogrammet den 23 juni Därefter startade utredningsarbetet som resulterade i sex delrapporter. Dessa publicerades allt eftersom de blev klara under perioden februari till april I april 2000 publicerade SKB en preliminär slutrapport för förstudien, som överlämnades till kommunen, grannkommuner, länsstyrelse och andra intresserade för granskning och synpunkter. Under våren och sommaren 2000 har SKB genomfört geologiska fältkontroller, som hösten 2000 redovisades i en delrapport. Resultaten från denna utredning har inarbetats i slutrapporten. Synpunkter från remissinstanserna på den preliminära slutrapporten har inkommit under hösten Dessa synpunkter har beaktats och i tillämpliga fall arbetats in i denna slutrapport. I enlighet med den tidsplan som SKB kommit överens med kommunen om, presenteras denna slutrapport vid årsskiftet 2000/2001. Detta för att ett samlat underlag för valet av platser för platsundersökningar då ska finnas tillgängligt. Kommunfullmäktige planerar att avge sitt yttrande över den preliminära slutrapporten i början av SKB kan då ta ställning till om yttrandet föranleder någon form av tillägg till slutrapporten. En lista över publicerade delrapporter framgår av tabell 2-1. Utredningarna har genomförts av fristående experter som själva svarar för innehållet i sina rapporter, medan SKB svarar för innehåll och slutsatser i såväl den preliminära slutrapporten som denna slutrapport. Parallellt med utredningsarbetet har en omfattande dialog förts med allmänhet, kommun, organisationer och myndigheter. Delresultat från förstudiens utredningar har redovisats fortlöpande i arbetsgrupperna, och kommunfullmäktige har informerats vid flera tillfällen. Figur 2-2. Hultsfreds kommuns förstudieorganisation. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 33

36 Tabell 2-1. Publicerade rapporter från förstudien Presenterad Planeringsrapport Sep -99 Titel Organisation och arbetsplan, Kristina Vikström, SKB (R-99-71) Utredningar rörande långsiktig säkerhet Feb -00 Jordarter, bergarter och deformationszoner, Rune Johansson, Karl-Axel Kornfält, Anders H Lindén, Sven-Ingemund Svantesson, Carl-Henrik Wahlgren, SGU, Hans Isaksson, GeoVista AB, Hardy Lindroos, Mirab (R-00-11) Mars -00 Grundvattnets rörelse, kemi och långsiktiga förändringar, Carl-Lennart Axelsson, Sven Follin, Malin Årebäck, Martin Stigsson, Frida Isgren, Golder Grundteknik KB, Gunnar Jacks, Institutionen för Anläggningar och Miljö, Kungliga tekniska Högskolan (R-00-12) Utredning rörande mark och miljö Mars -00 Markanvändning och miljöaspekter, Lars Birgersson, Kemakta Konsult AB, Rumar Carlsson, C-son Consult, Anna Gustafsson, Hushållningssällskapet i Stockholms och Uppsala län (R-00-10) Utredning rörande tekniska frågor Feb -00 Anläggningar och transporter, Ebbe Forsgren, SwedPower AB, Fritz Lange, Lange Art Arkitektkontor AB, Bengt Leijon, Conterra AB (R-00-05) Utredningar rörande konsekvenser för samhället Feb -00 Omvärldsanalys för Hultsfreds kommun, EuroFutures AB (R-00-07) Feb -00 Djupförvar i Hultsfreds kommun socioekonomiska konsekvenser, Inregia AB (R-00-09) Kompletterande utredning Okt -00 Fältkontroll av berggrunden inom potentiellt gynnsamma områden, Carl- Henric Wahlgren, Karl-Axel Kornfält, Rune Johansson, SGU, Hans Isaksson, GeoVista AB (R-00-44) 2.4 Samråd, dialog och information Samrådsprocessen Under förstudiearbetet är dialogen med allmänhet, organisationer, myndigheter och politiker en viktig del av verksamheten. SKB har därför ett informationskontor i centrala Hultsfred dit allmänheten kan vända sig med frågor och synpunkter. Möten, debatter, besök vid skolor och arbetsplatser, studiebesök vid SKB:s anläggningar med mera utgör en del av SKB:s verksamhet för att nå ut till allmänheten och för att skapa en dialog med de boende i kommunen. Ansökan om att lokalisera djupförvaret till en bestämd plats innefattar upprättandet av en miljökonsekvensbeskrivning, som ska redovisa den påverkan på miljön, både kortsiktigt och långsiktigt, som djupförvaret förväntas medföra. Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är enligt miljöbalken att identifiera, beskriva och möjliggöra en samlad bedömning av de direkta och indirekta effekterna som en planerad verksamhet kan medföra på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö och hushållning med mark och vatten och annan resurshållning, samt samspelet mellan dessa. Miljökonsekvensbeskrivningen ska även omfatta en beskrivning av alternativa förvarsmetoder och platser, liksom 34 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

37 ett nollalternativ. Nollalternativet brukar definieras som att ingen åtgärd vidtas och har ofta beskrivits som konsekvenserna av en förlängd (hundratals år) lagring av det använda bränslet i CLAB. Det kan konstateras att ett nollalternativ inte existerar i ett långsiktigt perspektiv för kärnavfallet, utan att en permanent lösning förr eller senare måste komma till stånd. Miljökonsekvensbeskrivningen ska föregås av ett samrådsförfarande enligt bestämmelserna i miljöbalken. Det tidiga samrådet ska hållas med länsstyrelsen och med enskilda som särskilt berörs av den planerade verksamheten. För en kärnteknisk anläggning följs det tidiga samrådet av ett utökat samråd som inkluderar berörda myndigheter, kommuner, allmänhet och organisationer. Detta utökade samråd ska avse verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt innehåll och utformning av miljökonsekvensbeskrivningen. SKB anser att samråden enligt miljöbalkens bestämmelser bör påbörjas vid inledningen av platsundersökningarna, eftersom det är först när konkreta platser finns för en lokalisering som man kan identifiera de särskilt berörda bland allmänheten. Det är viktigt att berörda parter tidigt har kommit överens om formerna för samrådsförfarandet. Erfarenheterna från samråden under förstudien utgör därvid en värdefull grund för ett eventuellt fortsatt arbete med legalt samråd och framtagandet av en miljökonsekvensbeskrivning Dialog lokalt i kommunen SKB:s inställning är att lokaliseringsarbetet ska ske i en atmosfär av öppen diskussion med deltagande av SKB, kommunen, berörda myndigheter, intresseorganisationer och allmänhet. Inom förstudien bedrivs därför en rad aktiviteter för att lokalt i Hultsfreds kommun diskutera och informera om förstudien och om det bakomliggande kärnavfallsprogrammet i sin helhet. Informationskontoret i centrala Hultsfred invigdes i mitten av oktober Tre lokala informatörer finns på kontoret och de besöker också skolor, företag och föreningar. På informationskontoret finns tillgång till de rapporter som tagits fram inom förstudien liksom andra rapporter av intresse i sammanhanget, broschyrer med mera. Vidare finns en utställning som illustrerar olika delar av den planerade djupförvarsmetoden och de barriärer som långsiktigt ska isolera det använda bränslet från människa och miljö. Förutom verksamheten vid informationskontoret har representanter för SKB medverkat vid informationsträffar och möten, som olika organisationer och föreningar eller SKB själva anordnat. Likaså har SKB medverkat vid mässor och liknande arrangemang som genomförts inom kommunen. Med hjälp av en utställningsbuss har informatörerna besökt andra tätorter i kommunen för kontakt med kommuninvånare utanför centralorten. SKB:s transportfartyg M/S Sigyn har under sommaren 2000 besökt Västervik och Oskarshamn med sin utställning. SKB har arrangerat transporter med buss och smalspårig järnväg till fartyget och dess utställning, arrangemang som varit välbesökta av Hultsfredsborna. En mer utförlig redovisning av aktiviteter i form av dialog, information och samverkan inom förstudiearbetet finns i bilaga 4. Som en särskild satsning för de senast tillkomna förstudiekommunerna Hultsfred, Älvkarleby och Tierp ordnade SKB tre seminarier under vintern 1999/2000. Syftet var att bidra till en fördjupad kunskapsuppbyggnad bland förtroendevalda, tjänstemän och övriga berörda. Seminarierna behandlade ett brett fält av ämnen; från teknik, lagstiftning och MKB till beslutsprocessen för djupförvarsfrågan. Antalet deltagare var mellan 15 och 30 personer från vardera kommun. Under året (2000) har ytterligare tre seminarier hållits riktade till samtliga sex förstudiekommuner. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 35

38 2.4.3 Regionalt samråd vid länsstyrelsen Länsstyrelserna i de län som berörs av förstudier har, enligt regeringens beslut över SKB:s kompletterande redovisning till FUD-program 92, ett samordnande ansvar för kontakterna med kommuner och statliga myndigheter. MKB-Dacke, i länsstyrelsens regi, följer fortlöpande förstudiearbetet i Hultsfreds kommun på regional nivå. Gruppen består av företrädare från SKB, Hultsfreds kommun, SKI, SSI, Regeringens särskilde rådgivare och länsstyrelsen i Kalmar län. Hittills (hösten 2000) har fem möten hållits. Under det första mötet, den 16 december 1999, fastslogs formerna för gruppens arbete. Gruppens roll är att vara rådgivande och i dess arbete ingår att medverka till att ta fram arbetsformer för ett eventuellt framtida samrådsförfarande. MKB-Dacke anordnar inga egna öppna samråd med allmänheten utan detta ses som SKB:s och kommunens ansvar. Gruppens arbete dokumenteras i mötesprotokoll, som redovisar avhandlade punkter och slutsatser med motiveringar. Andra frågor som diskuterats inom detta forum är bland annat regeringens beslut över FUD-program 98 och den internationella granskningen av SKB:s säkerhetsanalys SR 97. I samband med en studieresa till Finland hölls ett gemensamt möte för MKB-Dacke och dess motsvarighet inom förstudien i Oskarshamns kommun MKB-Forum i Kalmar län. Om lokaliseringsstudierna går vidare efter förstudien, konkretiseras och intensifieras samrådsarbetet med tidigt och utökat samråd enligt miljöbalkens bestämmelser. Genom samrådet i MKB-Dacke under förstudien har kommunen skaffat sig betydande kunskap i frågan och bör därför kunna bevaka sina intressen och konstruktivt bidra till en stabil och trovärdig process. Platsundersökningen innebär att det finns en angiven plats i kommunen och därmed kan även närboende och markägare identifieras, och dessa särskilt berörda kan därmed medverka i en samrådsprocess enligt miljöbalkens bestämmelser. Eftersom transporterna till ett djupförvar utreds mer detaljerat under platsundersökningarna kommer även de kommuner som eventuellt berörs av dessa transporter att delta i samråden Nationell samverkan I maj 1996 utsåg regeringen en Nationell samordnare inom kärnavfallsområdet /2-3/ för att främja samordningen av de informations- och utredningsinsatser som berörda kommuner fann nödvändiga. I samband med att förordnandet gick ut i juli 1999 gavs funktionen benämningen Särskild rådgivare inom kärnavfallsområdet /2-4/ som därmed fick en närmare knytning till regeringskansliet än vad som tidigare varit fallet. I uppdraget ingår att nära följa det pågående arbetet med att finna en plats för djupförvaret och att bistå med råd vid handläggning av ärenden som berör kärnavfallsområdet inom regeringskansliet. Den Särskilde rådgivaren medverkar också till att föra fram regeringens syn på frågor kring hantering och förvaring av använt kärnbränsle till dem som berörs av lokaliseringsprocessen. Den Särskilde rådgivaren inom kärnavfallsområdet ska främja samordningen av utbildnings- och informationsinsatser mellan berörda myndigheter, länsstyrelser och kommuner och även hålla nära kontakter med de organisationer som vill delta i lokaliseringsprocessen. Detta sker bland annat genom medverkan i de samråd som sker på regional nivå i berörda län och genom deltagande i den seminarieverksamhet som har bedrivits i förstudiekommunerna. 36 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

39 3 Hultsfred kommun Hultsfred är en kommun som är rik på skogar och sjöar och som är relativt glest befolkad. Den är en utpräglad industri- och jordbrukskommun, där tillverkningsindustri och offentlig sektor står för varsin tredjedel av arbetstillfällena. Många förknippar Hultsfred med dess årliga Rockfestival. Under en sommarvecka i juni besöks kommunen av festivaldeltagare från hela Europa. 3.1 Geografiskt läge och invånare Hultsfreds kommun är belägen i östra Smålands inland och tillhör Kalmar län. Avståndet till Kalmar är tolv mil, till Växjö tio mil och till Linköping tolv mil. Till landets tre största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö, är det cirka 30 mil. Norra Kalmar län utgör en högplatå som sluttar svagt åt söder. Hultsfred ingår i det sydöstra höglandet, en utlöpare av småländska höglandet, som i Lönneberga når sin högsta punkt på 270 meter över havet. Figur 3-1 visar kommunens läge på en karta över södra Sverige. En översiktskarta över kommunen finns i figur 3-2. Figur 3-1. Läget av Hultsfreds kommun. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 37

40 Figur 3-2. Översiktskarta över Hultsfreds kommun. 38 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

41 Hultsfreds kommun bildades i sin nuvarande form 1 januari 1971 genom en sammanslagning av Hultsfreds köping, Vena, Lönneberga, Målilla, Gårdveda, Tveta, Mörlunda, Järeda och Virserums kommuner. Folkmängden är cirka (årsskiftet 1999/2000) varav ungefär en tredjedel bor i centralorten Hultsfred. Denna är belägen i kommunens norra del liksom tätorterna Silverdalen, Lönneberga och Vena. I de mellersta delarna av kommunen ligger Järnforsen och Målilla och i söder ligger Virserum och Mörlunda. De olika delarna av kommunen har sin egen historia och struktur vilket ger olika förutsättningar för utveckling vad gäller till exempel befolkning och näringsliv. Kommunen har i genomsnitt 14 invånare per kvadratkilometer vilket innebär att den är glest befolkad. De senaste åren har kommunens befolkning minskat, något som varit fallet även i de flesta av Hultsfreds grannkommuner med undantag av Mönsterås. Hultsfreds befolkningsstruktur har vissa obalanser. I jämförelse med riket har kommunen en mindre andel personer i så kallade produktiva och yngre åldrar. Många inlandskommuner i Småland, i Bergslagen och i skogslänen har en liknande situation. Vidare är kvinnorna färre än männen i flera åldersgrupper. Kvoten mellan könen är i vissa åldersgrupper så låg som 0,6. Utflyttningen de senaste 25 åren ger en viss förklaring till detta, eftersom det i genomsnitt är cirka 15 % fler kvinnor än män som flyttar från Hultsfred. 3.2 Kommunikationer Hultsfred har en flygplats med reguljär trafik till Stockholm-Arlanda. Flygplatsen ligger cirka fem kilometer från Hultsfreds centrum. Järnvägsförbindelse finns med Linköping, Nässjö, Oskarshamn och Kalmar för både person- och godstrafik. Vägnätet har varierande standard. Genom kommunen går bland annat riksväg 34. Dackeleden ett alternativ till E4:an som går mellan Linköping och Malmö passerar genom Hultsfreds kommun. Närmaste djuphamn finns i Oskarshamn, cirka sex mil från Hultsfred. 3.3 Utbildning och näringsliv I kommunen finns tio grundskolor samt en gymnasieskola. HögskoleCentrum i Hultsfred erbjuder möjligheter att läsa högskole- och universitetskurser på distans. Närmaste högskola är Högskolan i Kalmar. Hösten 2000 startar högskolan i Kalmar och Rockparty (det företag som årligen anordnar rockfestivalen i Hultsfred) en utbildning inom musikmanagement som delvis är förlagd till Hultsfred. Befolkningens formella utbildningsnivå är låg i jämförelse med Kalmar län och riket som helhet. Det medför att företagen i kommunen har svårt att rekrytera högkvalificerad arbetskraft. Denna situation är emellertid inte unik för Hultsfred. De flesta grannkommunerna och andra kommuner med en liknande näringslivsstruktur (till exempel förstudiekommunerna Tierp och Oskarshamn) har en likartad situation. Hultsfred är en industri- och jordbrukskommun. Drygt en tredjedel av kommunens arbetstillfällen finns inom tillverkningsindustrin, där verkstadsindustri och trävarutillverkning är de dominerande branscherna. Det största företaget är MoDo Paper AB i Silverdalen och andra större företag är bland annat Swedspan AB (tillverkning av spånskivor), AB C F Berg & Co (sågverk) och Gjutal AB (tillverkning av detaljer till bland annat fordonsindustri). Ungefär en tredjedel av kommunens arbetskraft är anställda inom offentlig förvaltning. Musik och därmed relaterad verksamhet har blivit en viktig image för Hultsfred. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 39

42 3.4 Natur och miljö Kommunen har en landareal av kvadratkilometer. Trakten är rik på skogar och sjöar. Skogsmarken, som domineras av gran, upptar cirka 65 %, åkermarken cirka 24 % och cirka 6 % utgör betesmark. Stora Hammarsjöns fiskevårdsområde, som omfattar 400 hektar vatten, är klassat som riksintressant för det rörliga friluftslivet med bland annat sportfiske och bad. Hulingen är en av Smålands förnämsta fågelsjöar och södra Hulingen är till större delen avsatt som fågelskyddsområde. Emån med Silverån, Virserumsån/Gårdvedaån och Verån avleder vatten mot havet i dalstråkens odlingsbygder. Utmed Emån ligger naturreservatet Lunden, en lövträdsbeklädd rullstensås som inhägnats med gärdsgårdar. Naturreservatet ligger inom ett område som är riksintressant för kulturminnesvården. Vid Virserumssjön finns ytterligare ett naturreservat, Länsmansgårdsängen, en fridlyst löväng. Vid Slättemossa finns klotgranit, en bergart som också kallas ögongranit. Detta är den enda platsen i Sverige där denna unika bergart kan ses. 3.5 Kultur och friluftsliv De äldsta beläggen för bosättningar i Hultsfredsområdet är från slutet av den äldre stenåldern cirka f Kr. I trakten finns gravfält och många andra historiskt intressanta platser. Kommunen är rik på sjöar och vattendrag vilket ger goda möjligheter för friluftslivet. Emån är sydöstra Sveriges största vattendrag och är allmänt känt för sitt fiske och som vattenled för kanoter. Emåprojektet, som drivs i samverkan mellan berörda kommuner, länsstyrelser samt ett stort antal intresseorganisationer, syftar till att skapa en ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling i Emåområdet. I projektet ingår bland annat att utveckla det lokala näringslivet, turismen samt att förbättra möjligheterna att bo i området. En målsättning är att Emåns och biflödenas stora biologiska och kulturella värden vidmakthålls och helst förbättras. Många förknippar Hultsfred med dess årligen återkommande Rockfestival (figur 3-3). Under en sommarvecka i juni besöks kommunen av festivaldeltagare från hela Europa. Rockfestivalen startade år 1986 och har vuxit betydligt sedan dess. Sommaren 1999 hade festivalen cirka besökare. I kommunen finns flera friluftsbad. Dessutom finns ett ridcenter, idrottsanläggningar, elljusspår, skjutbanor, slalombackar samt minigolf- och tennisbanor. Den 187 kilometer långa smalspårsjärnvägen mellan Växjö och Västervik går genom Hultsfred. Sträckorna Verkebäck Totebo och Totebo Hultsfred förklarades som byggnadsminnen 1996 respektive Sommartid pågår turisttrafik på sträckan Västervik Hultsfred. 40 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

43 Figur 3-3. Rockfestivalen i Hultsfred. Foto: Catarina Brorsson. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 41

44 42 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

45 4 Faktorer och kriterier för lokalisering Den plats som väljs för ett djupförvar måste uppfylla ett antal grundläggande krav. I en förstudie utreds möjligheterna att lokalisera djupförvaret till en kommun. Detta görs främst genom sammanställningar av befintligt material inom huvudområdena säkerhet, teknik, mark och miljö samt samhälle. Den utvärdering som görs i förstudien inriktas främst på att identifiera och översiktligt värdera områden som bedöms vara av speciellt intresse för fortsatta studier. Däremot går det inte att i detta skede dra några långtgående slutsatser om förutsättningarna för den långsiktiga säkerheten, eftersom den tillgängliga informationen om berggrunden främst baseras på data från markytan. När samtliga förstudier har avslutats sammanställs ett brett underlagsmaterial och med utgångspunkt från detta väljs, i samråd med berörda kommuner, minst två platser ut för platsundersökningar. 4.1 Allmänt I FUD-program 98 /4-1/ beskrivs lokaliseringsarbetet och hur utvärdering och platsval görs i olika skeden av lokaliseringsprocessen. Det gäller dels val av områden för platsundersökningar efter avslutat förstudiearbete och dels vad som ska undersökas vid platsundersökningarna och hur detta material sedan utvärderas inför ett lokaliseringsbeslut. De grundläggande kraven på platsen för ett djupförvar beskrivs i FUD-program 92, Kompletterande redovisning /4-2/ och i rapporten Vilka krav ställer djupförvaret på berget? Geovetenskapliga lämplighetsindikatorer och kriterier för lokalisering och platsutvärdering /4-3/. I detta kapitel sammanfattas dessa krav och hur man avgör att kraven uppfylls på en speciell plats med betoning på vad som är tillämpbart vid en förstudie. De grundläggande krav som måste uppfyllas av ett djupförvar gäller i första hand säkerhet och miljöpåverkan, krav som definieras av lagar och föreskrifter. Om kraven för ett djupförvar är uppfyllda på en specifik plats prövas i samband med att myndigheterna granskar de system- och säkerhetsanalyser och den miljökonsekvensbeskrivning som redovisas av SKB inför ett beslut om detaljundersökning (se tidsplanen figur 1-4). En helhetsbedömning av framförallt den långsiktiga säkerheten kräver tillgång till data om berggrundsförhållanden från en specifik plats. Sådana kan bara erhållas genom att omfattande undersökningar genomförs på platser som måste väljas på delvis ofullständigt underlag. Detta förhållande särskiljer lokalisering av underjordsanläggningar från industrilokaliseringar ovan jord, där kunskap om alla viktiga faktorer är förhållandevis lättillgängliga. Det underlag som efter förstudierna finns till förfogande vad gäller förhållanden i berggrunden på det planerade förvarsdjupet, cirka 500 meter, är således mycket begränsat. Underlaget förbättras dock avsevärt i samband med platsundersökningar som bland annat innebär provborrningar till meters djup. Under hösten 1999 gav SKB ut säkerhetsanalysen SR 97 /4-4/. I den ingår både att revidera tekniken för säkerhetsanalys och att applicera den på tre hypotetiska fall vad gäller geovetenskapliga förhållanden på förvarsplatsen. SR 97 utgör en bas för det fortsatta arbetet med de säkerhetsanalyser som ska ligga till grund för utvärderingen av de platser som ingår i platsundersökningarna. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 43

46 SR 97 utgör också, tillsammans med annan kunskap och erfarenhet från SKB:s mångåriga forsknings- och utvecklingsarbete, en viktig bas för arbetet med att utarbeta krav, önskemål och kriterier inför SKB:s fortsatta arbete med platsval och platsundersökningar. SKB initierade under 1997 ett projekt med namnet Lokaliseringsfaktorer och kriterier för platsutvärdering med följande huvudmål: Identifiera och kvantifiera krav och önskemål på bergets egenskaper och förhållanden utifrån perspektiven långsiktig säkerhet och teknik. Föreslå kriterier som kan användas för att bedöma uppfyllelsen av krav och önskemål och för att om möjligt jämföra platser efter förstudier och under platsundersökningarna. Projektet redovisar vilka krav som ställs på berget, vilka förhållanden i berget som är fördelaktiga (önskemål) och hur man ska bedöma uppfyllelsen av krav och önskemål (kriterier) /4-3/. Dessa krav, önskemål och kriterier kommer att användas i SKB:s fortsatta arbete vid såväl val av platser för platsundersökningar som under genomförandet av platsundersökningar för utvärdering av platser. Kriterierna ska således kunna användas för att bedöma om en plats uppfyller de ställda kraven eller ej. Det är oftast inte möjligt att precisera exakt vilka värden som vore önskvärda eller optimala för varje undersökt parameter, eftersom dessa ofta är beroende av varandra och kan vara kopplade på mer eller mindre uppenbara sätt. Djupförvarets långsiktiga funktion och säkerhet måste därför alltid utvärderas med en säkerhetsanalys med data från den undersökta platsen. Säkerhetsanalysen ger en helhetsbedömning av områdets säkerhetsmässiga lämplighet. 4.2 Lokaliseringsfaktorer De så kallade lokaliseringsfaktorer som avgör om ett område är lämpligt för lokalisering av ett djupförvar kan ordnas i följande huvudgrupper: Säkerhet Teknik Mark och miljö Samhälle Lokaliseringsfaktorer av betydelse för djupförvarets långsiktiga säkerhet. Lokaliseringsfaktorer av betydelse för byggande, funktion och säker drift av djupförvaret och för transportsystemet till djupförvaret. Lokaliseringsfaktorer av betydelse för markutnyttjande och generell miljöpåverkan. Lokaliseringsfaktorer kopplade till samhällsförutsättningar och samhällspåverkan. Figur 4-1 visar schematiskt att dessa fyra huvudgrupper rymmer en mängd faktorer som bestämmer platsens lämplighet. En del lokaliseringsfaktorer är absoluta krav som en plats måste uppfylla eller beskriver egenskaper som innebär att man kan utesluta möjligheten att uppföra och driva ett djupförvar på ett säkert sätt. Det gäller främst sådana egenskaper hos berggrunden som är kopplade till förvarets säkerhet. Exempelvis måste grundvattnet på förvarsnivå vara fritt från löst syre, och det får inte heller finnas malmer eller mineraliseringar på platsen. Vidare finns det enligt bestämmelserna i miljöbalken vissa områden som inte får exploateras för bland annat kärntekniska anläggningar och platsen för djupförvaret får till exempel inte vara belägen inom en nationalpark. Dessa typer av grundkrav kan anges som utgångspunkter i lokaliseringsarbetet. 44 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

47 Figur 4-1. Huvudgrupper och undergrupper av lokaliseringsfaktorer. Många av lokaliseringsfaktorerna är av karaktären gynnsamma ogynnsamma. Sådana faktorer är viktiga vid en totalbedömning av en plats, men är inte ensamma avgörande för platsens lämplighet. Det gäller många av de teknik- och miljörelaterade parametrarna, exempelvis avstånd till befintliga transportleder, skyddade och värdefulla områden och risker för störningar i naturmiljön. Betydelsen av sådana faktorer är i många fall kopplade till möjligheterna att detaljanpassa djupförvarets utformning till platsens förutsättningar. I det följande behandlas kortfattat de krav som är knutna till de fyra huvudgrupperna av lokaliseringsfaktorer i figur Säkerhet Den grundläggande säkerhetsprincipen för det djupförvarssystem som SKB planerar är att fullständigt innesluta och därmed isolera det använda kärnbränslet under så lång tid att mängden radioaktiva ämnen hinner minska i sådan omfattning att de inte längre utgör någon risk för människan eller miljön. Det är kravet på isolering från biosfären under mycket långa tidsrymder som föranleder valet av berggrunden som förvaringsplats. För att sätta de lokaliseringsfaktorer som kan påverka den långsiktiga säkerheten i sitt sammanhang är det nödvändigt att kort beröra några grundprinciper för djupförvarets uppbyggnad. För en mera fullständig redovisning hänvisas till FUD-program 98 /4-1/ och systemredovisningen för KBS-3-metoden /4-5/. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 45

48 Figur 4-2 visar en principskiss av djupförvarets viktigaste delar. Det använda bränslet innesluts i täta kapslar som deponeras på cirka 500 meters djup. Kapslarna hindrar bränslet från att komma i kontakt med grundvatten och har en beräknad livslängd som med god marginal överskrider den tid som bränslet måste isoleras. Kapselkonstruktionen är sådan att en inre behållare av järn omsluts av en yttre av koppar. Järnet ger mekanisk motståndskraft och kopparhöljet skyddar mot korrosion. Förvarets grundkonstruktion bygger på den så kallade flerbarriärsprincipen. Den innebär att om en kapsel skulle skadas, återstår andra skyddsbarriärer. Bränslet i sig är extremt svårlösligt i vatten. Vidare omges kapseln av kompakterad bentonitlera som fyller ut deponeringsutrymmet. Bentoniten tar upp vatten, sväller och bildar en mycket tät barriär som motverkar grundvattenrörelser och samtidigt utgör ett mekaniskt skydd för kapseln. Slutligen ska berget på den valda platsen ha god förmåga att kvarhålla eller fördröja radioaktiva ämnen så att de inte kan nå biosfären, om kedjan av inre skyddsbarriärer inte fungerar som planerat. Kapseln och bentoniten utgör närområdets så kallade tekniska barriärer, med huvuduppgift att isolera bränslet från omgivningen. Funktionen hos dessa barriärer är beroende av den valda platsens kemiska och mekaniska förhållanden. Det betyder att berget, förutom att i sig utgöra en skyddsbarriär, har ytterligare en viktig säkerhetsmässig funktion, nämligen att under långa tidsrymder utgöra en lämplig miljö för de tekniska barriärerna. Figur 4-2. Djupförvarets viktigaste säkerhetsfunktioner. 46 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

49 Sammanfattningsvis har alltså berget den dubbla funktionen att: Säkra en långsiktigt stabil kemisk och mekanisk miljö som är lämplig för de tekniska barriärerna. I sig utgöra en extra skyddsbarriär. Dessa huvudprinciper för att uppnå långsiktig säkerhet, och de grundläggande krav på berget som följer därav, leder till att bland annat följande faktorer måste beaktas vid valet av plats: Kemisk miljö för kapsel, bentonitlera och bränsle. Mekanisk stabilitet hos berget. Förutsättningar för transport av korrosiva och radioaktiva ämnen i berget. Risken för framtida intrång, det vill säga i första hand tänkbart utnyttjande av naturresurser i berggrunden Teknik När det gäller kraven på den plats som väljs med avseende på byggande och drift av djupförvaret kan man särskilja mellan faktorer som rör djupförvarets ovanjordsanläggning, anläggningen under jord och transportsystemet. Platsspecifik information om ovanjordsfaktorerna och transporter kan inhämtas tidigt, liksom generell information om underjordsfaktorerna. Detaljerad information om underjordsfaktorerna erhålls vid plats- och detaljundersökningar. Djupförvarets ovanjordsanläggning All mottagning av gods, liksom mellanlagring och omlastning, sker ovan jord. Anläggningen ska utformas och utrustas så att kraven på säkerhet, arbetsmiljö, strålskydd och övrigt miljöskydd uppfylls. Det är fördelaktigt med närhet till infrastruktur i form av allmänna kommunikationer, samhällsservice med mera. De krav som ställs på markens bärighet skiljer sig inte från vad som krävs vid annan industriell verksamhet. Djupförvarets underjordsanläggning Underjordsanläggningen innefattar schakt, tillfartstunnlar, personal- och förrådsutrymmen, transporttunnlar, deponeringsområden med mera. Byggandet av dessa utrymmen kan i stor utsträckning jämföras med andra bergarbeten, exempelvis i gruvor. Driftmiljön kommer att ha stora likheter med den i SFR. Berget där anläggningen byggs måste ha sådana egenskaper att arbetena kan utföras med betryggande säkerhet och med känd teknik. I internationell jämförelse ger svenskt urberg goda förutsättningar för bergbyggnad. I Sverige finns också en betydande och väl etablerad erfarenhet av lokalisering och byggande av berganläggningar för olika ändamål. Erfarenheterna visar inte på några avgörande regionala skillnader eller att någon urbergsregion skulle medföra speciella svårigheter. Eventuella svårigheter är mera knutna till lokala förhållanden. De detaljerade byggförhållandena på en plats kan bestämmas närmare först när undersökningsdata från förvarsdjup blir tillgängliga. Viktiga faktorer är bland annat bergmaterialets hållfasthetsegenskaper, lägen och karaktär på sprickzoner, belastningar (bergspänningar) samt bergets vattenförande egenskaper. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 47

50 Transporter Kravet på att transporterna ska ske säkert kan uppfyllas med hjälp av anpassad teknik och nödvändiga investeringar. Den teknik som krävs är väl känd från de transporter av radioaktiva material, inklusive använt kärnbränsle, som sedan länge utförs i Sverige och utomlands. Det är gynnsamt om huvudsakligen befintlig infrastruktur kan användas. Om nya hamnar, vägar eller järnvägar måste byggas kan dessa komma i konflikt med andra viktiga intressen för markanvändning Mark och miljö Platsval och utformning av anläggningarna ska göras så att konflikter med konkurrerande intressen begränsas. Hänsyn ska i vid mening tas till natur- och kulturmiljö. Faktorer som ska beaktas är naturskydd, rekreation, jakt, fiske och övrigt friluftsliv, kulturminnen, viktiga naturtillgångar samt jord- och skogsbruk. Anläggningsdelar och kommunikationsleder ska inpassas i terrängen på ett skonsamt sätt. Sammanfattningsvis ska platsen för djupförvaret: Väljas och utformas med beaktande av skyddade och värdefulla områden. Ge goda möjligheter att uppföra och driva anläggningarna samt uppfylla erforderliga miljöskyddskrav Samhälle Samhällsförutsättningarna är viktiga för såväl valet av plats som utformningen av anläggningarna. Etablering och drift av ett djupförvar kommer på olika sätt att påverka orten och regionen. De kanske mest påtagliga effekterna är inverkan på sysselsättning, näringsliv och lokal service. Politiskt och opinionsmässigt är lokaliseringen en känslig fråga. Erfarenheter både i Sverige och i andra länder visar att starka känslor och opinioner kan aktiveras. Lokaliseringen av ett djupförvar ska genomföras så att: Undersökningsverksamhet i olika etapper, bygge, idrifttagande och drift sker med förankring i en demokratisk beslutsprocess. Sociala och samhällsekonomiska konsekvenser beaktas. 4.3 Lokaliseringskriterier i en förstudie De lokaliseringsfaktorer som berörts måste alla beaktas vid en helhetsbedömning av en vald plats. Möjligheterna att ta fram det underlag som behövs för en sådan bedömning är som nämnts olika för skilda lokaliseringsfaktorer. Många av de geovetenskapliga faktorer som kan påverka förvarets långsiktiga säkerhet och de bergbyggnadstekniska förutsättningarna kan bara klarläggas genom omfattande undersökningar på en specifik plats. Förstudien innehåller inga sådana undersökningar, utan inriktas främst mot sammanställning och analys av befintliga data i en översiktlig skala (hela kommunen). Den kunskap som kan fås om de geovetenskapliga förhållandena på förvarsdjup är därför ofullständig i en förstudie. 48 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

51 I förstudien inriktas arbetet på att utifrån allmänt tillgänglig information identifiera och analysera geovetenskapliga förhållanden som kan vara olämpliga eller ogynnsamma. Förhållanden som bör undvikas är: Bergarter som är intressanta för mineralutvinning eller annat nyttjande. Starkt heterogen eller svårtolkad berggrund. Kända deformationszoner eller neotektoniska (geologiskt sett sentida) förkastningar. Utpräglade utströmningsområden för grundvatten. För svensk berggrund onormal grundvattenkemi. En genomgång med avseende på dessa faktorer kan leda till att större eller mindre områden kan avföras från vidare studier. Viktiga frågor för de delar som därefter återstår är: Vilka områden kan ha särskilt goda förutsättningar att uppfylla kraven med avseende på säkerhet, teknik, mark och miljö samt samhällsaspekter? Vilka av dessa områden ger bra möjligheter att senare utföra en tillförlitlig kartläggning av framförallt de viktiga miljö- och säkerhetsfaktorerna? Förhållanden som i första hand är gynnsamma med avseende på de olika lokaliseringsfaktorerna är: En vanlig bergart utan intresse för annat utnyttjande av naturresurser. Detta minskar risken att området blir aktuellt för annan användning i framtiden. Stort område med få större sprickzoner. Detta ger extra flexibilitet vid kommande undersökningar och ökar möjligheterna att med stor säkerhet kunna anlägga ett tillräckligt stort förvar i bra berg. Hög blottningsgrad, enkla och homogena berggrundsförhållanden samt ett regelbundet system av sprickor/sprickzoner. Detta ger bra möjligheter att tidigt få en god förståelse av berggrundsförhållanden av betydelse för förutsättningarna för säkerhet och bergbyggnad. Tillgång till erforderlig infrastruktur och goda transportmöjligheter i form av hamn, järnväg eller väg. Begränsade behov av att ta mark i anspråk för nya vägar eller järnvägar. Få konkurrerande mark- och miljöintressen. Detta ger goda möjligheter att anpassa anläggningarna så att miljökraven uppfylls. Lokalt positivt intresse. Utifrån dessa kriterier görs en utvärdering, med strävan att identifiera och översiktligt värdera områden som kan vara intressanta för eventuella vidare undersökningar och för att se om det finns konkreta platser som kan vara av speciellt intresse för djupförvarets ovanjordsanläggning. De delutredningar som genomförts har alla syftat till att bidra med underlag till den utvärderingsprocess som redovisats ovan. I kapitlen 5 8 sammanfattas de resultat som utredningsarbetet i Hultsfreds kommun gett, med avseende på lokaliseringsfaktorerna säkerhet, teknik, mark och miljö samt samhälle. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 49

52 4.4 Underlag vid val av områden för platsundersökningar Minst två områden ska väljas för platsundersökningar. Dessa ska ligga i olika kommuner och ha goda utsikter att uppfylla högt ställda krav på säkerhet och miljöskydd. Vidare ska platserna ligga i kommuner som accepterar att medverka i fortsatta lokaliseringsstudier. De bedömningar som ska ligga till grund för valet av platsundersökningsområden kommer att baseras på redovisningar av urvalsunderlag, jämförelseunderlag och bakgrundsmaterial. Urvalsunderlaget utgörs av förstudierna i de sex kommuner som medverkar i lokaliseringsprocessen. Valet sker bland de områden som i förstudierna identifierats som intressanta för fortsatta undersökningar. Jämförelseunderlaget utgörs, förutom av urvalsunderlaget, av sammanställningar om lokaliseringsförutsättningar i andra konkret angivna områden. Det kan till exempel gälla de så kallade typområdena där SKB tidigare gjort undersökningar, områden som identifierats i regionala översikter och områden som utretts och undersökts i det finska platsvalsprogrammet. Syftet med jämförelseunderlaget är att valet av platsundersökningsområden ska kunna värderas mot ett brett och varierat underlag av andra konkret beskrivna områden. Jämförelseunderlag ska sammanställas på ett överskådligt sätt och redovisas av SKB under vintern 2000/2001. Bakgrundsmaterialet, slutligen utgörs av allmänna översikter eller speciella utredningar av i synnerhet geovetenskapliga frågor som kan vara av betydelse vid lokaliseringen. De länsvisa översiktsstudierna är en del av bakgrundsmaterialet, liksom Översiktsstudie 95 (se avsnitt 1.4). Dessa anger bland annat större sammanhängande delar av landet som inte bör komma ifråga och diskuterar en rad förhållanden som kan vara av betydelse vid värderingen av alternativa lokaliseringar på olika håll i landet. 4.5 Program för platsundersökning Frågor som ska besvaras vid en platsundersökning är hur berggrundsförhållandena ser ut på den aktuella platsen, vilka förutsättningarna är för förvarets långsiktiga säkerhet och för byggande under jord. Vidare ska utredningar göras av hur transporter och anläggningar kan utformas samt vilka konsekvenser för miljön som ett djupförvar medför på den aktuella platsen. SKB har utarbetat ett program för platsundersökningar. Detta program är generellt och oberoende av lokala förhållanden /4-6/. Som tidigare nämnts utarbetas också kriterier som kan användas för att bedöma om en plats uppfyller de ställda kraven och som även gör det möjligt att jämföra platser i olika avseenden. SKI och SSI kommer att lämna yttranden över platsundersökningsprogrammet och lokaliseringskriterierna med bedömningar av om myndigheterna ges möjligheter att få de uppgifter som krävs i en kommande ansökan. Samråd ska också ske med bland annat berörda kommuner. När platser valts för platsundersökningar utarbetar SKB platsspecifika program, baserade på det generella programmet, myndigheternas yttrande över detta samt på synpunkter från de aktuella kommunerna och lokalt berörda. 50 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

53 5 Förutsättningar för långsiktig säkerhet Förutsättningarna för att åstadkomma ett säkert djupförvar är kopplade till berggrundens egenskaper. I det material som behandlats i förstudiearbetet finns det inget som tyder på annat än att det i Hultsfreds kommun finns berggrund som uppfyller SKB:s kriterier för lokalisering av ett djupförvar. En dryg tredjedel av kommunens yta täcks av berggrund som, ur geovetenskaplig synpunkt, bedöms som intressant för vidare studier. Denna yta är fördelad på sex områden av varierande storlek. Smålandsgranit är den vanligaste bergartstypen inom dessa områden. 5.1 Inledning Som beskrivs i kapitel 4 är huvudprincipen för att åstadkomma en långsiktigt säker förvaring att isolera det använda kärnbränslet från biosfären (växter, djur och människor). Isoleringen åstadkoms genom inneslutning av bränslet i täta kapslar som omslutna av bentonitlera deponeras djupt i kristallin berggrund på en lämplig förvarsplats. Bergets roll är här att ge kapslarna och leran en gynnsam och stabil miljö. Faktorer som är viktiga och som beaktas i förstudien är förekomsten av regionala deformationszoner samt grundvattenförhållanden. Hänsyn tas också till berggrundens homogenitet, stabilitet och riskerna för framtida intrång i förvaret. Om isoleringen mot förmodan skulle brytas är det viktigt att förvaret förmår att hålla kvar radionukliderna eller fördröja deras transport genom berget så länge att radioaktiviteten hinner avklinga till ofarlig nivå. Underlag för bedömning av sådana förhållanden tas huvudsakligen fram vid en platsundersökning. Förstudien ger dock översiktlig information om betydelsefulla parametrar, däribland grundvattenströmning och grundvattnets kemiska sammansättning. Om radionuklider når markytan är recipientförhållandena (utströmningsområdets karaktär, huruvida det består av en sjö, en myr, ett vattendrag eller liknande) och spridningsvägarna i biosfären viktiga faktorer. Genom landhöjningen, mänsklig påverkan och klimatets naturliga växlingar förändras biosfären och recipientförhållandena gradvis. För djupförvaret eftersträvas en förläggning som är lämplig ur recipient- och biosfärssynpunkt på både kort och lång sikt. Dessa aspekter berörs dock endast översiktligt i förstudieskedet. Vid säkerhetsanalysen av djupförvaret görs en helhetsbedömning av säkerheten. Både berggrundens egenskaper på förvarsplatsen och djupförvarets tekniska utformning måste vägas in, eftersom säkerheten styrs av en kombination av dessa faktorer. Säkerhetsanalyser har genomförts i anslutning till den utvecklingsverksamhet som SKB har bedrivit och i samband med tillståndsansökningar. Därvid har olika alternativ för förvarsutformning och bergförhållanden studerats. Liknande studier har utförts av svenska myndigheter liksom av organisationer och myndigheter i flera andra länder. Analyserna baseras på de data om berggrunden som erhållits vid undersökningar på olika platser. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 51

54 I FUD-program 98 /5-1/ presenteras en aktuell översikt över metoder och databehov för säkerhetsanalyser. Den senaste och mest omfattande säkerhetsanalysen av det planerade djupförvaret, benämnd SR 97 /5-2/, publicerades i december Den har granskats av de svenska säkerhetsmyndigheterna och dessutom genomgått en internationell granskning. Utifrån SR 97 och de undersökningar som har utförts av berggrunden i Sverige bedömer SKB att man med en kombination av konstruktionsåtgärder och omsorgsfullt platsval med god marginal kan uppfylla kraven på långsiktig radiologisk säkerhet. SKB anser vidare att platser som är lämpliga för djupförvaret troligen finns på många håll i landet. I denna förstudie har det geovetenskapliga arbetet i huvudsak begränsats till att sammanställa och analysera befintliga data. Egna fältundersökningar (så kallade fältkontroller) har utförts under förstudien, men i relativt begränsad omfattning. Utgående enbart från detta underlag kan inga detaljerade säkerhetsanalyser utföras. Man kan därför inte heller fastslå att någon viss plats inom kommunen verkligen har de säkerhetsmässiga förutsättningar som krävs för ett djupförvar. Däremot kan man översiktligt bedöma de generella förutsättningarna i olika delar av kommunen vad avser långsiktig säkerhet. Bedömningarna baseras på de lokaliseringsfaktorer som diskuteras i avsnitt 4.2 och på allmän kunskap om sambanden mellan berggrundsförhållanden vid markytan respektive på förvarsdjup. SKB anser att en meningsfull säkerhetsanalys som avser ett djupförvar på en specifik plats måste ha föregåtts av omfattande geovetenskapliga undersökningar på just den platsen, först från ytan, därefter i borrhål. Detta blir aktuellt först under platsundersökningsskedet. I senare skeden, när data från detaljerade undersökningar i schakt och tunnlar blir tillgängliga, kan säkerhetsanalysen förfinas ytterligare. Samtidigt kan förvarets utformning i detalj anpassas till rådande bergförhållanden. Mot denna bakgrund har förstudiearbetet bedrivits med en stegvis uppläggning. Målet har varit att: I första hand identifiera och analysera olämpliga eller ogynnsamma förhållanden. Detta har inneburit att delar av kommunen avförts från vidare studier. I andra hand identifiera områden i kommunen där berggrunden bedöms ha goda förutsättningar att uppfylla de krav som ställs från säkerhetsmässig och bergteknisk synpunkt. 5.2 Bedömningsunderlag från förstudien Delrapporter Det geovetenskapliga utredningsmaterialet från förstudiens första skede redovisas i följande två delrapporter: Jordarter, bergarter och deformationszoner /5-3/. Grundvattnets rörelse, kemi och långsiktiga förändringar /5-4/. Figur 5-1 illustrerar vilka faktorer som de två delutredningarna i första hand belyser och vilka bidrag de därmed ger till det samlade bedömningsunderlaget. Centrala utredningsresultat som ligger till grund för slutsatserna är bland annat en berggrundsgeologisk karta över kommunen och dess närmaste omgivning, en karta som redovisar tolkade deformationszoner samt sammanställningar av data om berggrundens vattengenomsläpplighet och grundvattnets kemiska sammansättning. 52 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

55 Figur 5-1. Geovetenskapliga faktorer som belyses i förstudien. Delrapporterna bygger i sin tur på ett underlag i form av befintliga geovetenskapliga kartor och publikationer, topografiska och geofysiska data med mera. För den som vill tränga djupare in i det geovetenskapliga underlaget hänvisas i första hand till delrapporterna och deras referensförteckningar. Förstudien har också nyttjat resultat från förstudien i grannkommunen Oskarshamn /5-5/. Resultaten från delutredningarna ovan /5-3, 5-4/ sammanställdes i den preliminära slutrapporten från förstudien och låg till grund för de slutsatser som presenterades där /5-6/. I den preliminära slutrapporten indikerades också behov av att komplettera och fördjupa det geovetenskapliga utredningsmaterialet på vissa punkter. Under våren 2000 har därför följande kompletteringar gjorts: Geologiska fältkontroller inom två prioriterade områden. Jämförande studier av borrhålsdata om berggrundens vattengenomsläpplighet. Dessa kompletterande studier har redovisats i följande två, tillkommande delrapporter: Fältkontroll av berggrunden inom potentiellt gynnsamma områden /5-7/. Smålandsgranitens vattengenomsläpplighet Jämförelse av borrhålsdata från Äspö, Laxemar och Klipperås /5-8/. Rapporterna behandlar den första respektive sistnämnda punkten ovan. Den senare studien initierades av SKB i samband med förstudien i Oskarshamns kommun med syfte att belysa frågan om Smålandsgranitens vattenförande egenskaper. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 53

56 5.2.2 Underlagsmaterial Berggrund och jordarter För en tillförlitlig studie av geologiska förhållanden krävs att ett något större område än det egentliga intresseområdet beaktas. I detta fall omfattar därför undersökningsområdet inte bara Hultsfreds kommun utan även den närmaste omgivningen, se figur 5-2. Berggrundsgeologisk information finns huvudsakligen i form av publicerade kartor, se figur 5-2. Hela området täcks av så kallade PÖB-kartor (provisoriska översiktliga berggrundskartor) i skala 1: utgivna av Sveriges geologiska undersökning (SGU). Dessa grundar sig på äldre kartmaterial i kombination med observationer av bergblottningar längs vägar. De äldre kartorna utgörs av kombinerade jordarts- och berggrundskartor i skalorna 1: , 1: och 1: Områdets västra delar täcks av SGU:s moderna berggrundskartor i skala 1: Slutligen finns för den sydvästligaste delen av området detaljerade arbetskartor framtagna i samband med fältkurser för studenter vid Stockholms universitet. De översiktliga berggrundsgeologiska kartorna är väl lämpade för regionala (länsvisa) studier men alltför översiktliga för förstudiens behov. Länsvisa studier har utförts på uppdrag av SKB i bland annat Kalmar län /5-9/. SGU:s kombinerade berggrunds- och jordartskartor framställdes på 1800-talet eller under tidigt 1900-tal. De bygger på karteringsarbeten som i sig ofta är av hög kvalitet, men som av naturliga skäl inte är grundade på moderna klassificeringssystem och geofysiska mätdata. Den jordartsgeologiska informationen är genomgående omodern och översiktlig. I huvudsak består den av SGU:s kartserier Ab och Ac i skala 1: och 1: , de äldsta framtagna i slutet av 1800-talet. Det medför exempelvis att redovisningen av våtmarker är inaktuell. Dessutom finns brister i bland annat redovisningen av berg i dagen. Från delar av kommunen finns därutöver jordartskartor i skala 1:50 000, framtagna av Sveriges Geologiska AB (SGAB) och huvudsakligen grundade på flygbildstolkning. Även dessa kartor är översiktliga och klassificeringen av jordarter är generaliserad. Slutligen har en gles, vägbaserad rekognoscering med inriktning på jordartsgeologin genomförts i förstudien. Resultaten från SKB:s förstudie i grannkommunen Oskarshamn /5-5/ är av intresse även för förstudien i Hultsfreds kommun. Det gäller särskilt den berggrundsgeologiska informationen, eftersom de båda kommunerna till stora delar har likartad berggrund. I nordöstra delen av Oskarshamns kommun, bland annat vid Äspölaboratoriet, har omfattande och detaljerade geovetenskapliga undersökningar utförts. Resultaten har sammanställts inom ramen för förstudien i Oskarshamn /5-5/. Geofysisk information och topografiska data utgör viktiga komplement till berggrundsgeologiska kartor och fältobservationer. Det gäller särskilt vid sammanställning och tolkning av deformationszoner och vid bedömning av berggrundens radiuminnehåll. Data från flygburna mätningar av variationer i jordens magnetfält, elektriska egenskaper och naturliga gammastrålning svarar för huvuddelen av den geofysiska information som använts. SGU:s ordinarie kartbladsvisa flygburna mätningar täcker nästan hela området. I den resterande, sydvästra delen av undersökningsområdet har mätningar utförda av LKAB nyttjats. Utöver data från flygmätningar har även resultat från mätningar av variationer i tyngdkraftfältet, utförda i ett glest system av mätpunkter, kunnat användas. Höjddata ger information som är viktig ur flera aspekter. Bland annat kan ofta sprickzoner indikeras och hydrogeologiska förhållanden studeras. Lantmäteriet tillhandahåller digitala höjddata över hela landet i kvadratiska mätpunkter med 50, 200 och 500 meters upplösning. I förstudien har data med 50 meters upplösning använts. 54 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

57 Figur 5-2. Undersökningsområdet (hela bilden), Hultsfreds kommun och befintliga berggrundskartor för undersökningsområdet (efter /5-3/). FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 55

58 Man kan konstatera att den befintliga geologiska informationen från undersökningsområdet varierar avsevärt vad gäller såväl detaljeringsgrad och ålder som kvalitet. Modernt och detaljerat berggrundsgeologiskt underlag finns huvudsakligen för den västra delen av kommunen, men saknas för den östra. I övrigt är underlagsmaterialet i vissa fall omodernt och översiktligt inom hela kommunen, som för jordartsgeologin, eller av genomgående hög kvalitet och heltäckande, som fallet är för flyggeofysiska och topografiska data. Den ojämna kvaliteten medför att tillförlitligheten i de bedömningar som presenteras i utredningen varierar från en del av kommunen till en annan och mellan olika typer av parametrar. Grundvatten När det gäller grundvattenförhållanden har allmän information om avrinningsområden och årsmedelavrinning erhållits från Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI). Höjddata från Lantmäteriet har nyttjats även för den hydrogeologiska delen av utredningsarbetet. Data om vattenföring och grundvattnets kemiska sammansättning i den ytnära berggrunden (ner till cirka 150 meters djup) har i huvudsak hämtats från SGU:s brunnsarkiv. Eftersom grundvattenförhållandena ändras med djupet i flera avseenden är det viktigt att också beakta data från större djup. Det har emellertid, såvitt känt, inte gjorts några geovetenskapliga undersökningar som innefattat djupa borrhål i Hultsfreds kommun, och därmed finns inte heller några data. För att i någon mån kompensera för denna brist har data från tidigare undersökningar i Klipperåsområdet, cirka 45 kilometer söder om kommunen, nyttjats. Klipperås är ett av de områden i landet som undersöktes inom ramen för SKB:s typområdesprogram, med syfte att ta fram bakgrundsdata om förhållandena i svenskt urberg. Undersökningarna gjordes och innefattade bland annat borrningar till närmare 950 meters djup /5-10/. Stora delar av Hultsfreds kommun har en geologisk miljö som liknar den i Klipperåsområdet. Även från undersökningarna vid Äspölaboratoriet och på andra platser i Oskarshamns kommun finns omfattande data om grundvattnet på djupet. Skillnader i geologisk miljö under och efter den senaste istiden begränsar emellertid möjligheterna att nyttja denna information för att belysa grundvattenförhållandena i Hultsfreds kommun. Medan kusttrakterna i Oskarshamns kommun varit havstäckta under en stor del av perioden efter den senaste istiden, har större delen av Hultsfreds kommun legat över den högsta nivå som havet nått (högsta kustlinjen). Dessa olikheter i utvecklingshistoria återspeglar sig i skillnader i dagens grundvattenförhållanden, framförallt vad gäller grundvattnets kemiska sammansättning. Exploateringsintressen Uppgifter om malm- och nyttostensförekomster har huvudsakligen hämtats från SGU:s kartor och publikationer samt från länsstyrelsen i Kalmar län (täktdata). Uppgifter om undersökningstillstånd har tillhandahållits av Bergsstaten (den statliga myndighet som handlägger inmutningsärenden) via SGU:s mineralkontor i Malå. 5.3 Osäkerheter De bedömningar som redovisas i avsnitten nedan ska ses mot bakgrund av de begränsningar som ges av utgångsförutsättningarna för förstudiens geovetenskapliga arbete. 56 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

59 För det första baseras förstudiens utredningar /5-3, 5-4, 5-7, 5-8/ på befintligt material. Det innebär att underlaget är ojämnt geografiskt fördelat och därtill av skiftande ursprung, art och kvalitet. Kvaliteten har bedömts från fall till fall, men förstudien har inte innefattat någon systematisk analys av felkällor i materialet. Detta förfaringssätt har ansetts vara tillräckligt för förstudiens syfte. För det andra avser förstudien att ge en översiktlig bild av lokaliseringsförutsättningarna i kommunen. Detaljeringsgraden i utredningsarbetet har anpassats till detta. Det har bland annat inneburit att de geologiska sammanställningarna gjorts på underlag i skalintervallet 1: till 1:50 000, och huvudsakligen presenterats på kartor i skala 1: (i denna rapport kraftigt förminskade för att rymmas på en sida). I den skalan framträder inte enskilda geologiska objekt med utsträckning mindre än, grovt räknat, några hundratals meter. Motsvarande osäkerheter finns ibland i lägesbestämningar. Undersökningar i mer detaljerad skala på någon plats i kommunen skulle otvivelaktigt avslöja detaljerade geologiska förhållanden som inte framgår av underlaget från förstudien. För det tredje bygger bedömningarna i stor utsträckning på antagandet att berggrunden på förvarsdjup (cirka 500 meter) återspeglas av den berggrund som kan iakttas på markytan. Data från Äspölaboratoriet och de djupa borrhålsundersökningar som gjorts i Oskarshamns kommun ger tillsammans med generell erfarenhet en uppfattning om rimligheten i detta antagande /5-11/. När det gäller bergartsfördelning är erfarenheten inte oväntat att bestämningar på ytan av andelarna av olika bergarter i ett område i regel stämmer väl överens med situationen på djupet i samma område. En viktig förutsättning är att det finns möjligheter att göra direkta observationer av bergytan. I det avseendet varierar möjligheterna mellan olika delar av Hultsfreds kommun (se nedan). Även prognoser för parametrar som beskriver förekomst av sprickor (frekvens, längd, orientering) på djupet baseras på observationer vid ytan. Tillförlitligheten blir dock lägre än för prognoser av bergartsfördelningen. En anledning är att uppsprickningen i den ytnära berggrunden ofta är påverkad av ytrelaterade fenomen, däribland effekter av inlandsisarna. När det gäller sprickzoner är bedömningen att det allmänna mönstret (längder, avstånd mellan zoner, storlek på block som sprickzonerna avgränsar) inte är väsentligt annorlunda på 500 meters djup än vid ytan. Möjligheterna att förutsäga lägen för enskilda sprickzoner varierar starkt. Om inga andra data föreligger, antas tolkade sprickzoner vara brantstående. I detta skede kan inga tillförlitliga prognoser göras om förekomsten av horisontella sprickzoner. Grundvattenförhållandena på djupet är generellt betydligt svårare att bedöma med utgångspunkt från information från ytan än berggrundsförhållandena (enda undantaget är horisontella hydrauliska gradienter vilka kan bedömas utifrån topografiska data). Prognoser för vattengenomsläppligheten på djupet försvåras av att denna parameter är komplext beroende av berggrundens uppbyggnad. Till detta kommer att vissa av de bergparametrar som styr vattengenomsläppligheten, särskilt karaktären på sprickor och sprickzoner, i sig är mycket svårbedömda. Grundvattnets kemiska sammansättning ändras med djupet, varför prov från ytan inte i alla avseenden återspeglar förhållandena på djupet. Sammanfattningsvis bedöms de geologiska kartor och sammanställningar som gjorts i förstudien ge en grov men någorlunda korrekt bild av kommunens berggrund, även på 500 meters djup. Överraskningar, bland annat i form av flacka sprickzoner, kan dock förekomma när undersökningar drivs mot djupet. När det gäller grundvattnet är i detta skede osäkerheten större, eftersom bedömningarna baseras på stickprov i form av mätningar som gjorts på olika platser i den ytnära berggrunden (SGU:s brunnsdata). FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 57

60 5.4 Berggrund och jordtäcke Översikt I förstudiens utredning om jordarter, bergarter och deformationszoner /5-3/ beskrivs översiktligt hur Sveriges jordtäcke och berggrund är uppbyggda. Där redogörs också för den långa geologiska utvecklingshistoria under vilken olika inre och yttre processer har format den berggrund och det jordtäcke vi ser idag. Som exempel kan nämnas vulkanism, sedimentation, djupare magmatisk aktivitet, bergskedjebildning, deformation, erosion samt glaciala processer. I den geologiska översiktsstudien av Kalmar län /5-9/ ges en heltäckande redovisning av geologiska och hydrogeologiska förhållanden i länsskala. Med dessa beskrivningar som utgångspunkt kan berggrunden i Hultsfreds kommun studeras och värderas i ett regionalt och nationellt perspektiv. Merparten av Sveriges berggrund kan hänföras till tre så kallade orogeneser eller bergskedjebildningar. Områden som berörs av en orogenes kallas orogener eller orogena bälten. Eftersom det här är fråga om mycket storskaliga geologiska processer kan en orogen omfatta ett ansenligt område. Hultsfreds kommun med omgivningar ligger inom den svekokarelska orogenen, som omfattar nästan hela östra Sverige från Blekinge till Norrbotten. Detta område kan delas upp i huvudenheter, så kallade geologiska provinser, alltefter bildningshistoria och tektonisk utveckling. Berggrunden i Hultsfred tillhör det så kallade transskandinaviska magmatiska bältet (TMB), vilket omfattar större delen av sydöstra Sverige och domineras av bergarter som bildades för miljoner år sedan. Efter bildningen har berggrunden utsatts för deformation i flera skeden. Urberget har också under långa perioder täckts av sediment. Kommunens berggrund berörs inte av någon av de stora malmprovinser som finns i Sverige. Hela regionen är jämförelsevis malmfattig, och endast ett mindre område i sydvästra delen av Hultsfreds kommun är malmförande. Brytning och krossning av sten för ballaständamål eller brytning av annan nyttosten har också begränsad omfattning. Potentialen för sådana produkter bedöms dock som stor inom kommunen. Regionala plastiska deformationszoner som tros ha bildats för cirka miljoner år sedan korsar Hultsfreds kommun i västnordvästlig till ost-västlig riktning. Dessa är speciellt framträdande i den södra delen. Spröda deformationszoner (sprickzoner och förkastningar) i regional skala uppträder längs de flesta av de plastiska zonerna, vilket tyder på att de senare har reaktiverats en eller flera gånger. För övrigt uppvisar undersökningsområdet ett typiskt varierande sprickzonsmönster. Inga säkra tecken på sen- eller postglaciala rörelser i berggrunden har rapporterats från kommunen. Under den nuvarande geologiska perioden, kvartärtiden, som började för cirka två miljoner år sedan, har klimatet växlat mellan varma och kalla skeden. Under kallperioderna har glaciärerna ökat i volym och ibland bildat inlandsisar som täckt betydligt större arealer av jordens yta än vad som är fallet idag. Sveriges jordarter har till övervägande del bildats under och efter den senaste istiden, som började för cirka år sedan. Den slutliga avsmältningen av inlandsisen inleddes för cirka år sedan och tycks med några undantag ha skett i ganska jämn takt. Isfronten nådde området för Hultsfreds kommun för omkring år sedan och drygt 100 år senare var området isfritt. Den största delen var då fastland men vissa dalstråk var täckta av vattnet i Östersjösänkan, som då bestod av sötvatten. Dessa delar av kommunen är således belägna under högsta kustlinjen, som i Hultsfredsområdet ligger cirka 110 meter över den nuvarande havsnivån. Ingen del av kommunen har varit vattentäckt under Östersjöns salta stadier. 58 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

61 Den långvariga belastningen från inlandsisen pressade jordskorpan nedåt. När isen smälte försvann belastningen successivt och en höjning av jordskorpan inleddes, först snabbt, sedan efter hand allt långsammare. Denna process, som alltjämt pågår, brukar benämnas landhöjning. Även havsnivån har ändrats sedan istiden, bland annat som en följd av de stora mängder vatten som frigjordes vid avsmältningen av ismassorna. Under större delen av perioden efter istiden har dock landet höjt sig i förhållande till havet. Idag är den relativa landhöjningen i området cirka 1,5 millimeter per år. Jordtäcket i Hultsfreds kommun har i huvudsak skapats i en miljö med isavsmältning i övergångszonen mellan hav och land. Utanför dalstråken är andelen berg i dagen stor och jordlagren relativt tunna. De består till största delen av morän och spridda torvavlagringar. I dalstråken är berggrunden blottad i mer begränsad omfattning och jordlagrens mäktighet kan vara betydande. I flera av dalgångarna finns stråk av stora isälvsavlagringar, däribland ett mycket stort isälvsdelta, Hultsfredsdeltat, vid Hultsfreds tätort Jordarter Allmänt Med en jordart avses de lösa avlagringar som täcker berggrunden. Vanliga jordarter är exempelvis morän, sand, grus, lera och torv. Djupförvarets långsiktiga säkerhet påverkas normalt inte av jordartsgeologiska förhållanden. En hög andel kalt berg (hög blottningsgrad) och tunt jordtäcke underlättar dock geologiska undersökningar, medan mäktiga och komplexa jordlager är en försvårande omständighet. En liten andel berg i dagen medför även större osäkerhet vid tolkning av de berggrundsgeologiska förhållandena. Hultsfreds kommun uppvisar i dessa avseenden en varierad bild. Jordartskartan Figur 5-3 visar en översiktlig jordartskarta över Hultsfreds kommun /5-3/. I höjdområdena är jordtäcket nästan genomgående tunt och andelen berg i dagen hög (röd färg på kartan i figur 5-3). Ett par mindre områden, ett väster om Hultsfreds tätort och ett annat längst i söder, liksom dalgångarna, skiljer sig märkbart från omgivningen genom en förhållandevis låg andel berg i dagen. Sett över hela kommunen varierar jordmäktigheterna avsevärt, från högst någon till några meter utanför dalstråken till meter och ibland mer i dalgångarna. Morän Den jordart som har den största utbredningen i kommunen är morän (grå färg på kartan). Morän är en så kallad glacial jordart bildad av bergmaterial som inlandsisen plockat upp, transporterat och bearbetat samt därefter avlagrat. Moränjordarna i Hultsfreds kommun har en sammansättning som oftast återspeglar de bergarter som finns lokalt. Kornstorleken varierar inom vida gränser, upp till stora block, men sand och silt utgör de största andelarna. Moränens ytformer återspeglar i allmänhet den underliggande bergytan och mäktigheten är oftast begränsad till några få meter. I spridda områden, exempelvis i ett stråk sydost om Järnforsen, finns en så kallad småkullig morän, avsatt i ytformer som är typiska för områden där isolerade isrester smält undan. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 59

62 Figur 5-3. Jordartskarta över Hultsfreds kommun (efter /5-3/). 60 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

63 Isälvssediment Till glaciala jordarter hör även isälvssediment (mörkgrön färg på jordartskartan) som transporterats och sorterats av isälvar och smältvattenströmmar i och i anslutning till landisen, för att slutligen avlagras vid isfronten eller i dalstråk nedströms denna. Isälvssedimenten utgörs huvudsakligen av grus och sand. Vissa av avlagringarna har påverkats av svallning, det vill säga bearbetats av vågor. Isälvssedimenten är då omgivna av svallsediment. Ibland har isälvsavlagringarna eroderats av vattendrag. Inom Hultsfreds kommun finns fyra klart urskiljbara stråk med isälvsavlagringar som främst följer områdets större dalgångar. Dessa är, från nordost mot sydväst: Kärebyåsen. Silverdalsåsen med Hultsfredsdeltat. Järedaåsen. Virserumsåsen. De mängder sediment som ingår i Kärebyåsen är förhållandevis små och utspridda i jämförelse med övriga åsar. Silverdalsåsen är mäktigare. Längst i söder är avlagringarna spridda, men samlar sig nordväst om Björnhult till ett sammanhängande stråk som norr om sjön Hulingen övergår i det mäktiga Hultsfredsdeltat. Detta har vid mynningen av Silverdalen avsatts i direkt kontakt med iskanten. Deltat är mycket stort; fyra kilometer i sitt bredaste parti, och därtill mäktigt. Järedaåsen ingår i samma stråk som Högsbyåsen, vilket är benämningen mellan Bockara och kusten. Detta stråk är en av de största åsbildningarna i sydöstra Sverige. De enskilda avlagringarna i Järedaåsen är av skiftande karaktär. Virserumsåsen, slutligen, har en nästan sammanhängande sträckning genom sydvästra delen av kommunen. Vissa partier är mycket höga med mäktiga sediment. Den så kallade Kärringryggen strax norr om Virserum är en av södra Sveriges mäktigaste åsbildningar med krönet beläget cirka 40 meter över åsens fot. I alla fyra stråken har naturgrus utvunnits i betydande omfattning. På senare tid har dock uttaget av naturgrus minskat, till förmån för krossberg. Isälvsstråken i Hultsfreds kommun utgör också betydande grundvattenmagasin, inte minst Silverdalsåsen med Hultsfredsdeltat som är kommunal vattentäkt för Hultsfreds tätort. De finaste partiklarna som följde med vattnet från isälvarna avsattes i regel långt från isfronten och bildade sediment i form av lera och silt i den issjö som fanns framför isen. På jordartskartan har dessa glaciala sediment slagits samman med postglaciala finkorniga sediment under beteckningen lera och silt (gul färg på kartan). De finkorniga sedimenten i dalstråken upptar i realiteten betydligt större arealer än vad som framgår av jordartskartan, eftersom de till stora delar överlagras av andra jordarter, däribland sand, torv och gyttja. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 61

64 Postglaciala sediment Med postglaciala jordarter avses jordarter som bildats efter istiden. Hit hör postglaciala sediment och organiska jordarter. De förra har främst bildats genom omlagring av glaciala jordarter, efter det att inlandisen lämnat området. De postglaciala sedimenten i området markeras (förutom de finkorniga sedimenten som beskrevs ovan) på jordartskartan med rödbrun färg och under beteckningen postglacial sand. De består dels av svallsediment, dels av älv- och svämsediment. Svallsedimenten finns bara i områden under högsta kustlinjen. Älv- och svämsedimenten har uppstått då åarna som genomflutit dalgångarna efter istiden eroderat och omlagrat tidigare avsatta jordarter. Organiska jordarter De organiska jordarter som finns inom kommunen domineras av torv. Jordartskartan, som i huvudsak bygger på omkring hundra år gamla fältundersökningar, ger en något felaktig bild av arealen torvmarker eftersom många av de ursprungliga torvmarkerna idag är utdikade och uppodlade, framförallt i dalstråken. Torvtäcket har sedan jordartskartan upprättades i stor utsträckning försvunnit eller kraftigt reducerats till följd av oxidation och erosion av torven. I torvmossarna uppgår torvmäktigheten i allmänhet till 3 4 meter Bergarter Allmänt Allmänt eftersträvas en homogen och sprickfattig kristallin berggrund för djupförvaret. I en sådan geologisk miljö kan låg vattengenomsläpplighet, goda bergbyggnadstekniska egenskaper och i övrigt gynnsamma förhållanden förväntas. Figur 5-4 visar den berggrundskarta som på basis av befintlig information tagits fram i förstudien /5-3/. Kartan täcker kommunen med omgivning. Den har sammanställts i skala 1: men återges här förminskad till skala 1: Förutom bergartsfördelningen återger kartan också mera betydande sprickzoner (se avsnitt 5.4.5). Bergarterna indelas vanligen, med utgångspunkt från bildningssättet, i tre grupper: Djupbergarter. Ytbergarter. Gångbergarter. Djupbergarter bildas, som namnet antyder, på stora djup i jordskorpan genom att en bergartssmälta (magma) tränger uppåt och till följd av sjunkande temperatur och tryck stelnar till en bergart. På grund av upplyftning och erosion kan sådana bergarter idag finnas vid ytan. Magmorna kan ha varierande kemisk sammansättning. Man skiljer mellan granitiska magmor, som ger upphov till kvartsrika bergarter, och basaltiska magmor, som bildar kvartsfattiga bergarter. Med hjälp av kvartshalten (egentligen SiO 2 -halten) kan man göra en indelning i sura (kvartsrika), intermediära och basiska (kvartsfattiga) bergarter. Ytbergarterna har bildats genom att vulkaniska produkter (lava eller aska) eller sediment först flutit ut eller på annat sätt avsatts på eller nära markytan samt därefter sjunkit längre ner i jordskorpan och bildat bergarter. 62 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

65 Figur 5-4. Berggrundskarta över Hultsfreds kommun med omgivning (modifierad efter /5-3/). Fältkontroller har utförts i de streckade områdena inom den inramade delen. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 63

66 Gångbergarterna utgör ett mellanled och bildas vanligtvis sent i ett geologisk skeende. De utgörs antingen av så kallade aplit-, granit- och pegmatitgångar, som bildas ur stelnande kiselrika (sura) magmor, eller av diabas som uppkommer ur en lättflytande kiselfattig (basisk) magma. Omvandlade basiska gångbergarter betecknas amfibolitgångar. Gångar utgör mer eller mindre markanta inhomogeniteter i berggrunden som kan vara förknippade med ökad vattenföring och medföra problem ur anläggningsteknisk synvinkel. Djupbergarter Undersökningsområdet domineras arealmässigt av djupbergarter. Dessa kan med utgångspunkt från när de bildades indelas i två grupper, äldre (1 830 miljoner år eller äldre) respektive yngre (cirka miljoner år). Äldre djupbergarter Södra delen av Hultsfredsområdet korsas i västnordvästlig till ost-västlig riktning av ett långsträckt bälte med äldre granitiska bergarter (metagranitoider) som sträcker sig från Oskarshamn i öster till Huskvarna i väster (ljusbruna på berggrundskartan). Bergarterna utgörs av granit, granodiorit och tonalit. Dessa äldre metagranitoider är i allmänhet medelkorniga till grovt medelkorniga och vanligen grå till färgen. Tillsammans med de äldre metagranitoiderna uppträder rikligt med diorit- och gabbromassiv (gröna på kartan). Ett av de större ligger vid Virserum och innehåller på en del ställen även malmmineral som tidigare brutits i en gruva i Virserums samhälle. En datering av en äldre metagranitoid, en tonalit från Bäckaby, cirka 40 kilometer väster om Virserum, gav åldern miljoner år. Yngre djupbergarter Berggrunden i Hultsfreds kommun med omnejd domineras av en grupp cirka miljoner år gamla djupbergarter som brukar sammanfattas under benämningen Smålandsgranit. På berggrundskartan i figur 5-4 har denna bergartsgrupp markerats med röda färger och olika varianter skiljs åt med hjälp av färgnyanser och prickraster. Övergångarna mellan olika varianter av Smålandsgranit är ofta diffusa, varför gränsdragningarna på kartan ska ses som ungefärliga. Störst utbredning har en röd till gråröd, medel- till grovkornig typ av Smålandsgranit som benämns Växjögranit (röd färg utan prickar på berggrundskartan). Den förekommer framförallt i ett band västerut från linjen Hultsfred-Målilla. Växjögraniten har på vissa lokaler glest fördelade ögon av kalifältspat och är i allmänhet homogen och relativt sprickfattig. I Kvillsfors-Järnforsenområdet är den dock förskiffrad inom den där förekommande plastiska skjuvzonen (se avsnitt 5.4.4). Efter Växjögraniten är den i allmänhet rödgrå variant av Smålandsgranit som brukar kallas Filipstadsgranit den vanligaste (rosa färg utan prickar på kartan). Den är ögonförande (porfyrisk) och medel- till grovkornig. Filipstadsgraniten är ibland förskiffrad, i skjuvzoner till och med mycket kraftigt, och är då svår att skilja från de äldre metagranitoiderna. Områden med granodiorit och kvartsmonzodiorit har skiljts ut med särskilda beteckningar på kartan (rosa färg med glest prickraster). Dessa bergarter återfinns framförallt i området väster om Mariannelund och utgörs av finkorniga till medelkorniga, gråsvarta, här och var lätt rödaktiga bergarter. Även dessa kan ha porfyrisk utbildning med ögon av fältspat och kvarts. Finkorniga graniter (röda med tätt prickraster) uppträder i större eller mindre områden, till exempel väster om Stora Hammarsjön, samt sydväst och sydost om Mariannelund. 64 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

67 Söder om Björnhult finns en gråröd, grovt medelkornig granit (skarpt röd på berggrundskartan), som på äldre kartor ofta betecknas som yngre granit. En fältkontroll i samband med förstudiens geologiska utredningsarbete har dock visat att bergarten sannolikt är en variant av Smålandsgranit. Öster om Storebro och väster om Lönneberga samt mellan Mörlunda och Kristdala uppträder basiska massiv med diorit- och gabbrobergarter i Smålandsgraniterna. Mindre massiv förekommer även exempelvis norr om Kvillsfors samt norr och söder om Järnforsen. Diorit och gabbro som förekommer tillsammans med de äldre metagranitoiderna bedöms vara likåldriga med dessa, medan samma bergarter i Smålandsgraniterna är av Smålandsgranitålder /5-3/. Det finns alltså två generationer av dessa bergarter, men eftersom de inte skiljer sig åt i övrigt har de fått en gemensam beteckning på berggrundskartan. Ytbergarter Även ytbergarterna bildar två åldersgrupper, en med bergarter som är äldre än miljoner år och en med åldern cirka miljoner år. Den senare dominerar arealmässigt. Båda grupperna består av vulkaniska bergarter. Äldre ytbergarter (äldre än miljoner år) De äldre vulkaniterna (svagt gula på berggrundskartan i figur 5-4) uppträder i ett smalt, ungefär ost-västligt stråk söder om Virserum. De är i huvudsak sura till intermediära och i allmänhet porfyriska. Utseendemässigt är de äldre vulkaniterna svåra att skilja från de yngre. De äldre vulkaniterna genomsätts dock av en granit som åldersdaterats till miljoner år och måste alltså vara äldre än denna. Yngre ytbergarter (cirka miljoner år gamla) Större sammanhängande områden med yngre vulkaniter (gula på berggrundskartan) förekommer i huvudsak i två områden, i den nordvästra respektive sydöstra delen av undersökningsområdet. De vanligaste bergarterna i denna grupp är porfyrer med 5 6 millimeter stora kristaller, så kallade strökorn, i en mycket finkornig mellanmassa. Färgen kan variera avsevärt, från röd över brun till gråsvart och svart. Även en grå variant upptar stora ytor. I de mer välbevarade porfyrerna finns här och var fragment av aska och pimpsten. Delar av de vulkaniska områdena utgörs av tuff, som är förstenad vulkanisk aska. Gränsen mellan de yngre porfyrerna och finkorniga graniter är ofta svår att dra. Gångbergarter Gångbergarterna bildar en arealmässigt underordnad bergartsgrupp inom undersökningsområdet. De utgör inhomogeniteter i berggrunden och kan ha betydelse för det lokala grundvattenflödet. Granit-, aplit- och pegmatitgångar De bergarter som på kartan i figur 5-4 betecknats som finkornig granit, aplit och pegmatit (röda korta streck) formar gångar eller mindre massiv. Gångporfyr I området uppträder ett antal gångar med porfyr, så kallad gångporfyr (mörkblå streck på kartan). De har vanligen ungefär nordvästlig riktning. Bredden varierar från ett par meter till cirka tio meter. Gångarnas ålder har bestämts till cirka miljoner år, vilket visar att de är nära besläktade med Smålandsgraniterna. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 65

68 Diabas Diabasgångar av olika åldrar skär genom berggrunden i undersökningsområdet. De långa diabasgångar som är orienterade i ungefär nord-sydlig riktning är yngst (lila streck på kartan). De är meter breda och framträder som regel i den magnetiska anomalikartan, framförallt i den sydligaste delen av Hultsfredsområdet. Diabasen är gråsvart och fin- till medelkornig. Sannolikt tillhör dessa diabasgångar de så kallade Blekinge-Dalarnadiabaserna, vilkas ålder bestämts till cirka 930 miljoner år /5-3/. De ostnordostliga, icke blottade diabaser som med hjälp av den flygmagnetiska anomlikartan framtolkats i området mellan Karlstorp och Storebro tillhör förmodligen samma generation. Äldre diabaser är vanliga nära kontakterna mellan graniter och vulkaniter i nordvästra delen av Hultsfredsområdet (svarta spolar på berggrundskartan). De är i allmänhet relativt små och framträder inte i den magnetiska anomalibilden. Det är viktigt att poängtera att förekomsten av diabasgångar är dåligt känd i de områden som inte täcks av moderna berggrundskartor, i stort sett östra halvan av undersökningsområdet. Sannolikt är diabasgångar lika vanliga där som i det västra området. Klotdiorit En geologisk kuriositet inom Hultsfredsområdet är den så kallade klotdiorit som finns vid Slättemossa, cirka sju kilometer norr om Virserum. Bergarten består av dioritiska, klotformiga kroppar inneslutna i ögongranit. Bollarna, som vanligen mäter 0,6 1 decimeter i genomskärning, är vackert rundade, ibland klotrunda men vanligen utdragna eller spolformade. Hur denna bergart har bildats är ännu inte klarlagt. Berggrundens radiuminnehåll I förstudien har en karta som visar berggrundens radiuminnehåll i Hultsfreds kommun tagits fram /5-3/, se figur 6-9 i kapitel 6. Eftersom radon bildas när radium sönderfaller, utgår man från berggrundens radiuminnehåll när man vill uppskatta radonhalter i berganläggningar eller bergborrade brunnar. Radonhalterna i djupförvaret kommer inte att påverka den långsiktiga säkerheten, men om halterna blir höga kan det krävas åtgärder i form av bland annat extra ventilation för att undvika arbetsmiljöproblem. Eftersom radonfrågan berör bygge och drift behandlas den närmare i kapitel 6. Kartan i figur 6-9 visar att förhöjda radiumhalter (halter över 50 becquerel per kilo) endast föreligger i ett område. Detta sammanfaller i stort sett med berggrundskartans markering för finkornig granit omedelbart väster om Stora Hammarsjön, sydväst om Hultsfreds tätort. En berganläggning i den finkorniga graniten kan komma att kräva ökade ventilationsinsatser under anläggnings- och drifttiden Berggrundens homogenitet Begreppet homogenitet måste för att bli meningsfullt relateras till skala. Som inhomogen berggrund räknas i detta sammanhang exempelvis berggrund som innehåller en stor mängd mindre intrusioner, gångbergarter och inneslutningar. På grund av att moderna, detaljerade berggrundskartor saknas i den östra delen av undersökningsområdet, se figur 5-2, är berggrundens homogenitet där svårbedömd. 66 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

69 Den generellt sett mest homogena berggrunden utgörs av de större massiven av medelkornig till grovkornig Smålandsgranit (Växjö- och Filipstadsgranit). Exempelvis bedöms delar av massivet med Växjögranit väster om Hultsfreds tätort som relativt homogena, bortsett från förekomsten av vissa diabaser. Massivet med Filipstadsgranit mellan Hultsfreds tätort och Björnhult är sannolikt också jämförelsevis homogent, men bedömningen där försvåras av bristen på modernt och detaljerat kartunderlag. Även i den nordöstligaste delen av undersökningsområdet (delvis utanför kommungränsen) förefaller berggrunden vara relativt homogen. Varken gabbro-dioritbergarter, diabaser eller inneslutningar förekommer, såvitt det kan bedömas, i någon större omfattning. Också resultaten av den utförda fältkontrollen, se avsnitt 5.6, tyder på att detta område är homogent. Markant inhomogen berggrund återfinns i den nordvästra delen i Mariannelund-Silverdalen-Karlstorpsområdet. Där är diabasgångarna talrika, men även granit- och pegmatitgångar förekommer, och området uppvisar generellt en relativt stor bergartsvariation. I kontaktområden mellan bergarterna finns rikligt med inhomogena blandbergarter. Berggrund med betydande inhomogeniteter påträffas också i området mellan Kvillsfors, Virserum och Bockara. I den dominerande äldre metagranitoiden förekommer talrika inslag av större eller mindre massiv av gabbro och diorit. Diabasgångar finns också i stort antal. Även i den yngre Smålandsgraniten söder om de äldre metagranitoiderna är diabasgångar relativt vanliga Deformationszoner Allmänt Deformationszoner kan enklast beskrivas som långsträckta zoner utefter vilka berggrunden rört sig. Rörelserna är resultatet av belastningar som påverkat berggrunden under den geologiska utvecklingen. Deformationszonerna kan vara av olika typ och storlek, alltifrån enskilda små sprickor till breda plastiska skjuvzoner med en längdutsträckning på hundratals kilometer eller mera. Figur 5-5 illustrerar hur deformationszoner kan uppkomma under olika förhållanden. På stort djup i jordskorpan råder sådana förhållanden, bland annat höga temperaturer, att berggrunden beter sig som en trögflytande (plastisk) massa. Deformationer ger på detta djup upphov till plastiska skjuvzoner, vilket innebär att bergarterna blir förskiffrade eller förgnejsade. Högre upp i jordskorpan blir berggrunden alltmer spröd, varför deformationer istället orsakar sprickor, som i vissa fall koncentreras till sprickzoner. Där rörelser skett parallellt med sprickzonen brukar den betecknas som en förkastning. När en deformationszon väl utvecklats utgör den en försvagning i berggrunden, till vilken eventuella senare rörelser tenderar att koncentreras. Zoner i svenskt urberg bär därför ofta spår av rörelser i flera skeden (så kallad reaktivering) och det är vanligt att sprickzoner uppträder i anslutning till äldre, plastiska skjuvzoner. Deformationszoner i berggrunden påverkar lokaliseringsförutsättningarna i flera avseenden. Mekaniskt utgör de försvagningar i berggrunden, och eventuella framtida bergrörelser kan därför förväntas ske i redan existerande zoner. Vidare sker merparten av grundvattencirkulationen i kristallin berggrund i sprickzoner. Större vattenförande sprickzoner bör helt undvikas vid lokaliseringen av djupförvaret. Mindre vattenförande sprickzoner kan accepteras inom den bergvolym där förvaret förläggs, men påverkar då eventuellt utformningen av anläggningen. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 67

70 Figur 5-5. Plastisk och spröd deformation av berggrunden. Övergången från spröda till plastiska förhållanden sker gradvis på kilometers djup (efter /5-5/). I förstudien har en karta över deformationszonerna i undersökningsområdet sammanställts, se figur 5-6. Kartan bygger på en samtolkning av information från flera källor. Den innefattar bland annat en sammanställning av plastiska planstrukturer (förskiffring, gnejsighet, bandning) som uppmätts vid tidigare geologisk kartering inom området samt magnetiska och topografiska data och fältiakttagelser av kraftigt deformerade bergarter (myloniter och krossbreccior). Berggrunden inom undersökningsområdet kan med avseende på deformationsstil och grad av omvandling indelas i följande tre huvudgrupper (se figur 5-6): Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Vulkaniska och intrusiva bergarter som är cirka miljoner år gamla (ljusbeige och ljusröd färg på kartan i figur 5-6). Dessa bergarter är relativt välbevarade. Kraftigare deformation och omvandling, utbildad i slutskedet av den svekokarelska orogenesen, förekommer endast lokalt och i vissa stråk. Vulkaniska och intrusiva bergarter som är cirka miljoner år gamla eller äldre (aprikosfärgade fält på kartan). Bergarterna har påverkats av plastisk deformation och omvandling för cirka miljoner år sedan, delvis också senare under den svekokarelska orogenesen. Diabasgångar (svarta spolar och lila streck på kartan) samt eventuellt det lilla område söder om Björnhult som markerats med mörkt röd färg på deformationskartan. Dessa bergarter är yngre än den plastiska deformationen och omvandlingen av berggrunden. Till skillnad från bergarterna i grupp 2 och delvis även grupp 1 är de därför endast påverkade av spröd deformation. Beträffande området söder om Björnhult råder emellertid, som tidigare nämnts, se avsnitt 5.4.3, viss tveksamhet om åldern, varför grupptillhörigheten vad avser deformation också är osäker. 68 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

71 Figur 5-6. Tolkade deformationszoner i Hultfreds kommun med omgivning (efter /5-6/). Fältkontroller har utförts i de streckade områdena inom den inramade delen. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 69

72 Omvandling och deformation i undersökningsområdet Ur deformationssynpunkt uppvisar den södra delen av undersökningsområdet en delvis annorlunda karaktär än den norra. Den södra delen är starkt präglad av ett system av regionala skjuvzoner som i ungefär öst-västlig riktning genomkorsar området. I norr, däremot, är utbredningen av plastiska skjuvzoner betydligt mer begränsad. Plastisk deformation I det urberg som vi idag kan se i sydöstra Sverige skedde övergången från plastiska till spröda förhållanden för cirka miljoner år sedan. De skjuvzoner som förekommer i Hultsfredsområdet är alltså mycket gamla. Den södra delen av Hultsfreds kommun genomkorsas av ett storregionalt system av skjuvzoner som fortsätter flera tiotals kilometer åt både öster och väster. Systemet är den västliga fortsättningen på vad som längre österut brukar kallas Oskarshamn-Bockarazonen. Det består av öst-västliga till västnordvästliga plastiska skjuvzoner som bildar ett sammanflätat mönster (svart prickraster på kartan i figur 5-6). Zonerna är brant till vertikalt stupande. Deformationen är, som i de flesta system av plastiska skjuvzoner, inte homogen utan koncentrerad till enskilda, undulerande (vågformade) zoner. Mellan dessa finns partier med bättre bevarad berggrund, så kallade tektoniska linser. Den stora gabbrokroppen vid Virserum, se figur 5-4, ligger i den största av linserna. Zonerna inom skjuvzonssystemet har förmodligen reaktiverats ett flertal gånger under den geologiska utvecklingen. Reaktiveringen har då delvis skett under spröda förhållanden, eftersom sprickzoner och förkastningar i regel förekommer i anslutning till de plastiska skjuvzonerna. Undersökningsområdet norr om de stora plastiska skjuvzonerna har påverkats i betydligt mindre omfattning av plastisk deformation. Här domineras berggrunden av cirka miljoner år gamla Smålandsgraniter och Smålandsvulkaniter (Grupp 1 ovan), men även diabasgångar förekommer (Grupp 3). De senare uppträder framförallt i områdets västra delar. I den nordöstra delen av undersökningsområdet, utmed stråket av vulkaniska bergarter sydost om Hultsfred, finns en tolkad plastisk skjuvzon av mindre format och med osäker utbredning. Lokaler med kraftig deformation och mylonit indikerar dock att den plastiska deformationszonen stryker i nordvästlig riktning från Kristdala, genom Hultsfreds tätort upp emot Mariannelund. Förutom de ovan nämnda zonerna förefaller inga plastiska skjuvzoner av regional karaktär finnas inom undersökningsområdet. Stråkvisa, smala (decimeter- till meterbreda) skjuvzoner samt myloniter har dock observerats mellan Pauliström och Lönneberga, varför det inte kan uteslutas att fler plastiska skjuvzoner kan förekomma. Spröd deformation De spröda regionala deformationszonerna bildar ett mönster med såväl nordvästliga, nordostliga och öst-västliga som nord-sydliga riktningar. Mest framträdande är det system av nord-sydliga sprickzoner som löper norrifrån från Vimmerby, genom Storebro och Hultsfred till Målilla och vidare söderut genom Mörlunda till Högsby, varefter det fortsätter med sydostlig riktning. Detta system är förmodligen sammansatt av flera enskilda sprickzoner. Topografiskt avspeglar det sig i en kombination av breda sänkor och smalare, mer markerade dalar, till exempel de stora sänkorna väster och söder om Mörlunda, Hultsfredssänkan och dalgången vid Storebro (rött prickraster på deformationskartan). Enligt /5-12/ är den nord-sydliga delen en förkastning som utgör den västra begränsningen av det subkambriska peneplanet, från Målilla och norrut genom undersökningsområdet. Området väster därom, som domineras av nordvästliga och nord-sydliga sprickzoner, är topografiskt 70 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

73 betydligt högre än området öster om dalgången. Det östra området uppvisar ett mer oregelbundet sprickzonsmönster än det västra. Norr om det regionala öst-västliga systemet av skjuvzoner finns ytterligare några nordsydliga sprickzoner av regional karaktär. En löper från Järnforsen i söder till Mariannelund och vidare norrut och en annan från norr om sjön Möckeln och söderut mot Högsby. Det mest homogena sprickzonsmönstret inom den norra delen av undersökningsområdet finns i området väster om Hultsfreds tätort och nordost om Järnforsen. Förutom de regionala nord-sydliga zonerna har sprickzonerna i området en i stort sett enhetlig nordvästlig orientering, se figur 5-6. Avstånden mellan zonerna är i allmänhet 1 3 kilometer, om hänsyn tas även till zoner av mer lokal karaktär. Övriga delar av undersökningsområdet uppvisar ett mer oregelbundet sprickzonsmönster. De regionala sprickzonerna i den del av kommunen som ligger norr om det stora systemet av skjuvzoner avgränsar berggrundsblock som till ytan kan vara upp till flera tiotals kvadratkilometer stora. Blocken innehåller dock i sig sprickzoner av lokal karaktär, vilka måste kartläggas om vidare undersökningar skulle bli aktuella. De dominerande riktningarna för sprickzoner i den södra delen av undersökningsområdet är nordvästliga till öst-västliga, framförallt i den västra delen av delområdet, se figur 5-6. Även nord-sydliga och nordostliga orienteringar förekommer dock. Norr om Fågelfors, längs den sydliga av de stora skjuvzonerna, finns en av de mest framträdande och välkända sprickdalarna inom hela undersökningsområdet. Den kan beskådas bland annat vid More Kastell intill kommungränsen nordväst om Fågelfors. Avståndet mellan de tolkade sprickzonerna (inklusive zoner av något mer lokal utbredning) är även i den södra delen av undersökningsområdet cirka 1 3 kilometer. Bortser man från vissa mindre zoner kan större berggrundsblock definieras. Stupningen är ofta svår att bedöma, beroende på att zonerna sällan är blottade, men de flesta förmodas stupa relativt brant. Förekomst av kraftigt deformerade bergarter (till exempel breccior) och brott i det subkambriska peneplanet bekräftar att många av de tolkade zonerna utgör sprickzoner/förkastningar. Kartan i figur 5-6 ger väsentligen en projektion i planet av ett i realiteten tredimensionellt mönster av sprickzoner. Flackt orienterade zoner kan då bli underrepresenterade, eftersom de är svåra eller omöjliga att upptäcka från ytan. Att sådana zoner kan förekomma visar detaljerade undersökningarna i andra områden, se exempelvis /5-13/. Sammanfattning deformationszoner Berggrunden inom Hultsfreds kommun har påverkats av dels plastisk deformation, som bland annat resulterat i storskaliga plastiska skjuvzoner, dels av spröd deformation som gett upphov till både storskaliga förkastningar och till sprickzoner i olika skalor. Vissa sprickzoner följer de äldre skjuvzonerna, medan andra skär dessa i varierande vinklar. De uthålliga spröda deformationszonerna avgränsar större berggrundsblock. De flesta av dessa är belägna utanför det system av plastiska skjuvzoner som finns i kommunens södra del, men några förekommer också i tektoniska linser inom detta system. Blocken är ofta i storleksordningen kvadratkilometer. Eftersom utrymmesbehovet för djupförvaret beräknas bli cirka två kvadratkilometer, finns därmed ur denna aspekt goda möjligheter att förlägga anläggningen inom ett sådant block. Inom blocken finns erfarenhetsmässigt mindre sprickzoner. Detaljerade geologiska undersökningar, inklusive borrning, krävs för att utreda frekvens och karaktär av dessa. Borrhålsundersökningar krävs även för att identifiera flacka sprickzoner FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 71

74 5.4.6 Stabilitet Stabilitetsförhållandena i berggrunden kan ytterst hänföras till två grundparametrar; materialet, det vill säga berget och dess egenskaper, samt de verkande belastningarna. När belastningarna överskrider materialets bärförmåga uppstår bergrörelser av något slag, under vissa omständigheter åtföljda av jordskalv. Kartan i figur 5-7 visar ungefärliga platser och magnituder för jordskalv registrerade i Nordeuropa från medeltiden fram till Registreringarna från senare tid har utförts med seismologisk mätutrustning, medan information om skalv från äldre tider utgörs av noteringar i kyrkböcker. Registreringarna i figur 5-7 ger en uppfattning om berggrundens sentida stabilitet. Sverige utgör ett område med låg seismisk aktivitet jämfört med exempelvis regionen längs Norges västkust. I global skala blir skillnaderna än mer tydliga mer än 95% av alla jordskalv i världen sker längs kontinentalplattornas gränser, alltså på stort avstånd från Sverige. Kartan visar också att den seismiska aktiviteten varierar inom Sveriges gränser. Hultsfreds kommun är belägen i en seismiskt lugn del av landet. Figur 5-7. Jordskalv i Skandinavien och Finland Data från Uppsala universitet. Rektangeln visar undersökningsområdet (efter /5-3/). 72 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

75 I berggrund med sedan länge väl utvecklade system av sprickor och sprickzoner sker rörelser företrädesvis i dessa redan existerande försvagningar (så kallad reaktivering). Tidpunkter för de rörelser som skett i sprickzonerna är allmänt svåra att fastställa. Bergarter eller strukturer med känd ålder kan emellertid ge vägledning. Det subkambriska peneplanet är en viktig sådan referensstruktur. Stora nivåskillnader eller markerade topografiska sänkor i peneplanet utefter sprickzoner indikerar att rörelser skett efter att detta bildats, alltså senare än för cirka miljoner år sedan. Detta gäller ett flertal av de tolkade sprickzonerna inom området. Den stora nord-sydliga zonen genom Hultsfred formar en markerad sänka, vilken har tolkats som en förkastning som förskjuter peneplanet /5-12/. Det skulle innebära att zonen är bildad eller åtminstone reaktiverad senare än för miljoner år sedan. Även diabasgångarna kan ge information om rörelser i sprickzoner. Som framgår av deformationszonskartan, figur 5-6, är de cirka 900 miljoner år gamla diabasgångarna parallella med (och förekommer delvis i) nord-sydliga sprickzoner. Relationen är dock inte helt entydig, utan diabaserna kan tänkas vara antingen äldre, yngre eller likåldriga med sprickzonerna. På kartorna i figur 5-4 och 5-6 framgår att de öst-västliga sprickzonerna i Oskarshamn-Bockara-Tönshultsstråket inte har påverkat de nord-sydliga diabasgångarna nämnvärt, vilket indikerar att inga större horisontalförskjutningar ägt rum senare än för cirka 900 miljoner år sedan. Beträffande de allra yngsta, sen- eller postglaciala rörelserna i berggrunden kan det konstateras att inga säkra sådana har dokumenterats i undersökningsområdet, som dessutom ligger inom en del av Sverige med låg seismisk aktivitet. Detta utesluter dock inte att sådana rörelser förekommit. Vissa forskare hävdar att de är vanliga även i denna del av Sverige /5-14/. Framtida rörelser av betydelse i berggrunden inom Hultsfreds kommun förväntas ske tidigast i samband med att nästa landis avsmälter, det vill säga om flera tiotusentals, möjligtvis år, och då företrädesvis längs befintliga sprickzoner /5-15, 5-16/. Djupförvaret måste placeras så att potentiella rörelsezoner undviks och så att ett tillräckligt stort så kallat respektavstånd finns mellan förvaret och dessa zoner. Det finns erfarenhetsmässiga samband mellan magnituder på jordskalv, storleken på resulterande rörelser och längden på de sprickzoner i vilka rörelserna sker. Enkelt uttryckt sker stora rörelser i stora sprickzoner. Med dessa samband som grund kan bergmekaniska analyser göras för att bedöma möjliga framtida rörelsebelopp och behovet av respektavstånd /5-17/. Analyserna kräver såväl platsspecifika som regionala geologiska data, vilka kan fås först vid en platsundersökning Exploateringsintressen Djupförvaret bör inte förläggas till en bergart eller ett område där mineralutvinning kan tänkas bli aktuell i framtiden, eftersom nyttjandet av denna naturresurs då blockeras. Genom att undvika områden där brytvärda mineral kan finnas minskar dessutom risken att människor i samband med framtida prospektering eller gruvdrift oavsiktligt kommer i kontakt med djupförvaret. Vidare kan grundvattenströmningen påverkas i närheten av dränerade gruvor. Slutligen anger miljöbalken att områden som innehåller värdefulla ämnen eller material ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra utvinning av dessa. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 73

76 Malmpotential En malm är definitionsmässigt en metallhaltig mineralförekomst som kan brytas med ekonomisk vinning. I dagligt tal används dock begreppet malm för en större koncentration av en eller flera metaller (mineralisering), oavsett fyndighetens ekonomiska värde. Ett område där flera närliggande malmförekomster av samma typ uppträder brukar benämnas malmfält. Med ett malmpotentiellt område menas här ett område med geologiska förutsättningar för prospektering, i dag eller i framtiden. De flesta av malmerna i Kalmar län finns i den norra delen, i bergarter av vulkaniskt ursprung. Hultsfreds kommun berörs inte av detta malmfält. Kommunens västra del ligger i kanten av ett annat malmfält, med huvudsaklig utsträckning västerut mot Vetlanda. Inom fältet finns koppar- och guldmalmer, däribland den välkända guldmalmen i Ädelfors. Guldet är knutet till kvartsgångar i en glimmerskiffer /5-18/. En liknande men väsentligt mindre guldförekomst finns vid Fridhem cirka en kilometer nordväst om Kvillsfors, strax utanför kommungränsen. Nickelmalmer är ofta knutna till basiska eller ultrabasiska bergarter. I Hultsfreds kommun finns Virserumsmassivet med Virserumsgruvan, en gammal nickelgruva som såvitt känt är den enda gruva som varit i drift i kommunen. Brytningen av nickel och koppar var relativt småskalig, och hanteringen upphörde Inom samma gabbromassiv finns åtminstone två mindre nickelförekomster, men halterna är låga i jämförelse med Virserumgruvans. Vissa typer av gabbro och gabbroliknande bergarter kan också vara av malmgeologiskt intresse för platinametaller. Det finns emellertid inga uppgifter om platinaförekomster i Virserumsmassivet. En obetydlig mineralisering med en annan legeringsmetall, volfram, påträffades vid Hultanäs i samband med en regional prospekteringsinsats. Det volframhaltiga mineralet scheelit uppträder i form av en svag impregnation och som sprickfyllnader i en granit. De kända malmförekomsterna och mineraliseringarna är sålunda relativt små och har idag inget ekonomiskt värde. Inga omfattande prospekteringsinsatser har bedrivits i kommunen på senare år. För närvarande (hösten 2000) finns inga aktiva undersökningstillstånd inom Hultsfreds kommun. En karta som visar malmförekomster samt förekomster av nyttosten har tagits fram inom förstudien, se figur 5-8 /5-3/. Gulmarkerade områden på kartan har bedömts som malmpotentiella. Här förekommer vissa mineraliseringar, och berggrunden har sådan sammansättning att det bedöms finnas förutsättningar för brytvärda malmförekomster. Två mindre områden förväntas ha potential för framtida prospektering och gruvbrytning: Nickel och koppar i Virserumsmassivet, som delvis ligger i Hultsfreds kommun. Guld i ett område strax väster om kommungränsen, från Kvillsfors och västerut mot Ädelfors. Huvuddelen av kommunens berggrund består av granitiska bergarter (se figur 5-4) som saknar större koncentrationer av malmmineral. 74 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

77 Figur 5-8. Malm- och nyttostensförekomster samt malmpotentiella områden i Hultsfreds kommun (efter /5-6/). FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 75

78 Nyttosten Med nyttosten menas här bergmaterial som bryts antingen för att användas för byggnads-, monument- eller prydnadsändamål, eller för att krossas till ballastmaterial. En stor del av den svenska stenindustrin är koncentrerad till Sydsverige, nära den europeiska marknaden dit exporten i huvudsak skett och alltjämt sker. Tillgång till naturliga hamnar och till den eftertraktade röda graniten gör delar av Kalmar läns kustområden särskilt lämpliga för brytning och förädling av natursten. I inlandskommunen Hultsfred har dock stenindustrin av tradition varit mindre omfattande. Prydnadssten Granit, gabbro och porfyr har brutits som prydnadssten i små grunda dagbrott i kommunen. Brytningen har mestadels varit kortvarig, eftersom verksamheten är mycket konjunkturkänslig. Länsinventeringar i Kalmar och Jönköpings län identifierade tre nedlagda stenbrott inom Hultsfreds kommun. Vidare finns ett nedlagt stenbrott, Nydala, markerat på topografiska kartan, cirka två kilometer sydväst om Hässleby. Två mindre, numera nedlagda stenbrott finns i Hässlid, inom gabbromassivet kring Virserum. Den gabbro som bröts användes troligen som grav- och prydnadssten. En rödbrun, tät porfyrbergart har brutits vid Ytterbo, strax öster om sjön Mjältens nordspets. Sannolikt användes det mesta som krossberg till främst vägbeläggning (se nedan). Sammantaget har brytningen av prydnadssten haft relativt liten omfattning inom Hultsfreds kommun. Krossberg Under senare år har andelen krossberg för ballaständamål ökat betydligt i förhållande till naturgrus, som exploateras alltmer sparsamt. I Kalmar län producerades år 1998 cirka ton krossberg, varav dock endast cirka ton i Hultsfreds kommun. För närvarande (hösten 2000) finns en bergtäkt i drift i kommunen. Den är belägen cirka fyra kilometer norr om Hultsfreds tätort, se figur 5-8, drivs av LBC-bolagen och har beviljats en tillståndsmängd på knappt 0,5 miljoner ton. Även om brytningen av krossberg i kommunen idag är relativt blygsam, måste krossberg ses som en naturresurs med stor framtida potential. Resurserna är inte kartlagda, men tillgången på lämpligt berg kan antas vara betydande. Eftersom täktverksamheten bedrivs i ytliga dagbrott bedöms en sådan verksamhet inte störa ett djupförvar i dess närhet. Omvänt torde en eventuell lokalisering av djupförvaret till kommunen knappast påverka den förhållandevis gynnsamma situationen vad gäller tillgången på och möjligheterna till brytning av krossberg. 5.5 Grundvatten Grundvattnets strömningsmönster och kemiska sammansättning, nu och i framtiden, är väsentliga faktorer vid bedömningen av djupförvarets långsiktiga säkerhet liksom av de tekniska möjligheterna att bygga och driva anläggningen. I detta avsnitt diskuteras kortfattat grundvattenbildning och grundvattenströmning samt tillgänglig information om berggrundens vattengenomsläpplighet och grundvattnets kemiska sammansättning i Hultsfreds kommun. Dessutom berörs de processer som på lång sikt kan orsaka förändrade grundvattenförhållanden och därmed förändringar i miljön för djupförvaret. För en mer utförlig redogörelse av grundvattenförhållandena hänvisas till /5-4, 5-8/. 76 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

79 5.5.1 Grundvattenbildning och grundvattenströmning Den nederbörd som faller över ett landområde fördelas mellan avdunstning, avrinning i form av yt- och grundvatten samt magasinsförändringar. Exempel på naturliga magasin är sjöar, mark- och grundvatten samt snötäcke. I markvattenmagasinet råder inte full vattenmättnad, vilket däremot är fallet under grundvattenytan. Nederbörden i Hultsfreds kommun är i genomsnitt cirka 650 millimeter per år och avdunstningen cirka 450 millimeter per år. Återstoden, alltså ungefär 200 millimeter, avrinner delvis som ytvatten i bäckar, åar och sjöar, delvis som grundvatten i jordlager och berggrund. Sett över långa tider (flera år) tar magasinsförändringarna ut varandra, det vill säga avrinningen är konstant. Drivkraften bakom grundvattenavrinningen är skillnader i trycknivå. Med de nederbördsoch markförhållanden som råder i stora delar av Sverige följer grundvattenytan i regel topografin ganska väl, se figur 5-9. Grundvattenbildningen sker i höjdområden som är inströmningsområden, medan vattendrag och andra lägre liggande områden är utströmningsområden. Gränserna mellan in- och utströmningsområden är inte fixa utan varierar med grundvattennivån. Figur 5-9. In- och utströmningsområden samt grundvattenströmning i olika skalor. Topografins betydelse som grundvattendelare (streckade linjer) är tydligast för avrinningen i jordlager och den ytliga delen av berggrunden (efter /5-5/). FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 77

80 Skillnaden i trycknivå per längdenhet benämns hydraulisk gradient. Förekommande gradienter inom undersökningsområdets avrinningsområden är i storleksordningen 1 5 %. I regional skala ger höjdskillnaden mellan olika delar av småländska höglandet och ostkusten upphov till gradienter i storleksordningen 0,3 0,4 %, det vill säga cirka en tiondel av den lokala gradienten. I kommunskalan avbördas grundvattnet i huvudsak mot åar som avrinner mot Östersjön. Det grundvattenflöde som en given hydraulisk gradient kan åstadkomma styrs av vattengenomsläppligheten (hydrauliska konduktiviteten) hos jord- eller bergmaterialet. I urberg sker strömningen huvudsakligen i öppna och sammanlänkade sprickor. Förekomsten av sådana sprickor är därför avgörande för bergets vattengenomsläpplighet, vilken ofta är flera storleksordningar högre i sprickzoner än i mellanliggande bergpartier Berggrundens vattengenomsläpplighet Värden på vattengenomsläppligheten i berggrundens ytligare delar i Hultsfreds kommun har beräknats med hjälp av data från SGU:s brunnsarkiv. Här finns uppgifter om brunnsdjup, vattenföring och avsänkning i bergbrunnar som borrats för vattenförsörjning och energiutvinning. Uppgifterna i brunnsarkivets databas är inte registrerade med tanke på någon speciell tillämpning. Då brunnsdata ska användas för hydrogeologiska analyser är det därför viktigt att komma ihåg att materialet har begränsningar av olika slag. Exempelvis har olika metoder för borrning och mätning av vattenföring och avsänkning tillämpats genom åren. Vidare har brunnarna i de flesta fall borrats för att tillgodose vattenbehovet hos enskilda hushåll. Informationen blir därmed styrd av att man slutar borra när man fått tillräckligt med vatten. Få bergborrade brunnar är djupare än cirka 120 meter. Den djupaste brunnen i Hultsfreds kommun med känd vattenföring är dock 158 meter. I stort sett ger därför brunnsdata information om förhållandena ner till cirka 100 meters djup, vilket i sammanhanget är att betrakta som den ytnära berggrunden. Trots dessa och andra ofullkomligheter är materialet i SGU:s brunnsarkiv hydrogeologiskt intressant, framförallt därför att det är någorlunda yttäckande och tillräckligt omfattande för statistiska jämförelser. Därmed kan det användas för åtminstone översiktliga jämförelser av vattengenomsläppligheten mellan olika bergartskategorier och geografiska områden. I förstudien har kapacitetsuppgifter från totalt 480 brunnar inom Hultsfreds kommun analyserats. Deras lägen visas i figur Brunnarna, som borrats under perioden , är i medeltal 73 meter djupa och har kapacitetstestats med konventionell teknik. Endast brunnar med ett djup i berg som överstiger tio meter har beaktats, så att brunnar som huvudsakligen får sitt vatten från jordlagren undviks. Medianvärdet för borrlängden i berg är 71 meter, vilket överensstämmer med medianvärdet för hela riket (70 meter). Medianvärdet för brunnskapaciteten är liter per timme, vilket är högre än motsvarande riksmedianvärde, 660 liter per timme /5-4/. Hur denna skillnad ska tolkas är osäkert. Den kan indikera en reell avvikelse, men kan också bero på diverse ofullkomligheter i dataunderlaget. Det som talar för att avvikelsen kan vara reell är att många av de mest produktiva brunnarna i Hultsfreds kommun finns i dalgångarna där regionala sprickzoner förekommer /5-4/. Figur 5-11 visar beräknad vattengenomsläpplighet (K-värde, genomsnitt för varje brunn, uttryckt i enheten meter per sekund) för de 480 brunnar i kommunen som utgör dataunderlaget. Genom att korrelera brunnarnas lägen med den berggrundsgeologiska kartan, figur 5-4, har data kunnat grupperas med avseende på huvudkategorier av bergarter. Av figuren kan inte någon klar skillnad i vattengenomsläpplighet mellan olika bergarter utläsas. 78 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

81 Figur Bergbrunnar i Hultsfreds kommun med känd vattenföring (480 stycken) enligt SGU:s brunnsarkiv. Endast brunnar med en borrlängd i berg på minst tio meter har beaktats (efter /5-4/). FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 79

82 Variationen i vattengenomsläpplighet för de olika bergarterna är avsevärt större än eventuella, systematiska skillnader mellan olika bergarter, ett förhållande som noterats även vid andra förstudier, se exempelvis /5-5/. Att spridningen är stor beror på att förekomsten av vattengenomsläppliga sprickor och sprickzoner varierar från plats till plats. Vad beträffar maximi- och minimivärden kan man med ledning av figur 5-11 möjligen notera att brunnar i Smålandsgranit ofta förekommer bland maximivärdena, medan kvartsdiorit och gabbro ofta finns bland minimivärdena. Variationsbredden är emellertid för stor även för dessa bergarter för att tillåta några generella slutsatser om förhållandena på en enskild plats. Av figur 5-11 framgår att brunnsarkivets data sträcker sig i stort sett ner till drygt 60 meters representativt borrdjup (drygt 120 meters totaldjup). Den minskning i genomsnittlig vattengenomsläpplighet som indikeras i figur 5-11 är huvudsakligen en konsekvens av att brunnsdjupet har stor betydelse vid beräkningen av bergets genomsnittliga vattengenomsläpplighet. Minskningen i figuren behöver alltså inte avspegla någon reell förändring av bergets vattengenomsläpplighet med djupet. Figur Genomsnittlig vattengenomsläpplighet (genomsnittligt K-värde, meter per sekund) för 480 brunnar i olika bergarter i Hultsfreds kommun som funktion av representativt borrdjup (halva brunnsdjupet). Data för brunnarna finns registrerade i SGU:s brunnsarkiv (efter /5-4/). 80 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

83 Data från brunnsarkivet har i andra sammanhang sammanställts med syfte att studera variationer i berggrundens vattengenomsläpplighet i regional och nationell skala /5-9, 5-19/. De genomsnittsvärden för Hultsfredsområdet som kan utläsas i dessa studier ligger nära motsvarande genomsnittsvärden för urbergsdelen av landet i sin helhet. Mätdata avseende vattengenomsläppligheten på större djup finns inte från Hultsfreds kommun. Närmast till hands är att nyttja data från SKB:s tidigare undersökningar i Klipperåsområdet /5-10/, beläget cirka 45 kilometer söder om Hultsfreds kommun på gränsen mellan Nybro och Emmaboda kommuner, se figur Givet vattengenomsläpplighetens erfarenhetsmässigt starka koppling till geologiska variationer i lokal skala är det inte invändningsfritt att använda data från ett jämförelsevis litet område som Klipperås som underlag för mera generaliserade slutsatser. Informationen från Klipperåsområdet får med denna reservation ändå ses som ett värdefullt komplement. Datamängden är relativt omfattande och representerar mätningar med olika metoder och i olika skalor. Mätningarna täcker med god marginal djupintervallet ner till tänkt förvarsnivå. Som djupast har mätningar gjorts till 944 meters vertikaldjup. Figur 5-13 visar ett urval av data från undersökningarna i Klipperåsområdet. Urvalet har gjorts så att det motsvarar tester i en skala som är någorlunda jämförbar med data från bergborrade brunnar. Som jämförelse har även data från brunnsarkivet lagts in i figuren (samma information som i figur 5-11 men i annan djupskala). Av figur 5-13 framgår att spridningen i mätvärden från Klipperåsområdet är minst lika stor som hos brunnsdata från Hultsfreds kommun. Att mätningarna i avgränsade borrhålssektioner kan variera flera storleksordningar beror på den avgörande inverkan som enskilda vattenförande sprickor kan ha. En slutsats som kan dras från figur 5-13 är att det förekommer vattenförande sprickor i Klipperåsområdet även på större djup, liksom att bergpartier med låg vattengenomsläpplighet förekommer både ytligt och djupt. Figur 5-13 ger ingen möjlighet att bedöma eventuella skillnader i vattengenomsläpplighet mellan bergmassa och sprickzoner i Klipperåsområdet. I /5-10/ redovisas emellertid uppgifter som pekar på att vattenförande sprickzoner i detta område kan karaktäriseras av upp till gånger högre vattengenomsläpplighet än omgivande bergmassa. Det är heller inte möjligt att med ledning av figur 5-13 avgöra om det finns ett reellt djupberoende hos bergets vattengenomsläpplighet i Klipperåsområdet. En trend mot minskande värden mot djupet kan dock skönjas. Till skillnad från brunnsdata (figur 5-12) har värdena i figur 5-13 beräknats med en metod som inte är beroende av borrdjupet. Sammanfattningsvis konstateras att Klipperåsområdet ligger i en region som domineras av Smålandsgranit (85 % av den undersökta bergvolymen utgörs av denna bergart /5-10/). Samma bergart dominerar i stora delar av Hultsfreds kommun. Om karaktären på berggrundens spricksystem är jämförbara, är det realistiskt att anta att de genomsnittliga hydrauliska förhållanden som dokumenterats i Klipperåsområdet även kan gälla områden med Smålandsgranit i Hultsfreds kommun Smålandsgranitens vattengenomsläpplighet De omfattande undersökningar som gjorts vid Äspölaboratoriet i Oskarshamns kommun har genererat data, i stor omfattning och i olika skalor, som analyserats i olika sammanhang, bland annat i samband med SKB:s säkerhetsanalys SR 97 /5-2/. Den samlade bilden är att uppmätta värden för bergmassans vattengenomsläpplighet med god marginal faller inom det vida spridningsintervall som kan sägas täcka in data för svenskt urberg i allmän- FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 81

84 Figur Karta över bergbrunnar i Hultsfreds kommun med känd vattenföring, samt läget för SKB:s undersökningsområde vid Klipperås. Markeringarna inom Klipperåsområdet indikerar enskilda undersökningsborrhål (efter /5-4/). 82 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

85 Figur Vattengenomsläpplighet (K-värde, meter per sekund) på olika mätdjup från SKB:s undersökningar i Klipperåsområdet samt från bergborrade brunnar i Hultsfreds kommun. Undre mätgräns för Klipperåsdata är meter per sekund. Detta värde har ansatts för alla mätningar vars värde är lägre än eller lika med mätgränsen (efter /5-4/). het, men också att värdena för Äspö, genomsnittligt sett, är något högre än motsvarande genomsnittsvärden på många andra håll /5-20/. Detta leder till frågan i vilken utsträckning Äspödata är representativa för regionen i övrigt. Detta diskuteras i den kompletterande studie som gjorts beträffande Smålandsgranitens vattengenomsläpplighet /5-8/. I den kompletterade studien jämförs data från borrhålsmätningar av berggrundens vattengenomsläpplighet från Äspö (tre borrhål), Laxemar i Oskarshamns kommun (två borrhål) och SKB:s typområde vid Klipperås (två borrhål). Faktorer som skillnader i mätskala, mätgräns, mätfel, bergartsfördelning och sprickfrekvens beaktas vid dessa jämförelser. De två sistnämnda faktorerna används för att relatera mätvärden till vissa bergarter samt för att skilja på mätningar i bergpartier med och utan sprickzoner. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 83

86 De iakttagelser som presenteras i /5-8/ kan sammanfattas i följande punkter: Data indikerar en tydlig skillnad i vattengenomsläpplighet mellan bergpartier med respektive utan sprickzoner. Däremot förefaller det inte finnas någon korrelation mellan sprickfrekvens och vattengenomsläpplighet för partier som saknar sprickzoner. Inte heller antalet bergartskontakter kan korreleras med vattengenomsläppligheten. Mätningar av bergmassans vattengenomsläpplighet i bergpartier utan sprickzoner indikerar låga genomsnittsvärden för samtliga studerade borrhål, i meters mätskala. Genomsnittsvärdena för Smålandsgranit är i samtliga borrhål lägre än SKB:s kriterium (i motsvarande skala) för en normal platsanpassning av djupförvaret /5-21/. Det finns indikationer på att gångar av finkornig granit bidrar till förhöjd vattengenomsläpplighet. Sådana gångar är vanligare i de borrhål som studerats i Äspöområdet än för borrhålen i Laxemar- och Klipperåsområdena. Den finkorniga graniten i de aktuella borrhålen är karterad som aplit. Inget har framkommit i /5-8/ som tyder på annat än att Smålandsgranit, så länge den är normalt uppsprucken, kännetecknas av låg vattengenomsläpplighet relativt SKB:s kriterium för en normal anpassning av förvaret /5-21/. I fallet Äspö bedöms förekomsten av relativt många sprickzoner vara en starkt bidragande orsak till att vattengenomsläppligheten på förvarsdjup är något högre än i vissa andra områden som undersökts av SKB. Huruvida förekomsten av gångar med finkornig granit har en stor eller liten betydelse för förhållandena vid Äspölaboratoriet kan inte avgöras med ledning av de data som studerats i /5-8/. Det bör understrykas att generaliseringar av data och analysresultat som avser enskilda borrhål alltid måste göras med stor försiktighet. Av denna anledning ska slutsatserna ovan ses som preliminära Grundvattenkemi Grundvattnets kemiska sammansättning har stor betydelse för lokaliseringsförutsättningarna för djupförvaret. I förstudien har grundvattenkemiska data från kommunen sammanställts i syfte att se om det finns avvikelser i halter av olika ämnen från vad som anses vara normala förhållanden i svenskt urberg /5-22/. Sammanställningen redovisas i /5-4/. Underlaget härrör från vattenprover tagna dels i bergborrade brunnar i Hultsfreds kommun (uppgifter från SGU:s grundvattenarkiv), dels i SKB:s djupa undersökningsborrhål i Klipperåsområdet. Ytterligare grundvattenkemiska uppgifter har hämtats från kommunala vattentäkter och enskilda brunnar i kommunen samt från den hydrogeologiska kartan över Kalmar län /5-23/. Av de uppgifter om grundvattnets sammansättning som finns i SGU:s brunnsarkiv har de som härrör från de grundaste brunnarna sorterats bort för att undvika problemet med att vattnet i dessa ofta kommer från jordlagren och inte speglar förhållandena i berget. Då återstår data från endast tolv bergborrade brunnar i kommunen (djup större än tio meter i berg, maximidjup 76 meter). Detta underlag är alldeles för litet för att tillåta statistisk analys. Data från SKB:s undersökningar i Klipperåsområdet omfattar provtagningar i tre borrhål, med provtagningsdjup meter. Dessa data representerar ett begränsat område, men är i gengäld av god kvalitet och ger information om förhållandena på djupet. Det senare är väsentligt, eftersom grundvattnets kemiska sammansättning vanligtvis är beroende av provtagningsdjupet. 84 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

87 Förhållanden nära markytan Grundvattnet i de undersökta bergborrade brunnarna uppvisar överlag en kemisk sammansättning i enlighet med vad som kan förväntas, givet den allmänna hydrogeologiska miljön /5-24/. I övrigt kan följande kommentarer göras: Medianvärdena för de grundvattenkemiska parametrarna är överlag typiska för ickesalint (sött) grundvatten enligt /5-25/. Korrelationen mellan totalhårdhet och alkalinitet är relativt tydlig, vilket tyder på normala vittringsförhållanden i mark och berg. Grundvattnet varierar från mycket mjukt till medelhårt, men är i ett övervägande antal fall medelhårt. Det går inte att utifrån den begränsade datamängden fastställa några geografiska variationer inom kommunen för parametrarna kloridhalt och alkalinitet. I sju av de tolv analyserade brunnarna uppvisar ph och alkalinitet relativt höga värden, vilket medför att korrosionsrisken är liten och att en acceptabel ph-nivå långsiktigt kan bibehållas /5-24/. I övriga brunnar antar ph och alkaliniteten något för låga värden (exempelvis ligger ph mellan 5,9 6,2). Korrosionsrisken i dessa brunnar ökar och alkaliniteten är otillräcklig för att ge stabil ph-nivå. I fem av åtta prover är sulfathalten högre än kloridhalten, ett förhållande som är ovanligt i svenskt urberg. Den främsta förklaringen tros vara den relativt höga luftburna sulfatdepositionen i denna del av landet. Förekomst av sulfid i berggrunden kan också bidra till ökad sulfathalt i grundvattnet. I samtliga prover är kloridhalten lägre än 100 milligram per liter, vilket betyder att halten ligger under gränsen för ökad korrosionsrisk. Den kemiska sammansättningen på vattnet i de fyra kommunala vattentäkterna överensstämmer i stort med vattenkemin i grundvatten från brunnarna i SGU:s arkiv liksom i de undersökta enskilda brunnarna i kommunen. Grundvattnet i de brunnar i Hultsfreds kommun från vilka grundvattenkemiska data finns registrerade i SGU:s brunnsarkiv liknar i vissa avseenden grundvattnet i Oskarshamns kommun /5-26/. De parametrar som skiljer sig åt är ph och alkalinitet samt natrium- och kloridhalterna. För dessa parametrar är medianvärdena lägre i Hultsfreds kommun. Att halterna av klorid och natrium är låga i Hultsfred är vad som kan förväntas, eftersom huvuddelen av kommunen ligger över högsta kustlinjen. Förhållanden på djupet Sammansättningen hos ytliga grundvatten bestäms i stor utsträckning av marknära processer i kombination med en relativt snabb grundvattenomsättning /5-27/. På större djup är grundvattenomsättningen betydligt långsammare och påverkan av de kemiska processer som sker i berggrundens spricksystem betydande. En viktig faktor för djupförvarets långsiktiga säkerhet är att grundvattnet är fritt från löst syre. Så är normalt fallet på aktuellt djup. Klipperåsområdet är här inget undantag. I övrigt kännetecknas grundvattenproverna från Klipperåsområdet av följande: Medianvärdena för de grundvattenkemiska parametrarna motsvarar ungefär värdena för SGU:s brunnar i Hultsfreds kommun. För ph, alkalinitet och natrium är dock värdena något högre i Klipperås. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 85

88 Medianvärdena för studerade parametrar indikerar ett typiskt icke-salint grundvatten enligt /5-25/. Prover från de djupa borrhålen indikerar spår av relikt glacialt smältvatten (smältvatten från den senaste istiden) /5-10/. Sulfathalterna är låga. Detta tyder på reducerande förhållanden och att sulfat förbrukats vid nedbrytning av organiskt material. Försök har gjorts att åldersbestämma grundvattnet från Klipperåsområdet genom att tillämpa kol-14-metoden på organiskt material /5-28/. Med denna metod bestämdes grundvattnets ålder på meters djup till omkring år. Figur 5-14 visar kloridhaltens beroende av provtagningsdjupet för grundvattenprover från Hultsfreds kommun och från Klipperåsområdet. Grundvattnet från Klipperås visar inga direkta trender mot djupet. Spridningen i data kan synas betydande, speciellt för brunnarna i kommunen. Det är emellertid viktigt att notera det begränsade skalintervallet för kloridhalten i figuren (0 80 mg/l). Detta kan jämföras med vad som uppmätts i vissa kustlägen, exempelvis vid Äspölaboratoriet, där kloridhalterna i grundvattnet på 500 meters djup är cirka milligram per liter. Sammanfattningsvis kan det konstateras att berggrundvattnets kemiska sammansättning i Hultsfreds kommun och i Klipperåsområdet bedöms som normal för svensk urberggrund i ett inlandsläge. I Klipperås är syrehalterna på förvarsdjup låga, liksom sulfathalterna (reducerande förhållanden). Även klorid-, natrium- och magnesiumhalterna är låga. Grundvattnet är med andra ord sött (eller i några få fall nästan sött), även på djupet. Detta är det normala förhållandet, utom i kustnära lägen och låglänt terräng där salt grundvatten påträffas /5-29/. Det finns goda skäl att anta att de grundvattenkemiska förhållanden som råder på förvarsdjup i Hultsfreds kommun liknar dem som dokumenterats i Klipperåsområdet. Sammantaget innebär detta att grundvattnets sammansättning är gynnsam för de tekniska barriärernas beständighet i ett djupförvar, såväl i kortare som längre tidsperspektiv. Figur Kloridhaltens beroende av provtagningsdjupet i bergborrade brunnar i Hultsfreds kommun (punkter) samt i djupa borrhål i Klipperåsområdet (trianglar) (efter /5-4/). 86 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

89 5.5.5 Förändringar på lång sikt Av de faktorer som är viktiga för djupförvaret är det främst grundvattnets strömningsmönster och kemiska sammansättning som kan beröras av naturliga processer på lång sikt. Vad gäller berggrunden är det svårt att se några förändringar som skulle kunna påverka miljön på förvarsdjup, utöver vad som sagts om framtida stabilitetsförhållanden, se avsnitt Framförallt är det en faktor som framgent kan komma att påverka grundvattenförhållandena, nämligen klimatförändringar. Dessa kan kopplas till bland annat förändringar i solinstrålningen, förorsakade av att jordaxelns lutning och rotation varierar. Det finns en viss regelbundenhet i dessa processer, vilket ger möjligheter att åtminstone kvalitativt förutsäga framtida förändringar. Vilken omfattning (och därmed vilka effekter) klimatförändringarna kan få är däremot mycket osäkert. Till dessa naturligt betingande förändringar ska också läggas eventuella konsekvenser av växthuseffekten, det vill säga temperaturhöjning på grund av ansamling av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären till följd av människans förbränning av fossila bränslen. Hur länge växthuseffekten kommer att pågå och hur den kommer att yttra sig är oklart. En trolig effekt är att temperaturen ökar under hundratals eller möjligen tusentals år, men det kan även tänkas att klimatet i vår del av världen blir kallare. Osäkerheten för Skandinaviens del beror främst på att havsströmmarnas rörelser är svåra att förutse. På längre sikt kan en ny nedisning av Skandinavien förväntas. Dagens kunskapsläge vad beträffar tidpunkten för när en ny istid inleds, liksom dess påverkan på grundvattenförhållanden och grundvattenkemi redovisas i /5-30, 5-31/. I säkerhetsanalysen SR 97 /5-2/ redogörs för den påverkan som en inlandsis och processerna i samband med dess avsmältning kan ha på ett djupförvar. Om man antar att klimatet i framtiden blir varmare och mer nederbördsrikt, kommer detta sannolikt att få liten effekt på grundvattnets kemi, eftersom högre temperatur och längre växtsäsong ger upphov till större avdunstning och minskad grundvattenomsättning. Skulle klimatet däremot bli påtagligt kallare kommer det att leda till mindre avdunstning och tundralik miljö med sumpområden. Nedbrytningen av organiskt material sker då långsammare, men kommer ändå att leda till syrefria och därmed reducerande förhållanden i marken. Resultatet blir dels en ökad ansamling av organiskt kol och humusämnen i jorden, dels reducerande förhållanden närmare markytan än idag. Det kan i sammanhanget påpekas att även dagens förhöjda kvävedeposition från industrier, bostäder och bilism bidrar till ökad syreförbrukning och en ackumulation av kol i jorden. Dels är kväve ett växtnäringsämne som leder till ökad organisk produktion, dels reagerar kvävet med organiskt material så att det bildas föreningar som kräver mer syre för att brytas ner. Därmed uppstår reducerande förhållanden och ansamling av organiskt kol och humusämnen snabbare än vid låg kvävebelastning. Redoxförhållandenas stabilitet under de närmaste åren är en faktor av stor betydelse för djupförvarets långsiktiga säkerhet. Sett i detta tidsperspektiv är inga drastiska förändringar av redoxförhållandena att vänta. Om den nuvarande situationen förändras, är det mest sannolika att gränsen till de för djupförvaret gynnsamma reducerande förhållandena i grundvattnet flyttas närmare markytan /5-4/. Inte heller i betydligt längre perspektiv finns det några indikationer på att dagens gynnsamma situation på något avgörande sätt skulle ändras. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 87

90 5.6 Förhållanden i särskilt studerade områden I den preliminära slutrapporten från förstudien /5-6/ gjordes en samlad bedömning av lokaliseringsförutsättningarna i kommunen. Detta ledde till att två områden prioriterades för kompletterande geologiska studier (se figur 5-4 och 5-6): Västra området, som betecknar ett område beläget väster om Hultsfreds tätort. Östra området, som betecknar ett område beläget öster om Målilla. Inom dessa områden har geologiska fältkontroller genomförts /5-7/. Syftet har varit att översiktligt kontrollera och utvärdera tidigare geologiska tolkningar med avseende på i första hand homogenitet och strukturgeologiska förhållanden. I det följande sammanfattas resultaten från fältkontrollerna Västra området Fältkontrollen har bedrivits inom hela det i figur 5-4 markerade området väster om Hultsfred, men med tätare observationer inom ett mindre, cirka 60 kvadratkilometer stort område närmast tätorten. Arbetet har omfattat 121 hällobservationer, vilkas lägen framgår av figur Blottningsgraden, det vill säga andelen kalt berg, är mestadels hög och jordtäcket är tunt, vilket underlättar geologiska undersökningar. Den största delen av området täcks av moderna berggrundskartor i skala 1: Berggrunden inom området domineras helt av den varietet av Smålandsgranit som betecknas Växjögranit (mellanröd färg utan raster på kartan i figur 5-15). Kring Stora Hammarsjö och västerut till kommungränsen utgörs dock berggrunden av en subvulkanisk bergart (en övergångsform mellan de vulkaniska ytbergarterna och de granitiska djupbergarterna, mellanröd färg med svart prickraster), och i den östligaste delen av det västra området påträffades en vulkanisk bergart vars utbredning är oklar (ej markerad på kartan). Berggrunden bedöms vara homogen, en bedömning som huvudsakligen grundar sig på den nästan totala avsaknaden av kända gångbergarter och inneslutningar av andra bergartsled. Förutom en lokal plastisk skjuvzon i närheten av Målilla har inga plastiska zoner observerats. Endast vissa sprickzoner har bekräftats genom fältobservationer, men alla tolkade zoner bör betraktas som potentiella svaghetszoner. Berggrunden bedöms vara relativt sprickfattig, även om en ökad sprickighet förekommer lokalt. En faktor som bör beaktas vid eventuella fortsatta studier är utbredningen av den grusvittring som observerats på några lokaler i östra delen av området, se figur 5-15, och hur denna typ av vittring kan påverka bygge och drift av ett djupförvar. Vidare bör utbredningen av ett sprödtektoniskt påverkat område som observerats nordväst om Lilla Hammarsjö studeras. I detta område är kvartsläkta sprickor relativt vanliga Östra området Östra området (figur 5-4) är cirka 85 kvadratkilometer stort och relativt välblottat. Vid fältkontrollen gjordes 95 hällobservationer vilkas lägen framgår av figur Kartunderlaget över området begränsar sig till en översiktlig karta i skala 1: Berggrunden i området domineras av varianter av Smålandsgranit (rosa färg), vilka sammantaget kan anses utgöra en homogen granitisk berggrund. En porfyrisk varietet brukar benämnas Filipstadsgranit. Det homogena intrycket av berggrunden beror framförallt på den nästan totala avsaknaden av gångbergarter och inneslutningar. 88 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

91 Figur Berggrundskarta över de områden där geologiska fältkontroller gjorts. Kartan är ett utsnitt ur figur 5-4 kompletterad med en reviderad och mer detaljerad tolkning av deformationszoner. Kartan visar också observationspunkter för fältkontroll samt vissa väsentliga observationsresultat (efter /5-7/). FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 89

92 Endast enstaka plastiska till spröd-plastiska skjuvzoner av lokal karaktär har observerats. Vissa av de tolkade sprickzonerna har bekräftats under fältarbetet. Alla tolkade sprickzoner bör dock tills vidare betraktas som potentiella svaghetszoner. Berggrunden bedöms vara relativt sprickfattig, även om det lokalt förekommer en ökad frekvens av sprickor. 5.7 Bedömning av lokaliseringspotential ur långsiktig säkerhetssynpunkt Bedömningen av vilka förutsättningar kommunens berggrund har för att långsiktigt säkra gynnsamma förhållanden för ett djupförvar har gjorts enligt de kriterier som redovisas i kapitel 4. Efter olika säkerhetsmässiga överväganden kvarstår sex områden i kommunen som ur geovetenskaplig synvinkel kan vara intressanta för vidare undersökningar. Tillsammans utgör dessa områden en dryg tredjedel av kommunens yta Allmänna förutsättningar Jordtäcke Inom kommunens höjdområden är jordtäcket i allmänhet tunt och andelen kalt berg (blottningsgraden) relativt hög. Detta är positiva faktorer eftersom det förenklar geologiska undersökningar och underlättar bedömningar av förhållandena på förvarsdjup. De dominerande jordarterna i Hultsfreds kommun, morän och sandiga svallsediment, förväntas i sig inte medföra några särskilda problem vid undersöknings- och anläggningsarbeten. Med undantag för dalgångarna är jorddjupen sällan över någon eller några få meter. I dalgångarna, speciellt i anslutning till isälvsstråken, kan jorddjupen däremot vara avsevärda, ibland över 20 meter. I de fall jordarterna är eller kan förväntas bli föremål för exploatering (till exempel grus- eller vattentäkt i åsarna) bedöms djupförvaret på det hela taget inte påverka eller påverkas av sådana aktiviteter. Berggrund Sett i ett nationellt perspektiv finns det inget som tyder på annat än att det i Hultsfreds kommun finns berggrund med god potential för lokalisering av ett djupförvar. Framförallt de i kommunen dominerande djupbergarterna, olika varianter av Smålandsgranit, bedöms generellt sett som gynnsamma ur förvarssynpunkt. I delar av kommunen finns berggrund som på grund av inhomogenitet eller deformation bedöms vara mindre väl lämpad. I de yngre vulkaniska och granitiska bergarterna i nordvästra delen av kommunen finns ett stort antal diabaser, granit- och pegmatitgångar. Detta gör berggrunden inhomogen och området bedöms därför vara olämpligt ur djupförvarssynpunkt. I den södra delen av kommunen finns områden med talrika inslag av gabbro och diorit. Dessa bergarter formar massiv eller inneslutningar utspridda dels i ett område som domineras av äldre metagranitoid (mellan Kvillsfors, Virserum och Bockara), dels i ett anslutande område med Smålandsgranit (från Mörlunda till kommungränsen, i riktning mot Kristdala). Speciellt i den äldre metagranitoiden, men även i Smålandsgraniten söder därom, finns dessutom talrika diabasgångar. Ur homogenitetssynpunkt måste därmed även dessa områden bedömas som mindre väl lämpade för ett djupförvar. 90 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

93 En del av ett storregionalt system av plastiska deformationszoner i sydöstra Sverige, här kallat Oskarshamn-Bockarazonen, löper genom den södra delen av Hultsfreds kommun. Skjuvzonerna i detta system avgränsar tektoniska linser som är betydligt mindre påverkade av plastisk deformation. En stor sådan lins finns i kommunens sydvästra del, men på grund av ett stort antal gångar och andra inhomogeniteter bedöms den vara mindre lämplig ur djupförvarssynpunkt. Inom denna lins finns också det enda område i Hultsfreds kommun där berggrunden bedömts som malmpotentiell, och därmed olämplig för djupförvaret. Spröda deformationszoner (sprickzoner och förkastningar) i regional skala förekommer i en omfattning som bedöms vara normal för svenskt urberg. De följer ibland äldre plastiska zoner (så kallad reaktivering) men uppträder också utanför de plastiska zonerna och ibland i helt andra riktningar. I några fall bildar system av sprickzoner stråk som delar upp berggrunden i block av kvadratmilsskala. Stråken motsvaras av markerade topografiska sänkor i terrängen. Det mest framträdande är ett system av sprickzoner som löper från Vimmerby, söderut genom Hultsfred och vidare genom Målilla, där det böjer av åt sydost mot Högsby. Utanför dessa stråk avgränsar de sprickzoner som kan tolkas i förstudiens undersökningsskala berggrundsbock i storleksordningen kvadratkilometer. Ur säkerhetssynpunkt bör regionala sprickzoner undvikas vid lokaliseringen av djupförvaret, dels därför att bergrörelser längs sådana zoner inte kan uteslutas, dels därför att de ofta har högre vattengenomsläpplighet än berggrunden i övrigt. Även ur byggsynpunkt kan regionala sprickzoner medföra olämpliga eller ogynnsamma förhållanden. I Hultsfreds kommun är de block som avgränsas av de tolkade sprickzonerna normalt avsevärt större än utrymmesbehovet för djupförvaret. Det bör därmed finnas goda möjligheter att förlägga förvaret inom ett sådant block. Erfarenhetsmässigt finns dock även mindre sprickzoner inom berggrundsblocken. Detaljerade undersökningar krävs för att utreda karaktären på de mindre sprickzonerna, liksom hur tätt de förekommer. Sådana undersökningar ingår dock inte i förstudien. Betydelsen av storskaliga plastiska skjuvzoner är svårare att bedöma. Dessa kännetecknas ofta av heterogen berggrund, vilket försvårar bedömningen av olika parametrar av betydelse för djupförvaret. Heterogeniteten kan även ha säkerhetsmässig betydelse, exempelvis om den är kopplad till högre vattenföring eller starkt varierande mekaniska och termiska egenskaper. Slutligen åtföljs skjuvzonerna ofta av större sprickzoner, vilket i så fall innebär olämpliga förhållanden för djupförvaret. Grundvatten Såväl grundvattnets strömningsmönster i berggrunden som dess kemiska sammansättning på den plats där djupförvaret förläggs är viktiga faktorer ur säkerhetssynpunkt. En sammansättning som svarar mot reducerande kemiska förhållanden är exempelvis avgörande för kapselns långsiktiga funktion. Detta krav är i allmänhet uppfyllt på aktuella djup i urbergsmiljö. Om djupförvarets tekniska barriärer (kapsel och buffert) fungerar som planerat, förblir avfallet fullständigt isolerat, oavsett eventuella grundvattenrörelser i omgivningen. Att grundvattnets strömningsmönster ändå tillmäts stor betydelse beror på dess potential att i framtiden transportera ämnen dels till förvaret, så att barriärerna påverkas negativt, dels från det deponerade avfallet till omgivningen, om barriärerna mot förmodan inte fungerar som avsett. Långsam grundvattenströmning och långa strömningsvägar för grundvattnet är därför gynnsamma faktorer för ett djupförvar. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 91

94 I regional skala skapar höjdskillnaderna mellan inlandet och kusttrakterna förutsättningar för en avrinning riktad från inlandet och mot de lägre belägna kustområdena. I denna skala kan Hultsfreds kommun med sitt inlandsläge ses som ett inströmningsområde för den fortsatta, djupare grundvattenströmningen, med långa strömningsvägar i berggrunden. Detta skulle innebära gynnsamma förhållanden ur förvarssynpunkt. Grundvattenströmningen påverkas emellertid även av lokala höjdskillnader. Den relativt kuperade topografi som karaktäriserar Hultsfreds kommun motsvarar hydrauliska gradienter som bedöms kunna ha stor betydelse även på förvarsdjup. En än mer avgörande lokal faktor är de erfarenhetsmässigt stora variationerna i berggrundens vattengenomsläpplighet, särskilt kontrasterna mellan sprickzoner och bergmassan i övrigt. Slutsatsen är därför att det med avseende på grundvattenströmning inte går att tillgodoräkna sig inlandsläget som en allmängiltig fördel, eftersom det i sista hand är lokala förhållanden som avgör. Data från bergborrade brunnar i kommunen visar att vattengenomsläppligheten i den ytliga berggrunden varierar inom vida gränser, samt att sprickzoner svarar för huvuddelen av vattenföringen. Detta är den normala situationen i urberg. Det finns dock i datamaterialet indikationer på att vattengenomsläppligheten i Hultsfreds kommun är något högre än genomsnittligt i den ytliga urberggrunden. Hur detta ska tolkas är svårbedömt. En tänkbar orsak är att många brunnar finns i de mera tätbefolkade, större dalgångarna, som ofta sammanfaller med stråk där berggrunden är påverkad av deformation och sprickzoner. Det går inte att utifrån brunnsdata påvisa några skillnader i vattengenomsläpplighet mellan olika bergartstyper, men möjligen finns en tendens till att brunnar borrade i Smålandsgranit ofta ger relativt hög vattenföring. En studie som SKB initierat i samband med förstudien i Oskarshamns kommun /5-8/ indikerar en tydlig skillnad i vattengenomsläpplighet mellan bergpartier med sprickzoner och bergpartier utan sprickzoner. Inget har framkommit som tyder på annat än att Smålandsgranit, så länge den är normalt uppsprucken, kännetecknas av låg vattengenomsläpplighet relativt SKB:s kriterium för en normal anpassning av förvaret /5-21/. Det finns inga mätningar av vattengenomsläppligheten på förvarsdjup i Hultsfreds kommun. I förstudien har i stället data från tidigare borrhålsundersökningar i Klipperåsområdet, beläget cirka 45 kilometer söder om kommunen, studerats. Att nyttja data från Klipperås motiveras av likheter i geologisk miljö och förhållanden i övrigt med de områden i Hultsfreds kommun som bedöms vara potentiellt gynnsamma för djupförvaret. När det gäller data om grundvattenströmning finns det ändå anledning att erinra om att beroendet av lokala faktorer alltid begränsar möjligheterna att generalisera data från en enskild plats till att gälla större områden. Med denna reservation konstateras att berggrundens vattengenomsläpplighet i Klipperås varierar inom vida gränser. Det går inte belägga någon systematisk variation med djupet. Den stora spridningen i mätvärden bedöms i första hand vara ett resultat av att sprickzoner kan ha en vattengenomsläpplighet som är hundratals eller tusentals gånger högre än vattengenomsläppligheten hos bergmassan i övrigt. Detta understryker betydelsen av att sprickzonernas lägen och hydrauliska egenskaper beaktas vid lokalisering och utformning av djupförvaret. Vad gäller grundvattnets kemiska sammansättning visar de fåtaliga data som finns från bergborrade brunnar i kommunen på normala förhållanden i den ytnära berggrunden. Sammansättningen varierar dock erfarenhetsmässigt med djupet i viktiga avseenden, varför brunnarna endast ger indikativ information om förhållandena på förvarsdjup. Data från större djup saknas, men det finns goda skäl att anta att de grundvattenkemiska förhållanden som dokumenterats i Klipperåsområdet är representativa även för kommunens berggrund. Sammantaget innebär detta att grundvattnets sammansättning på förvarsdjup bedöms vara gynnsam för de tekniska barriärernas beständighet i ett djupförvar. 92 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

95 Kommunen ligger till stor del ovanför högsta kustlinjen, vilket innebär att man kan förvänta sig låga salthalter i grundvattnet (sött grundvatten) även på förvarsdjup. Salthalter i grundvattnet inom den variationsbredd som påträffats i svensk berggrund på aktuella djup bedöms inte ha någon avgörande inverkan på djupförvarets långsiktiga säkerhet. Däremot kan konstruktionsförutsättningarna och driftmiljön påverkas. Sött grundvatten ger en mindre korrosiv miljö under bygge och drift, vilket ger fördelar bland annat i form av minskat underhållsbehov. Under förutsättning att en miljö med låga salthalter kan påräknas även på lång sikt kan ytterligare besparingar göras när det gäller materialval för återfyllning av djupförvarets tunnlar. Det är emellertid oklart om saltvatteninfiltration i samband med framtida glaciationer helt kan uteslutas. Områden med potentiellt gynnsam berggrund Delar av Hultsfreds kommun bedöms som mindre intressanta för fortsatta undersökningar beroende på förekomst av: Inhomogen berggrund (se figur 5-4 och 5-6). Regionala plastiska skjuvzoner (se figur 5-6). Regionala breda sprickzoner, ofta i kombination med mäktiga jordlager (se figur 5-3 och 5-6). Malmpotentiell berggrund (se figur 5-8). Efter att olika säkerhetsmässiga överväganden gjorts kvarstår följande sex områden, se figur 5-16, där bergrunden bedöms som potentiellt gynnsam för ett djupförvar: 1 Ett större område väster om Hultsfreds tätort. Bedömningen av området har verifierats med fältkontroller. 2 Ett område med betydande utbredning, beläget öster om Målilla. Bedömningen av området har verifierats med fältkontroller. 3 Ett större område i kommunens nordöstra del. Berggrunden utgörs huvudsakligen av Smålandsgranit, men även vulkanit (Smålandsvulkanit) förekommer. Baserat på befintlig information kan vulkaniterna inte generellt avfärdas som ointressanta för vidare undersökningar. Däremot kan det konstateras att detaljerad kartläggning av samma typ av berggrund längre mot nordväst har visat på inhomogena förhållanden, varför det inte är osannolikt att så är fallet även inom område 3. Smålandsgraniten inom området påminner om den som återfinns inom område 2. Inom delar av området finns en tendens till att blocken mellan sprickzonerna är mindre än i område 2. Till skillnad från övriga områden ligger stora delar av område 3 under högsta kustlinjen. 4, 5 Två jämförelsevis små områden där berggrunden består av Smålandsgranit. På basis av tillgängligt kartunderlag bedöms områdena som rimligt väldefinierade och tillräckligt stora för att rymma ett djupförvar. 6 Ett litet område som utgör en del av en tektonisk lins i det system av plastiska skjuvzoner som genomkorsar kommunens södra del. Berggrunden består av Smålandsgranit och äldre metagranitoid. Moderna berggrundsgeologiska kartor saknas, och bedömningen är därför mindre säker. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 93

96 Figur Områden inom Hultsfreds kommun där berggrunden bedöms vara potentiellt gynnsam för ett djupförvar samt områden där geologiska fältkontroller gjorts. Bedömningen är baserad på befintligt geovetenskapligt underlag (efter /5-3/). Tillsammans utgör de sex områdena en dryg tredjedel av kommunens yta. Gemensamt för alla är att de uppvisar homogen berggrund, och att förekommande regionala sprickzoner avgränsar berggrundsblock som är tillräckligt stora för att rymma ett djupförvar. Det bör noteras att det tillgängliga geologiska underlaget har ojämn kvalitet; bland annat saknas moderna berggrundskartor för den östra delen av kommunen. Tillförlitligheten i de bedömningar som görs varierar därför mellan olika områden. 94 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

97 5.7.2 Förutsättningar inom prioriterade områden En samlad bedömning i den preliminära slutrapporten från förstudien i Hultsfreds kommun ledde till att områdena 1 och 2 i figur 5-16 valdes för fältkontroller. Sådana har därefter utförts och har i allt väsentligt bekräftat den tidigare bedömningen av områdena som potentiellt gynnsamma. Inga uppgifter har framkommit som föranleder revideringar av annat än detaljer i de tolkningar som gjorts. Även med fältkontrollerna inräknade är underlaget från förstudien av översiktlig natur. Mer detaljerade undersökningar kan därför komma att påvisa ogynnsamma förhållanden inom delar av de aktuella områdena. På samma sätt krävs det ytterligare undersökningar, av betydande omfattning, innan det är möjligt precisera platser som kan vara lämpliga för en eventuell platsundersökning med provborrningar. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 95

98 96 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

99 6 Tekniska förutsättningar Utredningarna om de tekniska förutsättningarna för djupförvaret berör såväl anläggningarna ovan och under jord som den planerade driften och transporterna. En allmän slutsats är att Hultsfreds kommun erbjuder goda tekniska förutsättningar för ett djupförvar. Den berggrund som bedöms vara potentiellt gynnsam för den långsiktiga säkerheten bör även ge goda förutsättningar för att bygga och driva djupförvarets underjordsanläggning. Järnväg mellan Kalmar och Linköping samt mellan Oskarshamn och Nässjö löper genom kommunen och lämpliga hamnar finns i närliggande kustkommuner. Vägarna i kommunen och regionen har varierande standard. Två preliminära förslag har tagits fram till placering och utformning av djupförvarets anläggning ovan jord med utgångspunkt från att den ska ligga i nära anslutning till områden med potentiellt gynnsam geologi; ett ej platsbestämt läge öster om Målilla och ett läge vid Hultsfreds tätort. Båda dessa alternativ bedöms ge goda tekniska förutsättningar för att bygga och driva anläggningen med god funktion och hög säkerhet. 6.1 Inledning Principer för hur djupförvaret byggs upp, drivs och försluts har redovisats i KBS-3- rapporten /6-1/ och systemredovisningen /6-2/. SKB bedriver ett kontinuerligt projekteringsarbete för att successivt konkretisera den tekniska utformningen av anläggningen, beräkna arbetskrafts- och materialbehov, kostnader med mera. En redovisning av nuläge och program ges i FUD-program 98 /6-3/. Arbetet redovisas också årligen i planrapporter /6-4/. Djupförvaret kräver såväl markförlagda som bergförlagda anläggningar. Den markförlagda anläggningen kan i fråga om storlek och utformning liknas vid en medelstor industri. Var anläggningen placeras och hur den utformas kan i stor utsträckning anpassas till lokala förutsättningar vad gäller topografi, marktillgång, infrastruktur och bebyggelse. Placeringen av berganläggningen själva förvaret styrs huvudsakligen av berggrundens egenskaper, sett ur många olika aspekter. Berget måste uppfylla högt ställda säkerhetskrav vid såväl bygge och drift av anläggningen som på lång sikt efter förslutning av förvaret. Det använda kärnbränslet mellanlagras i CLAB vid Simpevarp i Oskarshamns kommun. Där planeras också inkapslingen ske i en särskild anläggning. Från driften och rivningen av kärnkraftverken, CLAB, inkapslingsanläggningen och Studsvik uppkommer härdkomponenter och annat avfall med långlivad radioaktivitet. Utredningarna om de tekniska förutsättningarna för ett djupförvar i Hultsfreds kommun sker med utgångspunkt från att detta avfall ska placeras i ett särskilt förvar för långlivat låg- och medelaktivt avfall i anslutning till djupförvaret. Huvudalternativ för lokalisering av detta förvar är, som tidigare nämnts, i anslutning till djupförvaret eller SFR. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 97

100 6.2 Bedömningsunderlag från förstudien Förstudiens utredningar om de tekniska förutsättningarna för ett djupförvar i Hultsfreds kommun redovisas i underlagsrapporten Anläggningar och transporter /6-5/. Där behandlas transporter, möjligheter att lokalisera, bygga och driva anläggningen ovan jord samt de bergtekniska förutsättningarna för att bygga och driva underjordsanläggningen. Dessutom redovisas några olika lokaliseringsalternativ för djupförvarets ovanjordsanläggning, för att belysa hur anläggningen kan utformas på en konkret plats Transporter Data om transportbehoven till och från djupförvaret i olika skeden har hämtats från SKB:s generella planer för djupförvarsprojektet /6-2, 6-4/. Utformningen av transportsystemet för inkapslat bränsle och långlivat låg- och medelaktivt avfall bygger i stor utsträckning på de mångåriga erfarenheterna av transporter från kärnkraftverken till CLAB och SFR. Det gäller såväl principer för att uppfylla säkerhetskraven som systemets tekniska utformning. En lokalisering av djupförvaret till Hultsfreds kommun skulle innebära transport av använt kärnbränsle från grannkommunen Oskarshamn, troligen via en lämplig hamn. Återfyllnadsmaterial transporteras till sjöss, och vidare från en hamn på landsväg eller järnväg. Hamnarna, järnvägarna och vägnätet har studerats med avseende på förutsättningarna för att transportera de godsslag och mängder som skulle bli aktuella. De hamnar som undersökts är Oskarshamns hamn, Stora Jättersöns hamn i Mönsterås kommun samt Kalmar hamn. Underlag om hamnar och transportleder har huvudsakligen hämtats från Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket och tidigare utredningar gjorda av SKB. Besök på plats har också bidragit till underlaget Anläggningar Generella förutsättningar i form av tekniska krav på djupförvarets anläggningar och den verksamhet som ska bedrivas har hämtats från SKB:s övergripande planering. Detsamma gäller uppgifter om arealbehov och fysisk utformning av anläggningarna, liksom behoven av personal och andra resurser för utbyggnad och drift. Med detta som grund har de tekniska förutsättningarna för en lokalisering till Hultsfreds kommun studerats, och konkreta förslag till placering och utformning av anläggningen ovan jord har tagits fram. Viktiga lokala faktorer som beaktats är var det finns potentiellt lämplig berggrund för djupförvaret (se kapitel 5), samt befintliga transportleder och övrig infrastruktur. Strävan har varit att anpassa förslagen till de förutsättningar som Hultsfreds kommun erbjuder vad gäller miljö- och samhällsaspekter (se kapitel 7 och 8). När det gäller berggrunden är kunskapen om förhållandena på förvarsdjup inte fullständig. Av det skälet omfattar förslagen till placering endast anläggningen i markplanet. Underjordsanläggningens närmare placering, liksom hur dess utformning och bygge kan anpassas till lokala förhållanden, är faktorer som måste utvärderas utifrån data om bergförhållandena på plats, vilket kräver direkta undersökningar. De översiktliga bedömningar som kunnat göras i förstudien baseras på allmän kunskap om berganläggningar i aktuell geologisk miljö samt information om kommunens berggrund hämtad från förstudiens geologiska utredningar. Erfarenheter från Äspölaboratoriet, liksom andra berganläggningar och bergundersökningar i grannkommunen Oskarshamn har också beaktats, eftersom berggrunden där i viktiga avseenden är jämförbar med berggrunden i stora delar av Hultsfreds kommun. 98 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

101 6.3 Transporter Godsslag till djupförvaret Transportsystemet till djupförvaret ska under driftperioden hantera två huvudtyper av gods: tunga, enskilda enheter med inkapslat bränsle eller långlivat låg- och medelaktivt avfall, samt massgods i form av bentonitlera, bergmassor och eventuellt sand. Transportbehållare med kärnavfall Kapslarna med använt kärnbränsle blir helt täta och risken för spridning av radioaktiva ämnen under hantering eller transport bedöms som extremt låg i praktiken obefintlig. Däremot dämpas strålningen från bränslet inte helt av kapseln. Transporterna måste därför ske i behållare som skärmar av strålningen. Dessa behållare skyddar dessutom kapseln mekaniskt. De transportbehållare som används vid dagens transporter från kärnkraftverken till CLAB är dimensionerade för bränsle som lagrats minst nio månader efter uttag ur reaktorn. Transporterna till djupförvaret avser bränsle som mellanlagrats i cirka 30 år. Strålningen och värmeavgivningen från bränslet kommer då att vara väsentligt lägre än vid dagens transporter, eftersom cirka 90 % av radioaktiviteten har avklingat under mellanlagringen. Detta ger möjligheter att förenkla såväl transportbehållarna som hanteringen. Kraven på mekaniskt skydd innebär ändå att behållarna blir tunga. En transportbehållare med kopparkapsel beräknas väga cirka 65 ton, där kapseln med bränsle svarar för cirka 25 ton. Ett exempel på hur en transportbehållare kan vara utformad visas i figur 6-1. Behållarens kraftiga konstruktion innebär att den tål stora påfrestningar, även vid eventuella olyckor under transporten. Transportsystemet i övrigt behöver därmed inte utformas för att ge mekaniskt skydd åt godset. Kärnavfall klassas som farligt gods enligt det internationella regelverket och ska märkas, separeras och övervakas enligt internationella regler för radioaktivt gods. Tabell 6-1 visar de i förstudien antagna mängderna av olika avfallstyper som ska transporteras till och deponeras vid djupförvaret. Under den inledande driften deponeras enbart kapslar med använt bränsle. Långlivat låg- och medelaktivt avfall tillkommer när den reguljära driften startar. Figur 6-1. Skiss av transportbehållare innehållande kapsel med använt kärnbränsle. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 99

102 Tabell 6-1. Uppskattat antal transporter av behållare med inkapslat använt kärnbränsle och långlivat låg- och medelaktivt avfall till djupförvaret. Avfallsprodukt Totalt Per år Volym (m 3 ) (st) (st) i djupförvaret Kopparkapslar med använt bränsle inledande drift reguljär drift * Transportbehållare med långlivat låg- och medelaktivt avfall (reguljär drift) * * I genomsnitt vid 20 års drifttid Bentonitlera, bergkross och andra godsslag Förutom kärnavfallet ska även bentonitlera transporteras till djupförvaret. Årsbehovet under driftperioden är cirka ton. Bentonitlera exporteras från flera länder, bland annat från USA och Medelhavsområdet. Materialet transporteras torrt i pulverform. När djupförvaret byggs produceras bergmassor. Den totala volymen på djupförvarets alla tunnlar och bergrum beräknas till 1 1,5 miljoner kubikmeter (fast mått). Omräknat till volym efter utsprängning blir det 1,5 2,7 miljoner kubikmeter (löst mått). Ungefär hälften produceras under det 5 6 år långa anläggningsskedet och återstoden under driftperioden på år, i takt med att deponeringsområden etableras. Massorna transporteras upp till marknivån. Krossning kan ske under jord, eller på vanligt sätt vid anläggningar ovan jord. Bergkross blandat med bentonit utgör huvudalternativet som material för återfyllning av djupförvarets tunnlar efter deponering. Det innebär att närmare hälften av bergmassorna troligen kan återanvändas vid djupförvaret, efter en tids lagring ovan jord. Återstoden kan avyttras efter eventuell lagring. Efterfrågan har allmänt sett ökat i takt med att bergkross successivt ersätter naturgrus som fyllnads- och ballastmaterial. Kvartssand är ett alternativ till bergkross som beståndsdel i material för återfyllningen av djupförvarets tunnlar. Om detta alternativ väljs kan lämplig kvalitet levereras från södra Östersjön. Behovet är maximalt cirka ton per år. Till de godsslag som nämnts ovan, och som är speciella för djupförvaret, kommer lokala och regionala transporter av det slag som normalt förekommer vid industrianläggningar. Det inkluderar byggnadsmaterial, varuleveranser och annan service, samt inte minst personal och besökare. Räknat i antal fordon dominerar dessa transporter Transportsystem Liksom andra industrianläggningar kräver djupförvaret infrastruktur för de lokala transporterna under utbyggnad och drift. Importen av bentonitlera kräver en lång transportkedja innan materialet är på plats. De godsslag som är speciella för djupförvaret är emellertid inkapslat, använt kärnbränsle och långlivat låg- och medelaktivt avfall. 100 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

103 Kärnavfall Sedan mer än ett decennium finns ett system i drift för transporter av radioaktivt avfall från kärnkraftverken till CLAB och SFR. Systemet hanterar såväl använt kärnbränsle som annat radioaktivt avfall av varierande art och ursprung. Transporterna sker till sjöss på det specialbyggda fartyget M/S Sigyn, som har plats för totalt tio transportbehållare med avfall. Vid kärnkraftverken och avfallsanläggningarna finns hamnar med hanteringsutrustning. Transportsystemet har under mångårig drift visat sig fungera mycket väl, både säkerhetsmässigt och praktiskt. Inga störningar eller olyckor av betydelse för den radiologiska säkerheten har inträffat /6-6/. De framtida transporterna av kärnavfall till djupförvaret kommer att bygga på det system som redan finns, med erforderliga modifieringar och kompletteringar. Vid en eventuell lokalisering till Hultsfreds kommun tillkommer transporter på land som en ny del. Mångårig utländsk erfarenhet visar emellertid att inte heller landtransporter av radioaktivt avfall är förenade med några särskilda tekniska svårigheter eller risker. Figur 6-2 visar schematiskt den planerade transportkedjan. Om det blir aktuellt med sjötransport förs transportbehållarna med kapslar från inkapslingsanläggningen vid CLAB, strax norr om Oskarshamns tätort, till den närbelägna hamnen på ett terminalfordon (se figur 6-3). I hamnen lastas behållarna på fartyget. När djupförvaret tas i drift har M/S Sigyn troligen av åldersskäl ersatts av ett annat fartyg av liknande konstruktion. Figur 6-2. Transportkedjan från inkapslingsanläggningen till djupförvaret. a) Endast landtransport. b) Sjötransport och landtransport. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 101

104 Figur 6-3. Terminalfordon med transportbehållare för använt kärnbränsle. Sjötransporterna går till en hamn som är lämpligt belägen i förhållande till djupförvaret och som har kapacitet att ta emot fartyg av aktuell storlek. För dagens transporter med M/S Sigyn, som har en längd på 90 meter och ett djupgående på fyra meter, krävs ett minsta farledsdjup på sex meter. I hamnen lossas behållarna för vidare transport till djupförvaret, på väg eller järnväg. När fartyget förtöjts körs behållarna iland och ställs upp utefter järnvägsspår eller på fordonsplatser. Därifrån lyfts de över till järnvägsvagnar eller landsvägsfordon och säkras. Tomma behållare lastas ombord för återresa med fartyget. Såväl järnväg som landsväg är möjliga alternativ för transport antingen direkt från Simpevarp eller från en hamn till djupförvaret. Ur strålskyddssynpunkt kan inget av alternativen förordas eller uteslutas eftersom säkerheten i båda fallen bygger på transportbehållarens funktion, inte på transportsättet. Transportbehållarna, med vikter upp till cirka 65 ton, är de tyngsta enheter som behöver transporteras till djupförvaret. Det finns järnvägsvagnar som klarar dessa vikter, och järnvägarnas bärighet är normalt tillräcklig för sådana transporter. Det finns även landsvägsfordon med kapacitet för de aktuella vikterna, utan att yttermått eller axellaster överskrider gängse begränsningar. Däremot överskrider fordonens totalvikter cirka 100 ton väsentligt normala vikter för landsvägsfordon. Så tunga transporter kräver särskilda tillstånd och kan bara ske på vägar med hög bärighet. Det är ett krav att transporterna till djupförvaret kan genomföras utan att övrig trafik störs i nämnvärd omfattning och utan särskilda arrangemang vid till exempel passage av broar. För att vägtransport ska vara ett realistiskt alternativ kan det därför krävas upprustning av transportleder i större eller mindre omfattning. Det kan gälla förbättring av bärigheten på vägsträckor och broar, breddning och uträtning. 102 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

105 Massgods Bentonitlera kan såväl till sjöss som på land transporteras i bulkform, det vill säga i lös vikt, i särskilda bulkcontainrar eller i andra typer av behållare. Behovet motsvarar cirka 18 containrar med en vikt på 20 ton i genomsnitt per vecka. Importen sker troligen på stora fartyg. Den vidare transporten kan beroende på djupförvarets lokalisering ske på järnväg eller landsväg. Varken de totala mängderna eller lastvikterna är så stora att de påverkar kraven på huvudvägar eller järnvägar. Materialet är känsligt för fukt och måste hållas torrt under transport och lagring. Hantering och lagring i hamn och vid djupförvaret kan ske med konventionell utrustning. Eventuell sand kan transporteras med vanliga bulkfartyg. Såväl hantering i hamn som landtransporter kan ske med konventionell utrustning och fordon Säkerhet De säkerhetsmässiga principer som ska tillämpas för transporterna mellan inkapslingsanläggning och djupförvar är följande /6-6/: Risken för olyckor och incidenter under transporten ska minimeras. Om en olycka av något slag trots allt inträffar, ska den inte orsaka frigörelse av radioaktivt material till omgivningen. Strålningsnivåerna på transportbehållarnas utsida ska ligga under gällande gränsvärden så att behållarna kan hanteras utan risk för personalen. Därutöver tillämpas, liksom vid allt annat arbete med radioaktiva ämnen, principen att den totala strålning (dosbelastning) som personalen utsätts för ska vara ett minimum för arbetets genomförande. Genom att åstadkomma detta försäkrar man sig om att transporterna inte medför någon fara för omgivningen, vare sig i närheten av förvaret eller längs de transportvägar som används. Hur transporter av radioaktivt material får ske bestäms av lagar och föreskrifter som i stor utsträckning bygger på internationellt accepterade regler. Transportbehållarna för djupförvarets transporter konstrueras i enlighet med de krav som ställts upp av FN:s internationella atomenergiorgan, IAEA. Behållaren ska dels skydda den inneslutna kapseln mot skador, dels avskärma strålningen som kapseln avger, så att behållaren kan hanteras vid lastning och lossning. Det är viktigt vid en olyckssituation att behållarens strålskärmande förmåga i huvudsak bibehålls. Nivån på strålningen från transportbehållarna ska alltid ligga under gällande gränsvärden. Erfarenheterna från dagens transporter till CLAB, visar att systemet kan utformas så att den faktiska stråldosen till personalen ligger långt under gränsvärdena. Som exempel kan nämnas att besättningen på fartyget M/S Sigyn utsätts för lägre stråldoser än vad en svensk i allmänhet erhåller. Orsaken är att strålningsnivåerna generellt sett är lägre till havs än på land och att strålningen från behållarna inte har uppvägt den lägre bakgrundsnivån. De planeringsrutiner som används för dagens transporter av radioaktivt avfall från kärnkraftverken har visat sig fungera bra, varför transporterna till djupförvaret kan antas bli organiserade på ett likartat sätt. Det så kallade fysiska skyddet är en del av säkerhetssystemet som ska förhindra stöld eller avsiktlig åverkan på behållarna. Det fysiska skyddet innefattar en kombination av tekniska och administrativa åtgärder som ska skydda godset och möjliggöra upptäckt och larm om något onormalt inträffar. Det gäller bevakning, kommunikation med en transportledningscentral och liknande. Viss information om hur detta system är uppbyggt är sekretessbelagd för att minska risken att systemet störs. Däremot finns inget behov av sekretess om hur transporterna utförs. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 103

106 Beredskapsorganisationen innefattar lokal polis och räddningstjänst samt berörd länsstyrelse och syftar till att dessa myndigheter ska kunna agera på bästa sätt om något onormalt inträffar. All information och kunskap om transportverksamheten ska finnas hos dessa instanser innan transporterna till djupförvaret påbörjas. SKB har ansvar för att informationen är korrekt och tillgänglig, medan samhällets organ ansvarar för sin egen planering. Beredskapsplanen ska innehålla uppgifter om åtgärder i händelse av en olycka längs transportvägen samt vilka kontakter som ska tas med myndigheter eller annan expertis, som kan medverka till att inga felaktiga åtgärder vidtas. Räddningstjänst i den kommun där djupförvaret placeras kommer inte att drabbas av några extra kostnader. Enligt räddningstjänstlagen är anläggningens ägare eller innehavare skyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller begränsa..skador. Som exempel kan nämnas att man vid den kärntekniska anläggningen i Oskarshamns kommun har en räddningstjänst som drivs av Oskarshamns kommun och finansieras av OKG AB. Administration och finansiering av räddningstjänsten för djupförvaret kan ske på motsvarande sätt. Eftersom djupförvaret är en kärnteknisk anläggning kommer det att finnas egen strålskyddspersonal på anläggningen som bistår med radiologisk sakkunskap och mätningar vid eventuella tillbud eller olyckor. Den kommunala räddningstjänsten behöver inte närvara vid den dagliga hanteringen av inkapslat bränsle Förutsättningar i Hultsfreds kommun Eftersom Hultsfred är en inlandskommun har möjligheterna att nyttja hamnar i närliggande kustkommuner för djupförvarets gods studerats inom förstudien. Transporterna kan gå till någon av de industrihamnar som finns längs Östersjökusten och därifrån vidare på järnväg eller landsväg till platsen för djupförvaret. Ett alternativ för transportbehållare med kärnavfall är att de transporteras på land från Simpevarpshalvön i Oskarshamns kommun till ett djupförvar i Hultsfreds kommun. Lägen på hamnar, vägar och järnvägar i regionen framgår av figur 6-4. Landtransporter Landtransporter av gods till ett djupförvar i Hultsfreds kommun kan medföra att vägar och/eller järnvägar från en hamn i Oskarshamns, Mönsterås eller Kalmar kommun behöver nyttjas utöver transportlederna inom kommunen. I förstudien har därför både vägar och järnvägar inom Hultsfreds kommun och från hamnar i regionen utretts. Även möjligheterna till landtransport av kärnavfall från Simpevarp till Hultsfreds kommun diskuteras i förstudien. Faktorer att ta hänsyn till är bärighet hos vägar, broar och järnvägar. Den grundläggande tekniska skillnaden mellan järnväg och landsväg är att järnväg lättare anläggs för högre axellaster och att lasten kan fördelas över en större markyta. Detta förhållande avspeglas också i bärighetsmålen som angivits av Banverket och Vägverket. Järnvägen tillåter maximala axellaster om 22,5 ton med målet att uppnå 25 ton. Järnvägsvagnarnas vikt kan därmed med god marginal överstiga 100 ton. För landsvägstransport är vikten på de bästa vägavsnitten begränsad till en maximal axellast om 11,5 ton, och en totalvikt om 60 ton. Järnvägar Två länsjärnvägar går genom Hultsfreds kommun, dels Stångådalsbanan från Kalmar till Linköping och dels banan mellan Nässjö och Oskarshamn. Sträckan mellan Hultsfred och Berga är gemensam för de två järnvägarna. Båda järnvägarna är enkelspåriga och oelektrifierade, och tillåter normalt axeltryck av 22,5 ton. Tågtrafik från Kalmar mot Hultsfred på Stångådalsbanan kräver tågvändning i Berga /6-7/. 104 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

107 Figur 6-4. Karta över hamnar, vägar och järnvägar i regionen. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 105

108 Från Mönsterås bruk leder en enkelspårig järnväg med normal spårvidd mot sydväst och ansluter i Blomstermåla till Stångådalsbanan. Tågtrafik från Mönsterås till Hultsfred innebär att tågen förutom i Berga även måste vändas i Blomstermåla. Det finns ingen järnvägsförbindelse för landtransporter direkt från Simpevarpshalvön till Hultsfreds kommun. Närmaste järnvägsanslutning finns i Oskarshamn, cirka 2,5 mil söder om Simpevarp. Vägar Större vägar i Hultsfredsregionen är riksvägarna 23 och 34 samt Europaväg 22. Vägavstånd från de centrala delarna av Hultsfreds kommun till Simpevarpshalvön är cirka 75 kilometer, till Oskarshamn 50 kilometer, till Mönsterås 75 kilometer och till Kalmar 100 kilometer. Riksväg 34 leder från Linköping till Kalmar via bland annat Vimmerby, Hultsfred och Målilla. Vägen har delvis relativt låg standard vad avser bredd och kurvighet på sträckan mellan Bockara och Rosenfors. Vägverket har utarbetat åtgärdsförslag för den aktuella sträckan med upprustning och helt nya vägsträckningar på vissa avsnitt. Sträckan vidare norrut från Rosenfors genom Hultsfreds kommun har relativt god standard, medan sträckan söderut mot Kalmar har varierande standard och passerar genom flera samhällen. Europaväg 22 löper längs kusten genom Oskarshamns, Mönsterås och Kalmar kommuner. Riksväg 23 går från Oskarshamns hamnområde och vidare västerut mot Bockara, Högsby och vidare till Växjö. Båda dessa vägar har i sin helhet tillräcklig bredd, bärighet (klass BK1) och god geometri för transporter av SKB:s gods. Vissa broar kan dock behöva förstärkas. Vägnätet i området väster om E22:an och norr om riksväg 23 utgörs av mindre vägar, som huvudsakligen har god bärighet men generellt är smala (5 7 meter med smala broar) och med dålig geometri, det vill säga de är kurviga och backiga. Väg 743 från Simpevarp till E22:an vid Fårbo har högre standard med en bredd av 6 8 meter /6-8/. Under 2 3 veckor per år reducerar Vägverket tillåten totalvikt på de mindre vägarna på grund av tjälförskjutningar. Detta drabbar främst skogstransporterna. Hamnar De hamnar i närliggande kustkommuner som studerats i förstudien är Oskarshamn, Stora Jättersön i Mönsterås kommun och Kalmar / /. Oskarshamns hamn Oskarshamn har den största industrihamnen längs östra Götalandskusten. Möjligheten att använda denna hamn för djupförvarets gods har utretts inom ramen för SKB:s förstudie i Oskarshamns kommun /6-9/. I hamnen finns all nödvändig service för fartygstrafiken. Flera av kajområdena har järnvägsanslutning med normal spårvidd. Klubbdjupshamnen på norra sidan är en modern industriterminal för större tonnage. Det finns planer på att bygga ut Klubbdjupshamnen vidare åt nordost med fler kajer och upplagsområden, förutsatt att fartygstrafiken växer. Dessa planer får ses på 5 10 års sikt eftersom godsmängderna just nu stagnerar och utvecklingen är osäker. Verksamheterna på södra sidan av hamnen undergår för närvarande förändringar. Sedan Oskarshamns varv lagts ner har andra industrier etablerat sig här, medan hamnverksamheten är liten. 106 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

109 Oskarshamns hamn har goda förutsättningar att erbjuda kajer och utrymmen för en egen terminal för SKB:s samlade gods. En terminal kunde till exempel förläggas strax öster om den norra, inre delen av Klubbdjupshamnen, där det också finns järnvägsanslutning. Området ingår i den mark där det på sikt finns planer för utfyllnad och utbyggnad. Ett annat område finns på södra sidan mellan varvet och Liljeholmens fabriker där reservkajer och uppställningsytor för behållare och containrar med bentonit finns liksom ro-roläge med rörlig ramp. Oskarshamns hamn är i praktiken innesluten av stadsbebyggelse. Det betyder att gods från och till hamnområdet måste fraktas på järnväg eller landsväg genom tättbebyggt område. Från det norra hamnområdet leder en enkelspårig, oelektrifierad järnväg som klarar normalt axeltryck, 22,5 ton, medan järnvägsanslutning från det södra hamnområdet saknas. Vägtransporter körs från hamnområdena genom stadsbebyggelse och vidare till E22:an och riksväg 23 mot Hultsfreds kommun (se figur 6-4). Bärighet och bredd hos stadens gator har inte undersökts i förstudien. Stora Jättersöns hamn Stora Jättersöns hamn är en enskild hamn belägen i anslutning till Mönsterås bruk. Den har goda inseglingsförhållanden som tillåter passage av fartyg med upp till 150 meters längd och 6,7 meters djupgående när lots är ombord. Själva hamnen består av en cirka 240 meter lång betongkaj som tillåter 8,2 meters djupgående. Kajen tål hjultryck från stora truckar, som används för lastning av pappersmassa och lossning av ved. Omsättningen i hamnen är cirka en miljon ton gods per år. Utbyggnaden av Mönsterås bruk har lett till ett behov av större kajutrymmen. Det finns därför planer på att inom några år bygga ut kajen åt norr med ytterligare meter, samt att muddra till samma djup som vid den nuvarande kajen. Från hamnen till väg E22 leder en bred, privat väg genom brukets anläggningar. Vägtransporter till Hultsfreds kommun kan ske på de större vägarna E22 och riksvägarna 23 och 34. En enkelspårig järnväg med normalspårvidd är dragen till brukets område och är där delad i ett par rangerspår. Järnvägen, som ansluter till Stångådalsbanan i Blomstermåla, är inte elektrifierad och har ett högsta tillåtet axeltryck av 22,5 ton. Kalmar hamn Kalmar hamn, som är en av de större industrihamnarna på östra Götalandskusten, utbreder sig dels på öarna i Kalmarsund dels på fastlandet där innanför. Insegling till Kalmar hamn sker via Kalmarsund vars farled medger djupgående på upp till sju meter och har 36 meters fri höjd. Hamnen ägs av Kalmar kommun som en affärsdrivande kommunal förvaltning. Till hamnen anlöper cirka fartyg per år och den totala godsomsättningen är cirka 0,7 miljoner ton per år. Hamnområdet är cirka en kvadratkilometer stort och kajerna har en total längd på cirka meter. I hamnen finns god service. Kajområdena har järnvägsanslutning med normal spårvidd. Inre hamnen som utgörs av Tjärhovshamnen, Finngrundet och Barlastholmen har kajer med en total längd på cirka meter som tillåter ett djupgående på mellan 5,6 och 7,7 meter. Oljehamnen på Tjärnhovets sydöstra sida har en kajlängd av 40 meter och djupet vid kaj är 7,9 meter. Hamnen används i stor utsträckning för hantering av skogs- och jordbruksprodukter, bulkprodukter och petroleum. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 107

110 Kalmar hamn har goda möjligheter, med kajer, utrymmen och terminaler, att ta emot SKB:s gods vad avser bentonit och eventuellt sand. Möjliga områden finns i både Tjärhovet och Finngrundet. För närvarande finns det emellertid inte något utrymme för en egen terminal för allt samlat gods. Hamnen är i första hand en bulkhamn och därmed finns utbyggd infrastruktur för omlastning av massgods, som bentonit och sand, för vidare transporter. Hamnens läge i förhållande till stadskärnan medför att all trafik från hamnen fraktas genom stadens centrala delar. I hamnen finns en oelektrifierad enkelspårig bärig järnväg som grenar ut sig till de olika hamnområdena och som ansluter till Stångådalsbanan. Bärighet och bredd hos stadens gator har inte undersökts i förstudien. E22:an passerar strax väster om Kalmar tätort i nord-sydlig riktning. Riksväg 34 leder från Kalmar vidare till Hultsfred via Högsby och Mållilla Bedömning Driften av djupförvaret kräver transporter av bland annat behållare med kärnavfall som ska deponeras och bentonitlera som ska användas till buffert- och återfyllnadsmaterial. Hultsfred är en inlandskommun med goda förutsättningar att lösa transportfrågorna på ett väl fungerande sätt. När det gäller transportbehållare med kärnavfall från Simpevarpshalvön till djupförvarets ovanjordsanläggning finns det flera möjliga lösningar. Förstahandsalternativet är sjötransport från Simpevarp till Oskarshamns hamn för omlastning och vidare transport på järnväg till Hultsfreds kommun. Ett annat alternativ är landsvägstransport hela vägen till djupförvaret, eller till befintlig järnväg för omlastning och vidare tågtransport mot Hultsfreds kommun. Detta alternativ kräver upprustning av vägnätet för de tunga transporterna. Ytterligare ett alternativ är att bygga en ny cirka 25 kilometer lång järnvägsförbindelse från Simpevarp till befintlig järnväg som leder från Oskarshamn till Hultsfred. Övrigt gods i stora volymer som till exempel bentonitlera kan fraktas till någon av hamnarna i Oskarshamn, Stora Jättersön i Mönsterås kommun eller Kalmar för omlastning och vidare landtransport till Hultsfreds kommun. 6.4 Anläggningar och verksamhet vid djupförvaret Anläggningar Figur 6-5 visar förenklat den planerade utformningen av djupförvarets anläggningar. Den centrala verksamheten vid anläggningarna blir att ta emot kapslar med använt kärnbränsle och att deponera dem i utvalda positioner i berget på cirka 500 meters djup, där de omges med bentonitlera. Under jord Den bergförlagda anläggningen består av: Nerfarter och schakt. Ett centralområde med omlastningshall för transportbehållare, verkstäder, personalutrymmen med mera. Förbindelsetunnlar för transporter och annan kommunikation. Deponeringsområden för kapslar och eventuellt ett särskilt, mindre område för deponering av långlivat låg- och medelaktivt avfall. 108 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

111 Figur 6-5. Principskiss av djupförvaret (övre bild) och anpassning av deponeringshål till lokala bergförhållanden (nedre bild). FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 109

112 I centralområdet finns ett antal bergrum av varierande storlek. Deponeringsområdena för inkapslat bränsle består av parallella tunnlar. Totalt upptar deponeringsområdena en uppskattad yta på cirka två kvadratkilometer. Deponeringen sker i borrade hål i tunnlarnas golv. Hålen är cirka åtta meter djupa och har en diameter på cirka 1,75 meter. Deponeringsområdenas lägen liksom placeringen av enskilda tunnlar och hål kan i stor utsträckning väljas utifrån platsens specifika förutsättningar. Figur 6-5 ger exempel på hur ett parti med sämre berg kan undvikas när lägen för deponeringshålen väljs. Kapseln omges av bentonit som fyller ut mellanrummet mot det borrade hålets väggar. Bentoniten bildar en buffert som ger kapseln ett mekaniskt skydd vid eventuella bergrörelser i framtiden samtidigt som den motverkar vattenrörelser i förvaret. Olika alternativ övervägs vad gäller material för återfyllnad av deponeringstunnlarna. Huvudalternativet är bergkross blandat med bentonit. Ett annat alternativ kan vara kvartssand som i så fall måste transporteras till förvaret. Deponeringsområdet för långlivat låg- och medelaktivt avfall består av bergrum som liknar dem som idag är i drift i SFR. Ovan jord Figur 6-6 visar ett exempel på hur djupförvarets anläggning ovan jord kan utformas och fördelas inom ett industriområde. Området består i princip av fyra huvuddelar: Bangård, alternativt terminalområde för landsvägsfordon. Produktionsområde. Serviceområde. Upplag för bergmassor. I det fall återfyllnadsmaterial och transportbehållare med kärnavfall transporteras på järnväg tas tågen in på en bangård där det bland annat finns utrustning för lossning av transportbehållare, bentonit och eventuellt sand (till höger i figur 6-6). Genom sin längd och krav på planhet styr bangården i stor utsträckning utformningen av området i sin helhet. Sker transporterna på landsväg krävs ungefär motsvarande utrustning för lasthantering, men utrymmesbehovet blir mindre och flexibiliteten större vad gäller utformning. Bangården gränsar mot produktionsområdets ena långsida. Där finns en omlastningsbyggnad för transportbehållare med inkapslat bränsle, lager- och produktionsbyggnader för återfyllnadsmaterial samt byggnader för ventilation, vattenförsörjning och avlopp. Andra sidan av produktionsområdet gränsar mot serviceområdet med lokaler där många personer vistas. Det är entré- och informationsbyggnader, kontor, verkstäder för service och underhåll, matsal och personalutrymmen. En stor del av de uppfordrade bergmassorna kan sannolikt nyttjas för återfyllnad av djupförvaret. De kan därför deponeras tillfälligt i närheten av anläggningen. Utformningen av ett sådant bergupplag styrs av förhållandena på platsen. Exempel på detta ges i avsnitt 6.5 där olika lokaliseringsalternativ för djupförvarets ovanjordsanläggning diskuteras. Resterande bergmassor kan transporteras till lokala och regionala användare eller exporteras. Det kan noteras att efterfrågan på bergmassor har ökat som en följd av den allt mer restriktiva synen på nyttjande av naturgrus för bygg- och anläggningsändamål. En plan för hantering av bergmassor kommer att upprättas i samband med lokaliseringsansökan för djupförvaret. Planen utarbetas i samråd med kommunen, länsstyrelsen och andra intres- 110 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

113 Figur 6-6. Anläggningen ovan jord för driften av djupförvaret. senter och beskrivs i den miljökonsekvensbeskrivning som upprättas inför lokaliseringsansökan. I planen kommer det att framgå hur stor mängd av de uttagna massorna som kan nyttjas inom projektet för till exempel byggande av vägar, järnväg och hamn och som återfyllnadsmaterial i underjordsanläggningen. Vidare kommer hanteringen av de massor som inte nyttjas inom projektet att redovisas i planen. Om anläggningarna samlas till ett driftområde på det sätt som visas i figur 6-6 blir arealbehovet hektar. Storleken på upplaget för bergsmassor beror på hur stor andel av dessa som skall återanvändas och därmed tillfälligt deponeras i anslutning till anläggningen. En lokalisering i anslutning till befintlig industri kan ge möjligheter att samordna vissa funktioner, vilket kan ge en minskning av det totala arealbehovet. Generellt finns det goda möjligheter att anpassa utformningen av anläggningen till lokal topografi och förhållanden i övrigt på den aktuella platsen. Beroende på lokala förhållanden kan arealbehovet bli såväl större som mindre än det som angivits ovan. Driftområden ovan jord Alla tunga transporter mellan anläggningarna ovan och under jord kommer som huvudalternativ att ske i en lång, sluttande tunnel (ramp). Rampens dimensioner och lutning måste anpassas till transportbehovet. Om förvarsnivån förläggs på 500 meters djup måste rampen göras minst cirka 3,5 kilometer lång för att lutningen inte ska bli för brant. Förutom förbindelsen via ramp kommer ett hissförsett schakt sannolikt att byggas, för snabba persontransporter mellan ytan och förvarsnivån. Vidare behövs schakt för ventilationsluft och som nödutrymningsvägar under drifttiden. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 111

114 Om anläggningen i markplanet förläggs rakt ovanför underjordsanläggningens centralområde kan all verksamhet ovan jord samlas till ett driftområde. Såväl rampnedfarten som schaktet för persontransporter utgår då från detta område. Rampen får då någon form av spiralformad sträckning. Ett alternativ kan vara att all kommunikation, det vill säga även de tunga transporterna, sker via schakt. Konstruktionen med ramp ger flexibilitet att sidoförskjuta anläggningen ovan jord i förhållande till den under jord. En principskiss av en sådan utformning visas i figur 6-7. Sidoförskjutningen kan uppgå till åtskilliga kilometer. Det finns då fördelar med att dela upp verksamheten ovan jord på två driftområden på det sätt som illustreras i figuren. Det ena driftområdet innefattar den industribetonade delen av verksamheten med transporter, materialhantering med mera. Där finns också rampnedfarten. Det andra, mindre driftområdet placeras ovanför underjordsanläggningens centralområde. Där finns bland annat schaktet för persontransporter, personalutrymmen och verkstäder. Vidare behövs ett fåtal (2 4) ventilationsschakt, med små överbyggnader för ventilationsutrustning Verksamhet Byggande, drift och förslutning Etableringen av djupförvaret föregås av omfattande geovetenskapliga undersökningar på minst två platser under cirka fem år. När förläggningsplatsen bestämts och lokaliseringstillstånd erhållits startar en 5 6 år lång utbyggnadsfas. Under denna period byggs anläggningen ovan jord, schakt och eventuell ramp, gemensamma utrymmen under jord, och ett första deponeringsområde. Parallellt färdigställs utrustning för deponering och kringaktiviteter. Även väganslutningar och eventuell järnvägsanslutning byggs. Den inledande driften som sedan följer omfattar deponering av cirka 400 av totalt cirka kapslar med använt kärnbränsle. Därefter utvärderas erfarenheterna av SKB och myndigheterna. Dessa steg kan vara genomförda tidigast om cirka 20 år. Utvärderingen ger möjligheter att tillvarata vunna erfarenheter och att beakta den utveckling i övrigt som skett under tjugoårsperioden. Man kan också återta det redan deponerade avfallet för annan behandling /6-2/, om man skulle finna det nödvändigt. Om utvärderingen utfaller positivt börjar den reguljära driften, som beräknas pågå under år tills allt avfall är deponerat. Under denna period byggs nya deponeringsutrymmen i den takt de behövs. Figur 6-7. Utformning av verksamheten ovan jord fördelad på två driftområden. 112 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

115 Efter avslutad deponering är det ur säkerhetssynpunkt bäst om förvaret försluts. När förslutningen ska genomföras, liksom omfattningen av övervakning och kontroll av förvarsplatsen, är beslut som måste tas av den generation som då är verksam. Efter förslutning kan byggnaderna ovan jord rivas och marken återställas. Alternativt kan hela eller delar av ovanjordsanläggningen tas i anspråk för annan verksamhet. Det kommer inte att finnas några restriktioner för att nyttja området för andra ändamål, med undantag för djupborrning eller annan djup berganläggning. Hantering och deponering När transportbehållare med inkapslat bränsle anländer till djupförvaret förs de över till ett fordon för transport till underjordsanläggningens centralområde. Eventuellt kan behållarna tillfälligt ställas upp i väntan på nedtransport till underjordsdelen. Denna hantering sker utan att transportbehållarna öppnas. I ett bergrum i centralområdet på förvarsnivån flyttas kapseln från transportbehållaren till en annan strålskyddande behållare /6-12/. I strålskyddsbehållaren körs kapseln sedan ut till deponeringsområdet. I mynningen till deponeringstunneln lastas strålskyddsbehållaren med kapsel över på en deponeringsmaskin för vidare transport till deponeringshålet. Där dockas strålskyddsbehållaren mot hålets övre del och kapseln placeras i deponeringshålet. Innan dess har ringformade bentonitblock placerats runt deponeringshålets väggar till strax över kapselns höjd. Blocken tillverkas ovan jord och transporteras ner till underjordsdelen på särskilda fordon. När kapseln sänkts ner i deponeringshålet fylls återstoden av det upp med cirkulära bentonitblock, vilket avslutar deponeringssekvensen. Deponeringstakten planeras bli en kapsel per arbetsdag. Deponering och hantering av långlivat låg- och medelaktivt avfall förutses ske på liknande sett som nuvarande hantering vid SFR. Personalbehov Antalet sysselsatta liksom fördelningen mellan olika branscher och yrkesgrupper varierar under djupförvarets olika skeden, se figur 6-8. Under platsundersökningen dominerar geologiska undersökningar och undersökningsborrning. Viss vägbyggnad och serviceverksamhet tillkommer, men omfattningen är begränsad. Platsundersökningen beräknas pågå under 4 8 år och sysselsätta personer på plats, främst bergborrare, mättekniker och geovetenskapliga experter. Utbyggnaden av djupförvaret innebär en intensiv byggnadsverksamhet under 5 6 år. Som mest arbetar personer med att bygga anläggningarna ovan och under jord samt transportleder och teknisk försörjning till platsen. Personalbehovet under denna period beror i viss mån på var djupförvaret förläggs. Exemplet i figur 6-8 förutsätter en lokalisering där djupförvaret med alla kringaktiviteter byggs upp från grunden, men där inga omfattande utbyggnader av hamn eller transportleder krävs. Under utbyggnadsperioden sker också omfattande transporter av bergmassor, byggnadsmaterial, maskiner och utrustning. Yrkeskategorier som då behövs är bergarbetare, byggnadsarbetare, maskinförare och förare av tunga fordon. Inslaget av tekniker, ekonomer och administratörer blir också betydande. Den inledande driften, när cirka 400 kapslar deponeras, beräknas pågå under cirka fem år och sysselsätta omkring 150 personer. Förutsatt att beslut fattas om att starta reguljär drift, byggs underjordsdelen successivt ut parallellt med deponeringen av resterande cirka kapslar. Eventuellt byggs också förvaret för långlivat låg- och medelaktivt avfall ut med tunnlar och bergsalar. Den reguljära driften beräknas pågå under år. Baserat på dagens kunskap beräknas personalbehovet under den perioden bli omkring 220 perso- FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 113

116 Figur 6-8. Schematisk illustration av personalbehovet vid djupförvarets olika skeden. ner. En samlokalisering med annan industriverksamhet kan ge vissa samordningsvinster under driftperioden, men effekterna på personalbehovet blir ganska små. Under driftperioderna är arbetsuppgifterna varierande, alltifrån vakthållning och guidning av besökare till bergsprängning och geologiska undersökningar. Tabell 6-2 ger exempel på arbetsuppgifter vid reguljär drift. Tabellen bygger på teknik och arbetsformer i dagens samhälle. En grov uppskattning av driftpersonalens utbildningsnivå visar att grundskola eller gymnasium krävs för cirka 40 % av arbetsstyrkan, yrkesutbildning för cirka 45 % och akademisk utbildning för cirka 15 %. Huvuddelen av arbetsuppgifterna kräver enligt denna uppskattning således antingen yrkesutbildning eller högskola. En betydande del av arbetet ska emellertid kunna skötas av personal med enbart grundläggande skolutbildning. Arbetsmiljö När anläggningen ovan jord byggs motsvarar arbetsmiljön den som råder vid större byggarbetsplatser. Bergarbetena för underjordsdelen kan ur arbetsmiljösynpunkt jämföras med tillredningsfasen i en gruva. Anläggningsarbete under jord medför erfarenhetsmässigt större risker för arbetsskador än vad många andra industrimiljöer uppvisar. Mycket kan göras och har under senare år gjorts för att nedbringa dessa risker. Teknikförbättringar, strikta säkerhetsrutiner och en god erfarenhetsåterföring är viktiga komponenter i skyddsarbetet. Driftsmiljön vid djupförvaret innefattar allt från sedvanlig kontors- och verkstadsmiljö vid anläggningen ovan jord, till tunnelmiljö i utrymmen under jord. I många avseenden kommer arbetsmiljön att likna den vid CLAB och SFR. 114 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

117 Tabell 6-2. Funktion Arbetsuppgifter under djupförvarets driftskede Verksamhet Drift Driftledning Bergarbeten Deponering Hamn Väg/järnväg Transporter vid djupförvar Beredning av återfyllnadsmaterial Service Bergdeponering Teknik/underhåll Anläggningsdokumentation Systemteknik Verkstäder Förråd Montage Underhåll Bergundersökningar Bergdokumentation Geologi Bergmekanik Hydrologi Kemi Geofysik Gruvmätning Borrkärnor Geoinstrument Administration Personal Ekonomi Information Inköp Kontorsservice Bevakning Fastighetsservice Matservering Arbetsplanering, beredning, samordning, ledning, avfallsdokumentation, tillträdeskontroll, strålskydd, dosimetri, kontrollrumsfunktion. Drivning, förstärkning, bergtransporter, bergbyggnad, borrning av deponeringshål och provhål/kärnborrning. Förberedelsearbeten i deponeringstunnlar, kontroll av bergarbeten, deponeringsarbeten, återfyllnad. Drift och förvaltning, lossning/lastning/underhåll. Transporter, övervakning. Lossning och mellanlagring av transportbehållare, bentonit, eventuellt sand. Avfallsbehållare från mellanlager ovan jord till deponering under jord. Bentonitblock från fabrik till deponeringstunnlar. Återfyllnadsmaterial från beredningsanläggning till deponeringstunnlar. Byggnadsmaterial, maskindelar, förbrukningsmaterial med mera. Tillverkning av bentonitblock för deponeringshål och återfyllnadsmaterial för deponeringstunnlar. Förrådshållning av bentonit, färdigtillverkade bentonitblock, ballast. Förebyggande underhåll, reparation av installationer och maskiner. Uppläggning av bergmassor, eventuell krossning, återplantering. Byggnader, system, maskiner, komponenter. Konstruktion: mekanik, el, hydraulik, pneumatik, elektronik för system, utrustning och maskiner. Kvalificerade mekanikarbeten för stålkonstruktioner, svets och smide, el och elektronik. Spedition, mottagningskontroll, intern distribution, förrådshållning. Montage i egen regi, montagekontroll, provdrift av entreprenörsarbeten. Hissar, spel, traverser, byggnader, tunnlar med mera. Geologiska data, CAD-dokumentation. Kartering, utvärdering. Dokumentation, hållfasthetsmätningar, beräkningar, utvärdering. Mätningar flöden, kemisk sammansättning, provtagning. Provtagning, kemiska analyser, utvärdering. Mätning, utvärdering. Inmätning borrhål, karthållning. Borrning, borrkärneförvaring, provberedning. Instrumentservice, förvaring. Löner, utbildning, personalvård, hälsovård. Budget, uppföljning, redovisning, fakturering, kassa. Utställning, besöksplanering, guidning, lokala och internationella kontakter. Varor, tjänster. Vaktmästeri, växel, ADB-service, arkiv, bibliotek, kontorsmaterial, möbler. Behörighetskontroll, områdesskydd, räddningstjänst, brandskydd. Städning, vägunderhåll, snöröjning, servicetransporter, sophantering, fastighetsunderhåll. För egen personal, entreprenörer, besökare. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 115

118 I anläggningen under jord kommer deponeringsarbeten att pågå parallellt med att nya deponeringsområden byggs ut. Områden under utbyggnad kommer att hållas väl separerade från de delar där deponering pågår eller förbereds. För att få en god arbetsmiljö i berganläggningar ställs särskilda krav på bland annat hantering av inläckande grundvatten, ventilation och belysning. Inläckande vatten leds bort via öppna eller slutna ledningar längs tunnelväggarna, samlas upp i lågpunkter och pumpas upp för rening. Omfattande ventilation kommer krävas för att undvika problem med spränggaser, diseselavgaser och eventuellt radon. Klimatet i tunnlarna förväntas bli relativt fuktigt, med en temperatur på grader. I områden där personal vistas mer eller mindre permanent, till exempel underjordsanläggningens centralområde, ställs särskilda krav på bland annat inbyggnad av bergutrymmen och god belysning för att förbättra miljön och i någon mån eliminera känslan av att befinna sig under jord. För att tillgodose säkerheten för personal som är sysselsatta i tunnlar och bergrum på 500 meters djup, kommer det att finnas nödutrymningsvägar i form av dubbeltunnlar alternativt extra räddningstunnlar. Det kommer även att finnas räddningskammare på olika djup i anläggningen. Ur strålskyddssynpunkt kommer arbetsmiljön att utformas enligt de regler och principer som gäller för kärntekniska anläggningar. Det innebär att alla stråldoser till personalen ska hållas under de av Statens strålskyddsinstitut fastlagda gränsvärdena. Därutöver ska doserna hållas så låga som det är praktiskt möjligt och rimligt, med hänsyn till det arbete som ska utföras. Dessa krav kommer att stå i fokus vid konstruktion av djupförvarets alla anläggningar, utrustningar och maskiner. I praktiken kan det antas att doserna blir betydligt lägre än de beräknade maximala värdena. Exempelvis visar erfarenheter från SFR att stråldoserna är tio gånger lägre än de som beräknades när förvaret togs i drift /6-13/. Ovan jord sker all hantering med kärnavfallet inneslutet i transportbehållare. De enda skyddsåtgärder som behövs för personalen som sköter den hanteringen är att begränsa vistelsetiden intill behållarna till den som behövs för att utföra arbetet. Uttaget av kapslar från transportbehållare under jord, den vidare transporten till deponeringsplatsen och hela deponeringssekvensen sker med fjärrstyrd hantering eller bakom speciella strålskärmar. Delar av anläggningen zonindelas beroende på strålningsnivå. Strålningsnivåerna i olika utrymmen och till personalen kontrolleras. Ingen luftburen radioaktivitet (utom möjligen radon från berget) eller ytkontaminering kommer att förekomma, vilket innebär att ingen speciell skyddsklädsel erfordras. För att tillgodose brandskyddet sektioneras underjordsanläggningen i ett lämpligt antal brandceller. Cellerna avskiljs huvudsakligen med portar. Brandsektioneringen utförs så att alternativa utrymningsvägar finns i huvudparten av anläggningsdelarna. När alternativa utrymningsvägar inte kan ordnas på ett rimligt sätt utplaceras lokala, mobila räddningskammare. Det ordinarie ventilationssystemet utformas så att det kan svara för rökevakuering Förutsättningar i Hultsfreds kommun Ovan jord Djupförvarets anläggning ovan jord ställer inga särskilda krav vad gäller markens bärighet eller markförhållanden i övrigt, utöver vad som är normalt för industrianläggningar. Det går därför inte att generellt utpeka några speciella områden i kommunen som ur teknisk synvinkel är mer eller mindre lämpliga för anläggningen. Det är viktigt att anläggningen inpassas varsamt i landskapet. Hänsyn måste också tas till pågående markanvändning samt 116 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

119 skyddade och värdefulla natur-, kultur- och friluftslivsområden (se kapitel 7). Möjligheten att lokalisera huvuddelen av ovanjordsanläggningens funktioner till ett driftområde som ligger sidoförskjutet i förhållande till underjordsanläggningen ger goda möjligheter att tillgodose dessa krav. I avsnitt 6.5 ges exempel på hur djupförvarets anläggning ovan jord kan utformas på några olika platser i kommunen. Bergtekniska förhållanden Berggrunden där djupförvaret anläggs måste ha sådana egenskaper att byggande och drift kan ske under säkra arbetsförhållanden och med känd teknik. Det innebär bland annat att stabila tunnlar och schakt kan konstrueras och att bergdriften kan ske med full kontroll på stabilitet och vatteninläckning. Viktiga bergparametrar är belastningar (bergspänningar), bergets hållfasthet, sprickfrekvens och sprickegenskaper, samt bergets vattengenomsläpplighet. I kombination med konstruktionsparametrar som djup och tunneldimensioner styr dessa parametrar vilka byggmetoder som kan användas liksom behoven av stabilisering och tätning av de bergutrymmen som tillskapas. Andra krav är knutna till luftkvaliteten i arbetsutrymmena, vilket medför att exempelvis bergdamm och tillförsel av radongas från berggrunden behöver kontrolleras. Bergarter och deformationszoner De bergförhållanden som är önskvärda för djupförvaret ur byggteknisk synvinkel sammanfaller väl med vad som eftersträvas för den långsiktiga säkerheten. Allmänt ger relativt sprickfattigt berg med få större sprickzoner byggtekniska fördelar. Homogena och enkla bergförhållanden gör det också lättare att förutse byggförhållandena och få ett rationellt byggande. Omvänt kan dålig bergkvalitet eller starkt heterogen berggrund innebära direkt olämpliga förhållanden. I internationell jämförelse ger det urberg som täcker merparten av Sveriges yta goda förutsättningar ur byggsynpunkt. Det är svårt att peka på några avgörande skillnader i byggförutsättningar mellan olika regioner inom urbergsområdet. De geologiska variationer som uppträder i lokal skala har däremot ofta avgörande betydelse. Exempel på viktiga parametrar i den lokala skalan är lägen och egenskaper på sprickzoner och bergartskontakter. Förstudiens geologiska utredningar har visat att det i första hand är de områden i kommunen som domineras av graniter/monzoniter som det kan finnas goda förutsättningar för att lokalisera ett djupförvar. Den aktuella typen av berggrund förekommer i stor omfattning i sydöstra Sverige, och brukar med ett samlingsnamn betecknas Smålandsgranit. Graniter betraktas generellt som gynnsamma för berganläggningsändamål. Eventuella problem i form av dåligt berg och/eller hög vattenföring brukar i hög grad vara knutna till sprickzoner eller intruderade gångar av andra bergarter. I de områden som bedömts som intressanta för vidare studier förekommer sprickzoner såvitt kan bedömas i en omfattning som är normal för svenskt urberg. Inslagen av intruderade gångar är begränsat och berggrunden kännetecknas allmänt av god homogenitet. Bergspänningar De belastningar som råder i berggrunden (bergspänningarna) ökar normalt med djupet, men de lokala variationerna kan vara stora. Bergspänningarna kan ha både positiv och negativ inverkan på förhållandena i en tunnel. Måttliga bergspänningar är i regel gynnsamt därför att de håller ihop bergmassan och ger god stabilitet. Detta är den normala situationen på aktuella djup. Om spänningarna är onormalt höga kan man dock få oönskade effekter i form av sönderbrytning av berget närmast tunneln. Under vissa förutsättningar kan sådan överbelastning leda till så kallat smällberg, vilket innebär att sönderbrytningen sker plötsligt. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 117

120 Graniter är erfarenhetsmässigt inte speciellt utsatta för höga eller på annat sätt onormala bergspänningar, men sådana kan inte heller uteslutas. Data om spänningarna kan fås från mätningar i borrhål, men sådana mätningar har så vitt känt inte gjorts i Hultsfreds kommun. Erfarenheter från mätningar i Oskarshamns kommun redovisas i ett senare avsnitt. Grundvatten Bergmassans vattengenomsläpplighet (konduktivitet) har avgörande betydelse för inläckningen av grundvatten vid byggande och drift av anläggningar i berg. Sprickzoner har ofta långt högre konduktivitet än det omgivande berget. Tunneldrivning genom sprickzoner kan därför åtföljas av stora vatteninläckage om inte speciella tätningsåtgärder vidtas. Tillflödet av grundvatten måste begränsas för att byggande och drift ska kunna ske med fullgod säkerhet och effektivitet. Vidare vill man begränsa omgivningspåverkan i form av sänkt grundvattennivå. Inläckande vatten kan också orsaka korrosion av bergförstärkning och andra installationer, något som kan öka behovet av kontroll och underhåll av anläggningen. Grundvattnets kemiska sammansättning har stor betydelse i sammanhanget. Höga salthalter i vattnet kan exempelvis ge starkt korrosiv miljö. Vid behov kan inläckaget till djupförvarets berganläggning begränsas med tätningsåtgärder. Den vanligaste tätningsmetoden är injektering, varvid tätningsmedel pressas ut i bergmassan via borrhål. Olika tätningsmedel finns att tillgå, de flesta baserade på cement. Alla tätningsmedel kommer att granskas noga med avseende på eventuella hälso- och miljöeffekter innan de tas i bruk. Tillgänglig information om grundvattenförhållandena i Hultsfreds kommun redovisas i kapitel 5. Det är svårt att se något som föranleder särskilda anmärkningar med avseende på förutsättningar för bergbyggnad. Brunnsdata visar överlag på normal vattenföring och det går inte att fastlägga några distinkta skillnader i vattengenomsläpplighet mellan olika huvudbergarter. Potentialen för inläckage i en berganläggning, eventuellt med grundvattenavsänkning som följd, kan huvudsakligen antas bero på läge och egenskaper hos de sprickor och sprickzoner som anläggningen berör. Detta är lokala faktorer som måste bestämmas genom undersökningar på plats. Inlandsläget innebär att man kan förvänta sig sött grundvatten även på förvarsdjup, åtminstone i de områden som enligt figur 5-16 bedöms vara intressanta för vidare studier. Erfarenheter från regionen Det finns såvitt bekant inga berganläggningar, förlagda i Smålandsgranit, inom Hultsfreds kommun. Detsamma gäller undersökningsborrhål som når större djup. Samma typ av granit finns emellertid i Oskarshamns kommun, och har där varit föremål för både undersökningar och anläggningsverksamhet. Likheterna i geologiska förhållanden gör att erfarenheterna från Oskarshamnsområdet är av intresse för bedömningar av de bergbyggnadstekniska förutsättningarna även i Hultsfreds kommun. Äspölaboratoriet, beläget vid kusten någon mil norr om Oskarshamns tätort, är till stora delar byggt i en variant av Smålandsgranit, lokalt ofta betecknad Äspödiorit. På Simpevarpshalvön längre ner efter kusten finns CLAB med sina bergrum, samt tunnlar som leder kylvatten till och från kärnkraftsreaktorerna. Berggrunden på Simpevarpshalvön innefattar Smålandsgranit som uppträder växelvis med, eller blandat med, vulkaniter. I samma område finns också ett flertal undersökningsborrhål till varierande djup. Många finns i direkt anslutning till de nämnda berganläggningarna, men det har också gjorts fristående undersökningar. Det gäller bland annat Laxemarområdet, beläget på fastlandet någon kilometer väster om Simpevarp, där det finns två djupa borrhål som väsentligen passerar genom Smålandsgranit /6-14/. 118 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

121 Äspölaboratoriet omfattar cirka fem kilometer tunnlar och schakt, ner till som mest cirka 460 meters djup. Anläggningen berör en betydande bergvolym och tunnlarna genomkorsar ett antal sprickzoner. Erfarenheterna från utbyggnaden och hittillsvarande drift är överlag goda /6-15/. Den genomsnittliga bergkvaliteten i tunnlarna är bra och behovet av förstärkning för att upprätthålla stabiliteten är litet eller måttligt. Större förstärkningsinsatser har erfordrats endast där tunnlarna passerar större sprickzoner. Bergspänningsmätningar har gjorts i stor omfattning vid anläggningen. Spänningsnivåerna kan beskrivas som något högre än genomsnittet för svenskt urberg, men inte onormalt höga. Detta har inte orsakat några stabilitetsproblem av större omfattning i tunnlarna. På Simpevarpshalvön finns totalt cirka fem kilometer tunnlar och bergrum av olika slag (CLAB, kylvattentunnlar till kärnkraftsreaktorerna). De största är CLAB-anläggningens bergrum. Anläggningsdjupen är begränsade till cirka 60 meter. Det innebär att data om bland annat bergspänningar inte är relevanta för bedömningar av situationen på planerat förvarsdjup. Den samlade bild som framträder från anläggningsarbeten och drift är annars att berggrunden på Simpevarpshalvön ger goda, för att inte säga mycket goda, förutsättningar för bergbyggnad /6-14/. Det bästa beviset för detta är att anläggningar på vilka det ställs mycket höga funktionskrav har kunnat byggas och drivas som planerat. Laxemarområdet är ett mera representativt stickprov på områden med Smålandsgranit än Äspö och Simpevarpshalvön, eftersom inslaget av andra bergarter är mindre och berggrunden därmed mera homogen. Undersökningarna i området innefattar som nämnts två djupa borrhål. Man kan inte säga att borrhålen visar på några överraskningar vad gäller data som relaterar till bergtekniska egenskaper. Det innebär relativt homogena förhållanden, sprickzoner i normal omfattning och såvitt det kan bedömas goda förhållanden för bergbyggnad. Radon Radon kan under vissa omständigheter utgöra ett arbetsmiljöproblem i berganläggningar. Radongas kan tillföras bergutrymmen från bergytor och inläckande grundvatten. Radon ingår i den radioaktiva sönderfallskedja som startar med uran och slutar med bly. Radonpotentialen styrs därför av berggrundens naturliga halter av uran. De halter som fås i en berganläggning påverkas dessutom av en rad konstruktionsparametrar, däribland ventilation och geometri på anläggningens tunnlar och andra utrymmen. Tillförseln av grundvatten kan också ha stor betydelse. I berganläggningar belägna i eller nära områden med förhöjda uranhalter kan det krävas omfattande åtgärder i form av bland annat extra ventilation eller avskärmning av bergytor för att hålla radonhalterna under gällande gränsvärden. För djupförvarets del kan därför radonförekomsten bli dimensionerande för ventilationsbehovet om anläggningen förläggs i berggrund med naturligt förhöjda uranhalter. Det finns emellertid goda möjligheter att även i detta avseende anpassa anläggningens läge och utformning så att problemet undviks /6-16/. Eftersom radongasens modernuklid radium (dotterprodukt till uran), liksom en del andra ämnen i berggrunden, avger strålning kan radiumhalterna uppskattas på basis av strålningsmätningar från flygplan, på marken eller i borrhål. Det ger i sin tur en uppfattning om radonrisken. Figur 6-9 visar en karta där berggrundens radiumhalt översiktligt indelats i tre klasser. Kartan är baserad på flygmätningar och underlag från en tidigare genomförd radonriskutredning /6-16/. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 119

122 Figur 6-9. Berggrundens radiuminnehåll i Hultsfreds kommun. 120 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT

123 Radiumhalter över cirka 50 becquerel per kilo kan betecknas som förhöjda. I större delen av kommunen är halterna låga till normala. Förhöjda halter förekommer i ett område kring Stora Hammarsjön, ner mot Järnforsen och västerut till kommungränsen. Om vidare lokaliseringsstudier blir aktuella i detta området är det motiverat att göra noggranna bestämningar av berggrundens radonpotential genom mätningar från ytan och i borrhål. Det ger möjlighet att i första hand undvika eventuella problem genom att anpassa placering och utformning av anläggningarna. Det bör understrykas att kartan i figur 6-9 endast ger en mycket översiktlig bild av radiumhalterna. Mera detaljerade mätningar kan förväntas visa på variationer i betydligt mera lokal skala än vad som framgår av kartan Bedömning Det är viktigt att observera att förutsättningarna för att bygga och driva anläggningen under jord inte kan utvärderas i samma grad som förutsättningarna för anläggning och infrastruktur ovan jord. Skillnaden beror på att de bergtekniska bedömningarna kräver geologisk information som bara kan fås genom direkta undersökningar i främst djupa borrhål. Med dessa reservationer är den allmänna slutsatsen att de delar av kommunen där berggrunden bedömts som intressant för ett djupförvar ur säkerhetsmässig synvinkel, sannolikt även erbjuder en gynnsam miljö för bygge och drift av anläggningen. Denna bedömning grundar sig huvudsakligen på allmän erfarenhet av bergbyggande i aktuell geologisk miljö. Den stöds av data som finns tillgängliga från anläggningar och bergundersökningar i Oskarshamns kommun, däribland Äspölaboratoriet. En viktig faktor som endast kan bestämmas genom borrhålsmätningar är vilka belastningsförhållanden (bergspänningar) som råder på djupet. Inget tyder på onormala förhållanden, men sådana kan inte heller uteslutas. En annan faktor som bör uppmärksammas särskilt vid eventuella fortsatta studier är möjliga radonproblem till följd av lokalt förhöjda radiumhalter i berggrunden. En byggtekniskt viktig förutsättning är, här som på andra platser, att förvaret kan placeras så att större sprickzoner helt undviks, och/eller utformas så att sprickzoner i den berörda bergvolymen inte får oacceptabel inverkan på tunnelstabilitet eller vatteninläckning. Utformningar där djupförvaret ligger sidoförskjutet i förhållande till driftområdet ovan jord innebär ändå att tillfartstunneln sannolikt måste passera någon eller några större sprickzoner. Detta ses inte som något tekniskt hinder, men det kan krävas mer eller mindre omfattande åtgärder för att säkra tunnelns stabilitet och framförallt för att kontrollera inläckningen av grundvatten. Det senare är viktigt med avseende på såväl bygge och drift, som möjliga miljöeffekter på ytan ovanför tunneln. 6.5 Lokaliseringsalternativ Två alternativa förslag Utvärderingen av de tekniska förutsättningarna för att lokalisera ett djupförvar i Hultsfreds kommun har bland annat visat att: Förutsättningarna för bergbyggnad bedöms vara goda i de delar av kommunen där berggrunden på geovetenskapliga grunder angetts vara potentiellt gynnsam för ett djupförvar. Kommunen är en inlandskommun vilket medför att lämplig hamn som skulle kunna fungera som mottagningshamn för godstransporterna till ett eventuellt djupförvar måste sökas i de närliggande kustkommunerna Oskarshamn, Mönsterås och Kalmar. FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT 121

124 Väg- och järnvägsförbindelserna är relativt väl utbyggda, men är av varierande standard. Detta ger dock goda grundförutsättningar för transporterna från en hamn till ett eventuellt djupförvar i kommunen. Med utgångspunkt från dessa grundförutsättningar har två lokaliseringsförslag för djupförvarets ovanjordsanläggning utarbetats. Förslagen benämns: Ej platsbestämt läge. Hultsfreds tätort. Det förstnämnda alternativet avser ingen preciserad plats, utan ska snarare ses som en plats som uppfyller kravet på närhet till lämplig berggrund samtidigt som byggande och drift kan ske med hänsyn taget till miljö- och naturvårdsintressen. Alternativet Hultsfreds tätort är knutet till en plats strax söder om Hultsfred på ett befintlig industriområde, se figur Förslagen omfattar anläggning och verksamheter på ytan, inklusive tillhörande transporter, men inte deras motsvarigheter under jord. Av skäl som beskrivits tidigare är det i detta skede inte möjligt att föreslå någon specifik plats för djupförvarets underjordsanläggning, än mindre diskutera hur dess utformning kan platsanpassas. Förslagen bygger på principiellt olika utformningar vad gäller driftverksamheten ovan jord i förhållande till underjordsanläggningen. Detta illustreras i figur Figur Föreslagen plats vid Hultsfreds tätort för djupförvarets ovanjordsanläggning. 122 FÖRSTUDIE HULTSFRED SLUTRAPPORT