ALLMÄNNA RÅD 89:4 STRANDBAD VATTENKVALITET OCH KONTROLL. Hälsoskydd NATURVÅRDSVERKET

Transkript

1 ALLMÄNNA RÅD 89:4 STRANDBAD VATTENKVALITET OCH KONTROLL Hälsoskydd NATURVÅRDSVERKET 1

2 Beställningsadresser Naturvårdsverkets förlag Distributionen Box SOLNA Telefon Eller Allmänna förlaget Kundtjänst Stockholm Telefon Upplaga: ISBN ISSN Ansvarig utgivare: Ingvar Bingman Naturvårdsverket Illustrationer: Olle Berg, Kjell Ström (s ) Tryckeri: Norstedts Tryckeri

3 FÖRORD Bad är en av våra populäraste fritidsaktiviteter. För många människor, särskilt äldre och familjer med barn, har strandbaden stor betydelse från rekreationssynpunkt. Därför är det av stor vikt att badet är estetiskt tilltalande och att man inte behöver riskera infektion i samband med bad. Vattenkvaliteten vid strandbad är beroende av en rad yttre förhållanden. Naturvårdsverkets allmänna råd Strandbad - vattenkvalitet och kontroll beskriver faktorer som är väsentliga från hygienisk synpunkt, anger riktvärden för kontrollparametrar och ger en grund för bedömning av badplatsens kvalitet. Råden innehåller också kortfattad information rörande hygienutrymmen och säkerhetsanordningar. Råden utgör ett för svenska förhållanden anpassat underlag för tillsynsmyndigheternas beslut i fråga om strandbad, som är underkastade offentlig kontroll i enlighet med hälsoskyddslagens tillsynsparagraf. Verkets förhoppning är, att publikationen också får en allmän spridning bland strandbadens driftpersonal och kommer till praktisk användning som handledning och stöd i deras verksamhet. En viktig målgrupp för verkets informationsverksamhet utgör strandbadens huvudmän, som har det formella ansvaret för driften och säkerheten vid baden. För kompletterande information beträffande badens planering, tekniska utrustning och säkerhetsanordningar hänvisas till Svenska kommunförbundets publikationer och faktablad. Denna skrift är utarbetad av Viktor Tullander och Marianne Wiman, naturvårdsverket. Beslut om utgivning har tagits av generaldirektören den 6 juni Föreliggande allmänna råd för strandbad ersätter socialstyrelsens råd och anvisningar "Bakteriologiska vattenundersökningar" (Kgl.Med.Styr. Meddelande 112) och "Sanitära krav på friluftsbad" (Soc.styr. Meddelande 2). Solna i juni 1989 Statens naturvårdsverk 3

4 4

5 INNEHÅLL 1. Inledning 6 2. Hygieniska risker Bakterier och virus Alger Övriga organismer 9 3. Lagstiftning mm Hälsoskydd Plan- och miljöfrågor Övriga författningar och anvisningar m m Nyetablering av strandbad Allmänna lokaliseringsförutsättningar Lokal besiktning Undersökning av vattnets beskaffenhet Sanitära installationer, säkerhetsfrågor m m Tillsyn och kontroll vid befintliga strandbad Tillsyn Offentlig kontroll Riktlinjer för vattnets tjänlighet Bedömning av strandbadets tjänlighet Bedömning på kort sikt Långtidsbedömning Analysmetoder 28 Bilaga: Exempel på spridningsmodeller 29 5

6 1. INLEDNING Med strandbad avses sådana bad, som är belägna vid havet, insjöar eller vattendrag och som saknar anordningar för vattnets rening och cirkulation. Bad vid konstgjorda sjöar och dammar med genomströmmande vatten räknas också som strandbad. Sverige är rikt på kuststräckor, sjöar och vattendrag som är lämpade för bad. Många vattendrag, sjöar och kustvatten tar dock emot avloppsvatten från omgivande bebyggelse, industri och jordbruk. Om detta vatten innehåller för ögat synliga föroreningar eller om det ger upphov till exempelvis algblomning, leder detta till att vattnet blir mindre tilltalande för bad. Från hygienisk synpunkt medför föroreningar en risk för smittspridning och uppkomst av allergiska besvär. Största hotet mot badvattnets kvalitet i detta avseende utgörs av utsläpp från bebyggelse, då dessa innehåller bakterier och virus, som kommer från tarmföroreningar. Den som besöker ett strandbad eller vistas på en badort utsätter sig också för en rad risker som inte har något direkt samband med badvattnets kvalitet. WHO 1 räknar upp en rad faktorer som kan medföra illamående eller framkalla sjukdom, te x alltför stark solbränna, avkylning vid lång vistelse i vattnet, värmeslag, kontaktsmitta eller matförgiftning (speciellt genom råa skaldjur och fisk). Sjukdomssymptom som rapporteras i samband med bad är vanligtvis av mycket allmän karaktär såsom huvudvärk, feber, förkylning, klåda, diarré och kräver normalt inte akut kontakt med sjukvården. I vissa fall ger sig symptomen till känna först efter viss inkubationstid. Därför är det som regel mycket svårt att i efterhand fastställa den verkliga orsaken till illamåendet eller sjukdomen. 1 WHO, 1975, Guides and criteria for recreational quality of beaches and coastal waters 6

7 2. HYGIENISKA RISKER 2.1 BAKTERIER OCH VIRUS Man har visat att risken att bli sjuk av bad i förorenat vatten stiger med ökande halt fekala bakterier i vattnet. Därför kontrolleras vattnets kvalitet världen över med avseende på organismer, som normalt förekommer i tarmkanalen hos människor och varmblodiga djur. Den bakteriologiska kontrollen av vattnet vid strandbad i Sverige har hittills omfattat analys av totalantalet koliforma bakterier vid 35 C och antalet termotoleranta koliforma bakterier vid 44 C. Många organismer inom den förra gruppen förekommer normalt i mark och vegetation och kan växa och föröka sig i vatten. Om de uppträder i stort antal är detta dock ett tecken på att vattnet är påverkat av organisk substans, exempelvis från omgivande marker, ruttnande vegetation (inkl. alger) eller någon slags industriell eller kommunal förorening. Totalantalet koliforma bakterier vid 35 C är en användbar parameter bl a för att belysa den allmänna förorenings-situationen i vattnet, däremot är denna bakteriegrupp alldeles för ospecifik för att tillmätas något egentligt indikatorvärde från hygienisk synpunkt. Termotoleranta koliforma bakterier har länge ansetts vara en indikator på främst fekal förorening. Under vissa omständigheter kan dock även bakterier av annat ursprung uppträda inom denna grupp. Främst gäller detta några Klebsiella arter i vatten som är påverkade av avloppsvatten från cellulosa-, textil- och livsmedelsindustri. Därför kan även denna grupp i vissa fall ge upphov till felaktiga slutsatser. På grund av dessa svagheter i den nuvarande kontrollen kommer bedömningen av vattnets kvalitet i fortsättningen att baseras på i första hand antalet presumtiva Escherichia coli. E. coli förekommer normalt i stort antal i tarmen hos människor och varmblodiga djur. Inom den bakteriologiska vattenanalysens ram kan denna bakterieart med tillfredställande säkerhet särskiljas från övriga termotoleranta koliforma bakterier genom ett enkelt tilläggstest (indoltest), varvid resultatet anges som presumtiva (förmodade) E. coli. Under normala förhållanden i Sverige har E.coli mycket små förutsättningar att tillväxa och föröka sig i vatten. Tyvärr är den relativt kortlivad i marina vatten och i vatten från reningsverk med kemisk fällning. Flera sjukdomsalstrande mikroorganismer (såväl bakterier som virus) kan vara mera motståndskraftiga mot ogynnsamma yttre betingelser än E. coli. I vattenområden där man kan befara minskad överlevnad hos E. coli eller där störningar uppträder i analysen av E. coli, bör därför den bakteriologiska vattenundersökningen utvidgas för att undvika att beslut rörande vattnets beskaffenhet fattas på felaktiga grunder. Vattenanalysen bör i sådana fall omfatta såväl presumtiva E. coli som presumtiva fekala streptokocker. Även fekala streptokocker är tarmorganismer som härstammar från människor och djur. Deras antal 7

8 i faeces är visserligen lägre än E. coli, men de är i allmänhet mera livskraftiga under ogynnsamma yttre betingelser. Föroreningar har ofta en benägenhet att koncentreras längs vattenlinjen och i strandens skvalpzon. Vid strandbad med växlande vattenkvalitet kan därför strandzonen vara starkt bakteriehaltig, trots att vattnets kvalitet hunnit förbättras. Dessa förhållanden bör beaktas, då speciellt små barn ofta leker inom detta område. 2.2 ALGER Många slags planktonalger förekommer normalt i såväl salt som sött vatten. Under gynnsamma betingelser kan någon art utvecklas i så stort antal att man talar om algblomning, vilken i regel sker i juni - september då vattnet är varmt. Längs Västkusten förekommer blomningar av dinoflagellater och guldalger (chrysofyceer), medan man i Östersjön och i sötvatten främst påträffar blågrönalger. Algblomning gör vattnet och stränderna mindre tilltalande för bad. I Sverige har i några fall främst toxinproducerande blågrönalger orsakat dödlighet bland hundar, nötkreatur, sjöfågel och fisk. Hos människor har hudirritationer, klåda och magbesvär påvisats i samband med bad i algblommande vatten. Särskilt utsatta är barn och hundar som vistas vid strandkanten, där stora mängder alger ofta samlas. Giftet kan också ackumuleras i exempelvis skaldjur. Algblomning påkallar skärpt uppmärksamhet och allmänheten bör avrådas från bad i starkt blommande vatten, speciellt gäller detta barn och personer med anlag för allergi. I humösa (brunvatten) sjöar förekommer ibland i stort antal en mikroskopisk grönalg - Gonyostemum senren. När denna alg stöter emot något föremål slungar den ut tunna slemtrådar. Badande som blir utsatta för detta kan bli helt nedkletade med brunt slem, som är svårt att få bort och som stelnar när det torkar. Slemmet kan ge upphov till klåda. 8

9 2.3 ÖVRIGA ORGANISMER Cerkarier är larver av sugmaskar som parasiterar på sjöfågel (främst andfåglar). Masken är värdväxlande. Äggen utvecklas på sötvattensnäckor och bildar cerkarier (ca 0,7 mm) som söker upp en ny värdorganism (fågel) och borrar sig in genom dess hud för att åter utvecklas till sugmaskar i fågelns kropp. Cerkarier kan också angripa människor, men kan inte tränga igenom huden. De åstadkommer endast rodnad och besvärande klåda, som kan sitta i upp till en vecka. För att undvika cerkarier bör badplatsen hållas fri från dy och vattenväxter, som drar till sig maskens värdorganismer. Problemet med brännmaneter är välbekant. Utsatta badplatser kan behöva inhägnas med finmaskigt nät, som hänger ned från vattenytan till 2 meters djup. 9

10 3. LAGSTIFTNING M M 3.1 HÄLSOSKYDD Hälsoskyddslagen (SFS - Svensk Författningssamling :1080) och hälsoskyddsförordningen (SFS 1983:616). HL föreskriver åtgärder för att förhindra uppkomsten av sanitära olägenheter och för att undanröja sådana. Med sanitär olägenhet avses en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig. Vid bedömningen av sanitär olägenhet skall hänsyn också tas till människor som är något känsligare än normalt. Tillsyn Tillsynen över strandbad som är upplåtna för allmänheten eller som annars utnyttjas av många människor regleras i hälsoskyddslagen (HL) och 17 hälsoskyddsförordningen (HF). Föreskrifterna avser således både offentliga bad och privata sådana, exempelvis i anslutning till idrottsanläggningar, vårdinstitutioner, hotell eller arbetsplatser. Den omedelbara tillsynen utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden i varje kommun. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet, medan naturvårdsverket svarar för den centrala tillsynen. Strandbaden tillhör de objekt som skall ägnas särskild upp-märksamhet under miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsyns-verksamhet. Tillsynsmyndigheten har rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen och får även göra undersökningar och ta prov inom badets område och i tillhörande lokaler. Anmälningsskyldighet Den som vill driva ett strandbad av här ifrågavarande slag skall anmäla detta till miljö- och hälsoskyddsnämnden innan lokalen eller badet tas i bruk (12 HL). Anmälan skall vara skriftlig och innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar, som behövs för att bedöma anläggningen (15 HF). Miljö- och hälsoskyddsnämnden får därigenom möjlighet att utföra en besiktning och att framföra synpunkter på strandbadets utformning och skötsel. Kontakt med miljö- och hälsoskyddsnämnden bör upprättas redan på ett tidigt planeringsstadium. 10

11 Förelägganden 2 Miljö- och hälsoskyddsnämnden får meddela de villkor som behövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olägenhet (14 HL). Den får också meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen eller bestämmelser som meddelats med stöd av denna skall efterlevas (18 HL). Avgift Kommunen får ta ut särskild avgift enligt taxa som kommunen bestämmer för kontroll av badvatten i förevarande anläggningar (16 HF). Illustration Livsmedelslagen (SFS 1971:511) LL innehåller bl a bestämmelser om livsmedels beskaffenhet, hantering, saluhållande och tillsyn. Statens livsmedelsverk har i sin författningssamling angett allmänna föreskrifter bl a för hantering och servering av livsmedel på annat ställe än i livsmedelslokal. 2 tvingande åläggande att vidta viss åtgärd. 11

12 3.2 PLAN- OCH MILJÖFRÅGOR Lag om hushållning med naturresurser m m (SFS 1987:12) NRL är en överordnad lag, som innehåller grundläggande hushållningsbestämmelser för användningen av mark och vatten. Bestämmelserna skall tillämpas vid prövning av ändrad mark- och vattenanvändning i mål och ärenden enligt en rad olika lagar, t. ex ML, NVL, VL 3 och VägL. Några av bestämmelserna slår vakt om förhållanden och värden som är viktiga från strandbadssynpunkt. Bl a krävs att värdefulla fritidsmiljöer så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dessa värden. Det krävs också att behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter särskilt beaktas (2 kap 6 ). Vissa områden med stora natur- och kulturvärden anges särskilt i lagen. Det gäller södra Sveriges kuster, ett antal inlands- och insjöområden och älvdalar samt fjällen. Inom områdena får exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön komma till stånd bara om områdenas natur- och kulturvärden inte påtagligt skadas. För områdena gäller också att det rörliga friluftslivets intressen skall särskilt beaktas vid bedömningen av om exploatering eller andra ingrepp i miljön kan tillåtas (3 kap 2 ). Plan- och bygglagen (SFS 1987: 10) PBL ger kommunen ansvaret för att planlägga mark- och vattenanvändningen. Bl a krävs att kommunen har en översiktsplan (1 kap). I översiktsplanen skall kommunen redovisa allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden (4 kap). Sådana allmänna intressen är bl a en god fritidsmiljö och olika intressen enligt NRL (PBL 2 kap). Behövs bindande regler för användningen av mark- och vattenområden krävs detaljplan eller områdesbestämmelser (5 kap). Genom sådana regler kan den pågående markanvändningen påverkas så att markägaren har rätt till ersättning (14 kap). Enligt 8 kap 2 PBL krävs bygglov för anordnande och väsentlig ändring av en rad fritidsanläggningar, såsom nöjesparker, sommarland och friluftsbad. 3 miljöskyddslagen, naturvårdslagen, vattenlagen. 12

13 Naturvårdslagen (SFS 1964:822) NVL innehåller bl a bestämmelser om skydd av strandområden för allmänhetens friluftsliv. För att trygga tillgången på strandområden för bad och friluftsliv gäller därför generellt strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag (15 ). Detta innebär att det är förbjudet att uppföra byggnader, anläggningar och anordningar närmare strandlinjen än 100 m. Om det behövs för att trygga ändamålet med strandskyddet kan länsstyrelsen meddela föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta inom strandskyddsområde (16, 2 st). Länsstyrelsen kan medge undantag från byggnadsförbudet inom strandskyddsområde om det finns särskilda skäl (16 ). Detta kan bl a gälla anläggning för det rörliga friluftslivets behov, t. ex anläggning för strandbad. Länsstyrelserna har i stor utsträckning delegerat till kommunerna rätten att besluta om sådana undantag. Om stängsel eller andra hinder försvårar allmänhetens tillträde till område, som är av betydelse för friluftslivet, kan länsstyrelsen besluta om s. k stängselgenombrott. Skyltar som avvisar allmänheten från visst område får ej sättas upp utan byggnadsnämndens tillstånd (17 ). Områden som är särskilt viktiga för allmänhetens friluftsliv och där särskilda skydds- eller vårdåtgärder behövs kan säkras genom förordnande om naturreservat (7 ) eller naturvårdsområde (19 ). Sådant beslut fattas av länsstyrelsen eller av kommunen om länsstyrelsen delegerat beslutsrätten till kommunen. Miljöskyddslagen (SFS 1969:387) ML reglerar miljöfarlig verksamhet och är tillämplig på - utsläpp av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller vattenområde, - användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, - användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sätt, om störningen inte är helt tillfällig. 13

14 3.3 ÖVRIGA FÖRFATTNINGAR OCH ANVISNINGAR M M Sjötrafikförordningen (SFS 1986:300) Från säkerhetssynpunkt är det viktigt att skydda de badande mot i första hand motorbåtstrafik. Länsstyrelsen kan i vissa fall utfärda föreskrifter beträffande fartbegränsning samt inskränkningar i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning m m (2 kap. 2, se även SNV AR 85: 5 "Reglering av sjötrafik"). Terrängkörningslagen (SFS 1975:1313) och terrängkörningsförordningen (SFS 1978:594) Dessa reglerar rätten till körning med motorfordon på bl a badstränder. Kemikontoret: Skyddsblad för kemiska produkter Svenska Kommunförbundet: Strandbad, planeringsunderlag, 1988 Mått- och faktablad M 1: 20 Simhopp M2:19 Vattenskidåkning M2:23 Vattenrutschbanor X13:14 Sportdykning Fl: 4 Handikappvänliga bryggor för bad, fiske och båtar Beställningsadress: Kommentus- Gruppen AB, Älvsjö Tel: Lokal ordningsstadga Lokala hälsoskyddsföreskrifter 14

15 4. NYETABLERING AV STRANDBAD De viktigaste förutsättningarna för ett gott strandbad är god vattenkvalitet och en tilltalande strand. Det slutliga valet av badplats kan emellertid också påverkas av andra faktorer, såsom närheten till tätbebyggelse, områdets tillgänglighet, behov av serviceanläggningar för turister m m. Goda naturliga förutsättningar förenklar och förbilligar såväl anläggningen som driften av badet. Därför bör ett lokaliseringsbeslut alltid föregås av en utredning beträffande de allmänna förutsättningarna, en lokal besiktning av området i fråga och en allsidig undersökning av vattnets beskaffenhet inom området. Såväl den lokala besiktningen som vattenundersökningen berör en rad frågor av stor vikt för de badandes hälsa och säkerhet. Därför bör de alltid genomföras under medverkan av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd, gärna i samverkan med fritidsnämnden. Illustration 15

16 4.1 ALLMÄNNA LOKALISERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR Som underlag för lokaliseringen av strandbad kan exempelvis användas kommunens översikts- och detaljplaner, miljöprogram, myndigheters utredningar och beslut i olika miljöskyddsärenden, regionala kontrollprogram och andra kända förhållanden. Därvid kan sannolikt vissa mindre lämpliga vatten- och strandområden på förhand uteslutas. När det gäller vattenområdet skall utredningen främst klarlägga riskerna för vattenförorening. Potentiella föroreningskällor kan vara exempelvis kommunala och industriella avloppsutsläpp, förorenade åar och diken, hamnar och marinor, båttrafik mm. Uppgifter om sådana källor inom eller i närheten av det planerade badområdet bör lämpligen samlas på ett kartunderlag. Utredningen bör också i tillämpliga delar innehålla uppgifter om vattenföring, vattenomsättning, strömförhållanden, vattenståndsvariationer och eventuella vattenregleringar. Risken för luftförorening och besvärande buller bör beaktas. Även tidigare erfarenheter av området i fråga tas med i den slutliga bedömningen av badplatsen. Utredningen bör dessutom redovisa eventuella olägenheter för de närboende och miljön av strandbadets lokalisering, såsom ökad trafikbelastning, hög ljudnivå, markförslitning mm. 4.2 LOKAL BESIKTNING Utvalt område skall besiktigas för att bedöma dess lämplighet och estetiska värde. Härigenom kan man på plats verifiera och komplettera tidigare framtaget utredningsmaterial. Bl a bör man söka lokalisera utpekade potentiella föroreningskällor och notera eventuell synlig påverkan på strand och vatten. Vidare bör man beskriva områdets olika delar och vid behov föreslå förbättringsåtgärder, exempelvis: vattnet - djup, grumlighet, missfärgning, olja, alger, vegetation stranden - karaktär, bottenbeskaffenhet, vegetation, föroreningar baklandet - karaktär, markförhållanden, vegetation. Man bör också på plats undersöka förutsättningarna för att lösa de hygieniska förhållandena (dricksvatten, avlopp, TC, sopor) och trafikfrågorna. 16

17 4.3 UNDERSÖKNING AV VATTNETS BESKAFFENHET En lokal besiktning skall kompletteras med en undersökning av vattnets kvalitet i kemiskt och mikrobiologiskt avseende. Denna kan dock aldrig ersätta en lokal besiktning, då vattenanalyser endast återspeglar vattnets tillstånd i provtagningsögonblicket. För att belysa ett områdes lämplighet för nyanläggning av en badplats måste under badsäsongen upprepade vattenprov tas på flera strategiskt belägna punkter inom området. Proven skall vara representativa för olika förhållanden (inkl. väder och vind), som menligt kan påverka badområdet. Syftet med undersökningen är att fastställa dels att vattenområdet i fråga inte är påverkat av föroreningar, dels de intervall inom vilka olika analysparametrar normalt varierar. Detta innebär bl a att: - provtagningspunkter väljs såväl vid den tilltänkta badstranden som i det omgivande vattenområdet (främst uppströms badplatsen) - prov tas av såväl ytvatten som på djupare nivåer - provtagning företas vid olika yttre betingelser under badsäsongen (exempelvis: pålandsvind, frånlandsvind, regn, stark värme m m). Exempel på spridningsmodeller för att underlätta val av provtagningsplats ges i bilaga. Följande paranterar bör ingå i undersökningsprogrammet: Temperatur Syre (oxygen) Siktdjup COD Mn Turbiditet Totalfosfor Färgtal Fosfatfosfor ph Totalkväve (nitrogen) Konduktivitet/salinitet Nitratkväve (nitrogen) Pres. E.coli Pres, fekala streptokocker Kolifornia baks. 35 C 17

18 Iakttagelser över synliga föroreningar i vattnet, stark grumlighet, olja och algblomning bör också antecknas i undersökningsprotokollet. Vattnets tjänlighet i hygieniskt avseende bedöms med ledning av i kapitel 6 angivna riktvärden. Motsvarande generella bedömningsgrunder för kemiska parametrar kan däremot inte anges. Dels är vattnets naturliga sammansättning olika i skilda delar av landet, dels varierar den kemiska sammansättningen starkt mellan olika typer av åar, sjöar och kustvatten. 4 Av säkerhetsskäl bör dock siktdjupet inte understiga 1 meter och alltid vara större än 2 meter utanför sviktar och hopptorn. Vattnets ph bör inte underskrida 5 eller överstiga 9. Långvarig vistelse i vatten som starkt avviker från ph 7,2-7,6 kan leda till ögonirritation. De kemiska analysvärdena skall främst användas för inbördes jämförelse mellan såväl olika provplatser, som olika provtillfällen. I mån av tillgång bör de också jämföras med tidigare analysdata från det berörda vattenområdet. En genomgång av materialet bör kunna ge svar på flera viktiga frågor, bl a: - kan man påvisa föroreningar inom någon del av vattenområdet (eventuellt även typ av förorening eller sannolik källa) - finns något samband mellan variationen i vattnets hygieniska beskaffenhet och motsvarande variation hos någon kemisk parameter eller yttre förhållanden (väder, vind, ström, algförekomst). Om man finner att vattenkvaliteten påverkas påtagligt vid exempelvis vissa vind- och strömriktningar, bör man upprätta lokala spridningsmodeller för sådana situationer. Med ledning av dessa modeller kan man dels söka vidta åtgärder för att förhindra eller minska påverkan på badet, dels med kort varsel vid behov reglera badets öppethållande. 4 SNV's publikation "Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag" planeras utkomma under

19 4.4 SANITÄRA INSTALLATIONER, SÄKERHETSFRÅGOR M M BADOMRÅDETS STORLEK Badområdets storlek kan variera högst väsentligt. Från såväl hygienisk som trivselsynpunkt är det viktigt med väl tilltagna markytor med möjlighet till framtida utvidgningar m 2 total yta per samtidig besökare är ett lämpligt mått. Den lägre siffran avser strandbad med stort antal besökande. TRAFIKFRÅGOR Inom område med strandbad bör från säkerhetssynpunkt inte trafik med motordrivna fordon få förekomma annat än den körning som behövs för badets skötsel och drift. Parkeringsplatsen placeras nära infarten till badplatsområdet. Om området är stort kan särskilda parkeringsplatser för handikappade behöva läggas inom området. TOALETTER Vid varje strandbad skall finnas sanitära utrymmen. Det är viktigt att vissa av toalettenheterna utformas så att de även kan nyttjas av rullstolsburna personer. Antalet toaletter dimensioneras efter antalet samtidiga besökare på badplatsen under högbelastning. Separat toalett bör finnas för personalen. Toaletterna behöver inte vara uppdelade mellan dam- och herravdelning. För att minska belastningen på toaletterna är det viktigt att urinoarplatser iordningställs för herrar. Följande dimensioneringsgrund för sanitära anläggningar bör gälla för strandbaden: Intill 500 besökande: 3-5 toaletter samt urinoar med 2-3 platser besökande: 6-8 toaletter samt urinoar med 4-5 platser besökande: 9-16 toaletter samt 2 urinoarer med 6 platser inom varje urinoar besökande: toaletter samt 3-4 urinoarer med 6 platser inom varje urinoar. 19

20 I de fall vatten och avlopp finns inom området bör tvättställ anordnas i anslutning till toaletterna. LIVRÄDDNINGSMATERIEL, FÖRBANDSLÅDA M M Livräddningsmateriel, såsom räddningsstång med hake, rädd-ningsbräda, livboj o. dyl skall finnas lätt tillgängligt vid varje strandbad. Bland övrig räddningsutrustning bör finnas en förbandslåda och räddningsbåt. Båten bör vara tydligt märkt och försedd med åror. Den måste vara lättillgänglig och får ej vara låst. Vid större strandbad skall finnas sjuktransportbår och sjukrum eller annat utrymme, lämpligt att användas vid inträffade olycks- eller sjukdomsfall. Sjukrummet bör förläggas till eller i närheten av utrymme, som disponeras av personalen. INFORMATION Skyltar med djupangivelse och varning för huvudhopp på grunt vatten skall sättas upp på aktuella platser. Anslagstavla skall finnas centralt placerad och ange var närmaste telefon finns, adress och telefon till närmaste läkare, sjuksköterska och ambulans samt var livräddningsmateriel, förbandslåda och bår är placerade. Tydlig vägvisning och information om de sanitära utrymmena skall också finnas. 20

21 5. TILLSYN OCH KONTROLL VID BEFINTLIGA STRANDBAD 5.1 TILLSYN Anläggningens huvudman svarar för skötseln och den dagliga tillsynen inom badområdet, så att de badandes hälsa och säkerhet inte äventyras. Den tillsyn av strandbad som utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden sker i form av offentlig kontroll, främst från hygienisk synpunkt. Tillsynen bör främst omfatta allmänna hygien-, säkerhets- och trivselfrågor. Stor uppmärksamhet skall ägnas förändringar av vattnets kvalitet. Anledningen till t ex förhöjda bakteriehalter, synliga förore-ningar, fiskdöd, algblomning mm måste omgående utredas för att fastställa orsakssammanhanget. Därvid kan behöva införas skärpt kontroll, förnyad inspektion genom miljö- och hälsoskyddsnämnden, tätare provtagning, flera provtagningspunkter eller tillfällig stängning av badet. Omklädningsutrymmen, toaletter, duschrum och andra sanitära installationer måste hållas rena och utrustningen vara i brukbart skick. Av vikt är också att bryggor, hopptorn, sviktar mm kontrolleras, så att inte exempelvis spikar står upp eller bräder murknat. Likaså måste strand och bryggor hållas rena för att bl a undvika halkningsolyckor och skärsår. Krossat glas och andra föremål som kan skada de badande måste avlägsnas även från bottnar inom Illustration 21

22 strandbadets grundare delar (minst till ett vattendjup på 1,5 meter). Kontrollera att stora stenar eller främmande föremål inte finns under ytan vid badbryggor och hopptorn. Säkerhetsanordningarna vid badet skall vara lätt tillgängliga och måste kontrolleras kontinuerligt. Kontrollera inte enbart deras funktion, utan att samtliga komponenter verkligen finns på plats. Snabbgående motorbåtar och vattenskidåkning får inte förekomma vid allmän badstrand och även brädsegling kan vara olämplig i närheten av badande. Likaså måste båtar utan slutet klosettsystem avvisas från området. Dessa frågor är särskilt viktiga i de fall en badplats ligger i nära anslutning till affär, kiosk eller liknande dit båtburna konsumenter söker sig. Körning med motorfordon, parkering och biltvätt får inte förekomma på allmän badstrand. Hundar, hästar och andra djur får heller inte tillåtas då de innebär en säkerhetsrisk och kan förorena strand och vatten. Pälsdjur kan dessutom medföra olägenheter för känsliga personer. Mera svårhanterligt är problemet med kolonier av en del stora fåglar såsom kanadagäss och svanar. I något fall har (kortvariga) förbättringar uppnåtts sedan fåglarna genom länsstyrelsens försorg under våren flyttats till annat område. Lokala ordningsföreskrifter bör finnas uppsatta på en väl synlig plats inom strandbadets område. 5.2 OFFENTLIG KONTROLL Den offentliga kontrollen utövas av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd, som också fattar beslut om kontrollens frekvens och omfattning. Den offentliga kontrollen hör bl a omfatta: - besiktning av badplatsen - inspektion av de hygieniska anordningarna - inspektion a säkerhetsanordningar - provtagning av badvattnet för bakteriologisk analys Det är viktigt att miljö- och hälsoskyddsnämnden besiktigar badplatsen och kontrollerar hur skötseln och den dagliga tillsynen fungerar. Därvid kan i föregående avsnitt (5.1) nämnda problemområden tjänstgöra som en checklista. Kontrollen påbörjas omedelbart före säsongstart och skall ske fortlöpande under hela badsäsongen. Intervallen mellan kontrollerna bör avpassas med hänsyn till antalet badande och strandbadets beskaffenhet från hygienisk synpunkt. Under normala förhållanden bör provtagning av badvattnet ske 22

23 2 gånger per månad. Vid strandbad, som under en följd av år visat god vattenkvalitet, kan provtagningsfrekvensen minskas; dock bör minst ett prov per månad tas. Om vattnet bedömts vara otjänligt eller vid flera tillfällen bedömts tjänligt med anmärkning, bör däremot provtagningen ökas ut till minst ett prov per vecka. Detta gäller särskilt i samband med epidemiutbrott, då smittspridning via badvatten kan befaras. Då den offentliga kontrollen endast är av stickprovskaraktär är det angeläget, att de vattenprov som tas, ger en realistisk bild av vattnets beskaffenhet vid sådana tillfällen då många människor badar. Därför bör provtagning ske vid eller omedelbart efter maximal badbelastning. Provtagning är beskriven i SS (bakt.). Lämpliga flaskor tillhandahålls av analyslaboratoriet. Proven för bakteriologisk analys tas i det fria vattnet, där vattendjupet är minst 1 m. De bör tas minst ett par meter från strandkanten, helst från brygga eller båt. Normalt tas prov av ytvatten till cm djup. Helst bör minst två vattenprov från badets olika delar tas vid samma tillfälle. I samband med provtagningen antecknas vattnets temperatur, rådande väderlek, vindriktning och strömförhållanden. Även andra iakttagelser, såsom oljefläckar, algblomning, onormal grumlighet mm bör föras in i protokollet. För bedömningen av vattnets kvalitet från hygienisk synpunkt är eventuell förekomst av tarmbakterier av primärt intresse. Vattenproven analyseras därför främst med avseende på presumtiva Escheriehia coli. Under vissa förutsättningar kan E, coli vara relativt kortlivad (se sid 8), vilket kan leda till en alltför gynnsam bedömning av vattenkvaliteten. Vid strandbad där sådan negativ effekt på E. coli kan befaras bör den bakteriologiska undersökningen omfatta såväl presumtiva E. coli som presumtiva fekala streptokocker. Fekala streptokocker kan också vara en mera tillförlitlig indikator i närheten av avloppsreningsverk med kemisk fällning och i områden påverkade av vissa industriutsläpp, såsom cellulosa-, textil- och livsmedelsindustri. Bad, som är utsatta för påverkan från exempelvis utsläpp, ytligt avrinnande vatten från åkermark, algblomning eller där vattnet är påtagligt grumligt, bör också kontrolleras med avseende på totala antalet koliforma bakterier vid 35 C som ett mått på allmän påverkan med organisk substans. Resultaten från den offentliga kontrollen skall omgående meddelas såväl anläggningens huvudman som driftpersonalen, så att eventuella åtgärder kan vidtas snarast. 23

24 6. RIKTLINJER FÖR VATTNETS TJÄNLIGHET Bedömningen av vattnets tjänlighet från hygienisk synpunkt utförs av analyslaboratoriet och baseras på resultaten från den bakteriologiska undersökningen av uttagna vattenprov. Förekomsten av tarmbakterierna E.coli respektive fekala streptokocker utgör den huvudsakliga grunden för denna bedömning. Normalt undersöks vattenprovet med avseende på presumtiva E.coli. Om såväl E.coli som fekala streptokocker analyserats bedöms vattnets kvalitet med utgångspunkt från den bakteriegrupp som visar sämsta kvalitet. Vattenprov som enl. nedan bedömts som otjänligt skall genast meddelas strandbadets huvudman och kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd och föranleda en utredning och omgående förnyad provtagning. Koliforma bakterier 35 C bör lämpligen också ingå i analysprogrammet, trots att de saknar egentligt indikatorvärde i hygieniskt avseende. Höga bakteriehalter är alltid ett tecken på att vattnet är förorenat och därför sannolikt mindre lämpligt för bad. Halter över 5.000/100 ml bör föranleda en rekommendation om att orsaken till bakterieförekomsten utreds. Riklig förekomst av bakterier och plankton i vattnet kan dessutom störa den gängse analysen av tarmbakterier, speciellt E. coli. Undersökningslaboratoriet bör därför kritiskt granska erhållna analysresultat från denna synpunkt, vid behov göra om analysen med annan analysmetod (t ex MPN i stället för MF) eller komplettera den med fekala streptokocker. Om koliforma bakterier 35 C används som en allmän föroreningsindikator i samband med exempelvis karteringsarbete eller sparning av föroreningskällor bör analysvärdena från olika provtag-ningsplatser i första hand jämföras inbördes. I sådana fall kan det dessutom vara av värde att undersöka om bakterieantalet samvarierar med någon kemisk parameter, som är relativt stabil och lätt att mäta, t ex konduktivitet, saltnitet eller turbiditet. 24

25 Tjänligt Tjänligt med Otjänligt anmärkning Presumtiva E.coli/100 ml < > 1000 Presumtiva fekala Streptokocker/100 ml < > 300 Koliforma bakterier 35 C/100 ml > 1000 Förhållandet mellan E. coli och fekala streptokocker i avloppsvatten varierar mellan ca 10:1 i faeces till ca 10:5 efter höggradig rening. Erfarenhetsmässigt påverkas strandbaden i Sverige främst genom avloppsvatten från enskilda avlopp med relativt dålig rening. Därför har förhållandet 10:3 valts som riktvärde vid bedömning av vat-tenkvaliteten. 25

26 7. BEDÖMNING AV STRANDBADETS TJÄNLIGHET 7.1 BEDÖMNING PÅ KORT SIKT Vattenundersökningar som utförs inom ramen för den offentliga kontrollen sker i form av stickprov och deras främsta syfte är att fastställa om vattenkvaliteten håller sig inom fastställda gränser och att inga nya föroreningsfaktorer tillkommit. Vattnets bakteriologiska beskaffenhet vid strandbad påverkas i hög grad av en rad yttre faktorer, såsom temperatur, nederbörd, vind och strömmar. Därför bör analysresultat från ett enstaka stickprovsmässigt uttaget prov inte läggas till grund för en bedömning av badplatsens tjänlighet. Vattenprov som av analyslaboratoriet bedömts vara otjänliga för bad eller som i övrigt uppvisar påtagliga försämringar av vattenkvaliteten skall omgående leda till förnyad provtagning, för att verifiera resultatet. Samtidigt bör man söka fastställa och avhjälpa orsaken till försämringen. Om 3 på varandra följande vattenprov visat att vattnet är otjänligt, bör badet stängas temporärt. Bad bör åter kunna tillåtas sedan föroreningen undanröjts och 3 nya vattenprov visat på en avsevärd förbättring av vattenkvaliteten. Återkommande tillfällen med sämre vattenkvalitet kan i en del fall sättas i samband med någon specifik yttre omständighet, exempelvis viss vind- eller strömriktning, nederbörd mm. Driftpersonalen bör känna till om sådana situationer dokumenterats genom lokala spridningsmodeller och hur de påverkar strandbadet. Därigenom kan allmänheten omgående informeras och avrådas från bad när en sådan situation uppkommer, utan att behöva avvakta analysresultatet av ett eventuellt vattenprov. Allmänheten bör också avrådas från bad i samband med stark algblomning eller cerkarieförekomst. Temporär stängning av badet kan komma i fråga vid epidemisituationer, om smittspridning via badvatten kan befaras. 26

27 7.2 LÅNGTIDSBEDÖMNING Bedömning av strandbadens tjänlighet för sitt ändamål i hygieniskt avseende bör ske på basis av de senaste 1-2 årens vattenanalyser. Resultat från minst 10 olika provtagningstillfällen från badplatsen ifråga bör utgöra underlag för bedömningen, varvid följande riktvär-den kan tillämpas: Analyslaboratoriets bedömning av vattenproven Bedömning av badplatsens tjänlighet 90 % av proven tjänliga Tjänlig % av proven Tjänliga m. anm. eller % av proven otjänliga Tjänlig m. anm. > 50 % av proven tjänliga m. anm. eller > 20 % av proven otjänliga Otjänlig 27

28 8. ANALYSMETODER För analys av de kemiska och bakteriologiska parametrarna, som är upptagna i dessa allmänna råd, hänvisas till svensk standard (SS). För sådana analyser, som utförs på plats och för vilka standard saknas gäller nedanstående anvisningar Provtagning, kemisk SS (under arbete) Provtagning, bakteriologisk SS Temperatur Siktdjup I samband med kemiska undersökningar avläses temperaturen på ±0,1 C när. Mätning av badtemperaturen kan däremot ske på ±0,5 C när. Bestäms med hjälp av en vitmålad skiva 25 cm i diameter, som sänks ned i vattnet. Turbiditet/Grumlighet SS utgåva 2 Färgtal SS utgåva 2 ph SS utgåva 2 Konduktivitet/ SS Salinitet Mäts som regel på plats med kalibrerad specialutrustning. Kan också beräknas med ledning av konduktivitetsvärden. Oxygen (syre) SS utgåva 2 Kemisk oxygenförbrukning, COD Mn SS Metoden ej lämplig för saltvatten (kloridhalt 300 mg/l). Totalfosfor SS utgåva 2 Fosfatfosfor SS utgåva 2 Total-nitrogen (kväve) SS Nitrit+nitrat-nitrogen (kväve) SS Escherichia coli SS eller (med indoltest) Fekala streptokocker SS Koliforma bakt. 35 C SS eller

29 Bilaga EXEMPEL PÅ SPRIDNINGSMODELLER Mera omfattande provtagning och analys av vattnet sker i samband med projektering av nya strandbad och kan behöva tillgripas för att spåra föroreningskällan vid befintligt bad. Prov tas dels i anslutning till badplatsen, dels inom det omgivande vattenområdet. Antalet provpunkter är avhängigt av områdets geografi och potentiella föroreningskällor, som kan tänkas påverka badområdet. Arbetsinsatsen bör främst inriktas på punkter uppströms badområdet. Spridning av föroreningar sker främst med hjälp av strömmar och vind. Den faktiska spridningsbilden beror på variationer i styrkeförhållandet mellan dessa båda faktorer. Nedan följer ett antal exempel på vanliga spridningsmönster i olika typer av recipienter. Strömmar I åar följer föroreningen från ena strandkanten som regel denna strand en längre sträcka innan vattenmassorna hinner blandas. I större vattenområden med strömmande vatten böjer strömmarna alltid av åt höger på norra halvklotet. I skiktade vatten (temperatur- eller saltskiktning) rör sig den undre vattenmassan i motsatt riktning mot den övre. Föroreningar som släpps ut på djupt vatten kan på så sätt transporteras uppströms och så småningom påverka ytvattnet längre in i recipienten. Vind Oppna vattenytor är utsatta för vindpåverkan. För att bättre kunna bedöma riskerna för påverkan bör man skaffa sig kännedom om de förhärskande vindriktningarna under badsäsongen. I princip kan såväl pålandsvind som frånlandsvind medföra ökad förorening av strandzonen, beroende på om föroreningen förekommer i yt- eller bottenvattnet. 29

30 30

31 31

32 32

33 NATURVÅRDSVERKET ISBN ISSN