Stadspolitiskt åtgärdsprogram

Transkript

1 Arbets- och näringsministeriet Stadspolitiskt åtgärdsprogram Inledning Statsrådet fattade beslut om de rikstäckande målen för regionutvecklingen den 15 december Enligt målbeslutet ska de centrala uppgifterna för och åtgärderna inom stads-, landsbygds- och skärgårdspolitiken fastställs för valperioden i åtgärdsprogrammet för politikområdena i fråga. Det stadspolitiska åtgärdsprogrammet utarbetas av den stadspolitiska samarbetsgruppen i samarbete med ministerierna och städerna. Åtgärdsprogrammet behandlas i ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling och godkänns av arbets- och näringsministeriet. Det stadspolitiska åtgärdsprogrammet har beretts i den stadspolitiska samarbetsgruppen, dess sektioner och sekretariat på våren Åtgärdsprogrammet baserar sig på regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens regering och regeringens målbeslut om utveckling av regionerna. Det innehåller de viktigaste uppgifterna för stadspolitiken och de stadspolitiska åtgärderna åren Åtgärdsprogrammet innehåller också de tyngdpunkter för metropolpolitiken som har godkänts av delegationen för metropolpolitik den 9 februari Riktlinjerna i regeringsprogrammet och målbeslutet I regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens regering betonas stadsledd utveckling. Städer betraktas som tillväxtmotorer vilket ligger i linje med den långsiktiga finländska stadspolitiken: Stadsregionerna fungerar som starka drivkrafter inom sina områden, som mångsidiga och internationellt konkurrenskraftiga närings-, innovations-, och kunskapsmiljöer samt som pendlingsregioner. Regionerna balanserar upp regionstrukturen och bidrar inom ramen för landets interna arbetsfördelning med specialkompetens i de frågor som hör till regionens egna starka sidor. De centrala städernas roll och möjligheter att bidra till hållbar välfärd och konkurrenskraft för den egna regionen stärks. I regeringsprogrammets riktlinjer för stads- och metropolpolitiken finns en klar betoning på utvecklingen av avtalssystemet: Man kommer att fortsätta att bedriva en avtalsbaserad stadsregionpolitik där staten, universiteten, yrkeshögskolorna, stadsregionerna och näringsutvecklingsbolagen avtalar om långsiktiga utvecklingsåtgärder för regionen. Intentions- och tillväxtavtalspolitiken bedrivs i stora stadscentra i hela landet. Genom avtalen styrs de lösningar som avser markanvändningen, boendet och trafiken i en riktning som leder till tätare samhällsstrukturer och främjar en hållbar utveckling. Också den sociala sammanhållningen inom regionerna kommer att beaktas och särskild uppmärksamhet fäst vid förebyggande av fattigdom i städerna. 1

2 Det faktum att politiken baserar sig på avtal nämns på många ställen i regeringsprogrammet: i samband med samordningen av markanvändningen, boendet och trafiken, invandringspolitiken och stärkandet av den sociala sammanhållningen samt kommunpolitiken. Detta framhäver stadspolitikens förvaltningsövergripande natur. Det behövs ett intensivt förvaltningsövergripande samarbete särskilt mellan arbets- och näringsministeriet, kommunikationsministeriet, miljöministeriet, finansministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt inrikesministeriet. Regeringsprogrammet tar upp behovet att differentiera stadspolitiken. I regeringsprogrammet nämns särskilt metropolområdet, stora stadsregioner och regionstäder. I regeringsprogrammet betonas de centrala städernas ställning och särskilda roll som drivkrafter. Stärkandet av städernas livskraft är också det centrala målet för kommunreformen. Genom reformen skapas dessutom bättre förutsättningar för såväl ordnandet av tjänster och en effektiv näringspolitik som ett effektivt utvecklingsarbete i kommuner av varierande storlek. Riktlinjerna i målbeslutet Statsrådet fattade beslut om de rikstäckande målen för regionutvecklingen den 15 december I målbeslutet fastställs följande allmänna riktlinjer för utvecklingen av regionerna under regeringsperioden: 1. Att förbättra regionernas konkurrens- och livskraft 2. Att höja befolkningens välfärd 3. Att trygga en god livsmiljö och en hållbar regionstruktur I beslutet finns dessutom tre genomgående teman: att upprätthålla en kontinuerlig förmåga till fortgående förnyelse, att ta vara på all potential och en respekt för regionernas särdrag. I riktlinjerna beaktas städernas, landsbygdens och skärgårdsregionernas olikartade utvecklingsbehov och utvecklingsinstrument av olika slag som behövs för att tillgodose dessa. Om utvecklingen av stadsregionerna konstateras i målbeslutet bl.a. följande: Metropolregionen och de stora stadsregionerna verkar som starka lokomotiv för sina regioner och som mångsidiga internationellt konkurrenskraftiga miljöer för näringsverksamhet, innovation, kreativitet och kompetens. En struktur med många centrum är en stark konkurrensfaktor. Knutpunkterna i en regionstruktur med många centrum ger en balanserad regionstruktur och fungerar i arbetsfördelningen inom landet som centrum med sina egna starka sidor som specialinriktning. Utvecklingen av metropolregionen och de större stadsregionerna förbättrar deras förmåga att betjäna befolkningen i sin egen region och de omgivande regionerna med hjälp av en specialinriktad tjänsteproduktion. Centrala mål är likaså en förbättrad internationell konkurrensförmåga, en enhetlig utveckling av samhällsstrukturen och en satsning på social hållbarhet. Landskapens centralorter, industricentra och regionstäder innehar en central roll då lösningar söks avseende förnyelse av näringslivet, etablering av förbindelser och tryggande av basservicen inom stadsregioner av olika typ. I avsnittet om utveckling av regionernas konkurrenskraft betonas skapande av innovationskluster som har dragningskraft. Med tanke på detta förbereds ett förhandlingsförfarande för statens och de största stadsregionernas centrala aktörer. I riktlinjerna för stärkande av den sociala 2

3 sammanhållningen betonas också vikten av ett avtalsförfarande mellan staten och stadsregionerna bl.a. för minskning av stadsfattigdomen och den sociala segregationen. I målbeslutets riktlinjer för god livsmiljö och hållbar regionstruktur betonas skapande av en enhetligare samhällsstruktur med förbättrade funktioner i stora stadsregioner bl.a. genom samordning av markanvändnings-, bostads- och trafikpolitiken (MBT). Utvecklingen av regioner ska byggas på mångcentrumkonceptet. Bland specialfrågorna inom regionutvecklingen tas i målbeslutet upp bl.a. utveckling av metropolregionen och de stora stadsregionerna. Deras betydelse för hela Finlands välfärd och konkurrenskraft betonas. Avtalspolitiken mellan staten och metropolregionen samt andra stora stadsregioner utvecklas i syfte att stärka konkurrenskraften, skapa en enhetligare samhällsstruktur och stärka den sociala hållbarheten. Inom metropolregionen bedrivs också fortsättningsvis särskild metropolpolitik. 3 Innehållsliga teman Utgående från regeringsprogrammet och målbeslutet om utveckling av regionerna har stadspolitiken tre viktiga teman: 1) Att stärka städernas förmåga till förnyelse och konkurrenskraft 2) Att stärka den sociala hållbarheten 3) Att svara på de utmaningar som klimatförändringen innebär och att skapa en enhetlig samhällsstruktur I åtgärdsprogrammet betraktas stadspolitiken ur ett vitt perspektiv. De olika prioriteringarna stöder varandra. Att stärka konkurrenskraften har traditionellt varit den viktigaste prioriteringen i finländsk stadspolitik i motsats till den alleuropeiska stadspolitiken som betonar social sammanhållning. Det finns dock ett ökande behov av att stärka den sociala hållbarheten hos de finländska städerna. En universell välfärdspolitik räcker inte längre till för att jämna ut de interna sociala skillnaderna inom städerna utan vid sidan av detta behövs det också riktade åtgärder bl.a. för att förebygga stadsfattigdom och social utslagning. Under de allra senaste åren har som ett tredje prioriterat område i stadspolitiken betonats åtgärder som vidtas för att svara på de utmaningar som klimatförändringen innebär, särskilt samordning av markanvändningen, boendet och trafiken i stadsregionerna (MBT). En enhetlig samhällsstruktur möjliggör en smidig vardag för stadsborna att servicen, arbetsplatserna och bostäderna kan nås lätt. Det stadspolitiska åtgärdsprogrammet ligger i linje med den trafikpolitiska redogörelse som lämnades till riksdagen i april 2012 samt det bostadspolitiska åtgärdsprogram som statsrådets godkände i maj En annan viktig princip, utöver ett vitt och förvaltningsövergripande perspektiv, är differentiering av stadspolitiken enligt de behov och möjligheter som olika stadsregioner har. Vid sidan av metropolpolitik behövs det storstadspolitik. Skräddarsydda åtgärder behövs också som stöd för det strategiska utvecklandet av landskapens centralorter och regionstäder. Den tredje viktiga principen är stärkning av partnerskapet mellan staten och stadsregionerna. Enligt regeringsprogrammet och målbeslutet kommer avtalen att utgöra ett viktigt stadspolitiskt instrument. Det hur stadspolitiken omsätts i praktiken behandlas närmare i avsnitt 4. 3

4 3.1 Att stärka städernas förmåga till förnyelse och konkurrenskraft Stärkandet av konkurrenskraften behandlas i vid utsträckning med målet inställt på att stärka förmågan till förnyelse i relation till den förändrade omgivningen. Med tanke på stärkandet av förmågan till förnyelse är det viktigt att skapa innovationskluster som har dragningskraft utveckla det strategiska samarbetet mellan städerna och högskolorna uppmuntra städerna till användarorienterad innovationsverksamhet utveckla instrument för förutsägelse och hantering av strukturomvandlingen utveckla trafikförbindelserna inom och mellan stadsregionerna och internationella trafikförbindelser utnyttja kulturen, de kreativa branscherna och evenemangen vid utvecklingen av städerna effektivisera samarbetet mellan staten och de stora städerna för att främja exporten och locka investeringar främja städernas gröna tillväxt och utvecklingen mot ett koldioxidsnålt samhälle samt skapa attraktiva stadsmiljöer. Regeringens mål är att utöver nationellt och internationellt nätverkade innovationsgemenskap också skapa starka regionala innovationskluster. Betydelsen av samt dragningskraften och mångsidigheten hos innovationsklustren framhävs i ett skede där näringsstrukturen undergår en snabb förändring. Staten och de stora städerna har bästa offentliga resurser att skapa dragningskraftiga innovationsmiljöer. En mer strategisk och effektiv användning av dessa resurser i samarbete med staten och de största stadsregionerna stimulerar tillväxten i hela landet. Stärkandet av innovationskluster förutsätter ett mer övergripande och bättre samordnat grepp. I städerna måste man kunna träffa val mellan olika prioriteringar och samla resurserna för forskning, utveckling och innovation till mer effektfulla strategiska helheter. Det behövs ett systematiskt utvecklingsgrepp som innebär att staten, universiteten och de centrala stadsregionerna tillsammans medverkar till att dragningskraften hos koncentrationerna ökar. Staten ska också i fråga om val av kunnande uppmuntra stadsregionerna till en nationellt ändamålsenlig arbetsfördelning och ett mer intensivt samarbete än tidigare. Det som är viktigt i den strukturella utvecklingen av universitet och yrkeshögskolor är höjning av kvaliteten och stärkande av effektfullheten. I utnyttjandet av ny kunskap och utvecklandet av hög kompetens är det viktigt att beakta behoven hos och utgångspunkterna för olika stadsregioner. Det som är väsentligt från städernas synpunkt och med tanke på näringslivets verksamhetsbetingelser är att den utbildning som ges och den forskning som bedrivs vid högskolorna utnyttjas för att stärka konkurrenskraften, tillväxten och välfärden. Städerna bör ses som viktiga partner för högskolorna i utvecklingsarbetet. Städerna ger resurser till och gör betydliga satsningar på högskolornas verksamhet. Under de senaste åren har städerna och högskolorna utvecklat samarbetsformer och växelverkan mellan dem upplevs fungera huvudsakligen bra. Också det strategiska samarbetet mellan städerna, yrkeshögskolorna och universiteten ska intensifieras. Att skolorna profilerar sig, har tillräckligt stora enheter och att den internationella spetsforskningen och utbildningen vid högskolorna stärks är nödvändiga förutsättningar för att Finlands och 4

5 regionernas internationella konkurrenskraft ska kunna förbättras. Universitetens och yrkeshögskolornas dynamiska effekt på städerna uppstår i och med att experter inom olika branscher möts och att det runt dem bildas kreativa kunskapsmiljöer. Att det finns många olika slags vetenskaps- och utbildningsgrenar företrädda på ett högskolecampus är ett viktigt värde i sig. Stadsmiljöer lämpar sig väl för både vetenskaplig och konstnärlig kreativ verksamhet som uppstår till följd av växelverkan mellan människor. Städerna utgör en god jordmån också för kreativ företagsverksamhet. Högskolorna har en viktig roll i säkerställandet av tillgången på yrkesskicklig arbetskraft inom både den privata och den offentliga sektorn. Genom mångsidig och högklassig utbildning skapas förutsättningar för stärkande av kunnandet, den innovativa kraften, kreativiteten och förmågan till förnyelse inom alla stadsregioner. I och med att näringsstrukturen förändras ändras också de kvalitativa och kvantitativa kraven beträffande kunnande snabbt. Av denna orsak är det viktigt att stärka samarbetet mellan universitet, högskolor, gymnasier och yrkesläroverk samt företag och de centrala aktörerna inom innovationsverksamheten i stadsregionerna. På detta sätt skapas förutsättningar för att tillgodose kompetensbehovet på arbetsmarknaden på lång sikt och säkerställa att all arbetskraft blir sysselsatt. När näringslivets verksamhetsbetingelser hela tiden förändras, betonas vikten av att prognoserna om arbetskraftsbehovet och antalet nybörjarplatser vid utbildningsanstalterna möts och att vuxenutbildningens roll framhävs. En mer effektiv utveckling av efterfrågebaserade och användarorienterade innovationer förutsätter att städernas innovationssystem utvidgas. Särskilt reformen av offentlig service ger en utgångspunkt för utveckling av nya innovativa tjänster. Det behövs ett partnerskap av ny typ mellan den offentliga sektorn och den privata sektorn så att olika parters kunnande kan utnyttjas till fullo och nya innovativa tjänster skapas. För att detta ska lyckas förutsätts ny upphandlingspraxis där mål fastställs för tjänster. Serviceproducenterna ges på detta sätt möjlighet och utrymme att finna nya lösningar för att målen ska kunna nås. För städerna kan offentlig upphandling, om den används på rätt sätt, innebära ett mycket effektivt instrument som stöder innovationerna och utvecklingen av näringslivet inom regionen. För att detta ska kunna åstadkommas behövs både ändring av tänkeoch handlingssätt och utveckling av lagstiftningen i syfte att främja partnerskapsmodellen. I detta framhävs betydelsen av stadsinnovationer, som främjar användarinriktningen i fråga om boende, trafik och offentlig service som en faktor som ökar städernas dragningskraft. Ett användarorienterat koncept och innovativa lösningar främjas också genom utvecklingsprogrammet Transportrevolution. Internationella trafikförbindelser är en stöttepelare för Finlands ekonomiska konkurrenskraft. Olika stadsregioners behov bör beaktas när landets flygtrafikstrategi och nationella sjötransportstrategi utarbetas i enlighet med statsrådets trafikpolitiska redogörelse. De största stadsregionernas förbindelser med Europa förutsätter goda förbindelser till Helsingfors-Vanda flygplats antingen per flyg eller per järnväg. Direkta internationella flygförbindelser kan utvecklas också till andra större flygplatser. Hamnarna kommer också fortsättningsvis att ha en viktig betydelse för Finlands utrikes godstrafik. Över 84 procent av importen och exporten sker sjövägen. Enligt regeringsprogrammet stöder regeringen en fortsättning på Kvarkentrafiken och utarbetar tillsammans med Sverige och företrädare för Kvarkenområdet en gemensam strategi på lång sikt, som ska trygga person- och godstrafiken i Kvarken året runt. De norra landsdelarnas betydelse för den samhällsekonomiska konkurrenskraften ökar. För att man ska kunna dra nytta av mineraltillgångarna och stora byggnadsprojekt i norra Finland och östra Finland krävs ett landsväg- och järnvägsnät som är i gott skick och som möjliggör smidig trafik. 5

6 Människors beslut om bosättnings- och arbetsort påverkas av hur mångsidigt kulturellt utbud städerna har. Kulturell mångfald, tolerans och öppenhet för nya tankar är viktiga också med tanke på internationella företags etablering i landet. Kulturen, konsten och evenemangen har en stor betydelse för den samhällsekonomiska tillväxten. Grön teknik, ekoeffektivitet samt byggandet av ett hållbart och koldioxidsnålt samhälle är positiva image- och konkurrenskraftsfaktorer för stadsregionerna. Det behövs städer som följer en hållbar klimatstrategi och pionjärer i miljövänlig stadsplanering samt pionjärer i energiproduktion och -distribution. Stadsmiljöns kvalitet och dragningskraft har en allt viktigare betydelse som en faktor som påverkar stadsregionernas framgång. I en bra stadsmiljö går det att kombinera ett naturnära boende med närliggande service och fritidsaktiviteter på ett ekologiskt effektivt sätt som stöder en smidig vardag. Goda möjligheter till gång- och cykeltrafik samt en väl fungerade kollektivtrafik främjar en smidig vardag inom stadsregioner och utgör samtidigt viktiga konkurrenskraftsfaktorer. Stadsmiljöns säkerhet har i internationella jämförelser visat sig vara en viktig attraktionsfaktor hos den finska stadsmiljön. Städernas centrumområden har en särskilt viktig betydelse som stadsbornas gemensamma vardagsrum, identitetsfaktorer och regionens visitkort. Bevarandet av städernas kulturmiljöer och byggnadskultur i vid bemärkelse spelar här en viktig roll. Riktinjer 1) Stadspolitikens mål är skapa starka och socialt sammanhållna städer med global konkurrenskraft. 2) Målet är ett starkt och livskraftigt nätverk av städer som utgör grunden för den nationella regionstrukturen. 3) Städernas förmåga till förnyelse och konkurrenskraft utvecklas på ett övergripande sätt genom partnerskap mellan staten och städerna. Tyngdpunkterna ligger på behovet av ständig förnyelse, utvecklingen av kunskapsbaserad konkurrenskraft, stärkandet av internationaliseringen, främjandet av den sociala hållbarheten samt skapandet av attraktiva stadsmiljöer. 4) I syfte att skapa innovationskluster med dragningskraft utarbetas ett med tillväxtavtalen samordnat förhandlingsförfarande som främjar samarbetet och en samordnad användning av resurserna mellan städernas och statens viktigaste aktörer. 5) Städerna och högskolorna stärker sitt samarbete samt sina gemensamma mål bl.a. när det gäller utveckling av innovationsmiljön, internationalisering, skapande av en attraktiv stadsmiljö, ordnande av servicen, bostadspolitiken och ordnande av trafiken (särskilt kollektivtrafiken). Det strategiska samarbetet mellan högskolorna och städerna utvecklas också genom ovan nämnda ömsesidiga avtal. 6) Universitetscentra har en tät kontakt med moderuniversiteten. Deras verksamhetsbetingelser tryggas genom att verksamheten riktas mot vuxenutbildning och forskning som utgör komplement till högskolornas kunnande och som tjänar regionernas intressen. 7) I yrkeshögskolereformen stärks yrkeshögskolornas autonomi i fråga om sätten att ordna utbildningen. Detta möjliggör snabbare reaktioner på arbetslivets behov och stöder för sin del yrkeshögskolornas möjligheter att beakta omgivningens behov. 8) Åtgärder och metoder av ny typ utvecklas och understöds i syfte att på ett smidigt och snabbt sätt kunna inrätta grupper med toppkompetens för att tillgodose behoven hos näringslivets toppbranscher. Till dessa samlas sådant forsknings- och utvecklingskunnande 6

7 på högskolenivå från hela Finland och också från utlandet som saknas inom regionen och som företag behöver (som exempel kan nämnas forskargruppen inom marin teknik i Åbo). 9) Instrument för förutsägelse och hantering av strukturomvandlingen utvecklas för stadsregioner av olika typ. Tyngdpunkten ligger på föregripande verksamhet och en ständig förnyelse av näringsstrukturen vilket gör det lättare att svara på förändringar i omgivningen än att vidta åtgärder först när en plötslig strukturomvandling sker. 10) Efterfrågebaserade och användarorienterade innovationer främjas i och med att man genom samarbete mellan staden och staten skapar utvecklingsmiljöer och pionjärmarknader samt att man utvecklar städernas upphandlingsverksamhet och upphandlingslagstiftningen. Med hjälp av stadsinnovationer kan man införa och sprida lovande koncept samt utveckla helt nya lösningar. 11) Användarorienterade koncept och innovativa lösningar främjas också i samband med genomförandet av trafikprojekt. Det startas ett för flera länder gemensamt projekt för en E18-tillväxtkorridor (Oslo-Stockholm-Åbo-Helsingfors-Kotka-St Petersburg) vars mål är att skapa nytt samarbete mellan den offentliga sektorn och näringslivet så att det skapas bättre möjligheter för service och affärsverksamhet som stöder tillväxtkorridorens utveckling. I projektet betonas särskilt införandet av innovationer och ny teknik (intelligens). 12) Funktionen och säkerheten hos huvudlederna mellan stadsregionerna ska tryggas i syfte att säkerställa tillgängligheten till regioner och trygga näringslivets konkurrenskraft. En mer enhetlig servicenivå eftersträvas i långdistanstrafiken och särskilt i trafiken mellan städerna. 13) Man förbereder sig på att utveckla det transeuropeiska transportnätets (TEN-T) stamnäts nya avsnitt, Bottniska korridoren, som inbegriper huvudbanan mellan Helsingfors och Torneå och riksväg 4 på sträckan Helsingfors-Jyväskylä-Kemi. Detta stärker på lång sikt den trafikmässiga ställningen för Norra Österbotten och städerna inom regionen. Också järnvägsförbindelsen Åbo-Helsingfors-Lahtis-Kouvola-Vainikkala och vägförbindelsen E18, vilka hör till den nordiska triangeln, stärker de stadsregioner som är belägna vid korridoren samt det ekonomiska samarbetet med Ryssland. 14) Kulturen, de kreativa branscherna och evenemangen utnyttjas i arbetet för att utveckla städerna. Erfarenheterna av projektet för världens designhuvudstad (World Design Capital 2012) utnyttjas bl.a. vid utarbetandet och genomförandet av ett nationellt program Formge Finland i samarbete med staten och städerna i syfte att befästa städernas ställning som internationella pionjärer inom designen. 15) Stora städer och staten effektiviserar sitt samarbete för att främja exporten, för att utveckla den internationella gemensamma marknaden och för att locka investeringar till Finland. Enligt regeringsprogrammet främjas också sådan arbetsrelaterad invandring som baserar sig på ett genuint behov av arbetskraft. Staten och städerna samarbetar för att främja konceptet Team Finland. Särskilt prioriterade områden är utvecklingsekonomier såsom Ryssland, Kina, Indien och Brasilien. 16) Städernas gröna tillväxt och koldioxidsnål samhällsutveckling främjas genom att man skapar områden för pionjärmarknader samt nationellt betydelsefulla exempelområden (intelligent infrastruktur, intelligenta transportsystem, byggande (särskilt träbyggande), energi- och vattenförsörjning samt avfallshantering, systemiska ändringar i stadsinfrastrukturen, elbilar). Genom offentlig upphandling stöds i större utsträckning än nuförtiden införandet av ny miljöteknik och andra innovativa lösningar. 17) Livskraften, mångsidigheten, säregenheten, trivsamheten och säkerheten hos centra stärks, särskild uppmärksamhet fästs vid kvaliteten på den offentliga närmiljön och tillgången på närservice, och större möjligheter till diversifiering av boendet i städerna främjas. 18) Städernas kulturmiljöer stärks genom att man följer riktlinjerna i den kulturmiljöstrategi som ska utarbetas och slår vakt om städernas byggnadskultur. 7

8 3.2 Att stärka den sociala hållbarheten Utvecklingen av de finländska stadsregionerna präglas av deras relativt enhetliga sociala struktur. Differentieringsutvecklingen har varit obetydlig jämfört med situationen på andra håll i världen. Av denna anledning har Finland, till skillnad från många andra EU-medlemsstater, inte haft något behov av att bedriva en nationell stadspolitik som koncentrerar sig på lösandet av sociala problem. Ett socialt hållbart samhälle utgör också grunden för ekonomiska aktiviteter. En förutsättning för social och ekonomisk hållbarhet är en hög sysselsättningsgrad, en frisk och funktionsduglig befolkning samt effektiva social- och hälsovårdstjänster. För närvarande finns det dock många faktorer som hotar enhetligheten och sammanhållningen. Arbetslösheten i städerna ökar; en särskilt stor risk för ökad arbetslöshet föreligger i stadsregioner som drabbas av plötslig strukturomvandling. Relativ fattigdom har ökat särskilt inom stora stadsregioner. Fattigdomen berör många befolkningsgrupper såsom unga, ensamförsörjarfamiljer, invandrare, åldringar och människor med missbruksproblem eller psykiska problem. Långtidsbostadslösheten koncentreras till stora stadsregioner. Välfärdsskillnaderna börjar ta sig i uttryck som växande segregationsproblem inom större stadsregioner. För att en hög sysselsättningsgrad och å andra sidan också tillgången på arbetskraft och en social sammanhållning ska kunna tryggas inom stadsregioner, behövs mer systematiskt riktade åtgärder för att problemen ska kunna lösas och förebyggas. Städerna bör garanteras möjligheter att skräddarsy lokala åtgärder för att uppnå målen i fråga om välfärd och konkurrenskraft och för att trygga en socialt balanserad samhällsutveckling. De lösningar som skräddarsys för att tillgodose städernas behov bör ses som åtgärder som kompletterar och stärker den universella välfärdspolitiken. Stadsregioner uppmuntras också till att utveckla nya, innovativa koncept, såsom positiva specialåtgärder. Positiva specialåtgärder kan riktas t.ex. så att de svarar på särskilda utmaningar för skol- och socialtjänsterna inom de områden som har de flesta problemen, särskilda utmaningar i fråga om sysselsättning samt förbättrande av bostadsmiljöer. När det gäller förebyggande av social segregation i städerna bör man komma ifrån tidsbundna program, projekt och försök, och införa mer bestående, långsiktiga och sektorsövergripande problemlösningsmetoder och handlingsmodeller, genom att man bl.a. utvecklar bestämmelserna om statsandelar. Stärkning av den sociala hållbarheten förutsätter ett nytt tänkesätt och nya handlingsmodeller genom vilka den sociala sammanhållningen på den lokala nivån kan stärkas. Detta kräver nya arbetsgrepp av myndigheterna på både den centrala och den lokala förvaltningens nivå. Riktinjer 19) Partnerskapet mellan staten och stadsregionerna främjas i syfte att öka den sociala hållbarheten. Särskild uppmärksamhet fästs vid minskning av fattigdomen, hälsoskillnaderna och den sociala segregationen i städerna. Inom metropolområdet och andra stora stadsregioner upprättas partnerskapsprogram för social sammanhållning. 20) I utvecklingen av stadsregioner tillämpas positiv särbehandling och olika former av god praxis i samband därmed sprids. Målet är att utveckla både städernas egen budgeteringspraxis och statsandelssystemet så att anslag riktas till regioner med hög arbetslöshet och många människor som bor på hyra, som har dåliga boendeförhållanden 8

9 och bostadslöshet, många människor som är beroende av utkomststödet och där det allmänna hälsotillståndet underskrider genomsnittet. 21) Modeller för tidigt stöd och flerprofessionellt samarbete utvecklas. 22) Lågutbildade unga människor löper den största risken att slås ut. Samhällsgarantin för unga är ett av regeringens spetsprojekt vars mål är att alla unga under 25 år och nyutexaminerade under 30 år erbjuds en arbetspraktik-, studie-, ungdomsverkstads- eller rehabiliteringsplats senast inom tre månader från det att arbetslösheten börjat. Samhällsgarantin för unga genomförs i ett bredbasigt samarbete med städer och andra parter. 23) Genom kommunförsöket för att sysselsätta långtidsarbetslösa utvecklas nya kreativa lösningar och koncept för att råda bot på förlängd arbetslöshet. 24) Sysselsättningen och integrationen av invandrare stöds bl.a. genom de åtgärder som anges i programmet för integrationsfrämjande, som regeringen godkände den 7 juni Speciell uppmärksamhet ägnas åt stora städer. Inom metropolområdet ingås ett nytt intentionsavtal om integrationen av invandrare. 25) Inom stora stadsregioner ska kommunerna inom regionen och staten komma överens om bedrivandet av en socialt solidarisk bostadspolitik som en del av intentionsavtalet om markanvändning, boende och trafik (MBT-avtalet). 26) Programmet för minskning av långtidsbostadslösheten fortsätter och intentionsavtal med städerna ingås för åren ) Det startas ett nytt förvaltningsövergripande program som är riktat särskilt till stora stadsregioner och som syftar till stärkning av bostadsområdenas livskraft och till minskning av segregationen. Programmet utgör en del av statsrådets bostadspolitiska åtgärdsprogram Förslag till program som främjar gemenskapen inom och funktionaliteten av bostadsområdena samt stadsbornas delaktighet samlas ihop som ett led i utarbetandet av avtal som ska ingås med städerna. Programarbetet inleds vid ingången av Att svara på de utmaningar som klimatförändringen innebär och att skapa en enhetlig samhällsstruktur Städerna innehar en nyckelroll när det gäller både att orsaka klimatförändringar och att stävja dem. Utöver det globala ansvaret är förmågan att svara på de utmaningar som klimatförändringen innebär viktig också med tanke på tryggandet av stadsregionernas egen livskraft och välfärd på lång sikt. De klimatpolitiska målen för minskning av utsläppen förutsätter betydande satsningar på utveckling av markanvändningen, boendet, trafiken och energiproduktionen inom de största stadsregionerna. En tätare samhällsstruktur och styrning av bostadsbyggandet till platser i närheten av goda kollektivtrafikförbindelser har en nyckelroll i detta. För att högklassiga boende- och trafiklösningar ska kunna tas fram krävs att staten och kommunerna förbinder sig vid experimentell praxis. Genom djärva målsättningar och försök kan finländska stadsregioner utvecklas till pionjärer i utvecklingen mot ett koldioxidsnålt samhälle. Markanvändningen, boendet och trafiken ska samordnas så att behovet av personbilstrafik minskar och förutsättningarna förbättras för användning av grönare transportformer. Särskilt inom stadsregionerna ska man säkerställa att trafiksystemet minskar behovet av personbilstrafik och främjar kollektivtrafiken samt gång- och cykeltrafiken. Sådana starka primärkommuner som eftersträvas genom kommunreformen är kapabla att effektivt svara på behovet att samordna markanvändningen, boendet och trafiken. Enligt riktlinjerna i den trafikpolitiska redogörelsen uppmuntrar staten de största städerna att utveckla spårtrafiken. 9

10 Riktinjer 28) Förenhetligandet av samhällsstrukturen inom stora stadsregioner och effektiviseringen av den regionala markanvändningen främjas genom högklassig planläggning, intentionsavtal och vid behov genom lagstiftningsändringar. Nybyggandet inom stadsregionerna styrs mot platser med befintlig service och samhällsstruktur. Principerna för styrning av planläggningen och byggandet av områden som är belägna utanför detaljplaneområdet revideras. Markpolitiska medel används aktivt, brett och effektivt. Behoven att ändra lagstiftningen bedöms i samband med helhetsöversynen av markanvändnings- och bygglagen. 29) Samordningen av markanvändningen, boendet och trafiken (MBT) stärks inom stadsregioner. Förfarandet med MBT-intentionsavtal mellan staten och de stora stadsregionerna utvidgas och avtalen görs mera bindande på det sätt som föreslås i den trafikpolitiska redogörelsen. Styrningen av service och näringar beaktas bättre än tidigare vid MBT-samanpassning (MBTSN-tänkande). Bostadsbyggandet styrs mot platser med goda kollektivtrafikförbindelser på det sätt som det klimatpolitiska målet att minska utsläppen och samhällsstrukturens ekonomi förutsätter. 30) Markområden som staten eller statsbolagen inte längre har användning för och som lämpar sig för bostadsbyggande och är förenliga med målen för MBT-intentionsavtal överlåts till kommuner till ett rimligt pris (särskilt centrumområden, områden kring järnvägsstationer och områden invid järnvägen). Som villkor för överlåtelsen ställs att kommuner planlägger områdena för boende till ett rimligt pris. 31) I syfte att främja förfarandet med MBT-intentionsavtal satsar staten 30 miljoner euro på finansiering av små kostnadseffektiva åtgärder för utveckling av trafiknätet under den pågående regeringsperioden förutsatt att kommunerna också satsar lika mycket på åtgärderna. Beloppet av finansiering uppgår till sammanlagt 60 miljoner euro, av vilka 30 miljoner ges till Helsingforsregionen. Åbo, Tammerfors och Uleåborgs stadsregioner får 10 miljoner euro var. Åtgärderna riktas så att de förbättrar förutsättningarna för kollektivtrafiken och gång- och cykeltrafiken. 32) Staten är beredd på att delta i de tre största stadsregionernas investeringar i spårtrafiken (enligt principen 50 procent till stadsbanan, 30 procent till stadsspårvägen och 30 procent till metron). Beslut om finansieringsandelarna fattas från fall till fall och kommunerna måste förbinda sig vid utveckling av markanvändningen så att dessa har en tillräcklig användarpotential. 33) Inom växande stadsregioner höjs särskilt kollektivtrafikens servicenivå för att locka större mängder resenärer och för att minska privatbilismen. Stödet till kollektivtrafiken i de stora städerna kopplas till de åtgärder som fastställs i intentionsavtalen. Om åtgärderna för trafikhantering och ordnandet av matartrafiken avtalas också i intentionsavtalen. Kommunerna förbinder sig vid de lösningar i fråga om markanvändning och boende som avtalats. 34) Bättre energieffektivitet särskilt i befintliga bostadsbyggnader och offentliga byggnader främjas. Staten uppmuntrar till och stöder ökning av andelen förnybar energi i städernas energiproduktion. Utarbetandet av stadsregioners klimat- och energipolitiska strategier och genomförandet av dem främjas. 10

11 4 Sätten att genomföra programmet 4.1 Stärkning av partnerskapet mellan staten och stadsregionerna Samarbetet mellan staten och stadsregionerna stärks både genom avtal och andra partnerskapsarrangemang i enlighet med regeringsprogrammet och det målbeslut som preciserar regeringsprogrammet. Intentions- och tillväxtavtalspolitik bedrivs i metropolområdet och andra stora stadscentra i hela landet. Staten, universiteten, yrkeshögskolorna, stadsregionerna, näringsutvecklingsbolagen och andra aktörer som är centrala i sammanhanget avtalar om långsiktiga utvecklingsåtgärder för regionen. Avtal ingås om följande tre utvecklingsteman: 1) Genom tillväxtavtal stärks stora stadsregioners internationella dragningskraft och roll som drivkraft för den finska ekonomin, främjas förnyelsen av näringslivet, tillväxten och internationaliseringen samt uppmuntras till strategiskt utvecklingsarbete och strategiska val. Målet är att fastställa valet av strategiska prioriteringar och teman. 2) Genom MBT-intentionsavtal styrs lösningar avseende markanvändning, boende och trafik i en riktning som resulterar i en tätare samhällsstruktur, som främjar en hållbar utveckling samt säkerställer funktionsdugligheten hos och en smidig vardag inom stadsregionerna. 3) Genom partnerskapsprogrammen för social sammanhållning stärks stadsregionernas sociala hållbarhet, främjas sysselsättningen, välfärden och hälsan samt förebyggs social segregation och stadsfattigdom. Stadspolitiska åtgärder differentieras med tanke på metropolområdet, stora stadsregioner, landskapens centralorter och regionstäder. Partnerskapsarrangemangen kan därför skilja sig från varandra inom olika stadsregioner. Avtalshelheterna för metropolområdet och övriga stora stadsregioner: Delegationen för metropolpolitik fastställde den 9 februari följande tyngdpunkter för metropolpolitiken för den pågående regeringsperioden: Förteckningen över tyngdpunkter kan kompletteras under regeringsperiodens gång. Övriga stora stadsregioner (mer än invånare: Tammerfors, Åbo, Uleåborg, Jyväskylä, Kuopio, Lahtis, Björneborg, Seinäjoki, Vasa, Joensuu och Villmanstrand) omfattas av förfarandet med tillväxtavtal. Inom Tammerfors-, Åbo- och Uleåborgsregionerna ingås utöver tillväxtavtal dessutom MBT-intentionsavtal enligt den trafikpolitiska redogörelsen. Ett ytterligare mål i fråga om nämnda regioner är att utarbeta ett skilt partnerskapsprogram om social sammanhållning. Med övriga stora stadsregioner ingås tillväxtavtal som kan innehålla olika slags element (utöver tillväxt dessutom MBT och/eller social sammanhållning utgående från de förslag till teman som tagits fram på basis av det strategiska arbete som gjorts inom regionen). För att utveckla ett tema av nationell betydelse kan det, enligt prövning, införas regionala tillväxtavtal mellan landskapens centralorter och andra städer samt staten. Vid valet av regionala tillväxtavtal beaktas särskilt förslag som städerna gemensamt lagt fram, hur stor nationell betydelse ett visst tema har och städernas egna starka sidor. Partnerskapsarrangemang för övriga stadsregioner: När det gäller andra stadsregioner (regionstäder och ändra än landskapens centralorter) kan staten och städerna samarbeta enligt partnerskapsprincipen och förhandlingsförfarandet 11

12 kring enstaka pilotförsök. Försöken hänger ihop med nya strategiska utvecklingsutspel (bl.a. ANM:s strategiska projekt) som avser att främja den nationella politiken. Tyngdpunkten ligger på utveckling av sådana utbildnings- och innovationsmiljöer och partnerskap som är viktiga för export- och tillväxtföretag samt på främjandet av miljöaffärsverksamheten. Vid valet av utvecklingsåtgärder som främjar tillväxten av företag beaktas nätverksbildningen med andra städer, högskolor, kompetenskoncentrationer och utvecklingsaktörerna i regionstäder. Tidtabellen och ansvariga parter för utarbetandet av avtal: Tillväxtavtalen: arbets- och näringsministeriet har huvudansvaret, från statens sida deltar undervisnings- och kulturministeriet, Tekes utvecklingscentralen för teknologi och innovationer samt den lokala närings-, trafik- och miljöcentralen. Om tillväxtavtalet inbegriper MBT-element, deltar kommunikationsministeriet och miljöministeriet i förhandlingarna. Om teman kring social sammanhållning ingår, deltar även social- och hälsovårdsministeriet. Med tanke på kopplingen till kommunreformen är det motiverat att också finansministeriet deltar. Arbets- och näringsministeriet tillsätter en arbetsgrupp bland ovan nämnda parter för att utarbeta tillväxtavtal. Ur stadsregionernas synvinkel är de centrala städernas uppgift att fastställa vilka parter i regionen som är centrala i sammanhanget. Dessutom deltar universitet och yrkeshögskolor inom regionen. Stadsregioner ska utifrån sitt eget strategiarbete lägga fram förslag till innehåll i tillväxtavtalet på senhösten 2012 (Tidtabellen samordnas med beredningen av det nya innovationspolitiska instrumentet efter programmet för kompetenscentra). Avtalsförhandlingarna förs under första kvartalet av 2013, avsikten är att avtalen ingås på våren För utarbetandet av MBT-intentionsavtal har det tillsatts en arbetsgrupp som leds av miljöministeriet och består av företrädare för kommunikationsministeriet, finansministeriet, arbets- och näringsministeriet och Trafikverket. I förhandlingarna deltar dessutom från statens sida Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA) och den lokala närings-, trafik- och miljöcentralen. Inom stadsregioner deltar kommunerna i regionen och vid behov landskapsförbundet i förhandlingarna. Avtalsparter är miljöministeriet, kommunikationsministeriet, Trafikverket, Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA), närings-, trafik- och miljöcentralen samt kommunerna i regionen i fråga. Ett MBT-intentionsavtal har ingåtts med Tammerforsregionen för Utarbetandet av ett nytt avtal har påbörjats. Avtalen för Helsingforsregionen och Åboregionen ingås sommaren 2012, avtalet för Uleåborgsregionen på hösten Beslut om ett eventuellt utvidgande av MBT-intentionsavtalen till att omfatta andra stora stadsregioner fattas på basis av de erfarenheter som görs av ovan nämnda avtal. Partnerskapsprogrammen för social sammanhållning och prioriterade projekt: Socialoch hälsovårdsministeriet ansvarar för samordningen, från statens sida deltar dessutom undervisnings- och kulturministeriet (koppling till utbildningspolitiken och ungdomsarbetet), arbets- och näringsministeriet (koppling till samhällsgarantin för unga och integrationen av invandrare), miljöministeriet (koppling till det nya förortsprogrammet och minskning av långtidsbostadslösheten) samt vid behov den lokala närings-, trafik- och miljöcentralen och/eller arbets- och näringsbyrån. I fråga om stadsregioner deltar också kommunerna inom regionen. Närmare uppgifter om processen och tidtabellen för utarbetandet lämnas i ett senare skede. Inom metropolområdet påbörjas utarbetandet av partnerskapsprogrammet för social sammanhållning under våren Kopplingarna till andra processer: 12

13 Avtalsarrangemangen kopplas till genomförandet av nationellt viktiga målsättningar bl.a. kommunreformen. Om avtalsarrangemang som har en viktig nationell betydelse fattar statsrådet ett principbeslut. Utarbetandet av tillväxtavtal kopplas vid sidan av innovationsklusterpolitiken också till beredningen av den urbana dimensionen under den kommande EU-programperioden. MBT-intentionsavtalen kopplas år 2012 till genomförandet av åtgärderna enligt den trafikpolitiska redogörelsen och det bostadspolitiska åtgärdsprogrammet. Partnerskapsprogrammen för social sammanhållning kopplas till åtgärderna i regeringsprogrammet och ministeriernas strategier bl.a. för att minska fattigdomen och för att genomföra samhällsgarantin för unga. Utarbetandet av ett bostadsområdesprogram i enlighet med det bostadspolitiska åtgärdsprogrammet kopplas till de avtalsarrangemang som görs med städerna. Avtalsarrangemangens primära syfte är inte att kanalisera ny utvecklingsfinansiering till avtalsregionerna utan att rikta den utvecklingsfinansiering som staten och kommunerna förfogar över till strategiskt viktiga prioritetsområden. När det gäller MBT-intentionsavtalen nämns i den trafikpolitiska redogörelsen och det bostadspolitiska åtgärdsprogrammet beloppet av finansiering som ska kanaliseras till intentionsavtalsregionerna (små kostnadseffektiva åtgärder för utveckling av trafiknätet totalt 30 miljoner euro, stödet till kollektivtrafiken i stora städer och infra-understödet enligt det bostadspolitiska programmet). I och med att kommunstrukturreformen genomförs och avtalsbaserad stadspolitik införs beaktas den växande rollen av stora städer i samband med reformen av systemet för regionutveckling och eventuella behov att ändra lagen om regionutveckling utreds. Avtalsarrangemangen kopplas till närings-, trafik- och miljöcentralernas och landskapsförbundens styrningsprocess. Avtalen är i regel i kraft till utgången av den pågående regeringsperioden Stödet för nätverksbildningen En resultatrik utveckling av städerna är i stor utsträckning beroende av utvecklingskompetensen och den därtill sammanhängande förmågan. Kompetensen kan stärkas genom erfarenhetsutbyte och nätverksbildning. Nätverk som ökar erfarenhetsutbytet behövs såväl mellan städerna som mellan städerna och de nationella aktörerna samt internationellt. Nätverksbildningen av städerna stärks genom nationella temanätverk. Med stadspolitisk finansiering främjas bland nätverken MBT-nätverket för samordning av markanvändningen, boendet och trafiken. Tyngdpunkten i nätverkets verksamhet ligger på stadsregioner. Genom det nationella innovationsnätverket stöds stadsregionerna i deras arbete för utveckling av innovationsmiljön. Utvecklingen av stadsregioner stöds i tillämpliga delar också genom andra temanätverk. Man utnyttjar aktivt sådana nätverk på EU-nivån som syftar till stärkande av erfarenhetsutbytet och utvecklingskompetensen, såsom URBACT-programmet, och andra jämförbara utvecklingsinstrument, såsom instrumentet för hållbara städer (RFSC) och referensdatabasen för stadsstatistik Urban Audit. 13

14 4.3 Kommunreformen Regeringen genomför en kommunreform i enlighet med regeringsprogrammet. Kommunreformen syftar till att trygga högklassiga och enhetliga kommunala tjänster på ett kundorienterat sätt i hela landet, att skapa förutsättningar för utvecklingsverksamhet som stärker kommunernas ekonomi och för förenhetligande av samhällsstrukturen samt att stärka den kommunala självstyrelsen och lokala demokratin. Målet för kommunreformen är att det ska bildas så starka primärkommuner som möjligt, som också är kapabla att ordna och finansiera social- och hälsovården i kommunerna. Kommunen ska också kunna vara ansvarsorganisation för en enhetlig och stark serviceorganisation. Regeringen drog upp riktlinjer för hur kommunreformen ska fortskrida i sin aftonskola den 5 juni Regeringen drog upp riktlinjer för kriterierna för en stark primärkommun. Enligt riktlinjerna ska en stark primärkommun uppfylla de allmänna kriterierna för utveckling av kommunindelningen. Det ställs dessutom ett krav beträffande befolkningsunderlag och kriterier som har att göra med pendling, samhällsstruktur och ekonomi. Behovet av kommunsammanslagningar bedöms också från hela regionens synvinkel. En strukturlagsarbetsgrupp, som finansministeriet har tillsatt, ska bereda ett mer detaljerat förslag på kriterier för en stark primärkommun före utgången av juni månad Förslaget ska föreläggas ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling. Förslaget till strukturlag ska skickas ut på en omfattande remiss till kommunerna på hösten. Lagen avses träda i kraft senast den 1 maj Regeringen kommer att sporra kommunerna att göra behövliga ändringar genom att rikta sammanslagningsunderstöd till kommunerna. En förutsättning för att understöd ska beviljas är att beslutet om sammanslagning fattas före den 1 april Sammanslagningen ska ske , men i samtliga fall senast vid ingången av Staten är redo att hjälpa till med kommunindelningsutredningarna. Staten är beredd att tillsätta särskilda utredare för kommuner som inte uppfyller kriterierna enligt strukturlagen eller inte har fattat nödvändiga beslut. Regeringen kommer att bedöma hur kommunreformen framskrider i slutet av I enlighet med regeringsprogrammet bevaras ansvaret för att ordna och finansiera social- och hälsovården också fortsättningsvis hos kommunerna. En egen utredning om servicestrukturen inom social- och hälsovården blir snart färdig. Utgångspunkten i den är att servicestrukturen reformeras huvudsakligen så att starka primärkommuner används som grund. Riktlinjerna för social- och hälsovården kommer att stöda ändringarna i kommunstrukturen. Kommunerna stöds i samtliga skeden, dvs. utredningsskedet, beredningsskedet och genomförandeskedet. För att stödja kommunerna startas bl.a. ett program för förändringsstöd som hänför sig till informationsförvaltningen och man satsar på en effektiv utveckling av närtjänsterna. En expertgrupp med företrädare för olika ministerier tillsätts för att inleda och stödja utredningsarbetet i de stora urbana regionerna. Staten bereder sig på att stödja strukturreformen i de stora urbana regionerna med separata avtal som stöder tillväxten och utvecklingen. Samtidigt är det också möjligt att förnya uppgiftsfördelningen mellan staten och kommunerna. Med tanke på den nationella konkurrenskraften och tillväxtpotentialen kommer betydelsen av kommun- och servicestrukturlösningarna att accentueras i metropolområdet. I metropolområdet behövs det både ändringar i kommunstrukturen och någon form av metropolförvaltning. Man utreder olika alternativa metropollösningar som stöder den gemensamma planeringen och styrningen av området, särskilt i frågor som gäller markanvändning, boende och trafik, samt stärker konkurrenskraften och förhindrar segregation. Arbetet inleds genom en förhandsutredning där de 14

15 kommande kommunindelningsutredningsområdena och de olika alternativen till metropollösningar kartläggs tillsammans med kommunerna i området. I enlighet med regeringsprogrammet fortgår förfarandet för bedömning av kommuner som har en särskilt svår ställning med ett effektivare grepp så att det för statsrådet föreskrivs möjlighet att besluta om åtgärder, om bedömningsförfarandet inte leder till en lösning som tryggar kommunens basservice och finansieringen av den. Kommunreformen är en helhet och centrala element i denna helhet är kommunstrukturlagen, reformen av kommunernas statsandels- och finansieringssystem, totalreformen av kommunallagen, lagen som gäller ordnande av social- och hälsovården, metropollösningen och bedömningen av kommunernas uppgifter. Alla dessa ska stödja varandra och säkerställa tillräckligt starka och livskraftiga kommuner med tanke på framtiden. Tidsmässigt bereds reformen så att huvuddragen i totalreformen är klara våren 2013 när strukturlagen träder i kraft. Totalreformen av kommunallagen inleds under sommaren I totalreformen granskas särskilt den interna styrningen av kommunernas ekonomi, ledningssystemen samt utvecklingen av den kommunala demokratin. När det gäller utveckling av demokratin finns det ett särskilt behov av att främja kommuninvånarnas möjligheter till direkt påverkan och att överväga nya sätt att påverka som utgår från kommuninvånarna. Ändringen i kommunstrukturen medför ett ökat behov av närdemokrati och utveckling av dess uppsättning av instrument. Nya modeller för lokal utveckling kan tas fram också genom att man utreder behovet att införa EU:s instrument för lokal utveckling i städerna. 4.4 Den urbana dimensionen under den kommande strukturfondsperioden Städerna innehar en viktig roll i uppnåendet av de mål som ställs för den nationella konkurrenskraften och i Europa 2020-strategin. Målen för en intelligent, hållbar tillväxt för alla kan uppnås i städerna på ett effektivt sätt. Under den kommande EU-strukturfondsperioden stärks betydelsen av stadspolitik ännu mer jämfört med nuläget och utvecklingen av städerna stöds på de sätt som förutsätts i EU-kommissionens förordningsförslag. När EU-programmen utarbetas fastställs städernas roll som ett element i strukturfondspolitiken. Städernas ställning stärks vid uppgörandet och genomförandet av lokala planer. EU-kommissionen har föreslagit att minst fem (5) procent av medlen i Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) ska kanaliseras till hållbar utveckling av städerna. När beredningen av programmet fortskrider klarnar summan av finansiering som kan användas särskilt till utvecklingen av städer. Finansieringen ska koncentreras till tematiska innehåll som väljs separat med beaktande av de behov och åsikter som städerna framför. De städer som omfattas av stadsåtgärderna väljs nationellt med beaktande av till buds stående resurser. Utöver de särskilda stadsåtgärderna är det viktigt att annan programfinansiering från EU används effektivt till utveckling av städerna. Städerna svarar tillsammans med landskapsförbunden för planeringen och genomförandet av stadsåtgärder. Senare, när lagen om utveckling av regionerna revideras, stärks städernas deltagande i landskapens samarbetsgrupper som avger sådana utlåtanden över strukturfondsprojekt som är bindande för finansiärerna. Nationella och EU-finansierade stadsåtgärder integreras bättre varvid utvecklingsåtgärderna och - resurserna ska samlas ihop under de tillväxtavtal som ingås med städerna. Den urbana dimensionen 15

16 för den kommande strukturfondsperioden samt kopplingen till tillväxtavtalen bereds i mera detalj utifrån de ovan nämnda utgångspunkterna före hösten Stärkning av stadsforskningen Den stadsforskningssektion som verkar i anslutning till den stadspolitiska samarbetsgruppen stärker kunskapsbasen för stadspolitik genom att den följer och utvärderar städernas utveckling och stärker kunskapen om de stadspolitiska instrumenten (såsom avtalspolitiken), främjar den tillämpade och flervetenskapliga stadsforskningen samt aktiverar till nätverksbildning, erfarenhetsutbyte och utnyttjande av informationen. Sektionen tjänar olika stadsregioners syften. I stadsforskningssektionens arbete framhävs särskilt bättre ibruktagande och utnyttjande av forskningsdata vid utvecklingsverksamheten och ökning av framtidsinformationen om ständerna. Detta ska verkställas genom att man inrättar en tankesmedja för stadsforskning som sammanför forskare och utvecklare. Dessutom bidrar man genom snabba utredningar till uppkomsten av ur utvecklingssynpunkt nya eller viktiga öppningar inom forskningen. Utarbetandet av städernas egna stadsforskningsprogram eller -projekt som ökar växelverkan mellan utvecklarna och forskarna främjas. Stadsforskningens ställning som en del av universitetens och högskolornas strategier och som en del av forskningsprogrammen stärks, och det ska också finnas riktat stöd till stadsforskningen. Tillgången till stadsinformation på kommunnivå och på en mer noggrann nivå främjas, med siktet inställt på avgiftsfri och öppen information. Dessutom utnyttjas sådan stadsinformation som producerats på EU-nivå. 5 Genomförande och övervakning Åtgärdsprogrammet genomförs med medel som ingår i nationella utvecklingsprogram och EU:s utvecklingsprogram samt med andra anslag i statsbudgeten inom ramen för statsfinanserna och stadsbudgeten och i samarbete med staten och städerna. De stadspolitiska riktlinjerna främjas, genomförandet av dem övervakas och åtgärderna samordnas av den stadspolitiska samarbetsgruppen. Samarbetsgruppen rapporterar om genomförandet av stadspolitiken till ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling. Samarbetsgruppen övervakar särskilt utfallet av tillväxtavtalen. Rapport om detta lämnas i slutet av regeringsperioden. 16