Barn till missbrukare

Transkript

1 Revisionsrapport Barn till missbrukare Finspångs kommun Oktober 2009 Lena Brönnert

2 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning och revisionell bedömning Inledning Bakgrund Uppdrag och revisionsfråga Revisionsmetod Resultat Anmälningsplikten Barnperspektiv inom relevanta verksamheter Resurser och kompetens för att möta målgruppen Samverkan...14

3 1 Sammanfattning och revisionell bedömning På uppdrag av de förtroendevalda revisorerna i Finspångs kommun har Komrev inom Öhrlings PricewaterhouseCoopers genomfört en granskning av hur kommunen säkerställer att de barn som befinner sig i en utsatt situation på grund av missbrukande föräldrar uppmärksammas och får stöd. Granskningen visar att förändringar skett i organisation och struktur inom IFO samt förskola och skola för att i högre utsträckning säkerställa att barn som befinner sig i en utsatt situation uppmärksammas och får stöd. Vi bedömer att detta ger en god förutsättning men också att verksamheterna nu står inför att forma arbetssätt och gemensamma rutiner i den nya verksamheten. Fokus i granskningen har lagts vid nedanstående punkter: Anmälningsplikten Granskningen visar att det finns rutiner för att hantera anmälningsplikten inom de olika verksamheterna. Vi bedömer att dessa behöver samordnas för att tillsammans med IFO:s rutiner skapa ett gemensamt synsätt. Vår uppfattning är att implementering av rutinen är viktig och bör prioriteras. Ett gemensamt förhållningssätt vad gäller sekretess och samverkan bör eftersträvas för att så långt som möjligt tillse att barn i behov av stöd får detta på ett tidigt skede och ur ett helhetsperspektiv. Verksamheten ur ett barnperspektiv Granskningen visar att det finns en övergripande styrning som säkerställer att barnets bästa ska vara vägledande vid beslut och åtgärder. Inom verksamheterna förskola, skola och socialtjänst bedöms barnperspektivet vara levande i de dokument som styr verksamheten. Barnperspektivet bedöms som påtagligt genom den samverkansstruktur och det arbetssätt som eftersträvas i den nya organisationen. Genom denna stärks möjligheten till tidigt upptäckt av de barn som behöver stöd. Detta bedöms som tillfredsställande. Vi rekommenderar att rutinhandboken för IFO tydliggör att barnsperspektivet ska vara vägledande vid alla beslut. Resurser och kompetens för att möta målgruppen Granskningen visar att det finns resurser som tillgodoser behov hos barn till föräldrar med missbruk eller ett riskbruk av alkohol. Det finns en medvetenhet om vikten av att den personal som möter föräldrar och barn har kompetens för att se barn i behov av stöd. 3

4 För att ytterligare säkra att kommunens insatser sätts in så tidigt som möjligt bör kunskapen om tillgängliga insatser spridas bättre till dem som möter barn och föräldrar. Samverkan Granskningen visar att övergripande och verksamhetsnära styrning finns för att eftersträva samverkan såväl mellan kommunens verksamheter som med externa parter. Den organisationsstruktur som finns kring barn i behov av stöd har nyligen formats och ger goda förutsättningar. Detta stämmer väl med lagstiftarens intentioner kring samverkan. Granskningen visar också att det finns ett förhållningssätt inom verksamheterna som ser värdet av och eftersträvar att hitta arbetssätt där samverkan finns. Granskningen visar att verksamheternas insatser till enskilda kan samordnas bättre och vi bedömer att gemensamma rutiner i högre utsträckning behöver utvecklas för att nå detta. 2 Inledning 2.1 Bakgrund Barn till missbrukare befinner sig ofta i en utsatt situation. Det är av stor vikt att de instanser som idag möter de vuxna med missbruk också uppmärksammar barnen för att möjliggöra stöd och hjälp. Under det senaste decenniet har alkoholbruk och riskkonsumtion ökat kraftigt bland vuxna. Socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen ansvar för att hjälpa barn när vårdnadshavarna av olika skäl sviktar och är många gånger beroende av information från dem som kommer i kontakt med barn och unga för att upptäcka barn som far illa. Erfarenheter visar att individ- och familjeomsorgen (IFO) oftast kommer in först när missbruket är långt gånget. 1 Myndigheter vars verksamheter berör barn och ungdomar, myndigheter inom hälso- och sjukvård och socialtjänst samt vissa andra myndigheter och dess anställda har en lagstadgad skyldighet att genast anmäla till socialnämnden när de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden kan behöva ingripa till ett barns skydd. Anmälningsskyldigheten omfattar också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet för barn och ungdomar. 2 1 Socialstyrelsen (2009): Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport Socialtjänstlag 14 kapitlet 1. 4

5 Det bör finnas klara rutiner och handlingsplaner för hur en anmälan ska gå till, av vem och till vem en anmälan ska göras 3. Barn har enligt lagen rätt till delaktighet och rätt att få ta del av relevant information vid kontakt med socialtjänsten. Barnets inställning i frågor som rör barnet ska klargöras. Olika utredningar har visat att bara en liten andel av de barn som misstänks fara illa anmäls till socialnämnden, exempelvis framkommer att högst hälften av de förskolebarn som misstänks fara illa anmäls. 4 Orsakerna kan ligga i okunskap om bestämmelsen, osäkerhet om hur den ska tillämpas i det enskilda fallet, oro för vad en anmälan kan föra med sig, obehag inför att möta föräldrarna etc. Att inse att barn har det svårt och far illa är ofta ångestfyllt. Socialstyrelsen pekar på vikten av att fungerande rutiner för samarbete mellan barn- och familjeenheter och missbruksenheter för att tidigare hitta föräldrar som missbrukar 5. En skyldighet att samverka finns reglerat i såväl skollagen som socialtjänstlagen. Utredningar visar att kostnader för vård och omsorg minskat där samverkan skett. 6 Samstämmighet och att de olika parternas arbete hakar i varandra har visat sig ge kraft i samverkan. 7 Målet för samverkan är att barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa ska få hjälp i ett tidigt skede, att stöd och skydd ska ges utifrån en helhetssyn och att barnet eller den unge ska vara i fokus. Huvudprincipen för att möjliggöra samverkan är att den som berörs samtycker och är delaktig så långt det är möjligt 8. Finspång beskrivs som relativt hårt belastad vad gäller problem relaterade till alkohol och droger. I % av de insatser som riktas till barn och unga återfinns riskbruk/missbruk hos föräldrarna som en del i problemsituationen, enligt chefen för myndighetskontoret. 3 Socialstyrelsen (2004): Anmälningsskyldighet om missförhållanden som rör barn. 4 SOU 2009:68. Lag om stöd och skydd för barn och unga (LUB). Betänkande av barnskyddsutredningen. 5 Socialstyrelsen (2009): Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport SKL (2009): Positionspapper. Psykiskt hälsa, barn och unga. 7 Skolverket (2009): Kraften av samverkan. Om samverkan kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa. 8 Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen (2007): Strategi för samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa. 5

6 2.2 Uppdrag och revisionsfråga På uppdrag av de förtroendevalda revisorerna i Finspång har Komrev inom Öhrlings PricewaterhouseCoopers granskat hur kommunen säkerställer att de barn som befinner sig i en utsatt situation på grund av missbrukande föräldrar uppmärksammas och får stöd. I granskningen har fokus lagts vid: Anmälningsplikten Barnperspektiv inom relevanta verksamheter Resurser och kompetens för att möta målgruppen. Samverkan Granskningen begränsas till de verksamheter i kommunen som möter föräldrar med barn i åldrarna 0-16 år. 2.3 Revisionsmetod Intervjuer har genomförts med ledningspersonal inom myndighetsutövningen inom individ- och familjeomsorgen (IFO). Gruppintervjuer har genomförts med handläggare inom de tre områdena vuxenutredare (en person), barn- och ungdomsutredare och utredare av försörjningsstöd. Gruppintervjuer har också genomförts med personal inom familjeenheten och vuxenenheten (boendestöd och behandlingsteamet). Inom ett förskoleområde och två rektorsområden har intervjuer genomförts med chef/rektor och elevvårdande personal. Inom ett av rektorsområdena fanns barn i både förskoleålder och upp till årskurs sex i det andra, barn i förskoleklass och upp till årskurs nio. Granskning har gjorts av styrdokument i form av mål- och budgetdokument, riktlinjer, rutiner och handlingsplaner. Med anledning av förändringar i organisation är mål för verksamhetsåret 2008 gällande även för innevarande er. Rapporten har varit föremål för sakgranskning. Den har kvalitetsgranskats av Inger Kullberg, certifierad kommunal revisor 3 Resultat Verksamheterna inom IFO och i viss mån även förskola och skola har genomgående förändrat struktur och i vissa fall även arbetssätt. Vid intervjuerna framkommer att detta inte ännu hittat sin form och i flera intervjuer beskrivs en ovisshet om vad som ska vara gällande. Det har också framkommit att det finns en stor tillförsikt och förväntan om att den 6

7 förändrade strukturen ska innebära förbättringar och närmare samverkan mellan verksamheterna. I den nya organisationen har enheten Samlat barn- och ungdomsstöd bildats. Här ingår samtliga som arbetar med elevhälsa och familjenheten under en gemensam ledning. Rutiner för arbetssätt har ännu inte helt funnit sin form men syftet är, enligt intervjuerna, att samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa underlättas. I den nya organisationen eftersträvas en helhetssyn och gemensam planering för barn i behov av stöd. 3.1 Anmälningsplikten Socialtjänst Sociala myndighetsnämnden ansvarar för beslut om skydd och stöd till barn och ungdomar. I IFO:s rutinhandbok 9 beskrivs hur anmälan ska hanteras. Här framgår hur anmälaren kan informeras om den fortsatta handläggningen, dvs att anmälaren inte har rätt att få del av uppgifter (utom besked om att utredning inleds eller inte) och att vi strävar efter att anmälaren skall medverka vid första samtalet med familjen. Vidare att ett trepartsmöte där socialtjänsten, familjen, och den som står för anmälan ska erbjudas. I riktlinjen påpekas vikten av att stämma av med polisen i de fall de gjort anmälan för att eventuella insatser kan samordnas. Vid intervjuerna framkommer att samtliga anställda inom IFO har uppdraget att kunna ta emot en anmälan om den gäller barn som misstänks fara illa. De punkter som finns i rutinhandboken nämns som stöd i detta. Inom utredningsgruppen är det främst gruppledaren som tar emot anmälan. Handläggarna för utredning gällande försörjningsstöd och vuxenvård kontaktar gruppledaren i första hand om oro finns för ett barn/en ungdom. De beskriver ett bra samarbete i teamet, dvs mellan de olika handläggarna och att man också direkt kan kontakta en barn/ungdomsutredare om oro finns. De upplever ett gott stöd i de rutiner som finns för anmälan och i det stöd som ges av gruppledaren. Teamet (samtliga utredare) träffas i sin helhet varannan vecka i syfte att hitta samverkan och planera in varandra i gemensamma ärenden. Inom socialtjänsten ser man att skolorna har olika interna rutiner för hur anmälan ska hanteras. 9 Finspångs kommun: ( ) Rutinhandbok IFO 7

8 Förskola/skola En tjänsteskrivelse ( ) beskriver Rutiner för skola och skolbarnomsorg vid anmälan enligt 14:1. Här återges bestämmelsens innebörd och att rektor/kurator ska kontakts omgående. Om dessa ej är tillgängliga ska socialtjänsten kontaktas eller konsulteras vid osäkerhet. Här påtalas det personliga ansvaret och att anmälan ska göras skriftligt. Enligt rutinerna ska föräldrarna informeras om anmälan om det är lämpligt och en hänvisning finns till socialtjänstens rutin om att ge återkoppling till anmälaren. Ytterligare en tjänsteskrivelse ( ) beskriver Rutiner för humanistiska förvaltningen vid anmälan enl SoL 14 kap 1. Här framgår att anmälan från skolan till socialtjänsten alltid ska gå genom elevhälsoteam, vilken avgör vem som gör den skriftliga anmälan samt att kurator alltid ska informeras om anmälan görs akut. Kurator är kontaktperson mot socialtjänsten, vilken kan svara på frågor om socialtjänst och anmälningar. Anmälningar från förskolan ska enligt rutinen gå genom förskolechef vilken ska kontakta kurator för konsultation vid anmälningssituationer. Anmälan ska göras skriftligt och den som känner till omständigheterna kring barnet har ett personligt ansvar för att anmälan görs. Även här finns information om att socialförvaltningen enligt rutin alltid eftersträvar att ge återkoppling Vid intervjuerna framkommer att myndighetskontoret kontinuerligt informerar om anmälningsplikten till skolor och förskolor. Informationen innehåller också delar som beskriver hur utredningen inom socialtjänsten går till. Ibland finns kurator med för att också informera om de rutiner som råder på enheten fram till bedömning att socialtjänsten ska kontaktas. Anmälningsplikten nämns också som en punkt vid introduktion av nyanställda. Inom förskolorna nämns en likabehandlingsplan i vilken klargörs att kunskap eller misstanke om att ett barn far illa ska anmälans till socialtjänsten. Förskolechefen ska informeras och anmälan görs genom denne. Inom Rejmyre rektorsområde tillämpas en checklista för elevvårdsarbetet. Vid intervjuerna uppges att en punkt i denna kartläggning av behov av hjälp utanför arbetslaget också innefattar ställningstagande till om socialtjänsten ska kontaktas. Inom Nyhemsskolan finns en handlingsplan frånvarohantering. Här framgår att hög frånvaro alltid ska anmälans till socialtjänsten. I en bilaga hänvisas till studier som visar att skolk kan vara en signal för allvarlig problematik som kan bero på hem- eller kamratförhållanden och att närvaro i skolan är en viktig skyddsfaktor för barn i riskzonen. Även här finns en handlingsplan för elevvårdarbetet. Vid intervjuerna framkommer att skolornas elevhälsoteam (rektor, kurator, specialpedagog, speciallärare, skolsköterska) fungerar som ett stöd vid bedömningar kring hur oro 8

9 kring ett barns situation ska hanteras. Möjligheten att konsultera socialtjänsten utnyttjas och uppges fungera väl. Intervjuerna visar att återkoppling ofta saknas efter att anmälan gjorts. Enheterna vet inte heller om barnet/den unge får eller kommer att få hjälp. En reflexion som görs i intervjuerna är att graden av återkoppling är beroende av vem handläggande socialsekreterare är. En uppfattning som råder inom förskola/skola och socialtjänst är att samtycke från föräldrarna för att kunna samverka ska eftersträvas. Vid intervjuerna i förskolornas/skolornas beskrivs att en strävan att få till stånd trepartsmöten ibland förekommer från socialtjänstens sida vid anmälan, vilket man menar ger den bästa förutsättningen för att kunna arbeta vidare för att stötta barnet. Det finns en förhoppning om att den nya organisationen ska leda till att detta görs i större omfattning. Erfarenheterna är att föräldrar ofta medger ett samarbete med socialtjänsten när initiativ tas till detta. Ett ökat samarbete skulle ge den helhetsbild av situationen som också ger förskolan/skolan bättre förutsättningar att ställa krav på rätt nivå för barnet/den unge. En förskolechef utrycker att socialtjänstens sekretess är ett problem som ibland medför att information om föräldrasituationen som skulle behövas för att kunna arbeta mera intensivt med ett barn inte blir känd och att socialtjänsten inte tar initiativ till att samverka. Vid intervjuerna inom förskolan framkommer att specialpedagog används som stöd vid oro kring ett barn. BVC konsulteras också. Erfarenhet av att göra anmälan till socialtjänsten varierar mycket Bedömning Granskningen visar att rutiner finns för anmälan till socialtjänsten. Dessa återfinns i olika handlingar inom verksamheterna vilket i viss mån kan vara förvirrande och inte ge den samsyn som eftersträvas. Vi bedömer att en gemensam rutin för de olika förskolorna/skolorna och socialtjänsten bör utformas för att effektivisera arbetet. Granskningen visar också att det finns behov av att diskutera vidare kring hur anmälan ska hanteras för att nå reella förväntningar och ett likartat synsätt mellan verksamheterna. Detta uppfattas också som en förutsättning för att utveckla den samverkan i samband med anmälan som eftersträvas enligt riktlinjerna. Dessa berör bland annat socialtjänstens bedömning kring vad som kan vara relevant att återkoppla till anmälaren efter medgivande från föräldrarna. 9

10 3.2 Barnperspektiv inom relevanta verksamheter Övergripande Kommunfullmäktige beslutade år 2001 att fastställa ett direktiv 10 med utgångspunkt från barnperspektivet och FN:s barnkonvention. Detta innebär att tillse att barnkonventionens intentioner införlivas i organisationen och i beslutsprocessen samt att vid de årliga boksluten redovisa hur fattade beslut påverkat barns och ungas villkor. Direktivet innebär också att en utbildning om barnkonventionen riktas till politiker och tjänsteman varje mandatperiod. Samtlig personal inom individ- och familjeomsorgen samt personal inom förskola och skola har fått information/utbildning om BBIC 11. Syftet är att förmedla en kunskap om barns behov vilket också ska ge ett förhållningssätt som innebär att barnet står i centrum. Vid intervjuerna i skolan framkommer att detta uppfattas som en hjälp i diskussioner med föräldrar om hur den vuxnes liv påverkar barnet utifrån dess olika behovsområden. Socialtjänst En av konstaterade framgångsfaktorer i målarbetet är att barnperspektivet alltid ska vara en aktiv del i nämndens arbete. Ett mål är att innehållet i FN:s barnkonvention skall beaktas i alla beslut och åtgärder som rör barn och ungdomar. Samtliga medarbetare inom myndighetskontoret är utbildade enligt BBIC för att säkerställa att barn uppmärksammas. Utredare inom ekonomiskt bistånd och vuxenhandläggningen är utbildade i ASI vilket också stärker barnperspektivet enligt ledningen I kommunens riktlinjer för ekonomiskt bistånd (antagna av kommunfullmäktige , uppdaterade ) liksom i IFO:s rutinhandbok i de delar som gäller handläggning av ekonomiskt bistånd står att barnperspektivet ska vara vägledande i verksamheten. Här hänvisas till FN:s barnkonvention och till socialtjänstlagen. Detta innebär att barnets intresse ska ha företräde och att barnets situation uppmärksammas när vuxna ansöker om ekonomiskt bistånd. Utredningen ska visa hur barnets behov utretts och beaktats vid de 10 Direktiv för Finspångs kommuns nämnders och styrelsers arbete med utgångspunkt från barnperspektivet och FN:s Barnkonvention ( ). 11 Barnets Behov I Centrum. En vetenskaplig grundad metod för utredning och uppföljning av barn och unga där målet är att utveckla ett bra samarbete mellan barnet, dess familj och olika professionella grupper. Socialstyrelsens ansvarar för utbildning och särskild licens för att arbeta enligt metoden. 10

11 beslut som fattats. Vid ansökan ska hänsyn tas till barnets situation, särskilt där behovet av försörjningsstöd är långvarigt. Detta kan innebära att medel beviljas över norm för att barn ska ha möjlighet att delta i skolresor, idrottsaktiviteter m m. I rutinhandboken för IFO i övrigt nämns finns ingen generell fokusering vid barnperspektivet eller vad det skulle kunna innebära vid utredning gällande behov av insatser för barn/unga och vuxna. Det betonas dock i kapitel som handlar om handläggning gällande LVU 12, där också en hänvisning till SoL 13 finns. I riktlinjerna för handläggning enligt LVM 14 nämns att en bedömning ska göras kring hur missbruket påverkar eventuella barn. Vid intervjuerna inom IFO framkommer att det som står i riktlinjer och rutinhandbok inte alltid är känt. Handläggare som utredningar vuxna menar att barnperspektivet kan bli det avgörande vid beslut om insatser och att det är lätt att sy ihop insatser utifrån ett helhetsperspektiv på familjen genom den nära samverkan som finns mellan IFO:s olika delar. Vid intervjuerna framkommer att utbildning i BBIC ger kunskap som innebär att det är lättare att föra diskussioner med föräldrar som kan leda till en större förståelse för barnets behov och vad ett riskbruk/missbruk kan innebär för dem. Vi anmälan från polisen gällande rattfylleri, LOB 15 och narkotikabrott lämnas anmälan också till familjeenheten om den som anmälan berör har barn, som kan söka upp familjen och erbjuda stöd. Även de handläggare som utreder ansökan om ekonomiskt bistånd har fått en kortare utbildning i BBIC, vilket de menar ger en större medvetenhet kring barns behov. I samverkan med övriga handläggare eftersträvas en samsyn, men arbetssättet har ännu inte hittat sin form. Ekonomihandläggarna gör sällan hembesök, vilket innebär att de sällan träffar eller talar med barnen. De försöker kalla samtliga klienter för träffar med jämna mellanrum. De uppger att de har en bra kompetens för att se eventuellt missbruk och också att förstå vad det kan innebära för barnen. Barnperspektivet och vad det kan innebära uppges vara levande vid arbetsgruppmöten. 12 Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. 13 Socialtjänstlag 14 Lag om vård av missbrukar i vissa fall 15 Lag om omhändertagande av berusade personer m m. 11

12 Barn- och ungdomshandläggarna uppfattar att personal inom förskola och skola har bristande kunskap om alkoholbrukets konsekvenser för barnen och att de ibland har svårt att hålla ett barnperspektiv i mötet med föräldrarna. Genom att informera om utredningsmetoden BBIC kan detta stärkas liksom att gemensamt hitta ett samarbete med föräldrarna för barnens bästa. Förskola/skola Vid intervjuerna framkommer att barnperspektivet och barns trygghet är mål i arbetet med skolplanen. Alla barns trivsel och trygghet finns i den värdegrund som anges i skolplanen liksom att alla barn ska bli sedda och ha ett inflytande. Informationen om BBIC uppfattas som ett stöd i att hålla ett barnperspektiv. Vid en intervju framkommer att de utredningsmallar som används som stöd för att hämta information från förskolan och skolan vid utredningar kring barn uppfattas som ett gott stöd i att se och tänka utifrån barnets bästa. Det framkommer att detta ännu inte i så hög grad påverkat arbetssätt och synsätt Bedömning Granskningen visar att det övergripande i kommunen finns en styrning som säkerställer att barnets bästa ska vara vägledande vid beslut och åtgärder. Detta återfinns också i måldokument för såväl socialtjänstens som förskolan och skolan. Riktlinjerna för ekonomiskt bistånd bedöms styra och stötta mot att hålla ett barnperspektiv och därmed uppmärksamma barn i behov av stöd. Riktlinjer och rutiner i övriga verksamheter inom IFO är inte lika tydliga. Vi rekommenderar att rutinhandboken för IFO tydliggör att barnsperspektivet ska vara vägledande vid alla beslut. Barnperspektivet levandegörs genom den samverkansstruktur och det arbetssätt som eftersträvas i den nya organisationen. Den förändrade organisationen innebär en struktur för en närmare samverkan mellan förskola/skola och socialtjänsten. Genom denna stärks möjligheten till tidigt upptäckt av de barn som behöver stöd. Detta bedöms som tillfredsställande. 3.3 Resurser och kompetens för att möta målgruppen Socialtjänst Utredningsmetoden BBIC uppges som viktig för att uppmärksamma ett barn/en ungdoms olika behov. Den ger en ökad kompetens genom att beskriva barn olika behovsområden. Utbildning i metoden har skett under året. 12

13 Utredare för vuxenärenden och ärenden gällande ekonomiskt bistånd är utbildade i ASI 16, vilket är till stöd för att uppmärksamma barn i missbrukarmiljöer. Vid intervjuerna framkommer att majoriteten av socialtjänstens insatser ges utan utredning och beslut. Det uppsökande arbetet är viktigt för att sprida kunskap om de möjligheter till stöd som finns. Detta sker bland annat genom familjeteamet samverkan med förskola och skola. Inom familjeteamet finns vidareutbildning i att vara barngruppsledare. Dessa ingår i ett länsövergripande nätverk där erfarenheter delas och kompetensutveckling sker i form av föreläsningar m m. Verksamheten, Solkatten, rikas till barn där föräldrarna har missbruksproblematik men också där annan problematik i föräldrarnas livssituation finns. Stöd ges i grupp. Idag finns dock ingen aktiv sådan verksamhet pga problem att rekrytera barn till gruppen då det visat sig svårt att motivera föräldrarna att låta barnen ingå i verksamheten. Individuellt stöd till barnen erbjuds i form av samtal. Inom familjeteamet ges också föräldrastöd i olika former. Ofta formas insatserna efter de behov som finns hos individen eller familjen. Barn till missbrukande föräldrar kan ha en mycket varierad problemsituation och återfinns i de flesta av de olika typer av insatser som ges. Detta kan vara institutionsplacering, familjehemplacering, kontaktfamilj eller annan öppenvård som ges genom familjeteamet. Förskola/skola Skolhälsovård bedrivs inom förskoleklasserna och i grundskolan. Den arbetar främst förebyggande och erbjuder rådgivning till föräldrar. Alla elever ska ges möjlighet att träffa personal från skolhälsovården Den har också en uppgift att se elever med särskilda behov och att också följa upp elever med problem. Skolhälsovården samarbetar med bland annat socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin. Skolans kuratorer stödjer det elevvårdande arbetet genom att tillföra psykosocial kompetens. Från skolans sida beskrivs att personalen är bra på att se när ett barn/en ungdom inte mår bra men att orsakerna till detta inte alltid är tydliga. Riskbeteenden hos föräldrar uppmärksammas, exempelvis föräldrar som ej kommer på föräldramöte, är svåra att nå, svarar inte 16 Addiction Severity Index, är en strukturerad intervju som innehåller frågor som är relevanta för klienters missbruksproblem, vilken täcker förutom alkohol- och narkotikamissbruk även andra livsområden som arbete, fysisk och psykisk hälsa, socialt umgänge och kriminalitet. 13

14 på brev etc. I intervjuerna uppger skolpersonalen att de genom BBIC har blivit bättre på att beskriva och också se konkreta saker hos barnen, vilken ger en helhets bild som kan styrka att barnet behöver stöd. Vid intervjuerna i förskola/skola framkommer en önskan om att få mera kunskap om de resurser som finns för föräldrar med missbruksproblem eller för att stötta föräldrar att bättre möta sina barns behov. Detta, menar man, skulle kunna leda till att personalen i högre grad kan uppmuntra föräldrarna själva att ta emot eller söka stöd Bedömning Vi bedömer att det finns en medvetenhet om att sprida kompetens som innebär att personal som möter barn i behov av stöd ska kunna uppmärksamma detta. Granskningen visar att det finns resurser som tillgodoser behov som kan finnas hos barn till föräldrar med missbruk eller ett riskbruk av alkohol. Då kommunen i hög grad erbjuder stöd utan biståndsbeslut, så kallade serviceinsatser, är det av stort värde att kunskap och information om tillgängliga insatser sprids. Kunskapen bör finnas hos de grupper som möter föräldrarna, dvs bland andra personalen inom förskola och skola. Granskningen visar att detta behöver förbättras. 3.4 Samverkan Övergripande I kommunens direktiv gällande Barnkonventionen 17 påtalas vikten av samsyn, helhetssyn och en vilja till samarbete för att få en röd tråd i arbetet med barn och ungas uppväxtvillkor. Vid intervjuerna framkommer att chefer inom IFO:s barn och ungdomsverksamhet, förskola och skola kontinuerligt träffas för att diskutera roller, ansvarsgränser och samverkan. Det kommenteras som en bra förutsättning för samverkan. Myndighetskontorets och familjeteamets personal träffar kuratorer och sjuksköterskor i samma syfte en till två gånger per termin. Vid dessa träffar diskuteras också kring situationen i skolorna och hur anmälningsrutinerna fungerar. 17 Direktiv för Finspångs kommuns nämnders och styrelsers arbete med utgångspunkt från barnperspektivet och FN:s Barnkonvention ( ). 14

15 Även samverkan kring det enskilda barnet uppges fungera väl. Här finns inga fasta forum men initiativ tas från såväl IFO som skola och förskola. Socialtjänst En aktivitet inom socialförvaltningen för att nå uppställda mål är att samarbete/samverkan skall ske prestigelöst. Myndighetskontorets ska delta i samverkansgrupper med andra huvudmän och samverkan ska utvecklas såväl internt som externt. Enligt förvaltningens ledning finns samarbetsformer mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård för att aktivt förebygga och förhindra sociala problem och psykisk ohälsa bland barn och unga, särskild uppmärksamhets riktas till barn med särskilda behov och deras föräldrar. Inom IFO framgår av rutinhandboken att ansvar för samverkan och samordning främst ligger hos familjeenheten och vuxenenheten. Handboken har ett kapitel som beskriver rutiner för samverkan med andra. Här betonas att socialtjänsten har ansvaret för att ta initiativ till att samverkan kommer till stånd så att de verksamheter som möter barn som far illa får tillgång till olika slag kompetenser och resurser. För att detta ska möjliggöras måste en bärande struktur för samverkan, kontinuitet genom regelbundna möten, mandat att samverka, tydliga mål, respekt för andra kompetenser och gemensamma metoder finnas. Det skall finnas en samverkansplan för detta. Vidare påtalas att samverkan skall inte vara något som en huvudman kan välja att delta i eller ej och att detta finns angivet i lagstiftning samt att samverkan är en hjälp för att få en helhetsbild av barnets situation och ger möjlighet till samordning. Barn- och ungdomshandläggarna menar att samverkan eftersträvas och att trepartsmöten i samband med anmälan är en ingång för samverkan kring barn i behov av stöd. De menar att det inte blir lika tydligt hur det ska ske kring de barn som redan har en insats via familjeteamet. Handläggarna inom ekonomiskt bistånd kan slussa personer direkt till behandlingsenheten och familjeenheten för att erbjuda stöd. I kommunen följs den länsövergripande rutinen för handläggning av ärenden som rör barnmisshandel och sexuella övergrepp, vilken inbegriper länets polis, socialtjänst, åklagare, barnklinik och barn- och ungdomspsykiatri. Det finns ingen rutin för hur samverkan och insatser ska utformas gemensamt i de fall insatser riktas till familj och barn och skola/förskola från socialtjänst och förskola/skola samtidigt. I riktlinjerna för ekonomiskt bistånd klargörs att det i utredningen alltid bör ingå om familjen har kontakt med annan enhet inom socialtjänsten om det inte strider mot sekretes- 15

16 sen. Detta, för att så långt som möjligt bedöma barnets bästa vid beslutsfattandet. Utredarna menar att det finns forum där samverkan i specifika ärenden kan initieras. Målet är att forma team kring familjen där de olika kompetenserna kompletterar varandra och där man också ser konsekvenser av beslut i ett helhetsperspektiv. Att hitta arbetssättet kräver tid och har ännu inte hittat sin form, menar man. Man saknar rutiner för hur detta ska ske. Vid granskningen har inte framkommit att samverkansplaner utarbetats enligt direktiven i IFO:s rutinhandbok. Förskola/skola I Skolplan finns samverkan/samarbete som ett prioriterat mål. Här betonas samverkan mellan skolan, hemmet och annan kommunal verksamhet. Samma dokument fastslår att samverkan med socialförvaltning och landsting/sjukvård ska genomföras i syftet att utveckla arbetet med hälso- och livsstilsfrågor. Inom skolan är kuratorernas uppgift att arbeta med andra myndigheter och samarbetspartners, till exempel med socialtjänsten och med barn- och ungdomspsykiatrin. Även skolhälsovården har en uppgift att samarbete med andra instanser som tillhandahåller stöd av olika slag till barn och föräldrar. Vid en av skolenheterna beskrivs att det kan se olika ut vad gäller samverkan kring ett barn som har insats från socialtjänsten. Skolan, liksom familjeteamet tar ibland initiativ till samverkan men från skolans sida menar man att detta inte sker rutinmässigt. Erfarenheter från skolans sida är att samverkan kan leda till att missförstånd undviks, att alla involverade har samma syn på barnets behov och de olika kompetenserna utnyttjas. En av skolenheterna beskriver att man har en utsedd kontaktperson inom familjeteamet vilken uppskattas. Tidigare har det även funnits en kontaktperson inom utredningsgruppen, personalen menar att man gärna ser att det blir så igen Bedömning Granskningen visar att det finns ett förhållningssätt såväl inom socialtjänst som inom förskola/skola där samverkan mellan tjänstemännen och familjer och barn eftersträvas. Detta bedöms överensstämma med kommunens mål och riktlinjer men även med lagstiftarens intentioner. Granskningen visar att goda förutsättningar finns för IFO:s interna samverkan genom den struktur som finns för IFO:s olika delar, men också med elevvården som nu är en del i samma organisation. 16

17 Vi bedömer att samverkan mellan socialtjänst och förskola/skola behöver utvecklas för att också nå en samverkan som innebär att verksamheternas insatser till enskilda bättre kan samordnas. I IFO:s rutinhandbok beskrivs vad som anses viktigt för en ändamålsenlig samverkan. Vi bedömer att detta ännu inte kommit att genomsyra arbetet varför en fortsatt implementering är viktig. Vi bedömer vidare att organisation och samverkansstruktur är en bra förutsättning att nå detta men att gemensamma rutiner i högre utsträckning behöver utvecklas. 17