Mannen som slutade tala Per Berg

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Mannen som slutade tala Per Berg"

Transkript

1 Mannen som slutade tala av Per Berg HÄGERSTEN 1 Mannen som slutade tala

2 Kapitel 1 Cornelius Johansson och Karlsson Hvari vi får vara lära känna Cornelius och hans vän Karlsson, samt vi äfven får veta varför Cornelius inte längre använder sin hörapparat. Mannen sov lugnt på den gamla gröna bänken. Huvudet vilade tungt på bröstet och kroppen hängde som en urtvättad trasa. Han rörde sig stilla då och då. Till slut sträckte han på sig och gäspade stort. Bredvid bänken stod en rullator av gängse modell. Han var klädd i gamla urtvättade jeans och i en rutig blekröd arbetarskjorta. Kläderna hängde slappt på hans tunna kropp, som om de blivit större med åren. Mannen skrattade tyst för sig självt och kroppen ryckte försiktigt till. Den brukade göra så ibland. Det var väl åldern. Mannen hade sagt sitt. Oåterkalligt. Under alla sina snart nittiotre år hade han försökt säga det han ville ha sagt, men nu var det slut. Nu ville han tänka igenom sitt liv innan det var för sent. Det var så han sa innan han tystnade, mannen som hade sagt sitt. Solen sken från en klarblå himmel och en ljum sommarvind drog förbi. Hans vita, tunna hår flaxade i den lätta vinden. Han sträckte återigen på sig, tog sin hand och drog försiktigt i de tunna hårstrån som fanns kvar, såg på barnen i sandlådan och log. Alla tänderna hade han i behåll och leendet var smittande. Om man inte visste annat skulle man tro att han var mer än nöjd. När vädret så medgav satt mannen allt som oftast på den gröna bänken på innergården. För vad annat kan en gammal man som han annars göra? Det gamla och slitna, något insjunkna ansiktet var trött och kroppen kändes orörligt blytung. Det var inte den han var, tyckte han. I sin ungdom var han lätt i kroppen, smidig och snabb, som en boxare som dansade runt i ringen och retade sin motståndare och vägrade att bli träffad HÄGERSTEN 2 Mannen som slutade tala

3 En närgången fluga slog sig ner och började trava runt på hans hand. Mannen slog bort den utan att tänka. Ilsket surrade den runt en stund, som det mesta nu för tiden tycktes göra, som på pin kiv, innan den gav sig av. Han slog tomt med handen ytterligare en gång. Jag har varit med om värre saker, tänkte han som för att trösta sig själv. Tiden hade gjort sitt. Den var hans fru Marias fel. Om inte hon dött ifrån honom, skulle den Certina han fått i fyrtioårspresent fortfarande ha suttit på hans handled. Dagen efter hennes begravning la han den på hyllan ovanför spisen och där fick den ligga tills den en dag bara försvann bort. Tiden var gången och han saknade den inte. Däremot saknade han sin fru. Jag har den tid jag behöver och det är inte mer med det. Den öppna gården med den svarta asfalten, den gråa låga byggnaden med det stinkande soprummet och den lilla sandlådan för barnen. Det var allt som fanns kvar. Förutom en sunkig björk bakom soprummets högra hörn. En björk! Som vantrivdes så till den milda grad att den växte snett och vint i sitt sökande. Mannen som slutat prata förstod det inte. En björk kräver sol och näring, vatten, jord och syre för att leva gott och trivas. Inte asfalt, grus och avgaser. En björk var som vi människor i många avseenden, men när den blev gammal och rutten sågades den ner. Han skakade buttert på huvudet, sniffade i luften och grimaserade illa. Han tänkte samtidigt på hur det skulle kännas om vibrationerna från hans gamla motorsåg fick lov att tugga sig in i trädet och göra slut på dess lidande. Han kunde se framför sig hur han förr slipat kedjan, tre drag på varje länk, och kände lukten från den klibbiga oljan och bensinen. Om han fortfarande hade orkat. Till och med hundar fick det bättre på ålderns höst. Det var där han hamnat idag. Cornelius Sebastian Efraim Johansson. Född tjugoåttonde februari nittonhundratjugoett i Petrus församling, utbildad plåtslagare och en produktiv och öppen människa. Nu var hans enda framtidsdröm att få ett värdigt slut. Ett värdigt liv kräver ett värdigt slut. Inte ett slut som den stackars taniga björken skulle komma att få. Cornelius blev bekymrad som så ofta numera. Bekymrad över att vara en av de få som var kvar, bekymrad över att han inte skulle räcka till, bekymrad över att bli sjuk och inte kunna råda sig själv längre. Det han var mest bekymrad för var att inte kunna gå ut genom dörren en sista gång och stänga den bakom sig av egen kraft. Nu var det bara han och Karlsson kvar HÄGERSTEN 3 Mannen som slutade tala

4 Någon bil stod på gården ibland som ett undantag, någon lastade in och någon lastade ut. Cornelius kände inte de som var nya. Han kände vaktmästaren fortfarande, trots att han också börjat gå mot ålderns höst. Oftast var han där för att reparera något, eller också bara för att titta på något som kunde vara trasigt. Eller vad han nu gjorde? Ett avbrott i vardagen var det, något hände och en fläkt av det som fanns därute kom in och förgyllde tillvaron. En dörr slog igen. Någon för Cornelius okänd människa skyndade med raska steg och blicken riktad rakt fram mot porten ut från gårdsplanen. Förr i världen drack alla som bodde här en kopp kaffe ihop. Om vädret var fint. Som idag. Vaktmästaren kunde då slå sig ner mellan Cornelius och Karlsson, rätta till den blå overallen och se hemlighetsfull ut. Som om han ägde all världens kunskap. Han brukade smutta på kaffet, titta sig omkring och med en spjuveraktig blick viska något till dem. Karlsson skrattade. Cornelius skrattade om Karlsson skrattade, för Cornelius hörde inte vad vaktmästaren sa, det hade han slutat göra flera år tidigare. Idag hade inte vaktmästaren tid. Han såg trött och bekymrad ut där han rusade fram mellan trapphusen. En kopp kaffe var det inte tal om längre och han vinkade knappt. Vad som gjorde vaktmästarens liv annorlunda visste inte Cornelius, men numera tog det flera veckor att få något fel åtgärdat. Cornelius tänkte allt som oftast på när han var i sina krafts dagar och arbetade hårt på byggena. Vi hade i alla fall tid för en kopp kaffe. Den strålande solen och högsommaren som var i antågande gjorde det inte lättare. Han tog ett djupt andetag och pustade ut. Kaffe och barn och en liten sup då och då tillsammans med Karlsson var det enda som förgyllde tillvaron nu för tiden. Han tittade upp mot solen och såg att den just passerat middagshöjd. Var klockan redan så mycket? tänkte han snopet och höjde på sitt högra ögonbryn. Kaffe drack han alltid klockan elva. Oftast på pricken, men idag var tiden fel eller också var han fel på tiden. Cornelius kände hur det drog till i kaffetarmen och hur den förväntade bittra smaken satte sig som gammal björksav i gommen. Bara Karlsson var här, så man fick sig en kopp. Han såg upp mot de omgivande fyravåningshusen i tidig fyrtiotalsstil. De små spröjsade fönstren satt regelbundet runt om som mörka plirande ögon. De plåtklädda taken sluttade brant ner mot innergården. En och annan takkupa satt oregelbundet, som om det var uppkastat lite varstans och HÄGERSTEN 4 Mannen som slutade tala

5 utan tanke. Några få balkonger fanns hängande. Idag utgjorde husen muren mot världen där ute, den värld som förut var hans. Världen blev mer och mer ouppnåelig, svår att ta på och allt mer omöjlig att omfamna. Idag var han inburad och fastkedjad som en som gjort ont. Han ville ut, vara någon annanstans, men förmådde inte. Hans värld tog slut här. Den värld som han hade varit med och byggt långt innan den ens var påtänkt. När han var yngre var det här den började, nu var det den enda han rådde om. Som en grav för de levande, som för en levande begravd. När han var ung visste han inte, då ville han veta och vetgirigt slukade han all dåtidens kunskap. Idag vill ingen veta vad han lärt sig. Skrattar åt honom när han vill berätta. Vad vet en man i hans ålder? Livserfarenhet. Nu kommer deras värld inte längre till honom. I små portioner kan den slinka in och göra sig påmind, men bara på deras villkor. Som en fångvaktare i förhållande till den fängslade. Han fnyste till, men samtidigt brydde han sig inte längre. Det var länge sen någon efterfrågade hans kunnande. Det kunde kvitta, men att det inte var någon som efterfrågade honom själv gjorde ont. Han var mest i vägen utan att han begrep hur. Det är annorlunda nu än förr. Cornelius var den som var historien. Ända från början hade han varit med och egentligen långt innan dess. Fast det var det bara Karlsson som visste. När de var yngre sa alltid Karlsson att det var bra att Cornelius visste hur det en gång var tänkt och kunde tala om för de andra varför saker och ting var som de var. Idag kände han sig bara som en som varit. Han slöt ögonen för en stund. Diskuterade med sig själv. Cornelius inre röst var antingen ljuvligt mild, speciellt om han talade med Maria, eller också kunde den vara knarrigt gammal och sträv, om det var något som gick honom emot. Den krispigt torra och analytiska använde han sällan och bara när han var tvungen att ta beslut. Han tyckte inte om att ta beslut. Inte ens efter moget övervägande. Hade aldrig gjort det förr och ännu mindre idag, nu när livet nästan var slut och alla viktiga beslut redan borde vara tagna. Han såg förtvivlat på sina rynkiga, tunna och spretiga fingrar. Den han tyckte bäst om var den mjuka och milda rösten som fick honom att höra Marias smeksamma vokaler. Det var som om han satt med henne i köket igen, pratade, munhöggs och HÄGERSTEN 5 Mannen som slutade tala

6 skrattade. Som under de lyckliga åren. När han blundade var han där igen, såg henne och var med henne. Han slappnade av, blev mjuk både till kropp och själ. Blev som han var då, men inte kunde vara längre. Det var när Cornelius fyllde femtio som han på allvar började tänka på livet som varit. Livet måste kunna mätas och katalogiseras, tänkte han då. Annars, hur ska man kunna förstå? Maria föreslog att han skulle tänka på livet som en smal och krokig grusväg. Cornelius ville ha det originellt, något som han kommit på och som han kunde förstå själv. Hans liv var mer originellt är ett citat från en novell i Allers veckotidning. Livet, tänkte han senare, är mer navigare necesse est. Som en seglats mellan grynnor och kobbar och skär på vägen. Navigera måste man och en säker hamn måste man lägga till i. Fast livet har ingen farled. Cornelius blev missnöjd för att han inte nådde fram. Maria förstod inte. Jag har mitt liv med dig. Varför ska du älta allt gammalt för? Sen höll hon ut armarna och höll hårt om honom för att han skulle förstå att om livet hade en räntesats, så var det hon som var ränteutbetalningen. Idag tänker Cornelius att Maria hade rätt, men att allt är fel för det. Nu har livet slutat att betala ut ränta. Kontot är tomt, men likväl finns Maria fortfarande i min värld. Den krispigt torra unga Cornelius var den som sa hur det borde vara och sa ifrån när det behövdes. På den tiden ville han alltid förändra till det bättre, speciellt när verkligheten gjorde illa. Det var den rösten han var mest stolt över. Den unga Cornelius vågade och ville, den fick honom att känna sig stark och kunnig, viljestark, men nu var det för sent. Nu var rösten bara gammalt knarrig och sträv, som en eftertanke av ett liv som aldrig blev något. Cornelius såg återigen på de två barnen. Han hade inte sett dem förut. Två små barn ensamma i sandlådan utan att det fanns någon vuxen i närheten. Så gör man inte. Cornelius skrattade till och log, förvånad. Det var länge sen den krispigt torra och starka rösten hördes inne i honom. Barnen såg ut att trivas i alla fall. Den lilla ljushåriga flickan tittade upp mot HÄGERSTEN 6 Mannen som slutade tala

7 honom och vinkade glatt. Cornelius blev varm och glad av hennes leende, trygg på något sätt och vinkade tillbaka. Det var längesen kroppen spritte. En gång, för inte så länge sen, hoppades han fortfarande att kontot skulle kunna fyllas på en sista gång, bristerna åtgärdas och orättvisorna rättas till. Inte mycket, men bara så att det räckte till en liten livränta. En positiv förändring innan det var för sent. En stilla nåd att bedja om. Då han var ung var det han som ställde sig främst och talade högst, sa ifrån. Stark och tydlig. Arbetsplatser fulla av orättvisor, ackord som inte följdes, löner som inte betalades ut när de skulle och arbetare som flyttades mellan olika byggen utan orsak. Avsked. Alla de ting i vardagen som fick livet att halta hade han försökt att ändra på. Skottat banan, som en sa. Hållit upp den rätta dörren, sa en annan. Han hade varit den som gett sig först ut på den isiga vägen för att salta, så de andra kom fram. Han lät inte någon sätta sig varken på honom eller någon annan av kamraterna i arbetslaget. Han var aldrig högljudd, utan lugn och återhållsam, påläst och kunnig och släppte aldrig taget. Det spelade ingen roll vem. På den tiden han talade. Hade jag kunnat vara annorlunda? Nu var det annorlunda. Trots allt han gjort och allt han försökt uppnå kände han sig otillräcklig. Otillräcklig inför Maria. Otillräcklig i livet. Otillräcklig inför döden. När han träffade Maria såg de framför sig ett långt liv tillsammans. Många barn skulle de få och lyckliga skulle de vara. Den gemensamma drömmen. Samma dröm som hos alla andra. Viljan att göra gott, vara nyttig och passa in. Nyttiga hade han och Maria alltid varit, passat in hade de också gjort på deras eget sätt, men vad hjälpte det? Nu var han ensam och allt var försent. Hela mitt liv har varit som ett enda stort krig. En man som inte längre kunde formulera sig utan bara satt på sin bänk, med ett orörligt ansikte. En som tystnat i livet. Han undrade varför, då han inte kände igen sig själv. Sökte i sina tankar efter en förklaring, utforskade sin historia, men något svar fick han inte. Då var det skönt att kunna skylla på någon annan som inte heller nådde ända fram. Jävla Hitler. Cornelius satt rakt upp med armarna i kors och stirrade rakt fram. Några duvor flaxade till på nervägen, störde, och slog sig ner framför soprummet. Hanen burrade genast upp sig och inledde sin HÄGERSTEN 7 Mannen som slutade tala

8 kurtis. Han gick med raka ben och stel kropp fram och tillbaka, fram och tillbaka. I sandlådan upphörde verksamheten och de båda barnen satt stilla och tittade förskrämt på de stora duvorna. Cornelius såg på de små barnen. Vaktade och höll utkik. De stora duvorna skulle inte få vara dumma mot dem. Ticksen runt hans ögon försvann när han tog sig an sin uppgift. Han log sitt lite sneda, men glada och numera sällsynta leende. Undrar om dom blev rädda? Han hade aldrig sett barnen förut. Barn gjorde Cornelius glad. Det var livet i det lilla och kommande. De tillhörde någon och nu hade någon satt dem där. Han såg sig om, en skugga till rygg försvann hastigt in i fyrans port, till höger om honom. Den lilla flickan såg på Cornelius, studerade honom. Försiktigt, med en mun som inte log och med ögon som såg under lugg. Cornelius lutade sitt huvud mot sin högra axel och blinkade med sitt högra öga mot henne. Flirtade lite, ville få henne att förstå. Flickan tittade bort, ignorerade honom, men visste exakt var han fanns och gjorde. Cornelius trängde sig inte på, lät dem vara ifred, men höll ett vakande öga ifall något skulle hända. Som han alltid gjort. Närmare än så kom han inte. Inte nu, inte än, men så småningom skulle de tina upp inför honom. Som barn alltid gjorde. Han log det varmaste leende han kunde, men ingen av de små såg det. Ingen annan heller. Inte ens han själv. Att tänka efter innan det är för sent. Det var det enda som fanns kvar. Cornelius suckade tungt. I fyran, längst ned, fanns en port, en öppning ut till det fria och en öppning till möjligheterna, till det andra. Den enda öppningen där ljud utifrån kom in. Ljuden som lockade om man kunde höra dem och där ljud kunde utbringas till andra. Om han inte valt att vara tyst. Porten var öppningen för dem som inte hade en boja runt foten. Den var till för de som inte dömts till ett liv härinne utan för de som fortfarande hade en möjlighet att ta sig ut. Fångarna och de andra. Vi och dem. Jag är definitivt en härinne HÄGERSTEN 8 Mannen som slutade tala

9 Cornelius kände sina stela leder värka och försökte röra på kroppens blytunga omöjlighet, att övervinna det oövervinnliga. Han suckade åter tungt. Den unga kvinnan på tredje våningen ropade. Hon bodde i fyran, två våningar ovanför porten som ledde till världen utanför. Han såg hur hon viftade, skrek någonting. Munnen gick i ett och ansiktet var knallrött. Det var en ung kvinna i trettioårsåldern. Ljust hår och med en nätt figur. Henne kände han igen, nyinflyttad sen en månad tillbaka. En av dem, tänkte Cornelius avundsjukt, som fortfarande går in och ut genom porten. Han hade sett hur hon kommit och gått, men vad hon skrek om kunde han inte läsa. Den jävla hörapparaten kunde va. Numera glömde han saker. Det var med det som mycket annat numera. Karlsson började skälla på honom för länge sen. Skärp dig, sa han, som om hans ord betydde något. Du börjar likna en bortskämd jävla ungkarl. Karlsson fick skrika i örat på Cornelius redan då. I samma stund började också Cornelius att prata mindre och mindre. Förr i världen behövde ingen säga till honom. Då var det han som talade för andra hur det skulle vara. Idag talade alla andra om för honom vad han skulle göra. Som de blåklädda. Förnumstiga unga kvinnor som sprang som besatta hemma hos honom. Steg för steg förändrade de hans liv, gjorde det långsammare på något sätt, äldre. Han skakade på huvudet. Det är ett helvete att bli gammal. Kaffe drack han fortfarande med välbehag. Det hade inte förändrats. Helst på fat, som i sin ungdom och som han fått lära sig av farmor. Han log åt minnet. Då var farmor hans förbundne vän. Den som sa både snälla och ärliga saker till en ung man som snart skulle fylla tjugo, sådant som inte en mamma eller pappa ville eller kunde. Sen kom kriget, strax efter freden försvann farmor och nu hade han glömt vad hon sagt. Han knöt näven. Förbannade jävla Hitler. En vind virvlade till och drog upp lite damm. En doft av ruttna ägg spred sig. Cornelius snusade till, rynkade på näsan och lokaliserade stanken till soprummet. En mås skrek till och en stor vit blaffa landade på marken. Cornelius såg på barnen i sandlådan, men det verkade inte som de märkte vad som hände HÄGERSTEN 9 Mannen som slutade tala

10 Kvinnan på tredje våningen hävde sig åter över räcket och gestikulerade och skrek. Varför gör hon så? Cornelius skrattade försiktigt, då det såg lustigt ut. Han hade alltid trott på skrattets läkande kraft. Det var det farmor lärde ut, det var det hon visste och det var det hon alltid sa till honom. Han kom ihåg nu, men om hon hade rätt kunde man diskutera länge, ty inte blev hon gammal för det. Jag skulle aldrig ha blivit gammal om jag inte skrattat så mycket i mina dagar. Han skrattade återigen. Den här gången så att det sjöng i huvudet. Den unga kvinnan på tredje våningen vände sig om och gick in. Det var inte många av hans vänner kvar nu. De skrattade väl inte så mycket. Han tänkte så, sen ryckte han på axlarna och skrattade lite till. Nöjd med att han fortfarande kunde skratta. Det fanns inte så många kvar. Det var Karlsson på andra våningen, Peterson eller Nils August som han envisades med att kalla sig på femte våningen och så var det gumman Gustafson på tredje våningen i fyran, lägenheten med balkong. De var de enda som var kvar. Förutom gumman då. Henne bar de ut med fötterna före i vintras. Han kom ihåg nu. Några andra fanns där inte. Inte för Cornelius i alla fall. Han höll tyst och försvann bort i tankarna. Jag är så pass gammal, svarade Cornelius artigt när han fortfarande pratade. Eftertänksamt talade han om för de som frågade, som om det var första gången. Han tog en konstpaus för att låta förstå att nu var det viktigt. Jag är så pass gammal att det inte spelar någon roll längre. Jag har hört vad jag behöver höra i mitt liv, la han till om det var någon som insisterade. Nu vill jag tänka på vad som sagts innan det är för sent. Sen blev han tyst. Nu satt han mest på bänken för sig själv och tänkte på allt han hade varit med om under sitt långa liv. Ingen förkämpe hade han längre, ingen att kämpa för hade han heller. Om man nu inte skulle räkna in Karlsson, men det brukade han inte göra. En liten molntuss skymde solen och ännu en vindpust drog förbi. Cornelius huttrade till. Flickan, som såg ut att vara något år äldre än pojken, var den som styrde och ställde HÄGERSTEN 10 Mannen som slutade tala

11 Hon ser så rar ut. Lugn och bestämd. Lillgammal på något sätt. Han log utan att någon såg. Jag kan vara deras förkämpe. Cornelius tänkte glada tankar och kände sig nyttig, som om han åter var att räkna med. Det skulle vara gott med en kopp kaffe. Solen lyste gott och soffan var inbjudande. Han ville inte gå in, så något kaffe blev det inte. Jag sitter en stund till. Kanske Karlsson kommer med en kopp? Husen som omgärdade gårdsplanen var smutsgula. En gång i tiden hade de varit ljusgula, rena och fina, men tiden satte sina spår. Det var så han tänkte när han funderade över vart livet tagit vägen. Tiden förändrar. Ofrånkomligt. Det enda som händer, egentligen, är att man blir tyst. Orden tog andra vägar, hittade inte ut lika lätt utan stannade kvar och bildade tankar istället. Annorlunda än när man var ung. Moget och eftertänksamt. Det är väl så det är. Han suckade till och glömde bort att skratta. Cornelius tog av sig sina glasögon och torkade sig i ögonen, det fina dammet letade sig in överallt och han nös. Nysningen ekade mellan husväggarna och barnen stannade upp för ett ögonblick, såg på honom med förvånade ögonen, men fortsatte sen att leka oförtrutet. Under ett konstant pratande med varandra. De hade byggt i fem våningar. Några torn markerade hörnen av kvarteret. Det var tomma utrymmen. Cornelius visste exakt hur det såg ut inuti. Tomt som i Saharas öken, sa man på den tiden, för ingen hade varit i Sahara och visste hur det såg ut där. Absolut ingenting mer än ett tomt utrymme utan nytta. Han var en av dem som varit med och byggt. Vad gammal jag måste vara, när tornen ser så slitna och gamla ut. Den tanken for igenom hans huvud varje gång han såg upp. Sen skrattade han till. Nöjd ändå med vad de åstadkom strax efter krigsslutet. Det var då väl, sa han på den tiden han fortfarande talade. Hade kriget inte tagit slut, så hade vi inte fått lägga det fina plåttaket. Allt svenskt järn gick till Hitler. Det gjorde honom förbannad när han tänkte på Hitler och allt svenskt järn HÄGERSTEN 11 Mannen som slutade tala

12 Han ville inte tänka på Hitler längre. Hitler var död och begraven för länge sen. Då, när han var ung och stod på toppen av sitt liv. Då, när energin flödade i kroppen och rösten bar, då hatade han allt som Hitler stod för. Idag hade han tänkt färdigt på Hitler. Hitler skrattade inte, sa han, som om det förklarade allt. Idag tänker Cornelius bara på glada saker. Som en kopp gott kaffe. Ångande och doftande. Varje förmiddag och varje eftermiddag dricker han och Karlsson kaffe tillsammans. När Karlsson brygger är det sommar. Karlsson pratar och pratar och Cornelius smuttar, tittar på det som försiggår runt ikring. Han lyssnar allt som oftast inte, men nickar då och då utifall, ler som för att hålla med. Annat var det på hösten och vintern, då var det alltid Cornelius som stod för kaffet. I början var de flera, men med tiden blev de färre och färre. I början spelade det mindre roll att någon försvann. Det var som Karlsson sa. Det är livets gång. Sen skrattade de som var kvar, höjde koppen, skålade med varandra och önskade den bortgångne en god hädanfärd. Glada över att vara i livet. Cornelius tänkte annorlunda. Jag skrattar för att jag älskar livet. Nu var det bara Karlsson och Cornelius kvar. Karlsson pratade om allt. Brydde sig inte om vad Cornelius tyckte och tänkte, hade aldrig gjort. I början sa Cornelius emot, ibland med krispig och torr röst, ibland mjukt och övertygande, men ingenting hjälpte. Inte fick han tyst på han inte. Karlsson satt med sina rödbrusiga kinder och småsluga ögon, lät munnen gå och vände på allt Cornelius sa. Log i smyg. Karlsson måste skratta mer, tänkte Cornelius bekymrat. Ville ha honom kvar. De hade varit vänner länge och han trivdes trots allt i hans sällskap. De drack sitt vanliga förmiddagskaffe i Cornelius lilla och slitna kök. Det gamla furubordet som Maria en gång valt då de gifte sig, med två klaffar, handmålat i gult, lyste svagt som en smutsig sol i nedan. Stolarna, i samma färg och med breda höga ryggar, skavde in i deras numera tunna lår. Det var Karlsson som såg henne först. Fläkten surrade samtidigt entonigt till, så vad Karlsson sa, uppfattade inte Cornelius, men han såg när den stora bilen backade till. B. Nilssons Flytt och Städ stod det på sidan. Den var grå till färgen och hade sett sina bättre dagar. Ur avgasröret kom en jämn och tjock svart rök. Någon ska in i gummans lägenhet, ska du se HÄGERSTEN 12 Mannen som slutade tala

13 Vädret var fint för att vara så pass tidigt i april. Solen sken, vinden var ljum och bänken nyputsad för vårens och sommarens fröjder. Sommaren firar väl att gumman gått bort, tänkte Cornelius utan att mena något. Karlsson pekade upp mot gummans gamla lägenhet på tredje våningen. Det var tomt i fönstren. Inte en blomma syntes, inte en gardin hängde ned och livade upp. Tomt och mörkt som i ett par ögon utan liv. Cornelius ryste till. Tomma lägenheter hade alltid fått honom att må illa. Jävla Hitler. Karlsson lutade sin krumma och tunna kropp närmare Cornelius, skrek i hans öra. Jag såg henne för två veckor sen. Han skrattade till. En riktig donna var det. Donna, uppfattade Cornelius förundrat. Vad menar Karlsson? tänkte han. Vad Karlsson hette i förnamn visste inte Cornelius. A. Karlsson stod det på dörren och han hade aldrig frågat. Karlsson hade alla sagt och han såg inte ut att ta illa vara. Att Karlsson var änkling numera, det visste Cornelius med säkerhet då han varit på gumman Karlssons begravning. Hon hette Anna, det visste han också, för det var så hon kallades. Anna sa alla, inte gumman Karlsson. De hade varit grannar de senaste femtio åren och kände varandra väl. Starten var allt annat än bra. Ett himla liv de för de där ovanför. Maria var inte rädd att säga till. Det var så de lärde känna Karlssons. En uppfriskande uppriktig diskussion, som Maria sa leende när hon var tillbaka, är en bra ingång till vänskap. Dom var jättetrevliga. Grannsämjan hade hållit i sig. Anna och Maria blev vänner och senare kolleger, umgicks och hjälptes åt. Karlsson och Cornelius höll lite armbågs lucka. Chef som han var, Karlsson, antingen liberal eller högerman, det berodde på. Van att bestämma, rya och domdera på sin breda västgötska. Den knarriga rösten skar igenom märg och ben, som en nagel mot en griffeltavla och fick åhörarna att rysa. Ibland ville någon till och med täppa till truten på honom. Under årens lopp var det endast Cornelius som stått ut. Han lugnade ner sig när Anna dog. Blev mer inbunden och inte lika glad. Åldern jämnar ut och likar. Sorgen häller svart över vardagen, dämpar och håller fast. Karlssons barn hade inte tid, så Cornelius tog vid. Van att hjälpa de behövande och villig som alltid. I början lite frågande och trevande, men allteftersom kom de ihop på ett sätt som aldrig förr. Den gamla HÄGERSTEN 13 Mannen som slutade tala

14 Karlsson försvann bort, lät sig tas om hand och lät Cornelius hjälpa. Då pratade Cornelius och Karlsson lyssnade. Numera klädde Karlsson ensam deras vardag med tomma ord. Det var längesen nu vi pratade med varandra, tänkte Cornelius när han såg hur Karlssons mun oavbrutet tuggade väder. Att något hänt som intresserade Karlsson, det förstod Cornelius. Cornelius ögon var det inget fel på och förståndsgåvorna var orubbade, trots att han glömde mer än vad han kom ihåg. Han följde Karlssons blick, såg återigen på bilen som stod utanför där ett par yngre män rotade runt och öppnade upp, gjorde sig ingen brådska. B. Nilssons Flytt och Städ med sirliga, men något slitna blåa bokstäver. Den ena av männen stod lutade mot kapellet och rökte en cigarett, skrattade till och hostade samtidigt, pekade bort. Cornelius såg inte på vad. Vad var det för märkvärdigt med en gammal lastbil, tänkte han frågande och skakade på huvudet, såg upp på Karlsson som med glödande ögon såg på det som försiggick. En lastbil har väl alltid varit en lastbil? Cornelius kunde förstå varför folk inte hade tyckt om Karlsson. Han är som han är, fast inte på samma sätt. Karlsson var tio år yngre, pratade om allt och alla, sa samma saker om och om igen, men han borde skratta mer. Rena barnet fortfarande. Skulle nog leva längre än mig. Kanske bli lika gammal som gumman Gustafson. De satt på samma plats som när de bar ut gumman i en klumpig svart kista. Det var vinter och vitt ute, himlen var blå och solen nådde precis över hustaken. Han och Karlsson gjorde vad de brukade göra, satt vid köksbordet och drack en kopp kaffe med dopp och tittade ut över gården. Karlsson skruvade på sig och smuttade på kaffet, masserade sig i korsryggen. Också det en vana. Inte händer det mycket, muttrande Karlsson och såg sur ut. Illa stolar har du också. Ute på gården var det lugnt och stilla. Snön låg i små bruna drivor lite överallt. Peterson kom ut med en soppåse i ena handen och en käpp i den andra. Stappligt letade han sig fram mellan snöhögarna mot soprummet. Som han brukade göra. Han är punktlig han, Peterson, sa Karlsson grötmyndigt och tittade på klockan. Två minuter senare än igår, men det får väl duga. En stor svart bil körde fram och fick Peterson att hastigt flytta på sig. Som en skrämd kaninunge. Ut klev två män klädda i svart kostym och lågskor HÄGERSTEN 14 Mannen som slutade tala

15 Nu händer det något. Karlsson knackade på Cornelius axel och visade. En av männen öppnade bakluckan och började dra ut en svart kista. De båda männen i svart såg blasé ut, som ett arbete de sysslat för länge med gör dem till. Den ena tände en cigarett, lutade sig tillbaka och blåste ut en puff, sa något. De skrattade så att kistan höll på att glida ner i backen. Nu ska de hämta gumman. Gumman hade varit krasslig sen gubben hennes gick före för ett par år sen. Hon blev sig inte lik efter det, vissnade ihop på ett sätt som ingen trodde var möjligt. Kroppen blev bruten och grå. Som den ska bli på oss alla. Karlsson visste vad som skulle hända. Sanna mina ord, henne bär de snart ut med fötterna före. Det är snart slut med gumman. Karlsson visste också vad det berodde på. Hon har blivit tyst. Livet vill inte ut längre. Karlssons åsikt brydde sig inte Cornelius om. Han visste bäst, men det sa han inte. Han hade tröttnat att prata för döva öron. Hon har väl sagt vad hon behöver säga och vill nu tänka över sina gärningar innan det är för sent. Det var på det viset det var. Alla trodde Karlsson hade fel, men det sa de inte högt. Ville väl inte såra. Tiden, sa Cornelius när han var ung och som ville lyssna. Tiden är det enda som gör allt bra igen. Sen skrattade han gott, för han tyckte att han sagt de finaste och mest trösterika ord som fanns. Nu, på äldre dar visste han bättre. Tiden tar alltid ut sin rätt. Sanna mina ord. Dåliga nyheter sprang han inte med. Inte ens till Karlsson, men Karlsson fick rätt vad gällde gumman. Till slut. De båda männen i sina svarta kostymer kämpade klumpigt i snömodden med henne. Motsträvig in i det sista. Bilen stod med bakluckan öppen och väntade som dödens glupande och omättliga käft. Peterson vände ryggen till. Ville väl inte se vad som väntade. Cornelius och Karlsson såg däremot på med intresse HÄGERSTEN 15 Mannen som slutade tala

16 Cornelius tänkte på hur det gick till när hans Maria stängde ytterdörren bakom sig för sista gången. Hon kunde i alla fall gå ut genom dörren själv. Han skrattade till av stolthet, tyst så att ingen skulle höra. Hans Maria gick av egen kraft mot sin död. Obeveklig och stark in i det sista. Han hade sträckt fram sin hand för att stödja, men hon slog bara till den. Lille gubben, sa hon med en röst som fortfarande tröstade. Jag är inte död på länge än. Jävla förbannade skit Adolf Hitler. Det var inte så det var tänkt. Nu ska vi leva gott på statens pengar, sa han skrattande, log och klappade Maria i baken. Nu ska vi ha det bra, gumman. För all framtid. Det var dagen efter hans pensionering. Maria log kärleksfullt tillbaka, höll med honom och strök sin hand mot hans kind, samtidigt som hon tänkte på den stora knölen i sitt högra bröst. Stor och hård som en valnöt var den, skrämmande i sin okända hårdhet och som livet självt var för de som inte hade. Hon ville inte oroa honom, inte nu när deras nya liv skulle börja. Hans leende sa allt, hans skratt och de små hoppsasteg han alltid tog när humöret var det rätta. Hon gick i alla fall ut genom dörren själv. Det var så han tänkte på henne. Stark in i det sista. Starkare än han själv. Hon accepterade sjukdomen för hans skull. Alltid för hans skull. Knappt fyrtiofem år fick de tillsammans och något annat än vänliga ord kom han inte ihåg. Från den första dagen. Det näst sista hon gjorde i livet, var att be om ursäkt. Förlåt mig Cornelius, sa hon med en svag röst där hon låg i sin vanliga säng. Nu ser det ut som om du får begrava mig i alla fall. På sjukhuset sa hon sina sista ord. Jag ångrar inte en dag med dig, men nu vill jag tänka på mitt liv den tid jag har kvar. Den dagen blev Cornelius kvar i sinnet. Ibland, när han inte tänkte efter, så var han på väg ut och upp till henne, så att hon inte skull behöva ligga ensam i sin säng. Han skulle bara upp till henne en sväng under lunchen. Idag var den stunden kommen för honom som för alla andra, tiden hade kommit i kapp. Att tänka på sitt liv den tid som fanns kvar. Han hade det bra. Trots allt. Det kunde vara lite ensamt ibland. En kall och tom säng och ingen att prata och munhuggas med. Man skrattar mindre, då man inte har någon att skratta med. Det var det han lärt sig. Tystnaden som inte hörs HÄGERSTEN 16 Mannen som slutade tala

17 Maria var den första som försvann från honom, sen var det några andra gamla vänner. En efter en dog de alla bort. Det var då han började tänka på Hitler igen, den förbannade lilla österrikaren som stal allt svenskt järn under kriget och gjorde så att han knappt kunde få ett arbete och lägga sina tak av plåt. Sen försvann även det entoniga surrandet från köksfläkten. Han skakade missnöjt på huvudet där han satt på bänken, ville inte tänka på Hitler och den gamla fläkten. Han tittade på de två barnen i sandlådan istället. Den lilla flickan, ljushårig och lockig och med ett klingande skratt. Pojken, ungefär ett år yngre och på väg mot sitt andra. De satt i ena hörnet och bakade sandkakor av hjärtats lust. Flickan gjorde det flickor gör, styrde och ställde. Dockorna satt strategiskt utplacerade, så att de alla kunde se vad de lekte. Pojken var för ung ännu. Det kändes bra att se på barnen. Tankarna på allt det gamla försvann, den inbrända bilden på Hitler bleknade bort och det var som om han kunde höra skrattet igen. Han skrattade till inombords. Om han varit sextio år yngre kunde de ha varit de barn som han och Maria aldrig fick. Nog försökte de allt. Han log åt minnena. De försökte och försökte så länge Maria sa att det var möjligt, men ingenting hände. Inget barn började växa i hennes mage. För varje år som gick, ökade besvikelsen och desperationen. Han skakade på huvudet. Det skulle vara gott med en kopp kaffe, tänkte han istället medan han såg på barnen, lät det svarta försvinna för den här gången. Undrade var Karlsson var. Längtade nästan efter honom. Barnen hade det bra i sandlådan. Lyckliga och bekymmersfria såg de ut att vara, lekte fint och tog hand om varandra. Han log och tog in deras värme. Ur fyrans dörr kom en ung kvinna sakta gående. Cornelius såg henne i ögonvrån och riktade blicken istadigt rakt fram. Barnen i sandlådan såg henne, den lilla flickan sken upp och vinkade hastigt innan hon fortsatte med vad hon nu gjorde HÄGERSTEN 17 Mannen som slutade tala

18 Kapitel 2 Cornelius och hörapparaten Hvari vi får vara med om hur Cornelius och Karlsson lär känna den nyinflyttade Anna Sofia och hennes barn, samt vi äfven får veta varför Cornelius åter börja använda sin hörapparat. Den unga kvinnan kom och satte sig bredvid Cornelius. Det är fint här, sa hon tyst, som för sig själv. Lugnt och tyst. Jag tror det är bra för barnen här, sa hon också och log. Cornelius log till svar, för den unga kvinnan utstrålade en sådan värme att varje man måste vara tyst och le i hennes närhet. Jag flyttade in för två veckor sedan. Barnens pappa försvann. Hon tittade upp och pekade mot sin balkong. Cornelius ryckte på axlarna hastigt några gånger, höll med henne. Det var förunderligt att se hennes leende ansikte, hon gick tvärsigenom utan att han gjorde någonting. Han pekade på sina öron och skakade på huvudet. Den unga kvinnan la sin hand på Cornelius axel och log. Det är fint här, sa hon mjukt och textade med läpparna. Lugnt och tyst. Hon flyttade sig lite närmare och tacklade honom försiktigt, axel mot axel. Som om hon ville flytta in hos honom. Cornelius flyttade sig en bit bort. Som för att förbereda sin flykt. Så du varken hör eller pratar, la hon till och skrattade. Barn hör aldrig vad man säger. Och inte pratar de begripligt heller. Cornelius tänkte. Förr var det många barn här. Sen var det många ungdomar som förde bus. Och sen blev det tyst, så tyst. Och sen blev allt annorlunda. Gammalt på något sätt HÄGERSTEN 18 Mannen som slutade tala

19 Vi kommer att få det bra här, sa hon som om hon behövde övertyga sig själv. Vi kommer att få det bra här. Jag vet det. Snygg skjorta, la hon till och nöp försiktigt i det urblekta röda tyget, men kanske lite för stor och så skulle den behöva strykas. Sen sa hon inte så mycket mer. De satt bredvid varandra. Lite längre ifrån nu än innan. En svag ljum vind kom farande, lekte runt och virvlade åter upp lite damm. Den lilla pojken hostade till och den unga kvinnan for omedelbart upp. Hon lyfte upp den lille, torkade av lite snor och tittade efter i blöjan. Satte honom åter i sandlådan. Fina barn hon har, tänkte Cornelius och såg förundrat på hur hon med van hand bollade med de små utan att de tycktes ta illa vara. En stor tung lastbil brölade till, ett par däck tjöt och någon tutade. Där utanför. Cornelius såg upp och vinkade glatt mot en tunn figur som sakta kom gående mot dem. Där utifrån. Karlsson närmade sig bänken. Han hade en liten lila påse i handen och ett glatt leende tvärsöver det gamla insjunkna ansiktet. Han såg lite sned ut där han sakta och lätt haltande kom gående mot dem. Karlsson var en av dem som fortfarande gick in och ut genom porten. Den unga kvinnan lutade sitt huvud mot Cornelius axel. När Karlsson kom fram såg hon glatt upp. Sätt dig och berätta, sa hon och slog med handen i bänken. Skrattade till. Så kanske du kan visa vad du har i påsen sen. Karlsson var fordom snål. Det var inte många som lämnat hans bord mätta och otörstiga. Det var en visa bland vännerna att skulle man gå från familjen Karlssons tillställningar med mat i magen och yrsel i kroppen, så var det bäst att både ta sig en bit och ett par supar innan. Det var då det. Nu var det bara Karlsson kvar och inte var han snål längre. Frid över alla andras minne. Karlsson satte sig försiktigt bredvid henne, lite brydd. Ställde påsen försiktigt i skydd av sitt ben. En ny människa på deras gård. Det var något nytt och så hade hon, donnan de tidigare sett flytta in, tagit hans plats. Cornelius såg roat på Karlsson. Om det invanda rubbades kunde hela Karlssons värld gå under. Hans min sa allt, läpparna spändes, blicken flackade och han började stamma lätt. Taffligt var ordet, tänkte Cornelius knarrigt. Osäkert. Anna Sofia, sa kvinna glatt och sträckte fram handen, brydde sig inte det minsta. Det är mina barn i sandlådan. Jag är nyinflyttad HÄGERSTEN 19 Mannen som slutade tala

20 Ka.. Ka.. Karlsson, stammade Karlsson med sin gammelknarriga röst, försökte få det att låta som om han menade vad han sa. Kul med ungar på gården igen. Sen sa de inte så mycket mer. Två gamla grannar, som levt i samma hus i snart femtio år, satt stilla och försagda som två skolpojkar, medan en nyinflyttad ung tvåbarnsmor satt mellan dem. Skratta, tänkte Cornelius desperat. Ett gott skratt löser världsfreden. Har han fått en stroke? Han säger ju ingenting. Är han döv? Karlsson hajade till när Anna Sofia sa något, pekade på Cornelius. Närå, svarade Karlsson lite mer säkert och hemtamt nu. Han har bara glömt hörapparaten hemma och talar gör han om han vill. Du får skrika i örat om du vill han ska höra. Anna Sofia. Och det är mina barn Lilli och Gustav. Hon skrek så att det ekade mellan husen, ljuden rullade runt. Skrattade. Cornelius kände hennes varma andedräkt smeka hans öra. Anna Sofia är ett vackert namn, tänkte Cornelius mjukt. Låter lite gammaldags. Lilli och Gustav är riktiga rekorderliga namn. Fina. Cornelius hade alltid vurmat för det som var gammalt. Förr, när det gamla var nytt tyckte han inte om det, men nu när det förut nya var gammalt och invant, var de hans bästa vänner. Det var bara sina hörapparater han inte tyckte om, trots att de var av en tidig och gammal modell. Det var väl därför de låg kvar vid sängbordet. Jag kanske skulle börja använda dem igen, tänkte han, förvånad över sin egen tanke. Nu när det har kommit en ny röst. Cornelius såg på Anna Sofia. Stirrade försiktigt, under lugg, som om han ville se om hon var värd att lyssna på. Han såg hennes leende mun, la märke den stora gluggen i nedre tandraden, som om någon slagit ut ett hål med något hårt. Han hade sett typen av kvinna förut. Samma jäktade leende som hemtjänstens folk och samma familjära beteende. Som om de kände honom. Han kände inte henne, blev svart i sinnet och snörpte till på mun, krispig i tonen. Maria sa alltid att man skulle ta steg för steg, för att lära känna varandra. Sen fick man ta på varandra. En sak var annorlunda. Hon hade ingen blå rock på sig och inga gula gummihandskar heller. Som hemtjänstens unga stressade damer HÄGERSTEN 20 Mannen som slutade tala

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

1 En olycka kommer sa " llan ensam

1 En olycka kommer sa  llan ensam 1 En olycka kommer sa " llan ensam Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans Axel! Där är du ju! Axels hjärta hoppade till i bröstet. Fast på ett bra sätt. Det var ju söta Rut som ropade på

Läs mer

Den var brun av fett och gamla matrester. Lungmos, sa Lenny och fortsatte röra i kastrullen.

Den var brun av fett och gamla matrester. Lungmos, sa Lenny och fortsatte röra i kastrullen. 11 jag följde det rostfärgade järnvägsspåret in mot skogen. Ibland balanserade jag på rälsen, ibland klev jag mitt i spåret. I jorden låg bitar av nertrampade, svarta syllar. Här och var stack det fram

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

En kristen i byn. Kapitel 3

En kristen i byn. Kapitel 3 Kapitel 3 En kristen i byn halvdan skyndade bort mot ragnars gård. ragnar var känd för sitt häftiga humör. Många kunde berätta om hur han slog och sparkade dem som inte lydde honom. hövdingagården låg

Läs mer

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting EN HITTA PÅ-SAGA AV MALIN NORLANDER Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting 2012 Malin Norlander E-bok ISBN 978-91-7477-113-8 Pupill förlag Det var en gång en

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina Förlåt mig mamma! D et finns bara en människa här på jorden som älskar mig och det är min mamma. Jag är en svår och besvärlig person som jag ofta är fruktansvärt trött på, en människa jag tycker riktigt

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Har du saknat mig? Prolog Nu är det 12 år sedan och jag tänker fortfarande på det. Hur mamma skriker på pappa att han ska gå medan han skriker tillbaka, det var då han lämnade oss och tillbaka kom han

Läs mer

Kärleken gör dig hel

Kärleken gör dig hel Kärleken gör dig hel Jag frågade den där kallaste torsdagen i februari, vad är kärlek? Det hade bildats rimfrost på mina fönsterrutor den här morgonen och jag tittade inte ens på termometern innan jag

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Publicerat med tillstånd Teddy börjar skolan Text Lin Hallberg Bild Margareta Nordqvist Rabén & Sjögren 2010

Publicerat med tillstånd Teddy börjar skolan Text Lin Hallberg Bild Margareta Nordqvist Rabén & Sjögren 2010 FEm små skära KlumPar När Elsa och Mikaela kommer in i stallet gnäggar hästarna högt. De har ätit upp sin frukost och tror att det är dags att gå ut i hagen. Kattungarna är också ordentligt vakna nu. De

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen.

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. 1 Mamma Mu gungar Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. Utom Mamma Mu. Mamma Mu smög iväg och hoppade över staketet.

Läs mer

s e c o Martin Widmark Christina Alvner

s e c o Martin Widmark Christina Alvner å m s e d h c o under jorden Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Om de bara vattnade och hackade lite Valle och jag satt på bussen. Vi skulle hälsa på hans gammelfarfar som hade fyllt år. Bussen

Läs mer

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för

Läs mer

SOFIA BERGTING peter bergting

SOFIA BERGTING peter bergting SOFIA BERGTING peter bergting Personer och varelser Lin Lin är inne på sitt fjortonde år och människornas värld känns mer och mer främmande för henne. Ju mer hon vistas i naturen, desto starkare blir skogsråets

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något.

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något. Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Julia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 8 år, jag tycker om att ha vänner. Min favoritfärg är turkos och svart.jag har många kompisar på min skola. Mina kompisar heter Albin,

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

SJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån. www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto

SJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån. www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto SJÖHÄSTARNAS Ö Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån Alzheimer Centralförbundet 2014 www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto Penningautomatföreningen har understött uppgörandet

Läs mer

Därför rusade hon ivrigt vidare. Nosade överallt och viftade glatt med svansen. Egentligen var de på väg till valpskolan. Det var rätt så bråttom med

Därför rusade hon ivrigt vidare. Nosade överallt och viftade glatt med svansen. Egentligen var de på väg till valpskolan. Det var rätt så bråttom med En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern.

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern. ASKUNGEN Det var en gång en rik man, som en lång tid levde nöjd tillsammans med sin hustru, och de hade en enda dotter. Men så blev hustrun sjuk och när hon kände att slutet närmade sig, ropade hon till

Läs mer

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna SE Skiss till de första 14 sidorna Rolf H Reimers Texten skrevs ursprungligen i april 1990 efter två inte helt lyckade operationer när jag låg på sjukhuset på grund av näthinneavlossning. Den handlar inledningsvis

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost Donny Bergsten Skifte vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost bäcken syr sitt täcke igelkotten luktar på vinden ute på havet seglar ett skepp mot horisonten

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag PIA Jonatan är så glad att han nästan svävar in genom dörren till sporthallen. Han är barfota och har träningsbyxor och T-shirt på sig. Han ser fram emot att få flyga genom luften med ena benet framför

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer

Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Luften var ljummen, gruset var solvarmt och sista lektionen för dagen var gymnastik. Vi spelade

Läs mer

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Lina Kapitel 1 Lina var 10 år och satt inne med sina två vänner Gustav och Caroline.

Läs mer

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade på morgonen. Fåglarna kvittrade och solen lyste. Jag gick ut ur den trasiga fula dörren. Idag var det en vacker dag på gården. Jag satte mig på gräset vid min syster.

Läs mer

Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt

Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt Om arbetsmaterialet Det här arbetsmaterialet följer sidorna i boken. Till varje sida finns det ordförklaringar och frågor att

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte

Läs mer

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund!

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund! Träffen Ett filmmanus av Linda Åkerlund Linda Åkerlund Skapat datum: Kamomillgången 15 25 oktober 2015 61145 Nyköping Version 8 070-5883143 Slutmanus 151102 INT. SEBASTIANS VARDAGSRUM -KVÄLL Sebastian,

Läs mer

Yxan i huvudet. Kapitel 1

Yxan i huvudet. Kapitel 1 Kapitel 1 Yxan i huvudet För nästan tusen år sedan levde en pojke som hette halvdan. han bodde i Östbyn som låg vid en bred flod. På andra sidan floden låg en annan by, Västbyn. trots att det fanns en

Läs mer

Malin Sandstedt. Smuts

Malin Sandstedt. Smuts Smuts Smutsen bränner i såren på flickans bara fötter. Döda rosentaggar river och färgar hennes ben i rött. Hon vandrar till ljudet av sin egen viskande röst. Den vita klänningen är inte längre vit utan

Läs mer

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar

Läs mer

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA Kyss aldrig en groda En liten bredvidberättelse om jakten på en groda att kyssa till prins ROLLER FAMILJEN PÅ SLOTTET FAMILJEN I STUGAN GRODJÄGARNA DOM ONDA MAKTERNA TROLLKARLEN BORROR (GRODAN / HÄSTEN)

Läs mer

Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt. Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp.

Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt. Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp. Förföljaren Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp. Var på din vakt och håll ögonen öppna, med sylvassa naglar

Läs mer

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Camilla Läckberg Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Personer i berättelsen Helga Änglamakerskan Dagmar Helgas dotter Laura Dagmars dotter Hermann Göring Tysk pilot och senare nazistledare Carin

Läs mer

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett

Läs mer

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 051 Arbetsfyllt och strävsamt har Ditt liv varit Lugn och stilla blev Din död. 052 053 Du bäddas i hembygdens Det suckar av vemod

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina och Sandvargen spelade fotboll nere på stranden. De spelade riktig match, och det var helt klart vem som var på väg att vinna. Jaaa! Måååål! tjöt Sandvargen. Pang i smeten! Mål igen! Han slängde

Läs mer

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade.

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade. Huset Huset är precis så stort som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog eller vatten. Mörk och tät som i sagorna. Det

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid

Läs mer

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag

Läs mer

Jordens hjärta Tänk om Liv

Jordens hjärta Tänk om Liv Jordens hjärta Tänk om Allt du ser, allt du ger Tänk om, tänk om, tänk om Allt du rör, allt du gör Tänk om, tänk om, tänk om Tänk om just nu är underverkens tid Den natt då tårar blir till skratt När morgonen

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp När sommaren var slut, lämnades min mamma av sin familj. Hon har berättat att hon sprang flera kilometer efter bilen, men ingen hörde hennes rop på hjälp. Till slut gav hon upp och kröp in i en håla under

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil!

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil! En brottslig polis Jag känner hur jag börjar kallsvettas, att jag nästan får panik när jag hör att telefonen börjar ringa. Jag slänger mig över den och svarar med ett svagt hej. Det är en man som svarar,

Läs mer

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort.

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. 1 OM ATT VARA HUND Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. H ar du någon gång undrat över hur det är att vara en

Läs mer

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER Grådask eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER (före detta Snövit) (hennes man) (den åttonde, bortglömde, dvärgen) SÅNGER Min dröm, vart

Läs mer

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA Daniel Lehto 2011 daniellehto@yahoo.se Till Julia PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO Pappa jobbar på ett boende för gamla människor. Det är ett roligt

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren Lisa, utan hår är läskig. Det känns som att hon

Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren Lisa, utan hår är läskig. Det känns som att hon 1 Kapitel 1 hej Hej, jag heter Gabriella och går på Maden skolan. Jag har långt brunt hår och älskar kaniner. Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren

Läs mer