Mannen som slutade tala Per Berg

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Mannen som slutade tala Per Berg"

Transkript

1 Mannen som slutade tala av Per Berg HÄGERSTEN 1 Mannen som slutade tala

2 Kapitel 1 Cornelius Johansson och Karlsson Hvari vi får vara lära känna Cornelius och hans vän Karlsson, samt vi äfven får veta varför Cornelius inte längre använder sin hörapparat. Mannen sov lugnt på den gamla gröna bänken. Huvudet vilade tungt på bröstet och kroppen hängde som en urtvättad trasa. Han rörde sig stilla då och då. Till slut sträckte han på sig och gäspade stort. Bredvid bänken stod en rullator av gängse modell. Han var klädd i gamla urtvättade jeans och i en rutig blekröd arbetarskjorta. Kläderna hängde slappt på hans tunna kropp, som om de blivit större med åren. Mannen skrattade tyst för sig självt och kroppen ryckte försiktigt till. Den brukade göra så ibland. Det var väl åldern. Mannen hade sagt sitt. Oåterkalligt. Under alla sina snart nittiotre år hade han försökt säga det han ville ha sagt, men nu var det slut. Nu ville han tänka igenom sitt liv innan det var för sent. Det var så han sa innan han tystnade, mannen som hade sagt sitt. Solen sken från en klarblå himmel och en ljum sommarvind drog förbi. Hans vita, tunna hår flaxade i den lätta vinden. Han sträckte återigen på sig, tog sin hand och drog försiktigt i de tunna hårstrån som fanns kvar, såg på barnen i sandlådan och log. Alla tänderna hade han i behåll och leendet var smittande. Om man inte visste annat skulle man tro att han var mer än nöjd. När vädret så medgav satt mannen allt som oftast på den gröna bänken på innergården. För vad annat kan en gammal man som han annars göra? Det gamla och slitna, något insjunkna ansiktet var trött och kroppen kändes orörligt blytung. Det var inte den han var, tyckte han. I sin ungdom var han lätt i kroppen, smidig och snabb, som en boxare som dansade runt i ringen och retade sin motståndare och vägrade att bli träffad HÄGERSTEN 2 Mannen som slutade tala

3 En närgången fluga slog sig ner och började trava runt på hans hand. Mannen slog bort den utan att tänka. Ilsket surrade den runt en stund, som det mesta nu för tiden tycktes göra, som på pin kiv, innan den gav sig av. Han slog tomt med handen ytterligare en gång. Jag har varit med om värre saker, tänkte han som för att trösta sig själv. Tiden hade gjort sitt. Den var hans fru Marias fel. Om inte hon dött ifrån honom, skulle den Certina han fått i fyrtioårspresent fortfarande ha suttit på hans handled. Dagen efter hennes begravning la han den på hyllan ovanför spisen och där fick den ligga tills den en dag bara försvann bort. Tiden var gången och han saknade den inte. Däremot saknade han sin fru. Jag har den tid jag behöver och det är inte mer med det. Den öppna gården med den svarta asfalten, den gråa låga byggnaden med det stinkande soprummet och den lilla sandlådan för barnen. Det var allt som fanns kvar. Förutom en sunkig björk bakom soprummets högra hörn. En björk! Som vantrivdes så till den milda grad att den växte snett och vint i sitt sökande. Mannen som slutat prata förstod det inte. En björk kräver sol och näring, vatten, jord och syre för att leva gott och trivas. Inte asfalt, grus och avgaser. En björk var som vi människor i många avseenden, men när den blev gammal och rutten sågades den ner. Han skakade buttert på huvudet, sniffade i luften och grimaserade illa. Han tänkte samtidigt på hur det skulle kännas om vibrationerna från hans gamla motorsåg fick lov att tugga sig in i trädet och göra slut på dess lidande. Han kunde se framför sig hur han förr slipat kedjan, tre drag på varje länk, och kände lukten från den klibbiga oljan och bensinen. Om han fortfarande hade orkat. Till och med hundar fick det bättre på ålderns höst. Det var där han hamnat idag. Cornelius Sebastian Efraim Johansson. Född tjugoåttonde februari nittonhundratjugoett i Petrus församling, utbildad plåtslagare och en produktiv och öppen människa. Nu var hans enda framtidsdröm att få ett värdigt slut. Ett värdigt liv kräver ett värdigt slut. Inte ett slut som den stackars taniga björken skulle komma att få. Cornelius blev bekymrad som så ofta numera. Bekymrad över att vara en av de få som var kvar, bekymrad över att han inte skulle räcka till, bekymrad över att bli sjuk och inte kunna råda sig själv längre. Det han var mest bekymrad för var att inte kunna gå ut genom dörren en sista gång och stänga den bakom sig av egen kraft. Nu var det bara han och Karlsson kvar HÄGERSTEN 3 Mannen som slutade tala

4 Någon bil stod på gården ibland som ett undantag, någon lastade in och någon lastade ut. Cornelius kände inte de som var nya. Han kände vaktmästaren fortfarande, trots att han också börjat gå mot ålderns höst. Oftast var han där för att reparera något, eller också bara för att titta på något som kunde vara trasigt. Eller vad han nu gjorde? Ett avbrott i vardagen var det, något hände och en fläkt av det som fanns därute kom in och förgyllde tillvaron. En dörr slog igen. Någon för Cornelius okänd människa skyndade med raska steg och blicken riktad rakt fram mot porten ut från gårdsplanen. Förr i världen drack alla som bodde här en kopp kaffe ihop. Om vädret var fint. Som idag. Vaktmästaren kunde då slå sig ner mellan Cornelius och Karlsson, rätta till den blå overallen och se hemlighetsfull ut. Som om han ägde all världens kunskap. Han brukade smutta på kaffet, titta sig omkring och med en spjuveraktig blick viska något till dem. Karlsson skrattade. Cornelius skrattade om Karlsson skrattade, för Cornelius hörde inte vad vaktmästaren sa, det hade han slutat göra flera år tidigare. Idag hade inte vaktmästaren tid. Han såg trött och bekymrad ut där han rusade fram mellan trapphusen. En kopp kaffe var det inte tal om längre och han vinkade knappt. Vad som gjorde vaktmästarens liv annorlunda visste inte Cornelius, men numera tog det flera veckor att få något fel åtgärdat. Cornelius tänkte allt som oftast på när han var i sina krafts dagar och arbetade hårt på byggena. Vi hade i alla fall tid för en kopp kaffe. Den strålande solen och högsommaren som var i antågande gjorde det inte lättare. Han tog ett djupt andetag och pustade ut. Kaffe och barn och en liten sup då och då tillsammans med Karlsson var det enda som förgyllde tillvaron nu för tiden. Han tittade upp mot solen och såg att den just passerat middagshöjd. Var klockan redan så mycket? tänkte han snopet och höjde på sitt högra ögonbryn. Kaffe drack han alltid klockan elva. Oftast på pricken, men idag var tiden fel eller också var han fel på tiden. Cornelius kände hur det drog till i kaffetarmen och hur den förväntade bittra smaken satte sig som gammal björksav i gommen. Bara Karlsson var här, så man fick sig en kopp. Han såg upp mot de omgivande fyravåningshusen i tidig fyrtiotalsstil. De små spröjsade fönstren satt regelbundet runt om som mörka plirande ögon. De plåtklädda taken sluttade brant ner mot innergården. En och annan takkupa satt oregelbundet, som om det var uppkastat lite varstans och HÄGERSTEN 4 Mannen som slutade tala

5 utan tanke. Några få balkonger fanns hängande. Idag utgjorde husen muren mot världen där ute, den värld som förut var hans. Världen blev mer och mer ouppnåelig, svår att ta på och allt mer omöjlig att omfamna. Idag var han inburad och fastkedjad som en som gjort ont. Han ville ut, vara någon annanstans, men förmådde inte. Hans värld tog slut här. Den värld som han hade varit med och byggt långt innan den ens var påtänkt. När han var yngre var det här den började, nu var det den enda han rådde om. Som en grav för de levande, som för en levande begravd. När han var ung visste han inte, då ville han veta och vetgirigt slukade han all dåtidens kunskap. Idag vill ingen veta vad han lärt sig. Skrattar åt honom när han vill berätta. Vad vet en man i hans ålder? Livserfarenhet. Nu kommer deras värld inte längre till honom. I små portioner kan den slinka in och göra sig påmind, men bara på deras villkor. Som en fångvaktare i förhållande till den fängslade. Han fnyste till, men samtidigt brydde han sig inte längre. Det var länge sen någon efterfrågade hans kunnande. Det kunde kvitta, men att det inte var någon som efterfrågade honom själv gjorde ont. Han var mest i vägen utan att han begrep hur. Det är annorlunda nu än förr. Cornelius var den som var historien. Ända från början hade han varit med och egentligen långt innan dess. Fast det var det bara Karlsson som visste. När de var yngre sa alltid Karlsson att det var bra att Cornelius visste hur det en gång var tänkt och kunde tala om för de andra varför saker och ting var som de var. Idag kände han sig bara som en som varit. Han slöt ögonen för en stund. Diskuterade med sig själv. Cornelius inre röst var antingen ljuvligt mild, speciellt om han talade med Maria, eller också kunde den vara knarrigt gammal och sträv, om det var något som gick honom emot. Den krispigt torra och analytiska använde han sällan och bara när han var tvungen att ta beslut. Han tyckte inte om att ta beslut. Inte ens efter moget övervägande. Hade aldrig gjort det förr och ännu mindre idag, nu när livet nästan var slut och alla viktiga beslut redan borde vara tagna. Han såg förtvivlat på sina rynkiga, tunna och spretiga fingrar. Den han tyckte bäst om var den mjuka och milda rösten som fick honom att höra Marias smeksamma vokaler. Det var som om han satt med henne i köket igen, pratade, munhöggs och HÄGERSTEN 5 Mannen som slutade tala

6 skrattade. Som under de lyckliga åren. När han blundade var han där igen, såg henne och var med henne. Han slappnade av, blev mjuk både till kropp och själ. Blev som han var då, men inte kunde vara längre. Det var när Cornelius fyllde femtio som han på allvar började tänka på livet som varit. Livet måste kunna mätas och katalogiseras, tänkte han då. Annars, hur ska man kunna förstå? Maria föreslog att han skulle tänka på livet som en smal och krokig grusväg. Cornelius ville ha det originellt, något som han kommit på och som han kunde förstå själv. Hans liv var mer originellt är ett citat från en novell i Allers veckotidning. Livet, tänkte han senare, är mer navigare necesse est. Som en seglats mellan grynnor och kobbar och skär på vägen. Navigera måste man och en säker hamn måste man lägga till i. Fast livet har ingen farled. Cornelius blev missnöjd för att han inte nådde fram. Maria förstod inte. Jag har mitt liv med dig. Varför ska du älta allt gammalt för? Sen höll hon ut armarna och höll hårt om honom för att han skulle förstå att om livet hade en räntesats, så var det hon som var ränteutbetalningen. Idag tänker Cornelius att Maria hade rätt, men att allt är fel för det. Nu har livet slutat att betala ut ränta. Kontot är tomt, men likväl finns Maria fortfarande i min värld. Den krispigt torra unga Cornelius var den som sa hur det borde vara och sa ifrån när det behövdes. På den tiden ville han alltid förändra till det bättre, speciellt när verkligheten gjorde illa. Det var den rösten han var mest stolt över. Den unga Cornelius vågade och ville, den fick honom att känna sig stark och kunnig, viljestark, men nu var det för sent. Nu var rösten bara gammalt knarrig och sträv, som en eftertanke av ett liv som aldrig blev något. Cornelius såg återigen på de två barnen. Han hade inte sett dem förut. Två små barn ensamma i sandlådan utan att det fanns någon vuxen i närheten. Så gör man inte. Cornelius skrattade till och log, förvånad. Det var länge sen den krispigt torra och starka rösten hördes inne i honom. Barnen såg ut att trivas i alla fall. Den lilla ljushåriga flickan tittade upp mot HÄGERSTEN 6 Mannen som slutade tala

7 honom och vinkade glatt. Cornelius blev varm och glad av hennes leende, trygg på något sätt och vinkade tillbaka. Det var längesen kroppen spritte. En gång, för inte så länge sen, hoppades han fortfarande att kontot skulle kunna fyllas på en sista gång, bristerna åtgärdas och orättvisorna rättas till. Inte mycket, men bara så att det räckte till en liten livränta. En positiv förändring innan det var för sent. En stilla nåd att bedja om. Då han var ung var det han som ställde sig främst och talade högst, sa ifrån. Stark och tydlig. Arbetsplatser fulla av orättvisor, ackord som inte följdes, löner som inte betalades ut när de skulle och arbetare som flyttades mellan olika byggen utan orsak. Avsked. Alla de ting i vardagen som fick livet att halta hade han försökt att ändra på. Skottat banan, som en sa. Hållit upp den rätta dörren, sa en annan. Han hade varit den som gett sig först ut på den isiga vägen för att salta, så de andra kom fram. Han lät inte någon sätta sig varken på honom eller någon annan av kamraterna i arbetslaget. Han var aldrig högljudd, utan lugn och återhållsam, påläst och kunnig och släppte aldrig taget. Det spelade ingen roll vem. På den tiden han talade. Hade jag kunnat vara annorlunda? Nu var det annorlunda. Trots allt han gjort och allt han försökt uppnå kände han sig otillräcklig. Otillräcklig inför Maria. Otillräcklig i livet. Otillräcklig inför döden. När han träffade Maria såg de framför sig ett långt liv tillsammans. Många barn skulle de få och lyckliga skulle de vara. Den gemensamma drömmen. Samma dröm som hos alla andra. Viljan att göra gott, vara nyttig och passa in. Nyttiga hade han och Maria alltid varit, passat in hade de också gjort på deras eget sätt, men vad hjälpte det? Nu var han ensam och allt var försent. Hela mitt liv har varit som ett enda stort krig. En man som inte längre kunde formulera sig utan bara satt på sin bänk, med ett orörligt ansikte. En som tystnat i livet. Han undrade varför, då han inte kände igen sig själv. Sökte i sina tankar efter en förklaring, utforskade sin historia, men något svar fick han inte. Då var det skönt att kunna skylla på någon annan som inte heller nådde ända fram. Jävla Hitler. Cornelius satt rakt upp med armarna i kors och stirrade rakt fram. Några duvor flaxade till på nervägen, störde, och slog sig ner framför soprummet. Hanen burrade genast upp sig och inledde sin HÄGERSTEN 7 Mannen som slutade tala

8 kurtis. Han gick med raka ben och stel kropp fram och tillbaka, fram och tillbaka. I sandlådan upphörde verksamheten och de båda barnen satt stilla och tittade förskrämt på de stora duvorna. Cornelius såg på de små barnen. Vaktade och höll utkik. De stora duvorna skulle inte få vara dumma mot dem. Ticksen runt hans ögon försvann när han tog sig an sin uppgift. Han log sitt lite sneda, men glada och numera sällsynta leende. Undrar om dom blev rädda? Han hade aldrig sett barnen förut. Barn gjorde Cornelius glad. Det var livet i det lilla och kommande. De tillhörde någon och nu hade någon satt dem där. Han såg sig om, en skugga till rygg försvann hastigt in i fyrans port, till höger om honom. Den lilla flickan såg på Cornelius, studerade honom. Försiktigt, med en mun som inte log och med ögon som såg under lugg. Cornelius lutade sitt huvud mot sin högra axel och blinkade med sitt högra öga mot henne. Flirtade lite, ville få henne att förstå. Flickan tittade bort, ignorerade honom, men visste exakt var han fanns och gjorde. Cornelius trängde sig inte på, lät dem vara ifred, men höll ett vakande öga ifall något skulle hända. Som han alltid gjort. Närmare än så kom han inte. Inte nu, inte än, men så småningom skulle de tina upp inför honom. Som barn alltid gjorde. Han log det varmaste leende han kunde, men ingen av de små såg det. Ingen annan heller. Inte ens han själv. Att tänka efter innan det är för sent. Det var det enda som fanns kvar. Cornelius suckade tungt. I fyran, längst ned, fanns en port, en öppning ut till det fria och en öppning till möjligheterna, till det andra. Den enda öppningen där ljud utifrån kom in. Ljuden som lockade om man kunde höra dem och där ljud kunde utbringas till andra. Om han inte valt att vara tyst. Porten var öppningen för dem som inte hade en boja runt foten. Den var till för de som inte dömts till ett liv härinne utan för de som fortfarande hade en möjlighet att ta sig ut. Fångarna och de andra. Vi och dem. Jag är definitivt en härinne HÄGERSTEN 8 Mannen som slutade tala

9 Cornelius kände sina stela leder värka och försökte röra på kroppens blytunga omöjlighet, att övervinna det oövervinnliga. Han suckade åter tungt. Den unga kvinnan på tredje våningen ropade. Hon bodde i fyran, två våningar ovanför porten som ledde till världen utanför. Han såg hur hon viftade, skrek någonting. Munnen gick i ett och ansiktet var knallrött. Det var en ung kvinna i trettioårsåldern. Ljust hår och med en nätt figur. Henne kände han igen, nyinflyttad sen en månad tillbaka. En av dem, tänkte Cornelius avundsjukt, som fortfarande går in och ut genom porten. Han hade sett hur hon kommit och gått, men vad hon skrek om kunde han inte läsa. Den jävla hörapparaten kunde va. Numera glömde han saker. Det var med det som mycket annat numera. Karlsson började skälla på honom för länge sen. Skärp dig, sa han, som om hans ord betydde något. Du börjar likna en bortskämd jävla ungkarl. Karlsson fick skrika i örat på Cornelius redan då. I samma stund började också Cornelius att prata mindre och mindre. Förr i världen behövde ingen säga till honom. Då var det han som talade för andra hur det skulle vara. Idag talade alla andra om för honom vad han skulle göra. Som de blåklädda. Förnumstiga unga kvinnor som sprang som besatta hemma hos honom. Steg för steg förändrade de hans liv, gjorde det långsammare på något sätt, äldre. Han skakade på huvudet. Det är ett helvete att bli gammal. Kaffe drack han fortfarande med välbehag. Det hade inte förändrats. Helst på fat, som i sin ungdom och som han fått lära sig av farmor. Han log åt minnet. Då var farmor hans förbundne vän. Den som sa både snälla och ärliga saker till en ung man som snart skulle fylla tjugo, sådant som inte en mamma eller pappa ville eller kunde. Sen kom kriget, strax efter freden försvann farmor och nu hade han glömt vad hon sagt. Han knöt näven. Förbannade jävla Hitler. En vind virvlade till och drog upp lite damm. En doft av ruttna ägg spred sig. Cornelius snusade till, rynkade på näsan och lokaliserade stanken till soprummet. En mås skrek till och en stor vit blaffa landade på marken. Cornelius såg på barnen i sandlådan, men det verkade inte som de märkte vad som hände HÄGERSTEN 9 Mannen som slutade tala

10 Kvinnan på tredje våningen hävde sig åter över räcket och gestikulerade och skrek. Varför gör hon så? Cornelius skrattade försiktigt, då det såg lustigt ut. Han hade alltid trott på skrattets läkande kraft. Det var det farmor lärde ut, det var det hon visste och det var det hon alltid sa till honom. Han kom ihåg nu, men om hon hade rätt kunde man diskutera länge, ty inte blev hon gammal för det. Jag skulle aldrig ha blivit gammal om jag inte skrattat så mycket i mina dagar. Han skrattade återigen. Den här gången så att det sjöng i huvudet. Den unga kvinnan på tredje våningen vände sig om och gick in. Det var inte många av hans vänner kvar nu. De skrattade väl inte så mycket. Han tänkte så, sen ryckte han på axlarna och skrattade lite till. Nöjd med att han fortfarande kunde skratta. Det fanns inte så många kvar. Det var Karlsson på andra våningen, Peterson eller Nils August som han envisades med att kalla sig på femte våningen och så var det gumman Gustafson på tredje våningen i fyran, lägenheten med balkong. De var de enda som var kvar. Förutom gumman då. Henne bar de ut med fötterna före i vintras. Han kom ihåg nu. Några andra fanns där inte. Inte för Cornelius i alla fall. Han höll tyst och försvann bort i tankarna. Jag är så pass gammal, svarade Cornelius artigt när han fortfarande pratade. Eftertänksamt talade han om för de som frågade, som om det var första gången. Han tog en konstpaus för att låta förstå att nu var det viktigt. Jag är så pass gammal att det inte spelar någon roll längre. Jag har hört vad jag behöver höra i mitt liv, la han till om det var någon som insisterade. Nu vill jag tänka på vad som sagts innan det är för sent. Sen blev han tyst. Nu satt han mest på bänken för sig själv och tänkte på allt han hade varit med om under sitt långa liv. Ingen förkämpe hade han längre, ingen att kämpa för hade han heller. Om man nu inte skulle räkna in Karlsson, men det brukade han inte göra. En liten molntuss skymde solen och ännu en vindpust drog förbi. Cornelius huttrade till. Flickan, som såg ut att vara något år äldre än pojken, var den som styrde och ställde HÄGERSTEN 10 Mannen som slutade tala

11 Hon ser så rar ut. Lugn och bestämd. Lillgammal på något sätt. Han log utan att någon såg. Jag kan vara deras förkämpe. Cornelius tänkte glada tankar och kände sig nyttig, som om han åter var att räkna med. Det skulle vara gott med en kopp kaffe. Solen lyste gott och soffan var inbjudande. Han ville inte gå in, så något kaffe blev det inte. Jag sitter en stund till. Kanske Karlsson kommer med en kopp? Husen som omgärdade gårdsplanen var smutsgula. En gång i tiden hade de varit ljusgula, rena och fina, men tiden satte sina spår. Det var så han tänkte när han funderade över vart livet tagit vägen. Tiden förändrar. Ofrånkomligt. Det enda som händer, egentligen, är att man blir tyst. Orden tog andra vägar, hittade inte ut lika lätt utan stannade kvar och bildade tankar istället. Annorlunda än när man var ung. Moget och eftertänksamt. Det är väl så det är. Han suckade till och glömde bort att skratta. Cornelius tog av sig sina glasögon och torkade sig i ögonen, det fina dammet letade sig in överallt och han nös. Nysningen ekade mellan husväggarna och barnen stannade upp för ett ögonblick, såg på honom med förvånade ögonen, men fortsatte sen att leka oförtrutet. Under ett konstant pratande med varandra. De hade byggt i fem våningar. Några torn markerade hörnen av kvarteret. Det var tomma utrymmen. Cornelius visste exakt hur det såg ut inuti. Tomt som i Saharas öken, sa man på den tiden, för ingen hade varit i Sahara och visste hur det såg ut där. Absolut ingenting mer än ett tomt utrymme utan nytta. Han var en av dem som varit med och byggt. Vad gammal jag måste vara, när tornen ser så slitna och gamla ut. Den tanken for igenom hans huvud varje gång han såg upp. Sen skrattade han till. Nöjd ändå med vad de åstadkom strax efter krigsslutet. Det var då väl, sa han på den tiden han fortfarande talade. Hade kriget inte tagit slut, så hade vi inte fått lägga det fina plåttaket. Allt svenskt järn gick till Hitler. Det gjorde honom förbannad när han tänkte på Hitler och allt svenskt järn HÄGERSTEN 11 Mannen som slutade tala

12 Han ville inte tänka på Hitler längre. Hitler var död och begraven för länge sen. Då, när han var ung och stod på toppen av sitt liv. Då, när energin flödade i kroppen och rösten bar, då hatade han allt som Hitler stod för. Idag hade han tänkt färdigt på Hitler. Hitler skrattade inte, sa han, som om det förklarade allt. Idag tänker Cornelius bara på glada saker. Som en kopp gott kaffe. Ångande och doftande. Varje förmiddag och varje eftermiddag dricker han och Karlsson kaffe tillsammans. När Karlsson brygger är det sommar. Karlsson pratar och pratar och Cornelius smuttar, tittar på det som försiggår runt ikring. Han lyssnar allt som oftast inte, men nickar då och då utifall, ler som för att hålla med. Annat var det på hösten och vintern, då var det alltid Cornelius som stod för kaffet. I början var de flera, men med tiden blev de färre och färre. I början spelade det mindre roll att någon försvann. Det var som Karlsson sa. Det är livets gång. Sen skrattade de som var kvar, höjde koppen, skålade med varandra och önskade den bortgångne en god hädanfärd. Glada över att vara i livet. Cornelius tänkte annorlunda. Jag skrattar för att jag älskar livet. Nu var det bara Karlsson och Cornelius kvar. Karlsson pratade om allt. Brydde sig inte om vad Cornelius tyckte och tänkte, hade aldrig gjort. I början sa Cornelius emot, ibland med krispig och torr röst, ibland mjukt och övertygande, men ingenting hjälpte. Inte fick han tyst på han inte. Karlsson satt med sina rödbrusiga kinder och småsluga ögon, lät munnen gå och vände på allt Cornelius sa. Log i smyg. Karlsson måste skratta mer, tänkte Cornelius bekymrat. Ville ha honom kvar. De hade varit vänner länge och han trivdes trots allt i hans sällskap. De drack sitt vanliga förmiddagskaffe i Cornelius lilla och slitna kök. Det gamla furubordet som Maria en gång valt då de gifte sig, med två klaffar, handmålat i gult, lyste svagt som en smutsig sol i nedan. Stolarna, i samma färg och med breda höga ryggar, skavde in i deras numera tunna lår. Det var Karlsson som såg henne först. Fläkten surrade samtidigt entonigt till, så vad Karlsson sa, uppfattade inte Cornelius, men han såg när den stora bilen backade till. B. Nilssons Flytt och Städ stod det på sidan. Den var grå till färgen och hade sett sina bättre dagar. Ur avgasröret kom en jämn och tjock svart rök. Någon ska in i gummans lägenhet, ska du se HÄGERSTEN 12 Mannen som slutade tala

13 Vädret var fint för att vara så pass tidigt i april. Solen sken, vinden var ljum och bänken nyputsad för vårens och sommarens fröjder. Sommaren firar väl att gumman gått bort, tänkte Cornelius utan att mena något. Karlsson pekade upp mot gummans gamla lägenhet på tredje våningen. Det var tomt i fönstren. Inte en blomma syntes, inte en gardin hängde ned och livade upp. Tomt och mörkt som i ett par ögon utan liv. Cornelius ryste till. Tomma lägenheter hade alltid fått honom att må illa. Jävla Hitler. Karlsson lutade sin krumma och tunna kropp närmare Cornelius, skrek i hans öra. Jag såg henne för två veckor sen. Han skrattade till. En riktig donna var det. Donna, uppfattade Cornelius förundrat. Vad menar Karlsson? tänkte han. Vad Karlsson hette i förnamn visste inte Cornelius. A. Karlsson stod det på dörren och han hade aldrig frågat. Karlsson hade alla sagt och han såg inte ut att ta illa vara. Att Karlsson var änkling numera, det visste Cornelius med säkerhet då han varit på gumman Karlssons begravning. Hon hette Anna, det visste han också, för det var så hon kallades. Anna sa alla, inte gumman Karlsson. De hade varit grannar de senaste femtio åren och kände varandra väl. Starten var allt annat än bra. Ett himla liv de för de där ovanför. Maria var inte rädd att säga till. Det var så de lärde känna Karlssons. En uppfriskande uppriktig diskussion, som Maria sa leende när hon var tillbaka, är en bra ingång till vänskap. Dom var jättetrevliga. Grannsämjan hade hållit i sig. Anna och Maria blev vänner och senare kolleger, umgicks och hjälptes åt. Karlsson och Cornelius höll lite armbågs lucka. Chef som han var, Karlsson, antingen liberal eller högerman, det berodde på. Van att bestämma, rya och domdera på sin breda västgötska. Den knarriga rösten skar igenom märg och ben, som en nagel mot en griffeltavla och fick åhörarna att rysa. Ibland ville någon till och med täppa till truten på honom. Under årens lopp var det endast Cornelius som stått ut. Han lugnade ner sig när Anna dog. Blev mer inbunden och inte lika glad. Åldern jämnar ut och likar. Sorgen häller svart över vardagen, dämpar och håller fast. Karlssons barn hade inte tid, så Cornelius tog vid. Van att hjälpa de behövande och villig som alltid. I början lite frågande och trevande, men allteftersom kom de ihop på ett sätt som aldrig förr. Den gamla HÄGERSTEN 13 Mannen som slutade tala

14 Karlsson försvann bort, lät sig tas om hand och lät Cornelius hjälpa. Då pratade Cornelius och Karlsson lyssnade. Numera klädde Karlsson ensam deras vardag med tomma ord. Det var längesen nu vi pratade med varandra, tänkte Cornelius när han såg hur Karlssons mun oavbrutet tuggade väder. Att något hänt som intresserade Karlsson, det förstod Cornelius. Cornelius ögon var det inget fel på och förståndsgåvorna var orubbade, trots att han glömde mer än vad han kom ihåg. Han följde Karlssons blick, såg återigen på bilen som stod utanför där ett par yngre män rotade runt och öppnade upp, gjorde sig ingen brådska. B. Nilssons Flytt och Städ med sirliga, men något slitna blåa bokstäver. Den ena av männen stod lutade mot kapellet och rökte en cigarett, skrattade till och hostade samtidigt, pekade bort. Cornelius såg inte på vad. Vad var det för märkvärdigt med en gammal lastbil, tänkte han frågande och skakade på huvudet, såg upp på Karlsson som med glödande ögon såg på det som försiggick. En lastbil har väl alltid varit en lastbil? Cornelius kunde förstå varför folk inte hade tyckt om Karlsson. Han är som han är, fast inte på samma sätt. Karlsson var tio år yngre, pratade om allt och alla, sa samma saker om och om igen, men han borde skratta mer. Rena barnet fortfarande. Skulle nog leva längre än mig. Kanske bli lika gammal som gumman Gustafson. De satt på samma plats som när de bar ut gumman i en klumpig svart kista. Det var vinter och vitt ute, himlen var blå och solen nådde precis över hustaken. Han och Karlsson gjorde vad de brukade göra, satt vid köksbordet och drack en kopp kaffe med dopp och tittade ut över gården. Karlsson skruvade på sig och smuttade på kaffet, masserade sig i korsryggen. Också det en vana. Inte händer det mycket, muttrande Karlsson och såg sur ut. Illa stolar har du också. Ute på gården var det lugnt och stilla. Snön låg i små bruna drivor lite överallt. Peterson kom ut med en soppåse i ena handen och en käpp i den andra. Stappligt letade han sig fram mellan snöhögarna mot soprummet. Som han brukade göra. Han är punktlig han, Peterson, sa Karlsson grötmyndigt och tittade på klockan. Två minuter senare än igår, men det får väl duga. En stor svart bil körde fram och fick Peterson att hastigt flytta på sig. Som en skrämd kaninunge. Ut klev två män klädda i svart kostym och lågskor HÄGERSTEN 14 Mannen som slutade tala

15 Nu händer det något. Karlsson knackade på Cornelius axel och visade. En av männen öppnade bakluckan och började dra ut en svart kista. De båda männen i svart såg blasé ut, som ett arbete de sysslat för länge med gör dem till. Den ena tände en cigarett, lutade sig tillbaka och blåste ut en puff, sa något. De skrattade så att kistan höll på att glida ner i backen. Nu ska de hämta gumman. Gumman hade varit krasslig sen gubben hennes gick före för ett par år sen. Hon blev sig inte lik efter det, vissnade ihop på ett sätt som ingen trodde var möjligt. Kroppen blev bruten och grå. Som den ska bli på oss alla. Karlsson visste vad som skulle hända. Sanna mina ord, henne bär de snart ut med fötterna före. Det är snart slut med gumman. Karlsson visste också vad det berodde på. Hon har blivit tyst. Livet vill inte ut längre. Karlssons åsikt brydde sig inte Cornelius om. Han visste bäst, men det sa han inte. Han hade tröttnat att prata för döva öron. Hon har väl sagt vad hon behöver säga och vill nu tänka över sina gärningar innan det är för sent. Det var på det viset det var. Alla trodde Karlsson hade fel, men det sa de inte högt. Ville väl inte såra. Tiden, sa Cornelius när han var ung och som ville lyssna. Tiden är det enda som gör allt bra igen. Sen skrattade han gott, för han tyckte att han sagt de finaste och mest trösterika ord som fanns. Nu, på äldre dar visste han bättre. Tiden tar alltid ut sin rätt. Sanna mina ord. Dåliga nyheter sprang han inte med. Inte ens till Karlsson, men Karlsson fick rätt vad gällde gumman. Till slut. De båda männen i sina svarta kostymer kämpade klumpigt i snömodden med henne. Motsträvig in i det sista. Bilen stod med bakluckan öppen och väntade som dödens glupande och omättliga käft. Peterson vände ryggen till. Ville väl inte se vad som väntade. Cornelius och Karlsson såg däremot på med intresse HÄGERSTEN 15 Mannen som slutade tala

16 Cornelius tänkte på hur det gick till när hans Maria stängde ytterdörren bakom sig för sista gången. Hon kunde i alla fall gå ut genom dörren själv. Han skrattade till av stolthet, tyst så att ingen skulle höra. Hans Maria gick av egen kraft mot sin död. Obeveklig och stark in i det sista. Han hade sträckt fram sin hand för att stödja, men hon slog bara till den. Lille gubben, sa hon med en röst som fortfarande tröstade. Jag är inte död på länge än. Jävla förbannade skit Adolf Hitler. Det var inte så det var tänkt. Nu ska vi leva gott på statens pengar, sa han skrattande, log och klappade Maria i baken. Nu ska vi ha det bra, gumman. För all framtid. Det var dagen efter hans pensionering. Maria log kärleksfullt tillbaka, höll med honom och strök sin hand mot hans kind, samtidigt som hon tänkte på den stora knölen i sitt högra bröst. Stor och hård som en valnöt var den, skrämmande i sin okända hårdhet och som livet självt var för de som inte hade. Hon ville inte oroa honom, inte nu när deras nya liv skulle börja. Hans leende sa allt, hans skratt och de små hoppsasteg han alltid tog när humöret var det rätta. Hon gick i alla fall ut genom dörren själv. Det var så han tänkte på henne. Stark in i det sista. Starkare än han själv. Hon accepterade sjukdomen för hans skull. Alltid för hans skull. Knappt fyrtiofem år fick de tillsammans och något annat än vänliga ord kom han inte ihåg. Från den första dagen. Det näst sista hon gjorde i livet, var att be om ursäkt. Förlåt mig Cornelius, sa hon med en svag röst där hon låg i sin vanliga säng. Nu ser det ut som om du får begrava mig i alla fall. På sjukhuset sa hon sina sista ord. Jag ångrar inte en dag med dig, men nu vill jag tänka på mitt liv den tid jag har kvar. Den dagen blev Cornelius kvar i sinnet. Ibland, när han inte tänkte efter, så var han på väg ut och upp till henne, så att hon inte skull behöva ligga ensam i sin säng. Han skulle bara upp till henne en sväng under lunchen. Idag var den stunden kommen för honom som för alla andra, tiden hade kommit i kapp. Att tänka på sitt liv den tid som fanns kvar. Han hade det bra. Trots allt. Det kunde vara lite ensamt ibland. En kall och tom säng och ingen att prata och munhuggas med. Man skrattar mindre, då man inte har någon att skratta med. Det var det han lärt sig. Tystnaden som inte hörs HÄGERSTEN 16 Mannen som slutade tala

17 Maria var den första som försvann från honom, sen var det några andra gamla vänner. En efter en dog de alla bort. Det var då han började tänka på Hitler igen, den förbannade lilla österrikaren som stal allt svenskt järn under kriget och gjorde så att han knappt kunde få ett arbete och lägga sina tak av plåt. Sen försvann även det entoniga surrandet från köksfläkten. Han skakade missnöjt på huvudet där han satt på bänken, ville inte tänka på Hitler och den gamla fläkten. Han tittade på de två barnen i sandlådan istället. Den lilla flickan, ljushårig och lockig och med ett klingande skratt. Pojken, ungefär ett år yngre och på väg mot sitt andra. De satt i ena hörnet och bakade sandkakor av hjärtats lust. Flickan gjorde det flickor gör, styrde och ställde. Dockorna satt strategiskt utplacerade, så att de alla kunde se vad de lekte. Pojken var för ung ännu. Det kändes bra att se på barnen. Tankarna på allt det gamla försvann, den inbrända bilden på Hitler bleknade bort och det var som om han kunde höra skrattet igen. Han skrattade till inombords. Om han varit sextio år yngre kunde de ha varit de barn som han och Maria aldrig fick. Nog försökte de allt. Han log åt minnena. De försökte och försökte så länge Maria sa att det var möjligt, men ingenting hände. Inget barn började växa i hennes mage. För varje år som gick, ökade besvikelsen och desperationen. Han skakade på huvudet. Det skulle vara gott med en kopp kaffe, tänkte han istället medan han såg på barnen, lät det svarta försvinna för den här gången. Undrade var Karlsson var. Längtade nästan efter honom. Barnen hade det bra i sandlådan. Lyckliga och bekymmersfria såg de ut att vara, lekte fint och tog hand om varandra. Han log och tog in deras värme. Ur fyrans dörr kom en ung kvinna sakta gående. Cornelius såg henne i ögonvrån och riktade blicken istadigt rakt fram. Barnen i sandlådan såg henne, den lilla flickan sken upp och vinkade hastigt innan hon fortsatte med vad hon nu gjorde HÄGERSTEN 17 Mannen som slutade tala

18 Kapitel 2 Cornelius och hörapparaten Hvari vi får vara med om hur Cornelius och Karlsson lär känna den nyinflyttade Anna Sofia och hennes barn, samt vi äfven får veta varför Cornelius åter börja använda sin hörapparat. Den unga kvinnan kom och satte sig bredvid Cornelius. Det är fint här, sa hon tyst, som för sig själv. Lugnt och tyst. Jag tror det är bra för barnen här, sa hon också och log. Cornelius log till svar, för den unga kvinnan utstrålade en sådan värme att varje man måste vara tyst och le i hennes närhet. Jag flyttade in för två veckor sedan. Barnens pappa försvann. Hon tittade upp och pekade mot sin balkong. Cornelius ryckte på axlarna hastigt några gånger, höll med henne. Det var förunderligt att se hennes leende ansikte, hon gick tvärsigenom utan att han gjorde någonting. Han pekade på sina öron och skakade på huvudet. Den unga kvinnan la sin hand på Cornelius axel och log. Det är fint här, sa hon mjukt och textade med läpparna. Lugnt och tyst. Hon flyttade sig lite närmare och tacklade honom försiktigt, axel mot axel. Som om hon ville flytta in hos honom. Cornelius flyttade sig en bit bort. Som för att förbereda sin flykt. Så du varken hör eller pratar, la hon till och skrattade. Barn hör aldrig vad man säger. Och inte pratar de begripligt heller. Cornelius tänkte. Förr var det många barn här. Sen var det många ungdomar som förde bus. Och sen blev det tyst, så tyst. Och sen blev allt annorlunda. Gammalt på något sätt HÄGERSTEN 18 Mannen som slutade tala

19 Vi kommer att få det bra här, sa hon som om hon behövde övertyga sig själv. Vi kommer att få det bra här. Jag vet det. Snygg skjorta, la hon till och nöp försiktigt i det urblekta röda tyget, men kanske lite för stor och så skulle den behöva strykas. Sen sa hon inte så mycket mer. De satt bredvid varandra. Lite längre ifrån nu än innan. En svag ljum vind kom farande, lekte runt och virvlade åter upp lite damm. Den lilla pojken hostade till och den unga kvinnan for omedelbart upp. Hon lyfte upp den lille, torkade av lite snor och tittade efter i blöjan. Satte honom åter i sandlådan. Fina barn hon har, tänkte Cornelius och såg förundrat på hur hon med van hand bollade med de små utan att de tycktes ta illa vara. En stor tung lastbil brölade till, ett par däck tjöt och någon tutade. Där utanför. Cornelius såg upp och vinkade glatt mot en tunn figur som sakta kom gående mot dem. Där utifrån. Karlsson närmade sig bänken. Han hade en liten lila påse i handen och ett glatt leende tvärsöver det gamla insjunkna ansiktet. Han såg lite sned ut där han sakta och lätt haltande kom gående mot dem. Karlsson var en av dem som fortfarande gick in och ut genom porten. Den unga kvinnan lutade sitt huvud mot Cornelius axel. När Karlsson kom fram såg hon glatt upp. Sätt dig och berätta, sa hon och slog med handen i bänken. Skrattade till. Så kanske du kan visa vad du har i påsen sen. Karlsson var fordom snål. Det var inte många som lämnat hans bord mätta och otörstiga. Det var en visa bland vännerna att skulle man gå från familjen Karlssons tillställningar med mat i magen och yrsel i kroppen, så var det bäst att både ta sig en bit och ett par supar innan. Det var då det. Nu var det bara Karlsson kvar och inte var han snål längre. Frid över alla andras minne. Karlsson satte sig försiktigt bredvid henne, lite brydd. Ställde påsen försiktigt i skydd av sitt ben. En ny människa på deras gård. Det var något nytt och så hade hon, donnan de tidigare sett flytta in, tagit hans plats. Cornelius såg roat på Karlsson. Om det invanda rubbades kunde hela Karlssons värld gå under. Hans min sa allt, läpparna spändes, blicken flackade och han började stamma lätt. Taffligt var ordet, tänkte Cornelius knarrigt. Osäkert. Anna Sofia, sa kvinna glatt och sträckte fram handen, brydde sig inte det minsta. Det är mina barn i sandlådan. Jag är nyinflyttad HÄGERSTEN 19 Mannen som slutade tala

20 Ka.. Ka.. Karlsson, stammade Karlsson med sin gammelknarriga röst, försökte få det att låta som om han menade vad han sa. Kul med ungar på gården igen. Sen sa de inte så mycket mer. Två gamla grannar, som levt i samma hus i snart femtio år, satt stilla och försagda som två skolpojkar, medan en nyinflyttad ung tvåbarnsmor satt mellan dem. Skratta, tänkte Cornelius desperat. Ett gott skratt löser världsfreden. Har han fått en stroke? Han säger ju ingenting. Är han döv? Karlsson hajade till när Anna Sofia sa något, pekade på Cornelius. Närå, svarade Karlsson lite mer säkert och hemtamt nu. Han har bara glömt hörapparaten hemma och talar gör han om han vill. Du får skrika i örat om du vill han ska höra. Anna Sofia. Och det är mina barn Lilli och Gustav. Hon skrek så att det ekade mellan husen, ljuden rullade runt. Skrattade. Cornelius kände hennes varma andedräkt smeka hans öra. Anna Sofia är ett vackert namn, tänkte Cornelius mjukt. Låter lite gammaldags. Lilli och Gustav är riktiga rekorderliga namn. Fina. Cornelius hade alltid vurmat för det som var gammalt. Förr, när det gamla var nytt tyckte han inte om det, men nu när det förut nya var gammalt och invant, var de hans bästa vänner. Det var bara sina hörapparater han inte tyckte om, trots att de var av en tidig och gammal modell. Det var väl därför de låg kvar vid sängbordet. Jag kanske skulle börja använda dem igen, tänkte han, förvånad över sin egen tanke. Nu när det har kommit en ny röst. Cornelius såg på Anna Sofia. Stirrade försiktigt, under lugg, som om han ville se om hon var värd att lyssna på. Han såg hennes leende mun, la märke den stora gluggen i nedre tandraden, som om någon slagit ut ett hål med något hårt. Han hade sett typen av kvinna förut. Samma jäktade leende som hemtjänstens folk och samma familjära beteende. Som om de kände honom. Han kände inte henne, blev svart i sinnet och snörpte till på mun, krispig i tonen. Maria sa alltid att man skulle ta steg för steg, för att lära känna varandra. Sen fick man ta på varandra. En sak var annorlunda. Hon hade ingen blå rock på sig och inga gula gummihandskar heller. Som hemtjänstens unga stressade damer HÄGERSTEN 20 Mannen som slutade tala

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna SE Skiss till de första 14 sidorna Rolf H Reimers Texten skrevs ursprungligen i april 1990 efter två inte helt lyckade operationer när jag låg på sjukhuset på grund av näthinneavlossning. Den handlar inledningsvis

Läs mer

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett

Läs mer

texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala

texterna till innan. under. efter samtliga skrivna av sandra vilppala texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala himlen och golvet och det jag är fattig utan dig urholkat pank och dessvärre mindre än jag trodde när du fattas du är som en cirkus

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort.

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. 1 OM ATT VARA HUND Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. H ar du någon gång undrat över hur det är att vara en

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

En helande Gud! Av: Johannes Djerf

En helande Gud! Av: Johannes Djerf En helande Gud! Av: Johannes Djerf Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31 32. Vi läser Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick nytt liv. Vi vet inte riktigt,

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid

Läs mer

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN olycklig: - Oj oj oj, var bar min egen lilla snalla bjornpojke tagit vagen, sa

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 051 Arbetsfyllt och strävsamt har Ditt liv varit Lugn och stilla blev Din död. 052 053 Du bäddas i hembygdens Det suckar av vemod

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007 Måndag 27 december Så fort jag vaknade i morse, tänkte jag: Jag är så glad. Så särskilt glad. Varför är jag så glad idag? Julaftonen var ju över för tusen år sen. Inte hade jag tappat några nya tänder.

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006 Zackarina hade målat en tavla, med vattenfärger. Den hade inget namn, men den var stor och fin och lysande blå, med stänk och prickar i gult och rött, och nu ville hon sätta upp den på väggen. Jag måste

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Babybojen. Bad i hemmet för små barn

Babybojen. Bad i hemmet för små barn Babybojen Bad i hemmet för små barn Att bada med små barn Fler tips: Att göra före badet 1. Vattenvana - övningar i badet för de minsta När kan min bebis bada Att tänka på Tips när ni badar 2. Övningar

Läs mer

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA Daniel Lehto 2011 daniellehto@yahoo.se Till Julia PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO Pappa jobbar på ett boende för gamla människor. Det är ett roligt

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013 Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det.

Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det. 1 Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det. - Vi hinner inte om du ska hålla på och bråka. - Jag

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Babysång Öppna förskolan Sävsjö

Babysång Öppna förskolan Sävsjö Babysång Öppna förskolan Sävsjö 1. Hej, hej på dej Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n. Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n 2. Jag kan klappa

Läs mer

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade på morgonen. Fåglarna kvittrade och solen lyste. Jag gick ut ur den trasiga fula dörren. Idag var det en vacker dag på gården. Jag satte mig på gräset vid min syster.

Läs mer

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze Vem vinkar i Alice navel av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia

Läs mer

Latte i lådan Mette Vedsø

Latte i lådan Mette Vedsø Lärarmaterial SIDAN 1 Boken handlar om: Kamal vill gärna ha ett eget marsvin, men hans mamma tycker inte att man ska ha djur i bur. Nu ska Kamal ta hand om Klaras marsvin, Lotto. Han är jätteglad för det.

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina bodde i ett hus vid havet med sin mamma och sin pappa. Utanför huset växte två björkar, och mellan dem hängde en hängmatta. Just i dag var hängmattan ett sjörövarskepp, och på det skeppet var

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

Ett brott är ett brott... av Lovisa Wirdemo

Ett brott är ett brott... av Lovisa Wirdemo Ett brott är ett brott... av Lovisa Wirdemo Tommy och Flisen hoppar av bussen vid Lilla torget i Alingsås. Skall vi sticka till godisaffären, undrar Flisen ivrigt och känner efter i byxfickan efter 50-

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Om författaren. Om boken Det handlar en tjej som hittar ett monster i en källare. Tjejen heter Sara och går i Årstaskolan.

Om författaren. Om boken Det handlar en tjej som hittar ett monster i en källare. Tjejen heter Sara och går i Årstaskolan. Om författaren Namn Linnéa Ålder 9 år Intresse Handboll och teater Böcker som jag inspireras av Twilight 1 Familj Min storasyster, min mamma och min pappa Tidigare utgivna böcker Den magiska dörren Tackar

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

Mina luktar i alla fall inte

Mina luktar i alla fall inte Mina luktar i alla fall inte ANGELICA SKA BÖRJA på ett nytt dagis. Hon har känt sig pirrig hela morgonen och det var svårt att äta ostsmörgåsen till frukost. Magen är full med kittlandes fjärilar som gör

Läs mer

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen

Läs mer

böckerna om monsteragenten nelly rapp: Besök gärna www.martinwidmark.se där författaren läser och berättar.

böckerna om monsteragenten nelly rapp: Besök gärna www.martinwidmark.se där författaren läser och berättar. böckerna om monsteragenten nelly rapp: Monster-akademin 2003 Frankensteinaren 2003 Varulvarna 2004 Trollkarlarna från Wittenberg 2005 Spökaffären 2006 De vita fruarna på Lovlunda slott 2007 Häxdoktorn

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 11 Mina händer. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 11 Mina händer. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 11 Mina händer En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Smaken

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

KEA FIRAR LIVET D et var en spänd stämning i skolan den där dagen när resgruppen skulle utses. De hade jobbat så länge med projektet, och nu skulle till slut resan bli av. Fyra elever i fyran och två lärare,

Läs mer

Jag heter Elli, jag är 11 år. Jag har långt blont hår och gröna ögon. Jag brukar ha kläder från Hollister och Ambercombie & Fitch.

Jag heter Elli, jag är 11 år. Jag har långt blont hår och gröna ögon. Jag brukar ha kläder från Hollister och Ambercombie & Fitch. Varulven Jag heter Elli, jag är 11 år. Jag har långt blont hår och gröna ögon. Jag brukar ha kläder från Hollister och Ambercombie & Fitch. Jag bor ute på landet så det är ganska långt till skolan så jag

Läs mer

Elever vid Kista folkhögskola berättar om. Min första tid i. Sverige

Elever vid Kista folkhögskola berättar om. Min första tid i. Sverige Elever vid Kista folkhögskola berättar om Min första tid i Sverige Baarlin berättar om första tiden i Sverige Jag heter Baarlin. Jag kom till Sverige i juli 2005. Jag åkte till Finland. Jag satt i arrest

Läs mer

Nu bor du på en annan plats.

Nu bor du på en annan plats. 1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade

Läs mer

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER Cindy Sherman är nästan alltid själv med i sina fotografier. Hon klär ut sig och spelar olika roller framför kameran. I

Läs mer

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade många gäster från utlandet. En av dom tyska prinsarna uppvaktade

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

Sagan om kungafamiljen Silver

Sagan om kungafamiljen Silver Sagan om kungafamiljen Silver Det var en gång för länge sen en familj som hette kungafamiljen Silver. De bodde i ett stort slott. Runt slottet var det en bred vallgrav. Muren var gjord av silver med guldstjärnor

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag

Läs mer

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld Douglas Foley Habib: Tre gånger guld Tidigare utgivet av Douglas Foley: Ingen återvändo 2001 Shoo bre 2003 Habib: Meningen med livet 2005 Habib: Friheten minus fyra 2005 Habib: Paris tur och retur 2006

Läs mer

ska säga att kycklingen smakade bra, en kod, som om det var tolv år och lekte en

ska säga att kycklingen smakade bra, en kod, som om det var tolv år och lekte en När hjärtat har väntat Leendet från söndagen får henne att drömma sig bort. Hon kan fortfarande inte tro det. Snart är Åke där. Om igen rättar Berit till kuddarna i soffan. Listerna och dörrkarmarna skiner

Läs mer

Pjäs till Piratresan En drake på besök Piratresan 31 st Rekvisita

Pjäs till Piratresan En drake på besök Piratresan 31 st Rekvisita Pjäs till Piratresan I pjäsen En drake på besök träffar ni 29 pirater samt måsarna Mårten och Måns. Hela gänget håller till på Alfabetsön när de inte seglar runt på de sju haven på skeppet Salta Maria.

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012 En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69

Läs mer

Utdrag från Lpfö 98/10,s9-11.

Utdrag från Lpfö 98/10,s9-11. Vi erbjuder sånger och rörelselekar i vår verksamhet som stimulerar och utmanar barnens lärande och utveckling. Förskolan strävar efter att varje barn: utvecklar sin identitet och känner trygghet i den,

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 I huset vid havet var det lördag, och i köket stod mamma och diskade. Zackarina höll henne sällskap, så att hon skulle ha det lite roligare. Hon rullade omkring på golvet, fram och tillbaka, och ylade.

Läs mer

Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om.

Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om. 4 Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om. Men mellan ett som hon minns och ett annat som hon också minns

Läs mer

Stanna tiden. Vi kan inte stanna tiden Bara sitta ned och åka med Vi kommer med musiken, åt er

Stanna tiden. Vi kan inte stanna tiden Bara sitta ned och åka med Vi kommer med musiken, åt er Stanna tiden Vi kan inte stanna tiden Bara sitta ned och åka med Vi kommer med musiken, åt er Vi tar ingenting för givet Vi är glada att ni kommit hit Vi kommer med musiken, åt er Vi kan inte stanna tiden

Läs mer

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE HOTELL GYLLENE KNORREN: DEN MYSTISKA GÄSTEN Text: Måns Gahrton och Johan Unenge 2008 Bild: Johan Unenge 2008 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Formgivning

Läs mer

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar Mötet med det okända I en av de små byarna i Ghazni som ligger i östra Afghanistan bodde det fattiga familjer. Byn kallades för ''Nawdeh''. De flesta män i byn var jordbrukare, affärsmän, bönder och vissa

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 9 Tove och Andreas. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 9 Tove och Andreas. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 9 Tove och Andreas En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013

Läs mer

Grodor. Malmö Naturskola. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de

Grodor. Malmö Naturskola. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Grodor Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Fel. Grodor har både öron och svans. Öronen sticker inte ut på kroppen som på människor men de finns där. Örat syns

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom

Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom Gör övningarna i den takt som känns bäst för dig. Skippa övningar som inte känns bra eller som du får mer ont av. Du ska känna dig pigg efter programmet! 1. Övningar

Läs mer

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare Flicka försvunnen - funderingsfrågor, diskussionsfrågor, och skrivövning Ämne: Svenska, SVA Årskurs: 7-9, gymn, vux Lektionstyp: reflektion, diskussion, skrivövning Lektionsåtgång: 2-5 Introduktion Flicka

Läs mer

Innehåll 8 noveller om otrohet

Innehåll 8 noveller om otrohet Innehåll 8 noveller om otrohet Frågan? 11 Herre, skydda mitt barn 15 Ärlig. Jävligt konstigt ord 51 Platt mage 63 Love 69 Nu talar jag 75 Tre (hon) 80 Klara 123 7 Frågan? När jag tittar ut från fjortonde

Läs mer