Byggnadsapoteket ger hus friskvård Anette Ringbom Jari Ahlqvist

Transkript

1 Byggnadsapoteket friskvård ger hus Byggnadsapoteket i Billnäs vackra bruksmiljö är en guldgruva för den bygg- och inredningsintresserade. Ett mer passande namn får man också leta efter. Här hittar man garanterat botemedlet till sitt sjuka hus eller kan bli ordinerad effektiva huskurer. I 15 års tid har Byggnadsapoteket funnits och erbjudit byggare och renoverare allt som behövs för att restaurera ett hus, från sockelstenar till taktegel och allt där emellan. Vi har också egen tillverkning av dörrar och fönster och en egen smed som smider beslag, kakelugnsluckor, gångjärn och allt man kan tänkas behöva inom smide. Man kan beställa exakt det man saknar, berättar Anette Ringbom, som tillsammans med Jari Ahlqvist inledde verksamheten år Innan verksamheten kunde starta flyttade man Bjärnå gamla

2 prästgård till Billnäs och grundrestaurerade det vackra huset från 1768 det tog cirka fyra år. Den över 100 år gamla Saurun koulu, också från Bjärnå, gör den gamla prästgården sällskap på gårdsplanen och fungerar som utställningslokal samt inhyser en snickeriverkstad. Båda byggnaderna är alltså hitflyttade, stock för stock. Prästgården hade stått tom i 25 års tid och gårdsplanen var så igenvuxen att man knappt såg byggnaden på tio meters håll. Det växte en björk genom verandataket. För att få hit Saurun koulu-huset behövdes det 14 österbottniska karlar som på nio veckor tog ner och satte upp huset på nytt, samt byggde stenfoten. Det var en imponerande insats! berättar Anette. Det är knappast en överdrift att kalla Byggnadsapoteket för ett livsprojekt och en livsstil. Det krävs ihärdighet och långsiktigt tänkande för att bygga upp en verksamhet som denna. Man måste tro på det man arbetar med och ha siktet inställt på framtiden. Och det gäller att ha produkter och föremål som tål att synas i sömmarna. Produkterna Byggnadsapoteket är så lika originalföremålen som möjligt. i Tyvärr har vi i Finland en tendens att tycka att det räcker om något är lite ditåt, jämfört med Sverige där det finns en större kulturmedvetenhet. Men om man vill rusta upp ett gammalt hus och använda sig av den stil som är rätt för huset så kan man hitta vad man söker hos oss. Vi satsar på att också nya produkter ska vara exakt lika som originalet. Man ska kunna komplettera det gamla utan att man ser vad som är nytt. Anette visar en kampanjprodukt som gör det möjligt att återuppliva gamla fotogenlampor. Många har vackra fotogenlampor som står och dammar där hemma men drar sig för att använda dem, eftersom det finns risk för att man sotar ner hela rummet. Men den här insatsen är fenomenal. Du kan enkelt ta bort brännaren ur lampan och skruva in den här, utan att förstöra originalet. Så kan du tända lampan med ström i stället. Byggnadsvård och reservdelsbank Byggnadsapotekets ledord är byggnadsvård och i det ingår också att de nytillverkade produkterna ska vara hantverksmässigt

3 tillverkade och ekologiska, och ha så liten miljöbelastning som möjligt. Hit räknas också transporterna, som inte får gå tvärs över hela världen: Vi har kontroll över hela tillverkningsprocessen, så här hittar man inget made in China eller made in India. Produkterna kommer från Finland och resten av Europa. Till exempel en gammal pansarvagnsfabrik i Polen tillverkar mässingsföremål som vi säljer här. Man kan också få tag i gamla föremål via vår reservdelsbank. Folk kontaktar oss och säljer gamla saker till oss och dem säljer vi vidare i reservdelsbanken, berättar Anette. Till och med hela kakelugnar går det att få via oss, för tyvärr rivs de ut i många stadslägenheter när man vill renovera lägenheten. Jag tycker det är synd att man förstör de vackra lägenheterna genom att ta bort kakelugnarna, men tyvärr förekommer det. Yngre människor, speciellt kvinnor, har blivit allt mer hälsooch miljömedvetna. När man får barn börjar man fundera över inomhusluften och vill ha giftfria färger, ekologiska material, färre kemikalier och ett sunt hus. Man behöver inte ha ett gammalt hus för att vara kund hos Byggnadsapoteket, utan bland kunderna finns också nybyggare och moderna hushåll. Alla som vill använda giftfria byggnadsmetoder, skapa en modern miljö med historiska kontraster eller använda sig av tidlösa armaturer kan hitta vad de söker i Byggnadsapoteket. Restaurera gamla hus Vad är Anettes bästa tips till den som står i beråd att restaurera ett gammalt hus? Vad ska man tänka på? När man restaurerar gamla hus är mitt bästa råd: välj inte nya, bearbetade material utan ta i stället så enkla material som möjligt. Bygg helst av trä, spån, lin, sten, bränt tegel och så vidare. Så fort man bearbetar ett material eller sätter in ett nytt system så startar en process. Till exempel golvvärme i gamla hus är problematiskt. Fukten kan inte röra sig genom golvet som den ska. Om man tar bort de traditionella värmeelementen under fönstren blir det imma på dem och man måste kanske byta fönster. Då blir det för tätt och det finns inte utrymme för modern ventilation i ett

4 gammalt hus. Det ena leder till det andra. Man startar en ond cirkel som man inte kunde förutse när man satte in golvvärmen. När man restaurerar borde man tänka på att bygga på samma sätt som man byggde förr. Tilläggsisolering är inte bra för gamla hus och kan ge dålig inomhusluft. Om man sätter in nymodigheter som laminat eller plastmatta i ett gammalt hus kan det uppstå fuktskador. Man kan till och med få hussvamp på grund av fukten som byggts in eftersom golvet blivit för tätt, säger Anette. Det får gärna vara helt tätt där man har vatten, så en duschkabin är bra. I resten av badrummet kan man med fördel använda uppsugande material, till exempel ha kalkrappade väggar eller träytor som suger upp fukt. Det är bra att tänka på att fukt ska kunna vandra utåt. Också moderna vattenbaserade färger innehåller plast, liksom moderna tapeter är plastbestrukna. Har man ett stockhus så behövs tapeter och färg som är totalt plastfria, annars blir det för tätt. Vi säljer Allbäcks färger, som är ekologiska och inte innehåller plast. Det är den enda linoljefärgen i Norden där hela tillverkningsprocessen är miljöcertifierad. Färgerna används i alla museiprojekt i Sverige. En annan bra sak med dem är att man ofta kan använda samma färg till olika ändamål, vilket går stick i stäv med hur den moderna färgindustrin annars resonerar. Inom den moderna färgindustrin vill man hellre sälja så många olika sorters färger som möjligt, säger Anette. Ett annat enkelt sätt att göra om föremål på är färgen Byta Yta. Byggnadsapoteket säljer av de läckra små burkarna med färger som man först stryker på ytan som sedan vaxas för att byta yta. Mer information om detta finns på byta-yta.se. Utbildning av fönsterhantverkare Vartannat år utbildar Byggnadsapoteket tio fönsterhantverkare. Det hela startade med kursen Gamla hus ger nya jobb vid Yrkesskolan Sydväst, där EU-medel som var öronmärkta för att få in kvinnor i mansdominerade branscher användes för att

5 utbilda fönsterhantverkare i Ystad i Sverige och Billnäs i Finland. Nuförtiden sköter Byggnadsapoteket hela utbildningen med max tio deltagare och två lärare. Endast de som utexamineras får gå med i föreningen Finlands fönsterhantverkare som kan kallas för fönsterhantverkarnas skrå. Tack vare föreningen och den enhetliga utbildningen kan fönsterhantverkarna lämna in offerter på större uppdrag tillsammans och uppdragsgivaren kan vara säker på att yrkeskunnigt folk med samma kvalitetskrav och yrkeskunskap utför arbetet. Byggnadsapoteket ordnar också timringskurser och korta fönsterrenoveringskurser för intresserade. Goda råd och handbok Förutom i Billnäs finns Byggnadsapoteket rent fysiskt i Helsingfors. I webbutiken kan man också handla det man behöver. Fördelarna med att besöka Byggnadsapoteket i Billnäs eller i Helsingfors är att man kan få råd och svar på sina frågor, samtidigt som man får titta och känna på produkterna eller se hur tapeterna och färgerna ser ut på riktigt. Det är där den gamla skolbyggnaden kommer in i bilden där ger bland annat tapetserade väggytor en uppfattning om hur tapeterna ter sig i verkligheten. I Helsingfors är utbudet av utrymmesskäl mindre och mer inriktat på vad som kan be- hövas i lägenheter, men man kan förstås beställa allt ur vårt sortiment dit, säger Anette. Byggnadsapoteket har också gett ut en egen handbok som är ett gediget, rikt illustrerat och tvåspråkigt verk. I den, liksom i själva Byggnadsapoteket, hittar du allt du behöver inom byggnadsvård och traditionell nybyggnation. Text: Sophie Kawecki

6 Lurviga kompisar på besök Suomen Karva-Kaverit Finlands Lurviga Kompisar är en registrerad förening som fungerar på frivillig basis och gör besök för att glädja äldre människor, personer med utvecklingsstörning, barn och unga på barnhem, daghem, skolor och vid olika evenemang. Föreningen Finlands Lurviga Kompisar r.f. sysslar med djurunderstött arbete, där man med djurens hjälp gläder och förstärker människans hälsa och sociala välbefinnande, förebygger hälsoproblem hos människor och stöttar människor som drabbats av olika svårigheter. Föreningen, som är tvåspråkig, grundades av Maarit Haapasaari i S:t Karins år Penningautomatföreningen stöder via ett projekt kompisarnas arbete. I dagsläget finns det ungefär 500 medlemmar runt om i landet

7 och fler kommer till, berättar Pia Pärssinen som är föreningens koordinator i Jakobstad. Senaste år registrerades 186 som lurviga kompisar. Pia som själv har hundkennel, fick kontakt med Maarit i samband med att Maarit köpte en valp av henne och började berätta om verksamheten. Inom föreningen har man märkt en stor efterfrågan i hela landet. Föreningen har nu verksamhet på 35 orter och kontaktuppgifter finns på föreningens hemsida. Man välkomnar nya aktiva förare och djur till verksamheten samtidigt som man hoppas att allmänheten får upp ögonen för verksamheten. Det finns verksamhet på många olika platser i landet och vi utvecklas vidare hela tiden. Särskilt intresse för verksamheten ser man under sommarhalvåret då man kan ha aktiviteter utomhus, men verksamhet ordnas året runt. För tillfället hör man mycket om terapihundar, vårdhundar med flera och man vill från föreningen poängtera att de lurviga kompisarna inte har den utbildningen som man behöver för att kunna kalla sig terapi- eller vårdhund. Vårt syfte är egentligen ett annat. Vi vill förmedla glädje åt dem vi besöker och kanske vara sällskap åt en som är ensam, bryta dagsrutiner och ge omväxling, ge dagen ett annat innehåll, hjälpa till socialt eller med ett problem som behöver lösas. Vara en kompis helt enkelt, säger Pia. Genomgår lämplighetstest De lurviga kompisar som gör besök har testats för att vara passande för föreningens verksamhet. De får inte vara rädda eller aggressiva utan ska vara pålitliga, lugna, sociala och glada. Vidare ska de komma överens med alla slags människor. De ska också kunna acceptera olika hjälpmedel, till exempel rullstolar och rollatorer. De lurviga kompisarna känns igen på sina orangeröda arbetsvästar eller rosetter. Då jag sätter på västen på hundarna hemma vet de liksom om att de är på väg på ett jobbuppdrag, skrattar Pia. Det är snarare fråga om vilka djur som lämpar sig för verksamheten än vilken art eller ras.

8 I verksamheten finns katter, hundar, renar, marsvin, åsnor, kaniner, hästar ja, många olika djur som har testats och konstaterats vara lämpliga, berättar Pia. Tester som ordnas på olika håll i landet, innehåller en föreläsningsdel för föraren och den egentliga testdelen för djuret, och testet pågår 3 4 timmar. Man anmäler sig till koordinatorn inom den egna regionen och får efter anmälan till e-posten ett utskick med föreningens verksamhetsprinciper och blankett för medlemsanmälan och betalning av medlemsavgiften (50 euro per år). Avgiften innehåller testning av ett djur, medlemsavgift för innevarande kalenderår, verksamhetspass, djurets band/väst och försäkring. För övriga djur som hör till samma hushåll är avgiften 15 euro per djur. Hundar behöver också vaccineringsintyg. Om djuret klarar testet får föraren ett intyg och rätt att använda västen, som återlämnas om djuret inte längre är verksamt inom föreningen. Uppdragen inom regionen meddelas åt dem som genomgått testet och blivit godkända. Djurens förare är alla medlemmar i föreningen och fungerar frivilligt i verksamheten utan ersättning. Sprider glädje och skapar minnen När man deltar i testet förbinder man sig samtidigt att göra besök minst en gång i månaden, även om det inte är något tvång. Det är också föreningsmöten för de aktiva då och då. Man avtalar datum och tid för besöken med koordinatorn och det är bra både för föraren själv och platsen man besöker för planeringens skull. Var och en bidrar med några timmar i månaden av sin egen tid, och det är otroligt hur mycket glädje både man själv och de man besöker får av de timmarna. Man är helt enkelt med och skapar minnen, även om man egentligen inte gör någonting själv. Det är djuret som gör en stor insats.

9 När man är ny kan det kännas spännande att åka med djuret på besök, men man vänjer sig snabbt. Det kan till exempel handla om besök på ett åldringshem eller annan vårdavdelning. Det finns många äldre som haft djur tidigare och saknar det och då kan ett besök av en lurvig kompis vara efterlängtat. De kanske börjar diskutera sinsemellan om hur det är att ha katt eller hund och sina egna minnen av husdjur samtidigt som kompisen erbjuder närhet och lugn också för oroliga personer. Pia minns ett besök hon gjorde med sin hund Dolly och hennes valpar på en bäddavdelning. Patienter och anhöriga fick komma ut till parkeringsplatsen och träffa hundarna, ha valparna i famnen och så vidare. Det var en gammal man som började gråta då han hanterade valparna. Han mindes plötsligt hunden Musti, som han själv hade haft. Efteråt pratade han med personalen om sin hund och om hundflickan, som hade varit på besök med sina hundar. De lurviga kompisarna besöker också till exempel ställen som skolor, daghem och bibliotek. Där kan det till exempel handla om barn som behöver öva läsning eller skrivning och kan göra det tillsammans med en lurvig kompis, som inte skrattar eller härmar. Ibland ritar barnen teckningar som de vill visa djuret, säger Pia. En del av djuren kan också utföra olika trix. Hon berättar om ett barn med autism, som sällan rörde på sig och aldrig hade sprungit. Vi var ute i skogen med hundarna och plötsligt började barnet skrattande springa och leka tafatt. Där såg man att hundarna kan bidra med något som människan inte alltid kan. Vilken aktivitet det handlar om beror på vilken målgrupp man besöker och vilket djur man har tillgång till. Är det en häst kanske det handlar om ridning eller körning med kärra utomhus i stället. Man kanske går på picknick tillsammans eller åker pulka. Vi har bland annat en åsna i Joensuu som brukar utrustas med festkärra och medverka vid olika evenemang, på åldringshem och daghem och kör runt med människor. Ibland har man möjlighet

10 att få rida på den eller annars bara bekanta sig med det stora djuret. Besöken förmedlas av en koordinator Mycket av koordinatorernas engagemang går åt till kontaktskapande med ställen som kunde tänkas vilja ha besök av lurviga kompisar. Koordinatorn förmedlar också besöken, så man är en kontaktlänk mellan föraren och till exempel daghemmet. Ett besök tar ungefär en halv timme och anpassas för att passa in i exempelvis en avdelnings normala dagsrytm samtidigt som det inte får bli alltför ansträngande för djuret. Om man märker att någondera parten börjar tröttna är det bäst att avbryta besöket och fortsätta en annan gång hellre än att besöket fortgår för länge. Ibland finns det personer som av olika anledningar inte vill vara med i besöksverksamheten. Till exempel allergi och rädsla är begränsande faktorer. Då kanske man kan få följa med aktiviteterna litet på avstånd, funderar Pia. Själv har Pia två hundar och två katter som är med i verksamheten. Jag har också en valp på kommande som ska fostras in i verksamheten. Hur fostrar man en valp för att den ska passa in i verksamheten? Det är förstås alltid fråga om bra gener och lynne, men också om träning. Ett bra sätt är att ta med djuret till alla ställen man kan, till exempel till djurtillbehörsaffären Musti & Mirri kan man ta med sig djuret in i butiken och man kan åka till utställningar och röra sig bland de andra djuren. Efter att djuret är vaccinerat kan man också ta med det in till exempelvis åldringshem i famnen. Det är viktigt att vänja djuret vid olika människor, olika situationer, andra djur,

11 hjälpmedel men också cyklar och mopeder. Hos äldre djur är lynnet viktigt, men också äldre djur kan tränas för verksamheten. På så sätt är också testerna bra: den som är osäker kan få svar på om det egna djuret lämpar sig för verksamheten eller om man i så fall behöver träna mera för att kunna vara med eller om ett djur helt enkelt inte passar. Alla djur är inte lurviga kompisar i just den här betydelsen. Läs mera om Finlands lurviga kompisar på suomenkarvakaverit.fi/ Text: Lilian Westerlund Foto: Finlands lurviga kompisar r.f.

12 Med öga för former från skog och mark Möt konstnären och Bergöbon Lars-Göran Söderholm som fångar fåglar och andra motiv från naturen i sin träkonst. Lars-Göran Söderholm på Bergö har alltid tyckt om att arbeta med trä. Helst snider han, och då han snider blir motivet oftast en fågel. Jag har hållit på och snidat mer eller mindre sedan folkskolan, minns Lars-Göran. Redan då var jag intresserad av djur och natur och särskilt av fåglar, och det syns förstås i det jag gör. Fortsättningsvis tar han en sväng i skogen eller en tur med båten nästan varje dag innan han börjar arbeta. Det är bra att vädra upp sig och få bort lite spåndamm, säger han och skrattar. Han målar tavlor också, Lars-Göran. Hans konstintresse väcktes tidigt tack vare de besökande konstnärerna som dök upp på Bergö om somrarna. De brukade sitta nere vid stranden och måla. Jag tyckte det var intressant att se på och sen gick jag hem och provade själv. Har tusentalet verk bakom sig Lars-Göran Söderholm har varit konstnär på heltid sedan mitten av 1990-talet. Ungefär samtidigt började han snida mer på allvar även om han som sagt täljde träfåglar redan i folkskolan. Tidigare hade han ägnat sig mest åt målandet. Största delen av arbetet baserar sig på beställningar som Lars-Göran får in. Det kan vara alla möjliga motiv, allt från enorma väggmålningar och älgskulpturer i naturlig storlek till mindre tavlor, klockor och snidade småfåglar. Numera kallar Lars-Göran sig pensionär, men han konstaterar att arbetsmängden inte direkt har minskat för den sakens

13 skull. Han har aldrig gått någon konstutbildning utan är helt självlärd. Genom försök och misstag kommer man långt. Jag har kastat mycket som misslyckats under åren, säger han. Men ännu mer har lyckats och Lars-Göran gissar på att han hunnit med ett tusental verk. Hittills. Vissa av dem kommer jag inte ens ihåg längre. En gång stod jag och såg länge på en tavla och så frågade jag vem som hade målat den. Då började de skratta åt mig så jag förstod ju att det var min egen. Som konstnär uppskattar Lars-Göran friheten allra mest. Jag får hålla på med det jag tycker om och det känns bra att kunna sysselsätta sig här hemma på Bergö. Ryktet om Lars-Göran och hans skulpturer har nått en bra bit utanför Bergö även om Lars-Göran egentligen aldrig har gjort någon reklam för sig. Med jämna mellanrum dyker besökande grupper upp vid hans verkstad. Förra sommaren kom både mindre grupper och två fulla busslaster och ibland hittar till och med utländska gäster fram till Bergö. Jag har haft både tyskar och österrikare och till och med några från Brasilien på besök, berättar Lars-Göran. Han har också fått figurera i tidningar ganska många gånger. Särskilt minns han ett reportage som Suomen Luonto gjorde om hans fåglar. Med bandsåg, kniv och stämjärn Då Lars-Göran börjar på en ny skulptur är det först bandsågen som gäller. Han sågar fram formerna i grova drag. Jag brukar ha en klar bild redan från början av hur jag vill att det ska se ut. Sen är det ju en annan sak att det inte alltid blir som jag tänkt, konstaterar han. Efter att ha sågat ut grundformen byter han till kniv och stämjärn. Med hjälp av dem mejslar han fram detaljerna. Till sist ska arbetet målas, och i vissa fall monteras. Oftast målar Lars-Göran sina fåglars fjäderskrud ur minnet. Efter att ha studerat dem i många år sitter deras olika utseenden på näthinnan. Inne i en bod på gården står en samling skulpturer som inte varit beställningsarbeten utan som Lars-Göran har tillverkat

14 bara för skojs skull. Orrar och tjädrar flockas med blåmesar, bofinkar, skrattmåsar och rariteter som ortolansparven. Om Lars-Göran måste välja en favoritfågel bli det nog tjädern, och den återkommer många gånger i olika format bland hans verk. Lars-Görans fåglar har varit på utställning både här och var. För tre, fyra år sedan ställde jag ut vid hantverkets hus Loftet i Vasa. Innan utställningen tänkte jag att det nog knappast skulle gå att sälja några fåglar i stan, men där hade jag fel. Jag sålde mer än vad jag har gjort någon annanstans och fick fara och fylla på borden flera gånger, minns LarsGöran. Älgar i naturlig storlek Då Kuriren hälsar på håller Lars-Göran på och arbetar med två skulpturer av det större formatet. En älg håller på att ta form med ett skal av hönsnät ytterst och en skäggig gubbe i cylinerhatt och amerikanska färger väntar på slutfinishen och på att få en postlåda i händerna. Det här är Onkel Sam, säger Lars-Göran leende om den tjusiga figuren. Han beställdes av en man som hade varit i USA och ville ha en personlig postlådeställning. Älgen är också en beställning. Den är den tredje älgen i naturlig storlek som Lars-Göran tillverkar. Den första gjorde han åt sig själv. Den står nu ute vid vägen och blickar ut över de förbipasserande som kör från färjefästet in mot byn. Först hade jag placerat den alldeles vid vägen men så många bilar började tvärbromsa att jag blev rädd för att ställa till med en olycka. Så då fick den flytta några meter bakåt. Nu står den mera undangömt. Lars-Göran uppskattar att älgarna väger mellan tre och fyrahundra kilo. Det är grävskopa som gäller då de ska placeras. Då han tillverkar så här stora skulpturer är det andra material och verktyg än träet och stämjärnet som gäller. Först tillverkar jag en stomme av trä. Sedan fyller jag upp den med styrox och lättare material. Till sist formar jag ytan och detaljerna med hjälp av hönsgaller som jag täcker med ett

15 betonglager, förklarar han. En älg tar kanske sex eller sju veckor att tillverka, men då arbetar Lars-Göran inte på den oavbrutet utan ägnar sig åt andra projekt mellan varven. En egen konstrunda Naturen är som sagt ett av Lars-Görans största intressen och samtidigt en stor inspirationskälla. Lars-Göran brukar promenera och bara vistas i skogen eller vara ute på sjön, men han jagar också älg om höstarna och fiskar om vintrarna. Bärplockning och vedarbete hör dessutom till intressena. Han och hustrun Ulla bor alldeles vid vattnet. Om vintrarna är trädgården och Södersundet alldeles vita och det är tyst och stilla. Om somrarna kan de titta ut över blomsterprakten (som är Ullas verk) och ner mot sundet där fåglarna gärna samlas. En stor flock vitkindade gåsar, kanske fyrtio femtio stycken, brukar våga sig ända upp till verandan. Vi låter dem vara och jagar inte bort dem, de är så roliga att se på. Och så hjälper de till med både gräsklippning och gödsling, säger Lars-Göran. I närheten av hemmet startar en vandringsled som Lars-Göran har varit med och satt sin prägel på. Då vandringsleden kom till för ungefär tio år sedan blev den snabbt en av LarsGörans favoritrundor då han skulle ut med hunden Stella. Efter att ha gått längs den ett tag slog det honom att han kunde ta med någon fågel och placera ut den längs leden. Sen blev det bara fler och fler. Nu har jag satt ut kanske hundrafyrtio olika verk längs leden, både fåglar och fiskar och tavlor. Vissa av dem har varit där så länge att jag borde ta och restaurera dem småningom, konstaterar han. Text och foto: Johanna Granlund

16 Markus är mångsidig Markus Lytts berättar att han halkade in i musik- och teaterbranschen som på ett bananskal. Efter gymnasiet hade han inga konkreta yrkesplaner utan sökte på skoj in till en förberedande musikteaterutbildning i Bjärnum, Sverige. Och på den vägen är han fortsättningsvis! Markus Lytts kommer ännu i håg namnen på skolkamraterna som väckte lusten att hålla på med musik och teater hos honom. Det var under sista året i Vasa övningsskolas gymnasium som två flickor på musiklinjen, Maria Aldén och Jenny Mendelin, kom och frågade om jag ville vara med i den musikproduktion musiklinjen skulle göra som slutprojekt. Själv gick jag inte på musiklinjen, men det var brist på pojkar och de visste att jag tyckte om att sjunga. Det hela skulle utmynna i en konsert på Ritz i Vasa.

17 Visst, Markus sjöng och hade musicerat tillsammans med olika cover- och källarband. Men att sjunga och spela teater var en ny kombination. Först tänkte jag tacka nej, men så hakade jag ändå på och upptäckte att det var jätteroligt. Lite otippat tyckte jag att det också var roligt att dansa! Han hade inga konkreta planer för vad han skulle satsa på efter gymnasiet och samma flickor berättade för honom om en förberedande musikteaterutbildning i Bjärnum i södra Sverige. Med lyckade erfarenheter från arbetet inför konserten på Ritz tänkte jag att jag söker in på skoj. Markus blev en av dem som antogs till linjen och inledde studierna år 2000 efter militärtjänstgöringen här hemma. Det var som om jag halkade in i den här branschen på ett bananskal. I och med studierna öppnades en helt ny värld för mig. Det var sånglektioner, teaterlektioner, dans och under vårterminen preppades vi för auditioner för musikallinjer. Under studierna hörde Markus att det allra bästa tänkbara skulle vara att få fortsätta studera på Balettakademiens musikallinje i Göteborg. Det var många som drömde om att studera där, det var något stort. Så då tänkte jag igen att jag söker in, och gör mitt bästa och använder de verktyg jag fått under mitt förberedande år i Bjärnum. Jag hade väl inte så stora förväntningar då 23 nya studerande skulle antas och antalet sökande var flera hundra. Inträdesproven lyckades bra och Markus kom in. Jag kände att det här var något jag var menad att göra. Med ett år kvar av studierna sökte han till uppsättningen av West side story på Wasa Teater.

18 Det kändes som om jag gärna ville spela på min hemteater, och en sådan möjlighet kunde jag inte missa. Jag fick vara med och dåvarande teaterchefen Erik Kiviniemi skrev ett ettårigt kontrakt med mig så på våren fortsatte jag på teatern i en roll i Stora stygga vargen. Planen var att jag skulle återvända till Göteborg och avsluta mina studier efter året på Wasa Teater. Men arbetserbjudandena började komma in och sedan dess har han arbetat och studierna är inte ännu slutförda. Teatern en omväxlande och lärande miljö Att få arbeta inom den här branschen är fantastiskt, det känns viktigare än att få ett diplom från en skola. Jobbet är den riktiga skolan och här har jag lärt mig yrket på riktigt. Markus berättar att han under åren frilansade bland annat på Wermlandsoperan och Norrbottensteatern i Sverige, Wasa Teater, Åbo Svenska Teater, Svenska Teatern och Vaasan kaupunginteatteri. Delvis under samma period, , jobbade han tillsammans med Sofie Lybäck, Åsa Gribbe (Nygård) och Johannes Edvardsson med konceptet Bar(a) entertain på restaurang Strampen i Vasa och också på andra restauranger runt om i Österbotten. Där kombinerade vi underhållning och servering. Annars har det blivit många musikalroller i till exempel Evita, Play Me, Cabaret och Pieni kauhukauppa, men Ann-Luise Bertell anställde mig på heltid på Wasa Teater och gav mig under sin tid som teaterchef många utmaningar, olika sorts roller i olika genrer, som har lärt mig mycket om skådespeleri. Det känns lyxigt att få vara anställd i ett teaterhus! Pippi Långstump är vårens familjepjäs på Wasa Teater och i den spelar Markus karaktären Tommy. På teatern funderar vi också på om det skulle finnas

19 möjligheter att återuppliva Ernst Underbar, som var ett uppskattat koncept i flera år. Även om Markus upplever att jobbet är en lärande och utvecklande miljö har han ett inneboende behov av att lära sig mera och vidareutbilda sig formellt. Eftersom jag tycker om att sjunga och gärna medverkar i musikaler tyckte jag att det skulle vara en bra idé att utveckla min röst mera samtidigt som jag tyckte att det skulle vara intressant att kunna jobba också med andra sångares röster. Det resulterade i att han gick en treårig utbildning till sångpedagog i Köpenhamn vid sidan av sitt arbete på teatern. Jag lärde känna och utvecklade min röst via Complete Vocal Technique, och i mån av möjlighet tar jag emot sångelever och lär den här tekniken vidare. Han tar också andra musikjobb och ger konserter och berättar att han bland annat medverkat på Jeppo ungdomsorkesters skiva. Intensivt och kreativt liv Markus berättar att livet är intensivt. Också familjelivet är intensivt med två småbarn och så håller vi på och bygger hus i Karperö. Där är jag också så mycket jag kan och försöker att inte vara i vägen alltför mycket för byggkarlarna. Markus prioriterar familjen samtidigt som han fortfarande är nyfiken på att göra nya saker. På hösten hade han möjlighet att vara pappaledig från teatern, något som han gärna uppmuntrar andra nyblivna pappor också i teaterbranschen att vara. Samtidigt som familjen är det viktigaste för mig tycker jag att jag har varit som mest produktiv efter att vi fick barn

20 både på teatern och då jag skriver musik. Också kommande höst har jag flera projekt inplanerade. På teatern jobbar personalen sex dagar i veckan men på sommaren har de längre semester än många andra och är lediga i två månader. Dagarna är intensiva med repetitioner klockan och föreställning klockan Ofta repeterar vi en pjäs på förmiddagen och spelar en annan föreställning på kvällen eller tvärtom. Det kan vara drama på kvällen och komedi på förmiddagen och många tycker att det låter svårt att hålla reda på sin del i de olika produktionerna. Själv tycker jag att det är omväxlande, jag har aldrig tråkigt. Ett skrivbordsjobb skulle inte vara min grej. Å andra sidan känns det lite lustigt då man ska berätta vad man har gjort på jobbet och man improvisationsövningar en hel arbetsdag. kan ha haft Att jobbet blir så omväxlande att man aldrig hinner få tråkigt ser han som den bästa sidan med sitt yrke. Han tycker också att det är fantastiskt att få vara en del av en så stor helhet där många olika personer samverkar till att en föreställning blir som den blir. Han konstaterar samtidigt att man i ett intensivt och kreativt yrke ibland behöver göra annorlunda projekt för att ladda batterierna, kunna andas och få ny inspiration. Musiken är min lyxhobby beroende på hur jag har tid och pengar. Han har gett ut två singlar i samarbete med Janne Hyöty i Vasa. Jag skriver egna låtar och det är jätteroligt att gå in i studion och sitta och improvisera melodier med Janne, skriva nytt material tillsammans, börja spela in, producera musiken men sedan när singeln är klar borde man ju börja marknadsföra den och det är inte alls lika roligt.

21 Att någon gång söka arbetsstipendium för att jobba med musik och ge ut ett album är något han funderar på ibland. Jag hade drömmen om att ge ut något och höra mig själv på radion och den drömmen har det varit roligt att förverkliga. Att skriva låtar till andra sångare skulle också vara roligt. Tillfreds i Vasa Som ung drömde jag om både London och Broadway, skrattar Markus, men nu är jag tillfreds med att vara hemma i Vasa och glad att få jobba på teatern men om det blir för hela livet vet jag inte. Det beror på om det finns roller och om jag får ha hälsan i behåll. Några direkta drömroller har han inte. Jag är glad över att jag får bra roller och vill göra mitt jobb så bra som möjligt. Sammanhållningen i personalen på teatern är bra och arbetsglädjen är viktig. Om den glädjen försvinner måste man ta en paus. Han säger att det gäller att hålla sig i form, att vårda sitt instrument och upprätthålla inspirationen och glädjen och jobba bra då kommer också rollerna vartefter. Det skulle vara roligt att lära sig arbeta med film i någon form. Filminspelning är ett helt annat arbetssätt, mera tekniskt. Kanske kommer han vid tillfälle att fortbilda sig inom film. Jo, det kanske blir att gå någon kurs. Vi har möjlighet att få fortbildning via teatern, teaterförbundet och förstås på eget initiativ. Text: Lilian Westerlund Foto: Laura Pukkinen