Kunskapen om barns normala och avvikande språkutveckling har ökat betydligt genom de senaste årens forskning.

Transkript

1 I. INLEDNING Vad är normal språkutveckling för ett barn med nedsatt hörsel? När behöver barnet extra stödinsatser och i så fall vilka? Det är frågor som hela tiden är aktuella inom barnhörselvården och behöver belysas på ett sådant sätt, att man kan fatta beslut om vad som skall göras härnäst. Naturligtvis är den egna erfarenheten viktig, men en kvantitativ bedömning med tester som är baserade på moderna kunskaper om hörselskador och språkutveckling är ofta ett utmärkt stöd. Kunskapen om barns normala och avvikande språkutveckling har ökat betydligt genom de senaste årens forskning. Individens utveckling ses idag inte som ett isolerat fenomen vare sig det gäller social, kognitiv eller kommunikativ utveckling. Barn har naturligtvis olika förutsättningar och utvecklas till olika individer men samspelet med omgivningen spelar stor roll för utvecklingen. Flera olika studier visar värdet av att barnet finns i ett socialt sammanhang. Barnet måste få känna sig bekräftat som person och via samspelet få den erfarenhet och kunskap som krävs för att utvecklas vidare. Genom att barnet förekommer i olika sammanhang stimuleras det att upptäcka sig själv, dels som individ, dels som medlem i en grupp. För att barnet ska kunna ta till vara den medfödda kompetensen är inte minst den emotionella grunden viktig, men en mängd faktorer spelar roll för utvecklingen. Förutsättningarna för språk- och talutvecklingen hos barn med hörselskador är annorlunda än för normalhörande barn. Hörselskadans grad och typ, användning av tekniska hjälpmedel, språklig miljö och pedagogiska insatser spelar stor roll. Den forskning som är gjord under svenska förhållanden har huvudsakligen behandlat barn med mycket grava nedsättningar (Wedenberg; Risberg) och barn med cochleaimplantat (CI; Preisler, Ahlgren) och en normerande kunskap om språkutvecklingen hos barn med lätta, måttliga eller svåra hörselnedsättningar (ned till ca 80 db tonmedelvärde) saknas. Pedagoger med lång erfarenhet av arbete med hörselskadade barn gör säkra kliniska bedömningar och kan på basen av dessa vidta individuellt anpassade habiliterande åtgärder. Detta fungerar oftast bra för det enskilda barnet, men bristen på ett formellt test har ofta påtalats. Ett sådant test behövs naturligtvis som stöd även för den erfarne pedagogen, men också för att underlätta för den som är ny i verksamheten. I en verksamhetsbeskrivning är data baserade på formella och standardiserade test en slagkraftig ingrediens. Detsamma gäller för ett utvecklingsarbete där nya tekniska och pedagogiska metoder skall utvärderas. Med medel från Socialstyrelsen har därför ett testbatteri tagits fram och normerats på ca 300 hörselskadade barn i åldern 4, 5 och 6 år. Fjärde tryckningen Under våra kurser, speciellt dag 3 och 4, har vi diskuterat utförande och tolkningsmallar. Det har lett till vissa mindre modifikationer av utförande och en betydligt utökad beskrivning av svarsalternativ och hur de skall bedömas. Referensvärdestabellen från det utvidgade materialet (Rapport 2 C) har bifogats som bilaga 6. Ett tillägg har gjorts i form av bedömningsformulär och referensvärden för de subjektiva bedömningar som testare och hemvägledare har gjort på en stor del av de testade 1

2 men även en del icke testade barn (det senare gäller bara hemvägledarens bedömning). 2

3 II. TESTETS SYFTE OCH UPPLÄGGNING Testets syfte är, att formalisera och underlätta kliniska bedömningar som kan leda till individuellt anpassade habiliteringsåtgärder samt, att vara ett redskap för utvärdering av verksamheter, utrednings- och behandlingsmetoder. Att få sitt barn testat kan också upplevas som ett stöd för föräldrarna, skapa trygghet och ge ökade kunskaper om barnet. Testet har arbetats fram i en arbetsgrupp bestående av professor Erik Borg, professor emeritus Arne Risberg, docent Bob McAllister, hörselvårdskonsulent Britt-Marie Undemar, logopederna Gertrud Edquist, Helen Engström-Öfverholm, Anna-Clara Reinholdsson, Anna Wiking-Johnsson, Ursula Willstedt-Svensson och Helena Wästlund. Arbetet har nu resulterat i ett testbatteri som bedömer hörselskadade barns språk- och talutveckling. Testet är utarbetat på cirka 300 hörselskadade barn i åldrarna 4, 5 och 6 år med hörselskador ned till ca 80 dbhl tonmedelvärde samt 90 normalhörande barn. Urvalskriterierna i normeringsarbetet har varit att barnen skall vara inskrivna i den pedagogiska hörselvården. De skall ha talad svenska som första språk (vilket dessutom approximativt motsvarar 80 db HL tonmedelvärde eller bättre), samt ha vistats i en svenskspråkig miljö så att de kunnat utveckla talad svenska. Barn med ickesvenskt modersmål eller lätt psykomotorisk utvecklingsstörning har testats i den mån testaren har bedömt och funnit detta vara möjligt. Under senare tid har det visat sig att testet också kan användas för att följa språkutvecklingen hos barn med CI. Vi uppmuntrar en sådan användning och hoppas att vi därvid kan utöka referensmaterialet till att gälla även barn med CI. Testet innehåller åtta deltester och dessutom en bedömning av barnets säkerhet och medverkan i samband med uppgifterna. Testet har en viss inriktning mot hörselfunktionen och barnets allmänna utveckling men huvudinriktningen är bedömning av barnets kommunikativa förmåga och dess språk- och talförmåga. Barnets språkförståelse bedöms inte explicit i detta test. Om barnet klarar sig bra i samtliga deltest kan man anta att det har en god språkförståelse. Om barnet däremot inte klarar sig så bra bör det remitteras till logoped för att genomgå en fördjupad språklig bedömning, eller remitteras till psykolog. Parallellt med testerna har subjektiva globala bedömningar gjorts av såväl testaren som hemvägledaren. Hemvägledaren har dessutom bedömt ett antal av de barn som inte kunde komma till test. Bedömningsformuläret finns i bilaga 3 och referensvärden för bedömningarna i bilaga 7. 3

4 III. FÖRBEREDELSER FÖR UTFÖRANDE AV TESTET A. ALLMÄNT Den som utför testet kan ha en utbildning som pedagog, logoped, audionom eller liknande och ha erfarenhet av arbete med barn. Personen skall också ha genomgått en utbildning i genomförande och utvärdering av HSS-testet. Det är att rekommendera att spela in sig själv och barnet i testsituationen när man tränar, och diskutera videon med någon kollega. Lokalen för testningen bör vara ljus och lugn. Rummet behöver inte vara ljudisolerat. Om testningen genomförs t.ex. på en vårdcentral eller en förskola är det viktigt att tänka på att störande aktiviteter, som kan distrahera barnet, inte pågår utanför rummet. Det är bra om bakgrundsljudet är mindre än 40 dba. Är det 50 dba eller mer måste man byta lokal. Någon kvantitativ korrektion av testresultaten med hänsyn till störbrusnivå görs inte. Vid testningen kan man lämpligen sitta snett emot eller mitt emot varandra vid ett bord och placera högtalaren mitt framför barnet på en meters avstånd. För kalibrering och hantering av bandspelare/cd-spelare se nästa avsnitt. Föräldrarnas närvaro är ofta bra, men kan ibland komplicera testningen. Barnet kan bli okoncentrerat och samspela mera med föräldrarna än med testledaren. Ibland kan det vara bra att ha med någon personal från förskolan. När man tränar kan man med fördel vara två, en som genomför testet och en som antecknar och sköter inspelning. B. DEN TEKNISKA UTRUSTNINGEN Behövs: CD-spelare, högtalare, bullermätare, CD-skiva, formulär samt nätaggregat och väska. För inspelning behövs också bandspelare, mikrofon och lyssningsset eller videokamera. Bildmaterial: Bilder till test 2 (audiometri), test 5 (fonemdiskrimination) och eventuellt till test 7 (emotionell prosodi), samt Nya Lunda-materialets bilderbok och svarsblankett. Kontrollera att batterierna är i ordning eller att nätaggregat finns. Det behövs 2 st. 220 volts uttag (3 med högtalaren) för drift från elnätet. Kanske behövs en skarvsladd till eluttaget! CD-spelaren 1. För att få en gemensam grund för inställning av ljudstyrkan mellan olika tillfällen och för att leverera samma ljudstyrka till varje försöksperson, så bör ljudstyrkan mätas upp i början av varje arbetstillfälle. Man använder den medföljande bullermätaren och placerar den 1 meter från högtalaren. Man mäter den ton som CD-spelaren via högtalaren avger som den första inspelningen på bandet. (Tonen wabblar för att motverka sk. vågnoder ). Mätningen skall visa 70 dba s ljudstyrka, eller det värde för kalibreringen som har fastställts tidigare för dessa mätningar. Man kan t.ex. tänka sig 65 dba. Visar inte 4

5 mätaren det rätta värdet så justerar man volymen på CD-spelaren, men ej på högtalaren eller förstärkaren, tills nivån blir rätt. När så är fallet är man säker på att alla detaljer och skillnader i ljudbilden kommer att ljuda normalt. Noggrannhet krävs vid denna kalibreringsmätning, eftersom resten av arbetet blir relaterat till denna. När högtalarens nivå är kalibrerad enligt ovan så får nivån ej ändras. Den brusmaskering som här används är dator-förarbetad och beroende av kalibreringen såtillvida att de skillnader som ska mätas upp bara framgår så länge de tekniska inställningarna förblir orörda. Om ljudet blir för högt måste man kalibrera på en lägre nivå, t.ex. 65 dba eller 60 dba. Dessa värden antecknas i materialet. 2. Sätt i skivan Lathund för CD-spelare 1. Koppla CD-spelarens hörlursutgång (ej "out") till högtalaren. MODE omkopplaren sätts på "RESUME", som finns på vissa CD-spelare. ANTISHOCK-omkopplaren sätts på "ON". 2. Sätt i skivan 3. Tryck på högra delen av stora tangenten (på pilen) 4. Tryck på högra delen igen av stora tangenten (ett tryck på pilen) 5. Ett tryck på vänstra delen av stora tangenten (börjar från början vid tryck på högra delen av samma tangent) 3. En tekniskt viktig fråga i samband med ljuddelen är att se till att högtalaren inte limiterar ljudet. Detta hörs i så fall såsom att ljudet trotsar en ökning vid nivåökningar, det stannar på en viss nivå. Delar av ljudinnehållet kan låta pumpande och ansträngt. Ljudet låter som om bakgrunden (här: Maskeringsbruset) stannar på en viss nivå medan t.ex. en röst i samma ljudbild höjs/intensifieras. Felet är då att högtalarens volymkontroll har blivit nedskruvad. OBS - Detta fel uppträder inte om Högtalarens volyminställning ställs på max. och att alla nödvändiga volymjusteringar endast sker på CD-spelarens reglage. Bullermätaren: TES1350 Kontrollera att batteriet (9 V) är brukbart. Öppna på baksidan i botten. Placera mätaren på den plats som skall kalibreras. Slå på mätaren med vänstra skjutknappen, till normalläget Lo! Det finns också Hi vilket är ett läge för mycket höga ljudnivåer. Mittknappen ska normalt stå på F, vilket betyder Fast (snabb) mätning. I läget S sker mätningen Slow (trögt) vilket är gynnsamt för att få ett medelvärde av ljudet under en längre tid, se Manualen. Mätarens respons är lugnare men istället så framgår inte korta starka ljud med hela sitt värde. Snabb mätning är oftast att föredra för att fånga korta snabba ljud, men ger mätaren ett lite oroligt uttryck. Med MaxHold visar mätaren enbart det starkaste ljudet som har passerat, hur starkt detta var. Reset återställer detta värde så att mätaren börjar om att söka det starkaste ljudet. Vägning av ljudenergin möjliggörs med högra skjutknappen, dvs. man kopplar in ett filter som gör att mätaren blir mer okänslig för vissa delar av ljudbilden. Denna används företrädesvis i läge A där funktionen (funct) åstadkommer en bas- 5

6 avskärning varvid den uppmätta ljudenergin blir mer lik det ljud som vi hör. Mätningen blir anpassad till hörseln och får en högre upplösning då ljudenergin i denna ljudbild är mer likartad över hela registret. Annars så blir lätt lågfrekventa ljud dominerande. I läge C ställs filtret in i likhet med A - men med en vägning som passar bättre för höga ljudnivåer än A som är bättre anpassad till normala lyssningsnivåer. Cal används för att checka mätarens elektronik. De ska visa 94 db. Vid uppmätning av testljudet används läge dba. Lathund för bullermätaren 1. Sätt på bullermätaren (Range på Lo) 2. Ställ in RESPONS på F (fast) 3. Ställ in FUNCT på A. 4. Håll bullermätaren med utsträckt arm (så att inte kroppen ger ljudreflexer) på platsen för barnets huvud (lämpligen innan barnet kommer in i rummet). 5. Avläs och anteckna bakgrundsbruset i rummet (på första sidan av formuläret). Högtalaren Bestyckning: 1 st 4 - element Effekttålighet: 5 W Bandbredd: Hz Impedans: 8 ohm Anslutning med 3,5 mm telepropp Högtalaren har tonkontroller för lågbas, bas, diskant och nivå. Dessa har för detta ändamål markerats och låsts för vissa specifika inställningar, vilka ger en optimal uteffekt efter viss vägning av ljudets frekvensspektrum (höj diskanten något). Först till vänster sitter Till och Från! Därefter, från vänster, sitter lowbas som ska vara inställd i mitten! Tredje reglage från vänster justerar basområdet och delar av mellanregistret : Detta ställes också i mitten! Fjärde reglaget från vänster justerar diskantområdet. På grund av högtalarens något sluttande frekvenskurva i diskanten så ställs detta reglage upp! Ratten som justerar ljudnivån ska ställas i topp och inte röras, enligt den tekniska procedur gällande kalibreringen som beskrivs ovan. Då dessa inställningar är rätt så ger högtalaren en återgivning som har en viss uppvägning i diskantområdet för att motsvara det ursprungligt inspelade ljudet. Inspelningsutrustning DAT-bandspelaren, kassettbandspelaren eller videokameran hanteras enligt respektive instruktionsbok. Var försiktig med mikrofonen. C. ARRANGEMANG FÖR GENOMFÖRANDE AV TAL I BRUS, FONEM- DISKRIMINATION OCH PROSODI 6

7 Arrangemang av utrustning. Högtalaren och barnet placeras i positioner mittemot varandra och testas utefter en sida av ett fyrkantigt bord. Avståndet mellan högtalaren och barnets öra är 1 meter. Placera helst inte barnet framför en hård reflekterande vägg. Kalibrering. Placera bandspelaren vid barnets ända av bordet så att du kan hantera volymknappen samtidigt som Du läser av bullermätaren. Kalibrering sker när barnet inte är på plats och bullermätaren placeras motsvarande mittpunkten mellan öronen och ställs in på Lo (svaga ljud) och dba. Den använda ljudnivån bör vara inom barnets lagomområde. För normalhörande barn kan det vara vid 70, 60 eller 50 dba, men både för normalhörande och hörselskadade barn rekommenderas 70 dba. Det är svårt att göra en lagomnivåbestämning, men följande procedur kan rekommenderas. Normalhörande barn. Kalibreringstonen ställs in på 70 dba. Testa de första två ordgrupperna och fråga om barnet tycker att det låter lagom starkt. Är det för starkt, sänk till 60 eller 50 dba. Vid ändring, börja om där Ni stoppade och gör om sista ordgruppen. Hörselskadade barn. Normala utgångsläget är kalibrering 70 dba. Här kan finnas en risk att barnet tycker störljudet blir obehagligt starkt och slutar svara på grund därav och inte på grund av att det inte kan uppfatta orden. Om barnet visar tecken på att ljudet är för starkt, vilket det kan vara om barnet har hörapparater och uttalad recruitment, minskas styrkan till 65 eller 60 dba. Lathund för kalibrering 1. Kalibrera innan barnet är på plats 2. Placera bullermätaren med mikrofonen vänd mot högtalaren motsvarande mittpunkten mellan barnets öron. Håll med utsträckt arm så att inte ljudreflexer stör 3. Ställ in bullermätaren på Lo, F, dba 4. Justera volymkontrollen på bandspelaren/cdn (på höger sida) så Du erhåller 70 dba (65, 60 eller 50 vid behov) 5. Kontrollera att högtalaren klarar även den högsta nivån av störbruset, d v s att bullermätaren visar 3 db högre för varje brusnivå och att bruset inte låter illa (gäller bara när man ställer in systemet första gången). Tal i brus (Bilaga 2) Efter kalibreringen instrueras barnen. De åtta bilderna presenteras och testaren säger rätt ord till varje bild. Bandet sätts på och de två ordgrupperna presenteras och barnet pekar på bilderna med positiv återkoppling. Därefter börjar själva testet med signalstörförhållande +24 db, d.v.s. talet är 24 db starkare än bruset. Om barnet hör bra kan man hoppa över flera ordgrupper och t.ex. gå direkt till +6 db. Testaren fortsätter tills barnet missar minst tre ord (korrekt är två eller flera rätt i varje ordgrupp om fyra). Efter den första missade ordgruppen presenteras ytterligare en ordgrupp. Om den också missas avslutas testet. Om barnet klarar den gruppen, fortsätter man till barnet missat två ordgrupper i rad. Bilaga 2: testord och bilder. 7

8 Fonemdiskrimination Kalibrering enligt ovan.tryck på Paus när barnet skall svara så det får tillräcklig tid på sig. Prosoditest Kalibreringstonen ställs in på samma nivå som Tal i brus. Se vidare avsnitt V. D. INSPELNING För att dokumentera barnens tal, t ex Nya Lunda-materialet (test 8 och testerna 3, 4 och 6) kan testningen spelas in. För detta kan DAT-bandspelare eller vanlig kassettbandspelare användas. Man kan också spela in testpersonerna på video, speciellt när man själv lär sig testproceduren. Vid inspelning är det fördelaktigt att ha en medhjälpare. 8

9 IV. TESTPROTOKOLL Se Bilaga 1. V. ANVISNINGAR FÖR GENOMFÖRANDE OCH BEDÖMNINGAR AV TEST-RESULTAT A. ALLMÄN INSTRUKTION Presentera testmaterialet så tydligt som möjligt och med talavläsning där så tillåts (ej i test 5), samt bedöm resultatet endast med hänsyn tagen till naturliga uttalsförenklingar och dialekt. Genomför testen i angiven ordning (deltest 1, 2 osv.) Tala tydligt och i lugnt tempo till barnet. Se till att Ditt eget ansikte är belyst, t.ex. att Du sitter med ansiktet mot fönstret så att talavläsningen underlättas. Sitt snett eller mitt emot barnet. Barn som har hörapparat bör ha denna på under hela testproceduren för att minska risken för missförstånd under testningen. Det är bäst att göra testet på förmiddagen då barnen i allmänhet inte är trötta. En "springpaus" kan rekommenderas vid behov, t.ex. efter test 2 eller 7, men undvik att dela upp testet på flera dagar. Om en uppdelning på två dagar är nödvändig, anteckna i protokollet och tolka resultaten med viss försiktighet. Det är viktigt att vara så konsekvent som möjligt för att minska felkällorna och därmed göra tolkningen av testresultaten i jämförelse med referensmaterialet så säkra som möjligt. Testaren använder alltid enbart talad svenska i testerna. Instruktionerna kan däremot ges med stöd av tecken. Barnet skall däremot använda enbart talad svenska när det svarar. Svaren bedöms efter barnets första svarsförsök. Det är viktigt att bedöma strikt och inte vara snäll, även om man kanske vet att barnet vid andra tillfällen klarar liknande uppgifter. Tillförlitligheten av testanvändningen är avhängig av att bedömningar görs så noggrant som möjligt. Däremot är det viktigt att barnet uppmuntras under testen. Om barnet svarar fel eller visar tveksamhet är det bra att ge hjälp. Eventuellt kan då ett förnyat försök med hjälp göras så att barnet svarar rätt, vilket ger belöning och ökar barnets lust att medverka. Bedömningen görs dock efter första presentationen, som skall vara utan hjälp. En viss del av bedömningen kommer alltid att bero på testarens erfarenhet och intuition. Det är rekommendabelt att skriva ner vad barnen säger. Fonetisk transkription behövs inte. (Bilaga 4). Använd vanliga bokstäver (i synnerhet i början när man är ovan vid testen kan inspelningar av barnets svar vara till god hjälp vid bedömningen). Ge uppmuntrande feed-back! Fråga föräldrarna om syskonens namn före testningen. 9

10 B. ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER TILL SPRÅKTESTETS OLIKA DELAR Mental utveckling A Inledande samtal. Omvärldsorientering. a) Hur många år är Du? Rätt: Man skall också godkänna om barnet markerar med fingrarna. (Kan bero på blyghet.) b) Vad heter Du i efternamn? Rätt: Barnet skall svara med enbart efternamnet. Fäst inget avseende vid uttalet. Fel: Anna Andersson. c) Kan Du skriva ditt namn? Om barnet inte kan skriva någonting alls kan man lirka t ex med följande: Kan du skriva någon bokstav i ditt namn? Det kan ofta få barnen att övervinna sin osäkerhet. Testaren kan också skriva sitt eget namn först. Rätt: Alla bokstäver korrekta horisontellt eller vertikalt skrivna. Delvis rätt: Spegelvänt eller % korrekta bokstäver. Korrekt valda bokstäver, oavsett hur spretiga de är, bara de är identifierbara för testaren. Om barnet inte vill skriva räknas det som fel, även om man vet att barnet egentligen kan skriva (det bedöms då som dålig medverkan, men kan mycket väl vara god säkerhet). d) Vad heter Din mamma? Har Du några syskon (bror eller syster)? Vad heter de? Rätt: Mammas namn och samtliga hel- eller halvsyskon som bor tillsammans med barnet (högst fyra). Om inga syskon finns, faller den delen av frågan bort men full poäng ges för rätt svar på mammans namn. I vissa familjer finns komplicerade konstellationer av syskon och boenden. Mer än fyra syskon är inte rimligt att barnet behöver räkna upp. (Om det inte finns någon mamma får pappans namn användas istället). Delvis rätt: Om något eller några syskon är utelämnade (om det totalt är 4 eller färre syskon). e) Var bor Du? Instruktion: Inled gärna med att tala om var Du själv bor, så får barnet en förebild. Ange gata och ort eller stadsdel. Jag bor på på X-gatan i X-stad. Följdfråga: "Var ligger gatan?" är tillåten. Rätt: Gata och stadsdel eller ort (bara ort där gator saknas). Gatunummer behövs ej. Delvis rätt: Bara gatans namn utan ort eller stadsdel. f) Vilken årstid är det? 10

11 Förtydliga alltid: är det vår, sommar, höst eller vinter? Om barnet svarar med månadens namn räknas det som fel, även om månaden i och för sig är rätt. Rätt: Vad som är rimligt för dagen. (Snöar det i juni är både sommar och vinter rätt). B Varför-frågor Svaret vet inte bedöms som fel. Meningsbyggnad och uttal spelar ingen roll, det är innehållet som bedöms. Om barnet behöver hjälp med dessa frågor blir det 0 poäng. a) Varför skall man inte leka på gatan? Rätt: Sakliga svar, t ex För att det kan komma bilar och sån t, men även Mamma och pappa säger att man inte ska, eller "Vi får faktiskt leka på gatan" (för det finns inga bilar där). b) Varför behöver man ha skor? Rätt: "Fryser, blir blöt, får ont i fötterna", "Man skall inte gå barfota", Jag får isfötter, Man kan börja blöda, "Mamma, Pappa säger.." c) Varför är det bra med lampor? Rätt: Rimliga svar, t.ex. "det kan vara mörkt" och "då kan man se bättre". d) Varför är det dörrar på hus? Rätt: Rimliga svar, t.ex. "annars är det kallt inne, "inte komma in eller ut", "annars kommer tjuvar", så hunden inte kan springa ut, om det är för högt på stereon kan man stänga så det inte hörs ut, för att man vill vara ifred. Det är rimligt att uppfatta dörr både som dörröppning och som ett dörrblad. e) Vad skulle Du göra om Mamma skickade Dig till affären för att köpa kakor och de var slut i affären? (Frågan är svår och i många områden föråldrad). Om barnet säger att mamma aldrig gör så, (eftersom det inte finns någon affär i närheten) kan man ändå leda in barnet i en tänkt situation: Tänk om hon gör så ändå. Rätt: Behöver inte vara direkt svar på frågan. En rimlig problemlösning räcker, t.ex. "jag går hem och bakar", "vet Du inte att jag inte får gå till affären?", "hämta nya på lagret", "leta efter bullar", gå till annan affär, farmor får baka, går hem. Fel: "Jag vet inte". SM-poäng. Barnets Säkerhet och Medverkan (SM) bedöms för varje deltest. Se under pkt Audiometri, tal i brus (orden från CD, bilder i bilaga 2) Använd CD och bilderna i bilaga 2. Siffran inom parentes anger plats på CD:n. Gå igenom alla 8 bilderna, och benämn dem, så begreppen är klara. Det är ofta problem om barnet själv först benämner bilden med annat ord. Då kan det vara svårt att lära om. "Fällkniv" är ett nytt begrepp för många barn. Om barnet har en lindrig hörselnedsättning, hoppa över de första ordgrupperna så att testet inte blir för långt. Standardbrusnivån 70 dba kan vara för hög för många barn 11

12 med hörapparat. Nivån kan då sänkas till 60 eller lägst 50 dba. Bäst att testa under de inledande träningslistorna. Det går bra att ändra mellan listor men inte i en lista. Bruset ökar med 3 db mellan varje ordgrupp. Om det blir en tillfällig störning under testningens gång - barnet hostar eller distraheras av att det händer något oförutsett i omgivningen - backa och ta om det aktuella ordet. Fortsätt så länge barnet har två rätt eller fler. När barnet bara klarar ett eller inget av de fyra orden har det inte klarat den ordgruppen. Man fortsätter ändå ytterligare en ordgrupp. Om barnet har noll eller ett rätt även på den gruppen avslutar man och slutresultatet blir den svåraste ordgruppen där barnet har 2, 3 eller 4 rätt. Om barnet klarar ordgruppen efter den missade fortsätter man tills barnet missat två ordgrupper i rad. Rätt: Högsta brusnivå (svåraste) där barnet svarar två eller flera ord rätt i en ordgrupp. (Minsta positiva eller största negativa signal-störförhållande). Värdet står angivet på svarsblanketten över varje ordgrupp. 3 Motorik - eftersägning (uppläst med avläsning) Instruktion: Nu säger jag några ljud. Det är inga riktiga ord. Kan Du säga likadant? Lämpligt att spela in detta avsnitt. (Eventuellt kan man lägga till "nu skall vi se hur fort Du kan röra Dina läppar".)ibland kan det vara lite svårt att få barnen att medverka i detta test. De kan tycka att uppgifterna känns svåra och konstiga. Det kan ibland vara bättre att gå vidare med annat för att sedan återkomma till dessa uppgifter. Viktigt att ha ett lättsamt förhållningssätt så att barnet inte känner krav på att det måste bli alldeles rätt. a) Kan du säga såhär många gånger? Instruktion: PAPAPA. Stavelserna skall vara korta och jämnt betonade. (Barnet upprepar). Kan du säga det fler gånger så länge jag räknar? PAPAPA.. Räkna med en hastighet av tre siffror per sekund och visa med fingrarna, dvs. drygt 3 sekunder utan andningspaus. Rätt: om de klarar att upprepa flera gånger (ca 10 ggr i jämn takt, d v s tidsangivelsen är inte viktig i sig). b) Nu kommer det något nytt, lyssna på det här Instruktion: Instruera i tre steg. 1.Säg stavelserna pa, ta, ka långsamt och låt barnet upprepa, stavelse för stavelse, innan den riktiga testen startar. Jämn betoning, korta a. 2.Nu ska vi säga allt på en gång?: PA-TA-KA 3. Kan Du säga så många gånger?: PA-TA-KA, PA-TA-KA, PA-TA-KA, PA-TA- KA, Barnet upprepar. Visa gärna med gester att du vill att barnet fortsätter flera gånger. Skriv svaret med vanliga bokstäver. Rätt: Minst 4 korrekta sekvenser (inga omkastningar eller utelämningar godkänns) c och d) Kan du säga likadant många gånger? 12

13 Instruktion: Låt barnet upprepa en gång först, ett ord i taget: BIL, BAL, BÅL. Säg därefter Kan Du säga likadant många gånger?: BIL-BAL-BÅL, BIL-BAL-BÅL, BIL-BAL-BÅL, BIL-BAL-BÅL Barnet upprepar. Visa gärna med gester att du vill att barnet fortsätter flera gånger. Skriv svaret med vanliga bokstäver. Rätt: Minst 4 korrekta, i korrekt ordning. BIL-BAL-BOLL accepteras också. Instruktion: Nu kommer det riktiga ord: TACKA PAPPA, TACKA PAPPA, TACKA PAPPA, TACKA PAPPA. Låt barnet upprepa en gång först. Rätt: Minst 4 korrekta. e, f, g. Nu säger jag några långa ord. Kan Du också säga dem? Skriv ut vad barnet sagt. Uttala själv orden tydligt, men ej överdrivet. Orden får repeteras en gång, om man anar att barnet inte hört (bara innan barnet svarar). e. Trädgårdsmästare f. Krusbärsbuskar g. Aprikosmarmelad Det är viktigt att ordet är korrekt uttalat med korrekt längd och korrekt antal stavelser, men utan ljudomkastningar. Om barnet säger tjägådsmästaje är det korrekt om barnet inte har r. Alla ljud skall finnas med. Tag hänsyn till dialekt och normala uttalsförändringar. Det är normalt att uttala trädgård som trägåd. Skriv ned vad barnet säger med vanliga bokstäver. Läspljud godkänns. "Apikosmanelad" eller "mammilad" är felaktigt. Detta moment är mycket lämpligt att spela in och analysera i efterhand, eftersom det kan vara svårt att höra exakt vad barnen säger och hinna anteckna. 4 Fonem-mobilisering (uppläst med avläsning) Instruktion: Nu säger jag några ord som jag har hittat på. Det är inte några riktiga ord. De betyder ingenting. Lyssna väldigt noga och säg likadant. Skriv vad barnen sagt. Orden får upprepas en gång om man anar att barnet inte hört, men bara innan barnet svarar. Klåk Rackle Pelamna [Pe'lamna]. Betona mellersta stavelsen. Jotulaping [Jotula'ping]. Betona sista stavelsen. Använd den skrivna instruktionen på testblanketten. Skriv ner med vanliga bokstäver, speciellt alla avvikelser (se transkriptionsanvisningar, Bilaga 4). Bedömning görs med hänsyn till dialekt. Angående r se pkt. 3 e,f,g. T ex Jackle är godkänt om barnet inte har r. Tillägg av stavelser godkänns ej. 5 Fonemdiskrimination (från CD, eller uppläst utan avläsning, barnet blundar) Instruktion: Nu ska vi titta på de här två bilderna. Använd orginalbilderna i NELLImaterialet. Förklara för barnet vad bilderna föreställer, upprepa för varje bildpar. Lyssna noga när jag spelar upp en av dem (när jag säger en av dem) och peka på just den bilden. Säg de understrukna orden. 13

14 Orden spelas normalt från CD:n (alternativt uppläst utan avläsning, barnet blundar). Bildpresentationen bör dock ske muntligt. (Markera rätt med + och fel med -). Rätt Fel 1. Puss - Buss ( ) ( ) 2. Kran - Gran ( ) ( ) 3. Blöta - Blöda ( ) ( ) 4. Rinna - Ringa ( ) ( ) 5. Fest - Väst ( ) ( ) 6. Kök - Gök ( ) ( ) 7. Topp - Kopp ( ) ( ) 8. Dumma - Gumma ( ) ( ) 9. Rök - Lök ( ) ( ) 10. Såg - Tåg ( ) ( ) 11. Sylt - Skylt ( ) ( ) 12. Sol - Kjol ( ) ( ) 13. Stjärna - Kärna ( ) ( ) 14. Sur - Syr ( ) ( ) 15. Duk - Dyka ( ) ( ) Eftersom det normala är att orden spelas upp från CD:n är avläsning ingen felkälla. För barn med dålig medverkan kan det vara en fördel med levande röst för att fånga barnets uppmärksamhet. Om man av olika anledningar föredrar att läsa upp orden måste man tänka på följande: Barnen skall ej se testarens ansikte när orden läses upp. Det räcker inte att barnen tittar koncentrerat på bilderna. De kan ändå få avläseinformation från det perifera seendet. Lättast om barnet blundar. Hörselskadade barn (även en del andra barn) tycker ofta att det är obehagligt att blunda, eftersom de då tappar omgivningsinformationen helt. Man kan då hålla barnet i handen när det skall blunda och ge en signal med ett ändrat handtryck när det skall titta upp och peka. Många barn tycker det är spännande att blunda. Tunn tygskärm kan användas som inte dämpar ljudet. En solfjäder i tunt tyg med små hål i finns i affärer för skämtartiklar och kan vara ett lämpligt alternativ. Papper mindre lämpligt. Ibland kan man behöva be barnet titta igen, så att det inte blundar när det pekar. Vissa av bilderna kan behöva förklaras. Gök kan t.ex. behöva förklaras. Repetera om barnet önskar, men det ger ej poäng. 6 Språkligt korttidsminne (uppläst med avläsning) Uppläses med avläsning. Fortsätt en mening efter en miss, d v s tills barnet missat två meningar i rad. Barnet skall hinna säga efter varje mening. Varje rätt återgivet ord anges med +. Reduktioner med - Instruktion: Nu säger jag meningar. Upprepa noga och säg efter likadant. De första är korta sedan blir de längre och svårare. Bedöm svaret efter första uppläsningen. Repetera om barnet önskar (men det ger ej poäng). a) Hunden springer b) Pojken kastar bollen c) Den lilla flickan äter glass d) Den stora hunden jagar den svarta katten 14

15 e) Pappas gröna bil drar den stora husvagnen. f) Pojkens mormor bakar goda bullar varje dag g) Mamma och hennes syster ger farfar en fin present på födelsedagen Rätt: Alla betydelsebärande ord skall återges i rätt ordning (småord och konjunktioner, bestämda artiklar och prepositioner räknas inte in, t.ex. "och", "en", "på" i mening g). Omkastad ordföljd eller modifierade ord (t.ex. storasyster istället för syster) gör att meningen döms bort. Om barnet spontant korrigerar sig, ges "rätt" om det inte är frågan om en ostrukturerad gissning. Poängen sätts på den sist rätt klarade meningen, t.ex. om mening e) inte klaras medan mening f) klaras korrekt erhålls 7 poäng. Synonymer får ej användas i svaret. Kommentar: Mening e) är enligt erfarenhet ofta svårare än mening f), trots att den innehåller färre minneselement. 7 Emotionell prosodi (från CD) Visa eller be barnet rita ansikten. Prata om bilderna och enas om att en tant är glad, en är ledsen och en är arg. Man kan också klara sig helt utan bilder. Spela upp en mening i taget från CD:n. Be barnet visa om det lät som glada tanten, ledsna tanten eller arga tanten. Tryck på pausknappen efter varje mening så barnen får tid att svara. Instruktion: Peka på det ansikte som passar. (Bilaga 5). Facit för inspelningen: Rätt Fel Glad Övningsmening ( ) ( ) Ledsen Övningsmening ( ) ( ) Arg Övningsmening ( ) ( ) Arg ( ) ( ) Glad ( ) ( ) Arg ( ) ( ) Ledsen ( ) ( ) Ledsen ( ) ( ) Glad ( ) ( ) I normalfallet torde det vara onödigt att använda bilder. För barn som har svårt att klara övningsmeningarna kan man antingen tillsammans med barnet rita tre ansikten eller använda de färdiga ansiktena i NELLI-materialet. För barn som har lite spontantal och expressiva svårigheter är bilderna att föredra. Barnets dialekt kan ha stor betydelse. Bedöm bara svaren på de sex testmeningarna. Detta test upplevs av många som svårt och är känsligt för gissningar. 8 Fonologi, morfologi, syntax: ur Nya Lunda-materialet Bilderbok med instruktioner, svarsblankett från Nya Lunda-materialet. Detta test kräver att testaren har tränat en del. Mycket fördelaktigt att spela in. Alla svar fylls prelimärt i på Lunda-materialets svarsblankett. Därefter sker rättning och summering som förs in i HSS-testets blankett. A. Fonologi Även slutljuden skall uttalas. 15

16 Ibland kan det vara svårt att få barnet att benämna med avsett ord i den del som prövar fonologin. Pröva då med olika frågestrategier för att få fram det avsedda ordet. Det händer att det ändå är svårt. I vissa fall kan det bero på att barnet inte kan det avsedda ordet (några av orden är lite svårare än de andra). I andra fall kan det bero på att barnet redan benämnt föremålet/händelser i bilder med ett annat i sammanhanget korrekt ord och är svårt att motivera till att säga ytterligare ett ord. Till exempel, när barnet sagt löv kan det vara svårt att få fram ordet blad. Eftersom vi ju vill veta om barnet kan säga /bl-/ går vi då miste om den informationen. I undantagsfall - när andra strategier är prövade - kan man då fråga t.ex. kan Du säga blad? Ordet skall då uttalas i vanlig samtalston. Ibland kan man styra in barnet på rätt ord genom att säga ett ord som ofta kopplas till det eftersökta ordet. Säger man pojke så svarar barnet ofta naturligt med flicka. Felaktigt uttal kan godkännas, bara det inte blir ett annat fonem med annan betydelse. Läspning istället för "s" är godkänt, däremot inte "s" istället för "sj" eller tj. Det/de ord där eftersägning tillämpats sätts inom parentes i protokollet. Handlar det om flera ord kan man säkerligen dra slutsatsen att barnet har ett osäkert ordförråd (ger dock poäng). (Den slutsatsen bör då noteras i protokollet i Testarens globala bedömning under d) hur uppfattar Du barnets allmänna talproduktion? Osäkert ordförråd?) Orden flygplan och tjock i komparationsuppgifterna samt mus i tempusdelen ska benämnas för att användas till fonologidelen. Om barnet benämner mus med råtta ; och inte kan fås att säga mus be barnet säga efter. Det kan underlätta för testaren om orden är markerade, så att de inte missas vid testningen. B. Morfologi och syntax Pluralformer Använd uppgift i Lundamaterialet. Om barnet svarar tjejer istället för flickor ges ändå poäng om barnet klarat pluralböjningen. Komparation Använd uppgifterna 31, 32 och 34 i Lundamaterialet. I uppgiften smal/tjock : Börja visa bilderna från andra hållet än för de övriga uppgifterna (lägg handen över de två korvarna till höger). Säg: den här korven är smal, den här korven är Det skall vara smal, tjock, tjockare, tjockast, Vi vill ju att det är barnet som ska uttala tjock (tj-ljudet ingår i fonologidelen). "Stor" eller "stort" är inte godkänt. Om barnet istället för att säga tjockare säger jättetjock eller dylikt kan man locka fram böjningsformen genom att säga: den här är ännu., och: den här är allra. Om barnet inte t ex säger "stor", men sedan "större" och "störst" får det 2 poäng. Största istället för störst ger 2 poäng. Genitiv Använd uppgift i Lundamaterialet. Det måste vara ett namn + s i första delfrågan. "Mias" eller "Pias" går bra, men inte hennes. 16

17 Uppgift 40-41: Här finns det utrymme för att svara pojkens, flickans. Använd frågestrategier som gör att barnet svarar med pronomen. I vissa dialekter (Dalarna, Skåne t ex) används hons ofta normalt. Prepositioner Använd uppgift i Lundamaterialet. Börja t ex med att säga Mia har gömt sig. Var kan man säga att Mia är nu? Det händer att barnet pekar, och säger Där, istället för att säga den rätta prepositionen. Fråga då på nytt för att få ett muntligt svar. På = "uppepå" är godkänt; jämte = bredvid godkänns, men ej andra varianter. Framför = "framme" eller "fram" är inte godkänt. Negationer Använd uppgift 54, 55 och 58 i Lundamaterialet. Vid testning av negationer är det godkänt med "vill inte" eller "kan inte", t.ex. i bilden med "flickan som inte gungar". Verbtempus Använd uppgift i Lundamaterialet. Presens, perfekt, preteritum: uppgifterna Använd frågestrategier i Lundamaterialet. "Ska", "vill", "tänker bada" är godkänt på uppgift 63. Även om barnet, i uppgift 60, talat om att " tvättar bilen" är det godkänt om barnet använder ett annat ord i perfekt på den följande bilden, t.ex. "har torkat", har målat. Verbtempus preteritum starka/svaga verb bedöms med uppgifterna Börja med att utan bilder introducera barnet i att nu ska vi prata om Något som hände förut en gång, när några barn skulle på en utflykt (t ex). Testaren måste sedan vara mycket konsekvent i att själv tala i imperfekt när frågor ställs till barnet. Peka på olika bilder och fråga barnet t ex: Vad gjorde den pojken?, Vad gjorde chauffören?, Vad gjorde hunden? Osv. De fem första verben av respektive slag (stark resp svag preteritumböjning) som barnen säger bedöms. Barnen kan på så sätt få maximalt fem rätt på respektive uppgift oavsett hur många verb som sägs. Verb som slutar på -de i preterium har ofta talspråksformen -a, t ex ritade = rita, och blir alltså godkänt. Det har alltså t.ex. ingen betydelse om barnet sammanlagt säger fem starka verb med korrekt böjning. Det är alltid de fem första som räknas. Presens: nutid t.ex. äter (starkt), syr (svagt). Preteritum (imperfekt): förgången tid. Åt (stark böjning), sydde (svag böjning). Sammanställning på Lunda-blanketten sid. 2. Denna sammanställning rekommenderas men är inte nödvändig. Den underlättar och ger extra information t.ex. om var i munnen konsonanten uttalas och hur (exv. klusil = kort ljud, frikativa = väsljud) Det blir då lätt att räkna ihop sammanställningen till HSS-blanketten. 9 Säkerhet och medverkan Barnens säkerhet, medverkan och uthållighet kan förbättras när testaren blir van vid materialet och testproceduren. Testaren utstrålar ökad säkerhet med ökad rutin. Det 17

18 bör man hålla i minnet när man är ny som HSS-testare. Allmänt sett kan barnets säkerhet och medverkan vara beroende av testarens vana, någon form av personkemi mellan testaren och barnet, störningar i omgivningen, barnets koncentrationsförmåga, trygghet i testsituationen, språkliga och hörselmässiga förmågor. Om barnet svarar fel med stor säkerhet på deltesterna, får det hög säkerhetspoäng trots det felaktiga innehållet. Om barnet ej medverkat alls i ett deltest måste säkerheten bli 0, även om barnet varit säkert i sitt beslut och uppträdande att icke medverka. Om barnet tröttnar på de sista frågorna kan 1 poäng vara lämpligt. "Säkerhet och medverkan" bedöms efterhand, separat för varje deltest. Annars kommer bedömningen att färgas för mycket av uppträdandet vid sista deltestet. 18

19 VI. RESULTATBEARBETNING Råpoängen räknas om i procent av maximala poängen (finns angivet för varje delfråga på testblanketten). För Tal-i-brus-testet gäller -6 som maximal (100%) och +24 db som minimum (0), d.v.s. -3 db = 90%, 0 db = 80% + 3 db = 70% osv -10% för varje 3 db försämring. Barnets språkprofil erhålles genom att beräkna medelvärdet (varje deltestet först omräknat i %) enligt följande: Allmän utveckling (U): Test 1 samt bedömningarna: säkerhet, medverkan. Afferent funktion (A): Test 2 och 5. Central funktion (C): Test 6, 7 och 8. Efferent funktion (E): Test 3 och 4. Totalresultat beräknas som medelvärdet av U, A, C och E (allt i procentvärde). Bedömning och åtgärder Utgå från barnets ålder, kön, tonmedelvärde och typ av hörselnedsättning samt gå in i referenstabellen. Där kan man utläsa om barnet ligger över eller under medianvärdet samt vilken 25-percentil det tillhör (det går inte än för alla klasserna, men vi hoppas nå dit). Testresultatet kan utgöra ett underlag för egna åtgärder att förbättra ljudmiljön för barn med dåligt signal-störförhållande (deltest 2) eller se över hörapparaterna, träna språkliga förmågor eller visa fonem. Testresultatet är också ett bra underlag för samtal med föräldrarna. Det är användbart vid bedömning av remiss till logoped eller psykolog. En kopia av testprotokollet eller de normerade resultaten på varje deltest torde kunna medsändas remissen. Subjektiv utvärdering Till testmaterialet är bilagt två frågeformulär (Bilaga 3). Det ena (Hemvägledarens globala bedömning) skall användas av den som känner barnet tidigare. Detta formulär bör fyllas i före och oberoende av testet. Det andra formuläret (Testarens globala bedömning) är till för den som inte känner barnet tidigare och måste naturligtvis fyllas i efter det att man genomfört testet och skaffat sig en uppfattning av barnets förmåga. Resultatet kan jämföras med referensvärdena i tabell 7. Insändande av resultat För att bygga upp referensmaterialet är det angeläget att alla ordentligt genomförda tester skickas in till Ahlséns forskningsinstitut. Allteftersom materialet utökas kommer då nya och förbättrade referensmaterial att skickas ut till alla användare. Det material som behöver skickas in är den första sidan i blanketten och sammanställningssidan samt audiogram. Materialet skall vara avidentifierat, men födelseår och månad samt testdatum måste fyllas på liksom kön och typ av hörselnedsättning samt tonmedelvärde (medelvärde av 0,5, 1 och 2 khz). Det är viktigt att audiogrammet också kommer med, eftersom materialet kan behöva efterbearbetas med andra typer av tonmedelvärden. Alla barn som går att testa kan testas, men referensmaterialet så här långt gäller enbart barn med ner till 80dB hörselnedsättning och talad svenska som starkaste språk. Lätt utvecklingsförsening är inget hinder så länge barnet kan genomföra testet. 19

20 För att resultatet ska ge en sann spegling av talspråk hos barn med hörselskador är det viktigt att alla barn testas, inte bara de med svårigheter. För att gradvis kunna utvidga referensmaterialet är det bra om andra barngrupper också gradvis inkluderas i testerna, t.ex. barn som inte har svenska som starkaste språk, barn med diagnostiserade utvecklingsförseningar som trots detta kan genomföra testet, barn med CI och barn som är äldre än 6 år. Detta bör då tydligt markeras på blanketten. 20

21 VII. TESTARENS GLOBALA BEDÖMNING OCH HEMVÄGLEDARENS GLOBALA BEDÖMNING I screeningtestet i projektet Hörselskadade barns språkutveckling ingår en global bedömning gjord dels av testaren, och dels av hemvägledaren. De använda formulären för testarens och hemvägledarens globala bedömningar finns i bilaga 3. I detta projekt är testaren en logoped. I den framtida tillämpningen är testaren vanligtvis en hörselpedagog, eventuellt också samma person som är barnets hemvägledare. Förutom skillnaden i yrkestillhörighet skiljer sig naturligtvis hemvägledarens och testarens bedömningar med typen av kontakt med barnet. Testaren träffar barnet en eller högst två gånger medan hemvägledaren vanligen har långvarig kontakt med barnet. Dessutom erhöll vi hemvägledarbedömningar även på de barn som inte kom till testning. Hemvägledarens bedömning är gjord utan andra instruktioner än de som finns på frågeformuläret. Analysen av materialet visar en hög korrelation men det finns i många fall avvikelser i bedömningarna. Skillnaden kan ha många orsaker. En viktig är naturligtvis att testaren bedömde barnet helt och hållet i dagsformen vid testtillfället medan hemvägledaren med all sannolikhet summerade sina intryck under lång tid och även baserade dem på föräldrarnas rapporter och beskrivningar. Eftersom de globala bedömningarna är snabba och lätta att göra har vi funnit det av intresse att presentera referensmaterialet även med denna bedömningsmetod. Resultatet framgår i bilaga 7 (referensvärden). Den som testar barnet utan att känna det tidigare bör använda testarens globala bedömning som jämförelsematerial medan den som själv tidigare har arbetat med barnet bör använda hemvägledarens globala bedömning som jämförelse. 21

22 VII. ACKNOWLEDGEMENT Tack till Socialstyrelsen som finansierat detta projekt (proj. Höst ) och Örebro läns landsting. Ett tack till logoped Helena Forne-Wästlund, forskningssekreterare Anita Dandenell och Ann-Marie Helgstedt, forskningsassistenterna Kerstin Möller och Dan Gustafsson samt IT-tekniker Jonas Carlsson. Ett speciellt tack till alla barn och föräldrar som medverkat samt alla som hjälpt oss i hörselvården i hela vårt avlånga land. 22