Möte med mig själv! Ett ItIS-projekt. Individuella Programmet Swedenborgsgymnasiet Trollhättan. 1. Inledning.

Transkript

1 Möte med mig själv! Ett ItIS-projekt. Individuella Programmet Swedenborgsgymnasiet Trollhättan 1. Inledning. På Individuella Programmet vid Swedenborgsgymnasiet tar vi emot ungdomar på mellan 16 och 20 år som av olika anledningar inte studerar vid ett nationellt program. På IV är cirka 110 elever inskrivna. Av dessa är ungefär 60 stycken obehöriga för studier vid nationellt program på grund av ett ofullständigt grundskolebetyg. Detta sextiotal elever erbjuds hos oss studier i de kärnämnen de har underkänt i, samt studier i omvärldskunskap. Det är denna elevskara som ingått i vårt projekt. Utöver undervisning ingår praktik i vår verksamhet. Praktik kan antingen ske ute i näringsliv och förvaltning eller vid våra egna verkstäder. De flesta av eleverna praktiserar tre dagar i veckan och har teoretiska studier två dagar i veckan.

2 Studierna genomförs i liten grupp eller i några fall enskilt. Vår inriktning har varit att hålla eleverna i små trygga grupper där man träffat en eller två lärare, allt för att göra skolsituationen greppbar och trygg. Man kan med fog påstå att i stort sett alla elever vi kommer i kontakt med har någon form av inlärningsproblem. Problemen varierar från elev till elev och kan ha såväl medicinska, som sociala eller begåvningsmässiga orsaker. I många fall spelar ett flertal av dessa faktorer in. Gemensamt för våra elever är ett bagage av misslyckanden genom skolgången orsakat av den enskilda elevens problematik. Detta bagage är en tung börda för en människa i en känslig utvecklingsfas. Den självbild som våra elever bär på är ofta negativ eller svag. I de flesta fall båda delarna. Då kunskapsutveckling och personlighetsutveckling inte är två skilda saker utan snarare två sidor av samma mynt ser vi det omöjligt att jobba med kärnämnesstudier isolerat perspektiv - vi måste jobba med hela eleven. Vår enhet är liten och det arbetslag som jobbat med projektet omfattas av samtliga anställda pedagoger. I arbetslaget ingår: Bodil Eklöf, lärare Martin Bergvall, fritidspedagog Sven Olof Ördberg, lärare Maj Gustafsson, lärare Bengt Fredriksson, lärare Bitte Wiberg, specialpedagog Lars Bruzell, lärare Agneta Andersson, lärare Stefan Nordlundh, lärare 2. Syfte. Med detta som bakgrund bestämde vi oss för att starta ett projekt som kom att kallas "Möte med mig själv". Projektets huvudsyfte var att aktivt jobba med elevernas självbild och självförtroende. Projektet gav oss dessutom möjlighet att rucka lite på de nackdelar som följer av vår strävan att hålla små homogena grupper med få personal knutna till varje grupp. Elevgrupperna och lärarlaget fick ett gemensamt tema att jobba kring, och samtidigt som projektet satte individen i fokus, skulle arbetet öka känslan av samhörighet bland eleverna på vår skolenhet. Arbetet gick i korthet ut på att eleverna skulle jobba med att dokumentera sina liv på olika sätt. Eleverna skulle fundera och reflektera i tre olika tempus: dåtid, där eleverna på något sätt fick berätta om sin historia. nutid, där eleverna på olika sätt dokumenterade sin tillvaro som den ter sig just nu. framtid, där eleverna fick fundera kring sin framtid på kortare eller längre sikt. I projektet fick eleverna utnyttja IT för två syften - dels för att samla information om sin omvärld, dels för att sedan redovisa sina arbeten. Vi lät dock eleverna själva ha stort inflytande över redovisningsformerna - arbete vid datorn var inget måste. 3. Genomförande I projektets inledningsfas fick all ingående personal en kort introduktion till HTML och konstruktion av HTML-sidor. Detta för att vi skulle kunna matcha de elever som ville göra egna hemsidor senare under projektets gång.

3 Vi startade sedan "elev-delen" av projektet med en gemensam samling där projektidén presenterades för eleverna. Vi berättade om projektets tankar med de olika tidsfaserna- dåtid, nutid och framtid - samt visade ett exempel på hur en enkel hemsida kan se ut. För att täcka in så många elever som möjligt höll vi två sådana samlingar. Sedan tog jobbet i mindre grupper vid. Som bas för detta arbete använde vi de mindre grupper som eleverna normalt arbetar i. Dessa grupper var under arbetet mer flexibla. Detta för att möta varje elevs behov av handledning, samt optimera utnyttjandet av personalens kompetens. Då arbetet och resultatet varierat stort från grupp till grupp väljer vi att redovisa utifrån de olika elevgrupperna. Agnetas och Lars grupper. OP-PRIV: Denna grupp studerar kärnämnen en dag i veckan, och delar av denna tid togs i anspråk för arbete inom projektets ram. Gruppen består av åtta elever. G1: Denna grupp består av elever som studerar för andra året vid IV. Gruppen består av sju elever. Efter den gemensamma starten fanns det i grupperna elever som: - jobbade med hemsidor - letade fakta o sitt födelseår på internet - skrev namndikter - skrev och redigerade texter om sig själva i ordbehandliongsprogram - tog digitala bilder - gjorde bildspel - sökte information på biblioteket - forskade kring sina namn - intervjuade släktingar om sin barndom Resultatet av arbete blev väldigt skiftande. Flera av eleverna har publicerat hemsidor på nätet. Den tekniska och språkliga kvaliteten på alster skiftar mycket. Andra elever använde datorernas ordbehandlingsprogram och åstadkom biografier, i vissa fall med bilder inlagda. Denna grupp av elever ville inte publicera sig så att vem som helst skulle få tillgång till deras arbeten. För en grupp elever blev resultatet handskrivna manus av olika längd och kvalitet. För dessa elever var steget att skriva in sina arbeten på datorn för stort när det blev dags. Två elever i grupp G1 avstod av olika skäl helt från arbete inom projektets ram. De flesta eleverna startade med liv och lust! Eleverna har dock generellt dålig uthållighet, något vi ännu en gång märkte allt eftersom projektet fortskred. Det gällde för oss att uppmuntra och inte minst avgräns på ett sätt som gjorde det möjligt för eleverna att komma till avslut med sina arbeten. Vi fann att det möjligen skulle underlättat i jobbet om vi redan från början avgränsat mängden infallsvinklar och uppslag. Å andra sidan är ju förmågan att sovra och begränsa sig också en kunskap värd att träna i dessa dagar - kanske en del av den fjärde basfärdigheten! Ett annat problem vi stött på är den begränsande faktor som tiden blir, i synnerhet då för grupp OP-PRIV, som bara har en dags kärnämnesstudier per vecka. Vi upplevde att de moment som var tydligast avgränsade, till exempel namndikter, ofta var de delar som gav eleverna störst tillfredsställelse. Även om de redovisningar som blev resultatet inte är så omfattande blev diskussionerna med eleverna under arbetets gång många och intressanta.

4 Bittes elever. Antal elever med enskild undervisning vid IV har under projekttiden (29/2 - dags dato) varit 8 stycken. Av dessa har 4 elever vardera 80 minuter/vecka som är avsatta för att träna grundläggande matematik. Dessa elever ingår dessutom i annan studiegrupp vid IV. 4 elever har sin enda undervisning enskilt och erbjuds vardera 100 minuter/vecka. Samtliga elever med enskild undervisning informerades om ITiS-projektet och tisdags- och torsdags-eleverna inbjöds till upptakten och tårtan. Övriga elever utan grupp fick ytterligare en muntlig presentation av projektet. Ingen av dessa elever var intresserade av att arbeta vare sig med Möte med mig själv eller att göra en hemsida. En av eleverna hade redan en hemsida sedan flera månader. Eleverna sade sig vilja använda tiden till att förkovra sig i matematik för att få möjlighet att bli godkänd. Datorn har kommit till användning vid de flesta lektionstillfällen men nästan uteslutande som ett verktyg vid färdighetsträning och automatiseringsövningar. Sven Olofs grupper. När eleverna fick i uppgift att fundera över temat "Möte med mig själv" lät jag dem börja arbeta med papper och penna, för att på så sätt tänka igenom vad de ansåg vara viktigt och vad som skulle vara med i text & bild. Genom diskussioner med gruppen försökte vi strukturera upp vad som varit och är väsentligt i varje elevs historia. Var och en elev kom fram till sitt förslag och de var ibland väldigt olika ex; Barndomen, intressen, släkt, framtidstro osv. Att med hjälp av äldre fotografier och digitalkamera få till stånd en dokumentation av hur vardagen och fritiden såg och ser ut för varje elev blev också en stor hjälp. Vi har tillgång till både scanner och fotoutrustning på skolan, så detta var en bra väg att gå. Att våga "fejsa" sig själv i bilder och text för att sedan våga "lägga ut" en så kallad "Hemsida" på internet. Det är inte alltid ett lätt steg och beslut att ta men detta var ett av mina mål. En del av mina elever har "lagt ut" sig på nätet, andra har dokumenterat sig själv på datorn i samma "snitt" som en hemsida men inte velat ta steget fullt ut och publicerat sig på nätet med sitt material. Detta är ur min synvinkel också bra arbetat. Samtliga av dem har fått en liten inblick och prövat på att "koda" en hemsida. Detta för att de skall ha en liten inblick i hur de fungerar och är uppbyggda. Till min hjälp har jag haft kursen: "HTML på svenska". När de väl provat på den så fick de pröva på att använda de program som finns i datorn; PowerPoint och Publisher. De flesta har sedan, med få undantag, valt att använda sig av något färdigt dataprogram. Dessa är lite "snabbare" att använda då datorn själv kodar text & bilder. Syftet har från min sida aldrig varit att de skulle bli "webbdesigners", utan bara att de skulle förstå funktionen bakom en hemsida något lite.

5 I stort sett har arbetet "flutit" på bra och mina elever har fått arbeta med sitt eget material i sin egen takt. En del är färdiga, andra är på god väg och jag tycker att jag lärt känna eleven på ett annat vis än vanligt. Ibland har det "strulat" och ibland har vi stött på hinder men i stort sett har jag kommit eleverna närmare. Formen som vi använt har fungerat bra och jag är nöjd så långt. Jag tror att eleverna tyckt att det varit trevligt och att det stärkt deras egen självkänsla. I många fall så har det varit "stånk & stön" men när de sett resultatet så har jag märkt en viss stolthet hos eleverna, även om de inte alltid tillstår detta. Stefans grupper. Jag arbetar med skapande aktiviteter på IV och under ITIS-projektet valde jag att så konkret som möjligt bearbeta elevernas självbild. Då de flesta av ungdomarna (speciellt flickorna) är mycket fixerade vid- och kritiska till sitt utseende och sin kropp, valde jag att använda video och framförallt en digital kamera. Eleverna backade inför uppgiften att fotografera varann i helbild så uppdraget blev istället att med hjälp av kamerans fantastiska macro-egenskaper knäppa små detaljer av varann. Ögon, näsor, tår, munnar. Närbilder som svårligen gick att spåra till objektet och nu sköt projektet fart. Alla blev engagerade och små collage av kroppsdetaljer redigerades i datorn, skrevs ut och visades på väggar runt om i skolan. Rädslan att stå framför kameran försvann och nu kunde vi även börja med porträttfoton. Infallsvinkeln var linjer och dom försökte nu att placera det dom ville framhäva i bilden så att det intressanta hamnade i Gyllene snittet. Jag uppmuntrade diskussioner om själva kompositionen där ord som proportioner, vinklar och linjer var det viktiga och fixeringen vid elevens utseende på korten blev sekundärt. Dom var nu mogna att ta bilder i helfigur i form av statyer som dom modellerade fram hos varann kompletterat med uppgiften att använda komplementfärger i klädsel eller miljön, helst placerade i gyllene snitten. Vi gjorde under tiden även besök på stadens konsthall där vår eminente konsthallschef beskrev motivens uppbyggnad och detaljer på tavlorna som skapade helheter. Majs grupper. Efter den gemensamma genomgången,då vi alla fick samma information om projektet, skulle arbetet i grupperna komma igång. Det var inte så lätt att få någon större entusiasm från eleverna. Detta trots att den inledande uppstarten var bra,och det kändes som att flera faktiskt nappade på ide n Det har varit svårt att få eleverna att se det väsentliga i att skriva mer om sig själva,än vad de (tycker att de) redan har gjort. Den metod vi har använt i mina grupper har varit, inte en, utan nästan en metod för var och en av eleverna. Vi har i samtal kommit fram till någon liten ide`, som sedan någon i bästa fall har tagit till sig. Det kan kallas för lock-och-pock-metoden med viss övertalning. För dem som tände på tanken nästan från start,har det funnits tid att jobba med projektet vid sidan av det vanliga arbetet. Några elever startade också ganska energiskt direkt när vi gick igång, men har sedan hunnit att tappa tråden ett antal gånger. Till och med att börja om med

6 en ny inriktning och tröttna även på den varianten. Det sättet är ju tyvärr normalt för dessa elever, även i andra sammanhang. I min grupp hade de flesta inte någon lust från början,utan det har vaknat ett intresse efter hand. Intresset har väckts av olika anledningar. För någon blev det intressant när hon förstod att det går att presentera sig själv med hjälp av bilder. Där blev resultatet alltså ett antal egenhändigt hopkomna dikter som illustrerades med bilder från clipart. Själva letandet efter bilder blev till en form av eftertanke om sig själv. Den som mest nyligen kommit från högstadiet tyckte det var naturligare att göra ett collage, att skriva om sig själv och komplettera med ett antal bilder uppsatta på ett stort pappersark. Även om denna uppgift inte har färdiggjorts,så var det en bra arbetsinsats av just den eleven Någon elev har presterat en sida som ingen, åtminstone inte jag kunde tänkt mig att han skulle kunnat göra när vi började. Trots detta är det en mycket blygsam publikation om man inte vet vem som gjort den. Fortfarande finns det också några elever som inte alls har engagerat sig i projektet,de har inte skrivit vare sig på datorn eller med penna och papper. Möjligen kan de ha fått sig någon liten inspiration från de övriga eleverna, men det är inte säkert. Det är alltså ett ojämnt resultat,en del har gjort riktigt bra arbeten medan andra har ägnat all sin ork åt det ordinarie arbetet. Bodils och Martins grupper. Tillvägagångssätt grupp 1 Består av 4 elever de flesta går sitt första år på IV. Närvaron har under projektperioden varit varierande, endast 1 elev har haft kontinuerlig närvaro. Två elever var på den gemensamma introduktionen och därefter arbetade vi med att introducera projektet i klassrummet. Vi stimulerade eleverna till nutids, dåtids och framtidstankar. En del tyckte att de hade gjort detta förut på grundskolan. Vi fick styra upp arbetet t.ex. rita tidsaxlar, släktträd, fundera över människor som betytt mycket för dem mm. Vidare fick dom leta fram händelser från sina födelseår via nätet och böcker och ur sitt eget minne personliga händelser som påverkat deras familjer och uppväxt. Flera goda idéer kom då från våra elever. Intresset för att göra en egen hemsida var svalt. Vi valde då att göra en gemensam hemsida för hela gruppen där var och en kunde träna på att göra en liten presentation av sig själv och knacka koder för att lära sig göra en hemsida från grunden. Eleverna menade, att det skulle vara lättare att lära sig tillsammans. Vi diskuterade även andra sätt att redovisa sitt arbete, collage, fotomontage mm. Resultat Grupp 1 3 elever kunde fullfölja sitt arbete i större eller mindre utsträckning. Resultatet blev en färdig hemsida och två collage. Orsakerna till det blandade resultatet var många t.ex. dålig närvaro och svårighet att arbeta under en längre tid med samma uppgift. Tillvägagångssätt grupp 2 Den består också av 4 elever, de flesta har gått på IV i minst 2 år. Närvaron har varit god under projektperioden. Alla elever var på den gemensamma introduktionen. Därefter arbetade vi med att introducera projektet i klassrummet på liknande sätt som i grupp1. Starten var väldigt trög och eleverna var inte alls intresserade av projektidén. Efter ett par gånger tog en av

7 eleverna med sig fotografier från sin uppväxt, vilket påverkade gruppen positivt. Vi hade därefter många samtal kring elevernas personliga situation och uppväxt. Resultat Grupp 2 En elev håller på med montage av egna fotografier och jobbar med bildbehandlingsprogram. Resten av eleverna har inte åstadkommit något konkret resultat, men förhoppningsvis har de många samtalen projektet medfört påverkat dem positivt. Bengts grupper. Upptakterna i de olika grupperna skedde genom en genomgång av olika html-koder och dataprogrammet HTML constellation 1.3. Vi tillverkade en gemensam sida för gruppen, där vi infogade bilder och länkar. Sedan diskuterade vi vad hemsidan skulle innehålla och hur mycket man bör lämna ut av sitt privatliv och vilka risker det kan medföra. Det var en del stånk och stön över att göra en sida om sig själv, där tankegången var att ingen skulle läsa den ändå. Den motsatta tanken fanns naturligtvis också, att man inte ville synas på nätet. Det löste sig genom att eleverna förstod att de inte var tvungna att lägga ut den på nätet, inte ens göra den på datorn. Det viktigaste var "mötet med mig själv". Tre elever började härvidlag att arbeta entusiastiskt, men de ville skriva direkt i htmlprogrammet. Att skriva för hand var för simpelt. Två elever började skriva för hand och har bett att slippa skriva in det på hemsida. En elev tycker att det är barnsligt och ska aldrig skriva om sig själv och speciellt inte i hemsidesform. Två elever är så lite i skolan, att de har svårt att få någon struktur i arbetet och slutligen två elever som ville göra en hemsida tillsammans, men det flöt ut i intet. Däremot kom en av dessa nu i maj spontant och sa: Jag vill göra en hemsida! Någon gång skall även den sömnigaste vakna! Resultatet har blivit att tre sidor ligger på nätet och dessa elever har växt betydligt. Det är dessutom de som har svårast i skolan, som har gjort bäst resultat. Sidorna är inte några fantastiskt lysande mästerverk, förutom för dessa elever, och det räcker! Två hemsidor i pappersform kommer förmodligen att vara klara innan sommarlovet. Även om det samlade resultatet verkar magert, så upplever jag att det socialt sett är så stimulerande och uppbyggligt för elevernas självförtroende, så att det kommer att ingå som ett led i växandet hos mina elever. 4. Diskussion. Under projektets gång har vi lärare fört en kontinuerlig diskussion i olika sammanhang. En sammanfattning följer här: Trots varierande arbetssätt har vi funnit att flera gemensamma nämnare uppstått. Vi upplevde att en för vårt program ovanlig skolsamhörighet uppstod. Eleverna insåg att andra jobbade med samma saker, och ett elevflöde uppstod mellan klassrummen.

8 Man inspirerades av varandra genom att inspektera de andras arbeten, titta på varandras hemsidor och inte minst uppstod en spontan möjlighet att kunna hjälpa varandra på det man var duktig i. Det är roligt att få vara bäst ibland och vissa elever "växte" och kände stolthet över sina arbeten. Några av de elever som tidigare bara chattat upptäckte det vidgade användandet av datorn och ett visst påbyggt tekniskt kunnande kom till stånd. Några elever med uttalade skolsvårigheter visade också engagemang inför uppgiften, förmodligen då de kände trygghet och vana vid att sitta vid datorn. Intresset och arbetslusten omfattade dessvärre inte alla elever och en grupp helt oengagerade elever kom att stå utanför. Detta var inte speciellt oväntat, då detta projekt i det avseendet inte skiljer sig från andra projekt vi försöker genomföra. Vi lärare noterade över lag stora fördelar med arbetet, som inte syns i redovisningarna. Förutom, som nämnts, att vissa elever " växte", fick vi genom de förtroenden eleverna själmant gav oss, möjlighet att lära känna dem bättre; komma dem in på livet. Handledningen upplevdes positivt, då den sammanförde oss och tydliggjorde vad var och en arbetar med. Vi samarbetar vanligtvis inte hela lärargruppen, men har nu genom dessa sammankomster fått användbara, konkreta tips och pedagogiska idéer av varandra, som kommer att användas på nästa elevomgång. Hjälpsamheten oss emellan har ökat, och vi har blivit beroende av varandras olika kunskaper och kompetenser. En positiv bieffekt av projektet är att vi funnit hur väl vi fungerar som ett arbetslag, i stället för nuvarande tre, och vi kommer inför det nya läsåret att arbeta så. Emellertid upplevde specialpedagogen, vars arbessituation är annorlunda än de övrigas, ett utanförskap och hade svårt att komma in i projektet. Vad avser den datatekniska utvecklingen av lärarkåren anser samtliga, noviser som experter, att man lärt sig något. Noviserna tror dock att projektet hade kunnat ge mer, om man inledningsvis besuttit mer kunskap, eller kunnat få mer datautbildning än den som erbjöds under projektets gång. Vidare ansåg samtliga att läsningen av Rasks kompendium, hans föreläsning och diskussionerna runt detta gav oss många tankeställare och mycken insikt. Beträffande seminarierna i övrigt har i synnerhet samtalen och diskussionerna med kolleger från andra skolor berikat oss. Vi hade klarat oss bra utan föreläsningen av Aris, som inte tillförde oss något relevant. Sammanfattningsvis tycker vi, att projektet varit övervägande positivt för oss på IV. Det har gett en del nya idéer, ett bättre lärarsamarbete och varit stimulerande för många elever. En tydligare struktur och färre ändringar av seminarietider hade vi dock önskat oss liksom en bättre kontakt med Högskolan. Vi ser vårt projektarbete som en början och räknar med att fortsätta att utveckla idéerna under kommande läsår.

9