1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Saudiarabien 2011 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys Saudiarabien är en absolut monarki där monarken har enväldig makt. Statschef och premiärminister sedan 2005 är kung Abdullah bin Abd Al-Aziz Al-Saud. Val till lokala församlingar har hittills hållits endast vid två tillfällen, senast i september I övrigt utses landets ledning av kungen. Landets konstitution utgörs officiellt av Koranen och sunnan (islamisk tradition). Sedan 1992 finns en skriven grundlag, Basic Law of Government, som reglerar hur landet ska styras samt stadgar vissa personliga rättigheter. Situationen för de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien är allvarlig och föremål för omfattande internationell kritik. Församlings- eller religionsfrihet existerar inte. Politiska partier och fackföreningar är inte tillåtna och det finns inte någon strejkrätt. Den arbetsrättsliga situationen för många gästarbetare rapporteras fortfarande vara bristfällig. I vissa frågor med koppling till mänskliga rättigheter förekommer dock en viss intern debatt. Kvinnor förblir diskriminerade och står under manligt förmyndarskap, vilket begränsar deras möjligheter att självständigt forma sina liv. Omfattande traditionsbundna och juridiska restriktioner inskränker kvinnors rörelsefrihet, ställning inom familjerätten och det politiska livet, liksom kvinnors möjlighet till arbete. Reformtakten har förblivit långsam även om kung Abdullahs trontillträde lett till gradvisa förändringar. Vissa reformer vad gäller kvinnors rättigheter,

2 yttrande- och mötesfrihet, och på det rättsliga och sociala området kan skönjas. Samtidigt är de konkreta exemplen på legalt genomförda förbättringar få. Rättssäkerheten brister och frånvaron av kodifierad lag ger oförutsägbarhet. Domstolars individuella tolkning av sharia, islamisk rätt, präglar domsluten. Antalet dödstraff har efter flera års nedgång ökat markant sedan Amnesty International rapporterar att minst 82 personer avrättades under 2011 men menar att den verkliga siffran sannolikt är betydligt högre. Under 2011 har personer bland annat blivit dömda till döden för häxeri. Offentliga avrättningar förekommer fortfarande, liksom kroppsbestraffning, såsom spöstraff. Korsamputation, det vill säga amputation av höger hand och vänster fot som straff för rån, utdömdes under Saudiarabien har en stor och lönsam petroleum- och oljeindustri, vilket ger betydande intäkter till staten. Alla medborgare har tillgång till kostnadsfri sjukvård och utbildning. Vidare ger staten frikostiga bostadslån för att främja en hög levnadsstandard. Omvälvningarna i Tunisien, Egypten, Libyen och andra arabiska länder har påverkat situationen i Saudiarabien under Missnöje har yttrats i flera sammanhang, protester har förekommit och debatten har varit livlig på internet. Sociala medier, som Facebook och Twitter, har varit de forum där folkets protester främst kommit till uttryck. Kommunalval till hälften av platserna i de 178 kommunala församlingarna skulle ha hållits 2009, men i februari samma år meddelades att valet skjutits upp. Valet hölls i stället den 29 september 2011 med begränsat valdeltagande. I september 2011 kungjorde Kung Abdullah att kvinnor skulle få rösta och kandidera i lokalvalen vid nästa tillfälle, 2015, samt att kvinnor ska få rätt att kandidera till den rådgivande församlingen Majlis ash-shura. De saudiska myndigheterna har fört en aktiv och repressiv politik för att stävja protester och tecken på missnöje. Ledargestalter i olika sammanhang har frihetsberövats, utan brottsrubricering eller åtal. Massiva polispådrag har satts in för att förhindra offentliga protester. Bloggar, Twitter och andra internetforum har bevakats. Ett förslag på en ny antiterrorismlag har lagts fram. Lagförslaget har fått mycket stark kritik från bland andra Amnesty International. Amnesty menar att förslaget i princip, om det antas, skulle leda till en legalisering av möjligheten till godtyckliga frihetsberövanden av människor som på fredligt vis försöker uttrycka samhällskritik eller politiskt missnöje. 2

3 3 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Saudiarabien har ratificerat följande centrala konventioner om de mänskliga rättigheterna: - Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Saudiarabien har reserverat sig mot artikel 20, och anser sig inte vara bundet av artikel 30, paragraf 1. Saudiarabien har inte ratificerat det fakultativa protokollet om att förebygga tortyr. Saudiarabien ligger efter med de två senaste periodiska rapporterna till FN. - Konventionen om att avskaffa alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW). Saudiarabien har reserverat sig mot artikel 9, paragraf 2 samt artikel 29, paragraf 1. - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC). Saudiarabien har även anslutit sig till de tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi. - Konventionen om att avskaffa alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination (CERD). Saudiarabien har reserverat sig mot artikel 22. Saudiarabien ligger efter med de två senaste periodiska rapporterna till FN. - Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities. Saudiarabiens första rapport skulle lämnats in under hösten Alla ovanstående konventioner har ratificerats med förbehållet att Saudiarabien endast anser sig bundet av åtagandena i konventionerna i den mån dessa inte strider mot landets religiösa lagstiftning. Saudiarabien har inte undertecknat eller ratificerat: - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR). - Konventionen om flyktingars rättsliga ställning, Convention related to the Status of Refugees samt tilläggsprotokollet från Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICAPED). - Romsstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC).

4 Under februari 2008 genomförde FN:s specialrapportör för våld mot kvinnor ett besök i Saudiarabien. I slutkommentarerna medgavs att frågan om våld mot kvinnor fått större uppmärksamhet, men att situationen fortfarande var problematisk, samt att reformtakten förblir långsam. 4 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga uppgifter förekommer om godtyckliga eller politiskt motiverade avrättningar. Gränsdragningen förblir dock svår då religiöst motiverade straff till sin natur kan vara politiska. Flera former av kroppsbestraffning förekommer, inklusive amputation av kroppsdelar och spöstraff. Brott som kan föranleda kroppsbestraffning omfattar stöld, narkotikainnehav, homosexuella handlingar och våldtäkt. Den saudiska processlagstiftningen förbjuder tortyr. Domare har enligt shariarätten inte rätt att acceptera erkännanden avgivna under tortyr. Trots detta och trots att FN:s tortyrkonvention ratificerats förekommer uppgifter om att våld utövas av myndighetspersoner i häkten och fängelser, liksom uppgifter om frihetsberövanden under lång tid utan rättegång. Det förekommer uppgifter om bristande förhållanden i fängelserna. Problemen omfattar överbeläggning och bristande hygien. Frihetsberövade som klagat offentligt över förhållandena rapporterats ha blivit misshandlade. Tillämpningen av amputationsstraffet har minskat under senare år. Inga bekräftade uppgifter om verkställda amputationsstraff finns för denna period. I slutet av december 2011 dömdes dock sex män till korsamputation för ett rån de begått. Det innebär att de, om straffet verkställs, får höger hand och vänster fot amputerade. Amputering ses av det internationella samfundet som en form av tortyr och kroppsstraff liknande dessa kritiseras hårt av människorättsorganisationer, bland annat Amnesty International som vädjade till Kung Abdullah att ändra straffsatsen. 4. Dödsstraff Saudiarabien tillämpar dödsstraff. I enlighet med landets sharia-rätt bestraffas bland annat mord, våldtäkt och narkotikarelaterade brott med döden. Även vad som betecknas som häxeri kan bestraffas med döden. Avrättningarna sker vanligen offentligt, genom halshuggning för män och arkebusering för kvinnor. Kvinnor kan även dömas till stening, men straffet tillämpas inte i praktiken. Mellan 2007 och 2010 minskade Saudiarabien stadigt användningen av dödsstraff. Denna trend bröts under 2011 då minst 82 personer avrättades

5 enligt Amnesty International, vilket var en kraftig uppgång från 2010 då 27 avrättningar bekräftades. Det uppskattas finnas ett stort mörkertal i statistiken om antalet avrättade. Kungen har möjlighet att omvandla dödsstraff till fängelsestraff, utom om den åtalade dömts för mord. Kungen kan istället uppmana till medling mellan de inblandade familjerna som förfogar över straffet enligt i Saudiarabien gällande uttolkning av sharia-rätten. Brottsoffrets familj tillfrågas om den kan förlåta gärningsmannen mot ersättning (så kallade blodspengar). Enligt medieuppgifter förekommer i många fall långvariga förhandlingar, där stora belopp utkrävs för att spara gärningsmannens liv. Saudiarabien genomför avrättningar för brott som begicks när gärningsmannen var under 18 år, i strid mot konventionen om barns rättigheter. Dödsstraffet verkställs inte förrän gärningsmannen uppnått 18 år. I ett uppmärksammat fall från 2010 fastställdes dödsdomen mot Rizana Nafeek. Nafeek är en barnflicka från Sri Lanka som dömdes till döden som ansvarig för ett spädbarns död. Detta ska ha skett 2005 när Nafeek endast var 17 år gammal. Fallet har rönt internationell kritik från såväl Europeiska unionen (EU) som internationella icke-statliga organisationer. Rättegången mot Nafeek präglades av bristande rättssäkerhet, enligt trovärdiga rapporter. Till exempel rapporterar Amnesty International att Nafeek inte hade tillgång till rättsligt biträde vare sig under förundersökningen eller under den första rättegången. Generellt är utländska arbetstagare betydligt mer utsatta i det saudiska rättsväsendet och dödsstraff utdöms i högre utsträckning i fall mot utlänningar som ofta inte förstår systemet eller språket. Dessutom har de betydligt svårare att få benådning. Under 2011 har dödsstraff utdömts för häxeri, en brottsrubricering som hämtas från en i Saudiarabien gällande uttolkning av sharia-rätten. Tillämpningen av sharia-rätten präglas av godtycklighet. Sharia-rätten kan även åberopas för att straffa oliktänkande. Någon offentlig diskussion om dödsstraffet förekommer inte. Det betraktas enligt i Saudiarabien gällande uttolkning av sharia-rätten som ett av gud instiftat straff. National Society for Human Rights (NSHR - en icke-statlig organisation finansierad av kungafamiljen) har kritiserat avrättningar av minderåriga. Därtill debatteras om dödsdömda får en fullvärdig rättslig prövning och om den rättstekniska bevisningen varit entydig Rätten till frihet och personlig säkerhet

6 Gästarbetare har ofta en utsatt position i Saudiarabien. Deras rättigheter är starkt kringskurna och inte sällan missbrukar arbetsgivare sin position gentemot denna grupp. Sponsorsystemet, kefala, är för närvarande föremål för debatt. Detta system innebär att varje icke-saudier oavsett från vilket land han eller hon kommer måste ha en sponsor. Enligt tidigare gällande system kunde sponsorn beslagta gästarbetarens pass, vilket nu är under förändring. Arbetsmarknadsministeriet har kungjort att det numera inte är tillåtet att beslagta utländska arbetares pass. Sedlighetspolisens (mutawa ) över medlemmar har rätt att genomföra frihetsberövanden för moral- och sedlighetsbrott och hålla personer frihetsberövade i upp till 24 timmar. Därefter måste den frihetsberövade släppas eller överlämnas till vanlig polis. Inrikesministern, tillika kronprinsen, har i uttalanden uppmanat sedlighetspolisen att vara mer överseende och respektera människors frihet, att respektera hemmets okränkbarhet och att upphöra med opåkallad övervakning. Ledande myndighetspersoner framhåller samtidigt offentligt att sedlighetspolisen har en viktig roll i samhället och att den har regeringens fulla stöd. Som en statlig institution ska den följa samhällets lagar och regler. Kritik mot sedlighetspolisens sätt att arbeta förekommer numera ofta i medierna. Den tidigare chefen för sedlighetspolisen avsattes i januari 2012, bland annat efter kritik för att inte ha hörsammat kungens påbud om reformer. Den nye chefen för sedlighetspolisen har kungjort att sedlighetspoliser måste agera strikt i enlighet med gällande lag. Saudiarabiens organisation för inrikes säkerhet, mabahith, har arresterat politiska och religiösa aktivister, advokater och akademiker under de senaste åren. Fall förekommer där personer hållits frihetsberövade upp till tio år utan rättegång. Saudisk lagstiftning föreskriver inte religionsfrihet. Frihetsberövanden på religiösa grunder förekommer. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättssystemet, förutom arbets- och handelsrätten, vilar på den religiösa shariarättens grund. Rättsväsendets självständighet är inskriven i lag. Justitieministeriet utövar dock administrativ och finansiell kontroll över domstolarna och äger också indirekt inflytande över rättsutövningen. Det högsta rättsliga rådet, vars medlemmar tillsätts av kungen, har rätt att utdela disciplinstraff och att avsätta domare. Brott inom den militära yrkeskåren hanteras av militärdomstolar, som står under direkt överinseende av försvarsministern. Även kungen övervakar deras beslut. Justitieministeriet överser alla domstolar i landet. Justitieministern är vanligen en högt uppsatt medlem av det höga religiösa rådet (The Council of Senior Islamic Scholars). Till sin hjälp i översynen har justitieministeriet det högsta lagrådet, 6

7 bestående av elva medlemmar från det höga religiösa rådet. Justitieministern är också ordförande i högsta lagrådet. Omkring 300 sharia-domstolar i landet utgör första instans. Överklaganden sker till granskningsdomstolen, som finns i Riyadh och Mecka. Granskningsdomstolen lyder direkt under justitieministeriet. Kungen är sista instans i det juridiska systemet och har rätt, förutom i civilmål, att benåda. Kung Abdullah har sedan 2007 genomfört vissa reformer av rättväsendet, inte minst kapacitetsmässigt. Målet är att fler fall ska granskas inom utsatta tidsgränser samt att rättsäkerheten ska förbättras. Fram till 2008 hade Saudiarabien endast 723 domare, två granskningsdomstolar och det högsta rättsliga rådet. Reformen av rättsystemet innebär att de två granskningsdomstolarna ska ersättas av 13 regionala domstolar för överklaganden, en i varje provins. Förstainstansdomstolar ska också reformeras med nya specialiserade domstolar för straff- och civilrätt. Ett lagförslag som ger alla rätt till offentlig försvarare godkändes av den rådgivande församlingen i januari Den i Saudiarabien tillämpande sharia-rätten är inte grundlagsfäst eller standardiserad utan baseras på domarnas egna tolkningar av sharia, vilket försämrar rättssäkerheten. Tillämpningen av sharia leder till godtycklighet i rättsutövningen och internationella människorättsorganisationer anklagar systemet för bristande transparens. Sedan 2005 har försök gjorts att dokumentera och samla fall för att få en större enhällighet när straff utmäts. I april 2010 kom det högsta religiösa rådet överens om att grundlagsfästa delar av sharia-rätten men det är oklart om det kommer att resultera i skriven lag. Den sittande justitieministern Muhammad al- Issa har ställt sig positiv till en skriven civil lag baserad på sharia. Utländska medborgare, särskilt de många gästarbetarna, har ofta svårare att försvara sig inför domstol än saudiska medborgare. Den saudiska tolkningen av sharia ger ofta mildare straff för brott som begås mot icke-muslimer. Utländska medborgare klagar på att det är mycket svårt att få rätt mot en saudisk motpart i rättstvister. Kvinnor har särskilt små möjligheter att få en rättssäker prövning. I domstol väger en kvinnas vittnesmål hälften så tungt som en mans. Kvinnor får utbilda sig till jurister men får inte lov att praktisera eller framställa fall inför domstol. Avsikten är att kvinnor inom en snar framtid ska få framställa fall inför domstol med förbehåll för att de endast får företräda kvinnliga klienter i familjemål. Kvinnor får fortfarande inte bli domare, åklagare eller verka som fullvärdiga advokater. 7

8 8 Enligt Human Rights Watch prövas misstänkta terrorister i slutna rättegångar. Ofta får de vänta lång tid på att få sina fall prövade. Uppemot tusentalet personer hålls frihetsberövade utan prövning anklagade för inblandning i attentat Enligt saudiska myndigheter är det omöjligt att ge alla misstänkta för terroristbrott en öppen rättegång av säkerhetshänsyn. Totalt sitter över fängslade, misstänkta för terrorism eller förberedelse av terroristbrott. Terroristmisstänkta fångar hålls i specialfängelser med inskränkta rättigheter. Myndigheterna förhindrar eller försenar ofta besök från familjen. Internationellt har Saudiarabien fått uppmärksamhet för sitt rehabiliteringsprogram, där dömda terrorister, villiga till förändring, fått hjälp. Fångar har genomgått ett socialt rehabiliteringsprogram inför frisläppandet. De konkreta resultaten av programmet har dock ifrågasatts. Saudiska myndigheter lade 2011 fram ett förslag till ny antiterrorismlag som i mångt och mycket skulle innebära en försämrad rättssäkerhet. Generellt skulle lagförslaget enligt initial lydelse innebära att fredliga missnöjesyttringar som till exempel demonstrationer skulle kunna rubriceras som terrorbrott. Minst tioåriga straff skulle kunna utdömas för kritik mot kungen. Myndigheter får enligt förslaget rätt att frihetsberöva människor utan åtal och rättegång. Lagförslaget har rönt stark kritik både internationellt och inom Saudiarabien för att ge långtgående befogenheter att slå ner mot dissidenter och samhällskritiker. Lagförslaget har dragits tillbaka mot bakgrund av kritiken för ytterligare beredning. 7. Straffrihet Kungafamiljen åtnjuter en hög grad av såväl straff- som civilrättslig immunitet. Fall där medlemmar av kungafamiljen fått stå till svars för brottsliga handlingar har dock förekommit. Rättsskipningen inom kungafamiljen hanteras av en för ändamålet särskilt utsedd, senior medlem av kungafamiljen. Andra myndighetspersoner har inte straffrihet, men det kan till exempel vara svårt att fälla medlemmar av sedlighetspolisen för överträdelser. Liksom kungen har guvernörerna (som i regel är medlemmar av kungafamiljen) i landets olika regioner rätt att mildra av domstolar utdömda straff. 8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Ett tiotal dagstidningar ges ut i Saudiarabien, såväl arabisk- som engelskspråkiga. De är privata men får statsstöd. Vanligen ägs de av medlemmar av kungafamiljen eller andra inflytelserika personer. Staten genom kultur- och informationsministeriet utövar inflytande över

9 tidningsredaktionerna. Staten godkänner tillträdande chefredaktörer och kan avsätta dem. Den teknologiska utvecklingen, exempelvis satellitmottagare för TV och internet, har ofrånkomligt öppnat upp saudiernas medievärld. Kulturoch informationsministeriet förbjuder försäljning av vissa skönlitterära titlar i landet, men den skriftliga censuren håller generellt på att minska. Kritik mot ledande personer och politiska institutioner förekommer i måttlig grad och tolereras så länge den inte utmanar det politiska systemet, religionen eller kungafamiljen. Känsliga ämnen, som situationen för shiamuslimer och material som riskerar att underminera den religiösa legitimiteten publiceras inte, ofta som en följd av omfattande självcensur. Under 2011 har många saudier och framförallt saudiska aktivister använt sig av sociala medier för att ventilera regimkritiska tankar. Det förekommer rapporter om att aktivister och samhällskritiker hålls under bevakning av saudiska myndigheter. Några har enligt uppgifter arresterats och dömts till böter och fängelsestraff. Fenomenet med ökade internet-aktiviteter har pågått under en längre tid, med bland annat en bred kritik mot staten i bloggosfären. Bloggar och sociala medier övervakas och rapporter om arresteringar har även under tidigare år uppmärksammats. Vidare är övervakningsföreskrifterna för internetcaféer mycket omfattande. Internet censureras generellt sett mycket hårt och sidor med material som anses vara politiskt kontroversiellt eller stötande, exempelvis organiserat hasardspel och pornografi, är blockerade. Reportrar utan gränser rapporterar att saudiska myndigheter bekräftat att över webbsidor är blockerade. När Amnesty International publicerade utkastet till ny terroristlag med medföljande kritik blockerade saudiska myndigheter hela Amnestys hemsida i en vecka. 9. Mötes- och föreningsfrihet Mötes- och församlingsfriheten är starkt inskränkt och de offentliga möten som hålls är könssegregerade. För att anordna offentliga möten krävs tillstånd från lokala myndigheter, vilket tidvis är svårt att få. Politiska partier är inte tillåtna, inte heller fackföreningar eller någon form av oppositionsgrupper. Demonstrationer är olagliga. Trots detta har mindre protester anordnats runt om i landet under 2011, som ofta resulterat i arresteringar. Rapporter beskriver hur fredliga demonstranter kallats till förhör för att sedan frihetsberövas på vaga grunder. 10. Religions- och övertygelsefrihet 9

10 Saudisk lagstiftning föreskriver inte religions- eller övertygelsefrihet. Frihetsberövanden på religiösa grunder förekommer. Det händer att ickemuslimska gästarbetare som samlas privat för att hålla gudstjänst och bön frihetsberövas, även om privata religiösa sammankomster generellt tolereras enligt den oskrivna praxis som råder. Att söka sprida en annan religion än islam är ett allvarligt brott i Saudiarabien Offentliga symboler som har sitt ursprung i andra religioner accepteras inte. Att konvertera från islam är belagt med dödsstraff, även om omvandling av straffet förekommer. Från officiellt håll sägs dock att det tolereras att i privata hem och inom den egna familjens ram utöva annan religion än islam. Inga andra religiösa byggnader än moskéer tillåts De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Saudiarabien är en absolut monarki utan vald, folklig representation eller politiska partier. Statschef är kung Abdullah, son till kung Abdul Aziz Al Saud, som grundade Saudiarabien år Näst i tronföljden är Abdullahs bror, kronprins Naif, som tog över titeln efter att kronprins Sultan avled i oktober Kungen innehar även posten som premiärminister och kronprinsen posten som vice premiärminister. Medlemmar ur kungafamiljen innehar centrala minister- och guvernörsposter. Flera viktiga ministerposter, till exempel energiminister- och finansministerposterna innehas dock av teknokrater. Den verkställande makten ligger hos kungen och dennes kabinett, vanligen kallat ministerrådet. Förutom kungen som premiärminister, ingår 22 ministrar med olika ämnesområden samt fem särskilda ministrar med speciella ansvarsområden. Ingen kvinna innehar en ministerpost, men i februari 2009 utnämndes Nora bint Abdullah Al-Fayez till viceminister för utbildningsfrågor. Genom grundlagen från 1992 instiftades den rådgivande församlingen (Majlis al-shura). För närvarande har den 150 ledamöter. Ledamöterna är utnämnda och inte direktvalda. Församlingen har ingen lagstiftande makt utan agerar som rådgivande instans till kungen. På senare tid har verksamheten ökat i omfång och församlingen kan initiera lagförslag som beslutas av ministerrådet. Inga kvinnor är ledamöter i rådet, men tolv kvinnor tjänstgör som rådgivare. Lokalval hölls första gången 2005 till hälften av de 178 platserna i lokala församlingar. Nästa val skulle ha genomförts 2009 men sköts upp. Den officiella anledningen till att valet sköts upp var administrativa svårigheter. Kvinnor fick inte kandidera eller rösta i valet Det uppskjutna valet hölls tillslut i september Kvinnor var exkluderade även denna gång från att delta.

11 11 Kung Abdullah kungjorde i september 2011 att kvinnor ska få rätt att kandidera till nästa val som hålls De ska också få rätt att rösta. Detta ses som ett försök till reform. Kungen beslutade vid samma tillfälle att kvinnor ska kunna bli fullvärdiga ledamöter i nästa uppsättning av den rådgivande församlingen, som ska utses Av tradition är det religiösa inflytandet stort. Det högsta religiösa rådet utgör en inflytelserik rådgivande församling. Rådet granskar regeringens och den rådgivande församlingens förslag och beslut ur ett religiöst perspektiv. Rådet kan också publicera fatwa, ett juridiskt utlåtande baserat på sharia. I Transparency Internationals korruptionsindex (CPI) 2011 hamnar Saudiarabien på 57:e plats av 182, med ett indextal på 4,4 där 10 betyder ingen korruption. Detta är en försämring sedan 2010 då Saudiarabien hade ett indextal på 4,7 vilket gav dem plats 44 på listan. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Befolkningstillväxten i Saudiarabien är hög och det blir allt svårare att finna sysselsättning för de växande ungdomskullarna. Ett stort mörkertal finns vad gäller den arbetsföra befolkningens storlek och därmed även den totala arbetslösheten. Arbetslösheten är omkring tio procent enligt offentliga källor, men kan vara betydligt högre i verkligheten. Vissa lokala bedömare ger så höga siffror som 25 procent. Siffrorna gäller endast män. Närmare 40 procent av ungdomar i åldern år är utan arbete. Arbetslöshetssiffrorna för kvinnor är okända. Andelen yrkesarbetande kvinnor är låg och medierna har alltmer uppmärksammat detta. Inga säkra siffror på antalet yrkesarbetande kvinnor existerar, vanligen varierar de mellan procent. Många vuxna kvinnor har varken arbetat eller söker arbete. En lokal butikskedja började under 2010 anställa kvinnliga kassabiträden vilket ledde till krav på bojkott från konservativt håll. I en fatwa fördömde det högsta religiösa rådet yrkesarbetande saudiska kvinnor som kommer i kontakt med män i arbetet. Kvinnliga kassabiträden förekommer dock fortfarande och det får anses som osäkert om det klerikala etablissemanget kommer att kunna förhindra denna utveckling. Den saudiska staten arbetar aktivt sedan flera år tillbaka för att öka sysselsättningen bland saudier. Dels genom större variation i och privatisering av ekonomin, men även genom en gradvis så kallad saudisering av de

12 arbeten som hitintills innehafts av gästarbetare. Av totalt 28 miljoner invånare beräknas åtta miljoner vara utländsk arbetskraft, men mörkertalet är stort och många papperslösa gästarbetare finns i landet. Saudiseringen, som regeringen satt upp som en av sina viktigaste uppgifter, omfattar i första hand exklusiv rätt för saudiska medborgare att utöva vissa yrken samt krav på privata företag att varje år öka andelen saudier bland sina anställda. Privata företag sysselsätter till övervägande del utländska medborgare och endast ett fåtal kvinnor även om en märkbar ökning av antalet kvinnor på arbetsmarknaden kan noteras. I juni 2011 initierades Nitaqat, ett program för saudisering med regler för privata företag som går ut på att företag måste ha ett visst antal saudier anställda. Kvoten skiljer sig mellan olika branschområden men sanktionerna mot de företag som inte når upp till kraven är lika de får inte förnya viseringarna för icke-saudiska anställda. Inom ramen för saudiseringssystemet uppmuntras aktivt till anställning av kvinnor. Fackföreningar är inte tillåtna, men det är tillåtet att i företag med mer än hundra anställda inrätta arbetstagarkommittéer. Dessa arbetstagarkommittéer är dock strikt reglerade. Arbetsmarknadsministeriet kan upplösa dem om det så önskar. Dessutom förbehåller man sig rätten att närvara vid möten och föra protokoll. Strejker är förbjudna. Gästarbetare från utvecklingsländer diskrimineras. De avlönas inte sällan sämre än saudier och har ofta osäkra anställningar. Genom det hittills gällande sponsorsystem som tillämpas i Saudiarabien knyts uppehållstillstånd till arbetsgivaren. Gästarbetare kan fråntas sina pass även om en lag nu förbjuder detta utan arbetstagarens medgivande. Den som förlorar sitt arbete förlorar ofta även sitt uppehållstillstånd. Situationen för hushållsarbetande kvinnor är dålig. Deras arbete är inte reglerat genom saudisk arbetslagstiftning på samma sätt som i den öppna privata sektorn. Medierapporter om misshandlade, våldtagna och utnyttjade kvinnor förekommer ofta. Teoretiskt kan hushållsanställda vända sig till arbetsdomstolar för att få sin rätt, till exempel för att få ut utebliven lön, men i realiteten är detta en krävande process som få hushållsanställda kvinnor har möjlighet att driva. De kan inte heller vara säkra på att ha lagen på sin sida. I ett fall 2008 dömdes en indonesisk hushållerska till ett års fängelse efter en våldtäkt. I fängelset födde hon ett barn och dömdes till hundra spöstraffsslag för detta. Av den internationella arbetsorganisationens, ILO:s, åtta centrala konventioner har Saudiarabien ratificerat: 12

13 och 111 (icke-diskriminering i arbetslivet) - 29 och 105 (förbud mot tvångsarbete) (förbud mot barnarbete) Saudiarabien har inte ratificerat: (minimiålder för arbete) - 87 och 98 om föreningsfrihet och förhandlingsrätt. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Saudiarabien har sedan 1980-talet satsat ökade resurser på sjuk- och hälsovård och detta i hög grad på grund av den höga befolkningstillväxten. Årligen går cirka tio procent av statsbudgeten till sjukvårdssektorn. Såvitt man kan bedöma erbjuds grundläggande sjukvård av god kvalitet, åtminstone i tätorterna. Nya levnadsvanor har ändrat sjukdomsmönstret bland den saudiska befolkningen och diagnoser som diabetes och övervikt blir allt vanligare. 12. Rätten till utbildning Drygt en fjärdedel av statsbudgeten satsas i utbildningssektorn. Saudiska medborgare har tillgång till kostnadsfri, könssegregerad utbildning upp till universitetsnivå. Islamiska studier utgör fortfarande en betydande del av läroplanen. Av de som går ut gymnasiet söker sig 90 procent direkt vidare till högskolenivå. National Society for Human Rights har agerat påtryckande för att föra upp mänskliga rättigheter på schemat. Uppskattningsvis 60 procent av universitetsstudenterna är numera kvinnor, på doktorandnivå 40 procent. Liksom på andra områden går reformen av utbildningssystemet långsamt. Brist på utbildade och för ändamålet kompetenta lärare råder. Inom ramen för satsningen på utbildning skickas årligen tusentals studenter utomlands för universitets- och doktorandstudier. Sammanlagt studerar uppskattningsvis saudier utomlands, varav en icke ringa andel är kvinnor. Huvudsakliga mottagarländer är USA, Storbritannien, Kanada, Nya Zeeland och Australien. Ett omfattande program med satsning på yrkesinriktade utbildningar av olika slag har inletts de senaste fyra åren. Nyinvigda högskoleprojekt omfattar King Abdullah University of Science and Technology (KAUST), där män och kvinnor studerar tillsammans. Hur detta universitet, som endast undervisar elever på master- och doktorsnivå inom teknik och naturvetenskap, kommer att påverka det saudiska utbildningssystemet återstår att se. Den 15 maj 2011 invigdes även Princess

14 14 Norah University, världens största universitet för kvinnor med 14 fakulteter och utbildningsplatser. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Saudiarabiens oljeexport ger landet en relativt hög BNP per capita ( USdollar enligt Världsbanken). Välståndet är dock ojämnt fördelat över landet och de sociala systemen är inte väl utbyggda. I stället spelar informella band som familj- och stamtillhörighet stor roll. Av Saudiarabiens befolkning på cirka 28 miljoner är över åtta miljoner gästarbetare. De befinner sig ofta i botten av den socioekonomiska skalan, med en lägre levnadsstandard. Många gästarbetare, särskilt från Sydostasien, saknar fast anställning. Vanliga arbetsuppgifter finns inom servicenäringarna eller som hushållsanställda, chaufförer med mera. En ännu mer utsatt grupp är de hundratusentals illegala invandrare som finns i landet, varav en stor del illegalt stannat kvar efter den muslimska vallfärden (hajj). Arbetskraftsinvandrare från angränsande grannländer som Egypten, Jordanien och Syrien har ofta bättre anställningsvillkor och utgör en liten medelklass bland de utländska medborgarna. Omkring västerlänningar lever i Saudiarabien och arbetar oftast inom mer avancerade sektorer som medicin, ekonomi och dylikt. I toppen av samhället finns kungafamiljen och rika handelsfamiljer. I mitten återfinns en begränsad saudisk medelklass, med anställning huvudsakligen inom den offentliga sektorn. På grund av traditionella värderingar råder vanligen ett system med familjelön i landet, vilket innebär att en inkomst från mannen i ett hushåll ska försörja hela familjen. I 2011 års rapport från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, har Saudiarabien ett Human Development Index på 0,770, vilket placerar landet på 56:e plats vilket är en försämring från föregående år. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Det existerar en omfattande socialt institutionaliserad och rättsligt sanktionerad diskriminering av kvinnor i Saudiarabien. Trots att landet har ratificerat konventionen om att avskaffa alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against

15 Women (CEDAW), arbetar landet inte aktivt för att skapa lika förutsättningar mellan könen. Principen om lika rättigheter oavsett kön är inte giltig enligt den i Saudiarabien gällande uttolkningen av sharia-rätten särskilt inte inom familjerätten. Kvinnor åläggs strikt klädkod och måste bära fotsid svart dräkt (så kallad abaya) och täcka sitt hår på allmän plats. Saudiska kvinnor täcker som regel även ansiktet. Efterlevnaden av dessa regler bevakas av sedlighetspolisen. Trots hinder har saudiska kvinnor nått betydande framgångar inom utbildning. Allt fler kvinnor söker högre utbildning. Omkring 60 procent av alla universitetsstudenter är i dag kvinnor och två tredjedelar av alla avhandlingar skrivs av kvinnor. I artikel tio i CEDAW slås det fast att ingen diskriminering baserad på kön får förekomma i rätten till utbildning. Saudiarabien bryter mot detta genom att separera könen. Rapporterade exempel omfattar tillgång till bibliotek och andra lokaler där tiderna för kvinnor ofta är kortare och färre än för män. Skolor för flickor och kvinnor har större klasser, mindre resurser och ett begränsat kursutbud. Även om kvinnor i allt högre utsträckning studerar, sker detta främst inom traditionellt kvinnliga områden som utbildning och vårdämnen. Regelverk och informella normer hindrar dem från att fritt söka utbildning inom de fält de önskar. Kvinnor har ofta svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Samtidigt finner kvinnor nya vägar till försörjning, särskilt i städer och tätorter, genom distansarbete och som egenföretagare i hemmet. Från landets politiska ledning finns en uttalad ambition att fler kvinnor ska yrkesarbeta i framtiden. Anställning av kvinnor uppmuntras aktivt inom ramen för saudiseringsprogrammet. Analfabetismen är enligt Världsbanken omkring 33 procent bland kvinnor och 17 procent bland män, vilket förklaras av att fler pojkar än flickor deltar i lägre utbildning. Analfabetismen är främst förekommande bland äldre generationer, medan yngre som regel lär sig skriva och läsa. Kvinnors fria rörlighet samt möjlighet att delta i det offentliga livet är starkt inskränkt och förmyndarskapet begränsar kvinnors rätt och möjligheter att själva forma sina liv. Förmyndaren är vanligen en ung kvinnas far eller hennes make. Kvinnor måste få sin förmyndares tillstånd för att kunna arbeta, resa utomlands, studera eller ingå äktenskap. Konsekvenserna av förmyndarskapet blir i vissa fall katastrofala, då kvinnor behöver förmyndares tillstånd för att till exempel uppsöka sjukhus eller offentliga institutioner. Enligt Human Rights Watch hindras många kvinnor från att lämna sina hem, även om de där far illa genom misshandel och sexuella övergrepp. 15

16 Enligt Human Rights Watch har den saudiska staten inte kriminaliserat våld mot kvinnor i hemmet och frågan är starkt tabubelagd i det stängda saudiska samhället. Våldtäkt inom äktenskap är inte förbjudet, men frågan debatteras. Kvinnor får inte köra bil. Det inskränker kvinnors rörelsefrihet kraftigt då mycket av det saudiska samhället är uppbyggt kring bilen. Under året har kvinnor och bilkörning varit ett av de största diskussionsämnena när det gäller kvinnors rättigheter i Saudiarabien. Under 2011 trotsade Mania Al-Sharif, en 33-årig saudisk kvinna, förbudet och valde att filma tilltaget som en protest och la sedan upp filmen på Youtube. Hon fängslades under tio dagar efter detta, vilket skapade en häftig mediastorm. Facebook-kampanjen Women2Drive som uppmanade alla kvinnor att köra bil, fick mycket uppmärksamhet. Rapporter om att kvinnor kör bil och visar det för allmänheten genom Youtube är vanliga. Trots tal om modernisering av förmyndarskapet har inga stora reformer genomförts av kung Abdullah annat än att kvinnor ensamma kan bo på hotell inom landet. Den saudiska staten utlovade 2009 en översyn av systemet, men få konkreta förändringar har genomförts. I februari 2009 gavs första gången en kvinna, Nora bint Abdullah Al-Fayez, ställning som viceminister för utbildningsfrågor. Det är den hittills högsta posten en kvinna innehaft i det saudiska samhällslivet. Våren 2010 lades förslag om att kvinnor ska få arbeta som advokater, dock med begränsningar. De får endast företräda kvinnliga klienter inom familjerelaterade mål. I domstol väger en kvinnas vittnesmål hälften så tungt som en mans. Den 15 maj 2011 invigdes Princess Norah University, världens största universitet endast för kvinnor med 14 fakulteter och utbildningsplatser. Kvinnlig könsstympning är inte förbjudet i lag. Ingreppet förekommer men i liten omfattning. Saudiska kvinnor gifta med icke-saudier kan inte föra vidare sitt medborgarskap till sina barn, även om denna fråga nu är föremål för översyn. Gifta kvinnor ärver inte sina fäder. I september 2011 kungjorde Kung Abdullah att kvinnor skulle få rösta och kandidera i lokalvalen 2015, samt att kvinnor ska få rätt att kandidera till den rådgivande församlingen Majlis ash-shura. 16

17 Barnets rättigheter Alla barn garanteras i teorin kostnadsfri skolgång och sjukvård men i realiteten existerar socioekonomiska och regionala skillnader. Barn under 18 år får inte tjänstgöra som soldater. I det saudiska rättssystemet kan personer dömas för brott begångna före 18 års ålder, straffskalan inkluderar fängelse och dödsstraff. Skillnader mellan pojkar och flickor existerar i tillgång till utbildning och fritidsaktiviteter, till stor del på grund av traditionella normer för hur flickor ska uppfostras. Barnäktenskap förekommer, särskilt på landsbygden där gamla sedvanor lever kvar. Människorättsorganisationer som den nationella organisationen National Society for Human Rights har kritiserat saudiska myndigheter för att inte ingripa mot dessa äktenskap. Zuhair Al Harthi, ledamot av den rådgivande församlingen, uttalade sommaren 2011 att en majoritet i församlingen nu stödjer en lagstiftning mot barnäktenskap. Sharia föreskriver ingen minimiålder för äktenskap, men traditionellt gäller att flickan ska ha nått puberteten. Hösten 2010 granskades ett nytt lagförslag som syftar till att stärka barns rättigheter av den rådgivande församlingen. Lagpaketet består av fem kapitel och 25 artiklar och behandlar ämnen som fysiskt våld, sexuell exploatering och barnarbete. När lagen väl träder i kraft kommer den att föra Saudiarabien närmare i linje med FN:s barnkonvention som landet undertecknade Flyktingbarn, särskilt från Jemen och Afrikas horn, utnyttjas som tiggare i städer som Riyadh och Jeddah, men saudiska myndigheter försöker att motarbeta denna verksamhet. Enligt Human Rights Watch har saudiska staten åtalat barn som befunnit sig olagligt i landet och deporterat dem, i strid med internationella konventioner, till länder i konflikt såsom Jemen och Somalia. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Religions- och övertygelsefrihet finns inte, och religiösa minoriteters rättigheter respekteras generellt inte. Icke-islamiska grupper har inte laglig rätt att uppföra egna gudstjänst- eller religiösa samlingslokaler. Det är förbjudet för ickemuslimer att vistas i eller besöka städerna Mecka och Medina. Kung Abdullah har agerat för ökad tolerans mellan religioner genom att ta initiativ till internationella möten och konferenser för religiös tolerans

18 (Interfaith Dialogue). På hemmaplan har dock den nationella dialogen inte lett till att några reella reformer på området genomförts. Att bära icke-islamiska symboler är inte tillåtet och sedlighetspolisen kan ingripa mot dem som bär sådana symboler. Det är inte tillåtet att konvertera från islam. Den största religiösa minoriteten är shiamuslimer. Enligt oberoende bedömare tillhör mellan procent av befolkningen denna grupp. Exakta siffror saknas då det inte existerar något officiellt register. Shiamuslimerna bor huvudsakligen i den oljerika östra delen av Saudiarabien. Shiamuslimer möter ofta diskriminering socioekonomiskt och rättsligt. De förhindras från att ha egen religiös utbildning. Shiamuslimer har frihetsberövats i samband med protester mot rådande orättvisor. Inom den offentliga sektorn återfinns få shia-muslimer på ledande poster. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Inom ramen för den i Saudiarabien gällande uttolkningen av sharia-rätten är homosexuella handlingar olagliga, vilket också omfattar att klä ut sig till motsatt kön. Homosexuella handlingar bestraffas oftast med kroppsstraff, såsom spöstraff. Frågan om homosexualitet är starkt tabubelagd och det existerar inga organisationer som tillvaratar homo-, bisexuella och transpersoners (HBT) rättigheter i Saudiarabien. Utländska hemsidor med HBT-innehåll blockeras Flyktingars rättigheter Saudiarabien har inte anslutit sig till FN:s flyktingkonvention. Det finns ingen skriven lag som reglerar flyktingmottagande och asylrätt. För att söka asyl krävs uppehållstillstånd vilket i praktiken gör det mycket svårt för flyktingar att stanna i landet. Det är svårt att få en överblick över hur många flyktingar det finns i landet då få officiella register existerar. Den illegala invandringen från oroshärdar i Afrika och från Jemen är troligen omfattande. Många papperslösa arbetare i landet kan ha kommit som flyktingar. Omkring palestinska flyktingar och ättlingar till dessa lever i landet. I enlighet med beslut i Arabförbundet ska dessa behålla sin flyktingstatus. Flyktingar från Jemen kommer regelbundet över gränsen till Saudiarabien. Saudiska myndigheter ser i stor utsträckning mellan fingrarna på denna illegala migration givet den utsatta humanitära situationen i Jemen, även om det

19 19 förekommer att saudisk militär och polis hindrar eller återsänder jemenitiska flyktingar. 19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Situationen för personer med funktionsnedsättning är ojämn och till stor del baserad på den enskildes familjesituation och sociala ställning. Barn med funktionsnedsättning kan i allmänhet få tillgång till god fysisk och psykisk vård. Definitionen av vad som utgör en funktionsnedsättning, såväl fysiskt som psykiskt, skiljer sig från västerländsk norm. Följden blir ett mörkertal där många lever utan lämplig hjälp. I arbetsmarknadslagen åläggs företag med mer än 25 anställda att reservera fyra procent av platserna för personer med funktionsnedsättning. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Den saudiska staten har inrättat en kommission för mänskliga rättigheter, Human Rights Commission, och dess ordförande har ministers rang. I juni 2010 inrättade man ett larmtelefonnummer, 989, där brott mot de mänskliga rättigheterna kan anmälas. Utöver denna statliga organisation finns en registrerad icke-statlig organisation, National Society for Human Rights (NSHR). NSHR är en från staten fristående organisation, dock finansierad genom kunglig donation. Organisationen har publicerat årsrapporter om mänskliga rättigheter i Saudiarabien 2007 och NSHR kommenterar regelbundet aktuella fall och genomför studier, besöker anstalter och agerar påtryckande för att förbättra situationen. NSHR avböjer att kommentera pågående juridiska fall men närvarar vid rättegångar. Ett antal oberoende virtuella organisationer existerar, exempelvis Saudi Woman s Voice, Human Rights First Saudi Arabia (HRFS) och Saudi Civil and Political Rights Association (ACPRA), vilka agerar genom webbsidor och e- mail. Dessa samt flertalet andra enskilda organisationer inom området mänskliga rättigheter som sökt registrering har fått avslag. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter

20 Sverige följer situationen för de mänskliga rättigheterna nära och möten hålls regelbundet med företrädare för saudiska myndigheter och organisationer aktiva inom området mänskliga rättigheter. Från EU:s sida tas frågan om mänskliga rättigheter upp i möten med Gulf-staternas samarbetsråd (GCC), där sex av länderna i regionen ingår. Sedan 2008 delar EU ut ett lokalt pris, Chaillot-priset, till en organisation i någon av medlemsstaterna i GCC för förtjänstfullt arbete inom området mänskliga rättigheter. Priset delas ut av EU-delegationen i Riyadh. Human Rights Watch har genomfört flera besök under 2000-talet. FN har genomfört fältstudierexempelvis inom området våld mot kvinnor. 20