Svensk Onkologi. Tidskrift för Svensk Onkologisk Förening

Transkript

1 Svensk Onkologi Nr Tidskrift för Svensk Onkologisk Förening Rapporter från Onkologidagarna i Västerås: PET och molekylärbiologi Klinisk forskning Fokus radioterapi Skandionkliniken CUP-tumörer

2 NT-RÅDET REKOMMENDERAR OPDIVO (NIVOLUMAB) 1 OPDIVO rekommenderat som förstahandsval vid nyinsättning av PD1-hämmare vid behandling av malignt melanom OPDIVO rekommenderat som behandling av icke-småcellig lungcancer av skivepiteltyp efter kemoterapi OPDIVO är indicerat som monoterapi för behandling av avancerat (icke-resektabelt eller metastaserande) melanom hos vuxna. OPDIVO är indicerat för behandling av vuxna patienter med lokalt avancerad eller metastaserande icke-småcellig lungcancer (NSCLC) av skivepiteltyp efter tidigare kemoterapi. 1 Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. OPDIVO (nivolumab) 10 mg/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning. Antineoplastiska medel, monoklonala antikroppar, ATC-kod: L01XC17. Dosering: 3 mg/kg administrerat intravenöst under 60 minuter varannan vecka. Indikation: OPDIVO är indicerat som monoterapi för behandling av avancerat (icke-resektabelt eller metastaserande) melanom hos vuxna. OPDIVO är indicerat för behandling av vuxna patienter med lokalt avancerad eller metastaserande icke-småcellig lungcancer (NSCLC) av skivepiteltyp efter tidigare kemoterapi. Varningar och försiktighet: OPDIVO är associerat med immunrelaterade biverkningar. Tidig diagnos av dessa och lämplig behandling är nödvändig för att minimera livshotande komplikationer. Behandling ska initieras och övervakas av specialistläkare med erfarenhet av cancerbehandling. Patienter bör övervakas kontinuerligt (i minst 5 månader efter sista dosen) då en biverkning av OPDIVO kan ske när som helst under eller efter avslutad behandling. Förpackningar: 1 injektionsflaska om 4 ml eller 10 ml. Övrig information: Rx, EF. För fullständig information, se Texten är baserad på produktresumé: oktober Bristol-Myers Squibb AB, Tel , JAN SE16PR00429

3 Från redaktionen Tidskrift för Svensk Onkologisk Förening Utkommer med 6 nr per år Redaktör Kjell Bergfeldt kjell.bergfeldt@sll.se Kära vänner! Ansvarig utgivare Kjell Bergfeldt Adressändringar Gå in på eller sänd uppgifterna till sof@onkologi.uu.se Produktion Mediahuset i Göteborg AB Marieholmsgatan 10C Göteborg Tel Annonser Dan Johansson dan@mediahuset.se Kristoffer Lundblad kristoffer@mediahuset.se Layout Eva-Lotta Emilsdotter lotta@mediahuset.se Tryck ÅkessonBerg AB, Emmaboda ISSN (Print) ISSN (Online) Utgivningsplan 2016 Nr Manus Till medlem Nr 1 11/1 15/2 Nr 2 1/4 25/4 Nr 3 10/5 17/6 Nr 4 22/6 23/9 Nr 5 19/9 28/10 Nr 6 2/11 12/12 Innehåll Från redaktionen... 1 Ledare... 3 PET och molekylärbiologi den första onkologidagen... 5 State-of-the-art x Rapport från onkologidagarna - fokus radioterapi Så blir framtiden för den kliniska forskningen Standardiserade vårdförlopp Kombinationsbehandlingar - nyckeln i framtidens cancerterapi Enklare kombinera cancerbehandling med arbete Antioxidanter utvecklar större och mer avancerade lungtumörer Matglad GI-onkolog får Guld-knölen Kontaktsjuksköterska - stöttar patienten och närstående genom vårdkedjan Ordnat införande av nya cancerläkemedel. Hur fungerar det i praktiken? Kjell Bergfeldt - ny redaktör för svensk Onkologi Debatt ST-sidorna Hans Hagbergs kluriga fall Det känns stort att få uppdraget som redaktör för en tidning som kollegorna rankar högt och som de senaste åren utvecklats på ett fantastiskt sätt. Svensk Onkologi har blivit ett organ för vår profession som vi kan vara stolta över (Tack Nina Cavalli-Björkman för ett engagerat och väl utfört arbete). Jag skriver detta med onkologidagarna i färskt minne. Jag hoppas alla som var där berättar hur kul och inspirerande det är att delta vid de många symposierna, referaten från dessa dominerar detta nummer av Svensk Onkologi. Men onkologidagarna är så mycket mer. Jag önskar att fler kollegor fick (eller tog) chansen att vara med, man får en god bild av tillståndet utanför den egna kliniken och vad som rör sig i cancervården runt om i landet. Det illustreras bäst av den klassiska TV-repliken: Det är mycket nu! Vi berörs direkt av både standardiserade vårdförlopp och den nationella nivåstruktureringen. RCC har kommit till vår del av världen och verkar bli kvar. Hur ska vi klara det ökande antalet cancerpatienter som finns i vården genom att behandlingarna blivit allt bättre och vem ansvarar för att problemen uppmärksammas och får en lösning. Kompetensförsörjningen är ju en del av lösningen men hur jobbar vi med den frågan, det räcker nog inte med bara nya ST-block. Och alla nya läkemedel som är på väg emot oss i en fart vi aldrig tidigare varit med om; hur ska vi använda dom på bästa sätt? Sen har vi ekonomin och alla organisatoriska förändringar på många håll i landet. I detta nummer kan ni läsa om den radikala förändring som görs på Karolinska Universitetssjukhuset där den framtida organisationen bygger på patientflöden och inte specialistkliniker. Listan kan göras ännu längre. Men det jag vill säga, både till alla kollegor och till alla chefer, är att det finns få tillfällen som är bättre lämpade att diskutera dessa frågor än just onkologidagarna. Dessutom har man också glädjen att träffa gamla och unga kollegor från hela landet. Bara det är värt en resa. På plats finns också företrädare för industrin både läkemedel och medicinteknik. Onkologidagarna ger också en möjlighet till dialog med dem. Debatt om cancervårdens utveckling Som nyutnämnd redaktör kan man ta sig privilegiet att utforma en egen vision för hur tidningen ska utvecklas de närmaste åren. Det känns inte svårt och kan enkelt formuleras: Vi ska fortsätta på den inslagna vägen med målet att leda debatten om cancervårdens utveckling. Men en bra tidning behöver bra medarbetare. Med det vill jag säga att jag ser alla medlemmar som potentiella journalister och medarbetare i tidningen. Det är sannolikt någon av er som har svaret på frågan hur framtiden kommer att se ut. Hur ska vi arbeta så att patienterna får bästa tillgängliga vård och omhändertagande? Det hoppas jag ni vill vara med och beskriva. Tveka inte att använda vårt gemensamma forum för debatt och nyheter. Nästa nummer når er veckan innan midsommar. Kjell Bergfeldt redaktör Svensk Onkologi

4 Ledare BEHANDLING AV VUXNA PATIENTER MED mcrc * med tumör av vildtyp RAS i kombination med kemoterapi eller som monoterapi NB-P Vectibix (panitumumab) R x EF (koncentrat till infusionsvätska, lösning 20 mg/ml, injektions flaska). Indikation: Vectibix är indicerat som behandling av vuxna patienter med metastaserande kolorektal cancer (mcrc) med vildtyp RAS: i första linjens behandling i kombination med FOLFOX eller FOLFIRI i andra linjens behandling i kombination med FOLFIRI för patienter som har fått fluoropyrimidin baserad kemo terapi (exklusive irinotekan) som första linjens behandling som monoterapi efter behandlingssvikt med kemoterapi regimer innehållande fluoropyrimidin, oxaliplatin och irinotekan Kontraindikation: Kombinationen av Vectibix och kemoterapi som innehåller oxaliplatin är kontraindicerat för patienter med mcrc med mutant RAS eller för vilka RAS-status inte är känt. Patienter med interstitiell pneumonit eller lungfibros. Datum för översyn av produktresumén: 03/2015. För fullständig information vid förskrivning, produktresumé och aktuella priser, se ATC-kod L01XC08. *metastaserande kolorektalcancer Gustav III:s Boulevard 54, Solna, , 2 Svensk Onkologi 2 16

5 Vart är vi på väg? Vart är vi på väg? Vart är onkologin i Stockholm på väg? Vilka spår har vi slagit in på? Från min arbetsplats på Radiumhemmet i Stockholm ser jag det Nya Karolinska Sjukhuset (NKS) växa upp. I detta toppmoderna sjukhus ska man tänka nytt och inte sitta fast i gamla dysfunktionella strukturer som sitter i väggarna. Man bygger ett sjukhus utan att ha klart för sig vad det ska innehålla, mer än att det är högspecialiserad vård som ska bedrivas. Man tänker nytt och ska inte ha kliniker utan teman där patientens väg genom vården inte ska mötas av hinder i form av klinikgränser. Sju olika teman ska finnas varav tema cancer är ett. Onkologin som helhet betraktas inte som högspecialiserad vård, utan delas upp så att många patienter inom de stora diagnosgrupperna kommer att behandlas på andra sjukhus. Det mesta kommer säkert att bli alldeles utmärkt men det finns en del frågor som berör onkologins utveckling och vår arbetsmiljö. Just nu är denna nya organisation av onkologin Stockholms utmaning, men vi vet att mycket som införs på ett ställe i Sverige sprider sig till andra delar varför det är en principiellt viktig fråga för Onkologisverige. Flera nya patientområden Det första spåret är den nya organisationen på NKS, vart leder det? I det nya huset ska man tänka nytt och inte ha kliniker utan teman där patientens väg genom vården inte ska mötas av hinder i form av klinikgränser. Det kommer att finnas sju teman där tema cancer är ett. Ett tema utgörs av flera patientområden, som i sin tur består av flera patientflöden med liknande inriktning. Ett patientflöde kan vara t.ex. bröstcancer eller gynekologisk cancer. Patientflödet inom tema cancer innefattar både kirurgiska och onkologiska modaliteter. Ett patientflöde leds av en patientflödeschef med mandat att utforma, styra och utvärdera arbetet inom hela patientflödet. Patientområden och teman kommer sedan också att ha sina respektive chefer. Dessa teman kommer sedan att ingå i en matrisorganisation med funktioner som i sin tur är uppdelade i funktionsenheter och funktionsområden. Exempel på funktioner kan vara bild och funktion och perioperativ medicin och intensivvård. Förutom vård är man angelägen om att integrera forskning och utbildning i den nya organisationen. Karolinska institutet kommer att ha en parallell organisation kopplad till sjukhusorganisationen. Än så länge är det mycket som inte är klart om den nya organisationen, inte minst vad gäller vilka patientflöden som ska ingå i olika patientområden och vidare organiseras i teman. Alla är nog rörande ense om att sjukvården bör organiseras så att patientens väg genom ett sjukdomsförlopp ska flyta på smidigt utan onödig tidsfördröjning, men en del frågor inställer sig. Hur bevakas utvecklingen av enskilda specialiteter på längre sikt när man ingår i ett tema där chefen/cheferna inte har samma specialitet? För onkologins del i NKS kommer läkarna inom tema cancer att bestå av tumörkirurger och onkologer. Som det ser ut nu kommer samtliga patientflödeschefer (nivå motsvarande sektionschef - min tolkning) utom en vara tumörkirurg. Vem ser till den onkologiska specialitetens utveckling? Var kommer strålbehandlingen in i organisationen? Vem avgör vilken bemanning som behövs? Vem ser till att vi får adekvat återväxt av nya specia- Svensk Onkologi

6 Vart är vi på väg? lister i ett tufft ekonomiskt klimat? Ur arbetsmiljöns synvinkel ser det ut som om NKS kommer att lida brist på utrymmen för mycket av det som ska ingå där, exempelvis är det för få undersökningsrum på mottagningarna och brist på rum för enskilt arbete. Ska vi arbeta i skift? Arbetsgivaren har ju rätt att förlägga vår arbetstid mellan Var ska vi sitta med arbete där vi inte har patient framför oss, som telefonkontakter med patienter som kräver sekretess? Ordinationer, arbete med studier, hålla sig uppdaterad i litteraturen och mycket annat kräver också sin ostörda plats. Vårt papperslösa samhäller är ännu inte utan papper, böcker och pärmar som behöver förvaras där de ska användas. Sammanslagning av kliniker Det andra spåret som onkologin i Stockholm slagit in på är en uppdelning. Det senaste decenniet har vi på många platser i landet sett en sammanslagning av kliniker till stora enheter i en förhoppning att effektivisera och utnyttja resurser bättre. Tyvärr har det varit svårt att utvärdera hur det egentligen lyckats. I Stockholm slog man ihop två kliniker till en som i sin tur var uppdelad på tre platser. Det har varit en svårstyrd koloss särskilt när man slog ihop sektionerna till helt ohanterbar storlek. Det har länge varit en diskussion om lämplig storlek på en klinik. Är ett stort comprehensive cancer center det bästa? Där är det tänkt att man ska ha optimala förutsättningar att ta väl hand om patienter med smidiga patientflöden, klinisk forskning och utveckling med det stora sjukhusets alla möjligheter. En stor organisation är dock ofta mer svårstyrd och det kan bli långa resvägar för patienter och anhöriga. Är mindre kliniker bättre? En mindre klinik kan vara mer smidig i sitt arbetssätt, ofta närmare patienten men kräver ett gott samarbete med universitetsklinik för mer avancerade ingrepp/undersökningar liksom forskning och utbildning. Internationellt är modellen comprehensive cancer center det som rekommenderas. I Stockholm ser det ut som man tvärtom kommer att välja att gå ifrån en stor klinik till att dela upp onkologin i tre separata enheter två kliniker, SöS och St Göran, samt en del i ett tema på NKS. Temat på NKS kommer att ha hand om det man kallar högspecialiserad vård och på de andra två klinikerna kommer man att ta hand om en stor del av patienterna med de vanligaste tumördiagnoserna. Blir det bättre? En klar fördel för arbetstagarna är att det finns fler arbetsgivare att välja mellan. Men hur säkerställs en likvärdig högkvalitativ vård, forskning och utbildning? Caroline Lundgren 4 Svensk Onkologi 2 16

7 Onkologidagarna PET och molekylärbiologi den första onkologidagen 2016 års Onkologidagar invigdes av verksamhetschef Margareta Randén, sjukhusdirektör Håkan Wittgren och SOFs ordförande Martin Erlanson. Margareta gav också ett historiskt perspektiv efter att själv ha arbetat inom onkologin i 30 år och jämförde incidens och överlevnad från sent 80-tal med dagens siffror. Mycket har blivit bättre! I Västerås expanderar man och planerar nyanställningar av både sjuksköterskor och läkare samtidigt som man ser fram emot invigning av ett nytt hospice under Hon berättade att onkologkliniken i Västerås har 160 anställda, 15 vårdplatser, 40 hemsjukvårdplatser och 15 hospiceplatser att disponera utöver sedvanlig dagvård och mottagning. PET och CUP Dagens förste föreläsare var professor Anders Sundin från Uppsala som gick igenom radiologisk diagnostik av CUP (okänd primärtumör) och vissa andra cancerdiagnoser. Anders påtalade särskilt vikten av samarbete med radiologer vid krångliga och svåra malignitetsutredningar. Till exempel kan både CT och magnetkamera missa levermetastaser om bildtagningen sker i fel kontrastfas. Standardexemplet på detta är neuroendokrina tumörer som ses bäst i artärfas och inte i venfas. Stor del av föreläsningen handlade om PET-CT med olika tracers och vad de kunde tillföra i utredning av tumörsjukdomar. En reviewartikel från 2001 visade att om FDG-PET-CT användes i utredning av CUP så förändrades tumörstadium för så många som en tredjedel av patienterna. Både specificitet och sensitivitet låg runt 85% för undersökningen. I ett arbete från Cancer 2004 hittade man primärtumören hos 25% av 302 CUP-patienter när de undersöktes med FDG- PET-CT. I ytterligare en Cancer-artikel från 2007 hade 221 patienter med CUP undersökts med FDG-PET-CT varpå primärtumören lokaliserades hos 41% och ytterligare, tidigare okända, metastaser hittades hos 37%. Rekommendationen är därmed att patienter med CUP som bedöms orka med antitumoral behandling skall undersökas med FDG-PET-CT för att om möjligt finna primärtumören så att behandling kan skräddarsys. Vad gäller andra tracers än FDG så berättade Anders om 11C-metomidat som används vid binjurebarkscancer, HED som används vid maligna pheochromocytom och 11-C-hydroxy-tryptofan som går under förkortningen 5-HTP som är den kanske bästa substansen för att lokalisera neuroendokrint differentierad cancer. Slutligen slogs ett slag för diffusionsviktad MRT som idag är standard vid t.ex. en MRT buk (dvs man tar i tillägg Margareta Randén till andra sekvenser specifikt diffusionsviktade sekvenser under en och samma undersökning). Anders visade bilder på samma patient där man med konventionell CT med kontrast såg 3-4 levermetastaser, med konventionell MRT ytterligare några och med diffusionsviktad MRT ett trettiotal. Molekylärbiologis exposé Efter Anders föreläste professor Jonas Nilsson från Göteborg om pågående läkemedelsutveckling. Jonas hade ombetts komma och ersätta Arne Östman med Svensk Onkologi

8 Onkologidagarna 6 Svensk Onkologi 2 16

9 Onkologidagarna kort varsel men gjorde en strålande insats och var därtill exceptionellt pedagogisk. (Läs även intervju med Jonas Nilsson på sid 24) Efter att ha betonat att han inte är läkare och att hans genomsnittliga patient har fyra tassar och väger 25 gram gjorde han sitt yttersta för att auditoriet skulle hänga med i en molekylärbiologisk exposé. Föreläsningen byggdes utifrån det klassiska verket The hallmarks of cancer som nu är drygt 15 år gammalt och som beskrev de egenskaper som behövs för att cancerutveckling skall ske. Under en timme visade han att i princip samtliga kända mekanismer hade undersökts i syfte att skräddarsy läkemedel som blockerade just den specifika signalvägen. Han använde en berättelse för att illustrera hur svår läkemedelsutvecklingen är i praktiken: Man beslöt sig för att konstruera en molekyl som hade bcl som target. Efter diverse försök levererar kemisterna en sådan molekyl som i fas- 1-prövning visar sig ge trombocytopeni. Man drar då tillbaka substansen och inser att den inte specifikt binder den typ av bcl man avsett utan även en typ av bcl på megakaryocyter. Molekylen måste göras om och anpassas och prövas därefter igen i fas-1. Denna gång avlider en patient oväntat i tumörlyssyndrom vilket tolkas som att den är extremt effektiv som antitumoralt läkemedel men tyvärr med dödlig utgång. Substansen måste dras tillbaka igen och nya överväganden görs innan man fattar beslut om detta är eller kan bli ett kliniskt använt cancerläkemedel. Under frågestunden ställde Mikael Johansson från Umeå frågan om resistensmekanismer och om Jonas tror att framtiden innebär att vi får förkasta en drog i taget vartefter resistens utvecklas eller inte? Jonas svarade att det enligt hans förmenande finns tre olika strategier vid obotlig sjukdom: 1. Ligga steget efter, använda ett läkemedel i taget och byta när det inte längre har effekt. 2. Krympa tumörbördan med aggressiv terapi och därefter sätta patienten på immunterapi. 3. Nanoteknologin, som, om förväntningarna infrias, kan komma att innebära helt nya sätt att behandla cancer. Nina Cavalli-Björkman Svensk Onkologi

10 Ledare 2:a generationens EGFR-TKI för 1:a linjens behandling GIOTRIF (afatinib) irreversibel ErbB-familjeblockerare för patienter med EGFR M+ NSCLC LUX-Lung 3 OS-data: Planerad subgruppsanalys deletion 19-patienter 2 Total överlevnad (%) ,1 månader 33,3 månader GIOTRIF (n=112) Cisplatin/pemetrexed (n=57) Hazard ratio 0,54 (95% CI, 0,36 0,79) P=0, % minskning av den relativa mortalitetsrisken hos deletion 19-patienter (HR 0,54; 95% KI 0,36 0,79; p=0,0015) 2. 53% minskning av den relativa risken för tumörprogression hos patienter med vanliga mutationer (HR 0,47; 95% KI 0,34 0,65; p<0,001) 1.* Tid (månader) *Vanliga mutationer: deletion 19 och L858R. ONC Referenser: 1. Sequist LV et al. J Clin Oncol 2013;31(27): Yang JC et al. Lancet Oncol 2015;16(2): GIOTRIF (afatinib), proteinkinashämmare, selektiv, irreversibel blockerare av ErbB-familjen. Rx, F. Indikation: Monoterapi indicerat vid behandling av vuxna patienter med lokalt avancerad eller metastaserad icke-småcellig lungcancer (NSCLC) med aktiverande mutation(er) av epidermal tillväxtfaktorreceptor (EGFR) och som tidigare inte behandlats med annan EGFR-TKI. Varningar och försiktighet: Vid långvariga diarréer finns risk för dehydrering varför noggrann monitorering och behandling är viktigt. Patienter som plötsligt utvecklar lungsymtom såsom andnöd, hosta och feber, ska avbryta behandling med GIOTRIF under diagnostisk utredning för lungfibros. Förpackningar och styrkor: GIOTRIF ges i tablettform och finns som 20 mg, 30 mg, 40 mg och 50 mg. Rekommenderad dos är 40 mg en gång om dagen. Datum för senaste översyn av produktresumén: 19 november För pris och ytterligare information se Utgivningsår: Boehringer Ingelheim Sverige AB, Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning för att möjliggöra snabb identifikation av ny säkerhetsinformation. 8 Svensk Onkologi 1 15 Boehringer Ingelheim Sverige AB Box Stockholm

11 Onkologidagarna State-of-the-art x 3 Under onsdag förmiddag bjöds vi på de senaste behandlingsrekommendationer i form av state-of-the-art för malignt melanom, lungcancer och ovarialcancer. Mycket har hänt de senaste fem åren inom alla diagnoserna och åtskilligt nytt kommer framöver. Alla tre diagnoserna har nyligen uppdaterade nationella vårdprogram. Malignt melanom Aktuell behandling av malignt melanom presenterades av docent Lars Ny, Göteborg. Stadium I-II genomgår kirurgi Stadium III behandlas ofta med lokal adjuvant strålbehandling, men studier har inte påvisat överlevnadsvinst även om man uppnår god lokal kontroll. Adjuvant Ipilumab har påvisat förlängd RFS till priset av grad 3-4toxicitet där risk/nytta balansen är tveksam. Stadium IV. Utvecklingen av behandling har gått raskt. Ca 10 % av maligna melanom är i stadium IV vid diagnos, av dessa har 20 % redan hjärnmetastaser % har BRAF mutation. I primärutredningen ingår PET DT samt MR/ DT hjärna, mutationsanalys av BRAF samt tumörmarkörerna S-100 och S-LD. I behandlingsarsenalen finns kirurgi alt stereotaktisk strålbehandling. När det gäller den medicinska onkologiska behandlingen används I första hand målinriktad terapi i form av BRAF-hämmare och MEK-hämmare. BRAF-hämmare används vid muterat BRAF, har en snabb effekt som ger en god palliation med PFS på 7-8 månader och även visat effekt på hjärnmetastaser. Immunologisk behandling som CTLA4- hämmare och PD1-hämmare kan användas oavsett BRAF status och PD1 uttryck. De har en hel del inflammatoriska biverkningar, dock mindre för PD1-hämmare än CTLA4- hämmare. Det nationella ordnade införandet fungerar väl vid införandet av PD1-hämmare vid denna diagnos. PD1-hämmare och BRAF hämmare kan ibland kombineras. Cytostatika (DTIC, paklitaxel) används i mer palliativa situationer. Några specialfall som nämndes var också palliativ lokalbehandling antingen med ECT (elektrokemoterapi) eller onkolytisk behandling. För ögonmelanom finns idag ingen godkänd behandling men där pågår två studier. Lungcancer Aktuell lungcancerbehandling presenterades av docent Mikael Johansson, Umeå. Lungcancer är den femte vanligaste cancern i Sverige och den vanligaste dödsorsaken i cancer. Fler kvinnor dör i lungcancer än bröstcancer. Incidensen för kvinnor har ökat brant medan den för män ligger tämligen stabilt. Mer än 50 procent av all lungcancer är adenocancer, också det område där framstegen på senare tid varit störst. Utredningen av lungcancer är omfattande och drar ibland ut på tiden. DT ingår och om kurativ intention PETDT. Diagnos via bronchoskopi och ofta DT-ledd biopsi. Standardiserat vårdförlopp infört med målsättning att utredningen ska vara klar på dagar. Lokaliserad NSCLC stad I-II (ca 25% av patienterna) Kirurgi är basen i behandlingen, men det rör sig om tämligen omfattande kirurgi. För de som inte bedöms lämpliga för kirurgi är precisionsstrålbehandling ett bra alternativ. Hypofraktionering 22 Gy x 3 ger inte sämre resultat än konventionell behandling men bättre livskvalitet. I stadium IB-IIIA kan adjuvant platinumbaserad kemoterapi fyra kurer vara aktuell. Lokalt avancerad NSCLC stadium IIIA-B Behandlas relativt olika i landet. Radiokemoterapi rekommenderas, där konkom- Svensk Onkologi Svensk Onkologi Nr

12 Onkologidagarna mittant behandling påvisats vara bättre än sekventiell. Det är inte helt klarlagt vilken regim som är bäst men en vanlig modell är strålbehandling är Gy givet med 2 Gy fraktioner konkommittant med Cisplatin/Vinorelbin x 3 q3w. Kirurgi kan vara ett alternativ för vissa i stadium IIIA medan palliativ cytostatika eller best supportive care är alternativ för patienter med nedsatt allmäntillstånd. Metastaserad NSCLC Cytostatikabehandling är idag rutinbehandling. I första linjen används platinumbaserad behandling kombinerad med antingen vinorelbin, pemetrexed, gemcitabin eller paklitaxel. Det är ingen större skillnad mellan de olika kombinationerna. I andra linjens behandling ges många gånger inte enbart cytostatika. Vid skivepitelcancer ges ofta docetaxel eller nivolumab och vid adenocancer pemetrexed, docetaxel eller erlotinib. Nindentanib kan vara ett komplement. Frågan om underhållsbehandling med exempelvis pemetrexed diskuteras. Den histologiska klassifikationen är på väg att ändras för lungcancer, bland annat mot bakgrund av att målriktad behandling är på väg in i behandlingsarsenalen. Man har sett att genetiska förändringar i tillväxtfaktorreceptorerna i synnerhet vid adenocarcinom. Muterat EGFR finns i cirka 10 procent och ALK i cirka 5 procent, det sistnämnda framför allt hos kvinnor och icke rökare. De senaste åren har det kommit behandling med tyrosinkinashämmare för dessa patientgrupper med goda resultat. Bevazicumab har undersökts i studier men bilden har varit splittrad och värdet är oklart. Immunterapi med PD1-hämmare kommer också för lungcancer. I andra linjens behandling av skivepitelcancer har man sett upp till tre månaders överlevnadsvinst jämfört med docetaxel med mindre toxicitet. Man har inte sett något prediktivt värde av PDL1-uttryck i tumören. Palliativ strålbehandling kan också vara aktuell. För den fortsatta utvecklingen betonades vikten av analys av biomarkörer exempelvis i form av NGS (next genereation sequensing ) som en del av diagnostiken. Småcellig lungcancer är aggressiv, snabbväxande tumörform av neuroendokrint ursprung, som ofta är spridd redan vid diagnos. Tumören är känslig för cytostatika och strålbehandling. Ofta ges profylaktisk helhjärnsbestrålning. Irinotekan har visat sig bättre än kombinationen karboplatin och etoposid. Ovarialcancer Överläkare Susanne Malander, Lund, presenterade det senaste inom ovarialcancer. Under de senaste åren har det hänt mycket inom ovarialcancer såväl kring förståelsen av uppkomst och indelning av sjukdomen som utveckling av kirurgi och medicinsk behandling. Högmalign ovarialcancer (typ 2) utgörs av HGS (high grade serous) och höggradig endometrioid samt klarcellig ovarialcancer. HGS utgör majoriteten (ca 70%) medan de andra två står för 5-10% vardera. Numera vet man att HGS ovarialcancer uppstår från STIC, ett förstadium i tuban, som sedan inkluderas i cystor i ovariet. En intressant stor registerstudie har bekräftat teorin genom att påvisa att risken för ovarialcancer minskar om man genomgått salpingektomi, sterilisering eller hysterektomi av icke maligna skäl. Endometrioid och klarcellig cancer anses i första hand utvecklas ur endometrios. Sjukdomarna progredierar snabbt och upptäcks vanligtvis i sena stadier. Ärftliga former utgör en större grupp än man tidigare trott, kanske 15-20%. När det gäller HGS är det i första hand BRCA-mutationer, trots att cirka 40 % av patienterna inte har någon ärftlighet i anamnesen. Germline mutationer i MMR-generna (Lynch syndrom) kan också förekomma, framför allt i vid endometrioid och klarcellig cancer. Lågmalign ovarialcancer (typ 1) är mer ovanlig och utgörs i första hand av låggradigt serösa (LGS) och mucinösa tumörer. De har sina förstadier i cystor eller borderline tumörer i ovarierna. De upptäcks ofta i tidigt och har ett mer indolent förlopp. BRCA mutationer är ovanliga. Riskfaktorer vid ovarialcancer är förutom endometrios lite oklara, men skyddande faktorer är P-piller, graviditet, sterilisering och hysterektomi. Kirurgi har länge varit grunden i behandlingen, och på senare år har man påvisat att makroskopiskt radikal kirurgin ger en stor överlevnadsvinst. Men med tanke på ovarialcancerns omfattande spridningsmönster krävs en mycket avancerad kirurgi för att åstadkomma detta. Multidisciplinära konferenser är därför avgörande för att bedöma vilka patienter som kan genomgå en omfattande kirurgi. Resultatet är också avhängigt av att operationen görs av erfaren tumörkirurg och att hela teamet runt omkring är vana vid omhändertagandet av dessa patienter. Därför pågår diskussioner om nivåstrukturering. Medicinsk behandling krävs efter kirurgin i de allra flesta fall. Platinumbaserad kemoterapi med Karboplatin och Paklitaxel x 6 är fortfarande standard i den adjuvanta behandlingen. Det finns viss evidens för att dostät KarPak (där Pak ges veckovis i mindre dos) kan ge en överlevnadsvinst liksom intraperitoneal kemoterapi. Trots omfattande primärbehandling kommer sjukdomen ofta tillbaka. Tiden från avslutad behandling till recidiv är avgörande för vilken behandling som ges. Har det gått mer än sex månader används platinumbaserad kombination igen. Har det gått kortare tid än sex månader betraktas sjukdomen som platinumresistent och man väljer annan behandling. Många patienter kan leva länge och med god livskvalitet med många linjers behandling. Angiogeneshämmare har effekt vid ovarialcancer. I dagsläget finns indikation för Bevazucimab i vissa lägen i primärbehandling och recidivbehandling. Vid platinumresistent ovarialcancer har man påvisat OS vinst i kombination med veckovis Paklitaxel. Parphämmare har också studerats och man har påvisat värde som konsoliderande behandling. I dagsläget har Olaparib indikation vid platinumkänslig, recidiverande HGS med BRCA-mutation (somatisk eller germline). Studier med kombinationer av ovanstående pågår eller är på gång, liksom pågående studier kring immunterapi med PD1-hämmare, vilket ger hopp om ytterligare behandlingsmöjligheter. Caroline Lundgren 10 Svensk Onkologi 2 16

13 LDR-behandling Nivestim Svensk Onkologi

14 Onkologidagarna Rapport från onkologidagarna - fokus radioterapi Jag fick förmånen att rapportera från den sessionen som jag sett fram emot mest i programmet på årets onkologidagar den om radioterapi (RT). För er som inte hade möjlighet att vara på plats i Västerås följer här ett axplock av allt intressant som de olika eminenta föredragshållarna delgav oss. Jag börjar från slutet med en alldeles förträfflig Elis Berven-föreläsning av professor Jens Overgaard från Århus. Han lyckades lyfta fram Elis Bervens arbete från första hälften av 1900-talet och sätta ihop det med resultaten från de mycket systematiska kliniska studier man gjort inom huvud- och halscancer i Danmark (DAHANCA). Sedan starten 1976 av DAHANCA har man genomfört nära 30 randomiserade studier med 4000 patienter och i deras register finns patienter. Minst sagt imponerande. Professor Overgaard visade på ett illustrativt sätt vad tillägget med radiosensitizer (nimarozole), accelerad fraktionering (70 Gy/6 fx/v) och konkomittant radiokemoterapi (cisplatin) bidragit till ett kraftigt förbättrat resultat av behandling av cancer i larynx och pharynx (från 27 % till 83 % bot). Han diskuterade om det inte är för bra för att vara sant? och menade att förbättrad stadieindelning genom utvecklingen inom radiologin och ökningen av HPV-positiva HN-tumörer med bättre prognos vilket kan bidra till de goda resultaten. Men klart är att resultaten från de väl strukturerade DHANCA studierna har bidragit till att förbättra resultatet av behandlingen med evidens för vikten att minska hypoxin, för accelerad strålbehandling och för konkomittant radiokemobehandling. Man kan inte låta bli att fråga sig varför inte de två första fått något genomslag i Sverige. Jens Overgaard lyfte också ett varningens finger för att det bedrivs alldeles för lite akademiska studier idag och menade att utvecklingen styrs av andra än professionen, ofta med andra intressen än patienterna i första rummet. Jens höll ett högt tempo under hela föreläsningen och lyckades hålla mig fängslad hela tiden. Sammanfattningsvis tycker jag det var den bästa Elis Berven-föreläsningen jag hört! Nytt från Skandion Hillevi Rylander från Göteborg inledde eftermiddagen med en mycket stimulerande rapport från Skandionkliniken. Efter den obligatoriska bakgrunden till starten av landets protonanläggning gav hon en uppdatering om vad som händer nu och vad som är på gång. Till och med slutet av februari har 54 patienter avslutat eller har pågående behandling. Av dem har 90 % lågmaligna/benigna hjärntumörer där menigiom varit den vanligaste diagnosen (25 %). Hälften av alla patienter kommer från Uppsala men det finns patienter från alla våra sjukvårdsregioner även om alla inte gått via sitt universitetssjukhus. Dessutom har fem utländska patienter (nordiska) behandlats på Skandion. Man har hitintills haft två behandlingar i narkos. Det fanns en viss oro hur det skulle fungera om behov av omplanering av patienternas behandling var nödvändig men i de fem fall det har behövts har det 12 Svensk Onkologi 2 16

15 SOFs arbetsmiljöenkät Life doesn t have to change when prostate cancer does Xtandi (enzalutamid) förlänger tiden till sjukdomsprogression signifikant och reducerar risk för död vs placebo hos patienter med mcrpc som är kemonaiva eller som behandlats med kemoterapi. 1 3 For what matters in mcrpc Referenser: 1. Xtandi SPC Beer et al. N Engl J Med 2014;371(5): Scher et al. N Engl J Med 2012;367(13): Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Xtandi 40 mg kapslar (enzalutamid), 160 mg enzalutamid (fyra 40 mg kapslar) dagligen som en peroral engångsdos. Farmakoterapeutisk grupp: androgenreceptorantagonist (ATC-kod: L02BB04). Indikationer: för behandling av metastaserad kastrationsresistent prostatacancer hos vuxna män som är asymptomatiska eller har milda symtom efter svikt på androgen deprivationsterapi och hos vilka kemoterapi ännu inte är kliniskt indicerat. Gäller även för behandling av metastaserad kastrationsresistent prostatacancer hos vuxna män vars sjukdom har progredierat under eller efter docetaxelbehandling. Kontraindikationer: överkänslighet mot den aktiva substansen eller något hjälpämne. Kvinnor som är eller kan bli gravida. Varningar och försiktighet: risk för krampanfall: försiktighet bör iakttas vid administrering av Xtandi till patienter med en anamnes av krampanfall eller andra predisponerande faktorer inkluderande, men ej begränsat till, underliggande hjärnskada, stroke, primära hjärntumörer eller hjärnmetastaser eller alkoholism. Risken för krampanfall kan öka hos patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som sänker tröskeln för krampanfall. Posteriort reversibelt encefalopatisyndrom (PRES): det har förekommit sällsynta rapporter av PRES hos patienter som fått Xtandi. Det är en sällsynt, reversibel, neurologisk sjukdom som kännetecknas av snabbt uppkommande symtom inklusive krampanfall, huvudvärk, förvirring, blindhet och andra syn- och neurologiska störningar, med eller utan åtföljande hypertoni. Utsättning av Xtandi hos patienter som utvecklar PRES rekommenderas. Samtidig behandling med andra läkemedel: enzalutamid är en potent enzyminducerare och kan ge upphov till effektminskning för många vanligen använda läkemedel. Samtidig administrering med warfarin och kumarinliknande antikoagulantia bör undvikas. Androgen deprivationsterapi kan förlänga QT intervallet: för patienter med QT-förlängning i anamnesen eller med riskfaktorer för QT-förlängning samt för patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet, bör förskrivare bedöma nytta/risk-balansen inklusive risken för torsade de pointes, innan behandling med Xtandi påbörjas. Recept- och förmånsstatus: receptbelagt. Ingår i läkemedelsförmånen. Innehavare av godkännande för försäljning: Astellas Pharma Europe B.V, Nederländerna. Svensk representant: Astellas Pharma AB, Box 21046, Malmö. Texten är senast uppdaterad och baserad på produktresumé daterad För ytterligare information, se XTA SE Astellas Pharma AB Box Malmö Telefon Fax info.se@astellas.com Svensk Onkologi

16 ICML-13 RIGHT ON TARGET IRESSA (gefitinib) (gefitinib) Iressa is a personalized treatment. A targeted medicine to a well-selected patient population, EGFRm+ Non Small Cell Lung Cancer patients. Läs mer på vår nya svenska webbplats: eller registrera dig för vårt nyhetsbrev på IRESSA (gefi tinib). Rx, F. Tabletter 250 mg. Farmakoterapeutisk grupp: L01XE02. Indikation: Iressa är indicerat för vuxna patienter med lokalt avancerad eller metastaserad icke småcellig lungcancer (NSCLC) med aktiverande mutationer av EGFR-TK. Utvärdering av mutationsstatus: Vid utvärdering av EGFR-mutationsstatus hos patienten är det av vikt att välja en validerad och robust metod för att undvika falskt negativa eller falskt positiva resultat. Om tumörprov inte går att utvärdera så kan cirkulerande tumör DNA (ctdna) insamlad från ett blod-/plasmaprov användas. Samtidig administrering av CYP3A4-inducerare kan minska effekten av behandlingen och ska undvikas. Patienter ska uppmanas att omedelbart uppsöka läkare om de upplever någon form av ögonsymtom, kraftig eller ihållande diarré, illamående, kräkningar eller anorexi, eftersom det indirekt kan leda till dehydrering. Regelbundna tester av leverfunktion rekommenderas. Förpackning: 30 tabletter. Datum för senaste översyn av produktresumén: För Svensk mer Onkologi information 6 15 och aktuella priser se: AstraZeneca AB, Södertälje, tel: connectinhealth.se azservices.se AstraZeneca AB AstraZeneca Nordic-Baltic Södertälje ONC , SE

17 Onkologidagarna fungerat bra med att man gjort fix/ct på Skandion och sen omplanerat på respektive universitetssjukhus. Det finns idag två färdiga kliniska protokoll dels för lågmaligna/benigna hjärntumörer samt för vårdforskning. Andra protokoll är på gång men det har tagit längre tid än tänkt. Detta är förstås ett problem eftersom tanken från början var att alla patienter skall behandlas inom ett protokoll. Ett annat problem som hon lyfte var rotationstjänstgöringen av läkare när det gällde utvecklingen av kliniken. Men denna distribuerad kompetens ger även positiva effekter med kunskapsspridning och ett ökande samarbetet inom radioterapin. Annat som är på gång på Skandion är att ett andra gantry öppnas vilket kommer ha möjlighet till CBCT, ett ytscanningsystem på båda behandlingsrummen ska installeras och man kommer starta behandling av nya områden när nya protokoll blir klara. Några kliniska erfarenheter som man gjort efter starten i augusti 2015 var att man ser mindre hudtoxicitet än förväntat samt en tidigare och plötslig alopeci än man är van med från fotonbehandlingen. Kontaktterapi Vid en annan session fick vi höra om en ny form av kontaktterapi vid ändtarmscancer. Det är onkologen Kalin Radu och kirurgen Joakim Folkesson som introducerat metoden i Uppsala. Metoden kalllas även Papillon efter en professor från Lyon som utvecklat metoden, som idag finns på ett dussintals ställen i Världen. Behandlingen är en form av brachyterapi med lågenergi (50 kv). Det saknas randomiserade studier men i behandlingsserier ser man lokalkontroll i % av fallen. Indikationen är små tumörer och/ eller sköra patienter. Hur behandlingen går till inklusive information till patienten visades med en mycket illustrativ film från England som finns på youtube ( TcHag). I filmen får man följa en patient som önskar organbevarande behandling. Behandlingen ges med 3-4 fraktioner á 30 Gy (slut dos Gy) med två veckors uppehåll mellan varje behandling, utvärdering sker efter två behandlingar och om man då inte har bra svar övervägs kirurgi. Kalin och Joakim berättade sen om sina erfarenheter från sina sju första patienter sedan starten i oktober I första hand har det varit sköra patienter och/eller sådana som tidigare fått strålbehandling för rektalcancer eller för annan sjukdom. Det finns möjlighet att remittera patienter till Uppsala eftersom det är det enda stället i Sverige som idag erbjuder denna terapi. Apparaten kostar tre miljoner kr och kan användas även till andra tumörbehandlingar, exempelvis hudmetastaser och intraoperativ strålbehandling av bröstcancer, men idag används den endast till rektalcancer. ID-kontroller fungerar Chefsfysikern från Västerås Sture Eklund berättade om införande av ett automatiskt system för identifiering av patienterna och deras behandling. Egentligen allt ifrån incheckning med automatisk välkomsthälsning, verifiering av patient, att rätt dosplan är upptagen och att rätt fixeringsutrustning är framtagen. Systemet fungerar även för drop in vilket man uteslutande använder i Västerås med goda erfarenheter. Systemet kallas RFID (Radio-frequencyidentification) och Västerås är först ut med detta i Europa. Systemet klarar både ARIA och Mosaik. Patienterna får ett kort/armband som läses av via inbyggda antenner i väntrum och i behandlingsrum. Magnus Lagerlund Överläkare, verksamhetschef onkologienheten i Kalmar Svensk Onkologi

18 SOFs arbetsmiljöenkät NYTT LÄKEMEDEL FRÅN MSD Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket. KEYTRUDA (pembrolizumab) 50 mg pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning, Monoklonal antikropp, PD-1-hämmare, L01XC18, Rx, EF Indikationer: KEYTRUDA som monoterapi är indicerat för behandling av avancerat (inoperabelt eller metastaserat) malignt melanom hos vuxna. Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Varningar och försiktighet: De flesta immunrelaterade biverkningar som förekom under behandling med pembrolizumab var reversibla och hanterades med uppehåll i behandlingen med pembrolizumab, administrering av kortikosteroider och/eller understödjande behandling. Immunrelaterade biverkningar har också debuterat efter den sista dosen av pembrolizumab. Immunrelaterade biverkningar som förekommit i samband med behandling inkluderar pneumonit, kolit, hepatit, nefrit och endokrinopatier (såsom hypofysit, typ 1-diabetes mellitus, diabetesketoacidos, hypotyreos och hypertyreos). Pembrolizumab måste sättas ut permanent vid alla immunrelaterade grad 3 biverkningar som återkommer och vid varje immunrelaterad grad 4 toxicitet. Patientkort: Alla förskrivare av KEYTRUDA måste vara insatta i förskrivarformationen och behandlingsriktlinjerna avseende KEYTRUDA. Förskrivaren måste diskutera riskerna med KEYTRUDA-behandling med patienten. Patienten ska förses med ett patientkort i samband med varje förskrivning. Interaktioner: Inga formella farmakokinetiska interaktionsstudier har utförts med pembrolizumab. Eftersom pembrolizumab elimineras från cirkulationen genom katabolism förväntas inga metabola läkemedelsinteraktioner. Användning av systemiska kortikosteroider eller immunsuppressiva läkemedel före start av pembrolizumab bör undvikas på grund av potentiell påverkan på pembrolizumabs farmakodynamiska aktivitet och effekt. Fertilitet, graviditet och amning: Det finns inga data från användning av pembrolizumab hos gravida kvinnor. Pembrolizumab ska inte användas under graviditet såvida inte kvinnans kliniska tillstånd kräver behandling med pembrolizumab. Fertila kvinnor ska använda en effektiv preventivmetod under behandling med pembrolizumab och under minst 4 månader efter den sista dosen av pembrolizumab. Det är okänt om pembrolizumab utsöndras i bröstmjölk. Ett beslut bör fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta behandling med pembrolizumab efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan. Inga kliniska data finns tillgängliga avseende eventuella effekter av pembrolizumab på fertiliteten. Datum för översyn av produktresumé: juli 2015 För fullständig information se msd.se ONCO aug Svensk Onkologi 3 15

19 Onkologidagarna Så blir framtiden för den kliniska forskningen Henrik Lindman, Uppsala, inledde torsdagen där förmiddagen ägnades åt olika aspekter av klinisk forskning, genom att belysa aktuella utmaningar och möjligheter för klinisk forskning inom onkologin. Anders Ullén och Henrik Lindman Henrik presenterade ett antal konkreta förslag på hur den akademiska forskningen kan stärkas: Akademisk forskning bör integreras i rutinsjukvården Skapa stödjande funktioner för den enskilda forskaren (hjälp med exempelvis koordinering och monitorering av studien) Förenkla administrativa rutiner Utnyttja register som elektroniska CRF Minimera kostnader För att nationellt förbättra oss och inkludera fler patienter i företagssponsrade studier gavs också förslag på hur vi ska agera, exempelvis genom ökad samverkan mellan prövningsenheterna och förbättrade rutiner inom rutinsjukvården för att identifiera studiepatienter. Nästa programpunkt gav ett exempel på sådan samverkan då Johanna Vernersson, Stockholm, beskrev det arbete som bedrivs inom ramen för NASTRO, en samarbetsorganisation för landets kliniska prövningsenheter med ett antal uttalade mål för sin verksamhet: Skapa en plattform för diskussion och åtgärder som främjar klinisk cancerforskning Verka för att Sverige skall vara en attraktiv samarbetspartner för industrin Verka för fler akademiska, prövarinitierade studier. En nationell portal för onkologistudier är på gång och man har lyckats förenkla processen för strålskyddsansökan i kliniska studier. En annan viktig fråga är att ta fram kostnadsneutrala modeller för hur patienter ska kunna delta i studier som genomförs i andra landsting än det egna. Ur patient- och jämlikhetsperspektiv kan detta ses som en rättighet, men det ökar också samarbetet mellan såväl universitets- som läns kliniker och stärker forskningen på nationell basis. Johanna presenterade också färsk statistik som visade att andelen akademiska studier glädjande nog var fortsatt högt inom cancervården. Postervandring I utställningshallen ledde Gunnar Wagenius, Stockholm, årets postervandring. Det var intressanta posters med varierande innehåll och vetenskapliga approacher som också väckte intressanta diskussioner: Anna-Karin Uttermalm, Stockholm, hade med hjälp av kvalitativa met- Johanna Vernersson oder analyserat vilka biverkningar bröstcancer patienter med hormonell behandling upplever och konkluderade att ökade förståelse av dessa är vikt för att utveckla adekvata rehabiliteringsåtgärder. Hanna Uhlin och medarbetare från Örebro redogjorde för erfarenheter av uppföljning av GIST-patienter, behandlande patienter på den egna kliniken. Svensk Onkologi

20 Onkologidagarna Monika Grandys presenterade en studie av patienter med symptomgivande hjärnmetastaser som behandlats med helhjärnsbestrålning på den egna kliniken i Kalmar. Hon konkluderade bland annat att fraktionsdos och behandlingslängd bör anpassas till förväntad överlevnad och att för patienter med negativa prognosfaktorer bör istället endast symptomgivande behandling ges. En konklusion att begrunda för oss alla i vår kliniska vardag när vi i all välmening funderar över om något ytterligare kan göras för de svårast sjuka med denna sjukdomsutbredning. Maria Sund och Kenneth Villman från Örebro presenterade en retrospektiv genomgång av patienter som behandlats med lokal behandling för levermetastaser och fann bland annat att återfall drabbar ca hälften av behandlade patienter inom ett år, att mikroskopisk radikalitet är prognostiskt positiv men att bättre prediktiva verktyg för denna behandlingsprincip är angelägna Delmy Olivia, Jönköping, och medarbetare att särskilda single nucleotide polymorphisms (SNPs) kan associeras till ökad frekvens och intensitet av illamående hos patienter med bröstcancer som behandlas med adjuvant FEC och diskuterade kring att individanpassad vård borde kunna utnyttja sådana inter-individuella SNPs skillnader. Två utvalda Två presentationer hade valts ut för muntlig redovisning i stora kongressalen. Marjut Niinivirta, Uppsala, redogjorde för hur expression av det spännande membranproteinet Cubulin, analyserat med TMA, ser ut i primärtumör hos patienter med njurcancer. Vidare kunde hon visa hur expressionsgraden korrelerade till och kunde prediktera behandlingsnyttan vid palliativ behandling med sunitinib eller sorafenib. Tina Gustavell, Stockholm, presenterade hur hon och medarbetare studerat hur modern teknik kan utnyttjas för att följa symptom hos patienter som genomgått pankreaskirurgi. En mobil-applikation (app) användes för att följa symptom efter den genomgången kirurgi. Det rapporterades att flertalet av patienterna var övervägande positiva och upplevde tekniken som användarvänlig och gav en känsla av trygghet. Hon konkluderade att appen kan användas i klinisk vardag för att underlätta snabb kommunikation mellan patient och vårdpersonal. Anders Ullén Svenska lungcancerstudiegruppen (SLUSG) har genom Emerging Expert Program Lung Cancer (EEP lung cancer) skapat ett utbildningskoncept för att möta den snabba utvecklingen inom lungcancerområdet. Utbildningen tar avstamp i de utmaningar lungcancerorienterade läkare möter i den kliniska vardagen. Föreläsningar och seminarier utgår från att deltagaren har god ämneskunskap och har som målsättning att utmana deltagarna till ytterligare fördjupning i ämnet. KURSDATUM maj 2016 Molekylär patologi & Targeted therapy. Temaansvariga: Patrik Micke & Maria Planck nov 2016 Lokalt avancerad sjukdom. Temaansvariga: Per Landelius & Andreas Hallqvist Maj 2017 Cytostatika och immunterapi. Temaansvariga: Mikael Johansson, Ana Carneiro & Magnus Lindskog November 2017 Utredning och Standardiserat vårdförlopp. Temaansvariga: Anders Vikström & Anneli Bendigh Maj 2018 Att driva medicinska studier. Temaansvariga: Bengt Bergman & Signe Friesland Genomförs med stöd av: Anmäl dig till första kurstillfället på 18 Svensk Onkologi 2 16