Att använda Smartphones inom arbetsterapi

Transkript

1 [Skriv text] Institutionen för neurologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för Arbetsterapi Examensarbete, 15hp Höstterminen 2012 Att använda Smartphones inom arbetsterapi The use of Smartphones in occupational therapy Författare: Karin Chamoun Handledare: Lena Borell Peter Anderberg

2 Sammanfattning 2 Utvecklingen inom ny teknik där Smartphones ingår påverkar alla människor och därför även arbetsterapeutens yrkesroll. Syftet med den här undersökningen är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter och syn på hur Smartphones kan användas inom arbetsterapi. Smartphones kan fungera som ett hjälpmedel för alla människor. Några rapporter har getts ut som beskriver projekt som har undersökt nyttan med att använda Smartphones som kognitivt stöd. Forskning om hur personer med olika funktionsnedsättningar kan använda ny teknik som hjälpmedel beskriver inte specifikt användningen av Smartphones och arbetsterapeuternas erfarenheter på området. Det var därför intressant att undersöka och beskriva vilka erfarenheter arbetsterapeuter på en rehabiliterings- och en habiliteringsklinik hade fått då de hade haft möjlighet att använda Smartphones i sina verksamheter och vilken syn de hade på Smartphones. En kvalitativ metod valdes för undersökningen och för datainsamlingen användes en fokusgruppintervju. Resultatet visade att arbetsterapeuternas erfarenhet är att det finns ett stort användningsområde för Smartphones inom arbetsterapi. En Smartphone är lättillgänglig, många patienter har en egen och den går att anpassa till många olika behov. Framförallt ansågs kamerafunktionen och appar med påminnelse-, kalender- och larmfunktioner vara användbara inom många olika patientkategorier. Arbetsterapeuterna som deltog i undersökningen såg vikten av att först göra en aktivitetsanalys och därefter gemensamt med patienten ta reda på vilka funktioner i Smartphone som kan vara ett stöd för patienten. En förutsättning för att det ska fungera på längre sikt är att arbetsterapeuten kontinuerligt följer upp och stöttar patienten under introduktionen. Arbetsterapeuterna upplevde ett stort behov av teknikstöd även för egen del. Det finns också motsättningar mellan behovet av att använda de möjligheter som Smartphones kan erbjuda inom arbetsterapi kontra IT-enhetens regler. Arbetsterapeuterna som deltog i undersökningen trodde att utvecklingen kommer att leda till att allt fler kommer att ha en egen Smartphone i framtiden. Därmed bör många av dagens teknikproblem att lösas. Utvecklingen av ny teknik fortsätter och det är viktigt att arbetsterapeuter följer med utvecklingen för att kunna vara ett stöd för de patienter som behöver de funktioner i bl.a. Smartphones som kan ge stöd för ökad aktivitetsförmåga och självständighet. Assistive Technology Cognitive disabilities New Technology

3 3 Abstract The development of new technology, which includes Smartphones, is fast and affects all people, including the occupational therapists professional role. The aim of this study is to describe occupational therapists experiences and views on how Smartphones can be used in occupational therapy. Smartphones can serve as assistive technology for all people. Some reports have been published that describe projects that have investigated the usefulness of using Smartphones as cognitive support. Research on how people with different disabilities can use assistive technology is done but not specifically Smartphones and on occupational therapists experiences in this field. It was therefore interesting to explore and describe the experiences that occupational therapists in rehabilitation and habilitation clinic had when they had the opportunity to use Smartphones in their activities and what a sight they had on Smartphones. A qualitative approach was chosen for the survey and for the data collection was a focus group interview used. The results show that occupational therapists experience is that Smartphones has a large range of applications in occupational therapy. It is readily available, many patients have their own Smartphone and it can be adapted to many different needs. In particular, they found the camera function and apps with reminders, calendar and alarm functions useful for many different patient categories. The Occupational therapists that took part in the survey had seen the importance of that the occupational therapist as a first step makes an activity analysis, and then together with the patient finds out what features of the Smartphone can be a support for the patient. A prerequisite for this to work in a long term is that the occupational therapists continuously follow and support the patient during the introduction. The occupational therapists experienced a great need for technology support. There is also an opposition between the need to use the opportunities that a Smartphone offers in occupational therapy versus the IT unit s rules. The occupational therapists believed that the development will lead to that more and more will have their own Smartphone in the future. By that should many technology problems that exist today be solved. Development of new technologies continues and it is important that the occupational therapist follow in order to be a support for those patients who need the features of such Smartphones that can provide forms of support that increase activity and independence. Assistive Technology Cognitive disabilities New Technology

4 Innehållsförteckning 4 Innehåll Sammanfattning... 2 Abstract... 3 Innehållsförteckning... 4 Inledning... 5 Bakgrund... 6 Ny teknik... 6 Miljö och aktivitet... 7 Teknik som stöd för aktivitet... 8 Smartphones och arbetsterapi... 9 Syfte Material och metoder Datainsamling Urval Förförståelse Etiska aspekter Resultat Sammanfattande tankar om Smartphones inom arbetsterapi Användbara funktioner Olika nytta inom olika områden Pedagogik av betydelse Hinder och motstånd Motivation och miljö Förutsättningar Arbetsterapeuternas reflektioner kring ny teknik Diskussion Slutsats Tack Referenslista Bilagor Bilaga

5 Inledning 5 Avsikten med den här uppsatsen är att beskriva några arbetsterapeuters erfarenheter och syn på hur Smartphones kan användas inom arbetsterapi i syfte att inspirera fler arbetsterapeuter att se möjligheterna att inkludera Smartphones i begreppet hjälpmedel. Något som idag inte är förskrivningsbart. Det som har inspirerat mig att lära mig mer om Smartphones och gett idén till den här uppsatsen är att jag sedan 2010 har deltagit i ett EU-finansierat projekt, Framtidens lärande (Helmbold, 2011), som delprojektledare för Landstinget Blekinge. Syftet med projektet är att testa och sprida former för nätbaserad kunskapsdelning och kompetensutveckling genom att använda verktyg som sociala media, datorprogram som t.ex. Windows Movie Maker samt Smartphones för att ha en bärbar inspelningsapparat och uppkoppling till internet tillgänglig. Som projektpartners ingår Landstinget Blekinge, neurologen i Lund, Labmedicin Skåne, Malmö högskola samt Helsingborgs stad. Arbetsterapipersonal på Blekingesjukhuset fick möjlighet att fungera som testgrupp i Landstinget Blekinge. Som ett delprojekt har testgruppen fr.o.m. maj 2012 fått låna tre Smartphones via projektet. De ska undersöka hur Smartphones kan användas inom arbetsterapi inom ramarna för projektets syfte men även hur de kan användas som stöd och möjliggörare för personer med medfödd eller förvärvad funktionsnedsättning. Allt fler människor som träffar en arbetsterapeut är vana vid att använda dator och mobiltelefon/smartphone både i sitt arbete och på sin fritid och bör därför kunna få stöd och hjälp av arbetsterapeuten vid aktiviteter som inbegriper dessa verktyg likväl som vid användning av andra verktyg eller hjälpmedel som behövs för att klara vardagen.

6 Bakgrund 6 Ny teknik Arbetsterapeuter förväntas både av andra professioner inom hälso- och sjukvård, personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga att ge stöd i att använda olika former av tekniska hjälpmedel för att anpassa miljön till det individuella behovet av aktivitet och förmåga till delaktighet. Med hjälpmedel avses någon form av verktyg eller utrustning som stöder aktivitet eller delaktighet hos en människa (Lindqvist 2012). Smartphones utgör en del av den IT-teknik (informationsteknik) som alltfler människor använder som kommunikationsverktyg och dator, d.v.s. som ett hjälpmedel i vardagen som är till för alla. Med Smartphones avses i texten hädanefter mobiltelefoner som iphone och Android som fungerar som en handdator med telefonfunktion som man också kan lägga in egna program, appar (applikationer) i. Det är framförallt apparna som spelar en avgörande roll för nyttan med att använda en Smartphone som stöd vid en specifik situation (Bruhn, Holmkvist, Narberg, Zander, 2011). Verksamheter inom vård och omsorg skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för människor med funktionshinder och målet ska vara att varje människa får möjlighet att leva som andra (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) 1993:387 5). FN:s standardregler för att tillförsäkra människor som lever med en funktionsnedsättning full delaktighet och jämlikhet säger också att tillgången till hjälpmedel som bidrar till att människor med funktionsnedsättning blir mer oberoende i sitt dagliga liv och kan utöva sina rättigheter ska garanteras. Många hjälpmedel för kognitivt stöd kan upplevas som avvikande och iögonenfallande för brukaren (Bruhn et al., 2011). En Smartphone däremot är ett hjälpmedel för alla människor, den har stora anpassningsmöjligheter och är lätt att ta med sig men räknas ännu inte som ett förskrivningsbart hjälpmedel. De har blivit betydelsefulla för människor med speciellt kognitiva funktionsnedsättningar och därmed också för deras anhöriga som en innovativ möjlighet till olika former av stöd i vardagen. Lindqvist & Borell (2010) tar i en artikel upp det ökande intresset för datorbaserade hjälpmedel för människor med kognitiva problem. De konstaterar att mer kunskap behövs bl.a. för att kunna anpassa hjälpmedlets tekniska funktioner till det individuella behovet. Arbetsterapeuterna behöver ständigt utveckla sina kunskaper om ny teknik för att integrera detta i arbetsterapi och gemensamt med den som har

7 7 en funktionsnedsättning utveckla och anpassa den teknik som behövs (Aftel, Freeman, Lynn & Mercer, Roos, 2011). Miljö och aktivitet De verktyg eller föremål en människa behöver använda i sin vardag för att utföra aktiviteter ingår i miljöaspekten. Dit hör också IT-teknik där Smartphones ingår. Miljön spelar en betydelsefull roll för hur en funktionsnedsättning upplevs och hur den begränsar aktiviteter för en specifik individ (Kielhofner, 2012). Miljö definieras av Kielhofner som den fysiska, sociala, kulturella, ekonomiska och politiska kontext vi lever i och som påverkar en människas motivation och hur man utför aktiviteter. Dessutom ingår en människa i olika gruppsammanhang t.ex. på arbetet, i skolan, i föreningsliv eller i sin familj. Sammanhang där vi vistas på olika geografiska platser, använder olika föremål, är tillsammans med olika människor, och där det finns olika förväntningar och möjligheter. Alla dessa faktorer sammantaget utgör den miljö en människa lever i och kan begränsa eller möjliggöra aktiviteter beroende på det individuella behovet och förmågan (Kielhofner, 2012). En människas miljö, aktiviteter och utförande av aktivitet påverkas vid en personlig förändring, exempelvis en sjukdom eller förvärvad funktionsnedsättning (Townsend et. al., 2002). Aktivitet definieras av Townsend m.fl. (2002) som allting som en människa gör för att aktivera sig själv, inklusive att ta hand om sig själv och sitt liv på olika sätt i arbete och fritid i samverkan med de ekonomiska och sociala aspekter som finns i det samhälle man lever i. För att lära sig använda ny teknik som t.ex. Smartphone, eller att p.g.a. en förvärvad funktionsnedsättning behöva förändra användningen av den teknik man är van att använda, behövs både upplevelsen av delaktighet i aktivitet och aktivitetsengagemang. Kielhofner (2012) beskriver delaktighet i aktivitet som det personliga engagemang en människa upplever i en aktivitet. Inte bara ett utförande av en aktivitet utan att man utför den med en upplevelse som ger mening åt livet. Aktivitetsengagemang i samband med arbetsterapi kan beskrivas som det en patient gör, tänker och känner under vissa omständigheter och miljöförhållanden under en arbetsterapeutisk behandling. Man är inte bara delaktig utan har även en inre upplevelse av aktiviteten. Detta är avgörande för att en

8 8 människa ska ha förmåga att ta till sig kunskap, utvecklas och vid behov förändra sitt aktivitetsmönster (Kielhofner, 2012). Teknik som stöd för aktivitet IT ska naturligtvis inte vara ett självändamål men om man använder det på rätt sätt kan det vara ett bra verktyg som kan möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att vara delaktiga i samhället, och som kan ge människor chansen att göra sin röst hörd på samma sätt som alla andra (Regeringskansliet, 2012). Via Hjälpmedelsinstitutet har några projekt (Bruhn et al, 2011, Granvik, 2011, Göransson, 2004, Roos, 2011) bedrivits inom psykiatrisk öppenvård och socialpsykiatri för att undersöka möjligheter att använda Smartphones som kognitivt stöd eller hjälpmedel. Begreppet kognitivt stöd avser här stöd för de processer som sker i hjärnan när man tar emot information genom sina sinnen och bearbetar och omsätter dem (Bruhn, 2011). I en rapport från ett projekt med deltagare som hade stöd från socialpsykiatri samt personal inom socialpsykiatri visar resultatet att speciellt appar för påminnelser och komihåg upplevdes som viktiga och användbara för testgruppen (Roos, 2011). Även en app med funktioner för olika handlingsplaner för situationer som kunde uppstå upplevdes som ett stort stöd i vardagen för den del av testgruppen som fick stöd från socialpsykiatrin. Det handlade om t.ex. stressiga och påfrestande situationer eller om de upplevde negativa tankar, oro och ångest (Roos, 2011). En annan rapport från ett projekt inom psykiatrisk öppenvård påvisar i sitt resultat att deltagarna upplevde att de fick stöd för planering, struktur i vardagen, påminnelser, användbara kontakter, GPS- (Global Positioning System) funktionen eller att lyssna på musik eller radio för att somna (Bruhn et al., 2011). Lindqvist (2012) säger om personer med demens eller stroke att de upplevde hjälpmedel för kognitivt stöd som betydelsefulla speciellt vad gällde påminnelser och varning samt när det var avsett för hushållsaktiviteter, t.ex. spisvakt eller för hälsorelaterade aktiviteter som att påminna när det var dags för t.ex. träning. Men även för att bibehålla sociala kontakter genom sms och telefonfunktioner. Flera studier på området beskriver hur användarna av hjälpmedel för kognitivt stöd upplevde ökad självständighet samt att de återfick kontroll över sitt liv. Det ökade även möjligheterna att

9 9 utföra aktiviteter de inte vågat tidigare, t.ex. att ta en promenad, eftersom GPS:en hjälpte dem att hitta (Hammel, 2003, Lindqvist, 2012, Roos, 2011, Wennberg & Kjellberg, 2010). Lindqvist (2012) påvisar att tillgången till stöd från anhöriga var avgörande för att personen i behov av kognitivt stöd skulle lära sig att använda hjälpmedlet och fortsätta att använda det en längre tid och att detta kunde avgöra om hjälpmedlet blev användbart eller inte. Resultaten av studien visar också att både användare och deras närstående hade nytta av hjälpmedlet eftersom användaren kunde utföra vissa aktiviteter mer självständigt (Lindqvist, 2012). Även Roos (2011) beskriver i sin rapport betydelsen av att få ett personligt stöd av arbetsterapeuten. Flera användare hade ingen i sin närhet som kunde ge detta. Townsend m.fl. (2002) säger att det är större möjlighet för att en aktivitet ska fungera om den ger en person en känsla av kontroll och är anpassad efter individen och dess resurser i sin miljö. Upplevelsen av kontroll är beroende av vilka möjligheter den specifika miljön kan erbjuda. Hammel (2003) skriver att den sociala kontext och kultur en människa lever i är av avgörande betydelse för om en person som behöver hjälpmedel för kognitivt stöd får tillgång till detta hjälpmedel respektive får stöd i att använda hjälpmedlet över tid. Smartphones och arbetsterapi Möjligheten att använda Smartphone inom arbetsterapi är en ny utmaning och är ett nytt hjälpmedel som arbetsterapeuter kan använda vid behandling eller anpassa för att fungera som ett individuellt stöd. Eftersom den specifika kunskapen om hur arbetsterapeuterna bedömer användbarheten och nyttan av Smartphone inom arbetsterapi ännu inte är väldokumenterad finns det anledning att undersöka detta. Flera artiklar och rapporter beskriver nytta och erfarenheter av datorteknik eller Smartphones för personer med framförallt kognitiva svårigheter men det finns inte mycket beskrivet om arbetsterapeuternas kunskaper, erfarenheter eller attityder och syn på sin roll på detta område (Lindqvist 2012, Boman 2009, Hammel 2003, Wennberg & Kjellberg 2010). Studier som har undersökt Smartphones användbarhet vid behandling handlar till stor del hur man kan mäta fysisk aktivitet. Studierna är inte direkt inriktade på arbetsterapi men skulle kunna översättas till ett arbetsterapi perspektiv för att användas inom arbetsterapeutisk behandling. Xia, Cheung, Garcia, Ding, & Karunaithi (2011) beskriver t.ex. hur man kan använda Smartphone för att klassificera och

10 10 mäta fysisk aktivitet genom att indikera graden av aktivitet hos en person över tid. Även på området kroniska sjukdomar och egenvård kan Smartphones utvecklas till ett användbart stöd inom arbetsterapi som t.ex. rådgivning eller träningsprogram för specifika situationer eller tillstånd (Cummins & Turner, 2009).. En arbetsterapibehandling leder successivt till att man lär sig att förändra sina vanor och sitt sätt att tänka för att kunna utföra en specifik aktivitet i den miljö man lever i och det är individens engagemang i en aktivitet som driver förändringsprocessen (Kielhofner, 2012). För att fånga aktivitetsengagemanget är det därför av avgörande betydelse att arbetsterapeuten och personen med funktionsnedsättning gemensamt analyserar vilka för individen specifika behov och intressen som skulle kunna utvecklas eller göras möjliga genom att använda en smartphone. Erfarenheter från projektet Framtidens lärande, som beskrivs i inledningen, har gjort tydligt att det inte får vara teknikproblematiken som upptar arbetsterapeuternas tid när de ska integrera ny teknik i arbetsterapibehandling. Lindqvist (2012) visar i sina resultat även att det är av stor vikt att personen med en funktionsnedsättning kan känna sig trygg och kunna lita på att tekniken fungerar. Utan stöd av IT tekniker och/eller hjälpmedelskonsulent blir utvecklingen på det här området svårgenomförbar. Att ta steget att använda smartphones inom arbetsterapi innebär att det krävs ett nytt sätt att tänka och ny kunskap för både arbetsterapeuter, hjälpmedelskonsulenter och IT tekniker (Roos, 2011). Att implementera nya metoder i en verksamhet innebär att medarbetarna måste sätta av tid och energi för att ta till sig kunskap, skapa rutiner och ta reda på eller formulera nya policies (Nilsen, 2010). Kunskap behöver utvecklas om hur arbetsterapeuten kan stötta personer med en funktionsnedsättning i att använda smartphone. Enligt Hjälpmedelsinstitutet finns ännu ingen forskning om hur just Smartphones kan användas som stöd för en person med funktionsnedsättning men flera rapporter från projekt på området har getts ut via Hjälpmedelsinstitutet (arbetsterapeut Elisabeth Largerkrantz, ). Roos (2011) tar i sin rapport upp att ett av projektresultaten var att användarna såg det som avgörande att få arbetsterapeutens stöd för att komma igång med att använda Smartphone som stöd och hjälpmedel i vardagen. Projektresultatet visar även betydelsen av att arbetsterapeuterna själva har tillgång till stöd av IT-tekniker för att i sin tur kunna ge användarna det stöd de behöver

11 Syfte 11 Studiens syfte är att beskriva några arbetsterapeuters erfarenheter av att pröva Smartphones och hur Smartphones kan användas inom arbetsterapi. Material och metoder Design En kvalitativ metod med deskriptivt syfte valdes för den här undersökningen för att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av att använda Smartphone inom arbetsterapi (Malterud 2009). Den kvalitativa forskningen försöker förstå det som ska studeras ur intervjupersonernas synvinkel och beskriva deras levda värld (Kvale & Brinkmann, 2009). Detta var i den här undersökningen viktigt för att intervjun skulle ge ett informationsmaterial som så tydligt och levande som möjligt kunde beskriva informanternas erfarenheter och synpunkter på att använda Smartphones inom arbetsterapi. Men även för att den skulle kunna leda till en vidareutveckling och ett ökat intresse och kunskap på området. Kvale & Brinkmann (2009) menar att den kvalitativa inställningen innebär att fokus läggs på de vardagliga och i sin kultur vanliga aspekterna hos människors tänkande, lärande, vetande samt upplevelser vilket var en relevant aspekt för undersökningen. Datainsamling Undersökningen inleddes med ett individuellt samtal med fem av de sju arbetsterapeuter som skulle delta. Vid detta tillfälle hade de nyligen fått de Smartphones som de fick möjlighet att använda i sin verksamhet. Övriga två arbetsterapeuter var vid detta tillfälle inte tillfrågade om de ville delta i undersökningen. Samtalen genomfördes i syfte att starta tankeprocessen inför att formulera intervjufrågor och för den kommande dokumentationen av undersökningen. Anteckningar fördes manuellt under samtalen för att kunna användas som komplement till den fokusgruppsintervju där samtliga sju arbetsterapeuter deltog. För att inhämta information om arbetsterapeuternas erfarenheter och syn på att använda Smartphones inom arbetsterapi valdes att göra en gruppintervju i en fokusgrupp efter att de hade haft möjlighet att använda Smartphones under ca 5 månader. Enligt Malterud (2009)

12 12 innebär fokusgrupp att informationen inhämtas mer via ett samtal än en intervju. Benämningen intervju används ändå ofta i litteraturen när det gäller frågesituationen och frågeställningarna som ligger till grund för samtalet (Kvale & Brinkman 2009). Fokusgrupp var en lämplig metod även för att det fanns ett tydligt och gemensamt tema för deltagarna. Den person som genomförde undersökningen var moderator och ledde samtalet, såg till att alla kom till tals, var observant på gruppdynamiken, att det skedde ett meningsutbyte och att samtalet hölls förankrat i det tema som fokus skulle ligga på (Malterud, 2009, Kvale & Brinkman, 2009). En observatör deltog för att notera det som inte kom med i inspelningen och som tillsammans med moderatorn kunde sammanfatta viktiga punkter i innehållet och interaktionen efter avslutad fokusgrupp (Malterud, 2009). Urval Ett strategiskt urval har tillämpats eftersom det var en begränsad grupp som hade haft möjlighet att använda Smartphones. 12 arbetsterapeuter erbjöds i ett projekt att prova att använda Smartphones inom arbetsterapi. Av dessa var det 7 som tackade ja till detta. Alla var anställda på samma sjukhus. Av de sju arbetsterapeuter som tackat ja till att få möjlighet att prova att använda Smartphones arbetade sex inom olika områden på rehabiliteringskliniken samt en arbetsterapeut arbetade på habiliteringskliniken. Samtliga blev inbjudna till att delta i denna studie. Alla tackade ja. Deltagare i fokusgrupp och individuella intervjuer Fem arbetsterapeuter deltog i fokusgruppen och två intervjuades individuellt p.g.a. att de inte hade möjlighet att delta i fokusgruppen. Eftersom de bedömdes kunna bidra med information som var specifik för deras erfarenheter gjordes valet att intervjua dem individuellt. Det fanns ingen möjlighet att intervjua dessa två tillsammans p.g.a. deras arbetssituation. Fem av dessa sju hade jobbat som arbetsterapeuter i mer än 20 år, en i 13 år samt en i 4 år. Sex var anställda på arbetsterapiavdelningen inom en rehabiliteringsklinik inom olika områden: ortopedi/händer, smärtmottagning och stroke/hjärnskaderehabilitering och en var anställd på en habiliteringsklinik. De två som intervjuades individuellt arbetade båda inom stroke/hjärnskaderehabilitering. Fyra hade använt Smartphone privat sedan tidigare. Sex hade använt Smartphone både på jobbet och privat under studien och en hade inte använt Smartphone varken privat eller på jobbet. Den person som utförde undersökningen var moderator för fokusgruppen. Som observatör deltog en person som hade erfarenhet av

13 13 gruppintervjuer sedan tidigare. Deltagarna godkände att inspelning gjordes. Samtalet grundades på semistrukturerade frågor som kompletterades med följdfrågor (Kvale & Brinkman, 2009). Fokusgruppsintervjun pågick under drygt en timme, de individuella intervjuerna i 30 respektive 15 minuter. Förförståelse Eftersom moderatorn och flera deltagare var eller hade varit kollegor sedan många år kan detta ha påverkat studien. I diskussionsdelen var det därför lämpligt att reflektera över vilken betydelse detta hade för resultatet (Thomsson, 2002). Databearbetning De individuella samtal som inledde studien antecknades manuellt under samtalen och renskrevs. Materialet kodades genom att uttalanden som hörde samman markerades med olika färger för att bilda kategorier i studiens resultatanalys (Lantz, 2007). Den inspelade fokusgruppsintervjun transkriberades direkt efter genomförandet och de två individuella intervjuerna likaså. Därefter lästes allt material från fokusgruppsintervjun och de individuella intervjuerna igenom ett flertal gånger för att efter hand bilda ett helhetsintryck. En datareduktion gjordes i form av att bärande information markerades med understrykningar i texten. Därefter kodades den markerade texten på samma sätt som de inledande samtalen genom att de olika ämnes- och diskussionsområden som hörde samman markerades med olika färger för att sedan sammanställas i kategorier (Lantz, 2007). I samband med kodningen sammanfördes den inhämtade informationen från fokusgruppsintervjun och de individuella intervjuerna. I nästa steg analyserades olika uttalanden om erfarenheter och tankar som förmedlades inom de olika kategorierna för att identifiera teman. Det bärande innehållet i kategorierna bildade åtta olika teman: 1. Sammanfattande tankar om Smartphones inom arbetsterapi 2. Användbara funktioner 3. Olika nytta inom olika områden 4. Pedagogiken av betydelse 5. Hinder och motstånd 6. Miljö och motivation 7. Förutsättningar

14 14 8. Arbetsterapeuternas reflektioner kring ny teknik Etiska aspekter KI s etiska regler för examensarbeten av arbetsterapistudenter (Lilja, Borell & Tham, 2004) har tillämpats. De berörda cheferna för de arbetsterapeuter som deltog fick skriftlig och muntlig information om undersökningen vid två olika tillfällen. Arbetsterapeuterna tillfrågades muntligt om de ville delta i undersökningen. Samtliga fick tillgång till det PM som låg till grund för uppsatsen. De informerades om att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande. Deltagarna godkände att information som kom fram vid intervjuerna skulle användas i uppsatsen. I resultatdelen är det möjligt att identifiera arbetsterapeuterna under rubriken Olika funktioner inom olika områden. Deltagarna har därför fått möjlighet att ta del av detta avsnitt före färdigställandet av uppsatsen. Samtliga har lämnat sitt godkännande. Det fanns en säkerhetsrisk med att använda Smartphones som arbetsverktyg p.g.a. internettillgängligheten. De Smartphones som användes var registrerade i projektledarens namn och kunde inte härledas direkt till användarna. Information som ev. skickades till patienter via Smartphone och internet följde Landstinget Blekinges policy för Informationssystem och Informationsteknik (2006). Resultat Redovisningen av resultatet utgick från undersökningens syfte som var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter och syn på att använda Smartphones inom arbetsterapi. 1. Sammanfattande tankar om Smartphones inom arbetsterapi Deltagarna i studien hade en gemensam syn på att det är viktigt att arbetsterapeuter tillägnar sig en grundläggande kunskap om ny teknik och höll sig uppdaterade om vad som hände på teknikområdet för att kunna se möjligheterna och därigenom vara ett stöd för patienterna i att använda den teknik som de kunde ha nytta av. En deltagare uttryckte detta: det borde finnas nån grundläggande nivå där alla borde ligga. Där har vi ju inte haft nånting med oss från

15 15 utbildningen för denna teknik har ju kommit de sista åren. Jag tycker att hela idén att använda den teknik som finns att vi behöver hänga med på det. Övriga deltagare höll med och de uttryckte gemensamt att de behövde mer kunskap för att uppfylla detta. Specifika fördelar med Smartphones tyckte de var att den är lättillgänglig eftersom man kan ha den med sig och många patienter redan har en egen. De såg också en fördel med att man inte behövde ytterligare ett hjälpmedel om det stöd som behövdes gick att lägga in som en programvara (app) i patientens egen Smartphone. Detta uttrycktes av en av de deltagare som intervjuades individuellt : många har en Smartphone idag och det är ett väldigt bra kognitivt hjälpmedel. Istället för att börja krångla med att beställa en ny pryl så kan man starta med det som finns. De ansåg gemensamt att kamerafunktionen innebar en möjlighet att erbjuda tydlighet vid information samt att det fanns många möjligheter att anpassa funktionerna i en Smartphone efter det individuella behovet. En allmän insikt var också att bedömningen av vilka funktioner i en Smartphone som var lämpliga för ett specifikt behov och att stötta patienten i användningen av dessa egentligen innebar samma process som med vilket hjälpmedel som helst men menade att de inte reflekterat över detta samband tidigare. En deltagare påpekade att arbetsterapeutens roll kunde vara att hjälpa patienten att sortera ut de program, d.v.s. appar, som inte behövdes för att det inte skulle förvirra i onödan. Om patienten hade funderat på att köpa en Smartphone gav det ett bra stöd om arbetsterapeuten tillsammans med patienten analyserade vilken typ av funktioner de behövde för att veta vad de skulle fråga efter vid inköpet. Då var det också av avgörande betydelse att arbetsterapeuten hade tillgång till en Smartphone för att kunna visa användningsområden. Erfarenheten om vikten av att arbetsterapeuten kunde tipsa om användbara appar var gemensam. 2. Användbara funktioner De appar som användes mest av de arbetsterapeuter som deltog i studien var de som hade funktioner för larm-, timer-, påminnelse- och kalenderfunktioner. De som jobbade inom området för hjärnskador och stroke gav ett exempel: de blir jätteglada för att kunna använda larmen och timern och det som man faktiskt kan ha nytta av för att akut komma ihåg saker. Att med hjälp av kamerafunktionen göra korta bildinstruktioner var till stor nytta eftersom det hade visat sig att bilder på patienten själv eller patientens egna ägodelar uppfattades både av

16 16 patienter, anhöriga och personal som en tydligare och mer lättförståelig information än t.ex. tecknade bilder. Då var det sig själv patienten såg på bilderna och saker som de kände igen som sina egna. Även detta poängterades av de som jobbade inom hjärnskador och stroke: det underlättar när man ska visa handgrepp och träning jämfört med att visa ritade figurer när man kan visa en film på patienten själv. Var det så här du trodde att du gjorde? eller nåt annat. Oavsett vilket område arbetsterapeuterna jobbade inom såg de även en god funktion i möjligheten att filma patienten före, under och efter träning och gemensamt med patienten titta på det som en del i utvärderingen av träningen eller för att ge feedback till patienten under en träning. Vinsten med att göra detta med en Smartphone istället för med en videokamera var att de kunde filma med patientens egen Smartphone, i de fall de hade en sådan, för att de i egenträningssyfte sedan kunde ha materialet tillgängligt att titta på eller visa anhöriga/personal när de ville. Ett par av arbetsterapeuterna hade provat att be patienterna själva eller deras anhöriga att filma eller ta bilder på hur en situation fungerade hemma för att sedan gemensamt med arbetsterapeuten kunna diskutera möjliga lösningar eller förändringar. Citat: det känner jag så starkt och tycker är så bra med bl.a.kameran att det blir tydligare för den person det gäller. Man säger ju att en bild säger mer än tusen ord. De kunde även se att de skulle kunna använda en video från en behandlingssituation i syfte att dela kunskap och diskutera metoder tillsammans med kollegor men hade inte använt sig av denna möjlighet än. 3. Olika nytta inom olika områden Arbetsterapeuternas erfarenheter av vilka funktioner som var användbara var som tidigare beskrivits delvis gemensamma men delvis också olika beroende på vilket område de arbetade inom. Inom stroke/hjärnskadeområdet var t.ex. påminnelsefunktioner viktiga då det gällde något som inte ingick i de dagliga rutinerna men för patienter med svårare hjärnskador kunde även påminnelser i vardagsrutiner vara avgörande i syfte att uppnå större självständighet. Citat: så man liksom inte blir sittande i olika moment för länge utan att man har en sorts tidsindikator som gör att man kommer vidare. Arbetsterapeuterna på smärtmottagningen använde appar med program för avslappning, inköpslistor, middagsförslag, promenader och vikminskning och gav ett praktiskt exempel: att det är så lättåtkomligt för dem. Jag menar att ha en avslappningsapp i mobilen så man alltid har den med sig istället för en cd-skiva och cd-spelare och leta upp det och lägga sig

17 17 nånstans så har du det alltid med dig var du än är. De såg speciellt betydelsen av funktioner som var avlastande för minnet och föreslog att patienter bl.a. att de kunde ta ett foto på sina lösa komihåglappar för att ha dem med sig i sin Smartphone, ta kort på vägskyltar för att slippa oroa sig för att inte hitta vägen hem eller tala in ett röstmeddelande om något de ville komma ihåg när de t.ex. var ute och promenerade. På området för ortopedi/händer tog arbetsterapeuten bilder på handskador och på de ortoser man tillverkade för en specifik skada samt under träning av handen. Bilderna användes även för att göra instruktioner, t.ex. för hur en ortos skulle sättas på eller för att göra personliga träningsprogram. De belyste detta med en händelse som exempel: patienten var ju nöjd med att vi gjorde bildinstruktionen för han led ju av att ortosen sattes på fel gång efter gång för att övrig personal inte kunde och så fick han sår och tryck. De berättade också att yngre patienter med handskador ofta hade tagit bilder på sin hand direkt då skadan uppstod som de sedan visade för arbetsterapeuten. Arbetsterapeuten kunde då genom att veta hur skadan såg ut vid skadetillfället bättre avgöra när de måste vara försiktiga respektive när de kunde pressa på vid träningen. Arbetsterapeuten på habiliteringen berättade: vi har mest tagit bilder t.ex. på hjälpmedel för att visa tekniker när något ska anpassas men man skulle också vilja att föräldrarna tog bilder hemma och skickade till mig det hade varit en ingång kanske. Arbetsterapeuten tipsade föräldrarna till funktionshindrade barn om olika appar, t.ex. Sömnappen, som mätte hur barnets sömn varierade under natten. Den var användbar för föräldrarna när de var osäkra på hur barnet sov. Barnen själva tyckte ofta om funktioner som kalender, timer, timstock och tidtagarur. En del barn tyckte det var roligt att mäta tiden för en aktivitet för att tävla med sig själva eller varandra. 4. Pedagogik av betydelse En viktig gemensam erfarenhet var att pedagogiken var av stor betydelse för att det skulle fungera. Det var t.ex. bra att redan vid första samtalet med en patient fråga om de hade en egen Smartphone, vilka funktioner de i så fall använde och att använda patientens resurser och egna intresse. Därefter analyserade arbetsterapeuten och patienten gemensamt vilket behov av stöd som var viktigt för att sedan prova och anpassa funktioner i Smartphone för detta. En av

18 18 arbetsterapeuterna som intervjuades individuellt framhöll: arbetsterapeutens specifika aktivitetskunnande om vad patienten kan klara och hur vi metodiskt ska gå tillväga och hur det behöver se ut för att bli hanterbart där är den specifika aktivitetskunskapen kombinerat med teknikkunskapen som vi kan tillägna oss och ge patienten som ingen annan kan. Det var också viktigt att börja prova och träna på att använda en funktion i taget och se till att den fungerade och därefter lägga till fler. Även att följa upp kontinuerligt och vara nyfiken och fråga vad som hade fungerat och vad som varit svårt var ett sätt som arbetsterapeuterna använde sig av. En deltagare uttryckte att följa upp och inte släppa taget på en gång, inte bara servera en app och säga nu kan du använda den här utan man får liksom följa med hela vägen. De övriga instämde i detta. 5. Hinder och motstånd Vid de situationer då det inte fungerade att använda Smartphone som stöd berodde det ofta på att patienten inte var intresserad och saknade motivation. En deltagare betonade arbetsterapeutens ansvar i den situationen: när man bara slängt ut att den här möjligheten finns då har de inte tagit tag i det. Det är väl när man inte har tittat på det individuella intresset utan bara kastat ut det allmänt. En annan reflektion var att en bristande motivation kanske egentligen inte handlade om ointresse för att använda en Smartphone utan om en osäkerhet som orsakade ovilja mot förändringar och mot att engagera sig i att göra något som man inte gjort förut. En arbetsterapeut kommenterade detta: Så var det ju för mig. Jag tyckte det var onödigt med Smartphone, jag klarade mig med mobilen. Jobbigt att ändra sig! Arbetsterapeuternas egen inställning till att använda Smartphones var skiftande i gruppen. Någon benämnde sig själv som tillgänglighetsnörd och hade alltid sin privata Smartphone tillgänglig och en annan lämnade den i sitt skåp på morgonen och tittade inte på den förrän arbetet var slut för dagen. Någon hade fått en Smartphone i present för en tid sedan men ännu inte börjat använda den och en annan var redan innan studien började specifikt intresserad av hur tekniken fungerade och hur den kunde användas för att komma till nytta för patienter med hjärnskador. För att fler arbetsterapeuter skulle börja använda Smartphones inom arbetsterapi hade de i sin verksamhet sett att det inte räckte med att de som var intresserade försökte påverka sina kollegor. De menade att det behövdes en policyförändring inom Landstinget som sa att det ingick i uppdraget att använda den teknik

19 19 som behövdes för att ge rätt stöd till patienterna. En arbetsterapeut uttryckte sig desillusionerat: jag tror inte att det blir någon förändring förrän den dagen då någon tvingar oss. Tyvärr är det så. 6. Motivation och miljö Att Smartphones var ett bra hjälpmedel var alla överens om men det berodde enligt dem även på motivation och miljö. För att man ska kunna använda en duschinstruktion måste en Smartphone t.ex. kunna läggas på en plats där den inte blir blöt men ändå höras och det var inte alltid möjligt. En arbetsterapeut förtydligade: ja det är lite miljöbetingat om det är bättre med ett papper. Pappret kan ju ligga på plats, man behöver ju inte alltid ha med sig alla instruktioner. Om patienten såg att en funktion i en Smartphone var till hjälp kom motivationen om den inte funnits från början. Att patienten levde i en miljö där anhöriga var intresserade och engagerade var också en betydelsefull faktor för att det skulle fungera och som även påverkade motivationen. En deltagare gav sina patienter i uppgift att utse en närstående som kunde stötta. Om det inte fanns någon sådan var det arbetsterapeuten som blev det stödet, men oftast fanns det alltid någon i omgivningen. Även arbetsterapeuternas egen miljö hade betydelse för hur motiverade de var för att använda Smartphones. De som hade intresserade anhöriga eller hittade ett intresse för att använda Smartphones även privat var mer motiverade att använda den även i arbetet. En annan miljöaspekt som berörde både arbets- och träningsmiljö var att ett par arbetsterapeuter upplevde att de blev stressade av att patienterna inte stängde av telefonfunktionen under träning. Trots att de sa till patienterna att stänga av ljudet hade de det ofta på och avbröt träningen för att svara. Detta tyckte ingen av arbetsterapeuterna var acceptabelt men upplevde att det var svårt att lösa problemet eftersom det alltid var någon patient som ansåg sig ha tvingande skäl att ha telefonfunktionen på. Det här problemet gällde inte specifikt Smartphone utan alla modeller av mobiltelefoner. Arbetsterapeuterna som deltog i undersökningen var med något undantag överens om att möjligheten att ständigt vara tillgänglig inte alltid var positivt och att det handlade om hur man använde sin Smartphone. Deltagarna menade att rätt använd var det en bra sak men fel använd var det en dålig sak. En

20 20 arbetsterapeut gav ett exempel: om man bestämmer att man ska gå en promenad vid havet kan man välja att stänga av ljudet och använda kamerafunktionen för att ta en bild. 7. Förutsättningar Arbetsterapeuterna upplevde även en stor svårighet att sätta av tid för att lära sig mer om att använda Smartphones även om syftet var att bättre kunna ge patienterna stöd. De kände att de både ville och måste prioritera patienterna här och nu. De tyckte att de egentligen borde ta sig tid att lära sig för att tänka mer långsiktigt men att den tiden verkligen inte fanns. De behövde känna att de hade tillstånd att testa olika spel och appar för att kunna initiera och visa patienter. Arbetsgivarens inställning till att införa användningen av Smartphones inom arbetsterapi var positiv men i den praktiska vardagen var det svårt att få resurserna att räcka till. Deltagandet i projektet innebar inte möjligheter att tillsätta ytterligare resurser. En annan erfarenhet var att det var svårt att bara ha ett par Smartphones att låna av varandra i verksamheten, man behövde ha varsin för att ha den till hands och kunna prova just när möjligheten uppstod. En arbetsterapeut berättade: jag använder min egen Smartphone! Det blir alldeles för knöligt att gå och hämta lånetelefonen. Det var inte aktuellt att arbetsgivaren skulle bidra med fler Smartphones under tiden för undersökningen. I nuläget använde några arbetsterapeuter sina egna Smartphones för att visa patienter funktioner men de kände att det egentligen inte var rätt ur etisk synvinkel eftersom innehållet i en Smartphone var så personligt präglad. De poängterade att hur och till vad de använde sina egna, verksamhetens eller patientens egen Smartphone i arbetet alltid måste handla om att ta ett professionellt ansvar för det man gjorde. 8. Arbetsterapeuternas reflektioner kring ny teknik Arbetsterapeuterna som deltog i undersökningen hade, som tidigare beskrivits, olika syn på att lära sig använda Smartphones inom arbetsterapi. Ett par var inte alls teknikintresserade. De kände ett motstånd och tyckte att de klarade sig bra med sin vanliga mobiltelefon. Andra tyckte det var roligt och inspirerande och tyckte att det var viktigt att de som arbetsterapeuter hade en grundläggande kunskap om den teknik som fanns i samhället. En av arbetsterapeuterna uttryckte: vi är hopplöst efter och det blir pinsamt när patienterna kan mer än vi och ändå är det vi som ska hjälpa dem med vissa saker som är tekniska.

21 21 De hade den gemensamma erfarenheten att det tog mycket tid att försöka hitta tekniska lösningar, tid som de inte kände att de hade. De menade att det var viktigt att de använde sin pedagogiska kompetens när de skulle ge patienter stöd i att använda funktioner i Smartphones men att de behövde hjälp med tekniska funktioner. Det kunde t.ex. vara problem med att datorn och en Smartphone inte var kompatibla. Då uppstod svårigheter att föra över information från Smartphone till datorn för att t.ex. bearbeta videoklipp för att göra en instruktionsfilm. Det kunde också handla om att anpassa en programvara efter ett specifikt behov. De upplevde att de behövde kontinuerligt och ibland ganska akut teknikstöd för att lösa problem som uppstod men att detta saknades. De hade svårt att få teknikstöd av Landstingets IT-enhet eftersom de begränsningar i vad som var tillåtet att göra enligt IT-enheten inte stämde med patienternas behov av att använda tekniska möjligheter och de hade inte heller uppdraget att ge arbetsterapeuterna användarstöd. Detta gjorde att arbetsterapeuterna sökte andra vägar som ändå var etiskt försvarbara enligt Landstingets policy t.ex. via tekniker på hjälpmedelscenter. En arbetsterapeut berättade: vi har ju filmat med i många år när vi haft träning med patienter, filmat med vanlig video och redigerat. Och eftersom vi inte hade redskap här så har man ju redigerat hemma så redan där har man gått utanför ramarna och talat tyst om det för man måste ju lösa saker för det går inte annars. De påpekade att de alltid var noga med att få patientens samtycke om de skulle ta bilder eller filmer, även om det bara var på en hand som inte gick att identifiera, och att patienten alltid hade möjlighet att ångra ett givet samtycke. Här såg de en klar fördel med att använda patientens egen Smartphone eftersom dessa då hade eget ansvar och möjlighet att göra vad de ville med materialet. Arbetsterapeuterna upplevde att de inte fick något stöd eller gensvar när de försökte diskutera möjliga tekniska lösningar med IT-enheten. De uttryckte ett gemensamt önskemål om att få tillgång till, citat: en positiv teknikutvecklare. De efterfrågade någon på IT-enheten som hade uppdraget att driva, utveckla och ligga steget före på teknikområdet och sekretessfrågor i samband med detta. De såg en trolig utveckling mot att Smartphones är något som kommer att användas mer och mer och att fler kommer att se möjligheterna och

22 22 hänvisade till alla användbara funktioner som diskuterats under fokusgruppen. De menade att när allt fler har en Smartphone kan sekretessproblemet minska eftersom man inte kommer att behöva använda utan istället kan föra över information mellan Smartphones via den trådlösa uppkopplingen till internet. Diskussion Metoddiskussion En kvalitativ metod valdes för att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av att använda Smartphones inom arbetsterapi. För att inhämta information från deltagarna i studien valdes att göra en fokusgruppsintervju. Fokusgrupp används för att få reda på erfarenheter och synpunkter hos människor som interagerar och befinner sig i samma miljö och var därför en lämplig metod för den här undersökningen. Thomsson, (2002) säger att det samspel och det menings- och erfarenhetsutbyte som sker under ett samtal i grupp även bidrar till ett kunskapsbyggande vilket fanns med som en önskad bieffekt av undersökningen för att stöda utvecklingen av användningen av Smartphones inom arbetsterapi. En nackdel kan vara att gruppdynamiken i en fokusgrupp visar sig utgöra ett hinder för att deltagarna ska ta upp avvikande åsikter eller känsliga frågor (Malterud, 2009). Detta bedömdes i det här fallet inte vara någon nämnvärd riskfaktor eftersom det fanns en stor öppenhet och vana vid diskussioner i gruppen. Det kan diskuteras om det var rätt beslut att förutom en fokusgruppsintervju göra två individuella intervjuer eftersom det innebär att två olika intervjumetoder har praktiserats (Malterud, 2009). De erfarenheter som uttrycktes under de individuella intervjuerna kunde inte integreras och ingå i samspelet mellan deltagarna i fokusgruppen. Det viktigaste med studien bedömdes vara att ta reda på vilka erfarenheter deltagarna hade gjort och hur de såg på att använda Smartphones inom arbetsterapi varför detta fick avgöra beslutet. Författaren bedömde att det inte utgjorde någon negativ påverkan av validiteten eller reliabiliteten i undersökningen. Informationen som fokusgruppen gav hade kunnat kompletteras med en enkät till ett större antal arbetsterapeuter för att öka undersökningens validitet. Antingen som en förundersökning

23 23 för att ställa ett större antal frågor för att få reda på vilka frågeställningar som var viktiga för arbetsterapeuterna eller efter att fokusgruppen genomförts för att fördjupa de frågor som framstått som viktigast under samtalet (Lantz, 2007., Malterud, 2009). Att denna blandade metod inte valdes berodde på att det av tidsskäl inte var rimligt att även genomföra en enkätundersökning. Att enbart göra en enkätundersökning i det här fallet hade inte möjliggjort den förståelse för arbetsterapeuternas erfarenheter respektive det erfarenhets och kunskapsutbyte som kunde ske mellan arbetsterapeuterna under fokusgruppsintervjun. Fokusgruppen och de individuella intervjuerna gav ett stort material att analysera. Det krävdes många genomläsningar av det transkriberade materialet för att urskilja kategorier till teman eftersom diskussionerna rörde sig mellan många olika aspekter och användningsområden för Smartphones. Någon möjlighet att samarbeta med deltagarna i fokusgruppen för att tydliggöra delar av materialet har inte funnits p.g.a. deltagarnas och författarens svårigheter att synkronisera sina tider inom de olika verksamheterna. Författaren bedömer inte att detta har försämrat undersökningens validitet eller trovärdighet eftersom frågor upprepades för att klargöra samtalsområden i fokusgruppen vilket gjort att erfarenheter och tankar har bekräftats under samtalsprocessen (Malterud, 2009). Eftersom både moderatorn och flera deltagare är eller på olika sätt har varit kollegor sedan många år kan detta ha påverkat studien. Detta kan ha bidragit till både möjligheten att genomföra studien, fokusgruppen och de individuella intervjuerna eftersom arbetsterapeuterna hade små möjligheter att avsätta tid för annat än för patienterna. Samtliga sju arbetsterapeuter hade tillgång till Smartphones under studien men alla hade inte provat att använda dem lika mycket. Därför fanns det stora skillnader i erfarenhet beroende på arbetsterapeuternas olika intresse och upplevelse av behov, och på att det endast fanns tre Smartphones att låna. En begränsning för studien har varit den korta tid som deltagarna hade möjlighet att använda Smartphones före informationstillfället i fokusgrupp och intervjuer. Resultatdiskussion Resultatet visar att de arbetsterapeuter som deltog i studien tydligt såg att de borde ha kompetens för att erbjuda sina patienter ett stöd i att använda de möjligheter inom ny teknik