DEL 1: KARTLÄGGNING AV SÖT-REGIONEN

Transkript

1

2 INLEDNING EuroFutures har fått uppdraget att kartlägga och översiktligt analysera Sundsvall, Östersund och Trondheim (SÖT-kommunerna) ur ett regionalt perspektiv, där regionbegreppet syftar på den funktionella regionen. Kartläggningen kommer att användas som underlag i arbetet med att ta fram en strategi för SÖT-kommunernas utvecklingsarbete i Mittnordenregionen. En beskrivning av nuläget ska ge en grund för konkret samarbete med mål att uppnå regionförstoring och regional utveckling. Uppdraget är tudelat. I ett första steg beskrivs regionerna Sundsvall, Östersund och Trondheim med avseende på yta, befolkning och befolkningstäthet, arbetsliv, näringsliv samt utbildning och inkomst. Statistik har tagits fram för respektive region, för hela SÖT-regionen, för ingående kommuner samt för riksgenomsnittet i Sverige och Norge. Uppgifter redovisas med uppdelning på kön i de fall detta är möjligt. För variablerna beskrivs såväl nivå som trend. Särskild vikt har lagts vid att göra statistiken jämförbar för hela SÖT-regionen, vilket har föranlett vissa anpassningar av grunddata, som i huvudsak insamlats från SCB och SSB. För vissa områden har kompletterande statistik inhämtats från ITPS, AMS och HSV i Sverige samt NEF och NIFU i Norge. Fokus har lagts på utvecklingen under 2000-talets inledande år. Detta beror till viss del på tekniska skäl, eftersom en del statistikvariabler omdefinierats omkring sekelskiftet i såväl Norge som i Sverige, vilket försvårar jämförbarheten över en längre tidsperiod. Det främsta skälet till val av studieperiod är dock att det bör vara den nu rådande utvecklingen som styr utformningen av åtgärder för regionförstoring och regional utveckling inte den som var kännetecknande för föregående decennium. I en andra del behandlas SÖT-kommunernas funktion som motor i sina respektive regioner idag. Regionerna Sundsvall, Östersund och Trondheim är i hög grad beroende av hur väl SÖTkommunerna fungerar som motor i respektive region. I denna del studeras således de tre kommunerna/regionerna med avseende på inom vilka områden de redan idag är framgångsrika och inom vilka områden förbättringar kan ske. Granskningen sker med utgångspunkt i de framgångsfaktorer som Nutek och Almi redovisar i sin rapport från 2002, Starka regioner för nationell tillväxt i en global ekonomi, närmare bestämt följande: Kompetenskapital i form av högre utbildning och forskning Påskyndandet och möjliggörandet av regionförstoring Attraktiva boendemiljöer Riktlinjer för samspel och de regionala aktörernas agerande Granskningen utgår från det material uppdragsgivaren tillhandahållit för respektive kommun/region, visst kompletterande material från offentliga källor samt den statistik som tagits fram i del ett. 2

3 DEL 1: KARTLÄGGNING AV SÖT-REGIONEN YTA, BEFOLKNING OCH BEFOLKNINGSTÄTHET SÖT-regionens landyta uppgår till nära kvadratkilometer, vilket motsvarar knappt sju procent av Sveriges och Norges sammanlagda landyta. Regionens storlek är därmed jämförbar med länder som Estland, Nederländerna, Schweiz, Kroatien m fl. Invånartätheten är emellertid betydligt lägre i SÖT-regionen, som med sina invånare har 11 invånare per kvadratkilometer att jämföra med Estlands 33, Nederländernas 424, Schweiz 176 och Kroatiens 83. Riksgenomsnittet i Sverige och Norge låg år 2004 på 22 resp. 15 invånare per kvadratkilometer. SÖT-regionens andel av Sveriges och Norges sammanlagda befolkning uppgick år 2004 till ca fyra procent. Av SÖT-regionens tre delregioner, Sundsvall, Östersund och Trondheim, är Sundsvallsregionen och Trondheimregionen av ungefär samma storlek, med knappt resp drygt kvadratkilometer landyta. Invånarantalet är dock betydligt större i Trondheimregionen och uppgick i slutet av år 2004 till invånare medan Sundsvallsregionen hade invånare. Detta innebär att antalet invånare per kvadratkilometer var högre i Trondheimregionen än i Sundsvallsregionen, 26 jämfört med 16. Östersundsregionen hade invånare på en yta av nära kvadratkilometer, vilket betyder att Östersundsregionen är den mest glesbefolkade delen av SÖT-regionen med endast fyra invånare per kvadratkilometer. Även SÖT-kommunerna är tämligen olika varandra. Medan Sundsvall och Östersund är ytmässigt stora, resp kvadratkilometer landyta, har Trondheim en landyta på endast 321 kvadratkilometer. Samtidigt har Trondheim den klart största befolkningen, invånare år 2004 (medräknat de studenter som bor i Trondheim men som inte är skrivna där uppgår befolkningen till närmare invånare) att jämföra med Sundsvalls och Östersunds , och därmed även den överlägset högsta invånartätheten med hela 486 3

4 invånare per kvadratkilometer mot Sundsvalls 29 och Östersunds 26. Detta speglar skillnaderna i kommunstruktur mellan Norge och Sverige, där de svenska kommunerna i högre grad sammanfaller med den funktionella regionen och är ytmässigt stora, medan kommunerna i Norge som regel är mindre delar av sammanhållna funktionella regioner. Landyta, folkmängd, invånare per km² samt befolkningsändring Kommun/region Landyta (km²) Bef 2004 Inv per km² Bef ändring Sundsvall ,6% Sundsvallsregionen ,5% Östersund ,4% Östersundsregionen ,8% Trondheim ,0% Trondheimregionen ,7% SÖT-regionen ,4% Sverige ,4% Norge ,3% SÖT-regionens befolkningsutveckling har varit positiv under det senaste decenniet men i synnerhet under perioden , då regionen ökade sin befolkning med 1,4 procent. Detta beror framför allt på att Trondheim och Trondheimregionen utvecklats starkt, 4 resp. 3,7 procents ökning, men även kommunerna Sundsvall och Östersund uppvisar viss tillväxt för perioden med 0,6 resp. 0,4 procents ökning. Till skillnad från Trondheimregionen, där flertalet kommuner ökat sin befolkning, har övriga kommuner i Sundsvallsregionen och Östersundsregionen som regel haft ett minskande befolkningstal. Utvecklingen i Sverige och Norge som helhet var under perioden positiv, med 1,4 resp 2,3 procents befolkningsökning. Befolkningsutveckling < 0 % 0-1 % > 1 % Norge Sverige SÖT-regionen Trondheimregionen Trondheim 3D modelleringen illustrerar folkmängden i respektive kommun (höjden är proportionerlig mot folkmängden år 2004) Östersundsregionen Östersund Sundsvallsregionen Sundsvall -2,0% 0,0% 2,0% 4,0% 6,0% Befolkningstillväxten i såväl Trondheim och Trondheimregionen som Norge förklaras till stor del av en hög nativitet och ett betydande födelseöverskott. Det genomsnittliga födelsenettot för åren i relation till medelfolkmängden under samma period uppgick i Trondheim till 0,5 procent, Trondheimregionen 0,4 procent och Norge 0,3 procent, med motsvarande bidrag till den årliga befolkningsökningen. I såväl Sundsvall och Östersund som Sverige låg motsvarande värde på 0 procent medan regionerna Sundsvall och Östersund som helhet båda hade ett negativt 4

5 värde på -0,2 procent. Tack vare Trondheimregionens stora födelseöverskott uppvisar även SÖT-regionen ett positivt värde för det genomsnittliga födelsenettot åren , närmare bestämt 0,1 procent. Flytt- och födelsenetto som andel av folkmängd, snitt Inrikes flyttnetto Födelsenetto Norge Sverige SÖT-regionen Trondheimregionen Trondheim Östersundsregionen Östersund Sundsvallsregionen Sundsvall -1,0% -0,5% 0,0% 0,5% 1,0% I kommunen/regionen Trondheim har även en nettoinflyttning från övriga landet bidragit till befolkningsökningen. Åren uppgick flyttöverskottet i relation till folkmängden i genomsnitt till 0,2 procent per år för såväl kommunen som regionen. Sundsvall och Östersund har däremot haft viss nettoutflyttning till övriga landet, något som gäller såväl kommunerna som regionerna som helhet med värden kring -0,1 till -0,3 procent. Detta gäller dock inrikes flyttnetto. Om man lägger till invandringen från utlandet är flyttnettot i flera fall positivt, vilket förklarar befolkningsökningen i både Sundsvall och Östersund. Sett till olika åldersgrupper har kommunerna/regionerna Sundsvall och Östersund ökat sin befolkning i åldrarna 0-19 år samt 65 år eller äldre. Däremot har befolkningen i de produktiva åldrarna år minskat. I kommunen/regionen Trondheim ökar däremot befolkningen både i åldrarna 0-19 år och i åldrarna år men minskar i åldersgruppen 65 år eller äldre. Även SÖT-regionen som helhet liksom Norge har ökat sin befolkning i de yngre åldersgrupperna medan antalet invånare 65 år eller äldre minskat något. Sverige ökar sin befolkning i alla åldersgrupper. De könsmässiga skillnaderna är överlag tämligen små. Befolkningsutveckling fördelat på åldersgrupper och kön Kommun/region 0-19 år år 65+ år Män Kvinnor Sundsvall 3,3% -1,0% 2,6% 0,4% 0,9% Sundsvallsregionen 0,3% -1,2% 0,5% -0,5% -0,6% Östersund -0,7% 0,5% 1,2% 0,1% 0,6% Östersundsregionen -1,9% -0,1% -1,6% -1,0% -0,7% Trondheim 3,6% 5,3% -1,0% 4,6% 3,4% Trondheimregionen 3,4% 4,7% -0,4% 4,0% 3,3% SÖT-regionen 1,5% 1,8% -0,3% 1,5% 1,2% Sverige 0,9% 1,7% 1,5% 1,7% 1,2% Norge 2,6% 2,8% -0,2% 2,4% 2,2% 5

6 Befolkningsandel per åldersgrupp år år år 65+ år Norge Sverige SÖT-regionen Trondheimregionen Trondheim Östersundsregionen Östersund Sundsvallsregionen Sundsvall 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% ARBETSLIV Även om utbudet av arbetstillfällen och sysselsättningsutvecklingen i SÖT-regionen på många vis avspeglar kommunernas folkmängd och befolkningsutveckling finns några avgörande skillnader. För det första har kommunerna/regionerna Sundsvall och Östersund haft en betydligt starkare sysselsättnings- än befolkningsutveckling under inledningen av 2000-talet. Efter talets nedgång har en återhämtning skett där kommunerna/regionerna utvecklats klart bättre än Sverige i genomsnitt. I synnerhet Östersunds ökning av antalet arbetstillfällen i kommunen med 4,3 procent överstiger vida landets genomsnittliga ökning om 0,8 procent, men även Sundsvalls ökning med 2,5 procent står sig väl i nationell jämförelse. Ökningen inträffade dock mellan åren 2000 och 2002 medan 2003 förde med sig en viss tillbakagång. Sysselsättningsförändring < 0 % 0-1 % > 1 % Norge Sverige SÖT-regionen Trondheimregionen Trondheim 3D modelleringen illustrerar antalet arbetstillfällen i respektive kommun (höjden är proportionerlig mot antalet arbetstillfällen år 2003) Östersundsregionen Östersund Sundsvallsregionen Sundsvall -1,0% 0,0% 1,0% 2,0% 3,0% 4,0% 5,0% Ökningen inom regionerna Sundsvall och Östersund har varit koncentrerad till regioncentrum, medan övriga kommuner till största delen haft fortsatt svårt att behålla eller utveckla sysselsättningen, turismkommunen Åre och residensstaden Härnösand undantaget. Detta beror på att ökningen främst har skett inom den offentliga tjänsteproduktionen, som i hög grad är lokaliserad till regioncentrum. Dessa investeringar har sedan gett kringeffekter inom framför allt 6

7 handel och kommersiell service med ytterligare arbetstillfällen som följd. För kommuner med hög andel sysselsatta inom tillverkningsindustrin har utvecklingen i flertalet fall varit den motsatta. För det andra är sysselsättningsutvecklingen i Trondheimregionen inte lika entydigt positiv som befolkningsutvecklingen. Kommunen Trondheim har förvisso haft en lika stark sysselsättningssom befolkningsutveckling men många andra kommuner i regionen uppvisar ett minskat antal arbetstillfällen. Detta beror på samma vis som för Sundsvall och Östersund på att det som växer främst är den offentliga och privata tjänsteproduktionen i regioncentrum. Ökningen i antalet förvärvsarbetande är däremot inte lika markant koncentrerat till regioncentrum, vilket innebär att nya arbetstillfällen i Trondheim även kommer arbetstagare boende i närliggande kommuner till del genom arbetspendling. För Norge har utvecklingen under inledningen av 2000-talet varit i princip konstant till följd av att sysselsättningen varit kontinuerligt på en hög nivå och nytillskottet av arbetskraft från utlandet begränsat. Sysselsatta (tusental), bef år efter arbetskommun Totalt Män Kvinnor Kommun/region 2003 Ändr Ändr Ändr Sundsvall 47 2,5% 24 1,6% 23 3,5% Sundsvallsregionen 87 1,2% 45 0,4% 42 2,1% Östersund 31 4,3% 16 5,1% 15 3,6% Östersundsregionen 47 2,2% 24 2,9% 23 1,5% Trondheim 92 4,4% 49 4,5% 43 4,2% Trondheimregionen 135 3,0% 71 2,5% 64 3,7% SÖT-regionen 269 2,3% 140 1,9% 129 2,8% Sverige ,8% ,1% ,8% Norge ,1% ,3% ,3% Nya arbetstillfällen uppkommer således främst i SÖT-regionens tre regioncentrum, dvs SÖTkommunerna. Genom arbetspendling kommer dessa även människor boendes i intilliggande kommuner till godo. Detta gäller framför allt i Trondheimregionen men även Östersunds kommun har ett betydande sysselsättningsöverskott, dvs fler arbetstillfällen än arbetstagare. I Sundsvallsregionen utgör kommunerna däremot i högre grad egna lokala arbetsmarknadsregioner med ett balanserat förhållande mellan antal arbetstillfällen och antal förvärvsarbetande, Timrå och Nordanstig undantaget. Sysselsättningsöverskott (arbetstillfällen per arbetstagare, bef år) Benägenhet att resa Hög < 0,9 0,9-1,1 > 1,1 Låg Restid i minuter 7

8 Kommunikationerna och restiderna avgör till stor del i vilken grad arbetspendling är möjligt. Forskning visar att benägenheten att arbetspendla sjunker dramatiskt när restiden överstiger 60 minuter. I regionen Trondheim är möjligheterna till arbetspendling över kommungränserna goda, medan Sundsvall är en så ytmässigt stor kommun i sig själv att pendlingsmöjligheterna till och från angränsande kommuner är begränsade. Detta gäller i synnerhet möjligheterna att pendla från inlandet till Sundsvall, medan kommunikationerna och interaktionen i nord-sydlig riktning är betydligt bättre resp. större. Att regionen Östersund relativt sett har ett något större pendlingsutbyte med intilliggande kommuner än vad Sundsvall har, beror dels på överkomliga restider till Östersund från flera större tätorter i angränsande kommuner och dels på att de angränsande kommunerna är mer beroende av Östersund än vad kommuner i Sundsvallsregionen är beroende av Sundsvall. Sundsvall är helt enkelt mer av en flerkärnig region än vad Östersund är, med exempelvis länsadministrationen liksom delar av universitetet lokaliserad till Härnösand och där industrin har ett nästan lika starkt fäste i Hudiksvall som i Sundsvall. Sysselsättningsöverskott (arbetstillfällen per arbetstagare), bef år Totalt Män Kvinnor Kommun/region Sundsvall 1,06 1,07 1,06 1,07 1,06 1,07 Sundsvallsregionen 0,98 0,99 0,98 0,98 0,99 0,99 Östersund 1,09 1,12 1,09 1,14 1,08 1,10 Östersundsregionen 0,98 1,00 0,97 1,00 1,00 1,00 Trondheim 1,16 1,18 1,18 1,21 1,14 1,15 Trondheimregionen 1,00 1,01 0,99 1,00 1,01 1,02 SÖT-regionen 0,99 1,00 0,98 1,00 1,00 1,01 I Sundsvall står inpendlare för 16 procent av arbetstillfällena i kommunen och utpendlarna för 10 procent av de förvärvsarbetande som bor i kommunen. Motsvarande värden för Östersund är 20 resp. 10 procent och för Trondheim 25 resp. 11 procent. Dessa siffror visar tydligt att Östersund och Trondheim har en mer påtaglig roll som regioncentrum än vad Sundsvall har i respektive del av SÖT-regionen. Entydigt för hela SÖT-regionen är emellertid att männen står för en klart större andel av pendlingen än kvinnorna. Inpendling Volym samt ökning Utpendling Volym samt ökning < 0 % 0-10 % > 10 % Arbetspendling till/från SÖT-kommunerna Kommun Inpendling Utpendling Nettopendling Inpendling Utpendling Nettopendling Sundsvall Östersund Trondheim

9 Pendlingsberoende Inpendling / arbetstillfällen Utpendling / arbetstagare Kvinnornas andel av pendling 2003 Kommun Inpendling Utpendling Sundsvall 16% 16% 10% 10% 39% 34% Hudiksvall 12% 12% 11% 13% 39% 36% Härnösand 14% 15% 18% 19% 43% 33% Nordanstig 13% 14% 36% 37% 40% 38% Timrå 29% 31% 51% 51% 34% 44% Ånge 12% 12% 12% 12% 34% 31% Östersund 18% 20% 11% 10% 40% 38% Berg 17% 15% 24% 27% 42% 36% Bräcke 16% 12% 28% 30% 36% 36% Krokom 19% 22% 44% 44% 41% 43% Ragunda 15% 16% 20% 19% 37% 35% Åre 14% 16% 22% 21% 41% 38% Trondheim 24% 25% 11% 11% 39% 39% Frosta 11% 12% 26% 29% 40% 27% Klæbu 27% 29% 70% 68% 43% 41% Leksvik 15% 14% 24% 25% 44% 41% Levanger 22% 24% 22% 25% 56% 35% Malvik 30% 38% 72% 73% 55% 42% Meldal 17% 16% 29% 33% 44% 35% Melhus 27% 29% 56% 58% 41% 39% Meråker 13% 13% 15% 18% 33% 32% Midtre Gauldal 17% 18% 24% 25% 42% 34% Orkdal 20% 23% 24% 25% 41% 35% Rennebu 17% 18% 25% 29% 28% 40% Rissa 14% 15% 22% 25% 32% 36% Selbu 10% 12% 28% 29% 35% 32% Skaun 20% 21% 64% 67% 41% 43% Stjørdal 18% 21% 29% 31% 34% 37% Förutom en lägre geografisk rörlighet på arbetsmarknaden har kvinnor därtill en lägre förvärvsfrekvens än männen något som gäller över hela SÖT-regionen men framförallt i kommunen/regionen Trondheim. För regionerna Sundsvall och Östersund är skillnaderna något mindre än vad som är fallet för Sverige i genomsnitt. Förvärvsfrekvens, bef år efter bostadskommun Totalt Män Kvinnor Ändring 00- Ändring 00- Ändring 00- Kommun/region Sundsvall 65% 1,4 66% 1,1 63% 1,7 Sundsvallsregionen 63% 0,9 64% 0,4 61% 1,5 Östersund 64% 0,4 66% -0,1 63% 0,9 Östersundsregionen 63% 0,5 64% -0,1 62% 1,0 Trondheim 70% -0,3 73% -1,3 67% 0,6 Trondheimregionen 70% -0,4 74% -1,2 67% 0,4 SÖT-regionen 66% 0,3 69% -0,4 64% 0,9 Sverige 63% -0,5 66% -1,2 61% 0,2 Norge 70% -1,2 73% -2,2 67% -0,2 9

10 Förvärvsfrekvensen, uttryckt som andelen av befolkningen år, var 66 procent i SÖTregionen år 2003 att jämföra med 63 procent i Sverige och 70 procent i Norge. Den höga sysselsättningsnivån i Norge råder även i Trondheimregionen och drar upp genomsnittet för SÖT-regionen. I regionerna Sundsvall och Östersund ligger förvärvsfrekvensen på samma nivå som Sverige i genomsnitt, dvs 63 procent. Kommunerna Sundsvall och Östersund ligger dock något högre 65 resp 64 procent år Återhämtningen på arbetsmarknaderna i Sundsvall och Östersund, som beskrivits tidigare, avspeglas i en positiv förändring av förvärvsfrekvensen mellan åren 2000 och I synnerhet Sundsvallsregionen har upplevt en klar förbättring av förvärvsfrekvensen. Förvärvsfrekvens år 2003, bef år < 60 % % > 70 % Norge Sverige SÖT-regionen Trondheimregionen Trondheim Östersundsregionen Ändring i förvärvsfrekvens Östersund Sundsvallsregionen Sundsvall < 0 %-enheter 0-1 %-enheter > 1 %-enheter 55% 60% 65% 70% 75% På samma vis var även arbetslösheten lägre år 2004 än vad den var år 2000 i regionerna Sundsvall och Östersund, men de senaste åren har arbetslösheten vänt uppåt igen en utveckling som regionerna delar med landet i genomsnitt. Sundsvallsregionen har den högsta arbetslösheten i SÖT-regionen, tätt följd av Östersundsregionen som också ligger klart över den genomsnittliga arbetslösheten i Sverige. Trots en ökning av antalet arbetstillfällen finns således en betydande arbetskraftsreserv kvar att disponera i regionerna Sundsvall och Östersund. I regionen Trondheim råder däremot hög sysselsättning i likhet med Norge i övrigt och arbetslösheten är på mycket låga nivåer i alla kommuner utom Rissa. Dock ökade arbetslösheten något i Trondheimregionen och Norge åren 2002 och 2003 och stod år 2004 kvar på en något högre nivå än år Arbetslösheten är klart högre bland männen än bland kvinnorna i alla tre kommunerna/regionerna, Sundsvall och Östersund och Trondheim Arbetslösa (öppet + i åtgärder) i % av bef år Totalt Män Kvinnor Kommun/region Sundsvall 8,3% 7,6% 9,7% 9,0% 6,9% 6,2% Sundsvallsregionen 8,9% 8,0% 10,2% 9,4% 7,5% 6,5% Östersund 7,7% 7,8% 9,0% 9,0% 6,5% 6,6% Östersundsregionen 7,8% 7,4% 9,2% 8,6% 6,2% 6,1% Trondheim 3,8% 4,7% 4,2% 5,3% 3,4% 4,0% Trondheimregionen 3,7% 4,5% 4,1% 5,0% 3,2% 4,0% SÖT-regionen 6,2% 6,2% 7,2% 7,2% 5,3% 5,2% Sverige 6,1% 6,1% 6,7% 6,7% 5,7% 5,4% Norge 3,3% 4,5% 3,7% 5,0% 2,8% 3,9% 10

11 Total arbetslöshet år 2004 i % av bef år Norge Sverige SÖT-regionen Trondheimregionen Trondheim Östersundsregionen < 5 % 5-7 % > 7 % Östersund Sundsvallsregionen Sundsvall 0,0% 2,0% 4,0% 6,0% 8,0% 10,0% NÄRINGSLIV Näringsstrukturen är till stora delar likartad i regionerna Sundsvall, Östersund och Trondheim. Produktionsområdet handel, kommersiell service och kommunikationer står för den största sysselsättningsandelen med procent högst i Trondheimregionen och lägst i Östersundsregionen. Den lokalmarknadsorienterade produktionen har således stor betydelse för regionernas sysselsättning och inkomst. Det är även inom denna branschgrupp merparten av turismsysselsättningen återfinns. Sysselsättning per bransch år 2003, totalt efter arbetskommun Norge 14% 7% 30% 12% 7% 8% 18% Jordbruk, skogsbruk, jakt o fiske Sverige 19% 6% 26% 13% 6% 11% 17% Industriell verksamhet SÖT-regionen 14% 6% 27% 13% 7% 11% 19% Byggverksamhet Trondheimregionen Östersundsregionen 11% 14% 7% 6% 29% 24% 14% 6% 11% 12% 9% 12% 19% 20% Handel, kommersiell service, kommunikationer Finansiella tjänster, företagstjänster Sundsvallsregionen 17% 6% 25% 11% 7% 11% 19% Myndigheter, försvar, int org. Trondheim 10% 7% 31% 17% 6% 11% 17% Utbildning Östersund 12% 5% 25% 14% 12% 11% 20% Sundsvall 15% 6% 27% 14% 7% 10% 18% Hälso o sjukvård 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Den offentliga tjänsteproduktionen och då framför allt inom sektorerna utbildning samt hälsooch sjukvård står likaledes för en stor och i flertalet fall växande sysselsättningsandel. Östersundsregionen har därtill en mycket hög andel sysselsatta inom området myndigheter, försvar och internationella organisationer. Samtidigt som nedläggningen av försvarsverksamheten kommer att medföra förlust av arbetstillfällen inom denna sektor i 11

12 Östersund, kan planerade statliga ersättningsjobb till stor del komma att kompensera förlusten och sysselsättningsandelen kvarstå på en hög nivå. Industrisysselsättningen är högst i Sundsvallsregionen medan Östersundsregionen och Trondheimregionen har relativt låga andelar sysselsatta inom industrin. Här återfinns även de generellt största avvikelserna mot respektive riksgenomsnitt industrisysselsättningen ligger betydligt högre i såväl Sverige som Norge. SÖT-regionen kan således beskrivas som en tjänsteintensiv region med tämligen låg andel sysselsatta inom industriverksamheter. Inom varje delregion finns emellertid kommuner med mycket höga andelar sysselsatta inom industrin, i vissa fall andelar över 25 procent. Detsamma gäller näringsgruppen jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske som i enstaka fall, främst i kommuner i regionerna Östersund och Trondheim, står för en hög sysselsättningsandel men som totalt sett står för en liten andel av den totala sysselsättningen i SÖT-regionen i likhet med Sverige och Norge i genomsnitt. Inom området finansiella tjänster och företagstjänster står sig kommunen/regionen Trondheim väl medan regionerna Sundsvall och Östersund ligger något under riksgenomsnittet i Sverige. Sett enbart till kommunerna Sundsvall och Östersund är andelen dock aningen högre än riksgenomsnittet, som är något högre i Sverige än i Norge. Även byggsektorn är mest utvecklad i Trondheimregionen, vilket kan förklaras med den starka befolkningsutvecklingen och medföljande behov av byggande av bostäder och annan infrastruktur. Könsmässigt skiljer sig sysselsättningsfördelningen mycket åt mellan kvinnor och män. Männen arbetar främst inom industrin, byggverksamhet och den privata tjänstesektorn medan kvinnor till största delen återfinns inom offentlig tjänsteproduktion samt delar av den privata tjänstesektorn. Könsmönstret är detsamma i SÖT-regionen som Sverige och Norge som helhet. Sysselsättning per bransch och kön år 2003, män och kvinnor efter arbetskommun Män Kvinnor Norge Sverige SÖT-regionen Trondheimregionen Östersundsregionen Sundsvallsregionen Trondheim Östersund Sundsvall Norge Sverige SÖT-regionen Trondheimregionen Östersundsregionen Sundsvallsregionen Trondheim Östersund Sundsvall Jordbruk, skogsbruk, jakt o fiske Industriell verksamhet Byggverksamhet Handel, kommersiell service, kommunikationer Finansiella tjänster, företagstjänster Myndigheter, försvar, int org. Utbildning Hälso o sjukvård 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Näringsbredden, dvs antalet näringar på 5-siffers nivå med minst fem anställda som finns representerade i respektive kommun i SÖT-regionen, speglar till stor del kommunernas folkmängd. Trondheim, Sundsvall och Östersund hade klart flest näringar, 431, 392 resp 344 år 2003, medan övriga kommuner placerade sig ungefär i fallande ordning efter folkmängd. Antalet näringar per tusen invånare var emellertid högst i de mindre kommunerna, bl a 12

13 Rennebu, Meråker och Frosta, medan medelstora kommuner som Levanger, Krokom, Åre och Bräcke hade den högsta ökningstakten gällande antalet näringar i kommunen. Näringsbredd år 2003 samt ökning Ökning < 0 % 0-5 % > 5 % Antal näringar med minst fem sysselsatta år 2003 Folkmängd år 2004 (separata skalor) Näringsbredd (antal näringar på 5-siffers nivå med minst 5 sysselsatta) kommun Ändring Bef 2003 Näringar per 1000 inv Trondheim % Sundsvall % Östersund % Hudiksvall % Härnösand % Stjørdal % Levanger % Timrå % Krokom % Melhus % Malvik % Ånge % Orkdal % Nordanstig % Åre % Berg % Bräcke % Rissa % Skaun % Ragunda % Midtre Gauldal % Klæbu % Meldal % Selbu % Leksvik % Rennebu % Meråker % Frosta % Som tidigare nämnts är det i stor utsträckning den offentliga sektorn som ökar sin sysselsättningsandel i regionerna Sundsvall och Östersund, medan förhållandet mellan privat 13

14 och offentlig verksamhet är i princip konstant i Trondheimregionen liksom för SÖT-regionen som helhet där regionen Trondheim väger tyngst. Utvecklingen ligger i linje med den generella bilden i respektive land. Andelen offentlig verksamhet är dock betydligt högre i kommunerna/regionerna Sundsvall och Östersund än i Sverige i genomsnitt och detsamma gäller även kommunen/regionen Trondheim i jämförelse med Norge. Omkring 40 procent av sysselsättningen i kommunen/regionen Östersund var år 2003 inom offentlig verksamhet. Sundsvall hade 35,3 procent av sysselsättningen inom offentlig sektor medan Sundsvallsregionen som helhet låg något högre på 38,2 procent. Riksgenomsnittet i Sverige var samma år 31,4 procent. I Trondheim var andelen 31,2 procent, i Trondheimregionen 32,7 procent och i Norge 29,9 procent. Sysselsättning per sektor, bef år efter arbetskommun Kommun/region Offentlig Privat Offentlig Privat Sundsvall 34,4% 65,6% 35,3% 64,7% Sundsvallsregionen 37,4% 62,6% 38,2% 61,8% Östersund 40,6% 59,4% 41,3% 58,7% Östersundsregionen 39,3% 60,7% 40,1% 59,9% Trondheim 31,0% 69,0% 31,2% 68,8% Trondheimregionen 32,9% 67,1% 32,7% 67,3% SÖT-regionen 35,5% 64,5% 35,8% 64,2% Sverige 30,7% 69,3% 31,4% 68,6% Norge 29,6% 70,4% 29,9% 70,1% Svårigheten att skapa förnyelse och utveckling inom den privata sektorn i regionerna Sundsvall och Östersund illustreras väl av ett lågt nyföretagande i jämförelse med riksgenomsnittet i Sverige. Medan nyetableringarna i Trondheim årligen uppgick till nära 15 procent av företagsstocken perioden 2002 till 2004 i genomsnitt låg motsvarande värde på 2,9 procent i Sundsvallsregionen och 2,7 procent i Östersundsregionen. Riksgenomsnittet i Sverige var 4,3 procent och i Norge 13,9 procent. Skillnaderna är likartade även när man sätter nyetableringarna i relation till antalet invånare i åldrarna år, med undantag för Östersundsregionen som för det måttet nästan når upp till riksgenomsnittet i Sverige. Ökningstakten för antalet nyetableringar är emellertid högst i Sundsvallsregionen. Nyetableringar och konkurser, genomsnitt Nyetabl/företagsstock Nyetabl/ 1000 inv år Kommun/region Sundsvallsregionen 2,9 4,5 5,6 0,7 1,1 11,6 3,4 Östersundsregionen 2,7 6,3 0,7 0,6 1,3-19,5 5,0 Trondheimregionen 14,8 12,6 3,9 9,7 8,2-7,1 4,3 SÖT-regionen 8,6 8,7 3,9 5,0 4,6-3,0 4,2 Sverige 4,3 6,4 1,8 0,9 1,4 5,3 5,0 Norge 13,9 13,6 5,2 9,7 9,5-6,7 4,1 Ökningstakt Konk/företagsstock Konk/ 1000 inv år Ökningstakt Nettonyföretagande per 1000 inv år Samtidigt som nyetableringarna var på en avsevärt högre nivå i regionen Trondheim och Norge än vad de var i regionerna Sundsvall och Östersund samt i Sverige var även konkurserna det. Konkurserna har därtill minskat kraftigt i Östersundsregionen men ökat i Sundsvallsregionen. 14

15 Trondheimregionen och Norge ligger båda på en ensiffrig minskningstakt medan Sverige upplevt en viss ökning av antalet konkurser under åren 2001 till Det genomsnittliga nettotillskottet av företag var för åren enligt statistiken högst i Östersundsregionen följt av Trondheimregionen och sist Sundsvallsregionen liksom högre i Sverige än i Norge. Regionen Östersund låg över riksgenomsnittet för Sverige medan regionen Sundsvall låg klart under. Trondheimregionen hade ett något högre nettonyföretagande än Norge i genomsnitt medan SÖT-regionen som helhet låg i nivå med det norska genomsnittet. Det finns emellertid osäkerheter i jämförbarheten mellan svensk och norsk statistik inom detta område och nyföretagsstatistiken är därtill förenad med tolkningssvårigheter där bl a arbetsmarknadspolitiska åtgärder som starta eget kurser kan få betydande genomslag. Nettonyföretagande per 1000 inv år Norge Sverige SÖT-regionen Trondheimregionen Östersundsregionen Sundsvallsregionen 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 Företagsstrukturen inom det privata näringslivet och förekomsten av stora dominerande arbetsgivare som erbjudit sysselsättning under lång tid kan vara en förklaring till att nyföretagandet är lägst i Sundsvallsregionen, räknat i antal nyetableringar per invånare i åldrarna år. År 2004 stod emellertid regionens tio största företag för inte mer än 12,4 procent av den privata sysselsättningen medan motsvarande värde för Östersundsregionen var 9,7 procent och för Trondheimregionen 8,7 procent. Regionens tio största privata arbetsgivare år 2004 Sundsvallsregionen Östersundsregionen Trondheimregionen Anställda 2004 Företag Företag Företag SCA Graphic Solectron 570 Sintef Iggesund Paperboard Konsum Jämtland 375 COOP TRONDHEIM OG OMEGN Metso Paper 725 Föreningssparbanken 350 FOKUS BANK ISS Sverige 575 Milko 325 GILDE BØNDERNES SALGSLAG 898 Kubikenborg Aluminium 525 Z-Lyften 240 TINE MIDT-NORGE 882 Hiab 425 Assistanslotsen 225 Sparebanken Midt Norge 592 Konsum Nord 400 Din Assistans i Östersund 225 Nidar 591 Distr.centralen i Västernorrland 400 ACB Laminat 225 REINERTSEN ANLEGG 567 Teliasonera 400 Grannskapsservice i Sverige 200 TEAM TRAFIKK 544 Casco Products 375 Tradimus (Compeer) 200 PGS PRODUCTION 511 Summa: Summa: Summa: Andel av regionens privata sysselsättning 12,4% 9,7% 8,7% Anställda 2004 Anställda

16 UTBILDNING OCH INKOMST Den formella utbildningsnivån är relativt hög i SÖT-kommunerna, men som regel på en tämligen låg nivå bland övriga kommuner i SÖT-regionen. Östersund och Trondheim ligger båda över respektive riksgenomsnitt vad gäller andelen invånare med genomgången utbildning på högskole-/universitetsnivå. Sundsvall ligger däremot något under riksgenomsnittet i Sverige. Regionen Trondheim ligger klart över riksgenomsnittet i Norge. Regionerna Sundsvall och Östersund ligger däremot under riksgenomsnittet i Sverige men på en likvärdig nivå som Trondheimregionen då Sverige har en högre andel högutbildade än vad Norge har. Norge har däremot en lägre andel med enbart grundskoleutbildning. Att utbildningsnivån är som högst i SÖT-regionens tre regioncentra förklaras av att såväl utbildningsinstitutioner som arbetsplatser med höga formella kompetenskrav är koncentrerade till dessa. I kommunerna/regionerna Sundsvall och Östersund har kvinnorna en betydligt högre formell utbildningsnivå än männen ett förhållande som även präglar Sverige som helhet. I kommunen/regionen Trondheim liksom Norge är andelen högutbildade däremot ungefär lika stor för männen som för kvinnorna. Då det är något vanligare med enbart grundskoleutbildning bland kvinnorna har männen emellertid en något högre formell utbildningsnivå i regionen Trondheim och Norge som helhet. Utbildningsnivån stiger inom samtliga grupper och i alla delar av SÖT-regionen i takt med att högskole-/universitetsutbildning allt mer blir en naturlig fortsättning på gymnasialstadiet. Befolkningen år (Norge 16+) efter högsta utbildningsnivå Grundskola Totalt Män Kvinnor Gymnasium Universitet/ högskola Grundskola Kommun/region Sundsvall 27% 47% 26% 25% 48% 27% 27% 49% 25% 23% 47% 30% Sundsvallsregionen 30% 48% 22% 27% 49% 24% 29% 50% 21% 25% 48% 27% Östersund 22% 48% 30% 21% 48% 32% 22% 49% 29% 19% 47% 35% Östersundsregionen 26% 49% 25% 24% 50% 26% 27% 50% 23% 21% 49% 30% Trondheim 18% 53% 29% 16% 53% 31% 13% 55% 32% 19% 51% 30% Trondheimregionen 20% 56% 24% 18% 56% 26% 15% 59% 25% 21% 53% 26% SÖT-regionen 24% 52% 24% 22% 53% 25% 22% 55% 24% 22% 51% 27% Gymnasium Universitet/ högskola Grundskola Gymnasium Universitet/ högskola Grundskola Gymnasium Universitet/ högskola Sverige 28% 46% 26% 26% 46% 29% 27% 47% 26% 24% 45% 31% Norge 22% 56% 22% 20% 56% 24% 18% 59% 23% 22% 54% 24% Inkomstmässigt spelar såväl den generella utbildningsnivån som förekomsten av kapitalintensiv industri en betydande roll. Sundsvall har i likhet med Sverige som helhet både en betydande andel högutbildade och en industrisektor som genererar stora värden, vilket avspeglas i en hög bruttoregionprodukt per capita och per sysselsatt. Den genomsnittliga förvärvsinkomsten i Sundsvall ligger på samma nivå som riksgenomsnittet och detsamma gäller för lönesumman per sysselsatt. Tillväxttakten för dessa var mellan åren 2001 och 2003 emellertid något högre i Sundsvall än övriga landet. Även för regionen Sundsvall var tillväxttakten relativt hög, men inkomstnivåerna betydligt lägre än vad som gäller för enbart kommunen Sundsvall. 16

17 Bef år (Norge 16+) efter högsta utbildningsnivå år 2003 Grundskola Gymnasium Universitet/ högskola Norge 20% 56% 24% Sverige 26% 46% 29% SÖT-regionen 22% 53% 25% Trondheimregionen 18% 56% 26% Trondheim 16% 53% 31% Östersundsregionen 24% 50% 26% Östersund 21% 48% 32% Sundsvallsregionen 27% 49% 24% Sundsvall 25% 48% 27% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Östersund har förvisso en större andel högutbildade än Sundsvall, men inte närmelsevis lika mycket kapitalintensiv industri och även en betydligt lägre bruttoregionprodukt i synnerhet räknat per sysselsatt men också per capita. Inkomstnivåerna ligger konsekvent under riksgenomsnittet för Sverige men tillväxttakten för medelinkomsten och lönesumman per sysselsatt är i likhet med Sundsvall högre än vad som är fallet för riket som helhet. Bruttoregionprodukt (köpkraftsjusterad) BRP per invånare BRP per sysselsatt Norge exkl ekstrafylket Norge Sverige SÖT-regionen Trondheimregionen Östersundsregionen Östersund Sundsvallsregionen Sundsvall tkr (SEK) Trondheimregionen har en bruttoregionprodukt per capita som är lägre än Sundsvallsregionens, högre än Östersundsregionens, men under riksgenomsnittet för Norge även om extrafylket exkluderas (till extrafylket räknas inkomster från kontinentalsockeln och Svalbard - till stor del oljeinkomster). Medräknat extrafylket har Norge en inkomst per capita som nominellt ligger ca 50 procent över Sveriges. Köpkraftsjusterat är skillnaden ca 35 procent. Orsaken till Norges höga BNP per capita står att finna i intäkterna från oljeindustrin, som till stora delar är off-shore baserad. Oljesektorn och den höga sysselsättningsnivån ger även höga medelinkomster i såväl Trondheim som Norge i genomsnitt. Lönesumman per sysselsatt är enligt statistiken däremot 17

18 lägre i Norge än i Sveriges, vilket är orimligt med tanke på att lönenivåerna generellt sett är betydligt högre i Norge än i Sverige. Sannolikt är statistiken inom detta område inte helt jämförbar mellan länderna. Att medelinkomsten är högre i Trondheimregionen än i regionerna Sundsvall och Östersund samt högre i Norge än i Sverige beror i betydande utsträckning på att Trondheimregionen och Norge har en betydligt större andel av befolkningen i arbete. Att männen har högre inkomster än kvinnorna gäller dock i samtliga delar av SÖT-regionen liksom i både Sverige och Norge. Köpkraftsjusterad medelinkomst år 2003, bef 16+ (Norge 17+) Medelink 2003 Ändr ,0% ,0% tkr (SEK) ,0% 6,0% 4,0% 50 2,0% 0 0,0% < 200 tkr tkr > 250 tkr Sundsvall Sundsvallsregionen Östersund Östersundsregionen Trondheim Trondheimregionen SÖT-regionen Sverige Norge Medelinkomst, bef 16+ (Norge 17+). Köpkraftsjusterade värden i tusen SEK Totalt Män Kvinnor Kommun/region Ändr Ändr Ändr Sundsvall ,8% ,1% ,4% Sundsvallsregionen ,9% ,2% ,4% Östersund ,9% ,0% ,3% Östersundsregionen ,6% ,9% ,8% Trondheim ,3% ,2% ,8% Trondheimregionen ,5% ,9% ,9% SÖT-regionen ,5% ,1% ,2% Sverige ,0% ,1% ,5% Norge ,3% ,1% ,6% 18

19 DEL 2: SÖT-KOMMUNERNAS FUNKTION SOM MOTOR FÖR DEN REGIONALA UTVECKLINGEN ALLMÄNT OM REGIONFÖRSTORING OCH REGIONAL UTVECKLING Den lokala arbetsmarknadens storlek har visat sig vara den variabel som främst förklarar regionala skillnader avseende befolkningsutveckling, sysselsättning och inkomst i Sverige och samma mönster gäller i stor utsträckning även i Norge. Vikten av goda strukturförhållanden föranledde den regionalpolitiska utredningen att förorda insatser av generell karaktär för den framtida regionalpolitiken, exempelvis regionförstoring genom förbättrade kommunikationer. Generellt sett gäller att ju större en funktionell region är desto bättre är möjligheterna till diversifiering av näringslivet liksom möjligheterna att interagera med omvärlden genom väl utbyggd kommunikationsinfrastruktur. I mindre regioner är specialisering ofta nödvändig för att uppnå en kritisk massa och bli konkurrenskraftig regionens resurser räcker helt enkelt inte till för en alltför diversifierad näringsstruktur. De framgångsfaktorer Nutek och Almi redovisar i sin rapport från 2002, Starka regioner för nationell tillväxt i en global ekonomi, överensstämmer väl med denna bild. Goda kommunikationer, regionförstoring, infrastruktur för kompetensförsörjning och kunskapsackumulering, attraktiva boendemiljöer och samverkan mellan företag och samhälle lyfts i denna rapport fram som särskilt viktiga att arbeta med för att nå framgång. Av detta kan uttolkas att strukturella förhållanden har stor inverkan på en regions utveckling, men även att förvaltandet av de lokala förutsättningarna och människors initiativkraft har betydelse. En fundamental utgångspunkt för en regions utveckling är att individer vill bo just där och att de ser en möjlighet att göra det. Människors val av boende- och verksamhetsort är i mångt och mycket en fråga om individuella preferenser i relation till strukturella förhållanden - människor väljer både med utgångspunkt i vad de själva vill och vad som är praktiskt möjligt. En regions attraktivitet och utvecklingsmöjligheter fastställs således både på strukturell och individuell grund. Kännetecknande för den regionala utvecklingen under 1990-talet i både Sverige och Norge var en stark polariseringstrend driven av fortsatt rationalisering inom primärnäringarna, intensiv strukturomvandling inom tillverkningsindustrin, utbyggnad av högskoleväsendet och tillväxt inom den kunskapsintensiva tjänsteekonomin, primärt lokaliserad till större befolkningscentra. Försörjningsmöjligheterna i glesbygden försämrades och ungdomar flyttade i ökad utsträckning till utbildning eller arbete i de större städerna. Idealbilden av den självförverkligande, moderna storstadsmänniskan samverkade på det individuella planet med dessa strukturfaktorer och bidrog till en acceleration av den sedan industrialiseringens begynnelse fortgående urbaniseringen. Även om denna utveckling i mångt och mycket fortsatt under 2000-talets inledande år, finns tydliga tecken på att intensiteten minskat. Nedgången inom IT- och telekomsektorn drabbade i störst utsträckning de större städerna medan mindre arbetsmarknadsregioner många gånger klarade sig relativt sett bättre. Regionaliseringen av högskolan och det utökade antalet studieplatser har bidragit till att minska trycket på storstadsregionerna och i flera högskoleorter har investeringarna medfört positiva utvecklingsspiraler med nya arbetsplatser som följd. Den utpräglade glesbygdens positioner är dock i stort oförändrade, med stora svårigheter att behålla eller locka ungdomar och unga vuxna liksom att attrahera investerare. 19

20 Den hårda internationella konkurrensen upplevs många gånger som ett hot mot den befintliga sysselsättningen i Sveriges och Norges kommuner och regioner. Arbetstillfällen flyttas successivt till lågkostnadsländer i bl a Östeuropa och Asien. Ofta är det små arbetsmarknadsregioner som drabbas, där de som förlorar jobben har svårt att hitta ny sysselsättning, vilket leder till en minskad förvärvsfrekvens och inkomstbortfall. I denna strukturomvandling kan enskilda nedläggningar få dramatiska konsekvenser för sysselsättningen i en kommun eller region. Även förändringar inom offentlig sektor, till exempel försvarsnedläggningar eller centralisering av offentlig service såsom sjukvård, får omfattande konsekvenser i de områden som berörs. Kommuner och regioner med stark småföretagartradition klarar sig vanligtvis bättre genom denna strukturomvandling medan kommuner/regioner som är starkt beroende av en större arbetsgivare ofta har ett mer utsatt läge. Förmåga till förnyelse är avgörande i dagens avreglerade ekonomi utsatt för intensiv internationell konkurrens. Samtidigt utgör de snabbväxande ekonomierna ibland annat Östeuropa och Asien en stor marknadspotential för företag i Sverige och Norge. Industriexporten hade ett mycket starkt år 2004 och konjunkturläget ser fortsatt gynnsamt ut, även om tecken finns på viss avmattning. Mycket av tillväxten inom industrin är dock så kallad jobblös tillväxt där kraftiga produktivitetsökningar skapat expansionsutrymme inom ramen för befintliga resurser. För att industriproduktion i högkostnadsländer ska klara sig i den internationella konkurrensen krävs ständiga produktivitetsökningar och industrisysselsättningen kommer realistiskt sett att fortsätta krympa i såväl Sverige som Norge. Istället är det tjänstenäringarna som förväntas skapa de nya jobben, där storstadsregionerna samt universitets- och högskoleorterna har det bästa utgångsläget. Dessa har vanligtvis en väl utbyggd kommunikationsinfrastruktur och det efterfrågade kunskapskapitalet likväl som attraktiva livsmiljöer med stort utbud av offentlig och kommersiell service. Urbaniseringen kommer med all säkerhet att fortsätta och sambandet mellan regionstorlek och utveckling att kanske än mer stärkas. Frågan är hur regionerna Sundsvall, Östersund och Trondheim klarar sig i denna verklighet och i vilken grad SÖT-kommunerna kan agera motor för utvecklingen i respektive region? I det efterföljande beskrivs de tre regionerna utifrån ett regionförstoringsperspektiv samt områdena kompetenskapital, attraktiv livsmiljö och riktlinjer för samspel och regionala aktörers agerande. SÖT-kommunernas funktion som motor i den regionala utvecklingen är i hög grad avhängig omgivningens möjligheter och behov av att ta del av regioncentrums utbud av arbetstillfällen, kommunikations- och kunskapsinfrastruktur, serviceutbud mm samt finna avsättning för sina produkter och tjänster i regioncentrum. Motorfunktionen definieras således både av regioncentrums utbud och efterfrågan på olika nyttigheter, storleksordningen av dessa och i vilken mån detta utbud och denna efterfrågan är tillgänglig för omgivningen och är av stor betydelse för dess utveckling. Regionförstoring är ett nyckelbegrepp när det gäller omgivningens möjligheter att ta del av regioncentrums utbud och efterfrågan, men motorfunktionen kan även betraktas som en realitet även i de fall en inomregional omflyttning av resurser sker för att tillgodose behov i regioncentrum. Motorfunktionen förutsätter således inte per definition en rumslig spridning utan kan tvärtom lika gärna realiseras genom rumslig koncentration, men sker då till priset av en mer polariserad utveckling i regionen som helhet. SUNDSVALL Sundsvallsregionen, med invånare, består idag av fyra lokala arbetsmarknadsregioner och sammanlagt sex kommuner. Sundsvalls arbetsmarknadsregion (Sundsvall och Timrå) är störst med nästan 60 procent av befolkningen i hela Sundsvallsregionen, medan Ånges region är minst med andel om drygt 5 procent. Arbetsmarknadsregionen i Hudiksvall (Hudiksvall och Nordanstig) är näst störst med andel om 25 procent. Inpendlingen i relation till antalet 20