Färglära. Olika sätt att sortera färger. Vilket system är det rätta? Peter Stenlund, Solviks folkhögskola

Transkript

1 Färglära Olika sätt att sortera färger Titta dig omkring. Försök att urskilja några färger runt omkring dig. Vilken färg har stolen du sitter på? Vilken färg har golvet eller befinner du dig utomhus? Färgerna på din skjorta, T-skirt eller jumper. Vilken färg är dina byxor? Vilken färg har himlen utanför? Ju mer man tittar desto mer nyanser upptäcker man. Det som sätter gränsen är näthinnans förmåga att urskilja nyanser och denna förmåga stannar vid cirka 7 miljoner nianser. Det har i alla tider funnits ett behov att strukturera denna mångfald av nyanser och färgtoner och genom åren har mänskligheten begåvats med ett antal färgsystem, mer eller mindre bra. Till en början var det trefärgssystemet som dominerade. Volfgang von Goete kom 1810 ut med boken Utkast till en färglära. Gult som låg närmast ljuset, blå som låg närmast mörkret och röd som var en förtätning av dessa. Huvudfärgerna är just dessa tre. Denna färglära har haft stor betydelse för bl.a. konstnärerna Turner, Kandinskij och Itten. Chevreul och Munsell är andra exempel på personer som skapat färgsystem. Denna bild innehåller bland annat dessa nianser I mitten på 1800-talet lyckades den tyske fysiologen Hering visa att färgsystematiken lika väl kunde grundas på fyra färger eftersom människan inte uppfattar grön som en blandfärg och snart kom också fyrfärgssystem. Det system vi ska lära oss här kallas NCS, vilket betyder Natural Color System. Det naturliga färgsystemet är ett fyrfärgssystem. Det har sin upprinnelse i Herings ideér och introducerades i Sverige av Tryggve Johansson och har sedan i omgångar vidareutvecklats av olika forskarlag utmynnade forskningsarbetet i ett standardiserat färgstystem och en färgatlas. Vilket system är det rätta? Ibland debatteras det om vilket som är det rätta färgsystemet, trefärgs- eller fyrfärgssystemet. Det är inte så att NCS eller något annat fyrfärgssystem nödvändigtvis är bättre än något av de övriga färgsystemen. Poängen med NCS är att man i Sverige har kommit överens om att använda NCS för att få en gemensam referensram att tala om färger och nyanser runt omkring oss (jmf. språk, svenska är inte bättre än tyska, engelska eller arabiska att kommunisera med, men i Sverige är det praktiskt att använda svenska). 1

2 Förklaring av NCS med syfte att ge ett gemensamt språk NCS talar om sex elementarfärger, fyra kulörta (gul, röd, grön och blå) och två okulöra (svart och vit). Y Att man räknar grön som en grundfärg (trots att den går blanda till av gul och blå) är att NCS i första hand inte är ett färgblandningssystem utan ett upplevelsesystem. Grön upplevs inte som en blandning av gul och blå. Problemet är att vi i svenskan har samma ord, färg, att beskriva både färgblandningen och upplevelsen. Plockar jag fram en röd färg ur en akvarellfärglåda och påstår att den är röd håller du säkert med, och om jag säger att det är en akvarellfärg håller du också med. Svaret röd hänvisar till upplevelsen och svaret akvarellfärg hänvisar till färgblandningen. I NCS-systemet placeras färgerna i en cirkel. Elementarfärgerna har beteckningarna Y för yellow, gul, R för röd, B för blå och G för grön. Alla färger däremellan består av blandningar mellan dessa. G B R W Tänk dig sedan färgcirkeln som en ekvator och lägg till en glob med nordpol och sydpol. Se bilden t.h. Tänk dig nordpolen som vit (W)och sydpolen som svart (S). Vit och svart är NCS två okulörta elementarfärger. Nu kan du placera in en färg som rosa. Den hamnar först vid det röda på ekvatorn och sedan en bit upp mot nordpolen (vit). Alla bruna färger ligger mellan det gula och röda vid ekvatorn och ner mot den svarta sydpolen. Alltså en blandning av rött, vitt och svart i olika propotioner, S Tänk dig till slut färgkroppen som en apelsin.skär ut en klyfta från den (se bild t.h.). Hur ser den klyftan då ut? Jo, högst upp blir den vit (nordpolen ) längst ner blir den svart (sydpolen) och ute på midjan blir den färgad, kulört av den färg varpå ekvatorn man skär den, i vårt fall orange. Denna klyfta representeras i NCS av färgtriangeln. W står för vit, S för svart och C för kulör, färg. När vi talar om kulöra, knalliga, bjärta eller gälla färger talar vi om färger som ligger ute på spetsen av färgtriangeln. medan murriga, dova, dämpade eller nedbrutna färger finns inne i triangeln. När man målar realistiskt handlar det ofta om att bryta ner palettens grälla färger till den mera smutsiga, dämpade färgskala som finns i naturen. W S C 2

3 Färgblandning Liksom en del personer verkar ha en medfödd teckningstalang verkar en del personer ha en förmåga att hitta nyanser och kombinationer av färger som passar bra ihop utan att riktigt veta hur de gör. Hör du till dessa personer behöver du egentligen inte läsa detta avsnitt annat än om du vill ha en teori bakom ditt färgblandade. Men för alla andra ger denna färgteori en möjlighet att uppnå likartade resultat på teoretisk basis. Vi återgår till färgcirkeln och en fråga jag tror är ganska lätt. Vilken färg får man om man blandar lika delar rött och gult? Orange förstås (se bild t.h.). På bilden har jag ritat upp färgblandningen schematiskt enligt NCS. Jag får en alltså färg som ligger på 50% av avståndet mellan utgångsfärgerna. Men märk att jag får en orange färg som inte riktigt ligger ute på cirkelns omkrets utan en bit in. Detta motsvaras på färgtriangeln av att färgen ligger en liten bit in, den är alltså inte lika klar som utgångsfärgerna. Och ju längre ifrån varandra utgångsfärgerna ligger desto längre in i färgtriangeln hamnar den nya färgen. Den nya färgen blir alltså inte riktigt lika klar som utgångsfärgerna. Man kan uttrycka det som att du får alltid betala en kulörförskjutning (du förskjuter utgångsfärgerna röd och gul till en ny nyans mitt emellan) med en smutsigare färg. Eller med andra ord, du kan aldrig få en klarare färg än den du har i utgångsfärgen. Kanske har du praktisk erfarenhet av att du inte hittat en önskad nians med en gång, letat vidare och provat blanda i nya nianser med resultat att färgen till slut blivit smutsgrå och död. Y R Grå punkten Men enligt detta synsätt borde det ju bli en grå färg om man hamnar i mitten på färgcirkeln. Men gul och blå blir ju grönt och inte grått. Det beror på att den grå punkten, alltså den punkt där fäörger släcker ut varandra inte ligger i mitten på cirkeln utan ute i den lila sektorn (se bilden). Gult och blått blir inte grått utan grönt 3

4 Titta på de teoretiska färgblandningarna här. En ljusröd färg blandas med en koboltblå färg. På 50% av sträckan får jag en lila färg, men titta vad smutsig den blir. Det beror på att jag samtidigt hamnar i den grå punkten. Om jag istället tar en mörkröd färg och en ultramarinblå har jag på 50% av sträckan samma lila färg men något klarare. Kanske har du praktisk erfarenhet av att det är svårt att blanda till en klar lila. Det beror inte på att du är dålig på att blanda utan att det är en fysisk omöjlighet att blanda en klar lila på grund av att grå punkten ligger så nära. Val av färger till paletten Detta principtänkande styr också ditt val av utgångsfärger till din färgpalett. Du behöver så många utgångsfärger att du kan blanda dig runt hela färgcirkeln med hjälpligt klara färger i alla blandfärger. Det betyder att du behöver många färger i det rödblå området för att blanda dig förbi grå punkten, medan du behöver förhållandevis få i det gulgröna området. Grå punkten ligger så långt ifrån. Här följer ett förslag på utgångsfärger utifrån den principen. 1 Cadmiumgul ljus (1) Cadmiumröd ljus (2) Kinakridonröd (3) Ultramarinblå (4) Koboltblå (5) Smaragdgrön (6) Elfenbenssvart (att bryta ner de grälla färgerna) Vit

5 Färgmässig idé När det handlar om att kombinera färger finns det naturligtvis inte rätta eller felaktiga kombinationer. Analyserar man färgvalet på bilder skapade av proffersionella bildskapare finner man dock ofta ett förhållande mellan nianserna som tenderar att återkomma i många olika sorters bilder. Jag kallar dessa förhållandena för färgmässig idé. Och dessa ideer kan man lära sig mycket av. Exempel på färgmässiga ideeer kan vara nyttjandet av komplementfärger, arbeta med en snäv färgskala med eller utan krydda. Komplementfärger Det finns flera förklaringar på vad som menas med komplementfärger, och delvis så motsäger de varandra och det finns inget riktigt entydigt svar. För att inte förvilla oss alltför mycket generaliserar jag och säger att komplementfärger är de färger som släcker ut varandra om man blandar dem med varandra och som tillför varandra en speciell lyster om man lägger dem invid varandra. De är varandras totala motsats. Om man lägger en punkt nära den grå punkten i färgcirkeln och låter en linje skära genom den så får man komplementfärgerna i var sin ände på linjen (se bild). Grovt förenklat kan man säga att exempel på komplementfärgspar är gult/jordfärger mot lila, orange/jordfärger mot blått och rött mot grönt. 5

6 Snäv färgskala Exempel på snäv sektor Vi börjar med en liknelse ur musikens värld. Accord vet du nog vad det är. I teorin finns det (minst) ett hundratal accord. Allt från F#-moll, C-dur, E7, am osv. Skulle jag blanda alla dessa accord i en och samma musikstycke skulle jag få ett, låt oss kalla det expressionistiskt musikstycke. Troligen kaotiskt. kanske spännande men knappast harmonskt. Vill jag skapa en harmoniskt välklingande komposition väljer jag istället ett fåtal accord (3-6 st av över 100 möjliga) som dessutom är släkt med varandra. T ex C, F, G7 och a- moll. Låten går då i en C-dur harmoni. På samma sätt är det när du komponerar en tavla. Skulle du välja av alla teoretiskt möjliga nianser i din tavla blir den expressionistisk, kanske spännande om man är riktigt skicklig, men ofta känns den spretig och osammanhängande om man är en ovan målare. Det är bättre för en nybörjare att bara välja nyianser från en sektor (jämnför med att spela i en tonart). Detta låter kanske som den oerhörd begränsning, men säg att du hittar tio nyanser mellan t.ex. gult och rött efter färgcirkeln och sedan för var och en av dessa nianser 25 nya genom att jobba med varje kulörs färgtriangel och där har du 250 nianser! Skillnaden är att det ställer helt andra krav på finkänslighet och noggrannhet vid färgblandning. Ett nyttigt krav för en nybörjare. Istället för ett litet antal nyanser över hela färgkroppen ska bilden innehålla massor av nyanser inom ett begränsat område. Försök att hitta så många nyanser att en utomstående betraktare inte kan se vilka utgångsfärger du har i din färglåda. Titta på bilden här intill. Försök placera in färgerna på en färgcirkel och du ser att spridningen är inte stor. Ändå känns inte bilden trist och färglös. 6

7 Att krydda en bild Kanske har du hört uttrycket treaccordslåt använt som ett skällsord på trista, tråkiga melodier utan spänning. Det är diket åt andra hållet när det gäller begränsning vi talat om vad gäller accord och färgnianser. Din bild kan bli så samstämd att den blir tråkig. För att skapa spänning i en låt som tenderar att bli platt och förutsägbar lägger de skickliga låtskrivarna in något accord som bryter mot de andra och inte alls hör hemma där. Beatles har t ex lagt in ett F# i en C-dur harmoni i Yesterday och den kryddan lyfter låten. Exempel på sätt att krydda en bild Eller ta matlagning som liknelse. Vill man göra en vanlig maträtt mer exotisk och spännande lägger man i något som egenligen inte hör dit och som bryter smaken, t.ex. ananas i kötträtter eller lingonsylt till köttbullar. På samma sätt är det för målaren. Jobbar man väldigt begränsat i något avseende, t.ex. med en snäv färgskala kan man med fördel krydda bilden med en färg som bryter mot de övriga, en komplementfärg eller en väldigt gräll färg bland många smutsiga. (John Bauers blåklockor bland alla jordfärgerna). Det gäller bara ett sluta i tid att inte krydda för mycket för då är man snart tillbaka i det okontrollerade frossandet i färger. På samma sätt som för mycken krydda förstör maten förstör för mycken krydda bilden. Det handlar alltså om en röd lada i ett grönt landskap och inte tjugoen. Den största delen av ytan t.h. går i grönt, grågrönt eller vitt-gråttsvart (cirka 85-90% av ytan) utom några intensiva fläckar i orange. De röda fläckarna respektive de oranga potatisarna fyller en krydda-effekt bland alla de gråa nyansera i sina respektive bilder. Att de känns så intensiva beror på att de är i klar minoritet. 7