Välkomna till diskussionsunderlaget!...

Transkript

1

2 Välkomna till diskussionsunderlaget!... Vi på Wasa Teater har tillsammans med Joakim Bonns från Tidningen i skolan sammanställt detta diskussionsunderlag till pjäsen Folkets Dagblad. Vi hoppas att diskussionsunderlaget kommer vara till stöd och hjälp vid bearbetningen av föreställningens innehåll, tema och formspråk. Använd underlaget så som det känns meningsfullt för just dig och din grupp, beroende på hur mycket tid ni har till förfogande. Det är viktigt att ventilera och prata om upplevelsen, föreställningen och de tankar den väcker. Diskussionsunderlaget innehåller information om Leif Sjöström, Folkets Dagblad och hälsningsord från manusförfattarna Patrik Back och Ann-Luise Bertell. Diskussionsfrågorna är indelade i olika teman, så att du som lärare enkelt ska få översikt vad de handlar om. Innan ni sätter igång med diskussionen kan det vara bra att påpeka att det inte finns något rätt eller fel svar på frågorna. Andras tankar och upplevelser ger perspektiv till ens egen uppfattning och kan därmed berika ens egna förhållningssätt. Skicka gärna respons på materialet. Var materialet användbart? Vilka tankar och känslor väckte frågorna i gruppen? Vi tar naturligtvis gärna emot respons på själva föreställningen och tankar som väcks i och med den. Lycka till! Med vänliga hälsningar, Sarah Bergkulla T.f. publikarbetare Wasa Teater - Österbottens regionteater tfn +358 (0) sarah.bergkulla@wasateater.fi #wasateater Joakim Bonns Ombud för Tidningen i skolan tfn +358 (0) joakim.bonns@tidningeniskolan.fi

3 Leif Sjöström Ingen människa är oersättlig. Men faktum är att ingen kunnat fylla det hål som uppstod då Leif Sjöströms teckningar plötsligt inte längre ingick i Vasabladet och en del andra finlandssvenska tidningar. Han var en politisk journalist som också kunde teckna och valde det som sitt främsta uttryckssätt. Han var en stor humanist som aldrig skrattade neråt. Leif Sjöströms serier var en älskad del av alla österbottningars liv under 20 år. Sedan 1991 har han tecknat den dagspolitiska serien Folkets Dagblad, som förutom i Vasabladet också publicerats i Västra Nyland och Åbo Underrättelser. Folkets Dagblad har också årligen utkommit i bokform sedan starten Hösten 2004 hade Leif Sjöström och Folkets Dagblad en egen utställning i riksdagshusets bibliotek. Leif Sjöström var redaktör vid Österbottniska Posten åren och var från 1984 anställd vid Vasabladet skrev han TV-manus till Vill ni se på stjärnor i samarbete med Birger Thölix. Han medverkade också som manusförfattare i Wasa Teaters revy Vind i seklet år Bland priser och utmärkelser Sjöström fått kan nämnas Topeliuspriset 1992, första pris i Onni V. Tuisku-stiftelsens tävling för finländska tidningstecknare 1997 och 2002 mottog han det österbottniska litteraturpriset Choraeus-priset. Tips! Leif Sjöström ger en tillbakablick på sitt mångåriga arbete med tecknarpennan i boken Folkets Dagblad från A till Ö, Scriptum (2003). I boken berättar han om skämttecknarens vardag och om sina egna favoriter bland alla de bilder som uppstått genom åren. Se Henrik Lindberg och Susanne Skatas reportage om Leif Sjöström via länken:

4 Folkets Dagblad... Folkets Dagblad tar oss med på en musikalisk, svindlande odyssé genom vårt älskade Österbotten. Möt Ole Norrback, Ulla-Maj Wideroos, Carl Haglund, Håkan Malm, Ann- Sofie Backgren, Grisen och många, många fler för första gången på teaterscenen. Varje ny serie av Leif Sjöström bjöd på skratt, överraskningar, nya tankar, insikter och infallssvinklar. Leif Sjöström kunde som ingen annan med några få ord och streck fånga allt från de riktigt små ögonblicken till de allra största. Han hade en helt egen syn på österbottningarna. Han skildrade kända personer och gemene man med stor värme - men var också en sanningssägare som alltidstod på de svagares sida. Folkets Dagblad, scenversionen utspelar sig i Sidjärv. Sidjärvborna Knut och Bo träffas vid postlådan och går igenom det aktuella läget. Livet går sin gilla gång för Sidjärvborna men under ytan så bubblar och fräser det, mycket är på gång. Knut vill börja med isbjörnssafari och driver restaurangen Sea sucks. Politikerna genomför tillsammans med tankesmedjan Stigma ett framtidsseminarium som tar fram Österbottens unika profil; de starka personligheterna, humorn, viljan att göra bra i från sig kombinerat med samarbetsstörningarna. Tips!... Följ med Folkets Dagblad bakom kulisserna:

5 En intern textförfattarintervju... Dramaturgerna Ann-Luise och Patrik intervjuar varandra Ann-Luise: - Du har skrivit manus tillsammans med mig. Säg ärligt, hur känns det? Patrik: - Det känns riktigt bra. Jag är - i ordets genuina bemärkelse - en debutant som manusförfattare. Och det är ju onekligen häftigt och hisnande att först presentera denna idé - och sedan få vara med och förverkliga "Folkets Dagblad"-föreställningen på Wasa teater. - I början av skrivprocessen kunde jag ha aningen dåligt samvete då vi bänkade oss för våra gemensamma skrivdagar. Orsaken var att jag kom till våra skrivsessioner med betydligt mindre skrivet material. För trots att jag varit yrkesverksam skribent, som journalist, i över tio är så var det än svårt att börja skriva i manusform. Däremot hade jag funderat mycket och hade visioner gällande scenerna. Så småningom började jag se hur vi kompletterade varandra och samvetet lättade. Du skrev i gång scenerna - och jag teoretiserade dem - aningen förenklat beskrivet. Sedan processade vi och skrev tillsammans. Så en viktig orsak till att jag ärligt kan säga att det känns bra är jag skrivit tillsammans med ett proffs. - Vi har ganska lika värderingar i vår syn på samhället. Vi delar mycket i vår syn på Österbotten, österbottningar, humor och framför allt gällande Folkets Dagblad. Därför tycker jag att det fungerat bra. - Före det här kände jag varken dig - och hade alltså inte skrivit en manusrad. Nu kan jag - utan tvekan - säga att jag gärna skriver tillsammans med dig igen. Om ett sådant läge uppstår. Och du - ett rutinerat teaterproffs - hur upplever du tiden i Folkets Dagblad-världen? Ann-Luise:

6 Min första spontana tanke efter att du så frikostigt delat med dig av denna briljanta idé och jag började bläddra i Folkets Dagblad 2007 var att NEJ, hjälp det går inte. Leifs serier byggde på två till tre rutor, lika många repliker och förklarande texter. Inget av detta var möjligt att förverkliga på scenen. Scenens tidsuppfattning är mycket annorlunda, det tar tid för skådespelare att komma in och gå ut, det tar tid att bygga upp en förståelse för vad det handlar om och själva humorn kräver en viss förberedelse för att det ska fungera. En allvetande röst från ovan var jag inte intresserad av. Leif fångade så elegant så otroligt mycket. Men jag andades ut och tänkte att ingenting är omöjligt. Efter ett tag såg jag ju vissa teman, mönster, återkommande figurer sådant som går att använda sig av på scenen. Eftersom jag så gärna vill bearbeta och beskriva Österbottningar så blev Sidjärv och invånarna där de viktigaste personerna, och eftersom det är politisk satir vi talar om så måste ju Sidjärvs politiker vara med, det var en självklarhet. Jag ville också hitta något genomgående, en röd tråd. Och det blev ett framtidsseminarium, många gånger skildrade av Leif och evigt aktuella. Allt detta förstås i diskussion med dig. Det har varit väldigt roligt att leva i Folkets Dagblad världen, att se på världen med Leifs ögon. Han hade en syn på vår tillvaro som fattas oss. Hans röst som alltid var på de svagares sida, som med otrolig skärpa såg rakt igenom våra mänskliga tillkortakommanden. Jag har skrattat så mycket under denna skrivprocess. Åt Leifs serier, åt dina ideér, åt dessa personligheter som vi tog med på resan. Jag känner en stolthet och en ömhet för alla dessa karaktärer, jag skulle vilja säga åt dem att de är världens bästa Sidjärvbor. Och Patrik; det är så mycket som vi inte har med. Så många karaktärer och serier som inte fick plats. Hur blev det just så här? Och finns det något eller någon som du tänker att; men den borde ha fått vara med? Patrik: - Tjugo år av Folkets Dagblad innebär ett gigantiskt persongalleri. Naturligtvis är det omöjligt att få med alla bra skämt och roliga karaktärer, framför allt på grund av att mycket är inaktuellt. Det är tydligt att en politiker snabbt är passé, åtminstone i dessa sammanhang. Vi har skrivit in de karaktärer som vi upplevt som viktiga - både nu och i Folkets Dagblad - och sådana som är omöjliga att undgå, till exempel Håkan Malm och grisen. - Någon som borde fått vara med...nja...kanske vår nuvarande statsminister Alexander Stubb. Men många karaktärer är med - har du någon favorit? Ann-Luise:

7 Tja, de är ju många. Jag tycker mycket om sidjärvbon Knut, för hans obotliga optimism och hans idérikedom. Det är egenskaper som jag hoppas kunna utveckla hos mig själv under den tid jag har kvar här på jorden. Och sen tycker jag mycket om Ann-Sofi Backgrens bebis, vår genomkloka sanningssägare som Leif hade med men som vi i scenversionen har gett en mycket större roll. Han står tillsammans med de övriga Stigma-medlemmarna för de människor som Leif alltid och under alla år försvarade och vars röst han var. En sista fråga till dig Patrik: Vad är du mest stolt över i det här arbetet som vi har gjort? - Ambitionen med manuset är naturligtvis att föreställningen ska bara rolig - förhoppningsvis riktigt rolig. Men manuset innehåller även stråk av allvar - och både bra och sämre karaktärsdrag som präglar livet i Österbotten. Bra komik går hand i hand med allvar, vilket vi haft som ambition att uppnå. För Leifs Folkets Dagblad innehöll mycket allvar. - Och några av låtarna är riktigt, riktigt bra - sådär så att jag får rysningar. Där får ge vi ett varmt tack till Stefan "Kilju" Lindblom som komponerat fantastisk musik till våra texter. Du är ju inte enbart manusförfattare - utan också teaterchef. Så teaterchef Bertell: varför görs Folkets Dagblad på scen? Wasa Teater ska vara Österbottens röst. Vi ska berätta de österbottniska berättelserna. Så för oss som jobbar här gäller det att hitta berättelser, författare, projekt som berättar om oss som lever här och nu men som också är unika och personliga på ett sätt som gör att de är allmängiltiga. Ett sådant projekt är Folkets Dagblad, Leif skildrade Österbotten och världen under 20 år, han fångade oss österbottningar på kornet, han fick oss att skratta, dra efter andan och tänka till. Se oss själva och varandra i ett nytt ljus. Det är också Wasa Teaters uppgift. Tips!... Lyssna till Radio Vegas intervju med Ann-Luise Bertell, Patrick Back och Håkan Omars. Bertell och Back berättar om hur idén till pjäsen kom och hur skrivprocessen gått till. Skådespelare Omars berättar om sina tankar kring manuset.

8 Teater av Folkets Dagblad? När jag blev erbjuden att regissera en föreställning baserad på Leif Sjöströms teckningar var jag inte övertygad om att det var en så bra idé. Att omvandla tecknade serier till teater kan vara nog så besvärligt i vilket fall som helst, det som på papperet är förtätat och pregnant, fixerat i ett ögonblick, räcker inte nödvändigtvis till för att skapa en teaterföreställning. På scenen blir allting tredimensionellt, påtagligt fysiskt och psykologiskt på samma gång; det är en arena för sketcher snarare än metaforer och underfundiga en-radingar. Saken blir inte enklare av att det är fråga om politisk satir, och som sådan förbunden med det dagsaktuella, det som så snabbt förflyktigas och förvandlas till gårdagens nyheter. Möjligen kunde man tänka sig en liten experimentell enaktare för de mest entusiastiska diggarna, men nu gällde det en föreställning på stora scenen med hela ensemblen, en hel del dräkter och scenografi, orkester - förlåt nu, men var inte tanken smått verklighetsfrämmande? Vid den första läsningen med ensemblen av textmaterialet, och kanske i synnerhet under samtalen kring det, insåg jag förstås att jag hade ett alltför helsingforsiskt perspektiv på saken. Leif Sjöström är något av ett kulturminnesmärke, en österbottnisk klassiker, och fastän manuset i det här skedet ännu var i ett mycket ofärdigt skick var det uppenbart hur stor beröringsytan var med det omgivande österbottniska samhälle där de här figurerna en gång kom till. Trots det underhållande och populära i Sjöströms serievärld finns där ett allvar och ett engagemang, trots det tidsbundna ett förhållningssätt och en attityd som inte förflyktigas; Sjöströms lätta tuschpenna förefaller att ha tryckts ner i det österbottniska landskapet med en pondus som gör att den förblir stående också genom tidens växlingar. Det innebar inte att inte svårigheterna fanns kvar. Men teatern är trots allt ett flexibelt och tänjbart medium, det mesta låter sig omvandlas till scenkonst, likväl som de Sjöströmska bildrutorna låter sig tänjas ut till dramatiska situationer eller små berättelser. Den här föreställningens material har kommit till genom en hel del klippande och klistrande, omformande och tillskrivande, men jag tror att slutresultatet kommer att bli en föreställning som är trogen sitt original, också om den uppmärksamma åskådaren kanske uppfattar någon replik som inte återfinns i albumen eller en händelse som omöjligt kan ha inträffat medan Leif Sjöström ännu levde; en föreställning som är lekfull, oren, anarkistisk, respektlös, ibland också i förhållande till sitt ursprung, men förhoppningsvis helt och hållet Sjöströmsk. Det är i alla fall vad vi har försökt göra. Joakim Groth, regissör

9 Produktionsuppgifter Efter serier av Leif Sjöström Dramatisering: Ann-Luise Bertell och Patrik Back Regi: Joakim Groth Scenografi: Robert Back Kostym: Nina Silfverberg Musik: Stefan Lindblom Sångtexter: Ann-Luise Bertell och Patrik Back Maskplanering: Fia Derghokasian Koreografi: Mari Omars Ljus: Mats Antell Ljud: Tim Stratton I rollerna: Carl Alm, Jonas Bergqvist, Per Ehrström, Ylva Ekblad, Johan Fagerudd, Jakob Johansson, Markus Lytts, Susanne Marins, Håkan Omars, Carola Sarén, Maria Udd Orkester: Tuukka Aitoaho, Peter Enroth, Stefan Lindblom Scenmästare/inspicient: Mårten Backman Ljudtekniker: Tim Stratton Ljustekniker: Niclas Henriksson Föreställningsmask: Marina Karppinen, Anna Vesterback Dekorverkstad: Jeremy Crotts, Robert Klemets, Stig Lund, Nicholas Isaksson Kostymateljé: Els-Beth Bäck, Ann Philp Rekvisita: Raija Sabel Publikarbete: Sarah Bergkulla Affisch, foto, layout: Frank A. Unger Programblad: Frank A. Unger, Jan Fröjdö, Ann-Luise Bertell, Patrik Back, Joakim Groth, Robert Back, Stefan Lindblom m.fl. Ansvarig utgivare: Wasa Teater i samarbete med Vasabladet Urpremiär: kl 19 på stora scenen Spelperiod: Speltid: ca 2 h 30 min, inklusive paus Föreställningens rättigheter övervakas av Susanne Sjöström, Ann-Luise Bertell och Patrik Back. Tips!... Vasabladets recension: Hufvudstadsbladets recension: Fler recensioner och bilder hittar du via länken:

10 Om föreställningen Gå tillsammans igenom pjäsen, vad handlade den om? Hur var scenerna uppbyggda? Vad berättade scenografin i samverkan med ljud och ljus om det som händer i pjäsen? Hur skapades olika miljöer? Hur upplevde du skådespelarnas arbete med karaktärerna? Hur upplevde du musiken i föreställningen? Hur ser du på pjäsen som konstnärlig helhet? Vad tilltalade dig? Var det något i pjäsen du inte tyckte om? Vilka känslor väckte pjäsen? Vilka tankar och frågor väckte pjäsen?

11 Offentlig person Vad betyder offentlig person? Slå upp uttryckets innebörd på nätet. Finns det en skillnad mellan offentlig person och kändis? Räkna upp fem offentliga personer i din kommun, på vilket sätt är de offentliga? Vi lever i ett samhälle som hela tiden växer och blir större. Kan vem som helst i dagens högteknologiska samhälle bli en offentlig person? Hur mycket påverkar och styr media din syn på offentliga personer? Är alla som t.ex. har en öppen blogg en offentlig person? Varför tror du att många vill vara offentliga personer, dvs. kända bland allmänheten? Vilka fördelar respektive nackdelar kan det ha att vara en offentlig person? Hur långt tycker du man får driva med offentliga personer (t.ex. i revyer och seriestrippar), ska man t.ex. som politiker kunna tåla vad som helst? Hur många av karaktärerna i pjäsen kände du igen för att du har stött på dem i offentligheten? Var det någon av politikerkaraktärerna i pjäsen som du inte känner igen? Googla isåfall personen och se vad du kan få reda på om honom/henne via nätet - hur mycket synlighet har han/hon i offentligheten?

12 Politisk satir Vad betyder satir? Sök upp ordet på nätet. Hur skulle du beskriva skillnaden mellan satir och ironi? Varför uttrycka sig genom satir? Vilka möjligheter ger satiren som inte en normal offentlig diskussion ger? Vilka svagheter har satiren? Ta ställning till påståendet Satiren bidrar inte till ett bättre samhälle. Vilka begränsningar har satiren? Kan man t.ex. använda sig av satir i ett samtal med en okänd person? Gränsen mellan satir och ren elakhet är ibland mycket tunn? Tycker du att det fanns scener i pjäsen där man gick över den gränsen? Motivera! Kan man använda sig av humor vilka ämnen man än vill lyfta fram? Kan man t.ex. uttrycka sig satiriskt om förintelsen?

13 Dagtidningar och media Humor, satir och ironi i texter, kan vara upplagt för missförstånd om kontexten är otydlig. Kan du hitta någon satirisk text i den dagstidning du bläddrar i? Vilken typ av tidningstext är det frågan om (typ artikel, notis, reportage, insändare, ledare, kommentar)? Fungerar humorn, satiren eller ironin med textens tema? Hittar du bilder som kan uppfattas som satiriska? Hittar du annonser som kan uppfattas som satiriska?