Liten och stor, drömmer och tror i Osby kommun

Transkript

1 Hjärtat öppnar upp och plötsligt står man inför en annan människa. Gitte Pålsson, artist och musikterapeut, under en workshop med förskole- och äldrevårdspersonal i Osby den 13 maj. Liten och stor, drömmer och tror i Osby kommun Delrapport - maj

2 INNEHÅLL Inledning Sidan 3 Bakgrund Sidan 3 Projektets kärna Sidan 4 Resursbrist blev god förankring Sidan 5 Brister i den interna kommunikationen Sidan 5 Transportproblem för förskolorna Sidan 6 Reaktioner från barnen Sidan 7 Farbrorn hade inga ben Sidan 7 Reaktioner från de äldre Sidan 8 Ringar på vattnet Sidan 8 Reaktioner från personalen Sidan 8 Andra effekter av projektet Sidan 8 Lärdomar Sidan 9 Tankar inför hösten och därefter Sidan 10 Sammanfattning Sidan 10 Projektets äldreboenden och förskolor Sidan 10 Pressklipp & ett reportage för Musik i Syd Sidan 11 2

3 Inledning Liten och stor, drömmer och tror är ett projekt som går ut på att med musikens hjälp dels få barn och äldre att mötas, dels med personalen som utgångspunkt höja livskvalitén inom barn- och äldreomsorg. Projektet är tänkt att löpa över tre år, inkluderar alla förskolor och äldreboenden i Osby kommun och genomförs av Osby kommun och Musik i Syd, med stöd av Region Skåne. Syftet med den här delrapporten är att utifrån en första utvärderingsträff och annat befintligt projektmaterial beskriva aktiviteter, erfarenheter och lärdomar under projektets första vårtermin och kort presentera höstens kommande aktiviteter. Temat för projektets första år är Generationsmöte. Aktiviteterna under vårterminen inleddes vecka 3, då artisten och musikterapeuten Gitte Pålsson tillsammans med projektledaren Marina Nilsson (med ansvar för det sociala innehållet inom äldrevården) och kulturutvecklaren Lotta Linders (med ansvar för förskolorna) besökte samtliga förskolor och äldreboenden. Syftet var att informera om projektet, träffa deltagarna och inte minst förankra projektet hos personalen. Vecka 8 gjordes ett andra besök på äldreboendena, då med mer fokus på musiken, och vecka 9 ett andra besök på förskolorna. Musikmötena mellan barnen och de äldre ägde slutligen rum under vecka 15. I utvärderingsträffen på äldreboendet Lindhem den 13 maj, deltog utöver projektets representanter drygt 20 kontaktpersoner från förskolor och äldreboenden från Osbys samtliga kommundelar. Bakgrund Aktivitetssamordnaren Karin Johansson på Lindhem ville ordna en mångkulturdag på äldreboendet; personal från olika länder skulle laga mat med de äldre och ha olika aktiviteter. Till dagen ville de också ha ett mångkulturellt musikprogram, varpå Karin tog kontakt med Osby kultur och Lotta Linders. Vid kontakten med Annika Johansson på Musik i Syd uppstod idén att ta in musikgruppen Allis trio och samtidigt bjuda in de näraliggande förskolorna Ängsgården och Rönnegården till arrangemanget. Initiativet resulterade inte bara i en mångkulturdag våren 2011, utan också att man började diskutera idén att inleda ett större socialt musikprojekt. Ett första möte ägde rum i augusti 2011 och var en träff mellan Musik i Syd, Osby kommun samt cheferna på förskolorna och äldreboendena. Å ena sidan sitter gamla människor isolerade på hem och längtar efter att få se barn. Å andra sidan uppger allt fler barn att de sällan, eller aldrig, träffar gamla människor. Detta gäller inte bara invandrarbarn, som av naturliga skäl separerats från sina äldre släktingar, utan också och kanske i synnerhet barn som är födda och uppvuxna i Sverige. Just denna brist på naturliga möten och umgängesformer mellan gammal och ung i vårt ålderssegregerade samhälle vill Liten och stor, drömmer och tror motverka. Under 2012 beviljades projektet kr från Kultur Skåne och kunde dra igång. Tanken är att projektet ska fortsätta i tre år. Förhoppningen är att projektet genom att lägga en grund för nya samarbets- och planeringsrutiner mellan idag två skilda verksamhetsområden: barn- och äldreomsorgen, och genom att initiera ett större engagemang hos personalen, ska underlätta och resultera i fler och mer spontana generationsöverskridande musikmöten även efter projekttidens slut. 3

4 Projektets kärna Projektet måste upplevas för att förstås, menar projektets huvudperson och mentor Gitte Pålsson. Därför såg hon också till att de drygt 20 kvinnorna som var med på utvärderingen fick röra sig till musik, dansa en polka, skratta och närma sig varandra med färgglada sjalar i handen eller i håret. Efter övningen fick deltagarna beskriva vad de nyss varit med om. Det blev ord som värme, glädje, tröst, bekräftelse, harmoni, empati, skratt och livslust. Därefter uppmanades alla att blunda, tänka sig tillbaka till barndomen och en tidig musikupplevelse, varpå de lotsades vidare av Gitte: Ta nu det där barnet i handen och föreställ er att ni går över en bro. En äldre kvinna kommer gående mot er på andra sidan. Det är du som kommer där, fast du är 80 år. Hennes drag påminner om dina, hon är bara så mycket äldre och mer erfaren. Ni möts, vad gör hon med barnet? Lyfter hon upp det? Pratar hon med det? Det är här vi hittar projektets kärna, menar Gitte. I mötet där på bron. Projektets nyckelpersoner är varken barnen eller de äldre, utan personalen. Vi, unga eller medelålders, mitt-uppe-i livet, plikterna, stressen och arbetet, som ibland glömmer bort, inte orkar eller helt upphör att se människorna runt omkring oss. Barn och äldre kan hon fortsätta att underhålla hur länge som helst, säger Gitte, men lyckas hon åstadkomma något med personalen, då kan hon också förändra och förbättra verksamheten; göra alla inblandades vardag lite rikare och meningsfullare. Eller som hon också uttrycker det, med en klassisk Astrid Lindgren-visa: Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart. Workshop med Gitte Pålsson under utvärderingsträffen den 13 maj

5 Resursbrist blev god förankring Att, som man ofta gör i kommunala sammanhang, kalla alla inblandade till ett stort informationsmöte, visade sig vara ett helt omöjligt sätt att jobba på i det här fallet. Så många vikarier fanns det helt enkelt inte resurser till. I stället för att hålla ett möte på ett par timmar, lade Lotta Linders, Marina Nilsson och Gitte Pålsson därför en hel arbetsvecka på att besöka samtliga inblandade förskolor och äldreboenden, träffa barnen, de äldre, kontaktpersoner och övrig inblandad personal. Vad som först sågs som en ad hoc lösning, visade sig snart också bli en mycket lyckad start. Den första besöksveckan blev inte bara ett bra sätt att mer konkret förklara och förankra projektet ute på förskolorna och äldreboendena, utan medförde också att de båda projektansvariga, Lotta och Marina, snabbt fick direktkontakt med respektive verksamhet och därigenom också en ökad förståelse för den verklighet de skulle jobba med. Att Gitte i ett så tidigt skede fick möjlighet att konkret visa och berätta vad musikmötena och projektet gick ut på, var också mycket lyckat. Med fokus på musiken, instrumenten, sångerna, melodierna, stämningen och känslorna, blev det betydligt lättare att förankra ett projekt, som kommer utifrån, inom två resursmässigt redan hårt ansträngda verksamheter. Brister i den interna kommunikationen Internkommunikationen har varit ett genomgående problem under den operativa fasen av projektet. Schemaläggningar av aktiviteter måste bekräftas av verksamhetsledare och chefer för att man som projektsamordnare ska veta att det fungerar personalmässigt att ha en aktivitet, och att inte andra hinder föreligger. Därefter ska den spridas till personalen. Det är ofta relativt stora personalstyrkor som arbetar i skift och sällan ses samtidigt, därtill har personalen inte personliga e-postadresser. Mejl skickas därför till en delad adress som inte alla läser. På förskolorna tycks problematiken ligga i den interna informationsspridningen. Därför bör man fundera på hur man till hösten kan sprida informationen på bästa sätt. Några tips som kom upp under utvärderingen var att skaffa en pärm eller en personalanslagstavla (om sådan inte redan finns) för projektet och där sätta upp scheman och annan projektinformation. På äldreboendena hade personal däremot ofta fått informationen, visade det sig, men inte tagit den till sig, eller medvetet valt att inte delta. Under utvärderingen uppmanades därför samtliga närvarande personal från äldrevården att sprida ett positivt buskap om projektet till sina kollegor och berätta hur viktigt det är att inte bara de äldre utan också personalen är närvarande och deltar i musikaktiviteterna. Musikmöte med barn och äldre på Lindhem, den 10 april

6 Transportproblem för förskolorna Att de äldre inte skulle behöva förflytta sig, och musikmötena hållas på äldreboendena, stod klart tidigt. Detta då många äldre har svårt att förflytta sig och behöver rullstol. Men 4-5-åringar har inte heller så lätt att röra sig längre sträckor. I många fall har det tagit längre tid att promenera till och från äldreboendet än det tagit att delta i själva musikmötet. Långa promenader har medfört sena luncher, att barnen blivit väldigt hungriga och under eftermiddagen mycket trötta, vilket inte är optimalt. Förskolorna i Osby kommun har inte någon stor budget för transporter till och från förskolorna. Förskolor som ligger utanför centralorten Osby, liksom de inom centalorten som legat en längre sträcka från musikmötet, måste själva bära upp en extra kostnad för bussar, vilket medfört att förutsättningarna inte fördelats rättvist mellan respektive förskola. Inom grundskolan har man löst denna problematik med bussar, så att ingen skola ska behöva drabbas hårdare än någon annan för att kunna delta i kultur- och fritidsarrangemang, men liknande lösningar saknas för förskolan idag. Detta är en fråga som förvaltning och nämnd bör titta närmare på. Inom projektet Liten och stor, drömmer och tror bör vi tänka på detta vid formuleringen av nästa ansökan om stöd och i projektkalkylen lägga in busskostnader för förskolebarnen i både centralorten och kringliggande orter. Lindhem, den 10 april

7 Reaktioner från barnen Att få prova instrumenten, som att spela på trumman, var ett mycket uppskattat inslag under musikstunderna på förskolorna vecka 9. Så här sa några barn om aktiviteterna: alla sånger är bra, roligt med dansen, att slänga upp scarfarna i luften, fiska och att fånga sjalarna, jag tyckte om sången när vi stod i ring och gick fram och sen snabbt bakåt. Under Gittes och Lottas möte med barnen kom också åldrandet och döden upp som ämne. Barnen berättade spontant om gammelmorfar eller gammelfarmor och deras döda mor- eller farföräldrar. En pojke berättade också att hans pappa var död, varpå det uppstod diskussion mellan barnen: Någon sa att när man är död då är han i himmelen en annan sa, nej det är man inte man sover, en annan sa nej man bara dör. Citat hämtat ur Gittes Loggbok, 16 januari Projektet väckte frågor och samtal om livet, vilket också är positivt och förhoppningsvis något som förskolepersonalen följde upp. Farbrorn hade inga ben Demens, afasi och andra sjukdomstillstånd är en naturlig del av äldrevården, men kan skrämma såväl barn som vuxna. Under utvärderingsträffen kom det också fram att förskolepersonal inte fått tillräcklig information om hur gamla och sjuka de äldre var och därmed varit oförmögna att förbereda sig själva och barnen på vad som skulle möta dem. Under en konsert satt till exempel en man med afasi och hötte med näven, varpå några barn blev rädda. Med en mer förberedd förskolepersonal skulle den händelsen kunnat mynna ut i samtal kring afasi, på vägen hem eller på förskolan, och därmed öka barnens förståelse för de äldre och deras verklighet. Under en annan konsert deltog en man som fått båda benen amputerade. Barnens reaktioner varierade från ett enkelt konstaterande: Han hade inga ben, till lite oväntade frågor, som: Var är de benen nu?. En flicka blev påtagligt skrämd vid synen, men hördes efter konserten säga, lite kavat och försigkommet: Jag ska då aldrig tappa mina ben i alla fall! Musiken avdramatiserar, menar Gitte, det är viktigt att barnen får vara i musiken, då lär de sig också att avläsa miljön, och människorna i den, på ett annat sätt. Lindhem, den 10 april

8 Reaktioner från de äldre Inför musikmötet på ett äldreboende i Lönsboda, satt en äldre kvinna i rullstol med tandvärk, ojade och vred sig över smärtan. Men när musiken drog igång, tystnade hon, och snart tycktes tandvärken bortblåst, eller åtminstone bortglömd, berättar Gitte, som efter konserten såg samma kvinna glatt rulla efter barnen mot utgången. En förskollärare berättar om en farbror på Lindhem som såg så lycklig ut under hela konserten, satte sjalen över huvudet och började leka tittut med barnen, som nyfiket följde med i leken. Ringar på vattnet Personal från äldreboenden berättar om hur det uppstod nya samtal och ett ökat interagerande mellan de boende efter musikmötena. Det gav också personal och boende en gemensam upplevelse, som de kunde dela och spinna vidare på. Ett par frågor, en tillbakablick, och snacket kom igång. Utbyten uppstod även mellan dem som varit med och dem som av olika anledningar inte orkat delta i aktiviteterna, som t.ex. jag var så trött, jag orkade inte, men kanske nästa gång. Gittes förmåga att snabbt lära sig och komma ihåg namnen på de äldre blev också mycket uppskattat. Under de första musikmötena vecka 3 sjöng Gitte visan O Carl Gustaf, men bytte ut kungens namn mot de äldres. När Gitte kom tillbaka till Solgården vecka 8, sjöng hon visan igen, varpå en kvinna sa: Varför ska vi sjunga om honom vi kan ju sjunga om oss?! Gittes loggbok, torsdag, vecka 8. Kanske mindes hon rent av det första musikmötet? Reaktioner från personalen Glädje, möten, magi, bry sig om, skratt, gemenskap och beröring var några ord som dök upp under utvärderingen och som personalen tyckte beskrev projektet. Förskolepersonal tyckte det var roligt och användbart att lära nya sånger tillsammans med barnen, som nu tillhör deras gemensamma sångskatt. Många upplevde också mötet med olika, och idag ovanliga (dragspel, basfiol), instrument som mycket positivt, och tyckte bara det var synd att det ibland var betydligt färre äldre än barn på plats. Att så få dök upp berodde troligtvis inte bara på sjukdom, utan också på bristande vilja till flexibilitet hos personalen, eftersom musikmötena planerats med hänsyn till personaltäthet. Att få komma till musiken måste vara första prioritet, med god framförhållning måste det kunna gå att ändra om scheman, som t.ex. inga duschar eller andra mer tidskrävande bestyr just den dagen. Många tyckte det var kul att få vara med och dansa och har uttryckt önskemål om att lära sig spela gitarr för att kunna fortsätta spela och sjunga med barnen. De uppskattade också Gitte för att hon så påtagligt såg barnen och de äldre, lärde sig namnen och anpassade musiken och mötena efter deras behov. Det kom också upp önskemål om att musikmötena förlängs med en gemensam fika för barnen och de äldre efter musikstunden. Även föräldrar och anhöriga till barnen har varit positiva till projektet. Andra effekter av projektet Under utvärderingsträffen beslöt Lindhem och grannförskolorna Rönnebacken och Lindgården att försöka få till fler spontana besök och utbyten. Förskolepersonal berättade att de ofta ser vårdpersonal promenera förbi med de äldre och tyckte det kunde vara trevligt om de kom och hälsade på någon dag, stannade till en stund på förskolorna, kanske för en gemensam fika. Både personal och barn har uttryckt önskan om att lära sig spela gitarr, och när det visar sig att 8

9 nästan samtliga förskolor i kommunen har piano, väcks idén om att även se till att förse äldreboenden med sådana, kanske t.o.m. en musikhörna. Gitte tipsar om den norske musikvetaren och psykologen Even Ruud och berättar att musikterapi, mycket tack vare honom, är en väl integrerad del i den norska äldrevården. Lärdomar För att det inte ska bli obalans mellan antal äldre och barn under de gemensamma musikstunderna, ska man inför hösten även prova att slå ihop avdelningar på äldreboendena. Detta gjorde man på förskolorna, för att få ihop fler 4-5-åringar, vilket visade sig fungera bra. Under utvärderingen diskuterades behovet av informationsspridning om projektets innehåll till personal, deltagare och anhöriga. Detta är något alla måste jobba på. Att alla äldre som kan, också får komma till musiken, måste också prioriteras, budskapet om hur viktigt det är att personalen deltar spridas och förankras. Gitte betonar skillnaderna hon upplevt när personal varit med och deltagit i musikstunden och när hon fått stå ensam med sin gitarr. Som den okände musikanten förblir hon bara en liten del av det hon vill åstadkomma. Man kom också fram till att informationsbehovet inte ser likadant ut för personalen, äldre och barn. Personalen har behov av framförhållning och planering i god tid, medan det har visat sig vara bättre att meddela äldre och barn samma dag aktiviteten äger rum. I synnerhet de äldre kan bli oroliga och förvirrade om de för långt i förväg får reda på att något ska hända. Under projektet valde man konsekvent att kalla de gemensamma stunderna för musikmöten, inte konserter. Detta för att sänka prestationsnivån, barnen ska ha en trevlig stund tillsammans med de äldre och inte prestera något. Musiken ska bygga ett hus där alla får plats, efter lust och förmåga. 9

10 Tankar inför hösten och därefter Gitte fortsätter gärna tillsammans med sina två medmusikanter Rolf Olsson och Sara Tufvesson, eftersom det fungerat väldigt bra och de båda nu vet vad projektet handlar om. Inför hösten blir det fortsatt fokus på sånglekar, såsom Vi äro musikanter och Viljen i veta då dessa visat sig gå hem både hos barn och äldre. Gitte vill även fortsätta med vals och polka och eventuellt även introducera rytmikinstrument. Annika Johansson från Musik i Syd betonar att upprepning och kontinuitet är en viktig del av projektet för att skapa trygghet och igenkänning. Hösten kommer bli det övergripande temat på repertoaren, med visor om hösten och vad den handlar om. Vecka 37 (9-13 september), efter alla inskolningar, blir det ett första besök på förskolorna och de gemensamma musikmötena drar därefter igång på nytt i oktober, vecka 44. Även i höst kommer förskolorna få stå för transporterna till musikmötena, men i nästa projektansökan bör medel till busstransporter också inkluderas, så att dessa ingår i projektbudgeten. Det kommer då också bli betydligt lättare att planera och ordna med scheman, nu när alla vet vad det handlar om och projektet är förankrat. Alla ser fram emot hösten! Sammanfattning Efter en längre tid av förberedelser och planering, studiebesök och möten är nu projektet Liten och stor drömmer och tror igång. Glädje, möten, magi, bry sig om, skratt, gemenskap och beröring är bara några positiva tillrop som projektet alstrat och lokalt har aktiviteterna uppmärksammats medialt. Nu är första årets första termin avklarad och projektet väl förankrat såväl på förskolorna som på äldreboendena i Osby kommun. Under projektets första period har man upptäckt brister i den interna kommunikationen. På förskolorna visade det sig att viktig information om tider och projektinnehåll som mejlats till verksamhetscheferna inte alltid nått fram till personalen på berörda avdelningar. Förskolepersonalen har därför uppmanats att ta upp frågan och prata om hur man kan förebygga informationsmissar framöver, t ex genom pärm eller anslagstavla. På äldreboendena tycks det snarare handla om en attitydfråga, där personal ogärna omprioriterar, inte ser till att äldre får komma till musikstunderna och ofta väljer att inte själva delta i aktiviteterna. Samtidigt har det visat sig att personalens närvaro och aktiva deltagande under musikstunderna är nödvändig om projektet ska lyckas uppnå sina mål och även på djupet skapa en bättre livskvalitet för Osbys barn och äldre. Här kommer man därför lägga extra krut inför nästa termin och redan under utvärderingsträffen såg Gitte Pålsson till att hålla en workshop med samtliga närvarande, d v s ett drygt 20-tal förskollärare och personal från äldreboendena, i varför och på vilka sätt man kan bidra till musikaktiviteten. Ett annat problem har varit behovet och kostnaden av bussar inom förskolan till musikmötena på äldreboendena. Problemet bör tas upp och diskuteras på förvaltningsnivå. Gitte Pålsson meddelar att det blir hösttema och fortsatt fokus på sånglekar, vals och polka. Kontinuitet och upprepning är en viktig del i projektet för att skapa trygghet. Ett första besök på förskolorna kommer ske under vecka 37, när de värsta inskolningarna är över, och de gemensamma musikstunderna har förlagts till vecka 44. Projektets äldreboenden Lindhem, Rönnebacken, Bergfast och Soldalen samt dagverksamheten Gläntan Projektets förskolor Trulsagården, Lönnegården, Hasselgården, Hemgården, Solgården, Klockarskogsgården, Klintgården, Toftagårdens naturförskola, Ängsgården, Gamlebygården, Uteförskolan 10

11 11

12 12

13 13

14 14