Giftsallat (Lactus virosa)

Transkript

1 Giftsallat (Lactus virosa) Giftsallat (Lactuca virosa) Beskrivning Ett- till tvåårig ört med illaluktande, vit mjölksaft och grenig pålrot. Stjälkarna upprätta, bladbeströdda 5-20 dm, vitaktiga eller rödlätta, nertill taggiga. Blad spiralställda, blågröna, styva, helbräddade eller parflikiga. Mittnerv med taggar på undersidan. Stjälkblad stjälkomfattande med bladöron. Korgar 8-11 mm breda i stora, äggrunda eller pyramidlika klasar. Holkfjäll 1 cm långa, tegellagda i flera kransar, vitkantade och med röd spets. Alla blommor tunglika, tvåkönade, gula, längre än holkfjällen. Frukt ca 3 mm lång, svartaktig med hårpensel. Vägkanter, banvallar, havsstränder i Syd- och Mellansverige. Den färska eller torkade örten samt den torkade mjölksaften. Kuriosa Växten brukades för sin dövande verkan som ersättning för narkotikum, innan man upptäckte opium och senare som opiumförfalskning. Bitterämnet lactucin, organiska syror, lactusin, lactucasyra, lactupikrin, lactucon socker, hartser, alkaloid, mannit, asparagin och slemämnen. Lugnande, lätt rogivande, hostdämpande. Inom homeopatin ordineras en essens av örten mot kronisk snuva, hosta, svullen lever, väderspänningar och blåsbesvär. Toxikologi Alla delar av växten innehåller giftig mjölksaft, växten får inte användas på egen hand.

2 Buxbom (Buxus sempervierens) Buxbom (Buxus sempervirens) Beskrivning Vintergrön buske eller sällan litet träd, 5-30 dm med fyrkantiga, ludna grenar. Blad motsatta, helbräddade, kala, mm långa, avlånga till äggrunda, läderartade. Bladskaft kort. Blommorna enkönade, små, grönvita, i grupper från bladvecken, en toppställd honblomma och flera sidställda hanliga. Hanblommorna består av 4 foderblad och 4 utskjutande ståndare med tjocka strängar. Honblommorna har 4-8 foderblad och trerummigt fruktämne. Frukt äggrund med kapsel, 6-8 mm bred. Frön svart, blankt. Skogar på kalkrik mark, utbredning i Syd- och Mellaneuropa. Ofta odlad i Syd- och Mellansverige Blad, bark från blommande skott och rötter. Kuriosa En gång i tiden hade buxbom stor utbredning i Europa, men efterfrågan på buxbomstrå, ett dubbelt så hårt virke som ek, medförde stor avverkning. Buxbomstråna är tunga, de flyter inte i vatten, inte heller slår det sig och är därför idealiskt till lådor och träsnideri och musikinstrument. Nu för tididen används buxbom inte i så stor utsträckning i medicinskt bruk, men förr utvanns eterisk olja ur den

3 och användes till behandling av epilepsi, syfilis, hemorrojder och malaria, då som ersättning för kinin. När det regnar avger buxbom en myskartaddoft. Olika alkaloider tex, buxin, eterisk olja garvämnen, C-vitamin Starkt avförande, starkt svettdrivande och febernedsättande. Inom homeopatin används de färska bladen vid feber, reumatism och urinvägsinfektion. Toxikologi Alla delar av växten är giftig, särskilt bladen. Det är farligt att använda buxbom invärtes och bör aldrig användas på egen hand. Annan användning Ett förträffligt slöjdvirke. Fackelblomster (Lythrum salicaria) Fackelblomster (Lythrum salicaria) Beskrivning Flerårig ört med svagt luden, 5-10 dem hög, upprätt, enkel eller förgrenad, fyrkantig stjälk. Blad

4 vanligen motsatta, oskaftade, lansettlika, 5-9 cm långa, med hjärtformad bas. Blommor regelbundna, tvåkönade, mm breda, kransställda i stödbladvecken, samlade i toppställt, 2-4 dm långt ax. Fodret hårigt, med 5-6 mm långt rör och 4-6 flikar. Kronblad 4-6, ca 8 mm långa, äggrunda, purpurröda. Stränder, diken, kärrängar i Götaland och Svealand i Norrlands kusttrakter mindre allmän Den blommande örten, färsk eller torkad. Kuriosa Förr trodde man att fackelblomster var tillhåll för underjordiska väsen. Garvämnen av gallussyratyp, salicarin, garvämnen, pektin, slemämnen, harts, spår av flyktig olja. Sammandragande och blodstillande, invärtes vid darrë, mag och tarminfektioner. Utvärtes vid bensår. Toxikologi Inga skadliga verkningar vid normalt bruk. Annan användning Kokt kan de unga skotten ätas som grönsaker, av bladen gör man te. De röda blommorna användes förr till att färga konfekt. Buxbom (Buxus sempervirens)

5 Beskrivning Vintergrön buske eller sällan litet träd, 5-30 dm med fyrkantiga, ludna grenar. Blad motsatta, helbräddade, kala, mm långa, avlånga till äggrunda, läderartade. Bladskaft kort. Blommorna enkönade, små, grönvita, i grupper från bladvecken, en toppställd honblomma och flera sidställda hanliga. Hanblommorna består av 4 foderblad och 4 utskjutande ståndare med tjocka strängar. Honblommorna har 4-8 foderblad och trerummigt fruktämne. Frukt äggrund med kapsel, 6-8 mm bred. Frön svart, blankt. Skogar på kalkrik mark, utbredning i Syd- och Mellaneuropa. Ofta odlad i Syd- och Mellansverige Blad, bark från blommande skott och rötter. Kuriosa En gång i tiden hade buxbom stor utbredning i Europa, men efterfrågan på buxbomstrå, ett dubbelt så hårt virke som ek, medförde stor avverkning. Buxbomstråna är tunga, de flyter inte i vatten, inte heller slår det sig och är därför idealiskt till lådor och träsnideri och musikinstrument. Nu för tididen används buxbom inte i så stor utsträckning i medicinskt bruk, men förr utvanns eterisk olja ur den och användes till behandling av epilepsi, syfilis, hemorrojder och malaria, då som ersättning för kinin. När det regnar avger buxbom en myskartaddoft. Olika alkaloider tex, buxin, eterisk olja garvämnen, C-vitamin Starkt avförande, starkt svettdrivande och febernedsättande. Inom homeopatin används de färska bladen vid feber, reumatism och urinvägsinfektion.

6 Toxikologi Alla delar av växten är giftig, särskilt bladen. Det är farligt att använda buxbom invärtes och bör aldrig användas på egen hand. Annan användning Ett förträffligt slöjdvirke. Brakved (Frangula alnus) Brakved (Frangula alnus) Beskrivning Liten buske eller träd, 2-5 m, med motsatta, upprätta grenar, först gröna, sedan gråbruna, utan tornar. Bark vanligen slät. Knoppar nakna, brunhåriga, håriga. Blad 4-6 cm långa, omvänt äggrunda, spetsiga, helbräddade. Unga blad med brunluden undersida, gröna, slutligen rödaktiga. Bladöversidan med kraftigt markerade nerver. Blommor små, tvåkönade, 2,5-3 mm breda, enstaka eller i flocklika samlingar från bladvecken. Foder femfaldigt, grönt. Kronblad 5, små, gulgröna. Stenfrukt 6-8 mm, först röd, slutligen blåsvart. Fuktiga skogsmarker, stränder i hela Sverige utom fjällen och övre Norrland. Den torkade barken som tas vid torr väderlek i mars-maj, barken tas från yngre träd ca 2-3 cm tjocka stammar och grenar som tas vid torr väderlek i mars-maj, barken tas från yngre träd ca 2-3 cm tjocka stammar och grenar Kuriosa

7 Man har använt roten till att framställa det bästa krutet och i Frankrike var det under 1700-talet strängt förbjudet att sälja brakved annat än till kruttillverkning. Ett medel mot förstoppning gavs av en professor i Warszawa, lika delar brakved, pepparmynta, kamomill, viol och rölleka. En msk kokas i 3 dl vatten i 5 minuter och får dra i 10, silas och dricks vid sänggående. Från sett giftiga glykosider innehåller den även garv- och bitterämnen Kroniska förstoppningar, i små doser för behandling av lever, gallblås, och mjältbesvär. Drogen bör inte användas under längre tid då den kan framkalla beroende. Toxikologi Den färska barken och frukterna är giftiga. Bäst är att efter torkning skall barken koka i en timme och lagras i minst ett år före användning för att vissa glykosider och deras derivat förstörs. Brakved bara under överseende sakkunnig. Färsk bark och frukt får aldrig användas. Vadstenarosen Rosa(Damascena-gruppen) Blue Damask Damascenrrosor hör till de allra äldsta kulturrosorna. Dess tidigaste historia är visserligen okänd men en del forskare har hävdat att de skulle ha uppstått för mer än 2000 år sedan. Detta är inte bekräftat men flera tidigare uppgifter om starkt doftande rosor kan mycket väl gälla denna grupp. T.ex. från 700-talet f.kr. finns uppgifter om att kung Midas fört damascenerrosen till Makedonien, Theofrastos beskriver på 300-talet f.kr. rosor som troligen tillhörde Damascena-Gruppen, Plinus beskriver under det första århundrat e.kr. två olika damascenerrosor. Känt är också att korsriddare

8 under 1200-talet för med sig damascenrrosen till Frankrike. Modern DNA-teknik har visat att den ursprungliga Rosa x damascena är en korsningsprodukt där tre olika arter ingår: Rosa gallica, rosa moschata och rosa feldschenkoana ett mycket tidigt korsningsarbete som troligtvis gjorts i Persien eller Kina. Damascenerrosen har under lång tid odlats för framställning av rosenolja. Som för flera av de klassiska rosgrupperna kulminerar antalet sorter under 1800-talet. Då fanns ca 300 damascenerrosor på marknaden. Bland de sorter som är spridda över Sverige är utan konkurrens Blush Damask den mest förekommande. I POM-inventeringen kan den räknas till de sex mest frekventa rosorna över huvud taget. Lokalt har Blush Damask fått särskilt stor spridning. Bl.a. i Vadstenatrakten där den just kallas för VADSTENAROSEN. Sortens ursprung är okänt, men man vet att den varit i kultur sedan åtminstone Växtsättet är karaktäristiskt med bågböjda grenar och rikligt med rotskott. På skotten finns taggar av olika former och storlek. Bladen är gröna till mörkgröna. Blommorna är medelstora tätt fyllda och lilarosa med mörkare mitt. Fullt utslagna blommor, välver och får ett runt utseende. Doften är stark och fin. Texten hämtad på nätet: Text Henrik Morin Säv (Scripus lacustris) SÄV Scirpus lacustris

9 Denna ört används som takmaterial och som nödfoder till nötkreatur. På vissa ställen användes en väl torkad märgsträng som ljusvekar i lampor och ljus. Vitmoss (spagnum) VITMOSSA Sphagnum Användes för rengöring av golv (kallades på sina håll för skurmossa). Användes även som strö för djuren på grund av sin uppsugningsförmåga av samma anledning har den använts som blöja och för kvinnor vid menstruation. På sina ställen användes den som tätning i timmerväggar. Vid arkeologiska undersökningar av sjukna båtar framkom att mossan även användes för förvaring av grönsaker och fisk. Rent medicinskt har den använts som ersättning för bomull i förbandsmaterial,

10 detta var säkert bra eftersom mossan innehåller antiseptiska ämnen. Dunört (Epilodium pqrviflorum) Dunört (Epilodium parviflorum) Beskrivning En cm hög växt, som blommar i juli-augusti i blekviolett. Ganska vanlig på fuktig, näringsrik jord vid stränder, diken, kärrmarker och skräpmarker. Stjälk långt utspärrat hårig, upptill glandelhåriga. Mycket korta ovanjordiska utlöpare med rosetter. Blad kortskaftade fint och glest sågade. Mest i mellersta Sverige, Skåne och hela Danmark. De ovanjordiska delarna insamlas när örten blommar eller har frökapslar. Främst ett antal flavonoider, quercetin, myricetin, garvämnen Olika prostatasjukdomar. Många som haft problem har blivet hjälpta, men man måste använda örten ganska länge för att se resultat. Ett te på örten två gånger dagligen varav den första på fastande mage. För att a biverkningar vid normal dosering. Toxikologi

11 Inga känd Vass (Phragmites australis) VASS Phragmites australis Vass användes som taktäckningsmaterial, det duger vidare bra som foder åt djur. Vassens jordstammar går att använda som ersättning för mjöl, stammen har även använts rent medicinskt mot diarré Som biologiskt filter är den bra där miljögifter, tungmetaller och organiska material binds och närsalter läggs fast eller ombildas till ofarlig gas.