Rapport från ARBETSGRUPPEN FÖR ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR ATT FÖREBYGGA OCH MINSKA SKADOR PÅ FISKERINÄRINGEN FÖRORSAKADE AV GRÅSÄL

Transkript

1 Rapport från ARBETSGRUPPEN FÖR ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR ATT FÖREBYGGA OCH MINSKA SKADOR PÅ FISKERINÄRINGEN FÖRORSAKADE AV GRÅSÄL Mariehamn den 20 februari 2006

2 FÖRORD Bestånden av säl har sedan början och framför allt medlet av 1990-talet återhämtat sig kraftigt jämfört med och 1980-talet då sälen allmänt bedömdes vara utrotningshotad. Sälbeståndet uppvisar i dagens läge en stark tillväxt. Detta gäller huvudsakligen beståndet av gråsäl i de norra delarna av Östersjön. Det är i sig glädjande och uppmuntrande eftersom det visar att de bevarandeåtgärder som har vidtagits genom olika skyddsåtgärder samt åtgärder för att minska utsläppen av skadliga miljögifter har gett resultat. Samtidigt har utvecklingen i form av ett allt starkare sälbestånd och en utökad förekomst även i andra områden än de som traditionellt har ansetts utgöra artens naturliga biotoper, dvs det yttersta havsbandet och öppet hav, medfört en allt större intressekonflikt med fiskerinäringen genom växande skador och ekonomiska förluster för såväl yrkes- och binäringsfisket som vattenbruket. Utvecklingen har även medfört, att man i allt större utsträckning börjat se sälen som en förnyelsebar naturresurs som bör kunna utnyttjas under förutsättning att detta sker på ett i alla avseende hållbart samt etiskt/moraliskt försvarbart sätt. Skadorna inom fiskerinäringen som förorsakas av säl medför mycket stora problem och anses i allt större utsträckning utgöra en allvarlig hotfaktor för näringens framtid och lönsamhet. Med anledning av detta har landskapsregeringen på initiativ av näringsavdelningens fiskeribyrå, den beslutat att tillsätta en arbetsgrupp för att utarbeta förslag till åtgärder som kan minska de skador på fiskerinäringen som gråsälen förorsakar. Arbetsgruppen har inte eftersträvat att ge en heltäckande bakgrundsbild av eller uppgifter om gråsälen som art och därtill hörande aspekter eftersom dylika beskrivningar redan finns tillgängliga i flera olika rapporter och publikationer, varav kan nämnas t.ex. den nationella förvaltningsplanen för gråsälbeståndet i Östersjön som gjorts av Naturvårdsverket i Sverige samt motsvarande förvaltningsplan för Finland som ännu är under beredning. Arbetsgruppen har fokuserat på målsättningen att skapa sådana verksamhetsförutsättningar för fiskerinäringen, att denna kan fungera på ett lönsamt sätt inom ramen för den jakt- och skyddslagstiftning som idag gäller för säl inom ramen för EU:s fiskeripolitik. Arbetsgruppen har härmed fullgjort sitt uppdrag och överlämnar sin enhälliga slutrapport till landskapsregeringen. Mariehamn den 20 februari 2006 Olof Karlsson LT/fiskeribyrån, ordförande Tom Karlsson LR/fiskeribyrån, sekreterare Fredrik Lundberg Ålands Fiskare rf Ingmar Eriksson Ålands Turistförbund Marcus Nordberg LR/jakt- och viltenheten Håkan Slotte LR/miljöbyrån 2

3 INNEHÅLL 1. Dagsläget Kort bakgrund om gråsälen i Östersjön Utvecklingen av fisket och skadorna förorsakade av säl... 4 Utvecklingen av det åländska fisket... 4 Av sälen förorsakade skador på fiskerinäringen Ekonomisk kompensation Jakt och nyttjandet av gråsälen som resurs Skydds- och bevarande åtgärder Situationen i grannregionerna Sälbeståndets storlek Jakt och nyttjande av sälen som resurs Skyddsåtgärder Fisket Skador samt stöd och ersättningar Lagstiftning och internationella avtal, bestämmelser Internationella avtal och strategier Lagstiftning Utvecklingsmöjligheter och åtgärder Gråsälen i framtidens Östersjö Förebyggande åtgärder inom fisket Förebyggande åtgärder inom vattenbruket Jaktmöjligheter, sälen som resurs Stöd- och ersättningsmöjligheter Skyddsbehov Samarbete med övriga regioner Förslag till åtgärder Redskapsutveckling Förbättring av faktaunderlag Ekonomiskt stöd för förebyggande åtgärder Utveckling av jaktmöjligheterna Befrämjande av nyttjandet av sälen som resurs Skydds- och bevarandeåtgärder Notifiering av ersättningssystem Forskning, samarbete och informationsutbyte, Lagstiftning

4 1. Dagsläget 1.1 Kort bakgrund om gråsälen i Östersjön Gråsälen har ända sedan kusterna i Östersjön befolkades för cirka år sedan varit en mycket viktig resurs för naturahushållningen. Fynd av arkeologiskt slag visar att fisk och säl under äldre stenåldern var de vanligaste bytena. De första skriftliga dokumentationerna om sälarnas betydelse härrör från 1300-talets Åland där kökarborna skulle erlägga var tionde i sälspäck eller tran. Befolkningen vägrade och blev därmed bannlysta av biskopen i Åbo. Under 1500-talet var sältran och späck den tredje viktigaste exportvaran från Sverige och Finland. Under 1700-talet var sältranet fortfarande eftertraktat vid tillverkning av läder, färger och tvål. Statsmakten införde i början av talet skottpeng på säl dels för att gynna fiskeriintressen men även för att premiera inhemsk utvinning av fettprodukter. Ända fram i historisk tid var Östersjön den viktigaste producenten av sältran i Europa. Gråsälen lever i dag i två från varandra sett helt isolerade bestånd, det ena lever längs Nordamerikas kust och det andra i Nordatlantens kustnära vatten. Det europeiska beståndet uppgår enligt uppskattningar till ungefär gråsälar. Vid förra sekelskiftet har uppskattningar gjort gällande att det skulle ha funnits cirka gråsälar i Östersjön, men antalet har under större delen av 1900-talet minskat successivt. Orsaken till nedgången var intensiv jakt och miljögifter som försämrat sälarnas reproduktionsförmåga. I mitten av 1970-talet nådde gråsälpopulationen bottennivån på uppskattningsvis individer. Under 1970-talet uppskattade man att endast nio procent av gråsälhonorna var dräktiga, den siffran har stigit och uppgår idag till cirka 60 %. Man misstänker att gråsälarna fortfarande i viss mån påverkas av miljögifter då en stor andel har tarmsår, som också är en relativt vanlig dödsorsak idag. Vilka effekter detta har på beståndet är än så länge oklart. Gråsälpopulationen har alltjämt sedan bottennoteringen på 1970-talet ökat och den senast sammanställda inventeringssiffran över Östersjön år 2004 är individer. Bedömningarna och åsikterna om sälbeståndets nuvarande och tidigare storlek varierar dock starkt och dagens inventeringsmetoder ger sannolikt en underskattad siffra. År 2005 räknades gråsälar på åländskt vatten. 1.2 Utvecklingen av fisket och skadorna förorsakade av säl Utvecklingen av det åländska fisket Det åländska yrkesfisket indelas traditionellt från tre olika kriterier: - huvudsakligt fiskeområde; havsfiske, kustnära fiske, skärgårdsfiske - huvudsaklig fångstart; strömmingsfiske, laxfiske, torskfiske, fjällfiske (diverse sötvattensarter) - huvudsakligt fångstredskap; trålfiske, drivgarnsfiske, ryssjefiske, övrigt nätfiske Höjdpunkten inom det åländska yrkesfiske inföll under slutet av samt början och mitten av 1980-talet och dominerades då av havsfiske med trål efter strömming och vassbuk samt under en kort tid torskfiske med trål och nät. Under slutet av och hela 1990-talet utgjorde även drivgarnsfisket av lax en betydande del av det åländska fisket. 4

5 Yrkesmässigt fiske på Åland totalfångst och -värde fångst värde fångst, ton värde, 1000 euro År Figur 1. Utvecklingen av det yrkesmässiga fisket på Åland angivet som totalfångst i 1000 ton samt 1000 (försäljningsvärde i första led). Sedan början av 1990-talet har det pågått en omstrukturering av fisket sålunda att havsfisket, främst trålfisket, minskat i betydelse för att i dagens läge i praktiken helt ha upphört. Även laxfisket med drivgarn har av olika orsaker, främst stränga nationella regleringsbestämmelser samt delvis därav föranledda lönsamhetsproblem avtagit i omfattning och betydelse. Beslut av EU-kommissionen år 2004 om en gradvis utfasning av allt fiske med drivgarn samt ett totalförbud från år 2008 innebär att denna form av fiske inom kort är historia. Det småskaliga kustnära fisket och skärgårdsfisket har under årens lopp varierat i omfattning samtidigt som det i dagsläget i avseende på fisktillgång samt regleringsåtgärder erbjuder de största utvecklingsmöjligheterna. Utgående från utvecklingen av de olika fiskesektorernas förstahandsvärde för fångsten får man en något annan bild av fiskets struktur och betydelse i dagsläget, vilket är av stor betydelse för bedömningen av sälskadorna och de tänkbara åtgärder som kan vidtas för att minimera konflikten mellan säl och fiske. Såväl drivgarnsfisket som övrigt fiske med nät går i regel under benämningen kustfiske. En enhetlig definition av begreppet kustfiske saknas, men i regel avses fiske med fartyg mindre än 12 m eller fiske där fångstresorna är kortare än ett dygn och/eller bedrivs inom ett visst avstånd från land. 5

6 Värdet av yrkesfiskefångsterna på Åland för olika fångstredskap 3500 VÄRDE Trålfiske Drivgarn/rev Övrigt nätfiske Torsk ÅR Figur 2. Utvecklingen av fångstens försäljningsvärde i första led (1000 ) för olika typer av fiske På Åland finns det för tillfället ca 258 registrerade fiskefartyg/-båtar, av vilka merparten inom segmentet småskaligt kustfiske. Antalet registrerade yrkes- och binäringsfiskare uppgår till 207 personer. Vare sig fiskefartygs- eller yrkesfiskaregistret kan anses vara heltäckande. Av sälen förorsakade skador på fiskerinäringen Sälen och människan har alltid konkurrerat om havets resurser i form av fiskbestånd. Vardera kan anses ha rätt till denna resurs men ingendera exklusiv eller förstahandsrätt, vilket innebär att man bör eftersträva en välavvägd balans där varderas intressen och behov beaktas. Skadorna och den negativa inverkan på fisket innefattar följande aspekter: - direkta synliga skador på fångsten, - minskad fångst genom skadad fisk som inte syns/finns kvar i redskapen, - snabbare förslitning av redskap, - tid och kostnader för reparation av redskap, - skrämseleffekt -> indirekt fångstförlust - mindre tid för fiske -> indirekt fångstförlust, - mindre aktiv fisketid (redskapen måste vittjas oftare), - direkt resurskonkurrens (sälens konsumtion av fisk), - förlorade fiskeområden, 6

7 I avseende på konflikterna med sälen samt de av sälen förorsakade direkta och indirekta skadorna på fiskerinäringen drabbas de olika formerna av fiske i varierande grad, beroende på redskapens utformning samt i vilken grad området där fisket bedrivs sammanfaller med sälens utbredningsområde. Till den delen har en klar förändring skett både i avseende på fisket och sälens utbredning och förekomst. skador st skador % Antal sälskadade fiskar År skade-% Figur 3. Rapporterade sälskador inom laxfisket i antal skadade fiskar samt andelen skadad fisk i % av totalantalet. I första hand drabbades laxfisket med drivgarn (och delvis drivrev) som tidvis bedrivs i samma områden där det förekommer mest säl och där fångsten i redskapen är fritt tillgänglig för sälen. Drivgarnsfisket utökades under samma tid som beståndet av gråsäl i norra Östersjön växte, vilket medförde att skadornas omfattning även ökat från mitten av 1990-talet och även varit en betydande faktor som bidragit till sviktande lönsamhet för laxfisket. Fisket med trål berörs inte av sälskador. Bild 1-2. Sälskadad lax i drivgarn. 7

8 Den direkt påvisade sälskadade laxfångsten har varit av storleksordningen ton per år, vilket motsvarar ett förstahandsvärde på minst euro, vilket dock inte inkluderar det mörkertal som finns i form av skadad fisk som inte finns kvar i näten, bortskrämd fisk, tider och perioder då det är omöjligt/olönsamt att bedriva fiske, merarbete etc. Den påbörjade och fortfarande pågående omstruktureringen av fisket medför att problematiken rörande skador på fisket förorsakade av säl framdeles i huvudsak kommer att gälla det småskaliga kust- och skärgårdsfisket med nät. Skadornas omfattning för kust- och skärgårdsfisket med nät har inte närmare kunnat dokumenteras eller konkret påvisas i siffror rörande fångstförluster direkt eller indirekt eller redskapsskador, vilket huvudsakligen beror på att det ganska sällan blir några rester kvar i näten av sälskadad fisk. Skadorna förorsakade av säl bedöms dock i dagsläget vara det största enskilda hotet mot fiskets framtid på Åland såväl som i Finland och Sverige (ostkusten). En rimlig uppfattning av de synliga skadorna i skärgårdsfisket får man från Ålands fiskare r.f.:s enkät till fiskarkåren utförd våren Fiskart Total fångst Skadeandel av fångsten, % Abborre ,7 Flundra 890 0,0 Gädda ,1 Gös ,3 Lax ,7 Sik ,4 Strömming ,8 Öring ,4 Tabell 1. Sälskadornas andel av totalfångsten för vissa fiskarter enligt enkät av Ålands Fiskare r.f. Resultaten rörande sälskadorna skiljde sig inte mycket från den uppfattning som tidigare funnits. De arter som främst drabbas av skador är sik, öring, strömming och lax. Det beror troligen i hög grad på att fisket till stora delar bedrivs på sältätare områden i ytterskärgården eller havsbandet. Det kan även noteras, att man för gösfisket uppgav en skadeprocent på 8.3 %. Enkätsvaren kom huvudsakligen från fiskare aktiva i Lumparn, vilket även påvisar en markant ökning i innerskärgården. Nämnas kan även att flere angett att det är mycket svårt att uppge en sälskadeprocent, då det varierar mycket från gång till gång, och att det inte bara är ren sälskadad fångst som är problemet utan även att sälen skingrar fisken på fiskeplatserna, vilket gör den svårfiskad, samt att man inte ser de flesta sälskadorna, då sälen tar hela fisken ur nätet. 8

9 De faktiska negativa konsekvenserna för fisket förorsakade av det växande sälbeståndet är sannolikt avsevärt mycket större än vad som kan bedömas endast utgående från de redovisade synliga skadorna. Dels försvinner en betydande del av den skadade fångsten helt från redskapen utan att det blir några rester kvar. Därtill anses sälen kunna ha en skrämmande inverkan på fisken i närheten av redskapen och i vissa områden är skadorna tidvis så omfattande att fisket helt omöjliggörs. Det finns sålunda ett stort mörkertal i de officiella och påvisade skadeuppgifterna som finns tillgängliga. Detta stöds även av de undersökningar som gjorts av Fiskeriverket i Sverige, enligt vilket mörkertalet för vissa redskap och arter kan vara så pass stort som % (den påvisade skadan utgör % av den verkliga skadan). För fiskodlingens del kan konstateras, att tillförlitliga detaljerade uppgifter om skadornas omfattning i stor utsträckning saknas. Fiskeribyrån har begärt in uppgifter i form av en årsrapport för åren , inkluderande även uppgifter om eventuella sälskador. Enligt dessa årsrapporter uppgick skadorna för dessa år till ca 175 respektive 104 ton fisk och ett värde av ca respektive euro. En aspekt som oftast inte beaktats i samband med diskussionerna om konflikterna mellan sälen och fiskerinäringen är den direkta konkurrensen om fiskresurserna mellan säl och människa. Utgående från uppskattningarna av sälbeståndets storlek och deras genomsnittliga födointag konsumerar sälarna direkt minst ton fisk/år i hela Östersjön vilket kan jämföras t.ex. med den åländska totalfångsten av fisk år 2005 på ca 400 ton. Sälens konkurrens om fisken medför sålunda att yrkesfisket fiske- och fångstmöjligheter i viss mån minskas, även om den fisk sälen konsumerar inte i sin helhet utgörs av för yrkesfisket fångstbara eller kommersiellt intressanta arter/storlekar. 1.3 Ekonomisk kompensation I landskapsregeringens normala årsbudget har det under åren reserverats budgetmedel för att kompensera de ekonomiska förlusterna förorsakade av gråsäl, både i form av skada/förlorad fångst och skador på bragder och redskap. Totalt har det under perioden utbetalats knappa 2,1 milj. FIM eller ca euro. Efter år 2001 har det inte utbetalats några ersättningar för sälskador Fångstskador, lax Redskap, laxfiske Redskap, kustfiske Tabell 2. Utbetalda ersättningar för skador förorsakade av säl (FIM). De utbetalda ersättningarna har under åren beräknats på varierande sätt utgående från strävan att hitta en möjligast och för olika situationer rättvis fördelningsgrund. 9

10 För laxfiskets del har skadeersättningen beräknats utgående från: - rapporterad fångst (kg) och utgående från budgeterade medel (1995), - rapporterad fångst samt skadeandel (1996, ), - beviljad båtkvot ( ), År 2001 ersattes även fångstskador för fjällfisket enligt en fastställd skadeandel per fångstart. Skadorna på redskap för det kustnära fisket av fjällfisk (år 2001 även för laxnät) kompenserades under de första åren genom att ersätta kostnader för inköp eller reparation av redskap upp till 20 % eller högst 2000 FIM samt för egentliga yrkesfiskare upp till 50 % eller högst FIM. Senare höjdes ersättningsandelen till 40 % men fortfarande högst FIM/fiskare. Sälskadornas omfattning varierar kraftigt mellan olika båtar, vattenområden och fisketurer från i vissa fall nästan helt skadefria läggningar till sådana där i princip hela fångsten är förstörd. För den odlade fiskens del har ingen ekonomiskt kompensation utbetalats. Uppgifter om eller i vilken utsträckning skadorna har ersatts via företagens försäkringar saknas. I dagsläget betalas ingen ekonomisk kompensation för sälskador. Detta är en följd av att riksmyndigheterna genomfört en notifiering till EU-kommissionen och sålunda i enlighet med bestämmelserna för statsstöd till näringslivet begärt kommissionens godkännande av ett stödsystem för kompensation av skador förorsakade av säl. I Jord- och skogsbruksministeriets anhållan konstateras att stödsystemet inte gäller Åland men beslutet har även beaktats och tillämpats inom landskapet. Enligt kommissionens beslut godkänns ersättning för sälskador endast som en engångskompensation för år Jakt och nyttjandet av gråsälen som resurs Landskapsregeringen har sedan år 2002 årligen fastställt riktlinjer får hur jakt på gråsäl, i form av så kallad skyddsjakt, skall bedrivas och genomföras. Utgående från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets inventeringsresultat fastställs en total kvot som får fällas. I riktlinjerna framgår även var och under vilken tid jakten får bedrivas samt hur jakten får utövas. Yrkesfiskare Antal fällda beviljade licenser antal fällda vid fiskodlingar Fällda totalt Tabell 3. Beviljade licenser för skyddsjakt år samt antal fällda sälar. 10

11 Tillstånd kan sökas av personer som ingår i yrkesfiskarregistret eller registrerade yrkesfiskarföreningar samt enligt jaktlagen för landskapet Åland verkande jaktvårdsföreningar. Yrkesfiskare kan i det första skedet beviljas 3 licenser men kan efter redovisning beviljas licens för ytterligare 7 gråsälar. Övriga sökande kan beviljas licens för maximalt 10 gråsälar och därefter för ytterligare högst 20 djur. Jaktvårdsföreningar som beviljas licens för skyddsjakt på gråsäl är skyldiga att vid valfritt tillfälle arrangera informationstillfälle om jakt, tillvaratagande och vidare förädling samt provtagning av gråsäl för intresserade jägare. Från de avlivade gråsälarna bör prover tas och skickas till vilt- och fiskeriforskningsinstitutet för att få bl.a. ökad kunskap om sälens hälsotillstånd och födoval i olika delar av skärgården. Material och instruktioner skickas ut med licensbeslutet och man får även en liten ersättning för de prover som skickas in. Bild 3. Avlivade gråsälar. Även fiskodlare och anställd personal vid fiskodlingar har beviljats tillstånd att skjuta säl, men dessa tillstånd ingår inte i den jaktkvot som har fastställts. Gråsälen på Åland Gråsälsbeståndet Antal gråsälar på Åland Antal beviljade sälar att fälla 5390 Fällda gråsälar År Jakten på gråsäl Figur 4. Utvecklingen av gråsälsbeståndet enligt utförda karteringar samt antalet beviljade och utnyttjade licenser för skyddsjakt år

12 De jaktlicenser som har beviljats har ännu inte kunnat utnyttjas fullt ut. Nyttjandet ligger i regel under 50 %, vilket kan förefalla märkligt med tanke på att i praktiken nästan alla yrkesfiskare anser att det stora sälbeståndet är ett akut problem för deras nuvarande och framtida utkomstmöjligheter. Orsakerna till den svaga avskjutningen har inte närmare utretts men det är allmänt känt att sälen är ett svårjagat villebråd, vilket medför att näringsidkarna inte har tid, möjlighet och eventuellt den kunskap/erfarenhet som krävs för jakt av säl. Nyttjandet av sälen som resurs har hittills förverkligats endast för privat bruk av de som bedrivit jakten, eftersom lagstiftningen och andra bestämmelser tidigare har förhindrat kommersiellt nyttjande av sälkött, -skinn och andra nyttoprodukter. De viktigaste nyttoprodukterna av sälen är skinn, kött, sälolja samt olika hantverksprodukter av främst skinn. Efter ändringen av jaktlagstiftningen som trädde i kraft i december innebär dock att det inte längre finns något förbud mot kommersiellt nyttjande av sälen som resurs. Sälkött som skall säljas kommersiellt måste dock veterinärbesiktas, vilket enligt beslut av hälsonämnden vid ÅHS på Åland kan utföras i W.J.Dahlmans nödslaktsavdelning eller andra godkända slakterier (saknas för tillfället). Detta skall göras under slakteriets normala arbetstid och skall anmälas på förhand. Besiktningen är avgiftsfri men innebär i viss mån praktiska problem och eventuellt kostnader för förvaring m.m. och kan sålunda även antas utgöra en begränsande faktor för nyttjandet av sälen som resurs i kommersiellt syfte. Det krävs även prover för trikinundersökning, vilket medför en betydande kostnad. Bild 4. Broschyr från Kvarkenrådets säl-projektet En mera detaljerad sammanställning av möjligheterna att nyttja sälen som resurs finns bl.a. i en rapport av Kvarkenrådet från år 2002 Sälen från problem till resurs. 1.5 Skydds- och bevarandeåtgärder Gråsälen riskerade under senare hälften av 1900-talet att utrotas från Östersjön. Orsaken anses vara en intensiv jakt under första hälften av 1900-talet följt av ökade halter av miljögifter i Östersjöns ekosystem. Främsta orsaken till att stammen fortsatte att minska under talen var miljögifter som gjorde honorna infertila. Fortfarande anses gråsälarna ha sänkt fertilitet och obduktioner visar att tarmsår och försvagat immunsystem 12

13 är vanligt förekommande. Förändrad kemikalieanvändning med nya ämnen i omlopp kan medföra att arten snabbt kommer i ett läge med starkt sänkt fertilitet och sjukdomskänslighet på grund av försämrat immunsystem. För att trygga Östersjöpopulationens fortsatta existens och möjliggöra etablering i dess tidigare utbredningsområde i Östersjön bör antalet gråsälar vara så stort att populationen tål miljöförändringar och sjukdomsutbrott. Åland har för gråsälen i Östersjön under en del av året, främst maj och juni, blivit ett betydelsefullt område för pälsbyte. Under pälsbytet utvecklas blodkärlen i huden och djuren tål inte längre vistelse i kallt vatten. Det anses vara anledningen till att de söker sig till ostörda platser - sälbådor. För att inte störa de stora ansamlingarna av gråsäl på sälbådor har ett sälskyddsområde inrättats - Karlbybådarna (ÅFS 15/98). Karlbybådorna hyser under pälsbytesperioden en betydande del av Östersjön gråsälar. 1.6 Situationen i grannregionerna Sälbeståndets storlek Gråsälen är en art som tidvis är väldigt aktiv och rör sig över stora områden. Det innebär stora problem då man skall göra beståndsuppskattningar. Bland Östersjöns länder förekommer olika inventeringsmetoder för gråsälen vilket leder till att inventeringsdata är svåra att sammanställa till en total siffra för östersjöbeståndet. Forskare har dock i stor utsträckning börjat samarbeta och från och med år 2000 finns gemensamma beståndsuppskattningar i Östersjön (se diagram). Antal Uppskattning av gråsälbeståndet i Östersjön Årtal Figur 5. Utvecklingen av gråsälsbeståndet i Östersjön år enligt utförda karteringar i form av räkning under pälsömsningstiden. 13

14 För att närmare åskådliggöra var sälarna uppehåller sig under pälsömsningsperioden har följande sammanställning från inventeringen år 2004 gjorts: Bottenviken och norra kvarken: Bottenhavet (utom Åland) 770 Sydvästra Finland inklusive Åland Finska viken 870 Estland Svenska sidan av norr om Gotland, upp till Bottenviken Sverige, söder om Gotland 245 Åland är ett viktigt område under pälsömsningen, vilket innebär att en beståndsinventering (räkning) under andra tider av året sannolikt skulle ge ett lägre antal sälar inom åländskt vattenområde. Det totala Östersjöbeståndet uppgår således till cirka st gråsälar. Denna tidsserie visar på en klar ökning över tid hos gråsälpopulationen i Östersjön. Det bör dock beaktas att denna ökning biologiskt sett är omöjlig med tanke på fekunditet och överlevnad utan förklaras åtminstone till en del av ökad inventeringserfarenhet samt fynd av nya platser där säl uppehåller sig. Bedömningarna om sälbeståndets storlek varierar dock beroende på vem som tillfrågas. Forskare vid Fiskeriverket i Sverige uppger en siffra på ca djur medan branschorganisationen anser att siffran troligen är avsevärt högre och torde ligga mellan och djur utgående från att inventeringarna görs på ett sådant sätt att endast djur som ligger uppe på land beaktas. Bild 5. Grsälshona med kut. Jakt och nyttjande av sälen som resurs I Sverige beviljades det år 2005 totalt 170 licenser för skyddsjakt. Jakten får bedrivas under tiden 16 april 31 december, dock så att man under perioden får fälla endast hälften av antalet beviljade licenser. Närmare information finns på 14

15 Närmare uppgifter om jakt av säl, nyttjande etc för övriga Östersjöländer saknas men kan antas vara ringa på grund av sälbeståndets geografiska fördelning med tyngdpunkt på norra Östersjön och kusterna i Sverige och Finland. Skyddsåtgärder Länderna kring Östersjön följer HELCOMs rekommendationer om att inte bedriva jakt på gråsäl annat än som skyddsjakt i fiskevatten som har problem med säl. HELCOMs rekommendationer är under omprövning på grund av den ökande stammen av gråsäl. Länderna kring Östersjön har inrättat sälskyddsområden som omfattar viktigare bådor och skär för pälsbyte och för kutning. I Finland finns 7 sådana områden. Inom sälskyddsområdena är tillträdet begränsat. Fisket Fiskets struktur och utveckling i grannregionerna, främst Sverige och Finland, följer med vissa undantag i stort sett samma mönster som för Ålands del. Laxfisket med drivnät har relativt sett varit av mindre betydelse i dessa områden och man har även kvar ett betydande havsfiske av strömming (Finland) och torsk (Sverige). Det kustnära fisket har störst betydelse främst i Sverige och Finland medan det i övriga Östersjöländer på grund av kustens karaktär och avsaknaden av skärgård är av mindre betydelse och annan typ. Skador samt stöd och ersättningar Omfattningen av sälskadorna varierar kraftigt i de övriga Östersjöländerna men är i regel av ringa betydelse i de södra delarna av Östersjön som en naturlig följd av att beståndet av gråsäl är koncentrerat till de norra delarna. Skador förekommer i Estland och Lettland men är där veterligen mindre än för Åland. Skadornas omfattning i grannregionerna har inte i detalj utretts inom ramen för arbetsgruppens arbete och det är i viss mån oklart om och i vilken mån tillförlitliga uppgifter finns tillgängliga. I stora delar av såväl Sverige som Finland bedöms sälskadorna utgöra ett stort och växande hot mot yrkesfiskets framtid, inkluderande främst det kustnära fisket med nät. Inom ramen för det ersättningssystem som finns i Sverige och delvis även Finland finns uppgifter om de ekonomiska förluster som sälen har beräknats medföra för yrkesfiskets del. I övriga delar av Finland kan stöd beviljas för att befrämja fiskerinäringen och förutsättningarna för denna. Detta görs i huvudsak inom ramen för det nationella strukturprogrammet för fiskerinäringen, som även innefattar landskapet Åland. Även nationella stödformer för fisket förekommer, vilka dock bör vara godkända av EUkommissionen. Inom ramen för programmet finns det möjlighet att erhålla stöd för investeringar i sälsäkra redskap. För detta har det reserverats ca 1,6 miljoner euro. Ansökningar för 250 ryssjor har inlämnats under år 2005 med en totalkostnad på ca 2,5 miljoner euro. Stödandelen uppgår till 70 % för den första ryssjan samt 50 % för följande. 15

16 Inom ramen för det nationella fiskeriförsäkringssystemet, vilket även tillämpas på Åland, kan yrkesfiskarna med hjälp av statligt stöd erhålla fördelaktiga försäkringar för bl.a. redskap, vilket i princip även ger rätt till ersättning för redskap som skadats av säl. Försäkringarna ersätter dock inte skador på fångsten. Försäkringssystemet framtid är osäkert och diskussioner pågår mellan kommissionen och riksmyndigheterna i Finland för att utreda om och i vilken mån de subventionerade försärkingarna är förenliga med regelverket för statliga stöd. Den finländska jaktlagen ( 87) ger möjlighet att utbetala sälskadeersättningar inom ramen för budgeterade medel. Ekonomisk kompensation har dock utbetalats endast en gång och som en engångsersättning för åren (se avsnitt 1.3.). En förordning utarbetades som grund för utbetalningen av ersättningarna (SFS nr 445/200). Ersättningssummorna baserades på en uppskattad skadeprocent för olika delområden (statistikrutor), fiskarter och fångstredskap. Utgående från detta samt de enskilda fiskarnas fångstansträngning (antal redskap * fångstdygn), enhetsfångsten i medeltal (kg/redskap) och medelpris i förstahandsled beräknades den totala fångstförlusten för de enskilda fiskarna. År 1997 uppskattades skadornas värde inom fisket uppgå till ca 0,6-1,5 miljoner euro (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet). Skadorna på fiskodlingarna beräknas uppgå till ett värde av ca 1 miljon euro. Ersättningar har beviljats åt de fiskare för vilka sälskadorna uppgick till minst 20 % av medelfångsten för åren och med en självrisk på 250 euro. Skadeprocenter har fastställts för lax, öring, sik, gös, strömming, abborre, gädda och lake samt separat för rev, ryssja samt nät och varierade från 0-70 %. Totalt reserverades i första omgången 1,7 miljoner euro i statsbudgeten för ersättning av sälskador, vilket senare har kompletterats med ytterligare 1,5 miljoner euro. Detta räckte dock inte till för att täcka den beräknade totala skadan som beräknades till 7,47 miljoner euro. I Sverige har sälskadorna ökat kraftigt sedan 1990-talet och gäller främst fisket med nät, ryssjor och fällor och främst för området norr om Stockholm. Skadeersättningar har utbetalats av Naturvårdsverket sedan år 1986, då det utbetalades ca 0,2 miljoner euro (2 Mkr). År 1997 beräknades skadorna på fisket till ca 2,2 miljoner euro (22 Mkr) och år 2000 till närmare 3 miljoner euro. Därtill uppskattas de indirekta förlusterna uppgå till ett värde på ca 1 miljon euro. Skadorna drabbar huvudsakligen fisket av lax, öring och sik med fasta redskap (1997: 70 % av skadorna, 35 % av värdet) samt sikfiske med nät. Den totala fångstförlusten år 1997 uppgick till ca 480 ton. Den högsta skadeprocenten var 38 % för sik/laxryssjor. Skadorna beräknas öka i stort sett i samma takt som beståndet av gråsäl eller ca 6,5 % per år (Naturvårdsverket, 2000) och uppgår sålunda i dagsläget till över 5 miljoner euro. För år 2005 har det reserverats 19,4 Mkr (2 milj. ) för både förebyggande åtgärder och ersättningar. Ersättningarna för sälskador administreras av länsstyrelserna, vilket medför att det är svårt att få en bra helhetsbild av praxis och beräkningsgrunder. Den faktiska skadan på fisket beräknas för tillfället uppgå till minst 50 miljoner SEK (ca 5 milj. euro). 16

17 De relativt omfattande undersökningar som gjorts visar att mörkertalet, den icke påvisbara skadan, för torskfisket var 7,4 gånger större än den synliga skadan. Den innebär, att den påvisade skadan var endast ca 14 % av den faktiska fångstförlusten. För gös och sik har ännu större dolda skador noterats synlig skada 4-13 % av faktisk skada. För fasta redskap har den totala skadan beräknats vara ca 60 % av totalfångsten den erhållna fångsten var sålunda ca 40 % av den möjliga. 1.7 Lagstiftning och internationella avtal, bestämmelser Internationella avtal och strategier Åland åläggs direkt eller indirekt som en del av Finland att följa ett flertal internationella avtal vars huvudsakliga mål är att skydda och stärka bestånden av säl i Östersjön. Dessa avtal har delvis implementerats i nationell lagstiftning. De länder som har ratificerat avtalen har politiskt förbundit sig att följa och förverkliga dessa avtal. Förvaltningen av sälbestånden i Östersjön är en för alla Östersjöstater gemensam angelägenhet även om situationen och förhållandena kan vara relativt olika i olika delar av Östersjön, t.ex. i avseende på fiskets karaktär och sälbeståndets storlek. Följande internationella avtal tillämpas för förvaltningen av sälen i Östersjön: Bernkonventionen (1979, i kraft 1982) Bernkonventionen från 1982 reglerar bevarandet av arter och deras livsmiljöer. Gråsälen är upptagen i konventionens som skyddade djurarter i bilaga III. Bonnkonventionen (1979, ratificerat 1983) Skyddet för flyttande arter och deras rast- och övervintringslokaler regleras i Bonnkonventionen. Gråsälen i Östersjön omfattas av konventionens bilaga II, dvs bevarandet skall säkras genom internationella överrenskommelser. Konventionen om bevarande av biologisk mångfald (1992) Habitatdirektivet Enligt EU:s direktiv för bevarandet av livsmiljöer samt vilda djur och växter skall för gråsälen särskilda bevarandeområden utses. En exploatering får inte vara oförenlig med en gynnsam bevarandestatus för gråsäl. Helsingforskonventionen om skydd för Östersjöns marina miljö (Helsingforsavtalet, HELCOM, 1974, i kraft 1980) Förvaltningen av gråsäl delas av samtliga Östersjöstater och sker med beaktande av HELCOMs rekommendationer från Rekommendationerna därefter ändrats så att gråsäl får jagas för vetenskapliga undersökningar. Med det ökande beståndet gråsäl kommer rekommendationerna snart ändras så att säljakt blir tillåten om den sker reglerat och i områden där den förorsakar stor skada på fisket. EU:s havsstrategi (2002) EU:s strategi för hållbar utveckling (2001) EU:s strategi om biologisk mångfald (1988) 17

18 Lagstiftning EU Habitatdirektivet Ramdirektivet för vatten (2000/60) Drivgarnsförbudet Nationella strategier Skyddsprogrammet för Östersjön Biodiversitetsprogrammet Nationell lagstiftning Jaktlagen (615/1993 och förordningen (666/1993 Förordningen om sälskyddsområden (736/2001) Åländsk lagstiftning Gråsälen blev i praktiken fredad år 1982 eftersom ingen jakttid kungjordes under perioden , år 1985 totalfredades arten. Gråsälen är fredad enligt 2 landskapsförordning (1998:113) om naturvård, d.v.s. med undantag av de djurarter som är föremål för jakt enligt jaktlagstiftningen är samtliga vilda däggdjur ständigt fridlysta. Den nya jaktlagen som trädde i kraft (ÅFS 77/2005) medför enligt 13, att man för att förhindra skada får döda och behålla gråsäl som kommit in i en fiskodling detta trots att gråsälen ständigt är fridlyst. Detta gäller även oberoende av om jakträtten tillkommer någon annan och även om arten då är fridlyst och jakt inte får bedrivas där. Djur som åtkommits med stöd av 31 får dock inte hållas till salu. Landskapsregeringen har givit ett generellt tillstånd till yrkesfiskare att tillvarata och behålla sälar som påträffas i fiskeredskap utlagda inom landskapet. Säl som fastnat i fiskeredskap och är i levande tillstånd får avlivas och behållas för egen del om djuret är så skadat eller i sådant tillstånd att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas. Landskapsregeringen har möjlighet med stöd av 28 och 29 jaktlagen för landskapet Åland (ÅFS 31/1985) bevilja tillstånd att döda eller fånga fridlyst vilt för vetenskapligt eller annat godtagbart ändamål, samt om en art inom en region blivit för talrik eller visar sig skadlig kan landskapsregeringen medge undantag från bestämmelserna om fredning. Enligt LL om naturvård 14 är med undantag av de djurarter som är föremål för jakt enligt jaktlagstiftningen ständigt fridlysta. Gråsälen är således fridlyst hela året med undantag för skyddsjakt som kan medges enligt jaktvårdslagstiftning. Till skillnad från vikaren har gråsälen inte definierats som en särskilt skyddsvärd art enligt LL om naturvård. 18

19 2. Utvecklingsmöjligheter och åtgärder Vare sig sälen eller människan har någon automatisk förtur eller prioritet då det gäller nyttjandet av naturresurserna i form av fiskbestånd eller att vistas i havet längs våra kuster och i skärgården. Därmed är det ett självklart faktum, att man måste lära sig samexistera, leva med varandra parallellt och i balans på ett sätt som tryggar både sälbeståndens fortlevnad och existensrätt och yrkesfiskarnas utkomstmöjligheter. Människan är den av dessa bägge parter som medvetet kan planera och utveckla sin egen verksamhet utgående från de rådande verksamhetsförutsättningarna och därmed även har ansvar för att göra det på ett acceptabelt och i alla avseenden hållbart sätt. Samtidigt är sälen även en förnyelsebar naturresurs som dels har ett egenvärde men även bör kunna nyttjas på ett förnuftigt sätt och inte endast ses som ett problem eller ett skadedjur. Möjligheterna till en fredlig samexistens mellan sälen och fiskerinäringen och ett ökat mervärde av sälen som resurs förutsätter sannolikt en kombination av olika åtgärder. 2.1 Gråsälen i framtidens Östersjö Gråsälen utgör en del av Östersjöns naturliga fauna. Ett livskraftigt bestånd bör ses som en rikedom och en tillgång som måste bevaras. Ett livskraftigt sälbestånd, beaktande att det är en topp-predator, är även ett tecken på att människan bedriver sina aktiviteter på ett hållbart sätt i avseende på bl.a. utsläpp av miljögifter som anrikas i näringskedjan med risk för allvarliga störningar av ekosystemet. I dagsläget förefaller beståndet som helhet vara livskraftigt och med tydliga tecken på ett märkbart förbättrat hälsotillstånd och en normaliserad reproduktion, speciellt i de norra delarna av Östersjön. Det finns dock fortfarande regioner i Östersjön där gråsälen fortfarande är sällsynt och ses som utrotningshotad. Man kan och bör i det sammanhanget fråga sig om det finns realistiska förutsättningar att ha ett tätare bestånd i alla delar av Östersjön, är det ett mål som kan eller bör uppnås? Det finns även ett flertal hotfaktorer som bör beaktas då man bedömer den framtida beståndsutvecklingen och möjligheterna att beskatta beståndet. Det är idag svårt att avgöra hur stor populationen minst skall vara för att den skall tåla ökad exponering för nya miljögifter och sjukdomsutbrott. Begränsas gråsälsbeståndet genom jakt och bifångst så att den totala populationen är relativt sett liten är det av vikt att insamla uppgifter om sälens aktuella fertilitet och hälsotillstånd och Åland bör i sådana fall bidra till att skjutna sälar obduceras i tillräckligt antal. Målsättning för antal sälar i Östersjön och hur avvägningen skall ske mot fiskerinäringens önskemål avgörs i stort genom politiska överväganden inom bl.a. HELCOM. Hur Åland sedan genomför denna politik är upp till Åland. I avvaktan på besked om detta bör jakten som idag är skyddsjakt ha en sådan omfattning att populationen inte minskar, men samtidigt vara så omfattande att sälar som söker sig till fiskebragder i inner- och mellanskärdgård påverkas. Den åländska beskattning genom 19

20 skyddsjakt, och framledes också förmodligen genom jakt, bör således till viss del avvägas med den avskjutning som sker i övrigt i Östersjön. Gråsälarna är förhållandevis långlivade och de kan kuta upp till 40-års ålder. Trots en relativt låg fekunditet har historiskt sett gråsälen tålt ett relativt stort jaktuttag. 2.2 Förebyggande åtgärder inom fisket Utgående från målsättningen ovan om en fredlig samexistens mellan fiskerinäringen och sälen bör åtgärderna inom fisket inriktas på att: a) sälen och fisket/bragderna så långt som möjligt inte finns inom samma område i någon större utsträckning eller vid samma tidpunkt, b) fiskfångsterna är otillgängliga för sälen. Det gäller sålunda att förebygga skador på fångst och redskap. Det är en utmaning för fiskerinäringen eftersom vardera strävar efter att vistas där fisktillgången är god. En minskning av sälbeståndet genom ökad avskjutning i sådan omfattning att det i märkbar utsträckning minskar skadorna på fisket bedöms i dagsläget inte vara en realistisk eller hållbar lösning. En bidragande orsak till att konflikterna har ökat bedöms från fiskarhåll vara att sälen numera vistas även i områden som inte anses vara dess naturliga biotop. Gråsälen förekommer och vistas numera även i mellan- och innerskärgården istället för längre ut till havs. Orsakerna till detta kan vara flera; - är sälbeståndet i ytterskärgården för stort i förhållande till födotillgången, - har födotillgången förändrats (vilken bytesfisk föredrar sälen), - finns det andra faktorer (trafik, andra störande faktorer) som gör att sälen flyttar inomskärs, - har sälen ändrat beteende sålunda att den blivit oskygg och föredrar de den lättare tillgången till föda som fiskeredskapen erbjuder? På kort sikt och med det faktaunderlag som finns tillgängligt kan dessa eventuella orsaker eventuellt och i första hand åtgärdas genom att via utökad jakt inomskärs skrämma sälen längre ut, genom olika tekniska hjälpmedel skrämma bort sälen från redskapen eller enligt alternativ b) ovan utveckla redskapen på ett sådant sätt att fångsten blir otillgänglig för sälen. Skadorna kan eventuellt även minskas i viss mån genom att näten vittjas oftare. Utveckling av fiskeredskapen har redan påbörjats i framför allt Sverige inom ramen för olika projekt. En typ av fasta redskap (Push-Up, PU- eller pontonfälla/ryssja) har utvecklats och utprovning av dessa pågår såväl i Sverige och Finland som på Åland. 20

21 Bild 6. Pontonfälla i Bertbyvik, som vittjas med lätthet med hjälp av tryckluftspontoner som lyfter fällan till ytan för tömning (Foto: Olof Karlsson) De preliminära resultaten är delvis lovande, men kräver sannolikt ännu relativt lång tid för att hitta lämpliga fångstplatser och modifiera redskapet till de lokala förhållandena och den huvudsakliga fångstarten. På Åland saknas i modern tid traditioner för fiske med fällor, delvis som en följd av att våra vattenområden till stora delar har bedömts som olämpliga (djupa, exponerade, starka strömmar). Fiske med traditionella ryssjor för strömming och fjällfisk har dock använts och används fortfarande i viss utsträckning. Utveckling av dessa och liknande passiva redskap kan erbjuda en möjlighet att minska sälskadorna. Användningen av fasta redskap begränsas även av att de i dagens läge snabbt smutsas ner av alger som försämrar fångsten och kräver tidskrävande rengöring med jämna mellanrum. Det är tveksamt om näringen har de resurser och möjligheter som krävs för att utveckla nya redskap, samtidigt som man är beroende av ett kontinuerligt fiske som utkomstkälla. Det är även tveksamt om olika former av passiva redskap eller nya aktiva fiskeformer kan tas i bruk i sådan omfattning att de kan ersätta traditionellt nätfiske. Redskapen är i många fall dyra i anskaffning och därmed inte ett realistiskt alternativ för småskaligt binäringsfiske. Beträffande skrämselutrustning finns det några alternativa typer tillgängliga på marknaden, vilka huvudsakligen har utprovats och använts vid fiskodlingar. Erfarenheterna varierar starkt och tyder på att effekten tidvis kan vara obetydlig och att sälen vänjer sig vid dem. De har relativt liten räckvidd och kräver konstant elförsörjning av tillräckligt hög spänning vilket begränsar användningsmöjligheterna inom fisket med t.ex. nät. Ytterligare utveckling av dessa kan på sikt eventuellt även erbjuda en partiell lösning för fisket med nät. Man har även i viss utsträckning utprovat och använt sig av skyddsnät och/eller fångstnät som kan erbjuda möjlighet att delvis skydda fiskeområden och på ett skonsamt sätt fånga säl som vistas i närheten av redskapen och specialiserat sig på att fisk från dessa. 21

22 Branschorganisationen Ålands Fiskare rf genomförde år 2005 en enkät till fiskarkåren där dessa ombads ge sina synpunkter rörande möjligheterna att minska sälskadorna på fisket. Följande svar och förslag fanns med i svaren: Vad föreslår du att man skulle kunna göra för att minska sälskadorna Jaga mera säl Fri Jakt Beroende på var man fiskar kan fällor vara ganska effektiva. I övrigt borde mera säl få skjutas. T.ex Allmän jakt under en viss tid. ( Gäller samtliga som har jaktkort på Åland.) Skjuta bort alla sälar Avlöna jägare som skjuter säl Det finns inte sälsäkra laxnät. Det finns inte sälsäkra skötar eller nät. Fällor finns, till det behövs anpassade båtar för utsättning och vittjning. Vi har troligtvis inte någon bra plats för sådana fällor i vår kommun. Minst 4 fällor krävs för lönsamhet Det vet du nog. En bomb på alla hällar där det ligger 1000 tals säl och så har vi ju våra nya sälnät Avrättning av säl. Gratis patroner och vapen Man måste med alla medel frå bort sälarna från inner och mellanskärgård. Någon borde prova fiska strömming med storryssja, som man skyddar med stormaskiga nät. Långrevsfiske efter abborre. Prisstöd för ekologiska produkter Vet ej, fri jakt kanske Skjut bort dem från Lumparn Man borde utveckla redskapen med hjälp av bra konsulter Har inte fått några sälskador. Kunde tänka mig att ha näten ute kortare tid ifall det skulle uppenbara sig. Ordentlig ersättning vid avskjutning= Skottpeng och fri jakt året runt. Sälsäkra fällor, lägga sälnät bredvid näten. Vet ej. Jag har nästan upphört att ha nät ute på grund av sälskador. Endast dagläggning 1-4 timmar. Försökte sommaren 2003 fiska även natt men omöjligt på grund av säl. Inför skottpeng och fri jakt på säl som de va förr. Nya fiskemetoder är svårt, då vattenägarna dikterar allt. Jag skulle ha svårt att få lov att sätta ut en fälla. Många bra fiskevatten är orörda och inte så säldrabbade. Större möjligheter att arrendera Sluta helt med fiske En viss frustration kan ses inom fiskarkåren, och de är i princip ganska samstämmiga gällande förslagen till åtgärder. Denna reaktion kan tyckas vara överdriven, men är samtidigt även ett tecken på att problemen upplevs som akuta och stora. Sälen äter idag upp lönsamheten inom de flesta typer av fiske, och idéerna om vad man ska göra åt det är i första hand inriktade på att minimera sälbeståndet genom utökad jakt, speciellt inomskärs. Människan är dock av naturen anpassningsbar, och det vanliga fisket har också anpassat sig för att kunna bedrivas så sälsäkert som möjligt. Framförallt har man anpassat tiden näten ligger i vattnen och fiskeplatserna för att minimera andelen sälskador. 22

23 Möjlighet att använda sälsäkra redskap Ja Nej Inget svar Jag har anpassat fisket, fungerar bra 2 7,1 % 26 92,9 % 0 0,0 % Jag har anpassat fisket, fungerar lite 19 67,9 % 9 32,1 % 0 0,0 % Jag har anpassat fisket, fungerar inte alls 1 3,6 % 27 96,4 % 0 0,0 % Jag är intresserad av att börja använda sälsäkra fällor 12 42,9 % 16 57,1 % 0 0,0 % Jag är intresserad av att börja använda andra aktiva metoder 9 32,1 % 19 67,9 % 0 0,0 % Jag har inte möjlighet att använda andra metoder 10 35,7 % 18 64,3 % 0 0,0 % 2.3 Förebyggande åtgärder inom vattenbruket För vattenbrukets del bedöms det finnas något bättre möjligheter att förebygga skador än för yrkesfiskets del, främst genom en kombination av skrämselapparatur, skyddsnät runt odlingskassarna samt nätkassar av kraftigare material. De skadeförebyggande åtgärderna innebär dock en betydande merkostnad samt merarbete. Inom ramen för det nuvarande strukturprogrammet samt sannolikt även följande programperiod finns det möjlighet att erhålla investeringsstöd för detta ändamål (30-40 % stödandel). Även om det finns vissa möjligheter att förebygga synliga skador finns det även för denna del av fiskerinäringen ett mörkertal i form av skrämsel- och stresseffekter som sälen förorsakar genom att visats runt och i närheten av odlingskassarna, vilket ger försämrad tillväxt och risk för sjukdomssmitta och -utbrott. Eftersom fiskodlingsverksamheten är tillståndspliktig finns det inte möjligheter för företagen att fritt välja odlingsplats utgående från en strävan att placera odlingarna i områden med mindre säl och därmed minimera skadeeffekterna. Det finns även en viss risk för att förekomsten av säl i odlingarna har en koppling till förekomsten och spridningen av fisksjukdomar i odlingarna men detta har inte kunnat bestyrkas vetenskapligt. 2.4 Jaktmöjligheter, sälen som resurs Jakt Säljakt har sedan 1970-talet i stora befolkningsgrupper i västvärlden blivit en symbol för människans rovdrift genom jakt samt onödiga användning av päls och djurfetter. Bidragande till detta var den storskaliga jakten med helikopter under och 80-talen bedrevs främst av kanadensiska och norska jägare i nordliga och sydliga vatten i världshaven. Den mer småskaliga jakten som bedrivits av lokalbefolkningar kom också att uppfattas som rovdrift och inhuman. Urbefolkningar så som inuiter jagar numera säl för husbehov men pga gifter avråds befolkningen från stor konsumtion. Det är därför känsligt att införa jakt på säl och marknadsföra åländsk kulturhistoria genom införandet av "kulturjakt". Säljakt som levande kulturhistorisk företeelse och produkter 23