Minnesanteckningar från möte för Barn- och Ungdomsrådet (BUR) den 19 oktober 2005

Transkript

1 Birgitta Larsson Ledningsstaben Minnesanteckningar från möte för Barn- och Ungdomsrådet (BUR) den 19 oktober 2005 Närvarande: Förhindrade: Friederike Gerlach (mp) Inger Clasinder (fp) Lisbeth Forsberg (kd) Martin Tollén (s) Michael Cornell (c) Siv Clasén (fp) Torbjörn Holmqvist (s) Ylva Forsberg (v) Pernilla Persson (s) Närvarande tjänsteman: Birgitta Larsson Plats: Landstingshuset 1. Godkännande av dagordning och minnesanteckningar Martin Tollén hälsade samtliga välkomna till Barn- och ungdomsrådets möte. Dagordningen och minnesanteckningarna från föregående möte godkändes. 2. Höstens konferens den 9 november Programmet för konferensen Mötet med barn och unga inom hälso- och sjukvården delades ut och diskuterades. Följande ansvarsfördelning gjordes: Registrering: Ylva Forsberg, Michael Cornell och Siwe Clasén Tema 1 Torbjörn Holmqvist Tema 2 Inger Clasinder och Friederike Gerlach Tema 3 - Martin Tollén och Ylva Forsberg Lisbet Forsberg anmälde att hon p g a resa inte kan delta i konferensen. Birgitta Larsson tar kontakt med Informationscentrum för massmediainformation. Antalet anmälda är f n drygt 175, vilket överstiger förväntningarna. 1

2 3. Rapport från mötet med de politiska ungdomsförbunden den 28 september Martin Tollén informerade om mötet med de politiska ungdomsförbunden på temat Det offentliga åtagandets gräns. Drygt 20 personer deltog i mötet. Vid mötet informerade Martin Tollén om barn- och ungdomsrådets uppgift samt syfte med mötet. Därefter beskrev Per Carlsson, Prioriteringscentrum arbetet med prioriteringar och diskussion följde. Av bilaga 1 Det offentliga åtagandets gräns framgår de frågeställningar som de politiska ungdomsförbunden föreslås diskutera och ta ställning till. Återrapportering av ungdomsförbundens ställningstagande planeras ske vid Landstingsfullmäktiges möte i januari eller februari Utveckling av verktygslådan rapportering från arbetsgruppen Ylva Forsberg delade ut och informerade om verktygslådan. Förslaget bör språkligt justeras något ytterligare. Birgitta Larsson fick i uppgift att slutföra arbetet med verktygslådan genom att justera materialet, komplettera med studiesatsningen Leva Livet samt ordna med en ny lay-out. Om möjligt bör verktygslådan vara klar till konferensen så att den kan delas ut till deltagarna. Barn- och ungdomsrådet beslutade att ställa sig bakom förslaget till verktygslåda för implementering av ett barn- och ungdomsperspektiv inom landstinget. Verktygslådans användningsområden bör diskuteras ytterligare. 5. Uppföljning av barn- och ungdomsperspektivet Barn- och ungdomsrådet kan till Landstingsstyrelsen hemställa om bidrag till genomförandet av en enkätundersökning under 2006 som bl a omfattar implementeringen av FN:s barnkonvention inom landstinget och hur rådet har uppfyllt sitt uppdrag. Birgitta Larsson fick i uppgift att påbörja planeringen av arbetet. Frågan tas upp på nytt vid nästa möte. 6. Utgångsläget inför verksamhetsplaneringen 2006 Martin Tollén informerade om utgångsläget för nästa års arbete är denna mandatperiods sista år vilket begränsar förutsättningarna för långsiktiga åtgärder. Enligt Martin bör arbetet därför främst koncentreras på att slutföra pågående åtgärder. Verksamhetsplanens styrkortsstruktur bör renodlas i 2006 års plan. Följande föreslogs ingå i nästa års verksamhetsplan: Enkätuppföljning av rådets arbete och landstingets barnperspektiv Verktygslådan - användningsområden Fortsatt dialog med de politiska ungdomsförbunden 2

3 7. Kurser och konferenser 8. Övriga frågor 9. Nästa möte Handikappade barns möjlighet till inflytande Statistik om barn och ungas hälsa Fortsatt dialog med förtroendemannagrupper och beredningar m fl Sammanställning av rådets arbete under mandatperioden Martin Tollén gör ett förslag till verksamhetsplan för 2006 som skickas ut till ledamöterna före nästa möte. Beslut om planen fattas vid kommande möte. Inga nya inbjudningar till kurser eller konferenser hade inkommit. Torbjörn Holmqvist informerade om att Ungdomsstyrelsen anordnar en konferens tillsammans med Motala kommun i Motala den 7 december som rör ungdomars situation och utanförskap. Rådets ledamöter inbjöds att delta. Intresse anmäls till Martin Tollén, varefter presidiet beslutar vem/vilka som får möjlighet att delta. Inga övriga frågor togs upp. Nästa möte blir den 5 december. Martin Tollén tackade ledamöterna för visat intresse och avslutade mötet. Vid minnesanteckningarna Birgitta Larsson 3

4 Bilaga 1 Det offentliga åtagandets gräns Inom hälso- och sjukvården och inom välfärden i stort förs diskussioner om vad som ingår i det offentliga åtagandet och vad som är ett individuellt ansvar. Det är sällan som denna gränsdragning gjorts efter en konsekvent analys utan istället har enskilda frågor diskuterat var för sig. I takt med en allt mer öppen prioriteringsdiskussion kommer gränsdragningen för det offentliga ansvaret att synas tydligare. Därmed ökar också behovet av en diskussion och politisk debatt om var denna gräns ska dras och det är också en diskussion som kan komma att få än större betydelse på några års sikt. Detta är i hög grad en ideologisk fråga som inte enbart berör hälso- och sjukvården. Principerna som kommer till användning inom hälso- och sjukvården, för att bestämma vad som ingår i det offentliga åtagandet, kan också vara generellt tillämpbara för övrig välfärd. Detta är en av anledningarna till att Landstingets Barnoch Ungdomsråd vill höra de politiska ungdomsförbundens uppfattning om det offentliga åtagandets gräns. Frågan om det offentliga åtagandets gräns har inget svar som är rätt eller fel. Det kanske inte ens är så att frågan har något svar alls. Vi hoppas att denna process kan stimulera till givande resonemang där det just är resonemanget och problematiseringen som är en av de stora behållningarna. För att stödja er i det resonemanget kan ni om det passar er använda er av nedanstående frågor som ett stöd i processen. En grundläggande fråga i ett resonemang om var det offentliga åtagandets gräns går är naturligtvis om det överhuvudtaget finns en gräns - det vi har ett gemensamt ansvar för och det som vi har ett individuellt ansvar för. Varför tycker vi i så fall att det finns ett gemensamt ansvar för vissa frågor om vi nu tycker det? Ett exempel: mat är viktigt viktigare än sjukvård. Vilka är egenskaperna hos sjukvård respektive mat som gör att det ena tillhandahålls offentligt medan inte det andra görs det? På vilket sätt ska vi förhålla oss till livsstilsrelaterade vårdbehov? Det vill säga sjukdomar som beror på rökning, alkohol etc, men även sådant som beror på till exempel idrott och friluftsliv? Livsstilen kan påverkas på flera sätt: livsstilen kan ha lett till ohälsa, min livsstil kan vara sådan att jag anser mig ha behov av vissa insatser och min livsstil kan göra att jag inte kan tillgodogöra mig vården. Går det att definiera vilka vårdbehov eller vårdinsatser som bör ingå i det offentliga åtagandet och vilka som inte bör göra det? Finns det någon konsekvens i att glasögon egenfinansieras, men inte starroperationer och hörapparater, eller i att diabetiker ges gratis läkemedel medan andra sjukdomsgrupper inte har det? Är gränsen för det offentliga åtagandet statisk eller dynamisk? Kan vi hitta kriterier som gör att gränsen är fast för all framtid eller varierar gränsen då resurserna i samhället varierar? Givet att det finns en gräns för det offentliga åtagandet och man tvingas att välja vad som ska ingå, sammanfaller i så fall den gränsen med vad som ska finansieras offentligt och vad som ska finansieras privat? 4

5 På vilket sätt ska vi bestämma var gränsen för det offentliga åtagandet ska dras? Ska det ske genom politiska beslut eller på andra sätt? Vilken detaljeringsnivå ska besluten ha och bör gränsen redovisas öppet för medborgarna? Går det verkligen att besluta om en gräns för det offentliga åtagandet? Vad innebär det i praktiken? Finns det ett offentligt ansvar för att sådant som inte är ett gemensamt åtagande erbjuds? Ska sådant erbjudas exempelvis av landstinget eller ska det ske på en öppen marknad? Kan hälso- och sjukvård ges högre prioritet inom ramen för det offentliga åtagandet och därmed ta en större del av skatteintäkterna på andra områdens bekostnad? Vilka är i så fall dessa områden? En vård på dagens ambitionsnivå kommer vi att klara med oförändrat skatteuttag. Problemen gäller snarare de möjliga och troliga ambitionshöjningar som uppkommer i framtiden. Är det rimligt att skattefinansieringsgraden på sikt reduceras och den enskilde betalar mer av vården själv? Kan vården tillföras resurser i andra former än skatt? Finns det en skillnad mellan behov och efterfrågan? Vad är efterfråga? Vad är behov? Ofta framhålls att behov och efterfråga är olika saker finns det någon grund för det och vari består skillnaden? Om begreppen är utbytbara, hur motiverar ni det? Slutligen får ni gärna fundera över denna process som sådan. Upplever ni arbetsformen som meningsfull och bör den användas för fler frågor? Har ni något förslag på område som ni vill diskutera på detta sätt? På vilket sätt kan processen bli ännu bättre. Martin Tollén, ordförande för landstingets Barn- och Ungdomsråd 5