Fornlämningar i skogsbruket

Transkript

1 Meddelande nr 2012:05 Fornlämningar i skogsbruket Kompetensutveckling för ökad kulturmiljöhänsyn

2 2

3 Fornlämningar i skogsbruket Kompetensutveckling för ökad kulturmiljöhänsyn MEDDELANDE NR 2012:05 3

4 Meddelande nr 2012:05 Diarienummer Författare Jenny Ameziane, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Telefon , e-post jenny.ameziane@lansstyrelsen.se Referens Tomas Areslätt, Miljö- och samhällsbyggnadsavdelningen, Kulturmiljö mars 2012 Webbplats Omslag Marlin Johansson, Fotografiqa (bilden beskuren) Fotografier Marlin Johansson, Fotografiqa; Jörgen Gustafsson Jönköpings läns museum; Ulf Allvin och Peter Ask, Sveaskog samt Jenny Ameziane, Kjell Mohlin och Bengt J:son Ljung, Länsstyrelsen i Jönköpings län (bilder beskurna) ISSN ISRN LSTY-F-M 2012/05--SE Upplaga 70 exemplar Tryckt på Länsstyrelsen, Jönköping 2012 Miljö och återvinning Rapporten är tryckt på miljömärkt papper. Eventuellt omslaget består av PET-plast, kartong, bomullsväv och miljömärkt lim. Vid återvinning tas omslaget bort och sorteras som brännbart avfall, rapportsidorna sorteras som papper. Länsstyrelsen i Jönköpings län

5 Förord Länsstyrelsen i Jönköpings län har inom sin tillsyn enligt kulturminneslagen och i anslutning till uppföljningen av det regionala miljömålsarbetet funnit att behovet av kompetensutveckling om skogliga fornlämningar är fortsatt stort. Något som inte minst uppdagades vid skadeinventering efter skogsbrukets uppröjningar efter stormarna Gudrun och Per. Riksdagen har i olika sammanhang påtalat vikten av att samhällets alla aktörer genom olika informations- och utbildningsinsatser bidrar till att öka skogsbrukets kunskaper om och sprider förståelse för varför kulturmiljöer i skogsmark ska värnas och skyddas. Detta för att skapa en hållbar miljö inom miljökvalitetsmålet Levande skogar och uppnå målen inom strategin för hållbar mark- och vattenanvändning. Det övergripande syftet är att på sikt kunna minska skadorna på kulturmiljöer i skogsmark vid skogliga åtgärder. I syfte att minska antalet skador, som oftast inträffar på grund av okunskap hos markägare och skogsentreprenörer, sökte länsstyrelsen därför år 2009 stöd för ett hållbart skogsbruk från EU:s jordbruksfond, som administreras av Skogsstyrelsen. Tilldelade medel har gjort det möjligt att genomföra föreliggande projekt Kompetensutveckling ökad hänsyn till kulturmiljövärden i skogsbruket åren Projektet har genomförts i nära samarbete med de skogliga aktörerna. Responsen från de markägare och skogsbolag som deltagit i olika informations- och utbildningsinsatser är så goda att Länsstyrelsen i Jönköpings län kommer att söka en fördjupning och vidareutveckling tillsammans med Länsstyrelsen i Kronobergs län. Jönköping Annelie Johansson Tomas Areslätt Avdelningschef Miljö- och samhällsbyggnadsavdelningen Länsantikvarie 5

6 Innehållsförteckning Förord... 5 Sammanfattning Inledning EU-stöd för kompetenshöjande åtgärder Syfte och målgrupp Projektets mål Metod Skogsbruk och skogsägare i siffror Sysselsättning Skogsägare Skogen i backspegeln Regelverk och rutiner Skogsbruksåtgärd berör fast fornlämning Skydd och hänsyn för kulturmiljövärden Kulturminneslagen (KML) Skogsvårdslagen (SvL) Miljöbalken (MB) Skogslagstiftningen och skogspolitikens mål Polytax Nationella miljökvalitetsmål Certifieringen i skogsbruket Kulturvärden i skogen Skador på kulturmiljöer i skogsmark Skadeinventeringar Minska skador Förberedelser i projektet Referensgrupp Uppstart Nå målgrupperna...26 Kursmaterial Fältobjekt Kursernas utformning Faktablad Resultat För skogsbrukets yrkesverksamma Kursutvärderingar...33 För skogsägare Kursutvärderingar...36 Övriga aktiviteter

7 7. Samverkan Projektet i media Måluppfyllelse Diskussion Slutsatser Referenser Tryckta källor Propositioner Lagar och föreskrifter Källor på webben...54 Otryckta källor E-post Muntliga uppgifter Bilagor

8 Sammanfattning Skogsbruket är en av våra viktigaste näringar och skogen en resurs med stora ekonomiska, sociala och miljömässiga värden. Skogspolitikens mål är att produktion och miljö ska väga lika. Det ställer krav på ett hållbart skogsbruk där alla skogens värden beaktas. Kulturmiljöerna i skogen omfattas av miljökvalitetsmålet Levande skogar och av olika lagstiftningar. Skyddet för de fasta fornlämningarna regleras av kulturminneslagen, medan hänsynen till övriga kulturhistoriska lämningar om de är belägna i skogsmark omfattas av skogsvårdslagen 30. I Jönköpings län finns cirka fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar registrerade. Ungefär två tredjedelar av dem är belägna i skogsmark. Det kan leda till att skogsbrukets och kulturmiljöns intressen hamnar i konflikt. Nationella och regionala inventeringar av skogsbrukets påverkan på kulturmiljön visar att trots informationsinsatser, natur- och kulturmiljöutbildningar och certifieringskrav har skogsbrukets negativa påverkan på kulturmiljön varit fortsatt hög. Länsstyrelsen i Jönköpings län har därför under bedrivit projektet Kompetensutveckling ökad hänsyn till kulturmiljövärden i skogsbruket. Syftet med projektet har varit att utbilda skogsägare och yrkesverksamma inom skogsbruket i kulturmiljöhänsyn och uppnå: Ökad kunskap om gällande regelverk och riktlinjer inom kulturmiljövården Ökad förståelse för behovet av skydd, bevarande och skötsel av skogsmarkens fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar Minskat antal skador på fasta fornlämningar och fornlämningsområden i samband med skogsbruksåtgärder Ökat samarbete mellan skogsägare, skogsbolag och myndigheter Kurser och andra utbildningsinsatser inom projektet har innehållit både teoretiska och praktiska moment. Fokus har varit kulturmiljön under hela skogens omloppstid och på vilka sätt man kan underlätta för den utförare som kommer efter i skogsbrukskedjan. Totalt har över personer har nåtts genom projektet: personer under 43 dagar med kurser och andra utbildningsinsatser personer under 3 dagars medverkan på SkogsElmia personer under 4 dagars medverkan på andra arrangemang Under projektets gång har konstaterats att det finns många bakomliggande orsaker till varför kulturmiljöer i skogsbruket utsätts för skador och negativ påverkan: Otydliga traktdirektiv Bristande kommunikation Tidspress och ekonomiska aspekter 8

9 Fornminnesregistret används inte fullt ut av de skogliga aktörerna Attityd att kulturarvet inte är så viktigt Bristande kunskap om lagstiftning och ansvar hos en del aktörer Skiftande kunskapsunderlag om fornlämningsbild i länen Länsstyrelsernas villkor ser olika ut Länsstyrelsernas resurser är begränsade Inga kännbara konsekvenser för den som bryter mot regelverket För att komma till rätta med problematiken och uppnå en fullgod hänsyn till kulturmiljöerna i skogsbruket krävs att både skogsbruk och myndigheter samverkar. Skogsbruket måste se över sina rutiner och åtgärda interna brister och med fördel ha egna anställda kulturmiljöspecialister medan ansvaret för de mer övergripande frågorna vilar på myndigheterna. Framgångsfaktorer är förebyggande arbete, fortsatt dialog mellan kulturmiljövården och skogsbruket, utveckling av skonsammare metoder och parternas engagemang i frågan. Slutligen kan konstateras att projektet har fått ett positivt mottagande och att några av de viktigaste effekterna är: - Målgruppernas ökade medvetenhet om kulturmiljöernas värde - Förbättrad dialog mellan länsstyrelsen och skogsbrukets aktörer - Öppning för fortsatt samverkan med skogsbrukets aktörer Projektet har till största delen ägt rum inom Jönköpings län Lantmäteriet. 9

10 1. Inledning Länsstyrelsen i Jönköpings län har under drivit projektet Kompetensutveckling ökad hänsyn till kulturmiljövärden i skogsbruket. Över skogsägare och yrkesverksamma inom skogsbruket har nåtts genom kurser och utbildningsdagar. Länsstyrelsen har även medverkat på mässor och skogsdagar, och totalt nått drygt personer. Projektet har sin utgångspunkt i de senaste årens nationella och regionala inventeringar som visar att skogsbrukets påverkan på kulturarvet är oförändrat hög. Länsstyrelsen sökte därför medel från EU:s landsbygdsprogram för att höja kompetensen om aktuell lagstiftning och kulturmiljöhänsyn i fält hos både yrkesverksamma inom skogsbruket och skogsägare. Målet är att skogens kulturarv ska kunna bevaras för kommande generationer. EU-stöd för kompetenshöjande åtgärder Inom EU:s landsbygdsprogram för perioden finns stöd för att stimulera landsbygdsutveckling, miljö och hållbar utveckling. Landsbygdsprogrammet finansieras av Sverige och EU. Skogen är en viktig resurs för att hålla den svenska landsbygden levande och konkurrenskraftig. Stöd för kompetensutveckling för ett hållbart skogsbruk är en del av landsbygdsprogrammet som Skogsstyrelsen ansvarar för. Därifrån har projektmedel sökts. Krav är att aktiviteter och deltagare registreras i KOMPIS (e-tjänst för kompetensutvecklingsinsatser inom landsbygdsprogrammet) på Jordbruksverkets webbsida, att EU:s logga finns på alla trycksaker som tas fram samt att en slutrapport skickas till Skogsstyrelsen för publicering i en databas på Jordbruksverkets webbplats. Syfte och målgrupp Projektets syfte har varit att genom information och utbildning öka kunskapen om och sprida förståelse för varför kulturmiljöer i skogsmark ska värnas och skyddas. Övergripande syfte är att på sikt minska skador på kulturmiljöer i skogsmark vid skogliga åtgärder. I projektplanen var fastighetsägare med skogsinnehav, maskinförare inom små och medelstora skogsföretag och entreprenörer med uppdrag inom skogsbruket huvudmålgrupper (övriga målgrupper var maskinleverantörer, media och allmänhet). Ett tydligt traktdirektiv och att föregående utförare har gjort ett bra förarbete är dock förutsättningar för att maskinföraren ska kunna utföra sin del av arbetet på ett bra sätt. Därför kom fokus tidigt i projektet att läggas på hela kedjan av skogsbrukets aktörer och hur man kan förenkla för nästa led i skogsbrukskedjan. De huvudsakliga målgrupperna utökades därför till att omfatta skogsägare och skogsbrukets yrkesverksamma. 10

11 Projektets mål Projektets mål har varit att uppnå: Ökad kunskap om gällande regelverk och riktlinjer inom kulturmiljövården Ökad förståelse för behovet av skydd, bevarande och skötsel av skogsmarkens fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar Minskat antal skador på fasta fornlämningar och fornlämningsområden i samband med skogsbruksåtgärder Ökat samarbete mellan skogsägare, skogsbolag och myndigheter Metod Information om kulturmiljöhänsyn har förmedlats genom kurser riktade både till yrkesverksamma inom skogsbruket och till skogsägare. Ursprungligen var målet att nå 500 deltagare genom 5 stora seminarier. Seminariedeltagare skulle sedan kunna anmäla sig till fördjupande kurser (16 tillfällen à cirka 30 personer) och praktiska övningar (16 tillfällen à cirka 30 personer). Totalt ca personer, varav ett stort antal skulle kunna utgöras av samma fysiska person. Men efter samtal med representanter för skogsägare och skogsbrukets yrkesverksamma bedömdes det vara svårt att nå deltagare med ett detta koncept. Därför omformades utbildningarna på ett tidigt stadium till att omfatta endast endagskurser med ett kort teoripass och ett längre fältpass med praktiska övningar. En reviderad projektplan skickades till Skogsstyrelsen och godkändes (Skogsstyrelsen, journalnummer ). Utbildningarnas innehåll överensstämde med ursprunglig projektplan, men i komprimerad form. Seminarierna utgick. Andra utbildningsdagar samt medverkan på mässor och övriga arenor ingick också som aktiviteter. Typ av aktivitet Antal Deltagare 1 Seminarium Kurs Praktiska övningar Medverkan på övriga arenor Ej specificerat Ej specificerat Summa Deltagarmål enligt ursprunglig projektplan. Innehåll: Miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmål 3 Kulturminneslagen och Skogsvårdslagen 30 Fornlämningsbegreppet 11

12 Fornminnesregistret (FMIS 1 )/Fornsök Skog & Historia-inventeringen Tillståndsansökan Avverknings- och markberedningsplanering Produktivt skogsbruk med ökat hänsynstagande Identifiera fornlämningar i fält Exempel på hänsynstagande, skötsel och skador Förutom egna kurser har länsstyrelsen även haft som målsättning att medverka på kurser och utbildningsdagar arrangerade av till exempel skogliga företag och Skogsstyrelsen samt SkogsElmia 2011, andra mässor och skogsdagar. Arkeolog Jenny Ameziane anställdes som projektledare, med uppgift att anordna, koordinera och genomföra kurser, producera information och rapport. Projektstart planerades till januari 2010, men blev uppskjuten till maj 2010 eftersom ansökan beviljades först vid årsskiftet 2009/2010. Kursverksamheten krävde noggrann planering i fält. Hösten 2010 var förberedelserna klara så att kursverksamheten kunde inledas. En förutsättning är dock barmarksförhållanden varför perioden april till oktober är den del av året då kurser kan hållas. Förseningar i projektets inledning innebar att nästan en hel fältsäsong tappades, men genom en intensiv programverksamhet under 2011 har målen ändå nåtts. 1 FMIS står för Riksantikvarieämbetets digitala Fornminnesinformationssystem som nås genom söktjänsten Fornsök 12

13 2. Skogsbruk och skogsägare i siffror Ungefär 68 % av landytan i Jönköpings län utgörs av skogsmark. Näringslivet i länet kretsar till stor del kring trä med allt från skogsbruk till sågverksindustrier, snickerier, möbel- och trähustillverkning. Sysselsättning Under 2010 sysselsatte skogsbruket och skogsindustrin personer i hela landet. Av dessa var skogsentreprenörer 2 sysselsatta i skogsarbete (Skogsstatistisk årsbok 2011 tabell 3.3a, 12.2). Statistik över antalet sysselsatta på regional nivå är dock svårare att få fram eftersom skogsbrukets yrkesverksamma ofta arbetar över större geografiska områden. Skogsbruk Trävaruindustri Massa- pappers- och Alla branscher pappindustri Totalt Andel Totalt Andel Totalt Andel Samtliga kvinnor kvinnor kvinnor % % % Antal sysselsatta inom skogsbruk och skogsindustri på nationell nivå under 2010 (Skogsstatistisk årsbok 2011, se tabell 12.2). Skogsägare I Jönköpings län fanns det skogsägare och brukningsenheter under Skogsägare Brukningsenheter Antal män Antal kvinnor Totalt Utboägda Delvis utboägda Närboägda Totalt (38 %) Antal skogsägare och brukningsenheter i Jönköpings län (Skogsstatistisk årsbok 2011, se tabell 2.3). Av det skogliga arbetet utförde skogsägarna i det självverksamma småskogsbruket 60 % av röjningsarbetet och 44 % av planteringarna. Motsvarande siffror för gallring var 17 %, markberedning 6 % och föryngringsavverkning 5 % (Skogsstatistisk årsbok 2011, tabell 12.10). Skogen i backspegeln Historiskt sett har skogen varit en av länets mest betydelsefulla resurser, men träråvaran har använts på olika sätt i länets västra och östra del. I väster (Jönköping, Vaggeryd, Värnamo, Gnosjö, Gislaved, Habo och Mullsjö kommuner) har skogen framför allt nyttjats som råmaterial för tillverkning av träkol till järnframställning. I Tabergsområdet utanför Jönkö- 2 Inklusive ägare, familjemedlemmar och anställda. Mindre än 4 % av dem var kvinnor. 13

14 ping framställdes järn på lågteknisk väg redan under tal. Produktionen var redan då ansenlig. Under 1400-talets slut etablerades den första masugnen och järnframställningen blev allt mer omfattande. Men först under bergslagens inrättande under tidigt 1600-tal blev Tabergsjärnet en storskalig produkt. För detta krävdes en omfattande träkolsproduktion och skog blev en bristvara i järnbruksområdena. Förädlingen av Tabergsjärnet skedde sedan i någon av bygdens alla metallindustrier. I länets västra del var skogen, järnet, vattenkraften och inte minst den riksbekanta Gnosjöandan förutsättning för den industriutveckling och det småföretagande som än idag präglar bygden (Willstrand-Stalin et al 1998). De östra delarna av länet omfattas till stor del av det småländska höglandet (delar av Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås och Vetlanda kommuner). På höglandet var förutsättningarna för jordbruk många gånger svåra, med bland annat lägre medeltemperatur och kortare odlingssäsong än andra delar av länet. Därför var träråvaran ett viktigt komplement för att klara försörjningen. Trä användes framför allt i snickerier och hemslöjd (Willstrand- Stalin et al 1998). Traditionen lade grunden till den omfattande träförädling med möbel-, trähus- och snickeriindustri som har spelat stor roll för bygdens ekonomiska utveckling. Den koncentration av träindustrier som än idag kännetecknar regionen fick ett kraftigt uppsving i och med järnvägens etablering, som förenklade virkestransporterna och ledde till omfattande tillväxt i sågverksindustrin. 14

15 3. Regelverk och rutiner Skogen är en resurs med både ekonomiska, miljömässiga och sociala värden. Skogsstyrelsen ansvarar för att skogen sköts så att alla värden beaktas, i enlighet med de skogspolitiska mål som Sveriges riksdag beslutat. Skogsbruket ska bedrivas hållbart och det innebär bland annat att kulturarvet i skogen ska skyddas i enlighet med aktuell lagstiftning. Riksantikvarieämbetet är den statliga myndighet som ansvarar för kulturmiljön och kulturarvet på nationell nivå. På regional nivå är det länsstyrelserna som ser till att lagar och andra regelverk avseende kulturmiljön efterlevs. Ansvaret för det skogliga kulturarvet delas alltså mellan flera myndigheter. Kulturmiljöer i skogen Fasta fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. De omfattas av kulturminneslagen. Övriga kulturhistoriska lämningar är de fysiska spår som inte klassificeras som fasta fornlämningar, men som ändå har ett antikvariskt värde. I skogsmark omfattas de av skogsvårdslagen. Skogsbruksåtgärd berör fast fornlämning En av Skogsstyrelsens roller är att rutinmässigt vidarebefordra avverkningsanmälningar och andra skogliga ärenden som berör fast fornlämning till länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan sedan ge tillstånd och besluta om villkor för den aktuella åtgärden. I Jönköpings län finns en överenskommelse mellan Skogsstyrelsen och länsstyrelsen att även områden med fossil åker som klassats som övrig kulturhistorisk lämning ska skickas vidare till länsstyrelsen för bedömning. De flesta ärenden gäller föryngring av skog och länsstyrelsens tillstånd avser då markberedning och plantering i anslutning till fast fornlämning. Villkoren för skogsbruket kan innebära att maskinell markberedning inte är tillåten, eller att intermittent (fläckvis) eller riktad markberedning kan medges. Länsstyrelsen beslutar också hur nära fornlämningen plantor får sättas. 143 Under 2010 anmäldes föryngringsavverkningar i Jönköpings län. Av dessa inkom 143 till länsstyrelsens kulturmiljöfunktion. Det motsvarar cirka 3 % av det totala antalet. Merparten av dessa berörde gravar och fossila åkrar. Cirka 3 % av 2010 års avverkningsanmälningar inkom till länsstyrelsens kulturmiljöenhet

16 Skydd och hänsyn för kulturmiljövärden Skyddet för kulturmiljön regleras i både kulturminneslagen, skogsvårdslagen och miljöbalken. Genom lagstiftningens grundläggande bestämmelser anger samhället vikten av att skydda kulturarvet. Kulturminneslagen (KML) Kulturminneslagen, kapitel 2 6 Det är förbjudet att utan tillstånd enligt detta kapitel rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning. Kulturminneslagen tillkom år Det är världens äldsta kulturminneslagstiftning och Sverige har därigenom en lång tradition av att värna kulturmiljön. I andra kapitlet, 1 i kulturminneslagen anges vilka kategorier av fysiska spår som är fasta fornlämningar. Riksantikvarieämbetets praxis utgör grund för bedömningen om en lämning är fast fornlämning eller övrig kulturhistorisk lämning (Informationssystemet för fornminnen lista med lämningstyper och antikvarisk praxis). Generellt kategoriseras talets fysiska spår som övriga kulturhistoriska lämningar medan de äldre bedöms som fast fornlämning. Undantag finns. Till en fast fornlämning hör även ett så stort område på marken som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde och dess storlek fastställs av länsstyrelsen från fall till fall. Lagskyddet innebär för skogsbrukets del att verksamhet som påverkar en fast fornlämning och dess fornlämningsområde är tillståndspliktig som markberedning, plantering, vägbreddning, anläggande av ny väg eller vändplan, stubbskörd och askåterföring. Länsstyrelsernas rutiner kan dock variera något mellan länen. Länsstyrelserna i Kronoberg, Västra Götaland och Jämtland bedriver tillsammans med Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen ett försöksprojekt för att förenkla myndighetshanteringen av fasta fornlämningar i skogsmark, FURA 3. Det ligger i linje med Skogsstyrelsens samverkansprojekt En dörr in, med syftet att förenkla skogsägarnas myndighetskontakter. Skogsvårdslagen (SvL) 30 Skogsvårdslagen 30 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som ska tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av träd och trädsamlingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars sträckning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om de åtgärder som ska vidtas för det fall föreskrifter enligt första stycket inte har följts. Bemyndigandena i första och andra styckena medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Lag (2010:930). 3 Försöksprojektet FURA står för Fornlämningar under rationell administration. Det har ännu inte utvärderats. 16

17 Övriga kulturhistoriska lämningar i skogsmark omfattas av 30 i skogsvårdslagen, som reglerar hänsyn till både natur- och kulturvärden. Inga tillstånd behövs för skogsbruksåtgärder i anslutning till övriga kulturhistoriska lämningar, men största möjliga hänsyn ska tas. Eventuella samråd ska ske med Skogsstyrelsen. Det innebär till exempel att den som vill ta upp en öppning i en stenmur i skogsmark inte behöver söka tillstånd. Det bör dock så långt möjligt undvikas, men om det bedöms nödvändigt ska det utföras med största möjliga hänsyn. Till 30 finns föreskrifter och allmänna råd. Föreskrifterna är rättsligt bindande normer som reglerar enskildas och myndigheters handlande och är utfärdad av föreskrivande myndighet, i detta fall Skogsstyrelsen. De allmänna råden anger hur föreskrifterna kan tolkas utan att vara rättsligt bindande. Ett allmänt råd ska vara till ledning för enskilda och myndigheter, men utesluter alltså inte att man kan agera på annat sätt. De tidigare föreskrifterna och allmänna råden har varit oförändrade sedan 1994 medan kunskapsläget har förändrats. En översyn gjordes därför under 2011 och ändringarna gäller från den 1 januari 2012 (Information om ändringar i föreskrifter och allmänna råd till 30 SvL, Skogsstyrelsens föreskrifter 2011:6). Miljöbalken (MB) Miljöbalken, kapitel 7 11 Biotopskyddsområde Regeringen får i fråga om små mark- eller vattenområden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda meddela föreskrifter om 1. att samtliga lätt igenkännbara områden av ett visst slag i landet eller i en del av landet ska utgöra biotopskyddsområden, och 2. att en myndighet eller kommun i det enskilda fallet får besluta att ett område ska utgöra ett biotopskyddsområde. Kulturmiljöer omfattas även av miljöbalken. I portalparagrafen står att miljöbalken ska tilllämpas så att bland annat värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas. Bestämmelserna syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Enligt miljöbalkens kapitel 3 6 ska även områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet så långt möjligt skyddas från åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Vissa kulturmiljöer omfattas av biotopskydd. Det innebär att man inom biotopskyddsområden inte får bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som kan skada miljön. I enlighet med miljöbalkens kapitel omfattas till exempel alla stenmurar och odlingsrösen i jordbruksmark av biotopskydd. Det beror på att de utgör livsmiljöer för flera av jordbrukslandskapets växt- och djurarter lavar, mossor, kärlväxter, ödlor, ormar och insekter. De är även värdefulla för spindlar, fåglar och smådäggdjur (Naturvårdsverket). Därför är det till exempel inte tillåtet att i jordbruksmark ta upp hål i stenmurar eller ta bort odlingsrösen. Dispens kan ges i vissa fall (jfr med SvL 30). Skogslagstiftningen och skogspolitikens mål År 1903 infördes landets första skogsvårdslag, som innebar återbeskogningsplikt för markägaren. Syftet med lagstiftningen var att säkerställa framtida virkestillgång. Lagen kom till 17

18 som en reaktion mot 1800-talets överutnyttjande av skogen, som ledde till akut skogsbrist i många områden. Först genom 1993 års riksdagsbeslut kom miljöfrågorna i skogsbruket att synliggöras. En viktig förändring i skogsvårdslagen var att två jämställda mål för skogspolitiken fastställdes: ett produktionsmål och ett miljömål, som nås genom skogsägarnas egna insatser och skogspolitisk samverkan. Målen innebär i korthet att skogen och skogsmarken ska brukas så att den naturliga produktionsförmågan används och bevaras samtidigt som en god miljöhänsyn tas (prop. 1992/93:226). Produktionsmålet Skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar. Miljömålet Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga ska bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper ska skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas. Polytax För att få svar på hur väl skogsbruket uppfyller skogspolitikens produktions- och miljömål genomför Skogsstyrelsen årliga inventeringar av ett urval föryngringsavverkningar, så kallad Polytax. Kulturmiljöhänsynen är en av de parametrar som bedöms, men endast hänsyn till de lämningar som omfattas av skogsvårdslagen 30 har granskats, alltså övriga kulturhistoriska lämningar. Fasta fornlämningar har inte ingått i bedömningen. Den första inventeringen utförs före avverkningen (kallad P0). Då noteras vilken hänsyn som behöver tas till natur- och kulturvärden. Ett år efter avverkning görs nästa inventering där hänsynen utvärderas och ställs i relation till skogsvårdslagens krav (kallad P1). Ett urval av objekten inventeras även tre år efter avverkning, för att bedöma kulturmiljöhänsynen under föryngringsfasen (kallad P3). Syftet med Polytaxen är att få fram ett statistiskt säkert resultat av måluppfyllelsen. I praktiken har detta inneburit att om exempelvis en förhistorisk grav (fast fornlämning) skadats allvarligt, men god hänsyn tagits till ett torp (övrig kulturhistorisk lämning), har objektet godkänts. Polytaxen har ställts i relation till skogsvårdslagen och inte till kulturminneslagen. Under 2011 har Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet gemensamt tagit fram nya riktlinjer för en Kulturpolytax, där både fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar kommer att ingå. Den införs under 2012 (Norman & Stenqvist Millde, Norman muntligen). Nationella miljökvalitetsmål Vår samhällsutveckling ska vara miljömässigt hållbar. Därför har riksdagen beslutat om 16 nationella miljökvalitetsmål, som tydliggör rådande miljöpolitik (Prop. 1997/98:145 och 2004/05:150). Syftet med miljökvalitetsmålen är att främja människors hälsa, värna biologisk mångfald och naturmiljö, ta tillvara kulturmiljö och kulturhistoriska värden, bevara 18

19 ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga och trygga en god hushållning med naturresurser. Regeringen har utsett en ansvarig myndighet för vart och ett av miljökvalitetsmålen. Målen beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till och de ska nås till år Varje miljökvalitetsmål har preciserats med delmål som anger inriktning och tidsperspektiv (Miljömålsportalen). Det miljökvalitetsmål som i första hand berör skogen och skogsbruket är Levande skogar: "Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas." Skogsstyrelsen är ansvarig myndighet. Delmål 3 för Levande skogar avser kulturmiljövärden: Skogsmarken ska brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år Delmålet har inte uppnåtts. Certifieringen i skogsbruket Vid sidan av skogsvårdslagstiftningen finns även internationella certifieringssystem som verifierar hållbarheten i skogsbruket. Tanken med skogscertifieringen var ursprungligen att garantera att virke inte kom från tropiska områden hotade av skogsskövling. Idag certifieras även skog i industriländerna. Att certifiera sitt skogsbruk medför att man förbinder sig att sköta skogen enligt vissa krav. Certifieringen innebär att ett fristående oberoende organ granskar och godkänner skogsbruket. Ett intyg bekräftar att man är godkänd och genom återkommande kontroller hålls intyget aktuellt. I Sverige finns två certifieringssystem: FSC och PEFC 4. Många aktörer inom skogsbruket är dessutom dubbelcertifierade, vilket till exempel innebär att den enskilde skogsägaren kompenseras genom högre ersättning vid virkesförsäljning. Enligt statistik från certifieringsorganen är cirka 11 miljoner hektar av landets skogsareal certifierad, vilket motsvarar hälften av den totala skogsarealen 5. Enligt Skogsstyrelsens skattning är cirka av länets skogsägare certifierade i enlighet med FSC, medan är certifierade enligt PEFC. Av dessa är cirka dubbelcertifierade (Christiansen, muntligen). Både FSC och PEFC verkar för att företag och markägare som är anslutna bedriver skogsbruk utifrån en hållbar ekonomisk, social och miljömässig standard som överensstämmer med svenska lagar och förordningar. Att värna kulturmiljön är en del av certifieringen. Certifieringsstandarden kräver att alla leden i hanteringen är certifierade, alltså både skogsägare och de företag som utför skogsbruksåtgärder. Det ställer krav på att utföraren har rätt kompetens. Utbildningar i natur- och kulturmiljövård, tidigare kallat grönt kort, är en del av denna och anordnas idag av flera aktörer. Vanligen omfattar utbildningen 4 heldagar, varav en dag ägnas åt kulturmiljö. 4 FSC (Forest Stewardship Council); PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification) 5 Enligt uppgifter från certifieringsorganens webbplatser gäller denna siffra för FSC 2009 och PEFC Hur stor andel som är dubbelcertifierad framgår dock inte. 19

20 4. Kulturvärden i skogen I Jönköpings län finns cirka fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar registrerade i Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem (FMIS). Två tredjedelar av dem ligger i skogsmark. De fasta fornlämningarna upptar knappt 0,5 % av skogsmarken, inklusive ett schablonmässigt fornlämningsområde. I Kronobergs län är motsvarande siffra 4 % (Sohlenius 2006). Orsaken till den högre siffran är den stora andelen fossila åkrar (fornåkrar). Skillnaderna mellan länen beror på att Jönköpings län till största delen fornminnesinventerades under 1980-talet, medan Kronobergs län inventerades Under denna tid genomgick fornminnesinventeringen en omfattande kunskapsutveckling. Inte förrän sent 1980-tal började de fossila åkrarna bedömas som fasta fornlämningar, då man efter arkeologiska undersökningar kunde konstatera att de ofta representerade förhistorisk eller medeltida odling. I fornåkersystemen påträffas förutom odlingsspår och åkerindelningar även gravar och boplatser. Registrerade lämningar Antal Jönköping Kronoberg Län Fast fornlämning Övrig kulturhistorisk lämning Antalet registrerade lämningar, liksom hur olika lämningstyper klassificerats, varierar beroende på när länen fornminnesinventerades (FMIS). Jönköpings län har en bristfällig dokumentation av fornåkersystemen, och en stor andel av dem är antingen klassade som övrig kulturhistorisk lämning eller saknas i fornminnesregistret (FMIS). I Kronobergs län kategoriseras de till största delen som fasta fornlämningar, en liknande uppgradering i Jönköpings län skulle avsevärt öka antalet fasta fornlämningar. De vanligaste typerna av fasta fornlämningar i Jönköpings län är gravar, färdvägar, järnframställningsplatser och fossila åkrar. Bland de övriga kulturhistoriska lämningarna dominerar torp, fossila åkrar och kolbottnar (FMIS). 20

21 Fossil åkermark Antal Jönköping Kronoberg Län Fast fornlämning Övrig kulturhistorisk lämning Antalet fossila åkrar är större i Kronobergs län än i Jönköpings län. Merparten av de fossila åkrarna i Jönköpings län är övriga kulturhistoriska lämningar, medan de i Kronobergs län är fasta fornlämningar (FMIS). Alla lämningar är inte registrerade, men kulturvärden är alltid skyddade genom lagstiftningen. Det nationella inventeringsprojektet Skog & Historia pågick åren och i länet bidrog inventeringarna till att ungefär nya lämningar påträffades, merparten övriga kulturhistoriska lämningar (Engman e-post). Skador på kulturmiljöer i skogsmark Det finns många kulturvärden i skogsmark det leder till att skogsbruket och kulturmiljövården kan komma i konflikt. Kulturmiljöer i skogen riskerar att skadas i samband med skogliga åtgärder. Markberedningen är fortfarande den åtgärd som orsakar flest skador på kulturmiljön. Men även avverkning, GROT-uttag (grenar och toppar), plantering, stubbskörd, askåterföring och skogsvägars utformning påverkar den skogliga kulturmiljön. Det är därför viktigt att ha kunskap om gällande regelverk, förekomsten av fornlämningar och att iaktta försiktighetsåtgärder för att minska belastningen på kulturmiljön. När markytan påverkas kan det resultera i skador på kulturmiljövärden. Som exempel kan nämnas markberedningens påverkan på förhistoriska gravmiljöer. Många gravar har ingen synlig markering ovan mark, men dolt under ett tunt humuslager kan det till exempel finnas rester efter kremeringar med brända människoben och nedlagda gravgåvor. Markberedning inom fornlämningsområdet kan i sådana lägen orsaka stora skador. I de fossila åkrarna kan det finnas både gravar, odlingsspår och boplatser som löper stor risk att skadas vid markberedning. Avverkning risk för körskador, stickvägsplanering är viktig Markberedning risk för markskador, skonsammare metoder måste utvecklas Plantering risk för ingrepp i fornlämningen, framtida rotvältor kan bryta sönder fornlämningen, känsliga miljöer exponeras, syreinsläpp påskyndar nedbrytning Stubbskörd risk för svåra skador eller utradering av fornlämningen, markytan och landskapet förändras Skogsvägar risk för skador vid anläggande eller breddning av väg samt påföring av massor Dikning risk för skador vid dikesdragning och dikesrensning Askåterföring risk för skador genom kemisk påverkan, ökad belastning och körskador 21

22 Körskador riskerar att skada fornlämningar i skogen. Illustration: Róza Varju Jancsovicsné Länsstyrelsen i Jönköpings län. Bilden är beskuren. Skadeinventeringar Skydd och hänsyn till kulturmiljön regleras i lagstiftning, miljökvalitetsmål och certifiering. Uppföljningar görs på nationell och regional nivå av Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, länsstyrelserna och skogsbruket för att se hur gällande regelverk och krav efterföljs. Riksantikvarieämbetets inventeringar visar att mer än hälften av de fasta fornlämningar som ligger inom avverkningsområden påverkats av skogsbruket. Resultaten visade att skadefrekvensen var lika hög för de fornlämningar som märkts ut före åtgärd 22

23 (Riksantikvarieämbetet 2006, Fröjd & Norman 2006). Till grund för bedömningarna ligger en tregradig skala. Skador på fornlämningar Enbart avverkade ytor Grov skada 16 % Skada 16 % Ringa åverkan 10 % Summa 42 % Avverkade och markberedda ytor Grov skada 40 % Skada 16 % Ringa åverkan 8 % Summa 64 % Jämförelse av påverkan på fasta fornlämningar inom avverkade områden respektive markberedda områden (Norman e-post). Skadekriterier Nivå Typ Definition Åtgärd 3 Grov skada Påverkar det vetenskapliga innehållet Exempel: markberedning på fornlämningen eller inom fornlämningsområdet, körskador/tryckskador som blottlagt kulturlager och anläggningar 2 Skada Tydlig yttre åverkan Påverkar inte det vetenskapliga innehållet, men däremot upplevelsevärdet Exempel: stenar som rubbats i en grav 1 Ringa åverkan Överrisning eller ingrepp i fornlämningens yta som inte påverkar upplevelsevärdet eller det vetenskapliga innehållet Exempel: ris på fornlämning Irreversibel Bör undersökas arkeologiskt och sedan återställas Reversibel Bör återställas Överrisning åtgärdas Övrig ringa åverkan lämnas utan åtgärd Riksantikvarieämbetets kriterier för skador. Återställning förutsätter antikvarisk medverkan. I Jönköpings län har tillsyn av skogsbruksärenden som berör fast fornlämning uppvisat påverkan, i varierande grad, på ungefär 40 % av fornlämningsmiljöerna (Eriksson 2009). Besiktning av objekt i Halland uppvisar påverkan på drygt hälften av fornlämningarna och tidigare inventeringar i Västernorrland och Norrbotten uppvisar liknande siffror (Backman et al 2003, Berglund 2008, Norberg et al 2004). Uppföljning av skador på fornlämningar har dock inte gjorts löpande, vilket medför att det inte går att se någon statistiskt tillförlitig trend. Plantering i eller intill en fast fornlämning kan resultera i framtida skada genom rotvältor. Det visade sig inte minst genom stormarna Gudrun 2005 och Per 2007 då många kulturmiljöer skadades av rotvältor, men även av utforsling av virke och efterföljande föryngring. I Jönköpings län genomfördes stormskadeinventeringar av fornlämningar efter Gudrun och Per (Röjder & Sanglert 2006, Röjder 2009). Inventeringarna visade att ungefär 20 % av miljöerna hade påverkats och av dessa var 42 % grovt skadade. Sammanlagt 127 fasta fornlämningar i länet efterundersöktes och återställdes efter stormarna, merparten gravar (Ameziane 2006, Ameziane et al 2010, Häggström & Lindblad manus). Skogsstyrelsens polytaxinventering ett år efter avverkning (P1) visar att den fulla hänsynen till kulturmiljöer (avser enbart övrig kulturhistorisk lämning) var som högst för de avverkningar som utfördes Därefter har den fulla hänsynen till kulturmiljöer i skogsbruket gradvis minskat, samtidigt som den obetydliga hänsynen ökat något (Skogsstyrelsens statistik, tabell 6.27). En källkritisk aspekt är att avverkningsanmälan gäller under 3 år och 23

24 statistiken uppdateras allt eftersom resultaten av inventeringarna rapporteras in. Resultatet har alltså ett par års eftersläpning, vilket också innebär att de senaste årens resultat kan förändras något (Lundh, muntligen). Föryngringsavverkningar utförda 6 Andel % av avverkad areal där det funnits anledning att ta hänsyn Tagen hänsyn % Full hänsyn Delvis hänsyn Obetydlig hänsyn 2007/ / / / / / / / / / / / / / / / / / / / Jämförelse av kulturmiljöhänsyn reglerade i föreskrifterna till 30 Skogsvårdslagen inom avverkade områden ett år efter avverkning. Källa: Skogsstyrelsens Polytax. Minska skador För att på sikt komma till rätta med skadorna på det skogliga kulturarvet har Skogsstyrelsen tagit fram en strategi (Lundh & Ulfhielm 2008). Några av de viktigaste åtgärderna är: Ökade utbildningsinsatser och tydligare information Bättre samverkan internt, med Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna Fungerande rutiner och riktlinjer Bättre tillsyn Förbättra kunskapsläget genom fortsatta inventeringar Verka för skonsammare markberedningsmetoder Några av de åtgärder som genomförts de senaste åren är de regionala utbildningsinsatser som Länsstyrelsen i Jönköpings län har arbetat med. Liknande satsningar har även gjorts genom Länsstyrelsen i Värmland och Skogsstyrelsen i Dalarna. I november 2011 undertecknade också Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen en överenskommelse om att gemensamt följa skogsbrukets effekter på forn- och kulturlämningar. Att ta fram fungerande rutiner och riktlinjer är ett gemensamt ansvar för skogsbrukets aktörer. Fortsatta inventeringar kommer förhoppningsvis att kunna göras i särskilda satsningar, liknande Skog & Historia. 6 Källa: För 2007/ /2010, Skogsstatistisk årsbok 2011 och tidigare år Skogstyrelsens statistik på webben 24

25 5. Förberedelser i projektet Projektet inleddes i maj Innan de första kurserna kunde påbörjas i oktober 2010 krävdes en hel del förberedelser. Kursmaterial, kartunderlag och lämpliga fältobjekt togs fram och projektet anpassades till målgrupperna. Referensgrupp En referensgrupp har varit knuten till projektet. Syftet med gruppen var att ta tillvara idéer och goda råd i uppstarten av projektet samt att genom referenspersonerna sprida information om projektet inom respektive organisation. I referensgruppen har ingått representanter för Länsstyrelsen i Jönköpings län, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Jönköpings läns museum, Länsstyrelsen i Västra Götaland, LRF och Södra. Referensgruppen träffades vid två tillfällen Personerna i gruppen har därefter i varierande grad fungerat som bollplank under projektets gång. Deltagare Funktion Organisation Annelie Johansson Avdelningschef, projektansökan, Länsstyrelsen i Jönköpings län ekonomiredovisning Tomas Areslätt Länsantikvarie Länsstyrelsen i Jönköpings län Åsa Thorsell Fornvård, landskapsvård Länsstyrelsen i Jönköpings län Patrik Wandin Naturvård Länsstyrelsen i Jönköpings län Bosse Jönsson Expert på skogens kulturarv Riksantikvarieämbetet Anders Olsson Skogskonsulent Skogsstyrelsen Linnéa Kallerskog Antikvarie Jönköpings läns museum Claes Ström Fornvård, landskapsvård Länsstyrelsen i Västra Götaland Bo Arvidsson Markägarrepresentant LRF Ylva Thorn-Andersen ersatte Åsa Ström Skötsel- och miljöledare Södra Referensgruppens medlemmar. Uppstart Inledningsvis gjordes en mindre marknadsundersökning för att bättre förstå målgruppernas behov avseende kulturmiljö och skogsbruk samt förväntningar på vilka frågor en kurs bör ge svar på. Telefonsamtal och träffar med bland annat skogsägare, skogskonsulenter, fältplanerare, maskinförare inom storskogsbruket och maskinentreprenörer var en viktig del i arbetet. Diskussioner kring upplägg fördes också med referensgruppen och Skogsstyrelsen i Dalarna och Länsstyrelsen i Värmland som bedrivit likande projekt. Inför uppstart av kurs- och programverksamheten har projektledaren bland annat tagit del av aktuell lagstiftning, handläggningsrutiner av skogsbruksärenden, andra länsstyrelsers hantering av skogsbruksärenden samt hur rutinerna mellan länsstyrelsen och Skogsstyrelsen fungerar. Praktisk erfarenhet har erhållits dels genom att ta del av ordinarie handläggning 25

26 av skogsbruksärenden dels genom möten i fält med fältplanerare, maskinförare och markägare för att diskutera olika skogsbruksåtgärder i anslutning till fasta fornlämningar. Projektledaren har även deltagit i möten om miljökvalitetsmålet Levande skogar och i regionala sektorsrådets träffar i syfte att sprida information om projektet och hitta samverkansformer med skogsbrukets aktörer. Vidare har projektledaren deltagit i seminarier och utbildningsdagar om kulturminneslagen, miljöbalken, kulturarvsbrott, tilllämpning av kulturminneslagen i samband med jord- och skogsbruk samt en konferens om kulturarv vid vatten. Inspiration till kursupplägg och hur kulturmiljöer kan framställas på ett intresseväckande sätt har erhållits genom kontakter med Jönköpings läns museum, Höglandets fornminnesförening, Tabergs bergslags hembygdsförening, Almesåkra hembygdsförening och en utbildningsdag tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götalands län, då Örjan Hill levandegjorde kulturmiljöer i skogsmark (Hill & Töve 2003, Hill & Töve 2006). Nå målgrupperna Flera metoder användes för att nå ut till målgrupperna om de planerade kurserna. Inför varje kurs informerades fastighetsägare som fått tillstånd till skogsbruksåtgärder som berör fast fornlämning, LRF:s lokalordföranden och hembygdsföreningar. Informationen gick ut i form av e-post, telefonsamtal samt direktutskick av kursprogram (bilaga 1). Länsstyrelsen informerade också om kurserna i kontakter med skogsägare och skogsbruket. E-post med kursinbjudningar skickades till Sveaskog, Sydved, VIDA, Såg i Syd, Södra, Holmen och Skogssällskapet. Kraftsamling skog är LRF:s och skogsägarrörelsens gemensamma kunskapssatsning för ökad lönsamhet i familjeskogsbruket. I Jönköpings län finns 10 av Kraftsamling skogs demonstrationsgårdar. Inför 2011 års kurser skickades intresseförfrågan till ägarna av demonstrationsgårdarna. Fyra av dem var intresserade av att vara markvärdar för en kurs om fornlämningar i skogsbruket. Information om kurserna kunde på så vis spridas genom markvärdarnas engagemang och kontaktnät. Reklam för kurser gjordes genom markvärdar, kursprogramblad, tidskriften Förvetet som distribueras till länets lantbrukare, annons och reportage i lokalpress samt länsstyrelsens, Skogsstyrelsens och LRF:s webbplats. Kursmaterial På teoridelen inomhus visades en PowerPoint-presentation med exempel på arkeologiska resultat av undersökta fornlämningar i skogsmark, som visar hur komplexa miljöerna kan vara och vad som kan finnas dolt under markytan. Presentationen innehöll dessutom information om bland annat: Kulturminneslagen och skogsvårdslagen 30 Definitioner och exempel på fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar 26

27 Tillstånd som krävs för ingrepp i fast fornlämning Skogsstyrelsens och länsstyrelsens rutiner och roller Fornminnesinventeringen och Skog & Historia Exempel på skador och hur de kan förebyggas Kartmaterial togs fram inför varje exkursionstillfälle med översiktskarta, detaljkartor samt utdrag ur fornminnesregistret (FMIS). Riksantikvarieämbetets broschyr Skogsbruk i tiden samt framtagna faktablad om olika fornlämningskategorier delades ut vid kurserna (nedan). Fältobjekt Praktisk kulturmiljöhänsyn kräver tydliga och pedagogiska objekt. Kursförberedelser i fält har därför omfattat en stor del av arbetet. Det har tagit 3 5 dagar att hitta lämpliga fältobjekt inför varje kurs. Urvalet har styrts av flera faktorer: fornlämningarna ska vara karaktäristiska, de ska spegla skogens omloppstid (röjning gallring slutavverkning föryngring) och vara logistikmässigt lättillgängliga. Målgrupperna skogsägare och yrkesverksamma inom skogsbruket har olika behov. För yrkesverksamma är det viktigt att utföra sitt arbete på ett bra sätt. Här har det varit viktigt att lägga särskild vikt på praktiska exempel i fält, tydliga traktdirektiv och rutiner inom företaget/organisationen för hur kulturmiljöer hanteras. Tydliga fältobjekt med goda möjligheter till diskussion är viktigt. Skogsägarna är mer intresserade av fastighetens och hembygdens historia än de yrkesverksamma och fältobjekten fick därför inte ligga för långt bort. Kursernas utformning Kurserna utformades som en heldag med 2 timmar teori inomhus följt av fältbesök vid några för området vanliga lämningar i skogsmark exempelvis förhistorisk grav, torpgrund, kolbotten, kolarkojgrund, fångstgrop, kvarn, tjärränna, slaggvarp, kolningsgrop, väghållningssten och hålväg. Både fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar besöktes. Fältbesök vid fossil åker med röjningsrösen ingick på alla kurser eftersom fossil åker är en vanlig fornlämningstyp i Jönköpings län och problematisk att hantera för skogsbruket. På varje punkt i fält diskuterades lämningstypen, regelverk, lagrum och praktisk hantering. Varje plats sattes in i ett historiskt sammanhang, för att tydliggöra hur historiska förlopp påverkat och lämnat spår i landskapet. Kursernas fokus var att lyfta fram fornlämningarna under hela skogens omloppstid. På varje objekt diskuterades hur skogsbruksåtgärder kan utföras på ett för kulturmiljön skonsamt sätt, till exempel: Vad bör man tänka på inför nästa åtgärd? Hur kan man underlätta för den utförare som kommer efter i kedjan? (planering röjning gallring avverkning föryngring) Vilket underlag behöver utföraren ha för att kunna göra ett bra arbete? 27

28 Var är risken för skador störst och hur kan det undvikas? Några utbildningsdagar ägde enbart rum i fält med kulturmiljöhänsyn som ett delmoment. Vid dessa tillfällen lades informationen upp på samma sätt som vid heldagsexkursionerna men med färre objekt, mer kortfattat och komprimerat. Faktablad Under projektet har faktablad för fem av länets vanligaste fornlämningstyper i skogsmark tagits fram fossil åkermark, gravar, kolningslämningar, färdvägar och lämningar efter järnframställning (bilaga 2 6). Faktabladen har delats ut i samband med kurser och skickas numera ut tillsammans med tillstånd som berör skogsbruksåtgärder i anslutning till fasta fornlämningar. Faktablad för olika lämningar har tidigare tagits fram i andra delar av landet. Några av dessa faktablad har tagits fram i samarbete mellan Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna i Örebro, Uppsala och Västmanland. Andra blad har tagits fram gemensamt av Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen i Dalarnas län och Dalarnas museum samt av Länsstyrelsen i Västernorrland, Jämtland och dåvarande Skogsvårdsstyrelsen. Även Länsstyrelsen i Kronobergs län och i Västra Götalands län har egna blad för vissa fornlämningskategorier. Eftersom det finns regionala skillnader, både avseende förekomst av fornlämningar och hur de hanteras, bedömdes det som relevant att ta fram faktablad för Jönköpings län. 28