Anförande av FI:s generaldirektör Ingrid Bonde

Transkript

1 ANFÖRANDE Anförande av FI:s generaldirektör Ingrid Bonde 3 november 2003 Bästa åhörare, Jag har nu varit ansvarig för FI i drygt 10 månader och har under denna tid ägnat i princip varje dag åt att fundera på vad det är som sker inom försäkringsområdet och varför och särskilt vilken roll Fi ska ha i det nödvändiga förändringsarbete som ligger framför oss. När man ska försöka förstå vad som sker och ha idéer om hur en förändring ska gå till finns det skäl att först analysera vad som hänt för att sedan kunna blicka framåt. Jag kommer därför först att ge min bild av bakgrunden till dagens situation för att därefter beskriva FI:s roll och vad FI gör på kort och på lång sikt. Jag kommer att begränsa mig till livbolagens situation eftersom det trots allt är där fokus är dessa dagar. Bakgrund till dagens situation Ingen tidigare kris svagt regelverk Försäkringsbranschen har inte haft någon större kris på många år förrän just nu när vi sitter här. Övriga finansiella sektorer hade sina kriser för flera år sedan och har som konsekvens redan gått igenom eller går igenom förändringar på grund av detta. Bankerna hade en rejäl kris under tidigt 1990 tal, och värdepappersområdet efter Enron/Worldcom runt millennieskiftet. Allt detta ledde till att hela regelverket för banksystemet sågs över och en helt ny era av riskoch kostnadskontroll inleddes, vilket vi skördar frukterna av idag med ett Finansinspektionen P.O. Box 6750 SE Stockholm [Sveavägen 167] Tel Fax finansinspektionen@fi.se ORG NR / REG NO

2 mycket stabilt svenskt banksystem. Värdepappersmarknadernas ökade betydelse för ekonomin under de senaste 3-5 åren har föranlett en regelutveckling och inom EU pågår just nu en omfattande harmonisering av hela marknaden för att skapa ett level playing field. Min erfarenhet och därmed min poäng är att lagar, regler, tillsyn, riskhantering, kostnadskontroll, managementkulturer, sofistikerad kapitalhantering etc. oftast uppstår när det har varit problem. Lagar och regler förändras sällan när allt går bra, de testas inte i sin struktur, tillsynen släpar efter eftersom den koncentreras på andra områden som har akutare problem, bolagen själva har ingen önskan att ändra på sitt beteende eftersom de redan tjänar pengar på att inte ändra något etc. etc. Samma situation har uppstått i alla branscher i alla tider, men jag menar att det är en av de huvudsakliga orsakerna till att livbolagen idag har det svårt. De har inte ännu gått igenom samma stålbad som andra finansiella sektorer har gjort och nu är det deras tur. Aggressiv säljkultur Statsmakterna hade som en funktion av inflationsekonomin under 1980-talet och tidigt 1990-tal en önskan att stimulera hushållens sparande. Detta gjordes genom att flera former av sparande stimulerades med hjälp av diverse skatteavdrag. Man skapade allemanssparandet där hushållen genom skattelättnader kunde spara i såväl räntor som aktier och man skapade avdrag för pensionssparande i traditionella livförsäkringsprodukter. Detta ledde till att många svenska hushåll idag sparar i någon form av livförsäkringsprodukt och det samlade sparandet inom denna sektor uppgår till ca 1300 miljarder kr. Skattestödet komb i- nerat med en positiv utveckling på värdepappersmarknaderna skapade en enorm volymökning för detta sparande vilket gjorde att bolagen inte behövde bekymra sig särskilt mycket om sin kostnadsbild. Detta ledde också till att det för säljkåren etablerades ett volymbaserat avgiftssystem med starka incitament för säljarna. Detta ledde i sin tur till en aggressiv säljkultur där man inte behövde konkurrera med låga kostnader utan istället försökte locka med hög avkastning, vilket till viss del skedde genom att presentera en rosenröd framtid. Bolagen inledde samtidigt ett högt risktagande, vilket i början var mycket gynnsamt med den positiva värdeutvecklingen på aktiemarknaden, men som ledde till en dramatiskt sämre situation när marknaden vände; en riskanalys som bolagen aldrig tidigare tvingats till. Bristande insyn - mystifiering Pensionssparande är till stor del en mycket abstrakt fråga för många människor. Pensionen ligger i framtiden och har under lång tid varit en funktion av vilken slutlön man har vid tidpunkten för sin pension, vilket varit svår att prognostisera varför de flesta människor har en mycket grumlig uppfattning om vad pensionsprodukterna som erbjuds egentligen innebär. Bolagen med sin säljkultur 2

3 har inte heller haft någon drivkraft att förklara detta, och regelverket i botten har också skapat en flora av begrepp som normala människor inte överhuvudtaget skulle behöva lära sig. Allt detta har lett till en mystifiering av branschen och produkterna vilket har gjort att bolagen under lång tid inte behövt förklara sina förhållanden för sina kunder. Och de årliga värdebesked som har skickats ut har knappast bidragit till att förtydliga läget. Också FI har sin del i detta, myndigheten har historiskt varit mer fokuserad på stabilitetsfrågor. Vad är dagens situation Denna bakgrund har lett till ett antal konsekvenser som nu har kommit i dagen när det ekonomiska läget för dessa bolag så dramatiskt har förändrats; Regelverket inte riggat för dagens situation Bristen på kris har lett till att gamla lagar och regler har fått leva kvar utan modernisering (utvecklingen har skett där kriserna varit). Det visar sig därför nu att existerande regelverk egentligen inte är riggat för den situationen som nu uppstått. Det finns flera delar i det. Det största är att sparformen till största del är uppbyggd på ömsesidighet, där spararna själva delar på eventuella vinster och förluster. Detta gick bra så länge riskerna var låga och vinsterna var begränsade, vinsterna upplevdes sedan som oändliga när riskbilden förstärktes i takt med den positiva utvecklingen på aktiemarknaden, men har nu vänts i faktiska förluster när bolagen med hög aktieandel följde med aktiemarknaden nedåt. Lönsamheten med produkten ledde också till att flera vinstdrivande bolag valde att starta eller köpa dessa ömsesidiga bolag med ambitionen att genom den starka kundbasen korssälja sina andra sparprodukter men också genom att kunna sälja andra tjänster såsom distributionstjänster, kapitalförvaltning, IT tjänster etc. Och eftersom reglerna som finns för ömsesidiga bolag gjorde att ägarna inte kunde få normal utdelning på sin investering och ta del av de vinster som uppstod i sina dotterbolag, blev det legio att man istället kunde tjäna pengar på att sälja sina andra tjänster till dessa bolag med god förtjänst. Associationsformerna i sin nuvarande struktur har därför ett grundläggande problem. Ett annat problem i regelverket är dess historiska uppdelning mellan tillgångssidan och skuldsidan i balansräkningen, specialreglerna för vilka tillgångsslag man får ha och specialreglerna för hur de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas. Allt detta utan egentlig hänsyn till den samlade balansräkningseffekten. På motsvarande sätt finns regler för produktens beståndsdelar med garanterad återbäring och villkorad återbäring och hur den kollektiva konsolideringen beräknas, utan att ta höjd för de problem som uppstår i ett rejält underkonsoliderat läge. Tillsynen har också varit baserad på regelefterlevnad istället för att stresstesta vilka risker bolagen egentligen tål. Och bolagen har varit så 3

4 fångna i existerande regelverk att man inte alltid sett till den realekonomiska situationen som uppstått och därför haft betydande mismatch av sin balansräkning och garanterade åtaganden viket har lett till högre riskprofil än vad som kanske i efterhand hade varit bra. Bristande riskanalys och kostnadskontroll Fokus på intäkter istället för kostnader har gjort att kostnadskontrollen har varit dålig och man har nu ett betydande arbete framför sig att se över kostnaderna för såväl distribution, kapitalförvaltning, IT och andra större poster. Detta är ett arbete som flera bolag redan har inlett och som sannolikt kräver strukturändringar. Vill man säkerställa bättre kostnadskontroll så kanske man istället vill ha viss verksamhet inhouse, eller alternativt om man ser varierande volymer som gör det dyrt med egen bemanning så kanske man vill outsourca mer. Detta ser naturligtvis olika ut för bolagen varför lösningarna kommer att skilja sig åt. Det kan också vara så att vissa bolag vill satsa på delar av produktionskedjan medan andra vill bredda sig, så kallad horisontell eller vertikal integration. Det blir spännande att följa produktutvecklingen med anledning av detta. Är nuvarande produkt verkligen optimal från en risk- och kostnadskontrollsynpunkt? En viss utveckling sker redan (Skandias nya konsolideringspolicy) och andra förändringar kanske också kommer. En nyckelfråga är dessutom hur man säkerställer kvalitetskontrollen gentemot kund, då kundnöjdhet i hanteringen säkerligen kommer vara en stor fråga för bolagen. Kommer detta att påverka relationerna med försäkringsmäklarkollektiet? Riskanalysen måste naturligtvis också utvecklas med en bred syn på balansräkningen och de konsekvenser som olika riskscenarios ger, så att man inte som nu står risken att man får en utveckling som man inte ens varit i närheten av i sina interna scenarios. Mystifieringen chock? Mystifieringen av branschen och dess produkter har gjort att reaktionen hos spararna nu när problemen uppenbarar sig har blivit mera chockartad. Eftersom man inte alltid förstått de risker som låg i produktens natur, reagerar man nu med häpnad när konsekvenserna blir uppenbara. Bristande insyn har också skapat en växande misstänksamhet takt med att bolagens finanser försämras. Om kunderna inte har förstått vilka risker som finns, hur ska man då kunna lita på att bolagen hanterar den uppkomna situationen rätt? Vad som egentligen är märkligt är att detta kunnat fortgå under så lång tid, att kunderna accepterat det, att myndigheter accepterat det och att bolagen själva inte haft självbevarelsedriften att göra något åt det. Det är bara att beklaga att 4

5 det varit så och nu försöka göra något åt det. Klagomålen från kunderna ökar, men är än så länge inte omfattande, vad den långsiktiga effekten blir vet vi ännu inte. Förtroendedebatt även bland livbolag Under senare år har det i samhället uppstått en ganska påtaglig förtroende- och etikdebatt om hur belöningssystem och makt fördelas mellan företagsledarna och dess kunder, spararna. Den mest påtagliga början till detta nu på 2000 talet var den uppbragdhet som kom i USA när det visade sig att ledningarna i flera stora bolag dels hade tjänat pengar som man i efterhand inte kunde sätta i rimlig proportion till dess insatser, och därutöver i olika former dolt för omvärlden omfattningen av det. I Sverige har vi senare också ett antal exempel såsom ABB- ledningens pensionsavtal. Motsvarande debatter har uppstått tidigare (avgångsvederlagen tidigt 90-tal), men det är nu en debatt som rör hur aktieägarna inte fått information om omfattningen av dessa kostnader vilket när deras värden nu reducerats vid bolagens dåliga ekonomiska utveckling inte anses stå i rimlig proportion till vad man tycker är acceptabelt. På motsvarande sätt har vi under detta år sett en debatt om hur livbolagens pengar använts på ett som många sparare upplever orättmätigt sätt. Jag menar att den bristande insynen har bidragit till att detta sker. Vad vi ser är en kollektiv konsumentkraft som är ett relativt nytt fenomen på svensk finansmarknad och som kan påverka stabiliteten negativt. Vi har också en debatt om FI:s roll och om vilken myndighet som ska företräda konsumenternas intressen och på vilket sätt; Konsumentverket eller vi. Här måste FI skärpa sitt fokus och agera mer förebyggande i framtiden. Vad FI gör med anledning av detta? Ändrat regelverk initiativ från FI Det huvudsakliga problemet är som sagt till stor del ett föråldrat regelverk med en svår associationsform som skapar otydlighet i hur riskerna fördelas och hur pengarna i systemet ska tjänas. Vi har därför framfört detta bekymmer till regeringen som med anledning av detta nu tillsatt en särskild utredning om lämpliga framtida associationsformer för livbolagen och hur detta ska se ut. Nuvarande associationsformer har också som jag tidigare nämnde inneburit att det funnits betydande risker och faktiskt incitament för omfattande internaffärer mellan de vinstdrivande bolagen som äger livbolagen och livbolagen själva. Det har blivit uppenbart när olika affärer som där har skett har kommit i rampljuset under det senaste året. Då den pågående utredningen om framtida associationsformer kommer ta flera år innan den är klar, vore det högst otillfredsstäl- 5

6 lande från spararskyddssynpunkt om nuvarande situation fortgick utan att vi under tiden gjorde något. FI lämnade därför över en rapport till regeringen före sommaren där vi föreslog ett batteri av åtgärder för att under mellantiden stärka spararskyddet. Åtgärderna omfattade allt från starkare styrelser i livbolagen genom en hög andel oberoende och från moderbolaget fristående ledamöter samt utveckling av compliancefunktion, styrelse policies för intern affärer etc. Regeringen har nu aviserat att man avser lägga en proposition i mars 2004 där man rekommenderar lagstiftning på flertalet av i rapporten föreslagna punkter. Det tycker vi på FI är mycket glädjande då ett förstärkt spararskydd är av stor betydelse för den nu pågående förtroendedebatten som på sikt annars riskerar att påverka branschens ekonomiska ställning. Vi genomför därtill egna åtgärder för att göra det som kan göras enligt gällande regelverk genom att avkräva bolagen rapporter om hur de tänker arbeta med compliance och för dialog med vissa bolag om hur de skulle kunna ändra sina styrelse- och ledningsstrukturer. För att därutöver tillförsäkra att det legio som funnits att tjäna pengar genom internaffärer inte leder till att det sker oskäliga överföringar mellan bolagen har vi dessutom inlett en heltäckande granskning av alla internaffärer där ett livbolag ägs av ett vinstdrivande bolag. Syftet med granskningen är att genom en enhetlig metodik som vi har upphandlat belysa affärernas prissättning i relation till rimlig självkostnad och rimliga vinstpåslag för att på detta sätt få en bättre bild av affärsmässigheten i avtalen. Därutöver har regeringen sedan en tid tillbaka haft en utredning som rör bolagens framtida placeringsregler och kapitalstruktur, en utredning som lämnade sitt förslag nu i september. Förslaget är på remiss och ett ställningstagande från regeringen i förslaget kan väntas på nyåret. Förslaget innebär en alternativ struktur på hur riskerna i balansräkningen ska redovisas och beräknas och ger en bättre nyansering av varje bolags risktagande än nuvarande mer trubbiga system. Förslaget är dock översiktligt och mycket arbete kvarstår för att genomföra det i praktiken om man kommer fram till att man vill göra det. Parallellt med denna svenska lösning arbetar man inom EU med ett utvecklat förslag på solvensproblematiken som skulle omfatta samtliga bolag i EU. Detta arbete är dock försenat och kommer sannolikt inte vara på plats inom de närmaste 3-4 åren varför Sverige antingen måste gå en egen väg eller vänta ganska många år på en europeisk lösning. Utredningens förslag hoppas man dock skulle kunna rymmas inom den tilltänkta ramen för den framtida europeiska strukturen, så att börja för svensk del skulle sannolikt kunna genomföras utan att Sverige därmed har en struktur som spretar alltför mycket mot övriga Europa. FI avvaktar nu remissomgången för att se reaktionerna på förslaget och om det skulle bli ett positivt utlåtande kommer vi inleda arbetet med de praktiska frågorna med att implementera det nya förslaget. Ett dylikt arbete är dock så pass omfattande att man nog får räkna med att det tar över ett år. 6

7 Ekonomiskt ansträngt läge Man kan som sagt konstatera att vissa bolag har ett ekonomiskt ansträngt läge men att de garanterade åtaganden inte är äventyrade. Den ansträngda situationen har dock gjort att FI tidigt i våras intensifierade vår tillsyn över livbolagen genom att kraftfullt bredda vår egen riskanalys och uppföljning till områden såsom intäkt och kostnadsmatchning, likviditetsreserver och styrelsers och ledningarnas förmåga att hantera den uppkomna situationen. För att också säkerställa att vi själva ägnar fokus och kraft för denna fråga tillsattes efter sommaren en särskild grupp som direktrapporterar till mig som bara arbetar med solvenssituationen i de 5 bolag som har den mest ansträngda situationen med solvens understigande 3; ( dvs. SEB Nya Trygg Liv, Salus Ansvar, Nordea, KPA och SPP). Denna grupp har under hösten upphandlat konsult och aktuariekompetens och kommer nu fr.o.m. nästa vecka börja utföra oberoende granskningar av de faktiska solvensberäkningar och antaganden som dessa bolag gör, och även på annat sätt verifiera den exakta ekonomiska situationen. Därutöver har ett antal bolag en låg eller mycket låg konsolideringsnivå som en funktion av det höga risktagandet man haft och hur man har fördelat återbäringen bland spararna. Där har FI sedan ett antal månader deklarerat att det inte är acceptabelt att olika spararkollektiv behandlas olika i detta ansträngda läge och att eventuella branschpraxis såsom den sk Allanregeln som innebär att en sparare som är under utbetalning har ett garanterat penningflöde medan andra sparare inte har detsamma, inte kan anses vara rättvist och i enlighet med den skälighetsprincip som ska gälla. Flera bolag har därefter valt att justera sina utbetalningar med anledning av detta. Därutöver har bolagen 36 månader på sig att uppnå sin målsatta konsolideringsnivå. Denna gräns är satt med tanke på att det inte är något konstigt att marknaderna går upp och ner, men om de går ner under en längre tid måste man iaktta normal försiktig hushållning och inte betala ut mer än vad man har råd till. Där har nu Folksam och Skandia genomfört s.k. momentan reallokering och flera bolag kommer att följa efter när de närmar sig gränsen för de 36 månaderna. Ett antal bolag kommer dessutom enligt vår bedömning omöjligen uppnå sina mål inom den återstående tiden eftersom det förutsätter en värdeut veckling som de omöjligt kan uppnå med sin nuvarande riskprofil. Vi aviserade därför i vår stabilitetsrapport för en månad sedan att ett antal bolag sannolikt måste genomföra en momentan reallokering under nästa år. Förbättrad informationsgivning Den pågående fokuseringen på livbolagens situation har medfört den positiva aspekten att avmystifieringen av denna bransch och dess produkter har påbörjats. Man läser i tidningarna nästan varje dag nu redogörelser för skillnaden 7

8 mellan solvens och kollektiv konsolidering och redogörelser för hur den traditionella livförsäkringsprodukten skiljer sig eller liknar andra sparprodukter. Jag ser detta som en mycket hälsosam effekt. Därutöver har vi valt att använda vårt viktigaste verktyg, dvs. tydligare geno m- lysning, genom de sammanställningar vi gör på vår hemsida och våra rapporter om bolagens ekonomiska situation. Vi har också sedan i våras påbörjat en genomgång av de avtalsvillkor gentemot kund som bolagen tecknar för att även på detta sätt granska dess tydlighet. Vi har ett aktivt samarbete med Konsumenternas försäkringsbyrå för att också på detta sätt fånga upp återstående områden där förbättringar krävs. Vi håller också på att utveckla nya regler för försäkringsmäklarnas redogörelse för de avgifter som försäljning av en försäkring genererar för att även på detta sätt möjliggöra för spararna en tydlig bild över vem som tjänar vad på respektive affär. Siste och slutligen så ser vi fram emot att den kommande lagstiftningen för finansiella rådgivning kommer att omfatta livförsäkringsprodukter. Jag har fått så pass positiva signaler på att man trots allt håller med mig i denna fråga att jag med tillförsikt ser fram emot en lämplig lösning på detta. Förtroendedebatten Vad gäller förtroendefrågan, finns det dock gränser för vad vi som tillsynsmyndighet kan åstadkomma för att genom förbättrad etik och moral i bolagen öka spararnas förtroende. Detta är en klar ägar- och styrningsfråga för de bolag som är påverkade av denna debatt och jag är därför högst förvånad över att inte mer görs av bolagen just därför på detta område. Jag tycker att det är hedervärt av de bolag såsom Skandia och Länsförsäkringar som genomför egna utredningar, och jag vet att Folksam styrelse, även om dess VD dramatiskt uttalar att ingen granskning behöver ske, faktiskt granskar dessa frågor. Problemställningen kvarstår att det är värderingar som styr vad folk tycker är rimligt i form av belöningssystem och annat och jag tror att det därför är ytterst viktigt för alla bolag som har stora konsumentgrupper att vara mer lyhörda för den påverkan på sitt varumärke som en bristande kundförtroende kan innebära. Detta rör naturligtvis inte bara livbolag. Den enda förklaring jag kan komma på till att man inte gör mer på detta område, är att man chansar på att när marknaderna vänder och vinsterna kommer tillbaka så kommer också kunderna tillbaka oavsett eventuella förtroende debatter och att man därför kan chansa med att 8

9 inte göra något. Det cyniska är att det har nog varit så historiskt men ingen vet om det kommer att gälla även för framtiden. Också FI har fått kritik i debatten. Hur agerade vi? Varför lät vi detta fortgå? Jag har ingenting emot om vår historia utreds. Men själv vill jag ägna min kraft åt framtiden och åt den nya, mer förebyggande roll som FI måste inta. Vad händer på sikt Som jag nämnde tidigare sker det en måhända långsam men ändå stadig utveckling mot enhetliga regler för alla de finansiella branscherna inom EU, vilket innebär att man även för försäkringssektorn siktar mot att uppnå ett level playing field med enhetliga regler för alla europeiska länder. Under tiden går dock många länder i Europa igenom samma ansträngda läge som de svenska livbolagen med stora förändringar som följd. England har haft samma problem med en produkt som ingen egentligen förstod vilket t.o.m. ledde till att domstolen gav kunderna rätt, dvs. bolaget hade varit så vilseledande i sin försäljning att de blev skyldiga att betala ut även de extra pengar som spararna bara skulle ha fått om det gick bra. Konsekvensen av detta var att bolaget gick i run off, vilket har lett till produktutveckling i landet. I Tyskland har bolagens ansträngda läge gjort att branschen själv har bildat en typ av räddningsfond där de något starkare bolagen gemensamt satsar pengar för att rädda de svagare bolagen för att på detta sätt kunna undvika ytterligare kriser som skulle kunna påverka hela branschens trovärdighet. De nu pågående kriserna tror jag kommer leda till att det nu sker nationell regelutveckling i flera europeiska länder, enligt min tidigare tes att kriser leder till utveckling. För svensk del skulle det därmed kunna vara det utredningsförslag som nu är på remiss. Detta gör dock att när vi börjar se konturerna av ett nytt enhetligt europeiskt regelverk, kommer eventuellt inte så många länder längre vara intresserade av det. Vad gäller kostnadskontroll och riskanalys, är det dock min förhoppning att det som bolagen nu går igenom kommer ge oss betydligt sundare bolag framöver, på samma sätt som bankkrisen ledde till en mognadsutveckling. Jag tror den genomlysning som kommer att ske i samband med detta kommer också kommer vara till spararnas fördel. Om spararna sedan kommer att framöver välja alternativa produkter för sin framtida pension på grund av det som skett eller se på sitt pensionssparande på ett annorlunda sätt, återstår att se. Jag tror inte det. Jag tror att den traditionella livförsäkringsprodukten fortsatt passar många sparare och står sig väl jämfört med andra produkter. 9