Livets seger. Nu är det du och jag, Gud Livet återvänder

Transkript

1 församlingsblad för Ansgarskyrkan och Gottfridsbergs församling N:r Livets seger Nu är det du och jag, Gud Livet återvänder

2 Livets segertecken Många människor förknippar korset nästan uteslutande med döden. Barn och ungdomar ritar kors på gravstenar och skriver R.I.P. ("rest in peace") när de ska göra läskiga bilder med spöken och monster. Äldre väljer bort korset i dödsannonserna och väljer istället något som de tycker symboliserar den dödes liv (en segelbåt, en hund eller en vacker blomma till exempel). Man känner obehag inför ett kors. Glädjande nog tycks detta inte påverka populariteten av små kors i guld och silver som smycken. Det värmer alltid mitt hjärta när jag ser ett kors glimma runt någons hals. För korset är ju en sån underbar livssymbol! Den unga kristna kyrkan valde det tomma korset som sin främsta symbol, som en ständig påminnelse om livets seger genom Jesu uppståndelse. Det vedervärdiga romerska avrättningsredskapet blev ett trotsigt segertecken! In Hoc Signo Vinces - i detta tecken skall du segra! Med hoppets, trons och kärlekens kraft vinner Guds Ande seger i Jesu namn, på ett sätt som ständigt gäckar världens alla makter - till och med döden. I påsktidens blommande och livsrusiga centrum står korset - livets segertecken! Under detta Strindbergsår kan det vara på sin plats att påminna om vad denne omtvistade författare och dramatiker slutligen valde som skrift på sin gravsten: O Crux ave spes unica - var hälsad kors, mitt enda hopp! Lars Häggberg, Församlingsherde Ansgarsbladet ges ut av Gottfridsbergs församling, Svenska kyrkan och utkommer med fyra nummer om året. Nästa nummer utkommer v 24. Manusstopp 5 juni. Ansvarig utgivare: Församlingsherde Lars Häggberg tfn Redaktion: Lars Häggberg, Karin Kilhammar, Bo-Göran Olsson, Berndt Pettersson och Lasse Österberg. Redigering och lay-out: Karin Kilhammar Bildmaterial när inte annat anges: Ansgarskyrkan Ansgarskyrkan, Hjälmgatan 17, tfn Församlingsexpedition tfn Hemsida: Omslagsbilden: Livets seger Foto: Klara Henriksson 2

3 Scouter lär sig om naturen Ansgarskyrkans scouter träffas i källaren i kyrkan på måndagarna klockan sex. Kåren är nyligen omstartad med avstamp i storlägret Partullriks sommaren 2011, och det har tagit lite tid att komma igång ordentligt. Vi är i skrivande stund 12 invigda scouter och ett par ledare som tillsammans lär oss om naturen, att använda kniv och yxa, surrningar och annat som är bra att kunna som scout. Söndagen den första april var vi ute med patrullerna och vandrade runt den mycket trevliga Rosenkällasjön. Knepiga utmaningar vid olika stationer längs vägen och lunch över öppen eld fanns på programmet. De lite äldre scouterna visste mycket väl att man noga ska spara pappren till kolorna som man fick vid näst sista stationen eftersom de noga samlades in vid slutstationen. De lite yngre kommer säkert ihåg att inte tappa bort sina kolapapper till nästa gång. I början av maj ska vi åka till Stegeborgsgården och träffa scouter från andra orter. Vi bor i tält och lagar mat ute. Vi hoppas på bra väder, att vi lär oss många Fin gemenskap i Angarskyrkan När våren håller på att bryta igenom vinterns långa grepp träffar jag Fanny Petré, sedan i januari 2012 församlingsadministratör i Gottfridsbergs församling. För Fanny är inte de administrativa uppgifterna något nytt. Hon har haft liknande uppgifter i S:t Lars församlingen och sedan i Domkyrkoförsamlingen Att jag kom till Gottfridsbergs församling har att göra med viss omorganisation inom kyrkliga samfälligheten i Linköping, berättar hon. I och med den har en del förändringar ägt rum i församlingarna. Hon understryker att hon trivs mycket bra i Gottfridsbergs församling. Det är skillnad att arbeta i en cityförsamling än i en mer utpräglad stadsdelsförsamling. - Det jag upplever mycket positivt är den fina gemenskapen mellan oss som personal men också med de förtroendevalda, fortsätter Fanny. Samarbetet mellan Gottfridsbergs församling och EFS är en styrka för den fina gemenskapen. För mig är EFS en relativt ny bekantskap som jag måste lära mig 3 Foto: Magnus Landberg bra nya saker och såklart mycket lek! Vi har många måndagar att se fram emot i vår. Varje träff avslutas med en kort andakt där vi läser något och ber och sjunger tillsammans. Det finns plats för fler! Välkommen! Johan Häggström mer om och det får jag vid möten i samarbetsrådet, där jag fungerar som sekreterare och i samrådsgruppen för lokal och miljö där jag också sitter med.. Hon anser också att påtagligt många unga människor besöker gudstjänsterna i Ansgarskyrkan och det ger en positiv bild av kyrkan som en viktig del av stadsdelen Gottfridsberg avslutar Fanny Petré, innan hon med lätta steg intar sin plats i det rum som utgör en viktig del i församlingens arbete. Berndt Pettersson

4 Nu är det du och jag, Gud För snart fyra år sedan insjuknade Nenne Häggberg i en allvarlig och mycket aggressiv form av cancer. Här ger hon sin personliga berättelse om livets kraft och seger i hennes tillvaro. När jag blev sjuk sommaren 2008 i en svår aggressiv leukemi (blodcancer) fick jag verkligen erfara att min tro bar, även i de svåraste stunderna och då döden var mycket nära. Jag skulle ha kunnat bli besviken på Gud och tänkt: Varför ska just jag bli drabbad? Vad är du för Gud som låter det här ske? Men faktum är att jag tänkte tvärt om: Ja, varför inte jag. Alla människor runt omkring i världen drabbas varje se- kund vare sig de tror på Jesus eller inte. Så varför inte jag? Dessutom hade jag två år innan förlorat en älskad syster i cancer bara 54 år gammal. Redan då hade mina funderingar och tankar om liv och död startat på allvar. Livet är en gåva och vi ska vara glada för varje dag vi får vara med, likaså vara tacksamma för varje födelsedag vi får fira istället för att vara ledsna över att vi blir äldre. Jag minns inte mycket av den första tiden av min sjukdom. Jag var mycket illa däran när jag kom in akut till sjukhuset. Men jag minns när jag fick beskedet om leukemi, att jag tänkte: Nu är det du och jag Gud. Gud var min stora trygghet, vad som än hände. Men att jag skulle dö, den tanken fanns inte i min sinnevärld då, konstigt nog. Jag var i full färd med att kämpa för mitt liv tror jag. Jag hade gått in i mig själv När jag fick mina cellgifter använde jag ett avslappningsband där man skulle tänka sig en bild när man var helt frisk. Jag fick bilden i huvudet av min stundande 50-årsfest då jag var fit for fight och dansade i en röd klänning. Denna målbild fick jag uppleva då jag fyllde 51 år och hade min stora Tack-för-livet-fest uppe i Dalarna augusti

5 och koncentrerade mig på en sak i taget. Klara av huvudvärken, kräkningen etc. Precis som jag hade gjort när jag födde barn. Jag hörde ju också att läkaren sa att det fanns behandlingar att börja med, då finns det hopp. Hade jag fått en dödsdom hade jag kanske reagerat annorlunda, men jag tror att Gud bär även där. Jag har sett det på människor som är nära döden. Det är också hoppfullt. Men nu efteråt har jag fått bearbeta allt detta då man berättat hur nära det var och då har det gjort mig rädd och ledsen men också än mer tacksam. Under min sjukdomstid och även nu i efterarbetet griper Gud in på fantastiska sätt. Gud har varit mitt inre trygghetsfundament men alla människor som varit runt omkring och stöttat med böner, tankar, kort, telefonsamtal, praktiska saker och den fantastiska sjukvården förstås, de har verkligen burit mig genom denna period. Tack alla! Det har i augusti gått fyra år sedan jag blev sjuk och jag är så oerhört tacksam över att jag lever och får vara med i mitt liv tillsammans med Lars och se våra barn växa upp och gå sina egna vägar. När man är med om sådana här saker får man chans att stanna upp i livet och få nya perspektiv på tillvaron. Man ser vad som är viktigt i livet och vad man vill lägga tid och energi på. Jag har också blivit väldigt tacksam för det lilla och vardagliga. Små ting som att det luktar så gott i skogen eller att koltrastens sång är så oerhört vacker kan göra att jag gråter av glädje när jag är ute och går. När biverkningar från min stamcellstransplantation, cellgifterna eller sjukdomen blir för mycket för mig och jag bara vill bryta ihop i en hög och stortjuta, då hjälper det alltid att sätta saker och ting i större perspektiv: Om du jämför detta med att inte längre leva..då segrar alltid livet och min kämparglöd kommer åter. Nenne Häggberg Gud,för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig. Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker. Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig. Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land. Psalm 217: 1-3 5

6 - en missionsrörelse i Svenska kyrkan Årsmöte med betoning på möte Sista helgen i mars möttes unga och vuxna på gemensamt läger. Det var EFS i Östergötland och Småland som höll årsmöte på Stegeborgsgården. En helg som innehöll mycket mer än formaliteter. Årsmöte UNG 2012 Samma helg som EFS i Sydöstsverige hade årsmöte träffades vi ett gäng ungdomar från distriktet i Östra Husby på fredagskvällen. Vi var sex från Ansgarskyrkan som åkte dit för att umgås, äta pizza, ha kvällsmöte och sjunga lovsång tillsammans med ett härligt gäng med folk från Kalmar, Söderköping, Jönköping och Östra Husby. Vi träffade både gamla lägerkompisar och nya vänner. På lördagen åkte vi till Stegeborg tillsammans och där var vi med och samtalade i grupper om våra visioner för EFS tillsammans med de vuxna. Vi pratade bland annat om hur EFS kan nå ut till ungdomar så att vårt budskap kan nå ut till ännu fler. Det var intressant att höra hur de har det i andra delar av distriktet. När de vuxna hade årsmöte på söndagen ordnade Krik, Kristen Idrotts Kontakt, aktiviteter utomhus och vi gick vandringsleden runt berget på Stegeborg och njöt av det härliga vårvädret. Sammanfattningsvis var det en helg med mycket lovsång, förbön och intressanta samtal. Erika Häggström Foto: Pernilla Janner Lördagsutmaning, söndagsgudstjänst och årsmöte Kyrkan är egentligen inte en byggnad utan människor som bildar den kropp Jesus har idag. De händer och fötter, ögon och öron han har på jorden (1 Kor 12). Det brukar kallas för diakoni, genom människor kan Gud möta våra mänskliga behov. Vi fick på lördagen höra om erfarenheter från Boliden där befolkningen ökade med 15 procent på ett par år. De flesta nya kunde inte svenska och inte heller kände de till hur det svenska samhället fungerar. Hur möter man de behoven? Råden var konkreta: Tänk långsiktigt. Starta inte upp något som ni inte orkar 6 fortsätta. Trovärdighet är inte att satsa storstilat utan att kunna hålla fast vid det man lovat. Tänk projekt. En del satsningar bör redan från början ha en start och ett avslut, då orkar man ge det där extra. Ta hjälp! Det är inte något självändamål att fixa allt själva. Det behövs någon som kokar kaffe/som kan följa med till optikern eller läkaren/som kan leka med barnen medan de vuxna pratar, är det något du eller ni kan göra? Resultatet kan bli delade bördor och delaktighet. Förtroenden, när de inte blir krav, får oss också att växa.

7 Söndagen, som var årsmötesdagen, började med gudstjänst med nattvard. Predikan hölls av Christoffer Ahlbäck, präst i Vasakyrkan i Kalmar. Christoffer utgick från Hebreerbrevet 11:8-11 där vi läser att Abraham i tro på Herren drog bort till ett land som skulle bli hans. Vilket är nästa steg du skall ta? Vad vill du skall hända i ditt liv? Ta inte så stort steg att du snubblar, men ha inte mindre drömmar än vad Gud har. I tro får vi ta första steget. Vad är ditt första steg från nu? Var inte rädd. Du är inte ensam. Gud kallar oss att följa på den väg som börjar med ett första steg. Därefter följde årsmötet. Formaliteter kanske, men nog så viktigt med budget, val och svar på frågor i en organisation som bland annat anordnar läger för hundratals deltagare varje år. Mia Petterson och Torsten Alling Livet återvänder När jag ser ut över det karga Ölandslandskapet, verkar det inte vara så stor skillnad mellan vinter och vår. Naturen är fortfarande karg och vindpinad och där finns inte så mycket av synbart liv. Men ljuset har kommit tillbaka, liksom fågelstråken och en och annan påsklilja som trotsar den vårkyliga vinden. Livet har börjat återvända, inte bara genom naturens skiftningar och nyskapelse, utan också som en påminnelse om livets och påskens ärende till oss livets seger över döden. Alltifrån skärtorsdagens gemenskap vid nattvardsbordet, till övergivenheten i Getsemane, långfredagens död, fram till Jesu Kristi uppståndelse på påskdagen. Många gånger, tror vi att det går att hoppa över mörkret, kylan och döden, men det ena är en förutsättning för det andra. Trots snö och kyla och allt som verkar dött, vittnar den bräckliga påskliljan om att nyskapelse är möjlig, inte bara i naturen utan också i våra egna liv. Påsktron flätar samman våra egna liv med Jesus Kristi liv och inger tro och hopp, om livets möjligheter i det uppdrag som är vårt. Jesu Kristi uppståndelse säger att kärleken besegrar allt till slut, inte genom att undvika det svåra, utan att gå rakt igenom det tillsammans med honom som gått före oss. Kristus är uppstånden! Påskljuset är tänt och i det ljuset får vi leva våra liv. med Guds välsignelse Kerstin Nyberg Nilsson, präst i Ansgarskyrkan Fira midsommar med Ansgarskyrkan på Stegeborgsgården T Traditionellt midsommarfirande med midsommarbuffé, dans kring midsommarstången, gudstjänst och gospelkonsert Se kommande annonsering i Ansgarskyrkan 7

8 Valborgsmässoafton Valborgsfirande på Hjälmsätersberget, AM Blås Söndag 13 maj Vårsoaré (se annons nedan) Torsdag 17 maj. Kristi himmelfärdsdag Friluftsgudstjänst på Hjälmsätersberget, Kerstin Nyberg Nilsson, AM-blås. Söndag 27 maj Familjemässa, Sofia Bergholtz, våravslutning för Ansgarskyrkans barnverksamhet. Lördag 2 juni, Kyrktåg till Kalmar. Gemensam utflykt för Svenska kyrkan i Linköping. Det här är endast några glimtar av vad som händer i Ansgarskyrkan som särskilt hör våren till. Program för kyrkans alla gudstjänster och evenemang finns att tillgå i Ansgarskyrkan och på 8