Hjärtsvikt Medicin SU/Mölndal i samarbete med Mölndals kommun och primärvård

Transkript

1 Hjärtsvikt Medicin SU/Mölndal i samarbete med Mölndals kommun och primärvård CVU Rapportserie 2005:7 Projektledare: Mona Karlsson Medicinmott SU/Mölndal Mölndal Projektgrupp: Maria Morén Ulf Axelsson Margaretha Linnarsson

2 Sammanfattning Hjärtsviktsprojektet Medicin SU/Mölndal har som målsättning att ge kvalitativ bra vård till de svårt sjuka hjärtsviktspatienterna. Syftet är att skapa en tydlig kommunikation inom sjukvårdsorganisationerna. Patienterna bör få en bra information om sin sjukdom vilket ger dem möjlighet att både kontrollera och styra sin behandling och egenvård och därmed känna sig trygga i sin vardag. Det är viktigt att sjukvårdspersonal inom olika organisationer ger likvärdig information till patienten. Projektet innefattar samarbete mellan läkare och sjuksköterskor på Medicin Mölndal, Mölndals kommun och primärvård. Enkäter till patienter och sjuksköterskor inom nämnda organisationer har gjorts i två omgångar och utbildningsinsatser i form av föreläsningar har getts. Vi har inte kunnat påvisa några tydliga resultat men kan se en minskning av antal vårdtillfällen på Medicin Mölndal med ca 10 % under de halvår som vi jämfört. 82 % av sjuksköterskorna inom vård och omsorg anser sig ha fått förändrade kunskaper efter utbildningsinsatsen. Patienterna känner sig nöjda med bemötandet inom samtliga tre organisationer och upplever att de ha ganska lätt att komma i kontakt med den sjuksköterska de söker. Ca 60 % anser att de fått den information de behöver om sin sjukdom och dess behandling. Efterföljande frågor visar dock att kunskap om ex. varför de bör väga sig och hur de ska ta sin medicin är olika. Ett problem idag är att hjärtsviktspatienten är lite anonym i primärvården och därför finns risk för underbehandling. Här finns alltså mer att göra.

3 Innehållsförteckning Inledning/Bakgrund... 1 Frågeställning... 2 Förväntad betydelse... 2 Metod... 2 Resultat... 3 Diskussion:... 4 Referenslista... 5 Bilagor

4 Inledning/Bakgrund Hjärtsvikt kan definieras som en oförmåga hos hjärtat att med normala fyllnadstryck och med normal neurohormonell balans upprätthålla en minutvolym som är tillräcklig för att tillfredsställa vävnadernas krav på blodförsörjning. Det bör betraktas som ett komplex av flera symtom, vilka alltid beror på någon annan bakomliggande sjukdom. Oavsett bakomliggande sjukdom är ofta symtomen desamma. Vanliga symtom är andfåddhet, benödem och trötthet. Hjärtsviktens svårighetsgrad indelas i fyra klasser enligt NYHA (New York Heart Association). (1,2). NYHA 1 hjärtsjukdom utan symtom NYHA 2 lätt hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet endast vid fysisk aktivitet av mer uttalad grad. NYHA 3 NYHA 4 medelsvår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet vid lätt måttlig fysisk aktivitet. Svår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet redan i vila. Ökande symtom vid minsta ansträngning. Patienten är ofta bunden till säng eller stol. De vanligaste orsakerna till kronisk hjärtsvikt är kranskärlssjukdom och hypertoni. Hjärtsvikt är vanligast förekommande hos äldre och förekomsten i befolkningen uppskattas till 2-3 %. Hjärtsvikt är en allvarlig sjukdom med hög dödlighet. Vid lindrig hjärtsvikt är dödligheten 5-10 % per år. Dödligheten bland de sjukaste patienterna uppskattas till minst % per år, dvs. jämförbar med de allvarligaste cancerformerna. Livskvalitetsnedsättningen vid kronisk hjärtsvikt är större än vid andra kroniska sjukdomar. 20 % av alla inläggningar och 30 % av vårddagarna på invärtesmedicinska avdelningar beror på hjärtsvikt. Kostnaden för hjärtsviktsjukvården uppskattas till minst 200 miljoner kronor/miljon invånare/år (3). Modern hjärtsviktsbehandling omfattar både icke-farmakologisk- och farmakologisk behandling. Dessutom finns i speciella fall möjlighet att med tekniska hjälpmedel, t.ex. pacemaker, intensifiera behandlingen. Icke-farmakologisk behandling handlar mycket om omvårdnadsaspekter, råd angående motion, vätska, nutrition, egenbehandlingar m.m. Den farmakologiska behandlingen omfattar en grupp läkemedel, bl.a. ACE-hämmare och betablockerare och som visat betydande vinster vad gäller morbiditet och mortalitet. Sviktmottagningen på Medicinmottagningen SU/Mölndal startade som ett projekt Projektmålen som då var aktuella var, att med förbättrad patientinformation och utökad poliklinisk inställning med ACE-hämmare öka kvaliteten i omhändertagandet av patienter med hjärtsvikt. Delmål var förbättrad livskvalitet, minskad sjukfrånvaro, minskad konsumtion av slutenvård och förlängd överlevnad. Utvärdering av projektet visar klart på minskat antal vårdtillfällen och vårddagar. Patienterna ansåg att mottagningen var tillgänglig och lätt att komma till. De hade fått gott om tid och svar på sina frågor. När CVU, Centrum för verksamhetsutveckling, efterhörde utvecklingsprojekt såg vi en möjlighet att ta nästa steg. Problem: Vi önskade att gå vidare och se om det går att ytterligare förbättra för hjärtsviktspatienten. Hjärtsviktspatienter som sjukhusvårdas och tillhör NYHA-klassificering III IV är svårt sjuka med behov av täta kontakter med kompetent personal. För de sjukaste patienterna kan det vara alltför ansträngande och ibland omöjligt att ta sig till sjukhus för kontroll av sin hjärtsvikt. Det finns ett stort behov av stöd i deras närmiljö. Dessa patienter följs upp antingen av medicin- 1

5 kliniken och/eller hos distriktsläkare/sjuksköterska i kommun och primärvård. Brister i kommunikationen mellan sjukhuset och kommunen/primärvården och bristande medvetenhet om denna patientkategori tror vi är en av anledningarna till att dessa patienter inte får optimalt omhändertagande. Risk finns att detta resulterar i fler återinläggningar pga. försämring i hjärtsvikten. Vi anser det är försämrad livskvalitet, att behöva tillbringa mer tid på sjukhus än nödvändigt Syftet med projektet är att förbättra kommunikationen om hjärtsviktspatienten mellan Medicin SU/Mölndal och Mölndals kommun och primärvård Målet är att skapa möjlighet för en ökad trygghet och livskvalitet för den svårt sjuke hjärtsviktspatienten. Under projektets gång har vi förtydligat målen att gälla: Tydlig kommunikation mellan primärvård, kommun och sjukhus Få trygga patienter Höja/bibehålla livskvalitet hos hjärtsviktspatienten Enhetlig/högre kompetens hos primärvårdens/kommunens personal Införa (S)viktbok Frågeställning Hur fungerar kommunikationen mellan länssjukvård, primärvård och kommuner idag? Vilka förbättringsmöjligheter finns? (ex omvårdnadsepikris även när patienten går till hemmet, förbättrad telefontillgänglighet, samordnad vårdplanering) Vilka möjligheter finns för telefonkontakt med hjärtsviktssjuksköterska i länssjukvården och i primärvård och kommunerna? Finns behov av ökad kunskap bland läkare och sjuksköterskor i primärvård och kommuner? Förväntad betydelse En förbättrad kommunikation ev. i kombination med utbildningstillfällen, skapa en tryggare arbetsmiljö och en ökad kompetens för sjuksköterskor i primärvård och kommun. Patienten förväntas få samma information från sjukvårdspersonal oberoende om informationen ges i länssjukvård, primärvård eller kommun. Detta är en trygghetsfaktor. Sjuksköterskan som träffar patienten i dennes hem ska veta att de kan ringa hjärtsviktssjuksköterskan i länssjukvården för konsultation. Möjlighet till behandling i hemmet ger förbättrad livskvalitet och färre återinläggningar. Förbättrad kunskap om våra olika organisationer. Omfattning/avgränsning Patienter med NYHA III IV som finns inom Mölndals primärvård och kommun. Metod Vi har valt enkäter som metod för att hämta information från personal och patienter. Enkäterna är utskickade anonymt. Enkätutformningen har vi gjort själva. 2

6 Följande har vi gjort: Enkät till primärvård och kommuner i SU/Mölndals upptagningsområde, våren 2003 där vi efterfrågade problem i samband med hjärtsviktpatienten. Format en hjärtsviktsgrupp med komplettering av läkare och sjuksköterskor från Mölndals kommun och primärvård. Enkät till patienter i Mölndals kommuner och primärvård, våren 2004 och Enkät till sjuksköterskor i Mölndal, Partille, Härryda, Öckerös kommun och primärvård våren 2004 och uppföljande enkät till sjuksköterskor i Mölndals kommun och primärvård enkät våren Utbildning i form av föreläsning av kardiolog och hjärtsviktssjuksköterska, till läkare och sjuksköterskor inom Mölndals kommun och primärvård, totalt 61 personer. Införande av (S)viktbok på Medicinavdelningar Mölndal. Sviktombud på vårdavdelningarna har bl.a. informerat kollegor om förbättringar i dokumentation vid utskrivning. Revidering av Patientinformation om hjärtsvikt Vårdtidsstatistik har tagits fram. Patientunderlaget till enkäterna fick vi från primärvården i Mölndal. De tog fram patienterna utifrån diagnosnr I 50,0, I 50,1 och I 50,9. Vi skickade sedan enkäterna till vårdcentralerna som namnade och adresserade breven. Svaren kom därmed anonymt oss tillhanda. I första omgången försökte distriktsläkarna göra klassificering enligt NYHA och särskilja dem med NYHA-klass III-IV. Den andra omgången fungerade inte detta utan då lade vi till en fråga där patienterna själva besvarade vad de orkade med vardagen, och har sedan använt detta som klassificering. (S)viktboken är ett hjälpmedel som vi tagit fram och som är tänkt att användas av patient och sjuksköterska/läkare i kommunikationen med patienten. Patienten dokumenterar sin vikt, eventuell andfåddhet, bensvullnad och vätskeintag samt noterar ev. extra diuretikaintag. Diskussion kring egenvård kan sedan utgå från dessa anteckningar. (S)viktboken lämnas från vårdavdelningen vid hemgång eller introduceras av primärvården. Revidering av omvårdnadsprogrammet för hjärtsvikt SU/Mölndal var planerad, men övergripande inom SU har nytt hjärtsviktsprogram tagits fram. Omvårdnadsdelen i det programmet har hjärtsviktsjuksköterska från Medicin Mölndal varit delaktig i att ta fram. Resultat Enkäterna till patienter: År 2004 skickades 41 st. och 28 svarade (68 %) År 2005 skickades 219 st. och 130 svarade (59 %). 58 av dessa besvarade frågan hur vill du beskriva din vardagliga funktion motsvarande NYHA klass III IV. Utifrån dessa 58 har vi sedan gjort jämförelse med enkäten från Enkäter till personalen: År 2004 skickades 163 enkäter och 54 svarade (33 %). Av dessa 33 inom Vård och omsorg (kommun) och 21 inom Primärvård År 2005 skickades 58 enkäter och 28 svarade (48 %). Av dessa 11 inom Vård och omsorg och 17 inom Primärvård 3

7 Enkäterna visar inte att informationen till patienterna har förändrats mellan enkättillfällena. Patienterna känner sig nöjda med bemötandet inom samtliga tre organisationer och upplever att de ha ganska lätt att komma i kontakt med den sjuksköterska de söker. Ca 60 % anser att de fått den information de behöver om sin sjukdom och dess behandling. 62 % anser även att deras anhöriga/närstående blivit informerade. 65 % har inte fått skriftlig information om sjukdomen. 62 % år 2004 och 72 % år 2005 vet vart de ska vända sig om de blir sämre i sin hjärtsvikt. Ca 68 % är säkra på hur de ska använda sina mediciner mot hjärtsvikt. Knappt hälften av patienterna vet varför det är viktigt att väga sig regelbundet. Sjuksköterskorna på hjärtsviktsmottagningen på sjukhuset upplever att kontakten mot primärvård och kommun fungerar bättre nu än tidigare. Till hjärtsviktsföreläsningen kom 18 från primärvården och 39 från vård och omsorg. Många har i enkäterna år 2005 sagt att föreläsningen var givande men resultatet pekar inte på att kunskaperna har spridits mellan sjuksköterskor. Flera hänvisar i enkäten också till att de inte var på föreläsningen. 82 % av sjuksköterskorna inom vård och omsorg anser sig ha fått förändrade kunskaper efter utbildningsinsatsen. Det framkommer att det saknas rutiner för kontroll av vikt och ev. bensvullnad. Mer än 80 % känner sig trygga i kontakten med patienterna. Sjuksköterskorna anser att det nu är något vanligare med vid behovs-ordination på diuretika till patienterna i hemmet. (55 % 2005 mot 33% 2004) Sviktombud på avdelningarna på Medicin Mölndal har vi haft i några år. Genom dessa har vi påtalat behov av att omvårdnadsepikrisen innehåller rätt uppgifter. Omvårdnadsepikriser från avdelningarna kommer ut till sjuksköterskorna i vård och omsorg, däremot kan det saknas medicinlistor och vid behovsordination på diuretika. Ombuden har också introducerat (S)viktboken på avdelningarna. Vi har inte följt upp hur den används i vård och omsorg och primärvård. Vårdstatistik: Antal vårdtillfällen visar en minskning på 10 % då vi jämfört jan-juni 2003 och jan juni Det är 28 st. färre sjukhusvårdade patienter. Material är för litet för att kunna dra säkra slutsatser utifrån. Diskussion: När vi påbörjade samtalen med primärvårdsläkarna ansåg de att det inte fanns så många hjärtsviktspatienter. När vi skulle få hjälp med att ta fram antal till enkäterna visade det sig att det finns många hjärtsviktspatienter i primärvården. Detta bekräftade vad vi anande. En orsak till att hjärtsvikten inte syns anser primärvårdsläkarna är att patienterna ofta är multipelsjuka och då ses inte hjärtsvikten specifikt. Detta är alarmerande då en icke optimalt behandlad hjärtsvikt får förödande konsekvenser för individen. När patientenkäterna skickats ut resulterade det i ett antal telefonsamtal till projektledaren. Det visar sig att flera patienter inte är informerade om att de har hjärtsvikt. I första enkätomgången var det inte så många som ringde då enkäten skickades till dem som var NYHA-III-IV klassificerade. I andra omgången då patientmaterialet inte var klassificerat enligt NYHA var det många som ringde och inte förstod varför de fått en enkät. Vi tycker det är märkligt att det sätts en hjärtsviktsdiagnos men att inte patienten informeras. 4

8 Primärvårdsläkarna har påtalat problem med långa väntetider för att diagnostisera hjärtsvikt med UCG (ultracardiografi). Medicinkliniken arbetar nu aktivt med att minska köerna och hoppas inom snar framtid se resultat av detta. Bland nyheterna är att blodprovet BNP (brain natriuretic peptide) nu är accepterat som ett användbart instrument inom hjärtsviktsdiagnostik. Provet är användbart framför allt inom primärvården för att underlätta hjärtsviktsdiagnostik. Flera sjuksköterskor har i enkätsvaren skrivit att det vore önskvärt med hjärtsvikt-sjuksköterska i primärvården. Vi tror att detta vore bra för patientgruppen som då skulle kunna få ett bättre omhändertagande omvårdnadsmässigt och medicinskt få hjälp att optimera den farmakologiska behandlingen. Läkare och sjuksköterskor i hjärtsviktsgruppen påtalade att det i epikris/omvårdnadsepikris ofta saknas vikt liksom aktuellt blodtryck och puls. Detta har vi lyft fram till läkare och sjuksköterskor på Medicin Mölndal. Vi ser även fram emot ett bättre samarbete framöver då det finns krav från beställarna att specialister ska samarbeta med primärvården Utbildningen var uppskattad enligt utvärdering. Vi tror att det är viktigt att regelbundet återkomma med liknande utbildningsinsatser i vårt samarbete med kommun/primärvård. Vid behovsordination av diuretika har blivit lite mer vanligt och detta måste läkarna fortsätta att tänka på inför hemgång och inom primärvård/kommun. Resultaten av projektet kunde säkert ha blivit något bättre om vi haft någon ansvarig för resultatet med, även från kommun och primärvård. Nu valde vi att använda primärvård/kommun mer som samtalspartner. Därför har inte utvecklingsarbete skett i kommun/primärvård kopplat till detta arbete. De förbättringsmöjligheter som framkom i enkäterna som gäller rutiner, riktlinjer med mera har ingen känt ansvar för att ta tag i. Referenslista 1. Persson S. Kardiologi, hjärtsjukdom hos vuxna. Lund Studentlitteratur Andersson B. När hjärtat sviker Information från Läkemedelsverket, Behandling av hjärtsvikt och asymtomatisk vänsterkammardysfunktion 2000;11(3):3-7 Bilagor 1. (S)viktbok 5

9 6