Tornet. mot. Stjärnorna

Transkript

1 Tornet mot Stjärnorna

2 Upphovsmännen När Olle Linge inte skriver rollspel för Rävsvans eller Kaleidoskop så försöker han göra alldeles för många saker på en gång. För tillfället ligger kinesiska i fokus. Eftersom han gillar såväl bildlig som bokstavlig jonglering, finns dock alltid många saker i luften samtidigt. Strax innan den här modulen kom ut flydde han till Taiwan av rädsla för att råka illa ut på grund av de hemligheter som avslöjas i denna bok. Tornet mot stjärnorna Vad är det här... 3 Tornet mot stjärnorna: en sammanfattning... 4 En ny början... 7 Triluminaren...19 Trollkarlarna...35 Att använda modulen...51 Epilog...65 Krister Sundelin är en lat tjockis från Skövde som tillbringar alldeles för mycket tid i virtuella trikåer. För en gångs skull har han inte skrivit en rollspelsmodul, utan bara ritat i den. Han anser att det bästa beviset för att Djävulen inte finns är att han fortfarande har en själ, men däremot inte har en flickvän med rävsvans. Rävsvans Förlag Kommanditbolaget Rävsvans Förlag är ett litet företag i Skövde som producerar rollspel, både som elektroniska dokument för gratis nerladdning, med print-on-demand-teknik och med offsettryck. Debuten utgjordes av rollspelet Trollvinter, följt av det oseriösa superhjälterollspelet Too Hard To Duck! Genombrottet kom med det medeltidshistoriska sagorollspelet Västmark, som har rosats av kritiker och spelare tillika. Skymningshem: Andra Imperiet är det fjärde tryckta spelet och det hittills mest påkostade. Rävsvans Förlags filosofi är att utnyttja den senaste utvecklingen inom tryckteknik och elektronisk distribution för att skapa och sprida svenska kvalitetsrollspel som är roliga att spela och läsa. Företaget registrerades under våren 2003 och har sitt säte i Skövde. Fler produkter från Rävsvans Förlag finns hos specialiserade butiker. Rävsvans Förlag kan även nås på nätet på följande adress: Olle Linge Illustrationer och grafisk form: Krister Sundelin Typsnittet Sawa-o Krister Sundelin och David Hagman Tryck och distribution: lulu.com Första tryckningen ISBN Skymningshem: Andra Imperiet

3 Vad är det här? En ruta för spelarna Tornet mot stjärnorna är en modul som enbart är tänkt för dig som spelledare. Syftet är att den ska förmedla djup och sammanhang till en värld och en historia som annars känns mer splittrad. Här återfinns också länken till två andra av Rävsvans spel: Evangelium och Skymningshem. Nyttan med modulen går till stora delar om intet om du som spelare läser vidare. Låt därför gärna bli det och lämna istället över boken till spelledaren. På så sätt kan du uppleva äventyr av ännu större djup och spänning. Från början var Skymningshem bara en ny tredjepartsspelvärld till rollspelet Eon, men redan då var trollkarlarna och Triluminaren en viktig del av världen. Många av dem som var med från början saknade dem när Skymningshem blev Andra Imperiet. Men tro mig, de slutade inte existera, utan försvann bara en tid. I de första skisserna på Andra Imperiet var Triluminaren avsedda att vara spelets stora skurkar, en smygande konspiration som man inte riktigt kunde komma undan. Men sen kom jag på bättre tankar och jag beslutade mig för att gömma undan dem ett tag. Det fanns många skäl till detta. Ett skäl var att man inte kan ha Triluminaren utan trollkarlarna, det fanns inte plats för båda, och egentligen behövde vi platsen som Triluminaren tog upp till bättre saker. Ett viktigare skäl är vad Triluminaren är. Triluminaren skulle förringas om de bara blev en ond konspiration. Samma sak med trollkarlarna. De är nämligen något långt viktigare de är synvinklar, och synvinklar kan man inte ta lätt på. Några få sidor om dem räcker inte långt, det märktes redan innan Skymningshem blev Andra Imperiet. De måste få ta den plats de behöver. Vid det här laget kallade jag in Olle Linge. Jag behövde fler synvinklar, och Olle hade vettiga idéer. Jag gillade det jag såg, och till slut kom vi överens om att Olle skulle skriva en modul om trollkarlar och triluminaren. Resultatet av ett långt och tidvis ganska ansträngande arbete håller du i handen just nu. Det är knappast min modul skriven av Olle på uppdrag, utan Olles jobb med mina uppskattande redaktionella grymtningar. Det här är hans baby. Krister Sundelin, sensommaren 2008 Tornet mot stjärnorna 3

4 Sammanfattning av den här modulen För den nye läsaren är det många saker att hålla reda på: Terra (jorden), första imperiet, andra imperiet, Fo ur, Hanarakriget, med mera. Här följer ett försök att sammanfatta det viktigaste i modulen: Det hela tar sin början ungefär hundra år in i vår egen framtid (år 2077) då mänskligheten mottar ett meddelande från yttre rymden. Så småningom leder det vidare till att rymdens djup tämjs och koloniseringen av Vintergatan börjar. Efter ett halvt millennium av expansion händer något. Det första imperiet rasar samman (orsaken är oklar, vissa pekar på ett yttre hot kallat Hanara) och många av dess kolonier lämnas avskurna från hemplaneten Terra. Denna händelse kallas helt enkelt för Fallet av de flesta. En av dessa isolerade kolonier befinner sig på en måne kallad Althea Four (det är den fjärde månen i omloppsbana kring gasjätten Althea). Utvecklingen går hastigt baklänges och invånarna glömmer sitt ursprung; teknologi och kultur förfaller. De börjar kalla sitt hem Fo ur och endast några få håller kvar kunskapen från förr. Så småningom börjar de tillskrivas magiska egenskaper tack vare sina teknologiska kunskaper som alla andra glömt. De kallas för Trollkarlar och i sina torn vaktar de sin kunskapsskatt. Efter ytterligare ett knappt millennium tappar Trollkarlarna kontrollen och under Trollkarlskriget berövas de delar av sin kunskap och tvingas fly (det är detta som skildras i introduktionsnovellen). Deras huvudmotståndare i denna konflikt är Triluminaren. Med hjälp av ett animistiskt religiöst samfund kallat den Vita gudinnans tempel, tvingas båda fraktionerna att lämna Fo ur. Med hjälp av den vetenskap folket avkrävt Trollkarlarna, återvänder de snart till stjärnorna. Liv sprids åter och frodas i galaxen. För ungefär hundra år sedan kom ett tillfälligt bakslag då en främmande civilisation kallad Hanara nästan besegrar de expanderande folken med Fo ur som utgångspunkt. Vid krigets slut, bildas Federationen för att samordna alla stater i det gemensamma strävan att vara bättre förberedda nästa gång något liknande händer. Triluminaren och Trollkarlarna är sedan länge förpassade till sagornas värld. Det visar sig dock att den friktion som gav upphov till Trollkarlskriget inte helt dött ut. Triluminaren verkar ständigt i Federationen och utökar i hemlighet hela tiden sitt inflytande. I själva verket är Triluminaren ett slags tankevirus som åter håller på att få fäste bland människorna. Trollkarlarna figurerar också i skuggorna och gör vad de kan för att motverka att viruset än en gång får dominera civilisationen. Tornet mot stjärnorna är en term inom en religion som har mycket gemensamt med Triluminaren. Den symboliserar återuppbyggandet av Babels torn och därmed ett enande av alla människor och Guds förbarmande över dem. Återföreningen ska ske genom Triluminarens språk, det tankevirus som nämnts ovan. Texten är skriven som om den vore författad av en person som lever i spelvärlden. I varje stycke finns dock ett antal boxar med information. I dessa återfinns information som bryter mot illusionen av en deltagande författare. Detta inkluderar bland annat äventyrsuppslag, tips om hur den intill liggande texten kan användas i praktiken och regelrelaterade frågor. Saker som mer över gripande handlar om hur modulen kan användas har fått ett eget kapitel i slutet. Det är inte nödvändigt att läsa allting för att få ut något av texten, men att skumma första kapitlet är en bra idé. Början på delarna om Triluminaren och Trollkarlarna är också av vikt för att du ska förstå helhetsbilden. Så snart essensen av Triluminarens språk, Trollkarlarna och deras situation är greppad bör det inte vara några problem att hoppa runt i texten och läsa det som verkar intressant. För att få bäst behållning av modulen bör den dock läsas från början till slut. 4 Skymningshem: Andra Imperiet

5 I min spegelbild Ser jag början och slutet Min skugga hotar mot stjärnorna Tornet mot stjärnorna 5

6 Tornet mot stjärnorna Det här är ett tillbehör till rollspelet Skymningshem: Andra imperiet från Rävsvans förlag. Det innehåller mycket information med vars hjälp det går att bygga många intressanta och underhållande äventyr och kampanjer samt information som inte står i grundboken. Innehållet är i första hand knutet till legenderna om Triluminaren och Trollkarlarna, men innehållet är upplagt på ett sådant sätt att det kan användas på många olika sätt: som fristående äventyr, som del i en annan kampanj eller som en episk kampanj i det vidsträckta och fantastiska universum som är Andra imperiet. 6 Skymningshem: Andra Imperiet

7 En ny början Allt omkring mig är tyst och övergivet; det tycks som om livet självt har övergett denna plats. Den har varit hjärtat av min tillvaro. I det dunkla halvljuset kan jag nätt och jämnt urskilja svaga siluetter av raserade hus, ett knäckt brovalv och det förvridna skelettet av vad som en gång varit ett vitt tempel. Elden har falnat nu, men den kvävande röken från tusentals bränder svärtar fortfarande himmelen. Få kom undan när solen sänktes ned från skyarna och stack världen i brand. I dagar har lågorna svept fram över landskapet och förtärt allt som inte redan var smält eller jämnat med marken. Den första tiden efter katastrofen gömde jag mig. Sedan, allteftersom ljuset tilltog, började jag leta efter annat liv som skonats. Till denna dag har jag sökt förgäves. Många gånger förr har krig rasat i Fo urs länder. Blod har spillts och tårar fällts för de som stupat i kampen om makt. Det krig som nu till sist ödelagt världen var aldrig likt de andra. Någon sade mig en gång att krig som förs på ideologisk grund är de mest fasansfulla. När elden lagt sig är det inte längre frågan om vem som vunnit och vem som förlorat, utan vad som fortfarande lever. Ingen skonas och inget förblir orört. Istället för erövring är det fråga om förintelse och nidingsdåd, allt i ideologins namn. Utrota tankens fiender, kosta vad det kosta vill. Det finns få saker en värld kan råka ut för som är värre än ett krig mellan två balanserade makter med ädla mål. När jag vandrar genom denna ödemark kan jag inte undgå att ställa mig frågan vad det ska vara bra för. Varför slåss om ingen sida kan vinna? Varför slåss om slagfältet är ett medel och inte ett mål? Egentligen bryr jag mig inte om varför de slogs, nu när de lämnat oss. Jag bryr mig inte om vem av dem som vinner, om deras kamp någonsin tar slut. Allt jag kan göra är att sörja en förlorad värld. Törst och hunger förvirrar mitt sinne och jag kan inte längre minnas klart vad som orsakade kriget eller när det började. Trots det ska jag ändå göra ett försök. Jag föddes år 951 i den mäktigaste av staterna i den Pejoriska ligan, belägen långt ut i Lamarkiska arkipelagen. Vår familj levde en enkel och okomplicerad tillvaro och hoppades att vi genom att dra oss undan världen skulle slippa dess problem. Trollkarlarna i tornen hotades av de som ville störta dem och sprida deras gömda kunskap. Spänningarna mellan Trollkarlarna och deras svurna fiender, Triluminaren, byggdes långsamt upp. En konflikt som tidigare varit dold i många stater och genomsyrade alla nivåer i samhället, tog nu form och blossade upp i öppet krig. Detta skedde på min åttonde födelsedag. Triluminaren trädde fram och gjorde anspråk på Trollkarlarnas visdom. Idag är det tio år sedan Trollkarlskriget bröt ut och först nu kan jag skymta ett slut på eländet. Vi klarade oss undan länge, kanske längre än någon annan. Jag minns många rykten om kriget på andra sidan havet. Min ungdom var präglad av rädsla för att det skulle sprida sig till oss. På den tiden stod två torn på våra öar och Trollkarlarna som bebodde Tornet mot stjärnorna 7

8 dem såg vi inte mycket av. Kanske var tornen till och med övergivna. Templet upprätthöll lag och ordning och såg till att livet flöt på; det ingav hopp. Men vi kunde inte gömma oss för evigt. I vår naivitet trodde vi att Triluminaren inte fanns bland oss, att de av någon anledning inte smugit sig in i våra led. Naturligtvis misstog vi oss; de väntade bara på rätt tillfälle att slå till. En dag slöt många upp i marschen mot tornen och i leden skymtade jag många ansikten jag kände och älskade. Men jag gick inte med dem. Andra ställde sig på Trollkarlarnas sida, men inte heller hos dem kunde jag känna mig hemma. För att skydda sig kallade Trollkarlarna ned solen till jorden och med dess eld brände de landet och sina fiender till stoft. Städer lades i ruiner; skogar sveddes till aska. Havet kokade och flammande glöd regnade från himlen. Och så var de borta, platsen där deras torn en gång stått var märkta av förkolnade fördjupningar i marken. När jag nu vandrar omkring bland ruinerna känner jag mig hopplöst övergiven, som om jag vore den sista levande varelsen i världen. Tempelruinen framför mig får mitt hjärta att skälva. Under kriget var det endast den Vita gudinnans tempel som stod på livets sida och stod emot både Triluminaren och Trollkarlarna. Min sida. Mitt enda hopp är att de ska ha funnit kraft nog att motstå våra gemensamma fiender. En skiftning i ljuset omkring mig får mig att återvända till nuet: En liten spricka i de tunga, mörka molnen. Där ovanför skymtar Althea och hennes gröna sken är spöklikt och overkligt i dunklet härnere. Ljuset faller ned genom sot och aska, ned på den splittrade trappan upp till templet. I denna gråa värld kan jag ana en svag färg i mörkret. Med försiktiga steg närmar jag mig trappan, snubblande och snavande bland rasmassorna. Min kropp darrar när jag skyndar på stegen; jag tror knappt mina ögon. Väl framme sjunker jag ned på huk och tittar vördnadsfullt på den lilla blomma som mirakulöst fortfarande reser sig upp ur fogen mellan två marmorblock. Den är liten och späd, en rubinröd stjälk och kronblad likt den smaragdfärgade sommarhimmelen i min barndom sagolikt vacker. Jag står och betraktar den för vad den är, rädd för att minsta rörelse ska bryta förtrollningen. Rädd för att minsta vindpust ska driva bort ljuset. Jag håller blomman som en symbol för en framtid utan död och utan krig. En framtid där himmelen alltid är grön. Skymningshem: Andra imperiet Över sjuhundra år har gått sedan Trollkarlskriget. Likt en skogsbrand bäddar för spirande grönska, gav förstörelsen på Fo ur möjlighet för något nytt att gro. Civilisationen kunde resa sig på nytt utan inblandning från vare sig Triluminaren eller Trollkarlarna. Delar av den kunskap de vaktat, vilade nu istället hos folket, som brukade den för att återupp- 8 Skymningshem: Andra Imperiet

9 bygga vad kriget hade omintetgjort. Efter trehundra år återupptogs koloniseringen av den närliggande rymden och spåren från kriget var läkta. Under hela den här tiden var det få eller inga som frågade sig själva: Var tog Triluminaren och Trollkarlarna vägen? De lämnade Fo ur år 969, för drygt sju sekler sedan. Under en så pass ansenlig tid hinner tidens hjul mala även de mest hårda fakta till undflyende myter och legender. För vanliga medborgare i Federationen idag har frågor om Triluminaren och Trollkarlarna ingen bäring på det verkliga livet. De är sagor för barn. Kanske borde vi ha varit mer vaksamma och undrat ifall de försvann för gott eller om de bara har bidat sin tid alla dessa år, vävt nya planer för att åter blanda sig i människornas angelägenheter. Ända till för något decennium sedan var dessa frågor allt vi hade, dessa frågor och en mängd spekulationer och gissningar. Idag har de förvandlats till skrämmande farhågor underbyggda av många men fragmentariska bevis. Det tycks som om de båda falangerna återvänt och idag spelar en dold men mycket betydelsefull roll i Federationen. Detta dokument är en sammanfattning av det material vi har tillgängligt i nuläget. Innehållet är konfidentiellt och kräver högsta prioritet. Vi kan stå inför Federationens största kris sedan Hanarakriget. Rapporten är indelad i tre delar. Den första är redan inledd i och med detta avsnitt och behandlar den bakgrundsinformation som är nödvändig för att förstå vidden av de problem vi står inför. Därefter följer två kapitel om Triluminaren respektive Trollkarlarna. Här beskrivs vad vi vet om deras uppbyggnad och organisation, samt också exempel på hur de är aktiva i Federationen idag. Legenden om Terra: Civilisationens födelse Det var en gång i tidernas begynnelse en blågrön planet som liten och ensam tumlade runt en gul stjärna. Planeten var mänsklighetens vagga, det förlorade paradiset: Terra. Från denna idylliska planet tog våra förfäder de första försiktiga stegen mot andra världar. Med hjälp av insiktsfull visdom och kraftfull teknologi, grundlade de det första imperiet. I många hundra år tycktes himlarna obegränsade och imperiet kunde liknas vid ett träd; grenarna blev längre och lövverket lummigare för varje år. När det till sist kollapsade föll många frön till marken och slog rot. Vi är ett av dessa frön, söner och döttrar av Terra. Variationerna är oändliga, men genom myter och legender har alla Federationens medborgare hört legenden om Terra. Likt många andra myter finns här också ett korn av sanning. Tanken att Fo ur var en av Terras kolonier är kittlande, på gränsen till svindlande. Kunskap om en så avlägsen plats är meningslös, för vi har tappat kontakten, kanske för alltid. Ingen teknologi vi känner till idag kan överbygga de astronomiska avstånd som skiljer oss från vårt fornhem. Terra är för oss förlorat i tidens och avståndets dimma. Budbärare från stjärnorna Den kraft som skapade det första imperiet verkar inte enkom härröra från Terra, utan inspiration kom också utifrån. Detta skedde mot slutet av det tjugoförsta århundradet enligt den gamla tideräkningen. På den tiden var det mycket få som ens anade vad som hände, men sett ur vårt perspektiv är det möjligt att skapa en bild av händelseförloppet. Signalen var människans första kontakt med utomjordiskt liv, eller i alla fall utomjordisk intelligens. Signalen översattes och tolkades till ett vetenskapligt dokument som egentligen inte sade något alls om avsändaren, men gav människorna flera nya infallsvinklar på framförallt fysikens spelområde. Utvecklingen accelererades med hjälp av informationen i meddelandet. Snart kunde de nya teoretiska landvinningarna också bära Tornet mot stjärnorna 9

10 Rätt och fel The pure and simple truth is rarely pure and never simple. Oscar Wilde Det finns aldrig något som är rätt och fel när det handlar om rollspelsmaterial. Det är du som har köpt boken och det är du som bestämmer vad du vill göra med den; valet att skriva den som en subjektiv skildring är ytterst medvetet. Det innebär nämligen att personen som har nedtecknat innehållet i den här modulen mycket väl kan ha fel. Saker kan ha ändrats, informanter kan ha ljugit eller kanske slutsatserna och pusselläggandet bara är fel. Känner du att det finns idéer som du tror passar bättre till ditt rollspelande, känn dig då inte hindrad från att kasta ut valda delar av denna text och ersätta dem med dina egna idéer. frukt i form av nya tekniska innovationer och ungefär hundra år efter mottagandet var det första imperiet ett faktum. Nyckeln till interstellära resor torde vara den del av meddelandet som hade störst effekt på civilisationen på Terra. I historiens virvlar kan vi skönja två parter som hade olika uppfattning om meddelandet från stjärnorna. Den första gruppen var extatisk och menade att det var ett tecken från Gud. För mycket länge sedan hade Han förbannat människorna och givit dem världens alla språk så att de inte längre kunde förstå varandra. De menade att det språk meddelandet var författat på var Guds språk och att meddelandet var heligt. Den andra gruppen kämpade mot den första. De menade att meddelandet i sig var utomjordingarna: ett slags tankevirus som spred sig i och med att man lärde sig språket. Från denna grupp utvecklades den grupp som kom att kallas för Trollkarlarna. Det finns dock mycket få uppgifter om deras tidigare aktiviteter och det troliga är att båda grupperna avfärdades av sin samtid som paranoida och/eller smått fantastiska i sina övertygelser. Än idag kan vi inte säga vilken part som hade mest rätt, eftersom de inte utesluter varandra. På randen till kaos Tyvärr visade det sig att på den mest springande punkten var den paranoida inställningen den som stämde bäst överens med verkligheten. Meddelandet från rymden var mycket riktigt ett slags mentalt virus som sakta men säkert spred sig genom det första imperiet. Det framstår kanske som något märkligt att ett språk kan ha så kraftig effekt, men det är ett konstaterat faktum att vårt språk påverkar hur vi ser på vår omvärld; det är som ett slags filter genom vilket alla upplevelser passerar. Vi vet än idag inte varifrån meddelandet kom, men på något vis hade den okända avsändaren lyckats skapa ett språk som påverkar brukaren i långt större omfattning än andra kända språk. Vi återkommer till detta längre fram i dokumentet. För tillfället räcker det med att veta att de som lärde sig språket började tänka på samma sätt och snart blev helt nya personer. 10 Skymningshem: Andra Imperiet

11 De som i detta tidiga skede befattade sig med språket kallade så småningom sig själva för Triluminaren, och deras antal och inflytande ökade snabbt. Genom att infektera nyckelpersoner i olika maktpositioner utplånade de närapå allt motstånd, men deras framgång var inte fullständig. Den mer sofistikerade och också mest övertygade gruppen av motståndare levde kvar i det fördolda. De var övertygade om att de hade rätt, men samtidigt oförmögna att bevisa det. Mänsklighetens öde vilade i deras händer, och de började förbereda sig för en lång kamp om framtiden. Det är alltså dessa män och kvinnor som långt senare kom att kallas för Trollkarlarna. Skymningskriget mot Hanara: Natten faller på Under den massiva expansion då första imperiets stjärna lyste som klarast, träffade man på en del andra varelser. När sökandet efter meddelandets ursprung började bli praktiskt genomförbart blev det samtidigt ointressant. En trolig anledning är att Triluminaren vid det här lagen hade ett tillräckligt fast grepp för att leda historien i en annan riktning. Kanske hade de inget att vinna på att deras ursprung avslöjades, men spekulationer därom är idag meningslösa eftersom tusenden av både år och ljusår skiljer oss från Terra. Ända sedan människor först förstod att Terra inte var tillvarons medelpunkt har vi funderat på hur liv kan se ut på andra planeter. Är vi ensamma hyresgäster i Vintergatans kvarter? Om inte, är våra grannar lika oss? Kommer vi att kunna kommunicera med dem om vi träffar på dem? Är de fientligt inställda? Hyllkilometer har ägnats åt att älta dessa frågar i litteraturens alla former. Frågor besvarades abrupt när utforskare från det första imperiet stötte på Hanara. De var ödlelika, synnerligen intelligenta varelser. De var också fientligt inställda. Skymningskriget Vid den här tiden vara Hanara mer tekniskt utvecklade än Federationen och den första kontakten mellan dessa två var trevande. Bryggan till förståelse verkade inte vara omöjlig att bygga, även om den tidiga kontakten präglades av missförstånd och defensiv vaksamhet. Efter försiktiga diplomatiska överläggningar och samtal, enades man om ett gemensamt fördrag för att båda folken skulle kunna leva i fred och harmoni. Skeptikerna drog en lättnadens suck när den första kontakten med utomjordingar tycktes vara fredlig. Av just den anledningen kom Hanaras plötsliga och våldsamma angrepp som en chock. Från ingenstans kom hanaritiska krigsskepp vällande och förvandlade människornas flottor till stjärnstoft och damm innan någon hann förstå vad som hände. Det nätverk av portaler för interstellära resor som upprättats, förstördes av den överraskande offensiven. Satelliter och relästationer försvann och en efter en tappade kolonierna kontakten med Terra. Katastrofen var ett faktum. Kriget var fruktansvärt på alla tänkbara sätt. Hanara slogs inte för att erövra eller förslava; de slogs för att förinta och utrota. Motståndet var tappert, men i Två krig mot Hanara As long as war is regarded as wicked, it will always have its fascination. When it is looked upon as vulgar, it will cease to be popular. Oscar Wilde Notera att det förmodligen har förekommit två krig mot Hanara. Det som här benämns Skymningskriget är det krig som fick det första imperiet att falla samman och om detta är det ingen som vet speciellt mycket. Förväxla inte det kriget med det som i regelboken kallas för Hanarakriget. Också här kallas det så och det är ett helt annat krig, om än mot samma motståndare, som ägde rum nästan 1500 år efter Skymningskriget. Båda krigen har mycket med varandra att göra, vilket vi snart ska se. Tornet mot stjärnorna 11

12 längden utsiktslöst. En militär seger mot en sådan övermakt var omöjlig efter den katastrofala inledningen. När imperiet störtats i yttersta kaos och var bortom all räddning, drog sig Hanara tillbaka. Resultaten blev att människorna var borta från den interstellära arenan i nästan tusen år. Skymningskriget rasade för så många sekler sedan att det är omöjligt att idag veta något med säkerhet. Det vi på senare tid lärt oss om Triluminaren gör dock att vi kan dra en slutsats som undgått historikerna. Denna nya teori gör gällande att Hanara anföll för att de känt igen Triluminarens mentala mönster i de människor de träffade. Vi misstänker att de har tampats med Triluminaren tidigare och när de såg en gammal fiende födas på nytt och åter börja sprida sig över galaxens stjärnsystem, valde de att kväsa problemet i dess linda och slå ut människornas civilisation. Om målet var att undanröja ett hot från Triluminaren lyckades de mycket bra, i alla fall om skalan man mäter på är i århundraden. Frön av kunskap Långt innan Skymningskriget hade Trollkarlarna (vi kallar dem så, eftersom det är så vi känner dem idag, även fast de själva bara använder namnet med smått humoristiska undertoner) insett att kaos och barbari väntade runt hörnet. De grävde ned stridsyxan och ägnade istället sin energi åt att försöka samla all mänsklig kunskap. Deras ädla uppsåt var att bevara den för framtida generationer och inte låta Triluminaren helt erövra allt mänskligt. Intresset täckte inte bara tekniskt relaterad kunskap, utan omfattande även kultur, språk och oändligt mycket mer. 12 Skymningshem: Andra Imperiet

13 Arbetet pågick hela tiden under hot. Från början var det hotet från Triluminaren blev de upptäckta skulle de förintas, deras enda hopp låg i att sträva vidare i lönndom. Av den anledningen hade Trollkarlarna organiserat sig på ett sådant sätt att alla kunde fungera självständigt. De delade med sig av sin kunskap så att samtliga Trollkarlar visste vad alla andra visste. Även om nio av tio blev dödade skulle den ensamme överlevaren bära uppdraget vidare. De rigorösa förberedelserna visade sig vara det som räddade dem. När imperiets världar en efter en föll för den hanaritiska invasionsflottan spred sig Trollkarlarna likt agnar för vinden. Många av dem hittades och tillintetgjordes, men många andra fann en säker plats där de kunde gömma sig undan. Där bidade de sin tid och väntade på att civilisationen omkring dem skulle bli mogen nog att återfå den kunskap som gått förlorad. En av de planeter där de lyckades gömma sig var Fo ur. Det kan finnas flera planeter eller satelliter som blev värdar för Trollkarlarnas enorma projekt, men vi har inte med säkerhet kunnat fastställa fler. I Federationen idag är Fallet ett ämne som pendlar mellan att vara brännhett och avslaget, precis som med allt annat finns det mode och trender även inom vetenskapen. Det är dock imponerande att ämnet hängt kvar så länge som det ändå gjort. Till större delen utgörs debatten av olika teorier om vad som kan ha orsakat fallet, alltifrån ekonomiska och politiska modeller till Det här låter bekant Det är inte alls otroligt att du som läsare känner igen delar av det som står här. Det beror på att en del av innehållet är hämtat från Skymningshem och Evangelium. Ytterligare andra delar nämns i förbifarten också i Skymningshem: Andra imperiet. Det är absolut inget krav att du känner till något annat än just Andra imperiet, men för den intresserade går de båda andra spelen att ladda hem gratis ifrån Rävsvans hemsida. Skymningshem är ett annorlunda fantasyrollspel som utspelar sig på Fo ur i tiden mellan Fallet och Trollkarlskriget. I spelet finns såväl Trollkarlarna, Triluminaren samt den Vita gudinnans tempel. Spelets grundregler är mycket lika de som används i Skymningshem: Andra imperiet. Evangelium är science fiction av det mer realistiska slaget och beskriver en värld år 2101, det vill säga strax efter människors föreställningsvärld har vänts uppochned på grund av meddelandet från rymden. Kopplingen till den här modulen är dock av det indirekta slaget, eftersom meddelandet och dess effekter inte spelar en dominerande roll i spelet. mer korrekta tankar kring ett yttre hot. Insamlandet av nya data ger mer matnyttigt för datorer att använda för att simulera, beräkna och projicera. Vissa har till och med föreslagit Hanara som den avgörande faktorn för Fallet, men de har inte vunnit något gehör. Natt över Fo ur Efter skymning följer natt och för Fo ur så härskade mörkret i nästan ett årtusende. Under perioden efter Fallet gick utvecklingen kraftigt bakåt och människorna glömde bort sitt ursprung. Natt ruvade över Fo ur. Gudatiden Några generationer efter det att människan först landade på Fo ur, fram till Fallet, utgjordes av en epok där saker och ting fungerade bra. Avancerad teknologi och låg befolkning gjorde livet till ett paradis. I efterhand har denna tid kommit att kallas Gudatiden och utgör en central del av myter och legender som även har visst inflytande i dagens samhälle. Denna tanke om en guldålder som gått förlorad är något som vi funnit på många andra platser, även sådana som efter Fallet inte haft någon som helst kontakt med Fo ur. Det verkar också vara ett genomgående tema i religioner med jordiskt ursprung. I många fall används Gudatiden (eller motsvarande) som ett slags måttstock efter vilken nutiden mäter sig. Målet är att återvända till guldåldern då allting var frid och fröjd Tornet mot stjärnorna 13

14 Magi Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic. Arthur C. Clarke. Detta kan sägas vara ett genomgående tema under tiden efter Fallet och för rollspelet Skymningshem att folket i sin föreställningsvärld formade om avancerad teknolog till magi. Ursprunget var Gudatiden, guldåldern då alla underverk var möjliga. Symbolen för denna tid var Trollkarlarna i tornen. På sätt och vis gäller detta fortfarande om Trollkarlarna, eftersom de idag kan göra mycket som tycks omöjligt för oss. och inga problem fanns. Teknologi skötte människans sysslor och de kunde själva njuta till fullo av livets fantastiska upplevelser. Epoken hade en del direkta effekter på tiden efter Fallet. Många artefakter (det vill säga tekniska innovationer) fanns kvar i världen och kunde brukas av dess invånare, även om de glömt bort hur de tillverkades. Exempelvis fanns det eldlansar kvar sedan innan fallet, som senare framstod som magiska vapen snarare än teknologiska underverk. Dessa föremål kom att förknippas med de gudar som måste ha befolkat Fo ur för länge, länge sedan. Trollkarlarna i tornen Trollkarlarna hade, som redan nämnts, valt ut Fo ur som en av platserna för att så ett frö av sin insamlade kunskap. Under Fallet och den kaotiska tiden därefter höll de samman och samarbetade för att upprätthålla sitt ädla syfte. De var då och är än idag kraftigt bundna till sina skepp, som likt torn stack upp från månens yta. De allra flesta klarade sig; Fo ur självt angreps aldrig av Hanara. Genom att skydda sig själva och sin kunskap från omvärlden lyckades de bevara den inom sina egna led samtidigt som värden omkring dem förföll. På samma sätt som all annan teknologi började deras kunskaper att betraktas som magiska. Trollkarlarna var de enda som behöll all kunskap från förr och snart började de kallas för just Trollkarlar. Dold kamp Inte bara Trollkarlarna spred ut sig och överlevde Fallet, utan även deras ärkefiender, Triluminaren, klarade sig. Eftersom de spridit sig till i stort sett alla delar av första imperiet fanns de också bland de människor som landsteg på Fo ur. Likt Trollkarlarna insåg det att striden var förlorad, men att kriget ännu inte var avgjort. De bidade sin tid och byggde långsamt upp sin organisation igen. Målet var att slå ut Trollkarlarna och återerövra den teknologi de själva misslyckats med att behålla. Endast fragment var tillgängliga för dem och de trånade efter mer. Under århundraden utkämpades denna strid helt i skuggorna. Mycket få utomstående förstod att kampen alls existerade och ännu färre förstod vad det var de krigade om. Triluminaren ville snabbt ut i rymden igen och sprida sitt språk, men Trollkarlarna slog noga vakt om sin vetenskap och hindrade att civilisationen utvecklades för snabbt. De ville att folken skulle ta den tid de själva behövde och inte forcera en återkolonisation av rymden de inte var redo för. Ett för tidigt återbördande av Trollkarlarnas insikter skulle bara leda till en ny katastrof, menade de. 14 Skymningshem: Andra Imperiet

15 Trollkarlskriget: En ny dag gryr Triluminarens eviga försök att tillskansa sig den gömda teknologin ledde dock till slut till öppen konflikt då Trollkarlarna inte längre kunde försvara sig på ett diskret och indirekt sätt. Länge hade man fört en kamp som inte påverkat gemene man i någon högre grad. Triluminaren växte sig starkare och starkare, trots hårt motstånd. Till slut var det omöjligt för Trollkarlarna att fortsätta på den diskreta linjen, utan istället började man samla stöd bland politiska stater och regeringar för ett krig. Triluminaren hade redan infiltrerat många olika fraktioner och samlat åtskilliga andra under sitt baner. Opinionen svängde mot Trollkarlarna och folket började fråga vad som gav dem rätten att ensamma bruka fantastisk visdom och undanhålla den för folket? Krigets vindar Några år senare, år 959 efter modern tideräkning, drog krigets vindar fram över Fo urs yta. Triluminaren och det sällskap de omgärdade sig med (kallas hädanefter för Sällskapet) hade fördelen att de var totalt överlägsna i antal och sällan brydde sig om vilka konsekvenser deras strategier hade för de egna leden. Trollkarlarna å andra sidan var mycket få, men hade i gengäld tillgång till överlägsen teknologi från det första imperiet. Detta var en fördel de bara behöll till en början, eftersom en del av vapnen snart föll i fiendens händer. Så småningom blev det tydligt att Fo ur var för litet för de rivaliserande fraktionerna och att de skulle ta med sig hela världen ned i avgrunden om kriget fortgick. Här gav den Vita gudinnans tempel upp den passiva roll som det intagit under nästan hela Fo urs mörka tidsålder. De visade folket att det fanns ett alternativ till att antingen stödja Trollkarlarna eller Triluminaren. De kämpade i riktning mot en värld fri från ideologiska krig och konflikter. År 968, då kriget hade rasat i nio år, hade Templet samlat tillräckligt stöd för att avsluta kraftmätningen och driva såväl Trollkarlarna som Triluminaren i exil. Trollkarlarna hade räknat med Templets stöd, men Templet var trötta på förintelse och förödelse. Trollkarlarna insåg snart att deras uppdrag på Fo ur delvis hade misslyckats och att de måste dra sig undan och slicka sina sår om de ville hoppas på total framgång. De svalde sin stolthet och valde att fly bort med sin högt skattade kunskap. Triluminaren hade under kriget tillskansat sig mycket av den gamla teknologin och också de lämnade månen för att omgruppera. Konfliktens upplösning Man kan dock säga att Triluminaren vann en liten men viktig del av striden, eftersom sanningen bakom Trollkarlarna spreds över världen. Betydelsefulla delar av deras kunskap kom också till användning när Fo urs folk åter försökte ta sig till stjärnorna. Denna glömda vetenskap såg till att Fo ur på bara trehundra år åter kunde lämna månens atmosfär och kolonisera andra världar. Den allra största delen av den insamlade kunskapen stannade dock i säkert förvar i Trollkarlarnas ofantliga databanker och där vilar än idag mycket vi inte ens kan ana oss till. Tornet mot stjärnorna 15

16 Exil Trollkarlarna kunde lämna Fo ur på ett ganska ordnat och disciplinerat vis. Även om de inte planerat att bli utkastade på det sätt de blev, var de ändå inte så naiva att de inte hade reservplaner om allting skulle gå åt skogen. Att lämna Fo ur var alltid den sista utvägen, men eftersom deras överlevnad kunde bero på just den strategin, var de väl förberedda. I de stormiga tider som följde var de osäkra på vad som var lämpligast att göra. För att minimera risken att deras kunskap gick förlorad, spred de på nytt ut sig och gömde sig i väntan på att området skulle lugna ned sig. Många sökte också efter kontakt med Trollkarlar från andra världar. De höll sig alla i bakgrunden och de få gånger de lade sig i människornas affärer var det ytterst diskret. Ett litet men effektivt nätverk av agenter såg till att de hela tiden kunde följa civilisationens utveckling. Tack vare detta kunde de vara följsamma och anpassa sin strategi till de faktiska förhållanden som rådde. Triluminaren å andra sidan hade uppnått målet att erövra i alla fall delar av Trollkarlarnas kunskap. De drog sig också de undan för att konsolidera sin nya position. Även om Triluminaren officiellt lämnade Fo ur, var det många som stannade kvar som tickande bomber i det nu blomstrande Fo urska samhället. Redan på den tiden hade vi i Templet förmågan att känna igen Triluminarens mönster, men trots det lyckades de gömma sig. De var fortfarande diskreta och nu inte bara rädda för vedergällning från Trollkarlarna, utan också från Templet. Då de tidigare litat på antal, grundade de nu sin planläggning på list och manipulation. Hanarakriget Hanarakriget är något som alla i Federationen känner till, även om det var över hundrasextio år sedan det slutade. Det sägs att generaler bör planera sin krigföring inför nästa krig, men att de sällan gör detta utan istället planerar utifrån det förra kriget. Hela Federationen är en konstruktion skapad för att försvara civilisationen mot det krig den var nära att förlora förra gången. Idag finns det anledning att tro att såväl Hanarakriget som Imperiets fall orsakades av samma sak: Triluminaren. Krigets orsaker Under åren som har gått har spekulationerna om krigets orsaker varit många och vi har nyligen träffat på ytterligare en teori som ligger i linje med övrigt innehåll i den här rapporten. Vi har dock varken kunnat bekräfta eller avvisa teorin, men den är i sig väl underbyggd rent logiskt. I korthet går den ut på att Hanara anföll den blivande Federationen eftersom de tyckte sig se Triluminarens mönster i det expanderade imperiet. Varför detta skulle framkalla ett krig vet vi förstås inte, men vi kan gissa. Det är inte helt osannolikt tvärtom förmodligen troligt att Triluminaren har uppstått på andra ställen i universum, långt innan de först kom till Terra. Kanske har hanariterna själva råkat ut för smittan eller stött på en fiende som har det. Om de insåg vad de stod inför den gången, skulle det kunna förklara deras våldsamma angrepp eftersom de snabbt vill slå ut ett hot innan det vuxit sig för stort. I så fall skulle anledningen till detta krig vara mycket lik den som orsakade första imperiets fall. 16 Skymningshem: Andra Imperiet

17 Ett krig för att överleva Under själva kriget var både Trollkarlarna och Triluminaren extremt passiva. Trollkarlarna hade investerat otroliga mängder energi i denna nya civilisation, men deras existens och överlevnad var långt viktigare än att rädda den. Om så fordrades, kunde de vänta ännu en cykel av sönderfall och uppgång. På diskret diplomatisk väg försökte de få hanariterna att förstå att Triluminaren inte alls dominerade Federationen (vilket de knappast gjorde på den tiden). De agerade via ombud och höll sig själva höljda i yttersta dunkel. Läget för Triluminaren var ännu värre, för de var mycket mer beroende av civilisationen som sådan för att överleva. De existerar genom det medium igenom vilket språket färdades, det vill säga människorna. Om de dör, dör Triluminaren. Tack vare denna undvikande strategi lyckades de överleva. Många förintades tillsammans med övriga invånare, men några av de mest försiktiga klarade sig och kunde sprida smittan vidare så snart inkräktarna åter vänt hemåt. Ni är inte våra fiender Dagen då Hanaras offensiv plötsligt upphörde och invasionsarmadan drog sig tillbaka, mottog de kommande federationsstaterna ett kryptiskt meddelande. De enkla orden ni är inte våra fiender har varit föremål för otaliga tolkningar, både i seriösare forskningssammanhang och i populärkultur. Under förra decenniet revolterade ungdomar genom att tillskriva sig själva vad de uppfattade som hanaritiska egenskaper och attribut. Tröjor, märken och tatueringar med det berömda meddelandet kan man se än i dag. I ljuset av innehållet i den här rapporten blir det inte vidare svårt att lista ut vad som egentligen avsågs med meddelandet. När Hanara upptäckte att Triluminaren faktiskt inte dominerade civilisationen, nöjde de sig med att decimera dem för att sedan återvända hem till mer trängande angelägenheter. De såg en farlig fiende i Triluminaren och när de visade sig att de hade haft fel i fråga om deras dominans över Federationen, var vi inte längre deras fiender. Resonemanget ovan är ett starkt stöd för teorin om varför Hanarakriget startade från första början. Som nämnts har vi alltid förberett oss på ett andra anfall. Frågan vi nu måste ställa oss är om inte detta andra anfall ligger mycket närmare än vi kunnat drömma om. Ifall Hanara fortfarande håller ögonen på oss, vilket vi redan vet att de gör, kommer de att göra allt som står i deras makt för att utrota oss ifall de upptäcker att Triluminaren faktiskt håller på att koppla ett nytt grepp om invånarna. Ett sådant krig skulle utan tvekan förinta allt annat i sin väg och leda till Federationens undergång. Kanske står vi inför samma hot som en gång tidigare i historien har kastat ett imperium ned i mörkret. Uppstigandet Decennierna kring 1200-talets mitt brukar kallas för Uppstigandet i de flesta historieböcker. Epoken inleds med en första interplanetär rymdresa där bemannade sonder undersökte de andra himlakroppar som tillsammans med Althea kretsar runt den gula dvärgstjärnan Siro Minor. Många skulle följa i detta spår och koloniseringen av den närliggande rymden utvecklades explosionsartat. Utvecklingen med Fo ur som centrum kände inga gränser. Under ytterligare trehundra år upplevde människans civilisation ett ofantligt uppsving på alla plan, framförallt på vetenskapens. Uppgången fick ett plötsligt stopp år 1519 då Hanaritiska krigsskepp sopade bort människornas ynkliga försvar som om det vore konstruerat av papp. Tornet mot stjärnorna 17

18 Dokumentets giltighet och relevans Under det gångna decenniet har vår ambition varit att sammanfatta den kunskap vi samlat på oss om Triluminaren och Trollkarlarna. Här vill vi understryka att kunskap är ett tämligen relativt begrepp och att det egentligen är svårt att egentligen veta något om de ämnen som denna text behandlar. Med detta vill vi inte säga att informationen som här presenteras bara är gissningar och antaganden. Istället är den resultatet av ett astronomiskt pusselläggande, både i bildlig och bokstavligt hänseende. Vi har försökt att tydligt visa vad som är teorier och vad som är fakta. Många delar av Templets organisation har bidragit med en eller flera pusselbitar och möjliggjort själva läggningen av pusslet: utan bitar, inget pussel. Det är mycket få av dem som bidragit som vet om vad de har bidragit till, eftersom nästan all information är meningslös i sitt isolerade tillstånd. Först när den sammanfogas med annan information får den mening. Den sammanfogade informationen är mycket farlig och detta dokument får under inga omständigheter spridas till obehöriga. Som vi nämnde tidigare är detta första övergripande dokument en sammanfattning av ett mycket mer omfattande material. Målet har varit att ge en koncis genomgång av vad vi vet idag. Mer detaljerad information återfinns inte här, utan i själva huvudtexten. Nu när bakgrunden till rapporten är redogjord för är det dags att fortsätta vidare och rikta våra blickar mot först Triluminaren och sedan Trollkarlarna. Mer information? Innehållet i den här modulen är presenterat som en sammanfattning av en rapport inom Vita gudinnans tempel. Egentligen kommer det förmodligen aldrig att publiceras mer detaljerat material på största delen av innehållet, utan dessa områden har med flit lämnats öppna för dig att själv utnyttja efter behag Det vore inte heller meningsfullt med mer än en övergripande bild, eftersom modulen i så fall skulle bli mer av ett hinder än det hjälpmedel det är tänkt att vara. I de flesta fall beskrivs allmänna principer och mönster, följt av ett eller ett par exempel. Tanken med detta är att du ska få en bra uppfattning om hur det fungerar och få hjälp att komma igång, utan att för den sakens skull känna dig instängd i en värld där allting redan är förutbestämt. Avfällingen En av våra främsta källor till materialet kring framförallt Trollkarlarna, kommer från en namnlös figur som träffande nog kallar sig själv avfälling. Vi känner inte till något om personen, vilket tyder på någon som är oerhört skicklig på att kamouflera sig. Analyser av kommunikationen har inte gett oss någonting. Av informationen vi fått kan vi sluta oss till att detta beror på någon slags datorgenerering som gjort det möjligt att göra texten helt anonym. Arbetet med att finna något mönster som kan säga oss något om avsändaren pågår i detta nu och kommer att fortgå under många år framöver. Till dess bör informationen behandlas mycket varsamt, för vi kan inte utesluta att delar av den sändes till oss för att manipulera vår organisation. Vi betvivlar inte att informationen är sann, men urvalet kan vara missvisande och leda oss till felaktigt handlande om vi inte är försiktiga. 18 Skymningshem: Andra Imperiet

19 Triluminaren Som nämnts tidigare är det inte helt enkelt att få grepp om vad Triluminaren faktiskt är. Det finns många sagor att lyssna till, men de blandar ihop flera olika saker som bättre skulle beskrivas var för sig. Triluminaren kallar vi de människor (eller människosläktingar) som till fullo lärt sig Triluminarens språk, Ett. Detta betyder i sin tur att deras tankemönster radikalt förändrats jämfört med hur det såg ut innan de lärde sig språket. Med andra ord är de inte samma personer längre. Det är till och med tveksamt om de alls kan klassas som personer överhuvudtaget, för de tycks inte längre dela de gemensam mål och normer som gäller för övriga civilisationen. Hur det än må vara med den saken, förmår de upprätthålla en fasad mot omvärlden. Om man träffar på någon som till fullo lärt sig språket kan man inte omedelbart säga att något är fel. Den kritiska perioden är när man lär sig språket och det inte riktigt fått full effekt då kan utomstående märka att personen håller Internalisering Ordet internalisera är en psykologiterm och betyder ungefär att införliva i sitt sätt att tänka. Inom språkvetenskapen har det ständigt pågått en debatt om vad som kommer först, språket eller tanken. Somliga menar att tanken ger upphov till ett språk och att det således är möjligt att tänka utan att behärska ett språk. Andra hävdar tvärtom att språket är vårt tänkande; inget språk, ingen kognitiv förmåga. Om vi för sakens skull antar att språket faktiskt är samma sak som vårt sätt att tänka och resonera, blir det mycket enklare att förstå hur Triluminarens språk kan vara ett mentalt virus som förändrar brukaren. på att förändras. Därefter går det bara att avslöja Triluminarens tankemönster medelst magi och analys av handlingsmönster, mer om dessa båda senare. Ett problem för Triluminaren är att det tar lång tid att lära sig språket. Det betyder att Triluminarens antal är begränsat och att de endast långsamt och omsorgsfullt kan utöka sin skara. För att råda bot på den handelsförlamning som hotar en sådan grupp, har man fokuserat på att assimilera nyckelpositioner i samhället och på så sätt få ut så mycket av varje medlem som möjligt. Dessa viktiga personer ger också upphov till en sekundär del av Triluminaren sådana individer som lyder under Triluminaren men inte själva behärskar språket och/eller känner till Triluminaren. Detta kan till exempel gälla en soldat vars befäl tillhör Triluminaren eller en arbetare som är underställd en chef som behärskar språket. Alla dessa sekundära undersåtar kallas tillsammans för Sällskapet, som alltså är en paraplybenämning på många helt skilda företeelser. Det här kapitlet beskriver både Triluminaren och det sällskap som är underställt dem. Till att börja med utreds språket Ett noggrannare, hur det fungerar, vilka effekter det har och vad vi kan göra åt det. Därefter följer ett avsnitt om Triluminaren (det vill säga de som redan har internaliserat språket). Sist i kapitlet finns en genomgång av Sällskapet och exempel på hur de lever och verkar i Federationen idag. Tornet mot stjärnorna 19

20 Språkets uttrycksformer Språket Ett är mångfacetterat (precis som de flesta andra språk kan det skrivas, talas och kommuniceras via kroppsspråk). För det första finns det en mängd vanliga språk som används för all kommunikation där endera parten inte är helt uppfylld av språkets närvaro. Vilka språk som används beror förstås på vilka personer som kommunicerar. Vi misstänker att det finns ett sätt att tala Ett, men vi har ingen aning om hur det skulle låta, om det alls går att tala av en människa. För det andra finns ett teckenspråk som är så väl maskerat i det naturliga kroppsspråket att det är omöjligt för den okunnige att ens uppfatta att någon form av kommunikation äger rum. Språket används publikt när Triluminaren behöver förmedla sig med varandra tyst och effektivt. För det tredje finns det ett skriftspråk som består av en uppsättning av triangulära hieroglyfer, sammansatta av punkter, streck och kurvor. En sådan hieroglyf kallas för triluminar och kan innehålla information motsvarande en till tre meningar på angesi (ett av Federationens stora språk). Det avkodade meddelandet som först nådde människan var i form av triluminarer, men vi vet inte hur de andra språken uppkommit. Kanske är de en naturlig följd av tankemönstret eller också är teckenspråket och det talade språket vidareutvecklingar från det ursprungliga skriftspråket. Språket Etts egenskaper Mänskligheten kom först i kontakt med Ett någonstans i slutet av det tjugoförsta århundradet enligt den gamla tideräkningen (det vill säga cirka två millennier före vår tideräkning). Meddelandet mottogs som en signal från ett fjärran stjärnsystem som förutom att vara källan till signalen inte verkade vara intressant på något sätt. Människorna drog senare den korrekta slutsatsen att stjärnsystemet endast var en av mellan stationerna på en mycket längre resa. För tillfället är det dock irrelevant att diskutera meddelandets ursprung och syfte. Dess innehåll är mer intressant: gömt i matematiken innehöll meddelandet bland annat lösningen på gåtan kring den hyperrelativistiska fysiken och det är oklart hur lång tid det hade tagit människan att för egen maskin ta det tekniska steget, om det ens hade varit möjligt. Meddelandet var därför nyckeln till galaxen och lade grunden till det Första imperiet. De första som föll offer för språket var de kryptoexperter som avkodade meddelandet från stjärnorna. En förklaring till faktumet att inte fler lärde sig språket var att ingen hade behov av att lära sig ett språk som bara kunde användas för ett enda meddelande, som dessutom i sin helhet redan var översatt. Språket är också svårt att lära sig och liknar inte något språk med ursprung på Terra. Triluminaren tros därför ha haft endast en obetydlig spridning i början, men eftersom ingen förstod att det var ett problem kunde de sakta men säkert växa sig starkare och starkare. Mem och memetik I mänsklig vetenskap finns det flera begrepp som i olika grad lyckas med uppgiften att ringa in vad språket Ett är för något. Att det är ett slags virus ett mentalt virus kommer nära, men det finns ett bättre koncept, nämligen mem. En mem är ett replikerbart tankemönster som sprider sig från individ till individ, inbäddad i övrig kommunikation. Det behöver inte vara något spektakulärt, ett rykte är ett bra exempel på en mem: det förändrar offrets syn på världen (på ett eller annat sätt) och det sprids snabbt vidare till andra i en social miljö. Andra exempel är skvaller eller större fenomen såsom skriftspråk eller religion. Memetik är vetenskapen kring memer och deras egenskaper. Kopplingen till evolutionsbiologi är tydlig, då memer kan liknas vid mentala gener. Det är ett sätt att se på mänskliga idéer och föreställningar ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv. Precis som alla biologiska enheter gäller även för memer att den mest livskraftiga överlever och att de andra dör ut. De utsätts för ständig press från andra memer som livnär sig på liknande villkor och därför fyller samma nisch i systemet. Ett rykte konkurreras ut av ett annat och om man som invandrare slutar tala sitt modersmål kommer det att dö ut och ersättas med 20 Skymningshem: Andra Imperiet