OM FIENDEN KOMMER Michael Tamelander Del 7 Blitzkrieg

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "OM FIENDEN KOMMER Michael Tamelander Del 7 Blitzkrieg"

Transkript

1 OM FIENDEN KOMMER Michael Tamelander Del 7 Blitzkrieg Michael Tamelander 1

2 Richmond London, fredagen den 30 augusti. Det verkade som om London valt just denna dag att slutligen gripas av panik. Ända sedan invasionsdagen hade en stadig ström av människor lämnat huvudstaden. De flesta hade begivit sig till vänner eller släktingar som bodde i Midlands, Wales eller Skottland; andra hade sökt sig mot hamnarna i väster, för att där försöka hitta ett fartyg som kunde ta dem till Kanada eller Amerika. Men detta hade bara varit försmaken av vad som komma skulle. Nu hade det senaste dygnets händelser fått denna ström att öka till en flodvåg. Såväl de centrala delarna av London, som förstäderna, fylldes av människor som beslutat att det var bäst att ge sig av medan det ännu fanns tid. De första att få känna på denna flodvåg var de norr- och västgående järnvägsstationerna. Dessa belägrades av upphetsade och rädda människor, som pressade sig in på perrongerna för att finna plats på något av tågen. Polisen insåg snart att situationen var dem övermäktig och man tvingades sätta in hemvärnsenheter för att återställa ordningen. När de flyende så småningom förstod att det inte längre var realistiskt att försöka ta sig ut med tåg, påbörjades en regelrätt folkvandring längs alla vägar som ledde ut ur staden. De människor som bodde på norra sidan Themsen kunde välja en av de många trafikleder som ledde norrut eller västerut, men för dem som bodde på den södra sidan var situationen betydligt värre. För att ta sig ut ur staden var flyktingarna antingen tvungna att korsa broarna mellan centrala London och Battersea, eller att först ta sig västerut, till Kingston eller Richmond, och korsa floden där. Eftersom strömmen av flyende blev allt stridare, började militären att se faror i att så många människor var i rörelse över broarna speciellt som man var i färd med att uppföra en rad försvarspositioner på bägge sidor av floden och då samtliga övergångar redan var minerade och förberedda för sprängning. Vid middagstid stoppades all flyktingtrafik över de centrala broarna och den allt desperatare människoströmmen dirigerades västerut. Louise och Debbie hade givit sig av tidigt samma morgon i sällskap med unge Kevin Haslam, och hade därför klarat den inledande etappen av resan relativt väl. Även om de tvingats vänta i över en timme på att få korsa Themsen vid Battersea, hade de hunnit över innan militären stoppade trafiken, och de hade passerat genom Wandsworth och sedan Richmond innan flyktingskarorna från de sydöstra förstäderna anlänt och gjort all rörelse omöjlig. Men därefter inne i Kingston fastnade de i den tilltagande trängseln och kom nu varken framåt eller bakåt. Louise suckade och slog irriterat mot ratten med fingrarna. Kevin satt bredvid henne; Debbie i baksätet. Det molntäcke som envist legat över södra England och Kanalen de senaste fyra dagarna, hade försvunnit och luften var stekande het något 2

3 som knappast förbättrades av att Donalds Rover-38 var lackerad helt i svart. Jösses, muttrade Louise. Med den här farten kommer vi ju inte ens ut ur London. Hennes make hade haft rätt när han sagt att det skulle strömma in förstärkningar till huvudstaden. Skälet till att bilkön stod stilla var att en armékolonn korsade vägen några hundra meter längre fram och militärpoliserna vägrade att släppa förbi civilisterna förrän soldaterna passerat. Ta slut någon gång då, stönade Louise och såg hur ett monster med kanontorn dundrade förbi framför de köande bilarna. Vi vill gärna vara framme i Bath innan det blir mörkt, ropade hon efter stridsvagnen. Soldaten i tornet log och vinkade åt henne. De ser i alla fall självsäkra ut, sade Debbie. Hon satt med benen brett isär; händerna vilade över magen nästan som om hon var rädd att någon skulle försöka stjäla den. Louise gav henne ett snabbt ögonkast. Soldaterna menar du? Ja. Hoppas bara att de har anledning till det. De senaste rapporterna från fronten har ju knappast varit lysande. Synen av soldaterna fick Louises tankar att återvända till föregående kväll och de tilldragelser som utspelat sig innan hon skilts från Donald. De hade försonats något: så gott de nu kunde med tanke på den spänning som rådde mellan dem. Kvällsnyheterna hade avslöjat att tyskarna tagit Eastbourne och nu stod endast några kilometer från Royal Tunbridge Wells och Maidstone. Donalds tidigare övertygelse, att armén skulle kasta fienden i havet, hade minskat för var timme. Jag är faktiskt lättad att du reser till Bath, hade han sagt. Det går inte alls som jag trott. De har breddat sitt brohuvud ytterligare mellan Eastbourne och Maidstone. Fortsätter de med den här hastigheten har de nått förstäderna inom fyra till fem dagar. Så nu är du plötsligt glad att jag far? Ja. Och vart tog din tidigare tillförsikt vägen? Donald suckade och gned sig i ögonen där han satt vid matbordet. Den försvann med Churchill. Som så mycket annat försvann med honom. Jag undrar om hans död också var vår dödsstöt. Englands, menar du? Just det. Så illa kan det väl inte vara. Jag vet inte det. Vi står utan allierade. Vi borde ha satt oss vid förhandlingsbor- 3

4 det medan det ännu fanns tid. Och amerikanerna? Med idioten Kennedy i London. Han ser hellre att USA går i krig på Hitlers sida. Louise behövde inte fråga vad Donald menade. Hon visste att Joseph Kennedy, den amerikanske ambassadören i London, var välkänd för sina anti-brittiska åsikter. Men han är ju endast en representant, invände hon. Nog förstår president Roosevelt hur illa det håller på att gå för oss? Det enda USA har att hjälpa oss med är krigsfartyg. De skulle kunna ta över bevakningen av atlantkonvojerna, eller basera örlogsfartyg på Island eller på Nordirland. Då skulle vi få loss fler fartyg. Men för detta behövs ett kongressbeslut och isolationisterna kommer att motsätta sig alla inblandningar i Europa. Och med det amerikanska presidentvalet i november Roosevelt vågar helt enkelt inte göra något som kan oroa väljarna. Dessutom är det i första hand marktrupper vi behöver inte fartyg. Det skulle ta månader att föra amerikanska trupper över Atlanten. Men inte kan det väl vara över redan? Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Faktum är att det mesta jag försökt spekulera om har visat sig fel. Premiärministerns bortgång kan emellertid vara oss till gagn i ett avseende. Hur då? Vrede. Vad menar du? När jag gick hem nu ikväll när jag tittade på löpsedlarna och lyssnade på folk ute på gatan hörde jag hur man använde ord som att hämnas Churchill, och att ge igen för den oförrätt som åsamkats oss. Hans död var ett slag mot det brittiska folket personligen. På ett underligt sätt tror jag faktiskt att den har höjt vår moraliska motståndskraft. På samma sätt som att kungen vägrar lämna London? Ja. Om kungafamiljen litar på att armén ska driva tillbaka tysken, då gör folket det också. De flesta av dem i alla fall. Jag hörde sägas att man förbereder en evakuering av kungafamiljen till Kanada. Nej, det tror jag inte. Inte ännu i alla fall. Om det blir värre måste han fara, för det vore katastrof om han föll i fiendens händer, men det är för tidigt ännu. Vad skulle de göra med honom? Tyskarna? Ja. Vet inte. Låsa in honom. Använda honom som en gisslan vid kommande förhandlingar, antar jag. Frågan gäller inte så mycket vad de kan göra om de tar honom, 4

5 som vad vi själva kan göra om han fortfarande är fri. Kungen är landets officielle regent. Han skulle kunna sätta upp en exil-regering i Kanada eller, troligare, på Bermuda. England skulle kunna fortsätta striden från kolonierna. Så länge kungen är fri, kan de inte tvinga oss till kapitulation. Då är det modigt av honom att stanna här i London. Ja. Han må ha problem att uttrycka sig vår regent, men mod det saknar han inte. Jag tycker det krävs Louise rycktes ur tankarna när kön plötsligt rörde sig. Vägen framför dem var för ett ögonblick tom på korsande trafik och militärpoliserna vinkade åt dem att passera. Det dröjde emellertid inte många minuter förrän de satt fast på nytt. Denna gång var det en kolonn med artilleripjäser som skulle förbi. På detta sätt fortsatte det tills de någon gång runt middagstid lämnade Kingston bakom sig och kom ut på vägen mot Esher. Denna förändring var speciellt välkommen för Debbie de befann sig nu i öppnare områden som här fick en chans att lämna bilen för att uträtta sina behov. I hennes långt framskridna graviditet hade hon svårare än de övriga att hålla tätt, och Louise hoppades innerligt att resan nu skulle gå fortare. Men så blev det inte. Plötsligt packades vägen framför dem av flyktingar: personbilar, hästkärror, cyklister, några mopedister och motorcyklister, men mestadels folk som gick till fots en del med sina få tillhörigheter i ryggsäck eller väskor, andra med små kärror. Fotgängarna begagnade sig av vägens vänstra sida, medan de snabbare befann sig på den högra. Då även cyklister klassade sig själva som snabbare, innebar detta förhållande att den strida strömmen kröp fram i en hastighet som gjorde det närmast omöjligt att köra på annat än lägsta växel. Vid några tillfällen hämmades strömmen av mötande trafik stabsbilar, motorcykelordonanser, eller civila fordon som av någon anledning färdades i motsatt riktning men annars tycktes alla vara på väg västerut. Louise slogs plötsligt av tanken, att för en gångs skull styrdes alla dessa personer av ett och samma motiv. I denna till synes oändliga orm av trötta, rädda, irriterade och resignerade människor, fanns inga politiska åtskillnader. Ingen brydde sig om vem som var konservativ eller liberal, rojalist eller hade vänstersympatier; ingen frågade sig vem som var katolik eller protestant. Rik som fattig traskade de alla på, sida vid sida, med ett enda mål för ögonen: att komma så långt som möjligt från den framryckande fienden. Jag trodde inte ens att det fanns så här mycket människor, fnös Kevin, när Louise tvingades bromsa in för att inte köra på en liten pojke som plötsligt ledsnat på trängseln och tagit ett oförsiktigt steg ut framför bilen. Kan de inte hålla sig på sin sida, för helvete. 5

6 Det var inte endast den låga hastigheten som var ett problem. Många av de människor som gick till fots bankade på bilens rutor och bad att få åka med dem. De flesta nöjde sig med att vädja och återtog sedan sin vandring; andra var mer enträgna. Louise tackade i sitt stilla sinne Debbie för att hon varit så förståndig att hon bett att Kevin skulle få åka med dem, men inte ens hans närvaro kunde hindra att känslorna tidvis svallade. Vid ett tillfälle dunsade det i plåten då någon kastade en sten efter dem. Kort därpå skrek Debbie till när en man som blivit avvisad slog en spricka i en av bakrutorna med sin käpp. Jag ska ge den djäveln, morrade Kevin och tecknade åt Louise att stanna. Nej! Louise fortsatte framåt vägen. Kliver vi ur kommer de stormande hela bunten. Så länge vi är i rörelse är det ingen fara. Kevin andades häftigt och stirrade framför sig. Hans ungdomlighet tålde inte smädelser av det slag de nu blev utsatta för, men Louise förstod farorna med att stoppa fordonet. De ser att vi bara är tre i bilen, sade hon. Jag tror att det är det som är problemet. Snälla Louise, vädjade Debbie. Släpp inte in någon av dem. Var inte orolig, vännen det ska vi inte. Men det blev värre sedan de passerat Esher, för här var flyktingströmmen om möjligt ännu tätare. En man som ville få plats i bilen inte bara för sig själv, utan även för sin fru och son ställde sig framför fordonet, och flyttade sig inte förrän Louise var nära att köra över honom. En annan hoppade upp på fotstödet och åkte snålskjuts tills Kevin slog upp dörren och fick honom att falla på alla fyra i gruset. Djävla idiot, ropade unge Haslam, som nu fått lite av sin sårade stolthet upprättad. Men den fick så han teg, eller hur? Ja, muttrade Louise och såg lättat hur vägen blev mer eller mindre tom på fotgängare. De hade kommit ut på en av de sträckor där den hjulburna trafiken kunde öka hastigheten, men Louise visste att det endast var för en kortare stund. Snart skulle de befinna sig i trängseln på nytt. Ett hundratal meter framför dem upptäckte hon en ensam kvinna som gick längs vägen. Kvinnans enda packning var en kofta och en liten väska som hon hade kastat över axeln. Louise fattade ett plötsligt beslut: Jag tänker stanna och fråga om den där kvinnan vill följa med oss. Vad? Kevin rynkade pannan. Varför då? Om folk ser att bilen är fullsatt, kommer de att låta oss vara ifred. Här kan vi stanna. När vi når nästa folksamling sätter det igång på nytt. Kevin grimaserade utan att svara. Okay. Louise kastade en snabb blick bakom sig där Debbie satt med armarna korsade framför sin stora mage. Deborah du bestämmer, men snabbt. 6

7 Kvinnan var nu alldeles framför dem. Strax skulle de har passerat henne. Jag vet inte, tvekade Debbie. Bestäm dig. De passerade den gående. Louise såg att det var en kvinna några år yngre än hon själv. Ta med henne, sade Debbie. Okay. Louise bromsade och bilen stannade ett tjugotal meter ifrån kvinnan. Först såg hon förvånad ut, sedan förstod hon vad saken gällde och sprang fram mot dem. Kevin öppnade dörren. Vill du åka med? frågade han utan att förråda alltför stor entusiasm. Hon såg först misstänksamt på honom, men upptäckte sedan att de båda andra var kvinnor. Vart ska du? frågade Louise. Winchester. Det finns plats om du är intresserad. Självklart! Tack, snälla. Hon öppnade bakdörren och Debbie började böka undan det bagage hon hade bredvid sig i baksätet. En del av det lyftes över så att Kevin fick ha det vid fötterna i framsätet. Resten stuvades om i bak så att deras nya medpassagerare kunde ta sig in. Strax därpå var de åter i rörelse. Jag hoppas att du inte sitter obekvämt, sade kvinnan till Debbie som nu satt med delar av bagaget i famnen. Låt mig ta lite av det. Trots Debbies protester flyttade hon över det mesta så att det hamnade i hennes egen famn. Inte långt kvar? frågade hon och nickade mot Debbies stora mage. Debbie skakade på huvudet. En månad skulle jag tro. Jag är så tacksam att jag får åka med en bit, sade den nya passageraren. Det är långt till Winchester. Åtminstone om man går till fots. Jag heter Corinne Masterson. Louise Carruthers, sade Louise. Mina reskamrater här är Kevin Haslam och Deborah Johnson. Winchester, sa du? Själva är vi på väg till Bath. Om du vill kan vi släppa av dig någonstans mellan Basingstoke och Andover? Åh, det vore underbart. Kommer du från London? Nej, Sevenoaks. Strax därpå var de åter inne bland flyktingarna. Ensamma män eller kvinnor, mammor med sina barn, äldre par som lastat sina värdefullaste ägodelar på små kärror och förtvivlat kämpade för att hålla takten i den långa strömmen av flyende. Där fanns även soldater många med lättare skador. Det verkade som om de var på väg 7

8 bort från fronten. Louise lämnade för ett ögonblick flyktingströmmen åt sitt öde och kastade en blick på den nya passageraren genom bakspegeln. Corinne Masterson hade långt rött hår som hängde ned över axlarna, en ganska bred mun som verkade ha nära till leende och ögon som avslöjade intelligens. Hennes ljusa klänning bar spår av damm och svettfläckar någonting som var förståeligt i den kvävande hettan. Kvinnan upptäckte att hon var betraktad och mötte Louises blick i spegeln. Varför tog ni egentligen upp mig? frågade hon. Louise dröjde med svaret, men tyckte inte att det fanns något skäl att dölja den egentliga orsaken. Folk såg att vi bara var tre och försökte tvinga sig med oss, sade hon. Vi tyckte det var bäst om vi blev fyra. Smart, nickade Corinne från baksätet. Och tur för mig. Tur att du var ensam därute på vägen, sade Louise. Annars hade vi inte vågat stanna. Det hade inget med tur att göra. Sist de anföll gav jag bara tusan i alltihop och gick vidare. Om jag inte gjort det hade jag fortfarande befunnit mig i hopen. Anföll? Louise kastade en ny blick i bakspegeln. Vilka anföll? De tyska flygplanen. Har ni inte blivit utsatta för det ännu? Jösses, nej. Du menar att de skjuter på civila? Corinne fnös. De skjuter på allting. Det är därför det bildas såna här luckor. När planen anfaller dyker folk i skydd. Sedan ligger de en stund och väntar för att vara säkra på att flygmaskinerna försvunnit. Jag har blivit anfallen fyra gånger sedan jag lämnade Sevenoaks. Sist jag hörde dem komma var jag så trött på det att jag inte brydde mig om att söka skydd. Jag gick bara vidare. Vansinne, muttrade Kevin. Om man blir beskjuten måste man ta skydd. Jag är inte helt säker på det. Corinne såg ut genom fönstret. De kan ju inte gärna sikta på enskilda personer, utan jag tror att de helt enkelt brassar på i riktning mot vägen. Risken att träffas är inte mycket större om man fortsätter än om man springer ut på ängarna vid sidan om. Och du klarade dig? frågade Debbie som storögt stirrade på den nya passageraren. Nja de sköt inte, svarade Corinne. Det måste ha varit våra egna plan. Men det är ju fruktansvärt, sa Debbie. Får de verkligen skjuta på vanligt folk? Corinne ryckte på axlarna. Vad vet jag. Kanske inte. Jag tror inte att den där Hitler bryr sig om det i vilket fall. Dessutom är det nog fordonen de är ute efter, inte folket i dem. Armén använder ju civila bilar. Tyskarna ser nog inte skillnad där uppifrån. De smälte informationen under några minuters tystnad. Hastigheten hade åter 8

9 krympt; folkströmmen blivit tätare. Hur går det, Debbie? frågade Louise. Bra. Jag har lite värk i höften, men det hade vi ju räknat med, eller hur. Hoppas det inte blir värre bara. Corinne började tala med Debbie om hennes graviditet. Louise var tacksam, för det avledde vänninans tankar från den besvärliga färden. Är vi inte framme i Cobham snart? frågade hon. Kevin sänkte blicken mot Debbies Michelinkarta. Medan Louise körde var det han som var navigatör. Det borde vi vara, sade han. Med den här jäkla kryphastigheten får man ju ingen känsla för avstånden. Om de ändå inte plockat ner alla skyltar. Louise grymtade instämmande. Redan i slutet av maj medan evakueringen från Dunkerque var i full gång hade myndigheterna beslutat att landets alla vägskyltar skulle plockas ned, alla milstolpar dras upp, och alla namn på gator, järnvägsstationer och byar förstöras. Syftet var att försvåra för tyska fallskärmssoldater, men nu verkade det som om åtgärden bara slog tillbaka mot dem själva. Jag såg en familj längre bak, som hade blivit bestulen på sin bil, muttrade Corinne. Några karlar hade helt sonika slitit ur ägarna och tagit den. Förskräckligt, sade Debbie. Folk har blivit vansinniga. Nej. Corinne skakade på huvudet. Krig är vansinnigt folk bara rädda. Hastigheten i kön krympte ytterligare. Till slut var de tvungna att stanna. En militärpolis med röd skärmmössa och käpp gick från bil till bil och gav korta direktiv till förarna. Louise vevade ned sin sidoruta. Vad händer? Vart är ni på väg, mam? Guildford. Nå, ni kan inte längre fortsätta på den här vägen. Broarna vid Cobham har blivit förstörda så ni kommer inte över Mole. Sväng vänster här framme. Han pekade med armen. Kör i riktning mot Epsom. Sedan tar ni av söderut tills ni når Leatherhead. Där kan man ta sig över. Åtminstone vad jag vet nu. Han knackade på biltaket med sin käpp och fortsatte till bilen bakom dem. Milde himmel!, utbrast Louise. Klockan är snart ett och vi har inte hunnit ut ur förstäderna ännu. Inrikesdepartementet, London, fredagen den 30 augusti. Donald Carruthers satt och stirrade på en oändlig mängd siffror och tabeller när hans avdelningschef, Ian Farrar, stormade in genom dörren. Normalt brukade Donald 9

10 anse Farrars uppdykande som en källa till irritation, eftersom det som regel innebar mer arbete. Just vid detta tillfälle såg han emellertid avbrottet som välkommet. Han hade suttit och stirrat på blanketterna i kanske tjugo minuter siffror som folket under honom kontrollerat, och som han nu skulle kontrollera innan papperen skickades vidare till folket ovan honom för ytterligare en kontroll utan att egentligen se vad de innehöll. Hans primära tankar gällde Louise och hennes våp till väninna, som tagit hans Rover och sedan några timmar tillbaka befann sig någonstans på vägarna mellan London och Bath. Han visste att det var bäst som skett. Tyskarna ryckte allt närmare, och ingen visste vad som kunde inträffa den närmaste veckan. Men oron hade redan slagit klorna i honom. Allt kunde hända i kaoset ute på vägarna. Jag är rädd att vi har ett litet problem här, Carruthers, sade Farrar och satte sig på stolen intill dörren. Hur går det? frågade han och nickade mot papperen på Donalds bord. Jo vars Vad jag egentligen ville tala med er om är de här G4:orna, avbröt Farrar och kliade sig på näsan. De gick ju iväg för några dagar sedan som ni ju vet. Donald nickade. G4 var beteckningen för Utrymningsplan, Inkvartering och Besiktning av Fastighetsbeståndet. Det var dessa som Donald och ett större antal tjänstemän arbetat med de senaste månaderna. De hade varit så gott som färdigställda då tyskarna komplicerade alltihop genom att invadera, och några dagar tidigare hade man i ilfart skickat ut dem till berörda orter. Nu är det dessvärre så Farrar tog av sig sina runda glasögon och plockade upp en näsduk ur västfickan. Vi har ju det här med Hoggan, ni vet att han bara gått upp i rök och allt det där. Det är ju inte riktigt ja Farrar putsade glasen noga. Donald misstänkte att han varit lite förhastad med att betrakta sin chefs uppdykande som välkommet, för dennes oförmåga att få ur sig vad saken gällde skulle med största säkerhet leda till någon typ av problem för avdelningssekreterare Carruthers. En av Donalds kolleger, Niles Hoggan, hade avvikit från sin tjänst två dagar tidigare. Ingen visste vart han tagit vägen, men få trodde att han var kvar i London. Faktum var att minst hälften av personalen redan givit sig av delar av departementet var under förflyttning till Liverpool men denna evakuering ingick i den så kallade svarta förflyttningen och var beordrad. Hoggan däremot, hade helt sonika övergivit sin post. Om han bara hade gjort klart sina uppgifter innan Farrar satte tillbaka glasögonen på näsan. Nåja. Inte mycket att göra åt nu, tyvärr. Vad är det egentligen som hänt, sir? Jo, ni förstår för några timmar sedan fick vi ett il-telegram från valkretsen Hayward's Heath och Lindfield. Farrar plockade fram en stor cigarr och sökte efter 10

11 sina tändstickor. De har inte fått sin G4, förklarade han. Jisses! Donalds byråkratiska hjärna kunde omedelbart föreställa sig vilket tumult som skulle utbryta i valkretsen då utrymningen väl inleddes. Hayward's Heath och Lindfield? mumlade han. Och när ska deras evakuering börja? Den började imorse. Allt i enlighet med tidigare order från sydöstra civilförsvarskommissarien. Jösses! Minst sagt. Farrar fick fyr på sin cigarr. Han visste att Donald avskydde dessa, varför han fann tillfället passande att tända en. Och som ni kanske vet evakuerades sydöstra civilförsvarshögkvarteret från Tunbridge Wells igår, så vi har ingen hjälp att vänta från det hållet. Nej, sir. Allt kan sammanfattas i ett enda ord, sade Farrar. Kaos. Han gav sin underlydande ett glädjelöst leende. Vilket är vad allting handlar om just nu. Kaos i regeringen; kaos inom civilförsvaret; kaos i kanalen och kaos i Kent och Surrey. Hela systemet håller på att bryta samman. Sjötransporterna till London har nästan avstannat och järnvägarna behövs för att flytta trupper. Det råder fullständig anarki på alla järnvägsstationer. Ja, kanske inte på Waterloo och de andra som leder mot fronten, men Euston, King's Cross, Victoria trupper in, civilister ut; polisen och hemvärnsgubbarna har ett helsicke att förhindra att trafiken övergår i regelrätta upplopp. Den enda station som fungerar relativt friktionsfritt just nu är Paddington, eftersom militären spärrat av området och vägrar att släppa in några civilister. Men det verkar inte vara någon större nytta med det, för tyskarna har fått in några fullträffar på järnvägen mellan West Drayton och Slough, så för närvarande kommer inga tåg igenom. Och snart börjar livsmedelsförråden sina. Det är illa, sir, instämde Donald. Och vägarna som leder västerut och norrut är fulla av flyktingar som lämnat sina hem precis som i Frankrike. Varför kan de inte göra som de blivit tillsagda och stanna där de är? Donald tänkte på Louise. Jag antar att flykt är en naturlig reaktion, sir. Farrar blängde på honom. Nå, där har ni kanske rätt, muttrade han. Och jag avundas inte dem som blev kvar bakom linjerna. Av den knapphändiga information som sipprat ut det senaste dygnet att döma, har lag och ordning kollapsat helt i Kent, och matsituationen kommer att återupprättas först sedan tyskarna tar hand om det. Och det lär vi knappast tillåta dem, eller hur? Nej, sir. Värst av allt är emellertid Churchills död. Winnie var vår hjärna. Farrar rynkade pannan, funderade några sekunder och ändrade sedan sitt påstående: Nja, kanske 11

12 inte hjärnan, men han var skalet som höll hjärnan på plats. En stark ledare runt vilken alla även pöbeln på vänsterkanten kunde sluta upp. Anthony Eden? Han fnös. En tvålfager kvinnotjusare, ja men nationell ledare? Donald valde att inte kommentera. Och den fördömde Hoggan. Jag antar att ni vet att han var liberal? Det var både en fråga och Farrars förklaring varför Hoggan flytt sin kos. Nej, sir, ljög Donald, men han ändrade sig omedelbart när han insåg att svaret kanske inte var det mest kompetenta. Jag menar, tvekade han. Man har ju snappat upp ett och annat ja, folk talar ju, eller hur. Det gör de, Carruthers. Det gör de. Hur som helst för att återgå till vårt privata problem. Farrar sög på sin cigarr. Efter vad jag hört från en ja, inofficiell källa, fortsatte han, så har ytterligare två brittiska divisioner nu satts in i strid. Med lite tur så kommer inte fienden längre, och om några dagar kanske vi till och med kan pressa honom bakåt. Om inte nyzeeländarna hade släppt efter vid Faversham, han fnös och blåste rök mot Donald, så hade tysken inte ens kommit så här långt. Det ryktas också att flera slagskepp är på väg. Egentligen är evakueringen av Hayward's Heath antagligen överflödig, men Han ryckte på axlarna. Det är ju inte jag som bestämmer de där sakerna och ordern har ju redan givits. Och den här G4:an, sir? undrade Donald och blåste lite försiktigt undan röken som låg tät över bordet, den ingick i Hoggans uppgifter? Både rätt och fel. Farrar grinade. Det gör den fortfarande. Ni menar har den inte ens lämnat avdelningen? Nix. Det har den inte. Det är därför jag kommer till er. Till mig? Donald stirrade på Farrar; kände att samtalet höll på att ta en mycket oroväckande riktning. Jag har inget med den valkretsen att skaffa. Donald, käre vän, som situationen ser ut just nu är ni den ende som jag både litar på och kan avvara. Jag vill att ni kör ner till Hayward's Heath och överlämnar den fördömda G4:an personligen. Innan det går alldeles åt pepparn därnere. Men, sir Donald visste inte vad han skulle hitta på för undanflykt. Han såg ned mot papperen framför sig. Vem ska då Äsch. Farrar viftade undan hans protester. Det där kan ni fortsätta med imorgon. Eller ännu bättre har ni hittat några grodor i dem ännu? Donald skakade på huvudet. Han hade ju inte ens börjat. Det kan jag inte påstå, svarade han. Utmärkt. Då sätter ni ert namn under och så sänder vi dem vidare. Han drog ett djupt bloss och skickade en ny rökdunst mot Donald. För nog vill ni väl hjälpa mig med det här? Donald var på vippen att fortsätta sina protester, men någonting i Farrars sista 12

13 mening hejdade honom. Låg det en underton av hot i orden? Jovisst, sir, svarade han. Självklart. Men det finns ett litet problem. Vad? Louise ja, min fru, tog bilen imorse. Hon och en väninna till henne har åkt till Bath. Aha. En rynka dök upp mellan Farrars ögonbryn. Det var värre. Tycker ni inte att ni har bättre användning för bilen än er fru? Jag har nog användning för båda, sir, svarade Donald i ett försök att vara lustig. Farrar missade poängen. Äger ni två bilar? Nej, bara en jag menar Ni menar att er fru är i större behov av bilen än ni själv? Inte direkt, men ja. Ni kanske inte har vad ska vi säga full kontroll över henne? Donald skakade på huvudet. Han skämdes och visste att det syntes. Inte helt och hållet, sir, erkände han. Nej. Farrar grinade. Och det ska jag säga er, jag har inte kontroll över min fru heller helt och hållet. Avdelningschefen reste sig och gick bort till rummets enda fönster. Han sköt upp det, askade och släckte sedan cigarren mot fönsterblecket. Han hade en märklig vana att endast röka några minuter i taget, och Donald närde starka misstankar att detta var en vana han skaffat sig genom att inte röka på sitt eget kontor bara andras. Ja, att ni inte har något fordon var ju lite av en missräkning förstås, sade han och stoppade ned den halvrökta cigarren i bröstfickan på sin kavaj. Donald kände hur hoppet steg. Det grusades emellertid när hans chef fortsatte: Men ni får väl ta min kärra. Er, sir? Vi måste få ner G4:an till Hayward's Heath genast. Farrar sköt igen fönstret, höll på att snubbla på den fällsäng som Donald använde när han inte hann hem innan mörkläggningen, och gick sedan mot dörren. Jag ska skriva ut en passersedel för er och fordonet. Han vände sig och synade Donald. Det här är mycket viktigt. Ni behöver inte oroa er för att tyskarna ska komma för nära. Ni kommer inte ens att befinna er inom artilleriräckhåll. Däremot bör ni se upp med deras flyg. Luftwaffe angriper våra trupptransporter och vägknutpunkter, och med tanke på alla civila bilar som armén använder så är det väl inte så lätt att se skillnad. Jag vill ju inte att ni ska komma tillbaka med en massa hål i kärran. Donald nickade. Ska försöka komma ihåg det, sir. Hörde ni om bombattentatet, förresten? Donald skakade oförstående på huvudet; han var så perplex över sin nya uppgift att han bara lyssnade med ett halvt öra. 13

14 Polisen har tagit två personer som försökte smuggla in en bomb på Euston Station igår kväll. Antagligen medlemmar av C.P.G.B. * Jaså Donald rynkade pannan. Kan det inte har varit tyskar? Eller irländarna? Nej inga tyskar. Och I.R.A. har inte utfört några terrordåd i England sedan attentaten i våras. Knappast någon mening nu då tyskarna vräker ned bomber över våra städer i alla fall. Nej, de var britter tyvärr. Man tycker att det räcker med att vi måste slåss med tysken, utan att de där anarkist-idioterna ska komplicera alltihop för oss. Det kommer in allt fler rapporter om uppvigling till strejker i fabrikerna och inom transportväsendet. Lokförare och eldare uppmanas att lämna sina poster, så att våra förstärkningar till fronten försenas. Isolerade händelser, men antalet arresteringar fördubblas för var dag. De har försökt att starta ett antal upplopp i Liverpool och Manchester också använde matsituationen som förevändning men det blev visst ingenting av det hela, för polisen hann ingripa innan bråken kom igång på allvar. Farrar suckade. Är det inte nazister så är det kommunister, och är det inte kommunister så är det socialister. Och bara jag tänker på den där förbannade liberalen Hoggan Donald mumlade instämmande. Nåja, vi har vårt eget jobb att sköta. Farrar gav Donald ett sparsamt leende. Det är inte mer än fem mil härifrån till Hayward's Heath. Full fart ner, överlämna papperen till borgmästaren, och sedan raka spåret tillbaka hit. Klockan är bara nio ännu. Ni kan vara tillbaka här i eftermiddag. Donald nickade. Inga problem, sir, mumlade han. Farrar knackade bekräftande med fingrarna mot dörrposten. Så ska det låta. Gör er klar, så ska jag ordna en passersedel. Farrar försvann. Donald satt och stirrade på den stängda dörren. Jag tror inte mina förbannade öron, muttrade han. Leatherhead, fredagen den 30 augusti. Då Louise och de övriga nådde fram till Leatherhead, visade det sig att det inte gick att komma över Mole där heller. Det var en fruktansvärd trängsel och all rörelse hade avstannat. Civila fordon stod packade längs gatorna med motorerna avstängda; till och med fotgängarna hade hejdats och satt nu i stora klungor på båda sidor av gatan. * C.P.G.B Communist Party of Great Britain. I.R.A. Irish Republican Army. 14

15 I väster steg ett antal bruna rökpelare mot himlen. Förvisso var broarna fortfarande hela, men militären hade tagit dem i besittning och alla vägar som ledde österut var avspärrade. Efter att ha väntat i över en timme utan att läget förändrades, beslutade de fyra reskamraterna att krångla sig ut ur Leatherhead och söka en övergång närmare Dorking. Här hade de lite bättre tur, för de fann en bro som tog dem över floden, men istället var vägen så full av människor att de tvingades krypa fram på lägsta växel. Det var inte endast människoströmmen som hade blivit tätare. De hade redan tidigare sett tecken på den stora flyktens vrakgods, men nu, sedan de passerat Mole, fullkomligt kantades vägen av lösa föremål som övergivits av sina ägare: väskor, koffertar, kläder, trasiga kärror och barnvagnar, radioapparater och grammofonspelare; de såg till och med en krossad väggspegel. En del av föremålen hade fallit ut över körbanan och trampats sönder av fotgängarna eller krossats under hjulen på bilarna; andra låg längs dikena eller hade kastats ut i terrängen på sidorna av vägen. Det var också nu som de stötte på de första tecknen på flyganfall. De hade skiftat platser efter Epsom och det var Corinne som körde. Bilkön rullade på i sakta mak då Debbie utbrast: Herregud är det där döda människor? Jag är rädd för det, mumlade Louise och fattade henne i handen. De passerade en blå Sedan som låg halvvägs nere i diket och var perforerad av kulhål. Fyra kroppar tre män och en kvinna låg bredvid i gräset. Åh, Gud så hemskt, snyftade Debbie och lade handen för munnen. Hur kan de skjuta på vanligt folk? Det är krig helt enkelt, sade Corinne från framsätet. De fyra kropparna var bara början. Flera bilar hade tippats av vägen sedan de skjutits sönder av de tyska flygplanen och de dödas antal längs dikena växte. En dag ska de få betala för det här, morrade Kevin och såg bittert på en äldre kvinna som låg död vid sidan av vägen. Hennes ljusa klänning var nedsölad med blod, och hennes make eller om det var en bror satt på en sten bredvid med ansiktet begravt i händerna. Det här var värre än någonting jag sett tidigare, sade Corinne. Förbannade tyskdjävlar, svor Kevin och slog maktlöst sin knutna näve mot låret. Om jag fick tag i Louise hörde inte resten. Hon upptäckte med en ilning av skräck den huvudlösa kroppen av ett litet barn och tackade sin skapare för att Debbie i samma stund hade blicken riktad åt andra hållet. Barnets mor låg bredvid träffad av flera kulor i ryggen. Hon hade sina döda armar halvt slutna runt den lilla kroppen. Hon måste ha levt tillräckligt länge för att förstå vad som hänt, tänkte Louise, och kände hur varma tårar av ilska letade sig nedför kinderna. I det ögonblicket längtade hon efter sin son 15

16 mer än någonsin tidigare. Åh, Gud titta på det där, snyftade Debbie och pekade på en Labradorhund som troget satt bredvid sin orörliga husse. Djuret nosade på den döde och skällde då någon kom för nära. Louise undrade hur länge hunden skulle stanna och vakta sin herre, och vände snabbt bort blicken då hon såg hur den sänkte huvudet och slickade i blodpölen som omslöt kroppen. Om vi ändå kunde komma ut ur denna förbannade trängsel, väste Kevin och såg på sitt armbandsur. Och klockan är över tre. Vi hinner inte fram till Bath idag. Nej, du har rätt. Louise torkade bort en tår och försökte låta bli att tänka på skräckscenerna. Det betyder att vi måste övernatta någonstans, och jag tycker inte att vi ska lämna bilen. Hur ser det ut på kartan? Finns det några parallella vägar till den vi åker längs nu? Kevin studerade bilkartan. Inga utsatta, svarade han. Vi passerade just Great Bookham till höger. Nästa ort är East Horsley. Därifrån leder en väg norrut upp mot sträckan Cobham - Guildford. Han vred huvudet och försökte se mellan de träd som kantade vägen. Vi kan ju alltid chansa på att försöka hitta en mindre väg över ängarna. Louise såg ut genom fönstret. Flera grusvägar sökte sig ned mellan åkrarna och försvann i den kompakta massa av skog som lurade i söder. De befann sig i North Downs västra ände, och även om hon visste att landskapet endast rullade i mjuka dyningar och genomskars av otaliga vägar, verkade skogarna höga och ogästvänliga. Jisses, se på det här då, suckade Corinne och bromsade. Framför dem hade en ko klivit ut på vägen. Den ställde sig att glo på dem, och gjorde inga ansatser att flytta sig. Förbaskade koskrälle, ropade Corinne och viftade med armen utanför bilfönstret. Ge dig iväg! Men djuret ville inte alls ge sig iväg. Istället fick hon sällskap av en av sina fyrbenta väninnor. De måste komma från den där bondgården, sade Debbie och pekade. Mellan träden kunde de se en större gård där en av ladugårdarna stod i lågor. Människor med vattenhinkar försökte förgäves få bukt med elden. Både kor och hästar gick lösa på uppfarten. Det där släcker de aldrig, sade Kevin och ryckte till då Corinne gav sig på kossorna med signalhornet. Hon fick hjälp av de bilar som stannat bakom dem och inte kunde se varför de stod stilla, men de två djuren visade inga tecken på att bli skrämda av oljudet. De betraktade bilen med milt intresse. Sedan vred de sina avlånga huvuden och såg mot det som tidigare varit deras hem och nu stod att förtäras av lågorna. De verkade inte speciellt alarmerade av det heller. Flera av fotgängarna verkade glada 16

17 över att se hur de avskydda bilisterna fått problem. En del kastade till och med glåpord över dem och nickade uppskattande åt de två kreaturen. Vad var det? utbrast Kevin, då en tung duns hördes någonstans i väster. Innan någon fick tid att svara kom ett flygplan vrålande strax ovanför trädtopparna. Det var stort och mörkt, hade två motorer och var förbi dem innan de hunnit reagera. Corinne öppnade dörren på sin sida och spanade efter det. Då hon var säker på att det inte skulle komma tillbaka, stängde hon dörren och andades ut. Tysk, sade hon. Det var de där djävlarna som överföll oss tidigare. Och explosionen vi hörde. Kevin hade blivit alldeles blek i ansiktet. Var det bomber? Corinne skakade på huvudet. Det tror jag inte. De smäller mycket högre. De upptäckte att korna hade lämnat vägen fri. Troligtvis hade de skrämts av flygplanet, för de lunkade nu snabbt ned mot åkern till höger om vägen. Eftersom bilen stått stilla någon minut var vägen framför Louise och de övriga tom på bilar, så de kunde nu köra en sträcka med aningen högre hastighet. Det kanske är värt risken att lämna vägen, sade Louise. Om vi kan öka hastigheten kanske vi kan komma förbi de värsta flyktingströmmarna. Vad tror ni? Hon såg på Debbie, men väninnan svarade inte. Hon stirrade istället som hypnotiserad på de flyende som trampade fram längs vägkanten. Det går inte att säga vilket som är bäst, sade Corinne. Lämnar vi vägen finns alltid en risk att vi kommer vilse, men fortsätter vi på det här viset, så kommer bensinen att ta slut. Men bensinen är väl inget problem, invände Louise. Donald ja, det är min make han sa att vi har tillräckligt för att ta oss till Bath. Och dessutom har vi en reservdunk gömd under baksätet. Jag antar att din make inte förutsåg att vi skulle krypa fram på det här sättet? Nja det gjorde han kanske inte. Hur så? Bilen fullkomligt sluckar bränsle när vi kör på så här låg växel, förklarade Corinne. Donalds beräkning gällde säkert om vi kunde hålla normal fart. Louise lät orden sjunka in. Hon skämdes lite för att hon inte kände till det där med en far som var verkstadsinnehavare och allt. Så du är för att försöka med en genväg? frågade hon. Corinne ryckte på axlarna. De hade nu hunnit ifatt de bilar som åkt ifrån dem när korna blockerat vägen. Hon minskade hastigheten. Det sa jag inte, svarade hon. Frågan är egentligen hur länge det här kan hålla på. Om vi visste det så var det inte något problem. Hon bromsade plötsligt in och strax därpå stod de åter stilla. Det har hänt någonting där framme. De stirrade framåt vägen. Bilkön hade stoppat och de kunde se hur den krökte av 17

18 utom synhåll bortom en mindre skogsudde. Tjock rök steg upp från någonting som brann bortom träden. Det brinner, sade Kevin. Är det därför vi inte kommer vidare? De väntade i säkerligen fem minuter, men bilkön blev stående utan att de fick någon förklaring till vad som pågick. Den ändlösa raden av fotgängare traskade förbi med sina trötta, modlösa steg, men då samtliga rörde sig mot röken, hade Louise och de övriga ingen att fråga. Det känns som om någon lagar mat, sade Debbie. Fast inte med någon större framgång. Fy tusan, vad det stinker. Till slut gjorde Kevin ansats att kliva ur. Jag måste se vad det är. Nej, vänta. Louise hejdade honom. Du behövs här för att vakta bilen. Jag går. Lou? Debbie såg ängsligt på Louise. Lugn det är ingen fara. Ni tre stannar här. Det är bara några hundra meter fram. Jag är tillbaka inom ett par minuter. Utan att diskutera saken vidare klev Louise ur bilen och gick med raska steg längs raden av stillastående, brummande fordon. Strax därpå fick hon klart för sig vad som hade hänt. Herregud! utbrast hon och sprang fram till olycksplatsen. En buss hade ställt sig tvärs över vägen på sådant vis att den blockerade körbanan i båda riktningar. Bensintanken hade exploderat och fordonet brann från för till akter. Louise armbågade sig fram mellan upprörda människor, men ångrade snart att hon inte vänt och istället gått tillbaka till de andra. Det var ingen olycka. En rad kulhål skvallrade om att bussen hade blivit beskjuten, precis som flera andra fordon de sett stå övergivna längs vägen. I några av fönstren där värmen fått glasen att smälta upptäckte hon de förkolnade resterna av människor som befunnit sig inne i fordonet när det exploderat. Hon förstod med ens varifrån den fräna stanken emanerade: det var en blandning av bränt kött och förgasade gummidäck. Under några förfärliga sekunder tog hon in hela scenen de svarta, fräsande skeletten, brännskadade som skrek vid sidan av vägen, flyktingarna som hade delat sig i två filer och passerade bålet genom att göra en lov genom terrängen. Hon sjönk ned på alla fyra och kräktes. De närmaste personerna hoppade snabbt undan för att inte bli nedstänkta. Jag vill inte vara här, flämtade hon samtidigt som tårar gjorde synen grumlig och uppkastningarna fick hennes mage att knyta sig i kramp. Gode Gud, sånt här får inte ske. En av flyktingarna råkade trampa henne på handen, och hon skrek till. Då hon försökte se vem det var, törnade hon emot en annan person och föll omkull i gruset. Kom, hörde hon en röst genom skriken. Här kan vi inte stanna. 18

19 Händer fattade henne om axlarna och Corinne Masterson hjälpte Louise upp från vägen. Corinne? flämtade hon. Vad gör? Jag bestämde mig för att följa med dig. Corinne stod för ett ögonblick och stirrade på de förkolnade resterna i de brinnande fönstren. Flygplanet gjorde det här. Flygplanet? undrade Louise och försökte spotta den hemska blandningen av spyor och bränt kött ur munnen. Hettan från branden fick deras ansikten att svettas. Du menar det som flög över oss för en stund sedan? Corinne nickade. Hon släppte de döda med blicken och betraktade de bilister som försökte ta sig förbi hindret genom att styra sina fordon ut i terrängen. Den främsta bilen hade fastnat och passagerarna i de närmast efterföljande hade skyndat fram för att hjälpa till att få loss den. Det tar för lång tid, sade Corinne och tog Louise i armen. Kom vi måste tillbaka till de andra. Hon drog Louise efter sig, förbi den långa raden av tutande fordon. Kort därpå var de tillbaka vid bilen. Vad var det? frågade Kevin. Han hade vridit huvudet så att han kunde se den snörvlande Louise kliva in i baksätet. Är du all right? Louise nickade. Hon hade ont i handen. Vi måste iväg härifrån, sade Corinne och satte sig bakom ratten. Jag röstar för att vi försöker med terrängen i söder. Vänta ett ögonblick. Kevin såg från Louise till Corinne. Vad var det som hände därborta? Varför kan vi inte köra vidare? Smällen vi hörde för en stund sedan var en buss som exploderade, upplyste Corinne. Den står rakt över vägen. Vi kommer inte förbi. Hon lade händerna på ratten. Som jag ser det kan vi inte komma framåt, och vi kan inte ta oss norrut eftersom det var ett bra tag sedan vi såg någon väg som ledde i den riktningen. Alltså återstår: tillbaka samma väg eller söderut. Söderut, sade Kevin och Louise nickade. Corinne såg frågande på Debbie, som ryckte på axlarna. Bara vi kommer härifrån. Corinne lade i en växel. Söderut, bekräftade hon. Mellan Caterham och Hayward's Heath, fredagen den 30 augusti. Donald stötte inte alls på den mängd av hinder som fördröjde Louise och hennes reskamrater. Skälet till detta var naturligt. Han färdades i en sydlig riktning, därför 19

20 behövde han aldrig trängas på de vägar som flyktingarna använde, bara korsa dem. Det enda riktiga uppehållet hade varit när han skulle över Waterloo Bridge, men han hakade på en militärkonvoj, och lyckades på så sätt ta sig igenom de allt större folksamlingarna. Visst kolliderade han flera gånger med militära förband senast hade han passerat ett kompani franska främlingslegionärer med sina blå bälten och vita kepi-mössor men Farrars passersedel och upplysningen att han hade ett brådskande ärende i fosterlandets tjänst, hjälpte honom förbi utan problem. Tanken på tyska flygplan oroade honom emellertid mer. På sina ställen hade han sett utbombade hus och sönderskjutna bilar. Trots att han inte upptäckt några tecken på mänskliga offer, spanade han hela tiden omkring sig och stannade flera gånger före öppna sträckor för att kontrollera att himlen var tom. Sedan han lämnat Londons förorter bakom sig, och nått ända fram till Caterham utan att ha sett ett enda flygplan, gav denna rädsla dock med sig något. Caterham som var en viktig knutpunkt hade emellertid angripits av de tyska störtbombarna, och detta så allvarligt han var tvungen att köra runt staden. Några kilometer längre söderut, på vägen mot Horley, stötte han sedan på de första tecknen på att fronten inte låg alltför långt bort. En ström av fordon passerade på den mötande vägen och tvingade honom att stanna. Där fanns allt från militära fordon till civila. Han såg till och med en av Londons berömda, röda dubbeldäckare, vilka hade rekviretats av armén för att transportera soldater till fronten. En ung militärpolis stegade fram till bilen. Den skjutbara sidorutan hade fastnat, så Donald öppnade istället dörren. Kan jag hjälpa er, sir? frågade polisen. Han verkade nervös och hade större delen av uppmärksamheten riktad mot konvojen. Ja, jag vill att ni hjälper mig att komma förbi snarast möjligt. Måste låta armén passera först, sir. Kan jag möjligen få se era papper? Javisst. Donald gav honom ID-handlingar och passersedel. Som ni ser arbetar jag för inrikesdepartementet, och jag har ett mycket brådskande ärende till Hayward's Heath. Polisen studerade handlingarna utan att verka alltför intresserad. Hayward's Heath? sade han som om han för första gången hört namnet. Jag skulle inte åka åt det hållet om jag var ni. Varför inte? De slåss runt Tunbridge Wells och det verkar inte gå så bra för vår sida. Jag är rädd att jag inte har något val. Donald pekade med tummen mot baksätet där G4:an låg nedstoppad i en kraftig läderportfölj. Jag har med mig valkretsens evakueringsplan. 20

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Emigration betyder att man flyttar från sitt land. Vi säger, att man emigrerar från sitt land. Man kan också säga, att man utvandrar från sitt land.

Emigration betyder att man flyttar från sitt land. Vi säger, att man emigrerar från sitt land. Man kan också säga, att man utvandrar från sitt land. Människor har flyttat i alla tider För två miljoner år sedan uppkom de första människorna i Afrika. Allt sedan dess har människor spritt sig över hela jorden. I alla tider har människor också flyttat från

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013 Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Det stora kaoset. Simon Petersson

Det stora kaoset. Simon Petersson Det stora kaoset Simon Petersson Marcus har kort blont hår, mycket muskler, är modig och är 32 år. Steve har brunt hår, blå ögon och är 31 år gammal. Cage har kort brunt hår, blåa ögon och är 24 år gamma

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

Julvandring 1. Julvandring 1 ur Jul- och påskvandringar Lotta Sundberg och Argument Förlag, 2010

Julvandring 1. Julvandring 1 ur Jul- och påskvandringar Lotta Sundberg och Argument Förlag, 2010 Julvandring 1 8 Roller Guide... Station 1: Maria... Ängel... Station 2: Josef... INTRODUKTION Guiden kan introducera vandringen ungefär så här: Välkomna! Nu ska vi göra en speciell resa en tidsresa! Vi

Läs mer

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur Själviskt att dö Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur vedertagen eller skonad från livets smädelser och kärlekar. Men

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land.

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land. Jag träffade Elmir för att prata om hans flykt från Bosnien till Sverige när kriget bröt ut och belägringen av Sarajevo inträffade i början på 1990-talet. Han berättade hur det var precis innan det bröt

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag

Läs mer

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24 jag vill lära mig magi, sa flickan. Mästaren såg på henne. Urblekta jeans, T-shirt och det utmanande uttrycket som blyga människor gärna tar till helt i onödan. Jag måste vara dubbelt så gammal som hon,

Läs mer

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE HOTELL GYLLENE KNORREN: DEN MYSTISKA GÄSTEN Text: Måns Gahrton och Johan Unenge 2008 Bild: Johan Unenge 2008 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Formgivning

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 I huset vid havet var det lördag, och i köket stod mamma och diskade. Zackarina höll henne sällskap, så att hon skulle ha det lite roligare. Hon rullade omkring på golvet, fram och tillbaka, och ylade.

Läs mer

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR 20 december Hej, dagboken! Jag heter Xara. Jag bor i Kyrkslätts bibliotek, oftast. Annars bor jag på ett hotell i England. Idag har jag mycket att göra. Nu sitter

Läs mer

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från Reslust Tulugaq tycker att det är tråkigt att öva bokstäverna på tavlan. De gör det så ofta. Varje dag faktiskt! Så han ser ut genom fönstret istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Innehåll 8 noveller om otrohet

Innehåll 8 noveller om otrohet Innehåll 8 noveller om otrohet Frågan? 11 Herre, skydda mitt barn 15 Ärlig. Jävligt konstigt ord 51 Platt mage 63 Love 69 Nu talar jag 75 Tre (hon) 80 Klara 123 7 Frågan? När jag tittar ut från fjortonde

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER Cindy Sherman är nästan alltid själv med i sina fotografier. Hon klär ut sig och spelar olika roller framför kameran. I

Läs mer

Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade.

Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade. 1. Det torra landskapet bredde ut sig framför dem och de visste att de hade en lång riskabel vandring att gå. Inte bara för det lilla vatten de hade kvar utan de visste också vilka faror som lurade där

Läs mer

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död.

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen

Läs mer

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning ÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning Ordlista stålskena fraktur brott i handleden akuten amputering konvention avtal efterskott omprövning överklaga SJUVÅRD VID ILLFÄLLIG VISELSE UOMLANDS

Läs mer

Hon vågade inte lägga till, nu ses vi aldrig mer. Men aldrig någonsin hade det känts så skönt att han stängde dörren och gick.

Hon vågade inte lägga till, nu ses vi aldrig mer. Men aldrig någonsin hade det känts så skönt att han stängde dörren och gick. 6. Jamila kunde inte somna natten innan det var dags. Hon försökte ligga så still som möjligt, så Kamal inte skulle bli orolig och förstå att någonting var i görningen. Han skulle iväg på morgonen och

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

tentasalen Spökena i Agrara TransLingvistiska AllmänSpexeriet Skövde presenterar ett minispex för SACO-mässan 1998: Jessika Torheden och Anders Juhlin

tentasalen Spökena i Agrara TransLingvistiska AllmänSpexeriet Skövde presenterar ett minispex för SACO-mässan 1998: Jessika Torheden och Anders Juhlin ATLAS 2 1998 - minispex Spökena i tentasalen - Sida 1 av 8 Agrara TransLingvistiska AllmänSpexeriet Skövde presenterar ett minispex för SACO-mässan 1998: Spökena i tentasalen av Jessika Torheden och Anders

Läs mer

Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall

Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall Nationalmuseums samlingar kan användas på många olika sätt i undervisningen i bland annat svenska, historia, samhällskunskap och bild. Möt konsten i en visning

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

Vad gör du? Jontes röst låter trött i telefonen. Har tråkigt, svarar jag uttråkad. Det är bara en vecka kvar av sommarlovet och solen vilar bakom

Vad gör du? Jontes röst låter trött i telefonen. Har tråkigt, svarar jag uttråkad. Det är bara en vecka kvar av sommarlovet och solen vilar bakom Vad gör du? Jontes röst låter trött i telefonen. Har tråkigt, svarar jag uttråkad. Det är bara en vecka kvar av sommarlovet och solen vilar bakom några feta moln. Jag trummar lite på köksbordet med handen

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Andra världskriget Finland, Danmark, Norge och Danmark

Andra världskriget Finland, Danmark, Norge och Danmark Andra världskriget Som du nu vet, anföll Tyskland Polen den 1 september 1939. Med stridsvagnar tog man sig in landet, och andra världskriget hade börjat. Kriget varade i fem år och när det var över hade

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN olycklig: - Oj oj oj, var bar min egen lilla snalla bjornpojke tagit vagen, sa

Läs mer

En helande Gud! Av: Johannes Djerf

En helande Gud! Av: Johannes Djerf En helande Gud! Av: Johannes Djerf Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31 32. Vi läser Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick nytt liv. Vi vet inte riktigt,

Läs mer

Blixten och hans Vänner kapitel 5

Blixten och hans Vänner kapitel 5 Kapitel 5 I vilket Blixten möter Jaja och Nänä. Det blixtrade till i Idériks gröna huvud. "Jag fick en ny idé", ropade han. "Vi gör om hela museet till en djungel! "Ja", skrek Idérika, "med träd och blommor

Läs mer

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken.

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken. Mitt möte med Tibet För drygt ett och ett halvt år sedan blev jag lycklig fadder till två tibetanska barn, Chokyi och Sonam, åtta år gamla. Alltsedan dess har jag haft ett foto på dem ståendes på mitt

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala

texterna till innan. under. efter samtliga skrivna av sandra vilppala texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala himlen och golvet och det jag är fattig utan dig urholkat pank och dessvärre mindre än jag trodde när du fattas du är som en cirkus

Läs mer

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar Mötet med det okända I en av de små byarna i Ghazni som ligger i östra Afghanistan bodde det fattiga familjer. Byn kallades för ''Nawdeh''. De flesta män i byn var jordbrukare, affärsmän, bönder och vissa

Läs mer

GLÖD (tidigare "Byrån") Ett kortfilmsmanus av Arman Borghem

GLÖD (tidigare Byrån) Ett kortfilmsmanus av Arman Borghem GLÖD (tidigare "Byrån") Ett kortfilmsmanus av Arman Borghem Arman Borghem Version 4 Vikingavägen 17 Senast ändrad 2012-01-16 149 30 Nynäshamn +46 (0)73 972 00 05 ii. ROLLER RASMUS - snubbe som springer

Läs mer

1. 17 Juli 2000. - Ja du HP, eller förlåt, Hasse menar jag, sa fängelsedirektören.

1. 17 Juli 2000. - Ja du HP, eller förlåt, Hasse menar jag, sa fängelsedirektören. 1. 17 Juli 2000 - Ja du HP, eller förlåt, Hasse menar jag, sa fängelsedirektören. HP var det namn han haft de senaste åtta åren som han tillbringat på den slutna avdelningen på Kumla. HP hette egentligen

Läs mer

Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan:

Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan: Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan: Steg 1. Skriv ut berättelsen på A4 ark. Om du har en skrivare som skriver ut dubbelsidigt, tänk på att inte skriva ut den här sidan, dvs skriv

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer

...du är lite bättre än jag trodde i detta eminenta hjärnspel, så helt tom i bollen är du nog inte.

...du är lite bättre än jag trodde i detta eminenta hjärnspel, så helt tom i bollen är du nog inte. ...du är lite bättre än jag trodde i detta eminenta hjärnspel, så helt tom i bollen är du nog inte. Kapitel 2: Den i schack satte mannen flyttade sin ende kvarvarande löpare till F6 för att försvara sin

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Ett brott är ett brott... av Lovisa Wirdemo

Ett brott är ett brott... av Lovisa Wirdemo Ett brott är ett brott... av Lovisa Wirdemo Tommy och Flisen hoppar av bussen vid Lilla torget i Alingsås. Skall vi sticka till godisaffären, undrar Flisen ivrigt och känner efter i byxfickan efter 50-

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

böckerna om monsteragenten nelly rapp: Besök gärna www.martinwidmark.se där författaren läser och berättar.

böckerna om monsteragenten nelly rapp: Besök gärna www.martinwidmark.se där författaren läser och berättar. böckerna om monsteragenten nelly rapp: Monster-akademin 2003 Frankensteinaren 2003 Varulvarna 2004 Trollkarlarna från Wittenberg 2005 Spökaffären 2006 De vita fruarna på Lovlunda slott 2007 Häxdoktorn

Läs mer

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade många gäster från utlandet. En av dom tyska prinsarna uppvaktade

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina bodde i ett hus vid havet med sin mamma och sin pappa. Utanför huset växte två björkar, och mellan dem hängde en hängmatta. Just i dag var hängmattan ett sjörövarskepp, och på det skeppet var

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

Pappa och påläggstjuven. av Joakim Hertze

Pappa och påläggstjuven. av Joakim Hertze Pappa och påläggstjuven av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia av

Läs mer

SOFIA BERGTING peter bergting

SOFIA BERGTING peter bergting SOFIA BERGTING peter bergting Personer och varelser Lin Lin är ett skogsrå och fjorton år. Ju mer hon vistas i naturen, desto starkare blir hennes förmågor. I henne strömmar en Urkraft och denna skrämmer

Läs mer

En 34 veckors onlinereträtt i det dagliga livet. Vägledning vecka 2

En 34 veckors onlinereträtt i det dagliga livet. Vägledning vecka 2 i En 34 veckors onlinereträtt i det dagliga livet Vägledning vecka 2 Vägledning: Vi tittar närmare på våra berättelser Vår historia från djupet När vi granskade vårt livs historia i fotoalbumet förra veckan,

Läs mer

ABC klubben. Historiestund med mormor Asta. Av Edvin Bucht. Djuptjärnsskolan Kalix

ABC klubben. Historiestund med mormor Asta. Av Edvin Bucht. Djuptjärnsskolan Kalix ABC klubben Historiestund med mormor Asta Av Edvin Bucht 3a Djuptjärnsskolan Kalix Nu är Lea, Jacob och Dennis på väg till sin mormor, Asta som hon heter. Dom körde från orten Kalix, till deras mormor,

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

En liten. Trafikskola för cykel

En liten. Trafikskola för cykel En liten Trafikskola för cykel Cykeln är ett fordon, precis som bilar och mopeder. I grunden gäller samma regler för cyklister som bilister. du får till exempel cykla på de flesta vanliga vägar. Dessutom

Läs mer

Hörmanus till elevboken (sfi D)

Hörmanus till elevboken (sfi D) 1 Nyheter Lyssna på nyheterna. Vilka påståenden stämmer med nyheterna. Det blir fyra bokstäver över. 1 Elever som byter gymnasieskola eller program får räkna med att de ibland måste studera fyra till fem

Läs mer

En kort historia om en Norgeresa som blev Bingo!

En kort historia om en Norgeresa som blev Bingo! En kort historia om en Norgeresa som blev Bingo! Det började för många år sedan när jag och min fd fru, mina föräldrar och min farmor åkte till Oppdal i Norge. Vi skulle besöka farmors syster mm. Farmor

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra!

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra! Slutsång Melodi: "Tack ska du ha, Kalle heter jag, vad du heter gör detsamma tack ska du ha!" Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag och ha det så bra! En liten båt En liten båt blir ofta

Läs mer

Theresienstadt. Klockan fem på morgonen

Theresienstadt. Klockan fem på morgonen 2 G Theresienstadt Klockan fem på morgonen Väckning, dags att stiga upp! Vid sex börjar ombordstigningen. Vi tvättar oss snabbt, bara litegrann i dag, ansikte och händer. Sedan måste vi gå och hämta kaffe

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Sigtuna projektet Ekilaskolan

Sigtuna projektet Ekilaskolan Sigtuna projektet Ekilaskolan Tre stenar och några träd. En kör längst bak i rummet. Några människor söker efter föda. För länge sedan Innan vi hade internet Och människan trodde Att solen var gud. Då

Läs mer

Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det.

Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det. 1 Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det. - Vi hinner inte om du ska hålla på och bråka. - Jag

Läs mer

Ljusets barn. en resa mot självständighet

Ljusets barn. en resa mot självständighet Ljusets barn en resa mot självständighet 1 2 Ljusets barn - en resa mot självständighet Copyright 2012, Eva Lager Ansvarig utgivare: Eva Lager Omslagsbilder: Viktoria Wigenstam (Glommersträsk) Framställt

Läs mer

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld Douglas Foley Habib: Tre gånger guld Tidigare utgivet av Douglas Foley: Ingen återvändo 2001 Shoo bre 2003 Habib: Meningen med livet 2005 Habib: Friheten minus fyra 2005 Habib: Paris tur och retur 2006

Läs mer

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze Vem vinkar i Alice navel av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia

Läs mer

Nu gör jag något nytt

Nu gör jag något nytt Nu gör jag något nytt Linda Alexandersson fredag 15 maj Det började med att två tjejer i min församling i Arvika, åkte ner hit till Göteborgsområdet för att träffa en präst. De hade bekymmer på ett område

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer