Och så blir det jul igen!

Transkript

1 Och så blir det jul igen! Det blir det nog i alla fall när ni får den här kioskvältaren i brevlådan. Mårten har lyckats få till ett nummer som nog blir en milstolpe i släktbladets historia. Det har numret är verkligen läsvärt från första till sista sidan. För släktföreningen har detta varit ett kanonår likaså. Vi har hunnit med både barnkalas och resa till Dalsland och Västergötland. Nu kommer vi att fokusera på hemsidan innan det är dags att festa till igen Hasselrotska Släktföreningen MEDLEMSBLAD Nr 39 December 2008 I mitten av oktober åkte jag till Rom från Liverpool för att förenas med min familj och fira min 50-års dag. Carina och Cornelia flög ner från Stockholm. Min son William hade varit där en tid med sin latinklass. Vi har varit synnerligen spridda över Europa, men alla vägar bär ju som bekant till Rom, så det fick bli vår mötesplats. Jag trivs fortfarande med bank och noterar ödmjukt att Brown och Darling har spenderat per britt för att sysselsätta mig med att jobba med bedrägerier. Det är minst sagt kaotiskt varje dag på jobbet. Helt plötsligt är det på var mans läppar om bostadslån och annat. Vem hade trott det på sjuttitalet när jag valde att bli biolog. Hur som helst vill ni läsa något riktigt bra om bankkrisen gå in på följande länk Jag gav den har referensen för ett år sedan till en kollega i Sverige. Hon ar idag chef pga fantastiska insikter om bankkrisen. De som skriver här haft kusligt rätt om bankkrisen sedan 3 år tillbaks. Kanske det kan hjälpa en och en annan släkting att förstå vad som händer. Trots allt så är det är andra saker i livet som räknas. Nu ska vi alla ta väl hand om varandra! Redaktion Mårten Hasselrot Adress: Nybodagatan 1, Solna Tel E-post: marten@hasselrot.org Jag önskar alla en fantastisk jul och ett fantastiskt gott nytt år! Warm Great Hugs from AndersTorstensson - 1 -

2 Rapport från styrelsens arbete under 2008 Styrelsemötet hölls ute hos Gabrielle och Lars ute på Värmdö en vacker söndag i slutet av september. Ordförande, vice ordförande, sekreterare, skattmästare samt styrelsesuppleanten Eva Iversen Hasselrot fanns på plats. Ledamot Johan, redaktör Mårten och släktkalenderns Anders fanns även de på plats. Från sammanträdet kan noteras: BARNKALAS OCH SLÄKTRESA Styrelsen gläds åt att både barnkalaset i januari 2008 och släktresan till Dalsland och Västergötland i maj 2008 kunde genomföras lyckosamt. Detta tack vare stora arbetsinsatser av arrangörerna Birgitta, Agneta och inte minst Berndt och Marianne. SLÄKTMÖTE Vice ordförande Birgitta och sekreterare Agneta har fått i uppdrag att söka efter en trevlig lokal där vi kan fira vårt ordinarie släktmöte våren EKONOMIN Styrelsen konstaterar att de dåliga tiderna tär på släktföreningens kapital och har diskuterat vilka alternativa omplaceringsmöjligheter som är möjliga. SLÄKTKALENDERN Anders (Göstas son) kommer på släktföreningens bekostnad att köpa in ett program för släktdatahantering för att underlätta arbetet med att hålla släktkalendern uppdaterad. För att hålla den så aktuell som möjligt, krävs det av oss att vi rapporterar alla nyheter och förändringar som rör våra släktförhållanden. MEDLEMSFÖRTECKNINGEN Medlemsförteckningen förvaltas av Lars och bygger på att vi meddelar honom aktuella och korrekta adressuppgifter. Ej rapporterade nya adressuppgifter till följd av flyttning, respektive uppgifter om släktmedlemmar som avlidit sedan senast, ställer till besvär både vid aktualiseringen av medlemsförteckningen och utskicket av Medlemsbladet. HEMSIDAN Projektgruppen, sammansatt av Anders (Torstens son), Anders (Göstas son), Lars, Mårten och Johan (Mårtens son), har fortsatt arbetet med släktföreningens hemsida. Den beräknas återinvigas med till stora delar nytt material i december I samband med detta har styrelsen inlett en diskussion om vilka personuppgifter som får publiceras över internet med hänsyn till Personuppgiftslagens regler. Både släktkalendern och hemsidan påverkas av denna diskussion. MEDLEMSBLADET Årets medlemsblad kommer att innehålla flera intressanta artiklar som är direkt inspirerade av vår släktresa till Dalsland och Västergötland. För styrelsen Agneta Berndtsdotter Berg Släktföreningens sekreterare - 2 -

3 DÖDSFALL UNDER ÅR 2007/2008 Familjenytt Med djupt deltagande i den sorg som drabbat anhöriga och vår släkt meddelas härmed att följande släktmedlemmar för alltid har lämnat oss. Inga dödsfall har kommit till redaktionens kännedom under året som gått. NYFÖDDA UNDER ÅR 2007 Välkommen in i släkten, och vi gläds med dina föräldrar! Tobias och Pia Hasselrots dotter Sara, född den 2 januari 2006 Elisabet Hasselrot och Luke Symes son William, född den 28 november 2007 FÖDELSEDAGAR UNDER ÅR 2007 Följande medlemmar i släktföreningen jubilerar under år Astrid Bernäng 90 år den 26 juli 2009 Olle Hasselrot 90 år den 1 oktober 2009 Karl-Erik Åström 90 år den 2 september 2009 Carin Adlén 80 år den 13 februari 2009 Ulf Adlén 80 år den 1 april 2009 Anne-Louise Grill-Dahl 80 år den 29 april 2009 Ingegerd Hasselrot 80 år den 28 december 2009 Lars Hasselrot 70 år den 24 augusti 2009 Hans Axel Henriksson 70 år den 21 maj 2009 Birgitta Borgström 60 år den 14 augusti 2009 Eva Jennische 60 år den 18 mars 2009 Ebba Johannesson 60 år den 4 december 2009 Mats Åström 60 år den 22 maj 2009 Mats Widén 50 år den 24 oktober 2009 Kerstin Hasselrot 70 år den 19 september 2009 För adresser och telefonnummer till jubilarerna - Se medlemsregistret daterat som medföljer som bilaga till detta medlemsblad - 3 -

4 Barnkalas den 20 januari 2008 i Adolf Fredriks församlingshem Att 65 släktingar hade hörsammat inbjudan till barnkalas var glädjande. Det bjöds på varm choklad med vispgrädde, prinsesstårta, saft, bullar och kakor. Ett barnbord placerades i mitten där Per Widén hade satt upp ett rundspår med sitt Märklintåg. Loket puffade ut ånga från skorstenen och bullar och kakor kördes runt bordet. Efter kak- och tårtkalaset fortsatte vi med lekar och trollkarl, Max Magio. Kalaset avslutades med sedvanlig fiskdamm och ett trevligt gruppfoto på alla barnen och ordföranden Anders Ord och bild: Birgitta och Agneta

5 Resa till rötterna i Dalsland och Västergötland Ord och bild - Birgitta och Agneta På Hasselrotska hemsidan lägger vi ut alla fotografierna i färg. En uppmaning till läsaren - gå in där och titta och läs! /Red På förmiddagen fredagen den 16 maj samlades de flesta av oss i Örebro med våra egna bilar och körde i kolonn till Håveruds konferenshotell, och där anslöt sig resten av oss. Sammanlagt var vi 17 deltagare i denna släktresa. Arrangörer var Berndt och Marianne, som vi är stort tack skyldiga för att resan blev så lyckad, trots att vi hade vädrets makter emot oss! Innan vi kom fram till Håverud hann vi med ett besök i Fröskogs gamla vackra träkyrka, vars interiör vi ser i bilden till vänster. Kyrkan har avlägsen Hasselrotsk anknytning via vår anfader Mathias fader Pehr. Väl framme i Håverud passade vi givetvis på att besöka akvedukten vid Dalslands kanal. Ett av besöksmålen var förstås Skålleruds kyrka där våra anfäder Jon i Upperud född ca 1490 till karolinen Anders född 1681 döptes

6 Resa till rötterna i Dalsland och Västergötland Vi tog in på Håveruds Konferenshotell där vi övernattade, åt middag och tillbringade kvällarna tillsammans. Som man kan ana av bilden till vänster bjöds det på både god mat och dryck, delvis subventionerat av släktföreningen. Kvällarna var mycket givande. Vi satt tillsammans och hörde många berättelser om färgstarka personligheter, särskilt från släktens äldre gren. Redaktören blev förtjust över att få nytt spännande material att publicera i kommande nummer av Hasselrotska medlemsbladet. Vi åt också en utmärkt lunch på Café Bonaparte i Håverud efter en guidad tur på Dalslands museum

7 Resa till rötterna i Dalsland och Västergötland Inte oväntat besökte vi också Särestads kyrka, där Mathias ligger begravd. Gravstenen, som anas längst ner på bilden till vänster hade tyvärr en nästan utplånad skrift. Vi förstod av nuvarande kyrkoherde att Mathias namn och gärning fortfarande levde kvar i bygden. Resan fortsatte till Kållands-Åsaka kyrka (Pehr) och avslutades vid Synnerby kyrka (Carl Rudolf och Claes Beckman). Bilden till höger Nelly Hasselrots grav vid Synnerby kyrka. Gruppfotografi på oss som deltog i släktresan - innan vi skildes åt för denna gång Överst: Sven H, Berndt H, Anders H, Anders Ekman, Johan H Mitten: Maj Sund, Marianne H, Ingrid H, Mårten H, Sigrid Widén, Brita Ekman Främst: Agneta Berg, Gudrun Ekman, Mats Widén, Brita Eriksson, Harry Eriksson, Birgitta H - 7 -

8 Aludden Carl Axels och Olgas sommarställe MIN KUSIN, CARIN ADLEN skrev i Hasselrotsbladet nr 36 dec 06 en artikel om vår gemensamma farfar - byråchefen Carl Axel Hasselrot. Jag avser här att komplettera den beskrivningen med att berätta om Carl Axel och Olgas älskade sommarställe Aludden. Ett skäl härför är att jag förmodligen är den enda nu levande person som bott på Aludden tillsammans med farmor och farfar och har personliga minnen därifrån. Minnena är dock inte så starka eftersom det är ca 70 år sen dess. Sven Hasselrot Badhuset - Carl Axel stående, Olga, Bertel och Allan sittande i roddbåten ALUDDEN köptes i slutet av 1800-talet och behölls till något år innan Carl Axel dog Det låg längst ut på Tynningös NV udde, se sjökort på bild 1. Idag skulle man säga att det låg i Stockholms innersta skärgård men då ansåg man att det låg "långt ute i skärgården", man kunde bara komma dit med båt, egen eller Waxholmsbåt. Huset finns kvar än i dag och den som åker ut till norra eller mellersta skärgården med skärgårdsbåt kan lätt se det på höger sida när båten passerar Tenösundet strax före Vaxholm Från början fanns bara en våning, se målad tavla daterad 1898.bild 2. Carl Axel lät bygga om till en ganska stor tvåvåningsvilla, se bild i album från vintern Carl Axel poserar på skidor på isen framför bygget. Längst ut på udden fanns ett "tempel" som behölls oförändrat. Kajen var byggd av gråsten och fanns före ombyggnaden. För att komma till Aludden åkte man med Vaxholm II till Höganäs brygga och sedan fick man gå några hundra meter genom en privat trädgård (servitut). Familjen, inklusive husa och kokerska bodde hela somrarna på Aludden. Man for ut på försommaren vid skolavslutningen och förde med sig lådor med husgeråd, vad man berättade för mig en stor och fin porslinsuppsättning som med tiden fick en mängd "naggar"i kanterna. På hösten åkte alltihop tillbaka till Kommendörsgatan. Jag förmodar att Carl Axel inte hade så lång semester och därför inte

9 Aludden Carl Axels och Olgas sommarställe kunde vara där så lång tid eller så pendlade han morgon och kväll med Vaxholmsbåten. LIVET PÅ ALUDDEN kom att i hög grad forma sönerna Bertels och Allans uppväxttid. Min pappa Bertel berättade ofta och med entusiasm för mig och min bror Torsten om detta. Det förekom ett stort socialt umgänge därute. Många jämnåriga ungdomar fanns i området på Tynningö och öarna omkring bl a Tenö (Oldenburgarna), Vasholmen, Skarpö, Rindö etc. På Tynningö fanns tennisbana och dansbana som flitigt utnyttjades vilket framgår av flera bilder. Till Aludden hörde en vacker roddslup, se bild. På en mindre roddbåt provade man också ett enkelt segel, typ lakan på en kort mast genom mitt-toften. Genom den fick pojkarna båtvara och seglingens grunder. Den var också nödvändig för kontakten med kamraterna eftersom många av dem bodde på öar i området och båt var det enklaste och vanligaste kommunikatiosmedlet. Senare, enligt foton från 1910, fick Bertel och Allan en riktig segelbåt, se flera bilder. Den var nog en av Sveriges första skärgårdskryssare. Den döptes till Chick efter en då mycket populär schlagervisa som hette "Fröken Chick". I masttoppen hade man en egen standert med den Hasselrotska liljan på. Mängder med fotobilder tagna både ombord och utifrån visar hur kul man hade med Chick och hur mycket söta flickor som följde med. Jag frågade pappa hur långt man seglade med den. Det tycks mest ha varit i närområdet kring Vaxholm, Askrikefjärden, Trälhavet och Saxaren men någon gång även ut till Sandhamn. I Skärbårdsstiftelsens tidskrift Stångmärket nr 2/2008 anges att skärgårdskryssaren i år fyller 100 år och visar en bild av den första skärgårdskryssaren "Älfvan" ritad av Erik Salander och byggd på Plyms varv Den är till förväxling lik Chick så när som saknaden av bogspröt. Antingen är det en systerbåt eller troligtvis samma båt. ETT ANNAT INTRESSE som pappa berättade mycket om var segling med modellsegelbåtar. Tillsammans med ett flertal kamrater kappseglade de med sina modellbåtar tvärsöver sundet mellan Tynningö och Vasholmen. Med hänsyn till den rådande vindriktningen bestämde man från vilken ö man skulle starta. Man släppte samtidigt sina båtar där och den båt som först kom fram till den motsatta stranden vann. Pappa hade en plåtmodellbåt med enligt dagens mått modärn köl som var kort och djup. Det gällde att trimma roderinställning och skotning i förhållande till den rådande vinden och hoppas att den inte ändrades. Som pris hade man små pokaler av tenn. Pappa var nog mycket framgångsrik för han hade en massa tennpokaler som han var mycket stålt över. En del av dessa har jag kvar i min ägo. På Aludden fick CarlAxel utlopp för sitt stora naturintresse. Han anlade en fin trädgård med både många prydnadsblommor och en köksträdgård och bärbuskar. Särskilt kommer jag ihåg mängden krusbär som producerades. Han gick mycket noggrant och vetenskapligt in för denna trädgård och hade anskaffat ett mycket avancerat botaniskt bokverk i tre delar, "Bilder ur Naturens Flora", författad av professorn och intendenten vid naturhistoriska riksmuseet, C.A.M. Lindman, tryckt Ett av målen för Aluddens trädgård var att till farmor Olgas födelsedag den 12 juli producera en mängd vackra blommor som helt skulle fylla ett särskilt blomsterrum på Aludden. Carl Axel plockade samt arrangerade och fördelade alla blommorna i det speciella rummet. Det var nog en motsvarighet till ritualen vid julgranens klädning som Carin Adlen beskrivit medlemsbladet - 9 -

10 Aludden Carl Axels och Olgas sommarställe Kaffepaus i bersån - Olga längst till vänster -Bertel med Allan i vagnen nr 37. Carl Axel skulle sköta allt själv och ingen annan fick inte ens titta på. När det var färdigt skulle det presenteras för födelsedagsbarnet Olga. Min kusin Gunnar och jag fick bo på Aludden några sommarveckor på 1930-talet och i varje fall då förekom det jag ovan beskrivit. Trots att det gått bortåt 75 år sedan dess minns jag ändå det överväldigande intrycket som det jättelika blomsterarrangemanget i ett enda rum gav. ÄVEN FARMOR OLGA hade ett stort intresse som hon framförallt utövade på Aludden redan från första tiden där, nämligen fotografering. Det måste vara en ganska sällsynt verksamhet för en kvinna vid förra sekelskiftet, åtminstone på den nivå hon höll. Hon hade skaffat en kamera som för mig närmast påminde om en stor ateljekamera, trots att den enligt pappa kallades för en "resekamera". Den var av trä, troligen mahogny, med måtten ett par dm i längd, bredd och höjd. Vid fotografering krävdes både ett stadigt stativ och stadigt underlag. Den innehas i dag av släktens fotograf Pehr, som kan ge mer detaljerade uppgifter om objektiv, slutare, kassetter, vikt mm. Olga är ju även hans farmor. Bilderna (negativen) togs på glasplåtar 11 gånger 16 cm?? som låg i kassetter som sattas in på baksidan sedan bildavsnitt, skärpa etc ställts in på en mattskiva. Sedan skulle glasplåtarna framkallas och kontaktkopieras för att få pappersbilder. Detta gjordes åtminstone till en början av "Hasselblads Fotografiska" men senare gjorde nog Olga själv det för på Aludden inredde hon ett mörkrum i en garderob. Det såg mycket spännande och hemlighetsfullt ut för Gunnar och mig. Det som gjorde mest intryck i mitt minne var en fotogeneldad mörkrumslykta med "rubinglas" som fanns där. Bara namnet satte fart på fantasin. Bara rött ljus dög ju vid framkallningen. Farmor Olga måste ha varit mycket händig parat med ett tekniskt sinnelag som nog var ganska ovanligt för en kvinna på den tiden

11 Aludden Carl Axels och Olgas sommarställe Ett stort antal glasplåtar fanns kvar efter Olgas fotoverksamhet. Vid arvskiftet efter min pappa Bertel, tog Anders, Torstens son hand om ett trettiotal. Mycket fler fanns men var dessa finns nu är i dag ej känt. Papperskopior finns dock i olika album och fotosamlingar men det är svårt att avgöra om de är tagna med Olgas kamera eller med någon av Bertels eller Allans mera lättrörliga kameror, t.ex ombord på Chick under segling. MOTIVEN PÅ OLGAS BILDER är framförallt barnen Bertel och Allan under deras uppväxt och med deras kamrater. Tiden omfattar från när barnen är 4-5 år och upp till tonåren. Ofta arrangerade bilder med barn och kamrater i grupper. Omkring 1908 var det indiankrig som gällde och som gav ett flertal bilder med mer eller mindre arrangerade indiankrig blev de scouter och då visar bilderna grupper med scouter märkta med ett H, enligt vissa anteckningar Höganäs scoutkår eller Hökpatrullen enligt en annan bild. Det finns mycket flickor med i scoutgrupperna men de har inte uniform vilket pojkarna har. Flickscouter fanns nog inte då men de fick vara med ändå. En del bilder visar hur scouterna paraderar på stadion hösten 1911 under förberedelserna inför OS i Stockholm Scoutbilder finns även från stora läger med många tält av toppform. Dateringen av bilderna får i många fall baseras på uppskattning av åldern på personerna på bilderna, framförallt Bertel och Allan. I några fall är en del av kopiorna daterade antingen direkt på bilden eller i albumet de är uppklisrade i. Det äldsta jag hittat är daterat "sommaren 1897". Från 1902 finns flera bilder, t.ex en med hela familjen på Aludden i hängmatta, vilstol och sittande i lingonriset. Alla bilder som finns kan inte vara tagna med farmor Olgas stora "resekamera", bl a ett flertal under segling med Chic. Det hade krävts en mer lätthanterad handhållen kamera. Bertel och Allan blev antagligen inspirerade av sin mammas fotografering och när de blev äldre skaffade de sig egna kameror. När jag var liten hade pappa Bertel en liten rullfilmskamera typ Ica med bildformatet 6*6 cm. Det finns även bilder av Allan där han bär en kamera i ett band om halsen. Pappa berättade att han framkallade och kopierade bilderna själv, sannolikt inspirerad av sin mamma Olga och i hennes mörkrum. Han använde kontaktkopieringsramar som jag nu har. Exempel på sådana bilder visar tennisspel på banan ovanför Höganäs brygga. Den var uppenbarligen samlingspunkt för traktens ungdomar på den tiden. Pappa var intresserad av marina fartyg och fotograferade många sådana bl a svenska pansarskepp t ex Göta, Svea, Psilander kryssaren Fylgia ubåten Valen och många andra, även utländska. Det är svårt att se var fotona är tagna men i en del fall kan det vara i Tenösundet och tagna från Aludden. De kan då ha gått via Vaxholmsfjärden och Ramsösundet till Oxdjupet och vidare ut. Han ville gärna själv bli sjöofficer och prenumererade på tidningen "Vår Flotta". De första numren var från 1904 och de fortsatte till 1970-talet. Tidningen hade då bytt namn till "Sveriges Flotta". Jag övertog hela samlingen efter pappa och de är nu donerade till Marinmuseum i Karlskrona. Vid mönstringens läkarundersökning blev han dock till sin stora besvikelse ej godkänd för officersutbildning, vilket däremot Allan blev. En stor händelse på Aludden var när min pappa och mamma (Rut Linden) gifte sig där Bröllopet visas på en mängd

12 Aludden Carl Axels och Olgas sommarställe bilder, bl a en gruppbild med brudparet omgivet av Carl Axel och Olga, mormor Thilda Linden, moster Ebba Stuart och Allan med fästmö Ruth Malmström. CARL-AXELS OCH OLGAS BARNBARN dvs jag Sven, min kusin Gunnar och senare min bror Torsten kom tidigt till Aludden, enligt några bilder redan i 1-årsåldern. På första delen av 1930-talet bodde Gunnar och jag veckor i taget på Aludden på sommaren. Vi lekte med Bertels och Allans modellsegelbåtar som låg i båthuset. För att bada fanns ett för den tiden typiskt badhus med en nedsänkt badlåda av träribbor och med trästegar ned i den. Jag tyckte den var otrevlig, den var slemmig och ingen sol kom in där. Bättre bad var det utanför stenkajen vid "templet" mot Tenösund. Vid lågvatten var där en smal sandstrand direkt utanför kajen. Där badade vi inom några meter ut, sedan blev det djupt. Längre ut fanns en prick som markerade en uppgrundning, den finns där än i dag. Den var mycket spännande för ofta gick segelbåtar innanför pricken, t ex för att ta ut en kryssbog lite mer. Det var kul för ofta fastnade segelbåten på grundet då och man fick se diverse manövrer för att komma loss, t ex krängningar och hjälp från motorbåtar. Enligt pappa fick han och Allan ofta hjälpa till med dessa räddningsmanövrer. Detta hörde till nöjena på Aludden. På senare delen av 1930-talet minskades Carl-Axels och Olgas besök på Aludden på grund av allt sämre hälsa. Efter 2:a världskrigets utbrott torde besöken helt ha upphört och strax därefter såldes Aludden. Sven, Bertels son Långbåt och segelbåten Chick i bakgrunden

13 Hanna Dahlgren om kyrkoherden Axel Hasselrot ( ). Av Anders Ekman Axels far var Pehr Hasselrot ( , son till Mathias). Pehr var gift med Thecla Beronius ( ). De fick tillsammans sex barn, varav ett, Nelly (en flicka som blev född några år senare blev också kallad Nelly), dog endast ett år gammal. Pehr dör 1854 och året efter föds det sista barnet, Carl Rudolf ( ). Pehr fick alltså ej uppleva sin siste sons födelse. kände för henne, skulle, om de dagligen vore tillsammans, möjligen övergå till något annat. Och han vågade och ville ej ha styvbarn». Emellertid var detta konsistoriets beslut, och i mars 1855 var Claes Beckman på plats, och den 9. april föddes Carl Rudolf, faderlös från födelsen. Så gick det som det gick; 1858 gifte hon sig med Claes Beckman. Två år senare dog hon själv i lungsot efter att ha fött ett barn som bara levde några månader. Nu var det Claes Beckman som hade ansvaret för alla barnen.1865 gifte han sig med Fredrika Linnarsson. De fick fyra barn tillsammans (Hanna, Thekla som bara levde fem månader, Nathan och Maria. Här är jag något osäker då jag har en bild av Claes Beckman med fem barn, i tillägg till de nu nämnda finnes där en Elias och flicka vid namn Ester). Invecklade familjeförhållanden. Thecla var nu änka med fyra barn och ett på väg. Den som fick efterfölja hovpredikanten Hasselrot i prästgården i Skövde var adjunkt Claes Beckman, som egentligen ej hade någon vidare lust därtill. Han kände ju både Pehr och hans fru Thecla gott men var ängslig för «att den varma vänskap och det stora deltagande han 1878 dör hustru Fredrika och efter att ha prövat svårigheten att med tillfälligt betald kvinnohjälp hålla ihop ett hem för sina barn och ville skaffa hemmet en verklig husmor och barnen en moderlig vård, blev det till änkefru Sofie Dahlgren, f. Almqvist, han vänder sig gifter sig Claes Beckman för tredje gången och härigenom införlivades ännu en syskonkull (Gertrud och Harald) med den stora familjen. Från denna tid och till 1902, då Claes Beckman avlider, är Syn

14 nerby och prästgården där «hemma» för alla de sammanbragta barnen, Hasselrot, Beckman och Dahlgren. Claes Beckman överlever även sin tredje hustru, som dör ett år innan honom. Hanna gifter sig senare med sin styvbror Harald. Hanna Dahlgren har så skrivit om sin fars, Claes Beckman, liv. Det är från Hannas skrift om sin far nedanstående är hämtat: Axel Axel var en vekare natur, än syskonen. Hans andliga utveckling hade gått helt i den rosenianska riktningen. Hans predikosätt var sådant, som åtminstone på den tiden, lockade kvinnor till tårar. Och omkring honom samlades, var han drog fram, en skara beundrarinnor, som frossade i hans suckar och som vid skilsmässan från honom smälte i tårar. Det var för mycket av «dyra syster», «dyre broder» i hans och tidens tal och leverne. Mer än en av de äldre och yngre damer, som kommo i beröring med honom, hoppades nog, att hans ögons solsken skulle dröja på dem själva. Men det lyste och försvann. Han hade ännu inte gjort sitt val. I hemmet var Axel tyst och fridsam; han inlät sig aldrig i dispyter med far, som de andra gossarna. Mötte han kritik eller motsånd i någon form, kröp han in i sitt skal och suckade visserligen, men tyst. Han kom därför aldrig i gräl, men gick samtidigt miste om den fostran, som kan ligga i tankeutbyte med personer som ej höra till ens egen riktning. Jag var mycket förtjust i Axel. Vid 7 års ålder (under Synnerbytiden således) vandrade jag i sällskap med vår dräng, «Alexander den store» kallad, den ¾ mil länga genvägen till Vinköl, för att höra Axel predika. Jag minns ej att Axel sysselsatte sig med oss barn så där som Per och Carl Rudolf gjorde. Jag minns mest att han skrämde oss med kålmaskar och annat sådant, som han gömde i händerna och stoppade på oss. Och när han fick oss rädda log han ett ganska vackert leende, som var honom eget, ett leende däri humor och melankoli tävlade om herraväldet. Och så klappade han oss och frågade: «Blev du rädd, lilla syster?» Så hände det ibland att han ritade åt oss alldeles förtjusande, efter vad jag minns. Det var skogklädda berg, sjöar och små stugor och kyrkor och så en landsväg, som såg så naturlig ut med gärdesgård och diken. Men han slutade inte gärna utan att sätta dit en grinande gubbe, eller en med stort huvud och korta ben, eller en rad soldater. Som redo på svin. I våra ögon förstörde det ju alldeles den vackra tavlan och kostade oss t.o.m. tårar, men för honom utgjorde det själva kvintessensen och på samma gång retsamt för oss i vår sorg. Anders Ekman, Carl Rudolfs sondotterson Viktig information! Hasselrotska släktföreningens hemsida återinvigs med nya friska tag!! Adressen är Åtkomst till hemsidan begränsas för närvarande till släktföreningens medlemmar. Användarnamn och lösenord krävs, se annan plats i detta medlemsblad!

15 ATT LEVA, STUDERA, VERKA, ÖVERLEVA OCH DÖ INOM PRÄSTESTÅNDET I SVERIGE I BÖRJAN AV 1800-TALET: Av Mårten Hasselrot Det vanliga sättet att läsa den Hasselrotska släktkalendern är väl att fokusera på de många personer som har haft framgång i sin gärning och stor familj med många barn. Eftersom barnen i sin tur ofta har varit framgångsrika så fyller de lätt upp hela släktkalendern. Men man kan vända på perspektivet och studera kalendern med fokus på de barn som aldrig nådde vuxen ålder, och vuxna, inte minst kvinnor, som dog i förtid till följd av hög dödlighet under 1800-talet. Man måste läsa uppmärksamt för att få syn på dem, för de omnämns naturligt nog oftast bara på ett par rader. Det vanskliga livet DET VAR INTE NÅDIGT att födas in i denna värld i det sena 1700-talet eller tidiga 1800-talets Sverige. Barnet kunde vara dödfött eller så klent att det inte överlevde sina tidigaste levnadsår. Modern kunde dö i barnsäng eller i vart fall få förkortad livslängd till följd av många graviditeter. Fadern, som själv lyckligen utstått sin egen barn- och ungdoms hälsorisker, var också den som kom lindrigast undan i denna situation. Han kunde gifta om sig och sätta ännu flera barn till världen samtidigt som han byggde vidare på sin egen karriär i kyrkans eller samhällets tjänst. Ett stort och välmående hushåll och därtill ett ståndsmässigt boende hörde naturligtvis till för den som har lyckats med det mesta i livet. Den av oss som hör till den Hasselrotska släkten och som har kommit hit till denna punkt i läsningen kan naturligtvis inte undgå att tänka på Carl Hasselrot, andre son till vår anfader Mathias Hasselrot, och som var gift tre gånger och var far till inte mindre än 12 barn, 6 söner och 6 döttrar, varav två dog i späd ålder. Berättelsen om Carls tre hustrur och deras levnadsvillkor, liv och hälsa finns veterligt inte upptecknad eller bevarad någonstans i det Hasselrotska släktarkivet. DET ÄR HÄR INTE AVSIKTEN att utifrån något nutida samhälls- eller genusperspektiv vara kritisk mot människor i förgången tid. Ett sådant betraktelsesätt är både missvisande och orättvist. Vi inom släkten kan fortsätta att glädas över våra anfäders framgångar i karriären och deras blomstrande familjer. Vi kan vara alldeles säkra på att riskerna som anmödrarna löpte i form av förkortad livstid eller död i barnsäng av dem själva betraktades som ofrånkomliga och som drabbade alla lika oavsett samhällstillhörighet. Det sågs tvärtom som en ovärderlig förmån att få vård mot sjukdomar och få dö i hägnet av en kärleksfull familjekrets med resurser. Men också familjefadern kunde dö mitt i livet av de mest skilda anledningar och efterlämna änka och barn med små möjligheter att upprätthålla hushållet av egen kraft. I denna situation kunde ett eller flera av barnen i en familj få lämna sin mor för att omhändertas av nära släktingar eller andra lämpliga personer. Lämpliga ansågs de som tillhörde samma stånd som den ursprungliga familjen. Det kunde innebära flyttning till annan ort och byte av skola. Att gå i skola var i praktiken förbehållet barnen till skolade föräldrar med ekonomiska resurser. Märk väl att detta var under en tid då allmän skolplikt inte existerade. Mathias skolgång MATHIAS HASSELROTS egen utveckling illustrerar allt detta. När han var 3 år gammal så dog hans mor och han flyttade till sin farmor änkefru Anna Hasselrot, maka till karolinen Anders Hasselrot. När han var 11 år dog även farmodern, varvid han flyttade till en släkting till farmodern, en änkefru i Skara. Flytten innebar att han

16 bytte skola, från Lidköpings skola till Skara skola. Omständigheterna kring denna tid i Mathias liv är oklara. I sonen Carls minnesblad över sin far beskrivs hur Mathias äldre bror Anders fick en både vårdad och kostsam utbildning av fadern Pehr. Det antyds där att Mathias fick begränsat ekonomiskt stöd för inkvartering och skolgång i Lidköping och Skara. Som skolelev levde han i alla händelser under knappa förhållanden, vilket innebar att han tidigt fick försörja sig själv genom eget arbete. Som yngre skolelev gick Mathias drum hos de äldre skolkamraterna, vilket innebar att han uträttade diverse småärenden eller lagade deras mat. Som motprestation fick han av dem värdefull hjälp med läxorna. Efter avslutad skolgång i Skara skola erhöll han condition hos en änkefru Beronius som informator åt hennes två barn, Märtha och Jonas. Hennes make, kyrkoherden Peter Beronius hade varit collega, det vill säga ordinarie lärare vid Lidköpings skola. Han bör då ha haft Mathias som elev och kunnat bedöma honom personligen på nära håll. Man kan mycket väl tänka sig att han i god tid såg till att Mathias fick bli barnens informator. Mathias som informator Så dog även änkefru Beronius, vilket medförde att Märtha och Jonas flyttade till sin farbror, kyrkoherde Berndt Beronius i Råda församling. Som deras informator följde Mathias med i flytten. Kyrkoherden och hans fru hade stort hushåll men var själva barnlösa. Detta gjorde det möjligt för dem att ta emot och uppfostra inte mindre än tre barnkullar, som därtill hade med sig var sin informator. Carl nämner i sin minnesskrift över fadern att flit, sparsamhet och ordning rådde i Rådahuset, men också att glädjen ofta stod högt i tak. Det är också lätt att föreställa sig det stora intellektuella utbytet som ungdomarna och deras informatorer hade av varandra. Efter avslutad skolgång vid Skara läroverk flyttade Mathias till Lund för fortsatta studier vid universitetet där. På kort tid tar han den filosofiska graden och belönades med lagerkransen, varefter han förestod docenturen i grekiska inom filosofiska fakulteten. Det är intressant att han under tiden försörjde sig genom akademisk condition som informator åt studenter vid akademin. HÄR KAN DET VARA LÄGE att sätta punkt för denna betraktelse. Med sin fallenhet för egna studier och stora erfarenhet av att vägleda och undervisa andra studenter är det inte förvånande att Mathias senare som riksdagsman skulle driva frågan om allmän skolplikt i Sverige. På sig själv och andra omkring sig såg han hur besvärlig vägen till högre studier kunde vara, både praktiskt och ekonomiskt därför att ens närmaste anhöriga gick och dog oväntat och olägligt. Med all säkerhet iakttog han att familjer inom prästerskapet genom sina resurser och kontakter hade lättare att finna på lösningar i denna situation än inom borgerskapet eller bondeståndet. Det är troligt att Mathias fick se studiebegåvade elever som av tvingande ekonomiska skäl fått avbryta en lovande utbildning. Mycket av detta bör ha påverkat honom till sin för tiden radikala hållning i skolfrågan. SOM VI VET, så gifte sig den förre informatorn Mathias med Märtha Beronius och fick med henne sju barn, varav två dog i späd ålder. Dessutom dog deras vuxne son Berndt vid 30 års ålder, nyutnämnd stadsläkare i Lidköping, ogift och barnlös. Mårten Hasselrot Källor: Hasselrotska släktkalendern Mathias och Märtha Hasselrot Minnesblad av Carl Hasselrot

17 Med rötter i en Hasselrot av Anders Ekman Anders med sin åttamännings dotterdotter Mari FÖR ETT PAR ÅR SEDAN ringde min väninna Mari Marstein och undrade om det inte kunde förhålla sig så att vi faktiskt var i släkt med varandra. Om man tar i betraktande att jag bor i Norge sedan en herrans massa år och att Mari och hennes man Tom Jöran bor i närheten av oss och sedan länge varit goda vänner, kunde jag inte annat än uppfatta hennes fråga som lite sökt och i alla fall borde vara föga sannolikt att det skulle förhålla sig på det viset. Min närmaste släkt befann sig (och befinner sig) i Kristinehamn, där jag har en farbror och en faster. Visserligen lär det finnas, om jag ej minns fel, förbindelse mellan den Hasselrotska släkten och en viss Gyda som levde i Trondheim på 1200-talet. Men som sagt, att jag som utlänning i detta vackra land skulle vara i släkt med en infödd (vi bortser från fru och barn), föreföll ej vidare sannolikt. Mari är nu emellertid ej en person som låter sig avvisas av sådana generella invändningar. Nu är det så här, förklarade Mari, att jag har en kusin som intresserar sig för släktforskning. Han hade hittat en Hasselrot bak i släkten, och Mari erinrade sig att min mammas flicknamn är Hasselrot. Inte dåligt bara det. JAG MÅSTE ERKÄNNA att jag ligger i lä där. Mina egna kunskaper om vänners mödrars flicknamn är ej vad de kanske borde ha varit. Fortfarande var jag mycket skeptisk. Hasselrot är väl också ett skyddat

18 namn, tänkt jag. Ytterst irrelevant då det å ena sidan är fel. Enligt Anders H, ordförande i släktföreningen, är det inte alls skyddat. Å andra sidan var detta säkert en föga intressant problemställning för ett par hundra år sedan. Jag har ett par namn och datum här, fortsatte Mari. - Och jag har en släktkalender, sa jag. Så visar det sig att Mari är i släkt med Thorsten Jonsson i Backen, och dennes son, Anders Hasselrot, Det kändes onekligen ganska underligt när jag kunde konstatera att namn och datum stämde helt överens och att jag hade fått en ny släktning. På nästa sida ser vi släktskaps-förhållandet ut: DET ÄR INTRESSANT att se att det har ägt rum en generationsförskjutnimg här. Således är vår dotter Kjersti niomänning med Maris mamma, och jag åttamänning med Maris mormor. Nu är det kanske inte så underligt att vi är i släkt, Mari och jag. Det som är speciellt är att vi vet hur vi är i släkt. Här där jag bor, på landsbygden några mil från Oslo, är det klart att folk som kommer från gårdarna i närheten ej behöver leta länge efter släktsband, men att jag som emigrerad svensk skulle hitta släkt i den närmaste bekantskaps-kretsen är ju ganska roligt. Man kan ju också för skojs skull tänka sig följande räknestycke. Om du har fyra barn som alla har fyra barn, då har du sexton barnbarn. Om dessa får fyra barna var, har du 64 barnbarnsbarn. Så kan vi fortsätta och multplisera med fyra till vi kommer till tex Detta betyder 4 x 4 x 4 x 4 x 4 x 4 x 4 x 4 x 4. Vi får då talet Lägger vi till en generation till har vi passerat en million. Det är nu man kanske skall börja ställa frågan vem man inte är i släkt med. Värt att tänka på det nästa gång du är i affären och skeptiskt betraktar den fula typen som står framför dig i kassakön med tio ölflaskor. Det kan vara en släkting!. Anders Ekman Barnbarns barn till Carl Rudolf Nelly Hasselrot var dotter till Carl Hasselrot och Axel Hasselrot son till Pehr Hasselrot, vilket innebär att de var kusiner

19 Thorsten Jonsson i Backen landskrivare på Dal, gift med Catharina Hesselgren, dotter til kyrkoherde Brynolphus Andrea Matskol i Edsleskog Anders Hasselroth Bröder Lars Hasselroth kaptein vid Västgöta-Dals regimente Pehr Hasselroth handlande och borger i Lidkøping Kusiner Jonas Hasselroth Mattias Hasselrot , kyrkoherde i Särestad, kontraktsprost, professor, teol. dr. Per Hasselrot kyrkoherde i Skøvde, riksdagsmann Carl Rudolf Hasselrot , kyrkoherde i Skara og Stockholm Karl Hasselrot , överstelöjtnant, Mariestad Brita Ekman, 1925, Helsingborg, mor til Anders Tremänningar Lars Hasselroth Gift m Lisa Enberg Fyrmänningar Länsm. Jonas Hasselroth 1768 Femmänningar Lars Jonassen Hasselroth 1794 Gift med Anna Jansdt. eller Jonsdt. Sexmänningar Mikkel Larsson Östmark, Värmland Sjumänningar Johannes Mikkelsen f i Grue, Solør utanför äkteskap Anders Ekman f Åttamänningar Anna Karine Frøholm f. Mikkelsen eller Johannesen (folkräkning 1900) f Kjersti Vatnan Ekman f Niomänningar Oddlaug Marstein f. Frøholm f Tiomänningar Mari Marstein f

20 H A S S E L R O T S K A S L Ä K T F Ö R E N I N G E N C A R I T A T E H U M A N I T A T E Föreningen bildades i Stockholm 1920 Medlemmar: 175, varav 140 ständiga medlemmar (november 2006) Styrelsen, ordinarie ledamöter Ordförande Anders Hasselrot Gammelgårdsvägen Stockholm Tel anders.hasselrot@.comhem.se Vice ordförande Birgitta Hasselrot Artillerigatan Stockholm Tel birgitta@hasselrot.org Skattmästare Lars Hasselrot Vitsippevägen Värmdö Tel lars@hasselrot.org Sekreterare Agneta Berg Sofielundsvägen Sollentuna Tel hs.berg@bredband.net Ledamot Johan Hasselrot Föreningsvägen Södertälje Tel johan@hasselrot.org Styrelsen, övriga ledamöter Suppleant Eva Iversen-Hasselrot Bragevägen Djursholm Tel eva.iversen.hasselrot@alfalaval.com Suppleant Birgitta Jennische Gotlandsresan Uppsala Tel birgitta.jennische@kbh.uu.se Revisor Cecilia Berg Hersbyvägen Lidingö Tel cead01@handelsbanken.se Revisor Mikael Hasselrot Milstensvägen Täby Tel mikael.hasselrot@maxium.com Revisorssuppleant Agneta Bergstrand Storgatan Kungsör Tel bla.mane@swipnet.se HASSELROTSKA SLÄKTFÖRENINGEN Organisationsnummer Bankgiro Hemsida