BEATLESNYTT NR 167 HÖSTEN 2012 FRAMSIDA

Transkript

1 BEATLESNYTT NR 167 HÖSTEN 2012 FRAMSIDA

2

3 äger nog många av er medlemmar i BIC. Äntligen kan vi presentera ett nytt nummer av Beatles Nytt. Undertecknad tog på sig rollen som redaktör redan i slutet av Det känns skönt att kunna presentera ett nytt nummer. Nu är vi igång efter alla födslovåndor. Jag vill passa på att tacka vår nygamle ordförande Artillio Bergholtz som har varit högst behjälplig med det redaktionella arbetet.time takes time och att matcha Robert Gilles formidabla jobb är ju omöjligt. Dock, vi känner oss nöjda med resultatet och hoppas att ni medlemmar gör detsamma. Detta nummer har två framsidor och två baksidor som ni ser, men så kan det bli när det är 50-årsjubileum. Inför nästa nummer, som beräknas utkomma i december, ser vi tacksamt emot era åsikter och synpunkter på tidningen, hemsidan eller om något annat som kan vara av intresse för andra medlemmar. Insändare kommer att publiceras i kommande nummer under rubriken Please Mr. Postman. Trevlig läsning önskar Thomas André O innehall nr.167 Beatle Day... 2 Ordföranden har ordet... 4 Do You Want To Know A Secret... 6 Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band Only A Northern Song What Goes On...29 Paperback Writer Beatles For Sale...34 Beatlekonvent Beatlesnytt 167 hösten 2012 Redaktion: Thomas André, redaktör, Per Forsell, ansvarig för papper & tryck, Artillio Bergholtz, ordförande, Anders Weston, Honky Tonk, grafisk form & produktion. ISSN Tryck: Printley. Efterbehandling: BoFolder Redaktionellt innehåll får användas om källan anges. Övrigt material är copyrightskyddat. Vidareförsäljning av tidningen är inte tillåten. Vill du skriva i tidningen, berätta något om Beatles som du vill dela med dig av? Har du frågor, önskemål eller andra tips? Hör av dig till oss! Insänt bildmaterial returneras snarast. Redaktionen kan vid behov redigera och korta ner artiklar. The Beatles Information Center , Box 7481, SE Stockholm, Sweden. E-post: info@beatlesnytt.se. Hemsida: Medlemsavgift inklusive Beatlesnytt ett helt år inom Sverige: SEK 280 till Plusgiro Norden: SEK 340, om betalning med svensk valuta i rekommenderat brev; kontakta oss för aktuella priser vid andra betalningssätt. Subscribers outside the Nordic countries, please contact us regarding membership fees. Glöm inte anmäla adressändring (även mailadress), tack! The Beatles Information Centers styrelse 2012: Artillio Bergholtz (ordförande), Torbjörn Jackson (vice ordförande), Krister Lund (kassör och medlemsfrågor), Thomas André, (sekreterare), Anders Bergquist och Magnus Krause (ledamöter). Webbansvarig: Anders Bergquist. beatlesnytt

4 o o ordforanden har ordet I samband med att The Beatles i år firar 50 år sedan utgivningen av den första vinylskivan på skivmärket Parlophone har den nya styrelsen beslutat att The Beatles Information Center genomför en nystart för föreningens målsättning med start NU! edan den första nystarten år 1999 har Beatles Nytts design hanterats av Robert Gille, vilket onekligen har gett Beatles Nytt ett jättelyft, såväl layoutmässigt, innehållsmässigt som kvalitetsmässigt. Robert har på grund av sjukdom tyvärr inte kunnat fortsätta med detta uppdrag i samma omfattning som tidigare, vilket har visat sig genom att BIC under åren har kommit ut med fyra nummer av Beatles Nytt i stället för åtta. Det är bland annat därför som vi inte har skickat ut inbetalningskort med samma frekvens som tidigare. Nu är det däremot dags för en ny period med nya inbetalningskort, vilket de flesta av våra medlemmar kommer att märka i samband med utgivningen av detta nummer av Beatles Nytt. Under denna övergångperiod har styrelsen ägnat mycken tid åt att hitta lösningar på det som behöver rättas till för att föreningen ska kunna fortsätta sin verksamhet. Nystarten innebär att styrelsen kommer att ta ännu mer hänsyn till hur samhället har utvecklats och kommer att utvecklas, inte minst när det gäller alla nya vägar som ger snabbare tillgång till information och musik. Därför är målsättningen att från och med nu få med såväl den hederliga analoga framtoningen som den lite mer moderna digitala världen som vi alla befinner och oss i mer eller mindre och oavsett vad vi tycker om detta. I klartext innebär detta att vi, istället för att producera fyra analoga Beatlespublikationer per år i form av Beatles Nytt, kommer att samla våra styrkor genom att fokusera på nedanstående ingredienser för våra medlemmar: Två nummer av Beatles Nytt per år. Kompensationen för de två nummer som uteblir, lägger vi helt och hållet på vår hemsida i form av utökade tjänster, snabbare och oftare presenterad aktuell Beatlesinformation och mycket mer. Bland annat planerar vi det som vi funderat på under en längre tid, det vill säga att skapa sidor, som bara våra medlemmar kommer att få tillgång till. Här kommer vi att kunna presentera specialerbjudanden, ovärderliga diskografier, köp & säljsidor, unika foton, specialreportage som vi inte får plats med i Beatles Nytt men som ändå bör komma våra medlemmar till del, bilder och mycket, mycket mer. Dessutom känns det helt rätt att göra en nystart i samband med det fantastiska 50-årsjubileet för Beatles utgivning av singeln Love Me Do. Detta jubileum kommer vi att ha som en röd tråd så långt som möjligt. Följer vi Beatles utgivning av fantastiska musikalster, bör vi kunna hålla på med detta ett bra tag. Till att börja med får vi väl sikta in oss på år 2020, då det blir 50 år sedan albumet Let It Be släpptes 1970! Givetvis kommer vi att fortsätta med olika typer av Beatlesträffar gärna i samarrangemang med andra intressenter. Ett tydligt och bra exempel på detta är årets Beatleskonvent, som äger rum på Restaurang Valand i Göteborg den 27 oktober. Detta får ni bara inte missa! Välkomna till The Beatles Information Center version 3.0! Artillio Bergholtz, Ordförande 4 9 beatlesnytt 167

5 Glada styrelsemedlemmar vid årsmötet 28 april Från vänster: Torbjörn Jackson, Fredrik Kullberg, Thomas André, Anders Bergquist, Artillio Bergholtz, Krister Lund och Magnus Krause. Foto: Margareta Hammar. Styrelsen 2012 Vid årsmötet den 28 april 2012, utkristalliserades nedanstående av årsmötet vald styrelse: Ordförande: Artillio Bergholtz (nyval tidigare ledamot). Vice ordförande: Torbjörn Jackson (nyval tidigare ordförande). Kassör: Krister Lund (vald på 2 år 2011). Sekreterare: Thomas André (nyval tidigare valberedningens sammankallande). Ledamöter: Anders Bergquist (omval), Magnus Krause (nyval tidigare sekreterare) och Fredrik Kullberg (omval). Revisor: Lars Åke Näsman (omval). Valberedning: Bertil Gustavsson, sammankallande (nyval) och Birgitta Wallin (nyval). Som nyvald ordförande tackar jag givetvis för förtroendet att leda Beatlesskutan vidare på det musikaliska delvis outforskade havet. Samtidigt tackar styrelsen nedanstående personer för respektive insats: Torbjörn Jackson för sitt ordförandeskap under perioden Lyckligtvis trappar Torbjörn inte ner sitt engagemang utan kommer att bidra med mycket mer framöver, fast nu som vice ordförande och en av de stora krafterna bakom den kommande nysatsningen på föreningens hemsida. Per Forssell, som har varit styrelseledamot sedan första nystarten år Per lämnar förvisso styrelsen, men kommer givetvis att finna med i kulisserna och bidra med sina expertkunskaper om såväl Beatles och deras musik, som detta med papper och tryck. Det är vi extra tacksamma för. Robert Gille, som också han sedan nystarten år 1999, kämpat på och gjort att föreningens flaggskepp Beatles Nytt till och med har rönt internationell uppmärksamhet! Det klart mest tydliga lyftet för föreningen sedan dess start Artillio Bergholtz beatlesnytt

6 Do You Want To Know A Secret I år är året då Beatles musik på skiva firar inte mindre än 50 år 1962/2012! Detta vill vi givetvis fira genom att presentera första avsnittet i en artikelserie om i första hand Beatles inspelningar men också lite kuriosa om de olika låtarna. et finns ett flertal böcker skrivna om detta ämne, men vi har för avsikt att plocka diverse russin ur Beatles stora skivproduktion dels för att bättra på minnet, dels för att få en rätt enkel och förhoppningsvis intressant sammanställning av vad som har hänt och vad som kan vara värt att fira nu när The Fab Fours musik har nått halvsekelsskiftet. I detta nummer av BN börjar vi artikeln med att titta på vad som hände Visserligen gjorde George, Paul, John och Pete Best inspelningar i Hamburg som kompgrupp till sångaren Tony Sheridan i juni 1961, men när vi talar om Beatles 50 år, räknar vi vad som hände 1962 och framåt det vill säga Beatles på Parlophone och då främst under ledning av George Martin. Det hände en hel del 1962, men inte så speciellt mycket när det gäller inspelningar och väldigt mycket mindre när det kom till att ge ut skivor! Staffan Olanders originalsingel med A-sidan Love Me Do. Finns givetvis att beskåda live i Abbey Room! EMI släppte bara en enda singel på Parlophone med The Beatles under 1962, Det var singeln Love Me Do/P.S. I Love You som kom ut i England den 5 oktober på Parlophone 45-R Tilläggas kan att Love Me Do släpptes på singel i Sverige först den 5 mars 1963, och då som baksida till singeln Please Please Me/Love Me Do på Odeon SD5937. I U.S.A. släpptes inte Love Me Do förrän ännu ett år senare, den 27 april 1964 på skivmärket Tollie 9008 med baksidan P.S. I Love You. Storyn om hur The Beatles fick sitt skivkontrakt med EMI och Parlophone känner nog de flesta av våra läsare till. Men det kan säkert ändå vara av intresse att rekapitulera några grundläggande fakta. Gruppens manager Brian Epstein försökte mer eller mindre förgäves ordna ett skivkontrakt. Ett steg i rätt riktning det vill säga att få ett skivkontrakt var tillfället då skivbolaget Decca gick med på att göra en provinspelning. Denna ägde rum på nyårsdagen den 1 januari Resultatet blev förvisso nedslående, men Brian fick i alla fall med sig ett studioinspelat band. Året innan hade Brian varit i Hamburg på en kurs för återförsäljare av musik, vilken hölls i av 6 9 beatlesnytt 167

7 Do You Want To Know A Secret Deutsche Grammophon. Brian hade som bekant sin musikaffär NEMS (North End Music Stores) i Liverpool. På kursen träffade han bland andra Bob Boast, som arbetade på prestigefyllda HMV record shop på Oxford Street i London. Med en nästan okuvlig vilja, jobbade Brian vidare, trots rätt många misslyckanden vid det här laget. Nu gällde att utnyttja alla kontakter. Bob Boast var en sådan. Efter ytterligare två dagars besök hos olika skivbolag, beslöt Brian sig för att ta kontakt med sin kurskamrat Bob Boast. Den 8 maj besökte Brian HMV record shop och fick träffa sin kurskamrat Bob Boast, som fick lyssna på ett par av låtarna från det band som Brian hade med sig från Decca-inspelningen. Bob ville gärna hjälpa Brian. Det fanns en liten inspelningsstudio på plan 1 i HMV-byggnaden och Bob tog med sig Brian dit, där han fick träffa Jim Foy, som jobbade med att framställa demoskivor 78-varvare! Brian ville göra några demoskivor från det band som han hade med sig. Under det att Jim jobbade med bandet för att göra demoskivor lyssnade även Bob på bandet och sa till Brian att han tyckte att det lät riktigt bra. Brian informerade Bob inte så lite stolt att flera av låtarna var skrivna av The Beatles själva, vilket vid den här tiden var rätt ovanligt. Bob frågade givetvis om låtarna hade blivit förlagda på något musikförlag. Det hade Del 1 de ju inte. Då passade Bob på att informera Brian om att högst upp i byggnaden hade HMV sitt förlagsbolag Ardmore & Beechwood. Bob frågade Brian om han skulle hämta chefen Sid Coleman. Brian tackade ja till erbjudandet och på så sätt fick Brian träffa Sid, som lyssnade på bandet och även han tyckte att det lät rätt bra. Brian informerade Sid om att han i första hand inte var intresserad av att få låtarna förlagda, utan ett skivkontrakt. Sid verkade förstå vad Brian var ute efter och ringde upp George Martin, som var A&R (Artist & Repertoar) chef för EMI:s skivetikett Parlophone. George satt på fjärde våningen på EMI:s huvudkontor på Manchester Square. Den som svarade var Georges sekreterare Judy Lockhart-Smith (sedermera Georges nuvarande fru!). George Martin var på EMI Studios på Abbey Road och jobbade som producent för inspelningen av When Loves Come Along med sångaren Matt Monroe. Brian tog en promenad från HMV till EMI:s huvudkontor, där han fick träffad Judy och lyckades boka ett möte med George till dagen därpå. Den 9 maj gick Brian till inspelningsstudion på Abbey Road och fick där träffa George Martin för första gången. George var inte speciellt imponerad av de nypressade skivornas innehåll. Han sa att han ville träffa grabbarna personligen för att kunna göra en mer nyanserad bedömning. Så han sa till Brian att han skulle ta med sig grabbarna till studion på Abbey Road den 6 juni så fick vi se vad det kunde bli. Brian blev givetvis väldigt exalterad och sände omedelbart ett telegram till grabbarna, som just då var på en av sina turnéer i Hamburg. Han passade på att krydda telegrammet med att ett skivkontrakt var i det närmaste klart! Så det var ju inte så konstigt om grabbarna trodde att det skulle ske en skivinspelning den 6 juni, när det egentligen bara var frågan om att göra en testinspelning. Det var lite tur att George Martin trots allt var lite positiv. Om George inte hade gått med på att skriva kontrakt med gruppen, hade Sid Coleman, som var desto mer ivrig att signa gruppen på sitt musikförlag, tagit kontakt beatlesnytt

8 Do You Want To Know A Secret med någon annan av cheferna för andra EMI-etiketter. Det intressanta i det här sammanhanget är att Brian Epstein redan den 8 december 1961 skickade ett brev till chefen för försäljningsavdelningen på EMI, Ron White, och bifogade också singeln My Bonnie, som Beatles spelade in tillsammans med Tony Sheridan i juni I brevet berättade Brian att gruppen skulle göra en provinspelning för Decca den 1 januari 1962, men tyckte att det vore bättre om gruppen skulle hamna på EMI istället. Den 18 december svarade Ron White med ett artigt nej. A&R-bossarna hade alla mer eller mindre lyssnat på grabbarna men avböjt! Inspelningar gjorda onsdagen den 6 juni 1962 en så kom trots allt onsdagen den 6 juni John Lennon, Paul McCartney, George Harrison och Pete Best infann sig på EMI Studios på Abbey Road strax före klockan Neil Aspinall, deras roadmanager, hade kört ner grabbarna och deras utrustning till Abbey Road nr 3. Vakten John Skinner tog emot dem och undrade vilka de var. När de presenterade sig som The Beatles, tyckte han att det var ett konstigt namn. Det är rätt mycket kring denna första studiodag för The Beatles som är lite dimmigt när det gäller vem som kommer ihåg vad. En del av de medverkande från studion hävdar att inspelningen ägde rum i studio 3 medan andra menar att de höll till i studio 2. Man var heller inte säker på vilken typ av inspelning det egentligen var frågan om. Det fanns tre olika typer av inspelningar; en artistinspelning för att se om gruppen var bra eller inte, en kommersiell inspelning för att se hur bra gruppen arbetar i studion, samt en vanlig inspelning för skivutgivning. Ingen vet säkert, eftersom studiodokumentationen har förstörts sedan lång tid tillbaka. Det troliga är nog ändå att det rörde sig om att ta reda på om gruppen var bra eller inte, en så kallad artisttest. Ron Richards, som brukade ha hand om rock n roll-grupperna fick ta över inspelningssession till att börja med. Inspelningstekniker var Norman Smith. Eftersom den som börjar vara inspelningstekniker för ett band som lyckas, också får fortsätta att var det. Så det är inte så konstigt att Norman Smith står som inspelningstekniker på de flesta av alla Beatlesinspelningar. Chris Neal var med på inspelningarna som andre ljudtekniker. Utrustningen som The Beatles hade med sig var inte mycket att hänga i den så kallade julgranen. Ken Townsend, som arbetade på den tekniska avdelningen, fick tillsammans med Norman Smith fixa fram annan utrustning som fanns i lokalerna för att inspelningen skulle kunna genomföras. Inspelningarna som ägde rum mellan klockan 18 och 20 bestod av fyra låtar. Eftersom dokumentationen inte längre finns och inte heller de inspelade banden, vet man inte riktigt hur många tagningar som gjordes av respektive låt. De bästa gissningarna är att varje låt spelades in fyra eller fem gånger. De började med att spela in Besame Mucho, som Paul McCartney sjöng. Sedan spelade man in tre låtar skrivna av Lennon- McCartney Love Me Do, P.S. I Love You och Ask Me Why. Det var när man spelade in Love Me Do som Norman Smith spetsade öronen. Han kallade på George Martin, som satt i lunchrummet. Därefter tog George Martin över inspelningarna. Efter det att inspelningarna var gjorda, bjöd George in grabbarna till kontrollrummet, där George gav grabbarna den första lektionen i ämnet inspelningsteknik. Grabbarna satt tysta nästan hela tiden. Till slut var George Martin tvingad att säga: Hör nu på! Jag har ägnat en hel del tid åt att berätta om hur saker och ting fungerar hör i kontrollrummet. Ni har inte sagt ett enda ord. Är det någonting ni inte gillar? Det var då som George, efter att ha varit tyst ytterligare en stund, sa: Ja, jag gillar inte din slips!. Efter den repliken från George Harrison, bröts isen definitivt mellan grabbarna och George Martin. Det tråkiga med denna inspelningssession är att inget av inspelningsbanden finns kvar. När man kom fram till att man inte skulle använda sig av dess inspelningar i framtiden, beslöt man sig för att förstöra dem. Det som dock är lite turligt men samtidigt lite mystiskt är det faktum att inspelningen av låten Besame Mucho trots allt finns. Den hade hittats på ett privat band tidigt på 1980-talet. Under inspelningssessionen 8 9 beatlesnytt 167

9 Do You Want To Know A Secret hade George Martin talat om för George, John och Paul att han inte gillade Pete Bests trumspel. Det var inte tillräckligt precist, enligt Martin. Ingen av grabbarna vågade säga något om detta till Pete Best och som bekant blev det Brian Epstein som fick berätta för Pete Best att gruppen skulle byta ut honom mot Ringo Starr. Nu skulle George Martin försöka bestämma sig om gruppen skulle få ett inspelningskontrakt eller inte. Han var egentligen ute efter att försöka komma på vem som skulle vara ledare av bandet. De flesta andra band hade sin ledare, till exempel Cliff Richard & The Shadows bara för att nämnda ett av många. Producenterna George och Ron försökte komma fram till vem som var bäst lämpad för detta av beatlarna. Till slut kom de fram till att gruppen var en egen enhet utan ledare. Så det fick blir en grupp utan en speciell ledare. George kom också fram till att han egentligen inte hade något att förlora på att skriva kontrakt med The Beatles. Man satte ihop ett standardkontrakt, som daterades till den 4 juni, två dagar innan inspelningen! Varför det blev detta datum vet ingen med säkerhet. Kanske var det för att EMI skulle kunna ha rättigheterna till inspelningarna från den 6 juni eller så var det bara ett skrivfel. Hur som helst bokades det in en ny inspelningstid torsdagen den 4 september! Under tiden mellan den 6 juni och den 4 september hade Beatles gjorts sig av med Pete Best, vilket skedde den 16 augusti. Fakta Inspelningar gjorda den 6 juni 1962: Besame Mucho, Love Me Do, P.S. I Love You och Ask Me Why. Antal inspelningarna av respektive låt är okänt, men det var förmodligen mellan fyra och fem inspelningar per låt. Del 1 Inspelningar gjorda tisdagen den 4 september 1962 orsdagen den 4 sep- flög grab- tember barna ner till London. Inspelningarna började med repetitioner i studio 3 under ledning av Ron Richards mellan klockan och Med på plats var också fotografen Dezo Hoffman, som jobbade som frilansfotograf för tidningen New Record Mirror. På den här sessionen tog han många foton som kom att bli historiska från när The Beatles repeterade Love Me Do. Det blev inga bilder tagna på George Harrisons vänstra sida detta eftersom George hade råkat få ett blått öga tidigare efter ett slagsmål på The Cavern Club! Under sin vistelse i studio 3 repeterade man sex låtar, bland annat Please Please Me. Sedan var man i studio 2 mellan klockan och för att spela in två låtar till den första singeln; How Do You Do It och Love Me Do. Antalet tagningar av den första låten är okänt. Av Love Me Do gjorde man minst 15 olika tagningar. Sedan gjordes en monomixning av How Do You Do It från tagning nummer 2 och en monomixning av Love Me Do (tagning okänd). Producent var George Martin och ljudtekniker Norman Smith. Vem som var andre ljudtekniker är inte känt. Som bekant var inte Beatles speciellt intresserade av att spela in How Do You Do It, men de gjorde som de blev tillsagda. De jobbade desto mer med den egna kompositionen Love Me Do. Fakta Inspelningar gjorda den 4 september 1962: Love Me Do (minst 15 tagningar) och How Do You Do It (okänt antal tagningar). Inspelningar gjorda tisdagen den 11 september 1962 nspelningarna från den 4 september tyckte inte George var speciellt bra, och eftersom det beatlesnytt

10 Do You Want To Know A Secret gällde gruppens första singel, var det viktigt, enligt George, att resultatet blev riktigt bra. Därför bokade man in nästa inspelningstillfälle bara en vecka efter det första. Eftersom vare sig Ron Richards eller George Martin var helt nöjda med Ringo Starrs trumspel, beslöt Ron att kalla in studiotrummisen Alan White. Ron Richards var ensam producent vid denna inspelningssession. Men Ringo var givetvis med vid inspelningarna. Följande låtar spelades in; P.S. I Love You (10 tagningar), Love Me Do (remake, 18 tagningar) och Please Please Me (antal tagningar okänt). Monomixningar gjordes av Love Me Do från tagning nr 18 och P.S. I Love You från tagning nr 10. Vad spelade Ringo då? Jo, på P.S. I Love You spelade han maracas och på Love Me Do spelade han tamburin. På trummor var det alltså Alan White på båda låtarna vid dessa inspelningar. Fakta Inspelningar gjorda den 11 september 1962: Love Me Do (18 tagningar) och P.S. I Love You (10 tagningar). Fredagen den 5 oktober 1962 första singeln med The Beatles släpps! nspelningarna från den 4 och 11 september 1962 ledde till slut fram till The Beatles första singelutgåva: Love Me Do/P.S. I Staffan Olanders original med B-sidan P.S. I Love You. Love You som släpptes den 5 oktober samma år. Trots Andy Whites trumspel vid inspelningarna av Love Me Do den 11 september, blev det versionen med Ringo Starr vid trummorna som var med på A-sidan av singeln. Skivor innehållande Love Me Do och utgivna 1963 och framåt består dock av inspelningarna från den 11 september, det vill säga med Andy White vid trummorna! Bytet av Love Me Do-version gjordes i samband med utgivningen av EP:n The Beatles Hits (som släpptes den 6 september 1963 i UK), som innehåller Andy White på trummor. Då beslutade man också att framtida skivutgivningar av Love Me Do skulle vara den som Andy White spelar på. För att försäkra sig om att det skulle bli så, såg man till att förstöra mastertapen med Ringo Starr vid trummorna. Skivan fick en hyfsad start bland skivköparna och gick in på 17:e plats på en av listorna i England. Att det gick så pass bra menar man hade en hel del med Brian Epstein att göra. Rykten sa nämligen att Brian Epstein själv köpte exemplar av singeln till sin musikaffär i Liverpool. Han har givetvis förnekat detta när han tillfrågades om saken. Några av hans medarbetare menar ändå att det verkar rätt troligt. Hur det egentligen var lär vi knappast få ett helt entydigt svar på. I nästa nummer fortsätter artikeln med de resterande inspelningarna som gjordes under Artillio Bergholtz 10 9 beatlesnytt 167

11 Inför 2011 års resa till Beatle Week i Liverpool var det många som var extra laddade. Ett fint program väntade och försnacket på vår egen Facebook-grupp hade höjt förväntningarna, som senare skulle uppfyllas med råge. Redan i incheckningskön på Landvetter började vi hitta nya vänner och vi samlades ett helt gäng i baren för att skåla för en lyckad resa. beatlesnytt

12 Do You Want To Know A Secret fter landningen i Manchester tog en del av oss en taxi till Liverpool. Vilket visade sig bara kosta en aning mer än tåget och vi var på plats en timma före de som valde att resa med tåg. Väl framme så gällde incheckning på Adelphi Hotel, inköp av programmet och uthämtning av alla biljetter och den id-bricka med foto som nu hade ersatt de tidigare vristbanden. Först på programmet för oss som anlände på fredagen stod Alma De Cuba, en kyrka som har byggts om till restaurang och bar. Där träffade vi övriga resenärer i Kent Adeborns resegäng och där åt vi lunch medan vi lyssnade på en rad band. Bland andra The Sutcliffes, Pampa Chill Out och Clube Big Beatles. De senare gjorde nu sin sjuttonde Beatle Week och de var i år förstärkta med Andreas Kisser, en fantastisk hårdrocksgitarrist! Det Betales från vårt grannland Norge stod näst på tur och det var också de som kompade Tony Sheridan som genom sitt framträdande uppmärksammade att det nu har gått femtio år sedan My Bonnie släpptes i Tyskland. Min lycka var fullständig när jag fick ep:n Hamburg Twist signerad av Tony i logen efter showen. Ett nytt storstilat femtioårsjubileum firades på kvällen på Liverpool Philharmonic Hall då The Overtures gjorde sin specialshow Cavern Club under 50 år. Overtures är alltid fantastiska och dom lyckas på något sätt överträffa sig själva varje gång. Att dom är världens i särklass bästa band när det gäller sextiotalsmusik har dom bekräftat många gånger och den här gången bevisade de också att de klarar annan musik väl så bra. Det blev Queen, Oasis och Arctic Monkees, som alla har spelat på Cavern. Vi bjöds på en helt fantastisk multimedishow som innehöll en massa bra musik med filmer och bilder på tre stora skärmar över scenen! Den större delen av resesällskapet åkte med Magical Mystery Tour-bussen på lördagsmorgonen. En utökad tur med fantastiska Edvina som guide. Min fru, ett par vänner och jag valde denna gång ett annat alternativ. Vi hade nämligen bokat en Fab Four Taxi vilket vi senare kunde konstatera var ett mycket lyckat drag. För bara 50 pund delat på fyra, fick vi en tur som överträffar det mesta och som varade i mer än fyra timmar. Vår chaffis var också vår guide och han tog oss till platser vi aldrig tidigare hade besökt. Han spelade själv i tre band och att han gillade sitt jobb märktes tydligt. Detta var ingen guide som bara rabblade upp saker han hade lärt sig. Han var engagerad och entusiastisk och berättade mycket som man aldrig tidigare har hört. Som exempel varför bankmannen på Penny Lane inte hade någon regnrock eller varför brandmannen hade ett timglas. Egentligen värdelöst vetande men för en som jag, med Beatlesintresse på nördstadiet, väldigt värdefullt! Efter lunch så fortsatte vi till Quarry Bank Grammar School där det spelades på tre olika scener. När huvudattraktionen The Quarry Men gick på, hade vi redan förflyttat oss till St Barnabas Church vid Penny Lane. Här sjöng Paul McCartney i gosskören och den här eftermiddagen spelade Frontline Band från Falköping i samma kyrka. Kyrkan var näst intill fullsatt och en entusiastisk publik ropade efter mer och efter konserten fick bandet redan frågan om de ville komma tillbaka nästa år. Kvällens begivenhet bestod av en konsert på temat The Solo Years med komikern Stevie Riks. Hans humor nådde inte fram till mig men musiken var bra. Nube 9 från Argentina är fantastiska. Att det förstärktes av Marc Hudson, Alan White och Steve Holley gjorde inte saken sämre. Medverkade gjorde också Karma USA och 2 of Us som fick förstärkning av Gavin Pring som George Harry s Son. Som om inte detta skulle räcka så spädde man på med en allnighter i Adelphis nya congresscenter. Med tanke på hur många snirkliga korridorer och passager man fick gå i för att ta sig till detta event så är det inte säkert att alla har hittat ut ännu! 12 9 beatlesnytt 167

13 Do You Want To Know A Secret Söndag är av tradition konventdag och för mig en den dag jag lägger min guidade promenad Walk Down Memory Lane. Vi besökte över trettio Beatlesrelaterade platser där jag visade bilder tagna på samma platser när det begav sig och berättade om händelser och företeelser. Mina nära femtiotalet deltagare fick bland annat se sjukhuset där John Lennon föddes, John & Cynthias smekmånadslägenhet, Hessys Musicstore, John, Paul och Georges skolor och Jacaranda där pubens landlady varje år välvilligt låter oss titta på klubben där Silver Beatles kompade en strippa. Tillbaka på konventet kunde man lyssna på musik i flera olika barer, lyssna till intervjuer, se filmer och handla på den stora loppmarknaden. Att cd-skivans död börjar närma sig märktes då de som försökte sig på att sälja cd hade ytterst få kunder. Hade man mycket pengar så kunde man köpa äkta autografer, men då gällde det att punga ut med rejält mycket stålar. Nere i centrum pågick Mathew Street Festival för fullt med musik på 5-6 stora scener och på eftermiddagen hade Kents resenärer sitt vip-party med musik av Pepperland, Qvartiett och Frontline och därefter en ny allnighter om man inte valde att gå till Cavern Club där det spelades non-stop på två scener! På måndagsmorgonen gick de flesta till The Beatles Story och fortsatte sedan ut på sta n där festivalens stora dag var igång för fullt. Massor av folk, närmare en halv miljon kunde då helt gratis ta del av allt som gavs från de stora scenerna. Själv missade jag alltihop. Jag hade nämligen lovat killarna i Frontline att göra en speciell guidetur för dom, eftersom de hade en spelning på Cavern när jag gjorde min ordinarie tur dagen innan. För att vidareutveckla denna mycket populära vandring så hade jag bett Doug- Marc Hudson. beatlesnytt

14 Do You Want To Know A Secret las Georgsson att ta med sig en gitarr och hjälpa till. Så när vi kom till Falkner Street där en del av videon för Free As A Bird gjordes så spelade Douglas den låten, vid smekmånadslägenheten blev Do You Want To Know A Secret och så vidare. Väl nere på Jacaranda så sa jag åt Douglas att han skulle passa på att spela någon låt, för här har inte så många spelat. Efter en stund fick någon i Frontline upp ett munspel och hela gänget sjöng för full hals. Efter några låtar så kom landladyn ner och undrade om vi inte kunde flytta upp till puben istället, vilket vi gjorde. Där blev vi sedan kvar hela eftermiddagen där vi underhöll gäster från när och fjärran. Att vi missade festivalen gjorde inget för vi hade hur kul som helst och många i publiken var så tacksamma att de kom och tackade oss. I kvällningen var det till att ta sig uppför backen på Mount Pleasant till Philharmonic Hall där Hal Bruce och Marco Zappa redan hade värmt upp publiken när vi anlände. När ridån åter gick upp så stod Ed Sullivan där, eller rätttare sagt en skådespelare som imiterade legenden och sedan startade Fab Four Vegas Show som med porträttlikhet, intrumentval och kläder tog Tony Sheridan. oss igenom hela Beatles karriär. Jag har tidigare haft tillfälle att se denna fantastiska show och man blir lika imponerad varje gång. På Adelhpi följde sedan Pepperlands stora show med Qvartiett men vi som skulle resa tidigt på morgonen smet till rummet halvvägs in i showen. När vår buss skulle hämta oss strax efter fem på morgonen var foajén och baren full av folk som ännu inte hade gått till sängs! När vi sedan skiljdes åt på Landvetter kunde vi konstatera att detta varit en mycket rolig Beatlesvecka, kanske till och med den roligaste någonsin! Siewert Anderson Fullt ös på Jacaranda. Frontline i St Barnabas Church beatlesnytt 167

15 Do You Want To Know A Secret Vad är nu detta? Abbey Road heter väl albumet, eller?! Jovisst är det så! Men vad är då Abbey Room? o, Abbey Room är namnet på ett cirka 40 kvm stort rum hemma hos en av Sveriges mest kända så kallade Beatlesexperter, närmare bestämt Staffan Olander i Södra Sandby, som ligger cirka en mil öster om lärosätet Lund i Skåne. Abbey Room alluderar givetvis på titeln till albumet Abbey Road och gruppen Beatles och Staffans egna Beatlessamlingar. Eftersom dessa kan samlas i ett rum, vad vore lämpligare än att kalla rummet för just Abbey Room? Och det är inte vilket Beatlesrum som helst, ska ni veta! Bakgrunden till det hela ligger i det som flera av oss Beatlessamlare tvingas tänka på lite då och då. Vad ska man göra med alla skivor, böcker, noter, tidningar och annat som man har samlat på sig som har Beatlesanknytning på ett eller annat sätt? Tankar på att skapa ett Beatlesmuseum i Sverige är det flera som har funderat på. Att sälja sin samling på nätet eller på något annat sätt via en auktionsfirma eller privatpersoner har säkert slagit en och annan också. Börjar man fundera lite på detta dilemma så flyger tankarna lätt iväg och vanligtvis slutar det med att det blir som vanligt. Man fortsätter sitt samlande och lyssnar, läser, musicerar (om man kan) med mera. En som har tagit dessa tankar lite längre är Staffan Olander, som är en av flera samlare, som gärna vill dela med sig av sina samlingar och sina kunskaper. Delvis på grund av av en tråkig omständighet i form av en icke planerad översvämning i källarplanet, har nu Staffans tankar kring hanteringen av sin Beatlessamling tagit form och dessutom blivit verklighet! På vilket sätt har då Staffan tänkt sig att dela med sig av sin samling och sina kunskaper? Jo, genom att göra rummets samlingar av skivor, böcker, noter, tidningar och mycket mer tillgängliga för i första hand forskare och studenter. Men det finns möjlighet även för privatpersoner att göra ett besök. Läs mer om detta i faktarutan i slutet av denna artikel. En av anledningarna till att rummet inte kallas för till exempel Abbey Road eller något annat helbeatliskt är att Staffans samlingar innehåller så mycket mer än bara Beatles. Här finns väldigt mycket annan 60-talsmusik, men även äldre och yngre material som inte är kopplat direkt till Beatles. En av de största samlingarna av musik som har producerats, skrivits och arrangerats av Beatles-producenten Sir George Martin är bara ett exempel på vad som finns här. Och om man tror att den största delen av det som George Martin har producerat har en Beatlesstämpel på sig så är detta fel. Det beatlesnytt

16 Do You Want To Know A Secret mesta som George har arbetat med vad gäller musik gäller inte Beatlesmusik! Men hur intressant kan då detta vara? För att förstå detta bör man kanske själv vara på plats och ta sig tid att ta del av en del av materialet. Men man kan också konstatera att intresset för Staffans Abbey Room och dess samlingar är väldigt stort. Hösten 2011 fick Staffan besök av ett par representanter från Beatles eget bolag Apple. De blev kvar en hel vecka och rotade i samlingarna. De blev så imponerade att de räknar med att komma tillbaka, eftersom det är ett digert material som tar rätt lång tid att gå igenom. Staffans samlingar innehåller en hel del som inte finns i Apples egna samlingar. Och anledning till att allt inte finns hos Beatles eget bolag är bland annat att Apple under årens lopp har slängt material, eller lånat ut material till personer som har varit på besök eller att material bara har förkommit under årens lopp. Staffan har byggt upp sina samlingar via databaser och här finns till exempel över album registrerade med mängder av uppgifter. I det finurliga datasystemet finns tillgång till cirka 500 filmer av olika slag som man kan titta på. I hyllorna finns cirka vinylskivor och CDskivor. Här finns också en massa radioprogram (till exempel Staffan Olanders egna Beatlestimmar) och en mängd intervjumaterial att ta del av. I andra hyllor hittar vi mängder med Beatlesböcker (men det finns annan musiklitteratur också!). I ett antal montrar har Staffan ställt upp Beatlesrariteter och i specialdesignade lådor finns nothäften, tidskrifter med mera. Det finns hyllor utmed alla väggar. På en av väggarna finns dessutom en stor bildskärm, som bland annat är kopplad till Staffans databas. Här kan man med ett par enkla knapptryckningar få fram precis det man vill veta liter mer om, lyssna på eller se på. Man kan leta efter enstaka ljudklipp, fotografier, filmsnuttar, skivor, låtar m.m. Allt går att njuta av genom att slå sig ner i en av de fyra stora fåtöljer som också ingår i utrustningen. Mitt på golvet finns ett arbetsbord som också är fyllt med hyllor och lådor. Här kan man sitta och arbeta med materialet och även ha tillgång till en dator i sitt Beatlesfrossande. Staffan har lagt ner mycket tid på att digitalisera material från andra analoga format. Denna överföring är långt ifrån klar, utan fortsätter allt eftersom Staffan går igenom sitt digra material, som han samlat på sig i över 40 års tid. Eftersom han har haft goda kontakter med såväl EMI som George Martin, har han fått fram väldigt mycket unikt material. Han har som bekant samarbetat mycket med George Martin för 16 9 beatlesnytt 167

17 Do You Want To Know A Secret gången i ärevördiga Air Studios i London. Sedan dess har familjen Martin och familjen Olander haft mycket med varandra att göra och umgåtts även utan att prata Beatles. Här står Staffan Olander i egen hög person i den del av Abbey Room där bildskärmen med det avancerade datasystemet finns och som gör det möjligt att med några få knapptryckningar komma åt både ljud- och bildmaterial som många av oss aldrig tidigare har tagit del av. Fotograf: Artillio Bergholtz Att få ett svar på frågan om Staffans favoritlåtar bland den digra Beatlesrepertoaren är givetvis inte helt lätt. Favoritlåtar kan komma och gå. Men Staffan nämner i alla fall Strawberry Fields Forever, And I Love Her, Penny Lane och A Day In The Life. Bästa albumet är tveklöst Sgt. Pepper s Lonely Hearts Club Band och det självklara valet av favoritband efter The Beatles är också tämligen självklart The Hollies! Se gärna mer om Staffan och hans Beatlesintresse på hans egen hemsida Artillio Bergholtz att sammanställa både böcker och skivboxar som handlar om George Martins musikaliska gärning. Dessutom har han samarbetat med Ringo Starr och i viss mån även med Paul McCartney. Den officiella invigningen av Abbey Room ägde rum den 6 juni 2012, på årsdagen 50 år efter det att Beatles första gången träffade George Martin i London. Staffan kom själv i kontakt med Beatles musik första gången i småskolan under det som då kallades för Roliga Timmen. Den första pusselbiten i dagens digra samling blev singeln I Feel Fine med The Beatles Första LP-skivan med Beatles fick han i julklapp av sina föräldrar julen 1966 A Collection of Beatles Oldies But Goldies. Året därefter köpte han sin första Beatles-LP Revolver för egna pengar. Det var där och då som Staffan började sin jakt på Beatleskunskap. Intresset för Beatles och deras musik förstärktes alldeles extra då Staffan ställde upp i TV-tävlingen Tiotusenkronorsfrågan Här blev det full pott han missade inte en enda fråga! Förutom pengarna fick Staffan i pris att åka till London och träffa Paul McCartney. Men tyvärr fick man inte ihop detta möte just då. I stället fick han träffa George Martin för första Vill du besöka Abbey Room? Anmälan: För att ta del av Staffan Olanders Beatlessamlingar i Abbey Room, bokar man tid via e-post-adressen: info@olander.se Priser: 500 kronor person. För medlemmar i The Beatles Information Center är priset 400 kronor/person. För detta får man hjälp av Staffan själv och kan lyssna och se etc. på massor av intressant material i cirka två timmar. Beatlesunderhållning på hög nivå. Staffan tar emot max fyra personer samtidigt. beatlesnytt

18 Sgt. Pepper s Lonely Hearts Club Band En betraktelse över en kväll Paul McCartney Ericsson Globe Arena, 10 december E n recension av en konsert är ju egentligen en färskvara och en tid efteråt har den inget nyhetsvärde. Jag vill därför skriva om denna konsert ur ett mer personligt och allmänfilosofiskt perspektiv. Spänningen inför en Maccaförställning avtar lite för varje gång man ser honom och efter att följt honom genom YouTube så har man märkt att rösten kanske inte håller riktigt i alla lägen. Därför kanske mina förväntningar var lite nedskruvade denna gång. Väl på plats bjuds vi på en ovanlig nostalgitripp i bild på de stora videoskärmarna på sidorna av scenen. Vi bjuds på en mängd bilder från 60-talet och klipp från New Musical Express och Melody Maker. Och där hittar vi påminnelser om vilken musikrevolution som utspelade sig. Många storheter skymtar förbi, som exempelvis Eric Clapton och Mick Jagger. Även Pete Best får vara med i kväll. Musiken som ackompanjerar bilderna är också av äldre datum, men i helt nya kläder. Beatles- och McCartneymusik i många intressanta re-mixar och blandningar. Lite som Love men med mer modern musik inblandad. Det låter verkligen fräscht. Det är så pass intressant att väntan på Sir Paul känns riktigt angenäm. Så är det dags. Showtime. Lju- set släcks. Bandet äntrar scenen och BAM... Magical Mystery Tour talar om att vi ska bjudas på en resa utöver det vanliga. Kanske inte mystisk, men väl magisk. Man förflyttar sig till sitt mörka musikrum i källaren på Torggatan i Smålandsstenar. En skön stol placerad rätt mellan högtalarna. Minnen av bussen som far genom rummet gör sig påminda. Den enda buss som tog mig iväg 1967 var den som gick till skolan i Gislaved men nu reser vi i ett musikuniversum. Vart ska vi nu då? Jo, ner till Junior s Farm för att kolla så att inga gifter tillsätts i odlingarna av all sköns vegetarisk kost. Och det är nu man lätt konstaterar att rösten håller riktigt, riktigt bra. Så bra att den till och med talar svenska. Rusty Anderson levererar ett fett solo och redan nu förstår man att det blir en minnesvärd kväll. All My Loving drar igång som ett budskap från Paul. Publikens respons verkar mena all our loving to you, Sir För egen del känns den lite nattstånden men glädjen och engagemanget i publiken gör mig varm inombords. Man förstår vilka känslofyllda minnen som väcks och många ögon blir fuktiga. Jet, däremot är en jätte för mig. Jag hade dragit mig mot tyngre musik i början på 70-talet och lämnat Beatlesland. Lite oförskämt hade jag vänt Paul ryggen till förmån för grupper som exempelvis Mountain. Men en dag kom Pauls besked fram i radion hemma. Jag kippade efter andan i köket och undrade vad det var för kanonlåt. Det blev inköp av LP:n snarast och Band On The Run har sedan dess en plats i mitt innersta. Got To Get You Into My Life öppnar direkt tankar som Sgt. Pepper världens bästa LP minnen för livet formidabla basgångar berikning av själen summer of love och A splendid time is guaranteed for all Det hade varit kul med en levande blåssektion men man kan ju inte få allt. Men vi får bilder från spelet Rock Band och det passar riktigt bra. Sedan bjuds vi på en Fireman-låt. Sing The Changes från den senaste Fireman-plattan Electric Arguments, som jag håller för en av Pauls bästa plattor. Men just denna låt kanske inte är min favorit. The Night Before, wow, en låt man aldrig hört live tidigare. Och vips är man i pojkrummet i järnvägsknuten Reftele, där jag föddes Det svänger rejält och tanken som slår mig är att även om man inte gillar Beatles eller Paul McCartneys musik så kan ingen, absolut ingen, förneka Pauls enorma kapacitet och mångfald som kompositör. Paul höjer sin Höfnerbas i luften och byter till en psykedelisk Gibson-gitarr. Med 18 9 beatlesnytt 167

19 Sgt. Hearts Club Band Come And Get It följer och jag funderar på om Paul sa det till gruppen Badfinger eftersom de tog d e n och spemed Paul McCartney en lite pojkaktig nöjd min drar han igång med Let Me Roll It och herredjävlar, rent ut sagt, det är hårt, det är tungt, det är fett och jag ryser samtidigt som jag skriver det här eftersom jag har det hela igång på min dator via YouTube. Det är ett sammansvetsat band on the run man känner sig lite lycklig att få vara med. Låten är knappt slut förrän Paul gör sin hyllning till Jimi Hendrix genom att spela öppningsriffet till Foxy Lady, en liten bagatell, men längre än vanligt. Det övergår till ett euforiskt jam innan man lugnar ner sig några sekunder under applåderna. Det blir tyst ett tag och vi undrar vad som ska komma nu. Så kommer sång à capella och inleder Paperback Writer, en av mina absoluta Beatles-favoriter. Och då hamnar jag på Östra Stranden i Halmstad, party i 605:an (vårt stugnummer), 50 LP-skivor i en hög, plastgrammofon med högtalare i locket, mellanöl i massor och ett och annat vettskrämt flickebarn som någon eller några av oss sju ungherrar lockat med sig från minigolfen och spelhallen. Kuriosa: Paul har samma gitarr nu som han använde på 60-talet. Men nu går Paul till flygeln och aaaaahh, vi är på T h e Long And Winding Road, en låt som kom när jag faktiskt tappat intresset för Beatles (Efter mästerverket Abbey Road lät inte Let It Be så rolig, tyckte jag). Men just denna låt växte mer och mer och numera nynnar jag introt i alla möjliga lägen utan att jag ens tänker på det. Bilder från öknen och Joshua Tree förstärker känslan i låten och Sir Paul ser mycket nöjd ut, med all rätt. Vi i publiken är minst lika nöjda. beatlesnytt

20 Sgt. Pepper s Lonely Hearts Club Band lade in den med ett gott resultat. Paul är kvar vid flygeln och några dåliga fingrar har han inte fått under åren så han kan fortfarande leverera. Nineteen Hundred And Eighty Five, avslutningsspåret från, enligt mig, mästerverket Band On The Run. Den tillägnas alla Wingsfans och för mig är det inte bara gruppen Wings som jag tänker på utan även mina egna fiktiva vingar som jag alltid fäller ut när jag hör denna och flyger iväg med eufori i mitt inre universum, medan Sir Paul funderar Maybe I m Amazed. Med lätthet kan alla i Globen stryka Maybe. Det råder ingen tvekan om att alla stortrivs. Det är ett enormt tryck i framförandet och nu är det Paul själv som är fylld med eufori när han hamrar på sin flygel samtidigt som de kända bilderna bakom visar en nöjd Paul med ett av sina barn innanför jackan. Nu lämnar Paul flygeln och hänger på sig den akustiska gitarren. I m Looking Through You, en bagatell från Rubber Soul följer, men det är inget bagatellartat som strömmar från scenen. Bandet gör den bra och själv sitter jag och inväntar det trixiga gitarrspelet mellan verserna och jag konstaterar att de inte riktigt får till det. Jag har alltid undrat hur man spelar det och det får väl förbli en undring även i fortsättningen. Det geniala är ofta det enkla och en annan enkel sak följer And I Love Her och hela publiken älskar Paul, öppnar sitt hjärta och sjunger med. Vackert är ordet som beskriver läget i Globen. Gitarrsolot i denna låt kräver dock ingen utbildning på ett konservatorium. Men nästa låt kanske kräver det för då flyger Blackbird in. En pärla som alltid följer med Paul. Gitarrspelat sitter som det ska men här kan höra att Pauls röst åldrats och att det kan vara dags för Paul att tänka på refrängen innan det är för sent. För sent för en återförening av Beatles är det ju definitivt men en drömsk längtan till en sådan föder Paul med hjälp av Here Today, Pauls hyllning till John. Han undrar ju, liksom vi alla Beatles-fans, hur det skulle vara om han fanns kvar i livet. Paul är ensam på scenen och publiken jublar och framförandet är mycket bra. Rysningar. Låten tonar ut och fram kommer ukelelen. Something tänker jag direkt men det blir någonting annat, nämligen Dance Tonight, öppningsspåret från Memory Almost Full Denna vill nog många sortera under rubriken Silly Love Songs men det är ju en lycklig McCartney som ser sin lilla dotter Beatrice dansa och i ren upprymdhet snabbt skriver en låt. Nu är det dock bjässen Abe Laboriel Jr. som står för dansandet och han ser också lycklig ut. Ja, what s the use of worrying egentligen, som det sjungs i Mrs. Vanderbilt, som följer, nu med Paul åter på akustisk gitarr. Det är ju inte utan att jag också känner mig lite lycklig med att få så mycket från Band On The Run. Som droskaslusk i Tjockhult sjunger jag gärna med i raderna: You d better drop your hurrying, What s the use of hurrying? Vi kommer ju ändå fram till livets ände någon gång, så som även Eleanor Rigby gjorde. Åhh, den är så himla bra den här låten. En tacksamhetens tanke skickar jag till George Martin, en viktig katalysator i Beatles karriär och utveckling. I rollen som Beatlesfan behöver man aldrig känna sig ensam och Globenpubliken i kväll känns som en enda stor enhet. Nu kommer ukelelen fram igen och det måste ju betyda Something. Jovisst, så blir det. Som vanligt börjar Paul ensam på ukelele, publiken klappar och så småningom kommer hela bandet in och Georges ande svävar runt i arenan. Det är vackert och det stora vemodet rullar in i mitt huvud. Mycket jubel från publiken efteråt och våran P tar på sig Höfner-basen och det välkända introt till låten Band On The Run väller ut. Det är tungt, rejält tungt, och jag blir behagligt överkörd och mörbultad. Det sitter som en smäck. Jag tänker på hur Mats Olsson sågade LP:n när den kom och sedan ett halvår senare hade upptäckt hur bra den var och återkom med en ny recension och höjde upp den till den kanon-platta den är. Ob-La-Di, Ob-L-Da tralala o tralali o hoppelihopp o hej o hå. Lite töntigt är det men det får man förlåta när ett fullsatt Globen trallar, sjunger och gungar med. Jag får erkänna att jag med glädje också sjunger med. Funderar på 20 9 beatlesnytt 167