ka produkter på den svenska marknaden. Det blir alltså frågan om fortsatt samverkan mellan det lokala och centrala planet.

Transkript

1 HANDLEDNING Varuinformationsblad Tillsyn med stöd av miljöbalken Tanken med varuinformationsblad är att de ska ge information som gör det möjligt att vidta nödvändiga åtgärder till skydd för hälsa och miljö. Förpackningsmärkningen ger inte den yrkesmässiga användaren tillräcklig information om produkten ur risk- och skyddssynpunkt. Den yrkesmässiga användningen av kemiska produkter är fem gånger större än hushållens användning. Den stora spridningen av kemikalier vid yrkes-mässig användning fordrar en effektiv kemikaliekontroll. Bra produktinformation om kemikaliers miljö- och hälsoeffekter underlättar hantering och produktval. För bra produktinformation behövs insatser av företag i såväl användar- som leverantörsled, samt tillsyn på lokal, regional och central nivå. Arbetsfördelning och samordning Enligt miljöbalken har både de kommunala nämnderna och KemI tillsyn över tillverkare och andra som sätter ut kemis- ka produkter på den svenska marknaden. Det blir alltså frågan om fortsatt samverkan mellan det lokala och centrala planet. KemI ska samtidigt som central myndighet fortsätta att vägleda den lokala tillsynen. Hur denna samverkan ska se ut får växa fram genom dialog. Som exempel kan nämnas Göteborgs miljöförvaltning som i ett tillsynsprojekt vänt sig direkt till primärleveran-törer (se deras PM 1998:13). Nämnden för miljö-och hälsoskydd i kommunen kan i sin tillsyn granska produktinformationen, företagens rutiner för kemikaliekontroll och företagens tillgång till miljö- och hälsoinformation. Varuinformationsblad och tillsyn Råd och Tips Varuinformationsblad vänder sig till länsstyrelsen och till de kommunala nämnder som ansvarar för tillsynen över efterlevnaden av miljöbalken Manus till handledningen har granskats av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och miljökontoren i Linköping, Uppsala och Göteborg. Vill Du veta mer om denna tillsyn - ring KemI, tel

2 Leverantörens grundläggande skyldigheter Den som sätter ut produkter på marknaden är skyldig att utreda och informera om egenskaper av betydelse från både hälso- och miljösynpunkt. Hänsynsregler och informationskrav i miljöbalken ger tillverkare och importörer ett långtgående ansvar att på alla sätt förbättra sin produktinformation. Ansvaret inskränker sig sålunda inte till vad preciserade regler fordrar. Hänsynsregler och informationskrav i miljöbalken 2 kap. 2 är ett allmänt kompetenskrav. Den som bedriver en verksamhet ska skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Den som tillverkar eller för in en kemisk produkt är enligt 14 kap. 7 skyldig att se till att det finns en tillfredsställande utredning för bedömningen av vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka. 14 kap. 8 i balken föreskriver en allmän skyldighet för leverantörer av kemiska produkter att genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som behövs till skydd människors hälsa eller miljön. Utredningsskyldigheten Kapitel 5 i KIFS:1998:8 om utredningsöversikt utgår från att leverantörer av kemiska produkter behöver tillgång till ett arbetsmaterial som grund för klassificering och produktinformation. Bestämmelserna om utredningsöversikt meddelas med stöd av miljöbalkens bestämmelser om kunskapskrav (2 kap. 2 ), försiktighetsmått (2 kap. 3 ) och utredningsskyldighet (14 kap. 7 ). Utredningsöversikt ska finnas för varje produkt. Bilagan i förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer anger produkterna närmare. Leverantören sammanställer underlaget som kan innehålla toxikologiska, ekotoxikologiska, fysikalisk-kemiska data och andra uppgifter om ingående ämnens hälso- och miljöfarlighet, anvisningar om skyddsåtgärder vid hantering och anvisningar för omhändertagande av avfall. Översikten är i första hand till stöd för företagen. Observera att underlaget inte behöver bestå av tryckt text eller vara på svenska. Det är sammanställningen av underlaget som ska finnas. Utredningsöversikten är inte en del av produktinformationen. Om misstanke om felbedömning av produkten finns, kan emellertid utredningsöversikten visa vägen till leverantörens underlag. Myndigheter kan efterfråga relevanta uppgifter t.ex. testdata och hur leverantören bedömer dem. 2

3 Varuinformationsbladet och kemikalievalet Informationen i varuinformationsbladen kan hjälpa företagen att se över sina kemikalieval och förändra sina processer, teknik etc. En bedömning av produktens miljö- och hälsofarlighet är ett självklart inslag vid all försäljning och vid varje inköp. Det är i första hand efterfrågan på bra produktinformation i användarled, inte tillsynen, som kan lägga grunden för bra kemikalieval och aktsam hantering av kemikalier. Användare kan hämta kunskap från leverantören Från sina leverantörer kan användarföretaget begära uppgifter om hälso- och miljöfarliga ämnen, risk- och skyddsinformation och uppgifter för omhändertagande av avfall. Inköp är ett tillfälle att överväga nödvändiga försiktighetsmått och rutiner för säker hantering. Men framför allt kan leverantörskontakter ge användaren tillfälle att pröva sitt kemikalieval. För produkter där det behövs varuinformationsblad ska leverantören lämna dessa senast vid leverans. Användaren kan ofta skaffa sig ett bra bedömningsunderlag tidigare än så. Det kan vara lämpligt att avkräva leverantören upplysningar innan affären avslutas. Leverantören är skyldig att upplysa om egenskaper hos produkten som är av betydelse från miljö- och hälsoskyddssynpunkt och har ansvar för att informationen förs vidare. Användarna är skyldiga att skaffa sig erforderlig kunskap om produkten. Företagens utbytesarbete Varuinformationsbladen är ett hjälpmedel när företagen ser över sina kemikalieval. Det är dock viktigt att tänka på att varuinformationsblad inte är huvudnyckeln till substitution, utan det finns flera vägar att gå t.ex. ändra i processer, teknik etc. som gör att man kanske inte ens behöver vissa typer av kemikalier. Det är också viktigt att tänka på att hanteringen ofta är avgörande för om kemikaliernas egenskaper leder till negativa hälso- och miljöeffekter. Läs KemI:s broschyr Välj mindre riskabla kemikalier- 7 steg, och lämna den gärna till företag som du besöker. Riskbilden kan motivera särskilda försiktighetsmått enligt hänsynsreglerna i 2 kap. 3 och 6 miljöbalken. Det kan till exempel gälla ett ämne som är föremål för begränsningsplaner. Företagen bör då överväga lämplig åtgärd; till exempel mindre farlig sammansättning, val av mindre farlig produkt eller mindre riskfyllt applikationssätt. Det kan vara lämpligt att företaget dokumenterar sina föresatser i en avvecklingsplan. 3

4 När, hur och till vilka varuinformationsblad ska lämnas Varuinformationsbladens nuvarande utformning med 16 punkter är lika i alla medlemsländer i EU och i det övriga europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den nya utformningen regleras av ett EUdirektiv som sin tur bygger på en ISO-standard. Direktivet genomfördes i den svenska lagstiftningen vid ingången av år Direktiv 91/115/EEG senast ändrat 93/112/EEG Regler om varuinformationsblad finns i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om varuinformationsblad och Kemikalieinspektionens och Sprängämnesinspektionens allmänna råd till föreskrifterna om varuinformationsblad (AR 1998:1). 4 kap. KIFS 1998:8 AR 1998:1 Reglerna om varuinformationsblad gäller: hälso- och miljöfarliga kemiska produkter som är klassificerade enligt KIFS 1994:12 kemiska bekämpningsmedel (vars klassificering och märkning bestäms av KemI vid godkännandet) * ämnen som enligt Arbetarskyddsstyrelsen har hygieniska gränsvärden och beredningar där sådana ämnen ingår (AFS 1990:13) Uppgifter i ett varuinformationsblad styrs delvis av miljöbalken, men innehållskravet är också relaterat till andra myndigheters regelverk som t. ex. brand- och explosionsrisk (Sprängämnesinspektionen), avfallshantering (Naturvårdsverket), gränsvärden m.m. i arbetsmiljön (Arbetarskyddstyrelsen) och farligt gods (Räddningsverket). Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) meddelar bestämmelser om vilken information som ska finnas på arbetsplatser. AFS 1994:2 4

5 När, hur och till vilka varuinformationsblad ska lämnas Varuinformationsblad ska lämnas för produkter som överlåts för yrkesmässigt bruk. Ansvaret ligger på tillverkaren, den som för in produkter från utlandet och andra som släpper ut produkten på marknaden. Varuinformationsblad ska kostnadsfritt lämnas senast vid första leveransen av produkten. Om mottagaren godkänner det kan bladen sändas elektroniskt (e-post, fax). Det räcker inte att lägga ut varuinformationsblad på Internet och räkna med att mottagaren självmant hämtar informationen, eftersom skyldigheten att leverera omarbetade blad under tolv månader efter leveransen då inte uppfylls. Däremot är det naturligtvis en värdefull service om bladen ligger tillgängliga på nätet. Det finns krav på att varuinformationsbladen ska vara utformade så att de är lättlästa, skrivna på svenska för den svenska marknaden samt ge kortfattad och tydlig information. Det finns inte preciserat hur gamla varuinformationsblad får vara. Mot bakgrund av återkommande regelförändringar bör de rimligen inte vara äldre än två eller tre år. Vid uppdatering av materialet ska de nya bladen levereras till alla som mottagit produkten under de senaste 12 månaderna (det gäller uppdateringar av vikt, ej rena formaliteter). Uppdateringar behövs när regler eller sammansättning ändras eller nya vetenskapliga data framkommer som ändrar klassificeringen av produkten. Varuinformationsblad behöver inte tillhandahållas för produkter som saluförs i konsumentförpackning i detaljhandeln till allmänheten. Men om en yrkesmässig användare köper produkter i konsumentförpackning så ska detaljhandeln kunna tillhandahålla varuinformationsblad inom rimlig tid. För de detaljhandlare som ofta har yrkesmässiga kunder kan myndigheten kontrollera om det finns rutiner för tillhandahållande av varuinformationsblad. 5

6 Granskning av varuinformationsblad Om man inte är van att granska varuinformationsblad kan det kanske tyckas som en oöverstiglig uppgift att ta sig an. När man är ute efter att se rimligheten i bladen d.v.s. att klassificeringen stämmer överens med den övriga informationen kan det vara bra att veta i vilken ände man ska börja. Stämmer klassificeringen Sammansättning/ämnenas klassificering (rubrik 2) och Gällande bestämmelser (rubrik 15) är de mest centrala för att se om klassificeringen stämmer. Under rubrik 2 anges de ingående ämnenas klassificering. Under rubrik 15 anges hela beredningens klassificering. Uppgifterna under rubrik 15 bygger på uppgifterna under rubrik 2, dvs en summering av de ingående ämnenas klassificering för att få beredningens klassificering. Beräkningsmetoder (tabeller och formler) för klassificering av produkten med hjälp av ingående ämnens klassificering finns i bilaga 3 i KIFS 1994:12. För vissa ämnen gäller andra koncentrationsgränser (individuella), vilka då anges i klassificeringslistan (bilaga 5 och 6). Viktigt: Om ämnena inte finns med i klassificeringslistan, ska ändå en klassificering göras med hjälp av kriterierna (bilaga 3 i KIFS 1994:12). Exempel på klassificering - koppling mellan rubrik 2 och 15 Punkt 2: Ämne CASnr Halt (%) Symbol Riskfras Kaliumhydroxid ,5 C R35 Hydrokinon Xn R20/21/ Dietanolamin Xi R36/38 Observera att kaliumhydroxid har individuellt koncentrations intervall i klassificeringslistan Punkt 15: Farosymbol: Frätande (C) Riskfraser: R Frätande. Kan ge allergi vid hudkontakt Skyddsfraser: Produktkännedom krävs. Ta med de 4 viktigaste. För val av skyddsfraser se AR 1997:1 6

7 Granskning av varuinformationsblad Inkonsekvenser i bladen Informationen under rubrikerna och märkningen ska vara konsekventa d.v.s. ge samma bild av farlighet, skyddsåtgärder o.dyl. Ett exempel på inkonsekvens är när det anges kraftiga åtgärder under rubrik 4 Första hjälpen, men produkten är bedömd som icke hälsofarlig. Då kan klassificeringen ifrågasättas. Ett annat exempel är när uppgifterna under rubrik 15 Gällande bestämmelser skiljer sig från informationen på etiketten. Ett tredje exempel kan vara att en produkt är klassificerad som Irriterande men under rubrik 11 Toxikologisk information lämnas information som tyder på att produkten kan vara Frätande. Under alla rubriker ska med andra ord uppgifterna ge en entydig bild av produktens farlighet. Det finns vissa rubriker som kan vara särskilt givande att titta på. På hälsosidan är kontroll av uppgifterna under rubrikerna 2, 3, 4, 11 och 15 och etikett viktiga. På miljösidan kan man titta särskilt på rubrikerna 2, 3 och 12, men även på rubrik 6 och 13. Jämför märkning och varuinformationsblad Hushållen har normalt enbart etiketten som hjälp för att få veta produktens risker och hur de ska skydda sig. Det är väsentligt att märkningen är enkel och sparsam med ord. För mycket information kan leda till att konsumenten inte tar till sig det viktigaste. Den yrkesmässige användaren behöver däremot utförligare information. Han/hon använder ofta farligare produkter, större volymer och är exponerad under en längre tid. Vid kontroll är det särskilt viktigt att se om informationen på märkningen stämmer överrens med informationen i varuinformationsbladet. Under rubrik 15 Gällande bestämmelser redovisas vad som ska stå på märkningen. Lägg märke till: Det förekommer att klassificeringen bygger på resultat av tester på den färdiga produkten (beredningen), inte på uppgifter om klassificeringen av ingående ämnen. Har det gjorts en sådan bedömning bör det framgå klart av varuinformationsbladet. En sådan bedömning gäller framför sammanvägningen av ingående ämnens farlighet. Ämnets viskositet avgör om ett ämne ska klassificeras som Farligt, kan ge lungskador vid förtäring (R 65). Klassificeringen av en lång rad komplexa oljeföreningar framgår av bilaga 6 till KIFS 1994:12. I många fall är förutsättningen för klassificeringen att det finns en viss halt cancerframkallande ämnen i den komplexa föreningen (se bilagans "Anmärkningar"). Halten av dessa ämnen bör framgå av varuinformationsbladet. 15. Gällande bestämmelser VARUINFORMA- TIONSBLAD 1. Namnet på produkten och företaget 2. Sammansättning/ ämnenas klassificering 3. Farliga egenskaper 4. Första hjälpen 5. Åtgärder vid brand 6. Åtgärder vid spill/ oavsiktliga utsläpp 7. Hantering och lagring 8. Begränsning av exponeringen/personliga skyddsåtgärder 9. Fysikaliska och kemiska egenskaper 10. Stabilitet och reaktivitet 11. Toxikologisk information 12. Ekotoxikologisk information 13. Avfallshantering 14. Transportinformation 16. Övrig information 7

8 Åtgärder Vilka åtgärder kan tillsynsmyndigheten kräva av företagen? Myndigheten är skyldig att anmäla överträdelser till polis eller åklagarmyndighet om det finns misstanke om brott. Myndigheten är också skyldig att besluta om miljösanktionsavgift, om en avgiftsbelagd överträdelse konstaterats. Redovisningsskyldighet Om det vid tillsyn hos användare visar sig att de inte har tillräcklig egen kunskap om produkternas miljö- och hälsoegenskaper så ska företaget själv skaffa nödvändiga uppgifter om sina produkter. Det kan lämpligen ske genom att företaget begär information av sin leverantör. För myndighetens uppföljning kan företaget redovisa informationen. Om inspektion sker hos en tillverkare av kemiska produkter och det visar sig att produktinformationen är bristfällig, kan tillsynsmyndigheter begära att företaget rättar till bristerna. Gällande bestämmelser ålägger företaget att lämna reviderade varuinformationsblad till alla som fått leverans de senaste tolv månaderna före revideringen. Omarbetade varuinformationsblad och förpackningsmärkning kan tjäna som redovisning för myndighetens uppföljning. Om svar uteblir kan myndigheten meddela föreläggande eller förbud enligt 26 kap. 9 i miljöbalken. Beakta dock att föreläggande/förbud inte får strida mot tredje stycket. Miljösanktionsavgift Ett av syftena med de nya miljösanktionsavgifterna är att företagen ska ha ordning på papper och regler, vilket är en förutsättning för både företagets egna miljökontrollarbete och myndighetens tillsyn. Beskrivningar av de överträdelser som myndigheten skall belägga med miljösanktionsavgift är avsedda att träffa tydliga situationer av typen antingen/eller. Miljösanktionsavgift drabbar företaget, till skillnad från straff som bara kan drabba fysiska personer. Bestämmelser finns i förordningen 1998:950 om miljösanktionsavgift. Där framgår att avgiften är kr för en näringsidkare som åsidosätter sina skyldigheter att lämna varuinformationsblad. Naturvårdsverket anger i SNFS 1998:8 hur avgifterna ska betalas. Verket förbereder också allmänna råd om handläggningen av avgifterna. Exempel på överträdelser vid beslut om miljösanktionsavgift: Företaget lämnar inte varuinformationsblad där det är föreskrivet Företaget lämnar varuinformationsblad där det är föreskrivet, men är inte på svenska 8

9 Åtgärder Polisanmälan Brister i varuinformationsblad straffsanktioneras i 29 kap Observera de olika straffskalorna för brister i varuinformationsblad och brister i märkning, vilket medför att preskriptionstiden också är olika (2 och 5 år). Exempel på överträdelser som kan anmälas på leverantörssidan: Om företaget inte distribuerar varuinformationsblad 16-punkters varuinformationsblad saknas (gamla blad eller utländska blad) Allvarliga brister i produktinformationen - ej upplyst om allvarliga egenskaper som t.ex. allergi, cancer, mutagenicitet och reproduktionstoxicitet Användarsidan styrs inte av preciserade regler på samma sätt som leverantörerna. Däremot kan anmälan göras mot preciserade situationer. Det kan gälla när oordningen är uppenbar och dåliga förhållanden finns i användarföretaget, som gör att det tydligt bryter mot hänsynsreglerna i 2 kap. i miljöbalken. Hänsynsreglerna ger således stöd, särskilt där inga andra bestämmelser gäller. I tillsynen ska myndigheter anmäla överträdelser och i övrigt påtala brister för företaget. Polisanmälan gäller en straffsanktionerad överträdelse medan beslut om miljösanktionsavgift är en administrativ avgift. Observera att de inte ersätter varandra utan myndigheten kan vara skyldig att göra både och. "Tillsynsboken" finns orienterande kommentarer till förelägganden, vite och polisanmälan. Den är visserligen framtagen till äldre regler, men tipsen till ovanstående står sig. Om förpackningsmärkning Brister i märkningen straffsanktioneras i 29 kap. 6 miljöbalken. För straffansvar gäller att bristerna i förpackningsmärkningen kan göra det svårare att bedöma riskerna med produkten (det fordras inte att någon faktiskt har blivit vilseledd). Det till skillnad från 29 kap. 8 22, som straffsanktionerar överträdelser av reglerna om varuinformationsblad. Straffbara brister i varuinformationsblad måste inte på motsvarande sätt försvåra riskbedömningen. 9

10 Kommentarer till reglerna Under de 16 obligatoriska rubrikerna i ett varuinformationsblad finns vissa uppgifter som ska redovisas. Utförligare beskrivning om innehåll finns i föreskrift och allmänt råd om varuinformationsblad. Texten under rubrikerna kan utformas relativt fritt vilket gör att varuinformationsbladen ofta har olika utformning från fall till fall. KIFS 1998:8 AR 1998:1 Texter kan alltid lämna utrymme för tolkningar. Nedan följer en del råd som kan vara vägledande vid tillsyn och granskning av varuinformationsblad Allmänt: Missledande information som "sänker farlighetsnivån" får inte lämnas. Företagen ska undvika att ange s.k. icke information, påståenden som talar om vad som "inte gäller" hur det "inte är" e.t.c. Exempel på detta är "produkten är ej miljöfarlig". Dessa brister är särskilt vanliga under rubrik 11 och 12. För varor som har behandlats med kemiska produkter (t.ex. möbler, kläder) krävs inte varuinformationsblad. Däremot måste företaget ha någon slags information som beskriver hälsooch miljöriskerna. Informationen under rubrikerna och i märkningen ska vara konsekvent, d.v.s. ge en rättvisande bild av farlighet, risk och rekommenderade skyddsåtgärder som ska korrespondera med denna bild. 14 kap. 8 i miljöbalken 3 FKP 1998:941 Varuinformationsbladet ska lämna faktisk och relevant information om produktens farlighet och riskerna vid hanteringen. Där ska företaget inte redovisa vad det i övrigt har funnit vid sin bedömning, t.ex. underlag för att en produkt inte klassificerats som giftig eller ekotoxikologiska uppgifter om ämnen som inte är miljöfarliga. 10

11 Kommentarer till reglerna 2. Sammansättning/Ämnenas klassificering Koncentration eller koncentrationsintervall ska anges så noggrant att ämnenas bidrag till beredningens hälsofarlighet framgår. Om ett intervall anges med procent och klassificeringsgränsen går vid 20 procent så kan den verkliga halten ligga var som helst i intervallet. Det är då inte tydligt vilket bidrag till beredningens klassificering som ämnet ger. Den som granskar bladet bör då räkna med den högsta halten för bedömning. Koncentrationer får inte anges så att det är svårt för användaren att bedöma risken med produkten. För en produkt som används i t. ex. 100-tals ton kan angivelse av procent avsevärt försvåra bedömningen beroende på vilken halt man tolkar in i intervallet. Allergiämnen bör även anges vid halter under klassificeringsgränsen. Detta med tanke på att redan sensibiliserade personer bör ges en möjlighet att skydda sig. Angivelse av CAS-nummer eller EG-nummer rekommenderas Miljöfarliga ämnen bör anges under denna rubrik. 11. Toxikologisk information Ingående ämnen som redan sensibiliserade personer kan reagera på bör anges (se rubrik 2). Symptombeskrivningar för alla adekvata exponeringsvägar på kort och lång sikt ska anges. 12. Ekotoxikologisk information Tills kriterier kommer för miljöfarliga beredningar är det bara rena ämnen som kan klassificeras och märkas som miljöfarliga. Det är därför särskilt viktigt att under denna rubrik få med alla miljöfarliga egenskaper som respektive ämne kan ha. Observera att produkten kan bestå av ämnen där ingen ekotoxikologisk information finns 1). Enbart där det finns fog 2) (misstanke) bör myndigheten kräva fördjupad information. En vanlig formulering under punkt 12 är ekotoxikologiska data saknas för produkten som sådan, trots att produkten innehåller ämnen med miljöfarliga egenskaper. Detta ska inte accepteras. En sammanfattande slutsats bör redovisas för varje ämne som har miljöfarliga egenskaper. Kriterier för miljöfarliga beredningar saknas i dagsläget. EU väntas under 1999 ta beslut om att införa sådana kriterier. Medlemsstaterna får troligtvis 3-4 år på sig att införa direktivet i respektive lands lagstiftning 1 Alla "nya ämnen" (tillkommit på EES-marknaden efter 1981) ska testas och bedömas. Det finns inte motsvarande regler för tidigare (s.k existerande) ämnen, varför det kan förekomma att ämnen inte har testats för vissa egenskaper. 2 Fog kan t.ex. vara att ämnets miljöfarliga egenskaper är kända eller att ämnet i sin struktur liknar kända miljöfarliga ämnen. 11

12 Sambandet - klassificering och märkning Tillämpliga riskfraser anges inom parentes. Farokoden används för att benämna farosymbol med farobeteckning. Farokoden ingår inte i märkningen. Faroklass Farokod Farosymbol Farobeteckning Mycket giftig (R26, R27, R28 och R39) T+ Mycket giftig Giftig (R23, R24, R25, R39 och R48) T Giftig Frätande (R34 och R35) C Frätande Hälsoskadlig (R20, R21, R22, R65, R40 och R48) Xn Hälsoskadlig Irriterande (R36, R37, R38 och R41) Xi Irriterande Allergiframkallande (R42) Xn Hälsoskadlig Allergiframkallande (R43) Xi Irriterande Cancerframkallande (R45 och R49) T Giftig Cancerframkallande (R340) Xn Hälsoskadlig 12

13 Sambandet - klassificering och märkning Faroklass Farokod Farosymbol Farobeteckning Mutagen (R46) T Giftig Mutagen (R40) Xn Hälsoskadlig Reproduktionstoxisk R60 och R61) T Giftig Reproduktionstoxisk (R62 och R63) Xn Hälsoskadlig Måttligt hälsoskadlig (R313, R320 och R322) V Måttligt hälsoskadlig Miljöfarlig N Miljöfarligt (R50, R50 och R53, R51 och R53, R54, R55, R56, R57, R58 och i vissa fall R59) Miljöfarlig N Någon symbol (R52 och R53, R52, R53 anges inte här och i vissa fall R59) Faroklassen måttligt hälsoskadlig finns inte i andra länder inom EES. Se också KemIs broschyr Produktinformation 13

14 Varuinformationsblad i användarled Fråga efter varuinformationsblad hos användare av kemiska produkter i samband med övrig kemikalietillsyn. Se efter att användaren verkligen har varuinformationsblad, och kontrollera att det rör sig om 16- punktersblad. Gör gärna stickprovskontroll över kvalitén, genom att exempelvis kontrollera uppgifter om miljö- och hälsorisker, skyddsåtgärder och avfall. Diskutera företagets kemikalierutiner Med utgångspunkt i bland annat sina skyldigheter enligt förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll kan företag som hanterar kemiska produkter utveckla system och rutiner för miljö- och hälsoskydd och kemikaliekontroll i förhållande till verksamhetens inriktning, omfattning och organisation. Tillsynen bör främja sådana rutiner, och främja företagens förutsättningar att utöva en egen effektiv kemikaliekontroll. Finns tillräcklig kompetens och tillfredsställande organisation för kemikaliekontroll? Vad vet företaget om sina skyldigheter? Vem är ansvarig för kemikaliefrågor och vilka resurser finns för detta område? Har företaget kännedom om nationella begränsningsåtgärder (se Begränsningslistan), till exempel mot användningen av kortkedjiga klorparaffiner eller blyföreningar? Vilka rutiner finns vid inköp? Vem granskar produktinformationen? Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll gäller tillstånds- och anmälningspliktiga företag enligt 9 eller 14 kap. i miljöbalken 14

15 Läs mer Hjälpmedel till ämnens klassificering Ur KemIs rapportserie och broschyrer Klassificeringslista i bilaga 5 och 6 eller kriterierna i bilaga 3 i KIFS1994:12. Finns även som sökbar databas på KemI:s hemsida. Skyddsblad Kemikontoret. Klassificeringar,beskrivningar av effekter och skyddsåtgärder för kemiska ämnen. Vägledning till miljöfarlighetsbedömning. Kemikontoret. Sammanställning och förklaring på svenska över de viktigaste data som behövs vid en miljöfarobedömning. Kemiska ämnen databas. Arbetarskyddsnämnden Vägledning om lagar, förordningar och föreskrifter Tillsynsboken Kemikalieinspektionen (uppdaterad 1997). Med vägledande bakgrundsmaterial för den allmänna kemikaliekontrollen. Hitta rätt. En sammanställning över Kemikalieinspektionens informationsmaterial. Råd & Tips Färghandel, Försäljningstillstånd, Bilkemikalier Regler om produktinformation broschyr Korfattad introduktion till bl a nystartade företag Produktinformation broschyr 1999 Med vanliga frågor/svar Välj mindre riskabla kemikalier broschyr 1998 OBS- och Begränsingslistan Färgleverantörer bekänner färg Rapport 7/96 Kemikalieinspektionen. Kap behandlar brister i varuinformationsblad Handböcker Bra kemval. Miljöförvaltningarna och vaverken i Göteborg, Malmö och Stockholm och naturligtvis vår webbplats: Nytt telefonummer till KemI fr.o.m 1/7 1999: 08/

16 Kemikalieinspektionen maj 1999 Nio punkter för en bättre produktinformation Varuinformationsblad är en färskvara Hälso- och miljöfarliga ämnen ska anges med kemiskt entydiga namn Hälsofaran ska beskrivas så att det speglar vilka effekter produkten kan förorsaka under olika förhållanden Uppgifter om hur rester och avfall tas om hand är väsentliga Uppgifter i produktinformation ska vara konsekventa Miljöinformation ska ge en beskrivande helhetsbild av ingående ämnens egenskaper, risker vid spill och utsläpp samt i avfallsled och innehålla uppgifter om miljöfarliga ämnens bioackumulerbarhet, nedbrytbarhet och toxicitet. Varuinformationsbladen ska inte innehålla information som försvårar riskbedömningar Uppgifter i varuinformationsblad ska stämma överens med förpackningsmärkning Varuinformationsbladet ska nå användaren senast när produkten tas i bruk Internationell harmonisering Regler för bedömning av sammansatta kemiska produkters miljöfarlighet förbereds inom EES-området. När de träder i kraft får de helt andra förutsättningar att slå igenom än vad särregler i olika länder skulle få. Regelverket för hälso- och miljöfarliga kemiska produkter kommer också att harmoni seras inom hela OECD för att underlätta kontrollen i varje land. Handlingsplanen Agenda 21 vid FNs miljökonferens i Rio de Janeiro 1992 är ett steg på vägen att harmonisera kemikaliekontrollen i alla länder. 16