ANTAGNA TEXTER. Förenade i mångfalden. från sammanträdet. torsdagen den 27 oktober 2011 EUROPAPARLAMENTET

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET ANTAGNA TEXTER från sammanträdet torsdagen den 27 oktober 2011 P7_TA-PROV(2011)10-27 PRELIMINÄR UTGÅVA PE Förenade i mångfalden

2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING TEXTER ANTAGNA AV PARLAMENTET P7_TA-PROV(2011)0467 Ombudsmannens årsrapport för 2010 (A7-0285/ Föredragande: Iliana Malinova Iotova) Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2010 (2011/2106(INI))... 1 P7_TA-PROV(2011)0468 Sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi ***I (A7-0294/ Föredragande: Roberta Angelilli) Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 oktober 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om upphävande av rambeslut 2004/68/RIF (KOM(2010)0094 C7-0088/ /0064(COD))... 8 P7_TA-PROV(2011)0469 Miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd och om innehållet i det beviljade skyddet ***I (A7-0271/ Föredragande: Jean Lambert) Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 oktober 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning) (KOM(2009)0551 C7-0250/ /0164(COD)) P7_TA-PROV(2011)0470 Avtal mellan EU och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) och överföring av dessa *** (A7-0364/ Föredragande: Sophia in 't Veld) Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 oktober 2011 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) och överföring av dessa till Australiens tull- och gränsbevakningsmyndighet (09825/2011 C7-0304/ /0126(NLE)) P7_TA-PROV(2011)0471 Situationen i Egypten och Syrien, särskilt för kristna (B7-0542, 0545, 0547, 0548, 0549, 0551 och 0555/2011) Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om situationen i Egypten och Syrien, särskilt för de kristna samfunden PE \ I

4 P7_TA-PROV(2011)0472 Den senaste utvecklingen i Ukraina (B7-0543, 0544, 0550, 0552, 0553 och 0554/2011) Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om den senaste utvecklingen i Ukraina P7_TA-PROV(2011)0473 Det hot mot folkhälsan som antimikrobiell resistens utgör (B7-0538/2011) Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om det hot mot folkhälsan som antimikrobiell resistens utgör P7_TA-PROV(2011)0474 Tibet, i synnerhet nunnors och munkars självbränning (B7-0540, 0546, 0561, 0563 och 0564/2011) Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om Tibet, särskilt fallen av självbränningar bland nunnor och munkar P7_TA-PROV(2011)0475 Bahrain (B7-0541, 0556, 0558, 0559, 0560 och 0562/2011) Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om Bahrain P7_TA-PROV(2011)0476 Fallet Rafah Nached i Syrien (B7-0565, 0566, 0567, 0568, 0569 och 0570/2011) Europaparlamentets resolution av den 27 otkober 2011 om fallet med Rafah Nashed i Syrien II /PE

5 P7_TA-PROV(2011)0467 Ombudsmannens årsrapport för 2010 Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2010 (2011/2106(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2010, med beaktande av artikel 24 tredje stycket och artiklarna 228 och 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artiklarna 41 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av sin resolution av den 18 juni om Europaparlamentets beslut om ändring av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning, med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006, med beaktande av genomförandebestämmelserna av den 1 januari 2009 för ombudsmannens stadga 2, med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet, med beaktande av artikel andra och tredje meningen i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7-0285/2011), och av följande skäl: A. Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2010 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 10 maj Ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, lade fram rapporten för utskottet för framställningar i Bryssel den 23 maj B. I artikel 24 i EUF-fördraget anges att varje unionsmedborgare kan vända sig till den i enlighet med artikel 228 tillsatta ombudsmannen. C. I artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ. 1 2 EUT C 286 E, , s Antogs den 8 juli 2002 och ändrades genom ombudsmannens beslut av den 5 april 2004 och 3 december PE \ 1

6 D. Den gemensamma utrikespolitiken, säkerhetspolitiken och Europeiska rådets ansvarsområden omfattas av ombudsmannens ämbetsområde. E. I artikel 43 i stadgan anges att varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner. F. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har i och med Lissabonfördragets ikraftträdande blivit rättsligt bindande i de flesta av EU:s medlemsstater. Detta ger ännu större legitimitet åt de beslut som fattas av Europeiska ombudsmannen. G. I och med Lissabonfördragets ikraftträdande infördes en rättslig grund för gemensamma bestämmelser om administrativa förfaranden inom EU:s institutioner, organ och byråer vilka, i enlighet med artikel 298 i EUF-fördraget, ska stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration. Lissabonfördraget påverkar också Europeiska ombudsmannens verksamhet, bland annat till följd av att Europeiska utrikestjänsten inrättats och att Europeiska rådet blivit en institution. H. Ett administrativt missförhållande uppstår när ett offentligt organ inte handlar i enlighet med en bestämmelse eller princip som är bindande för organet. I. Den 20 januari 2010, under parlamentets plenarsammanträde i Strasbourg, blev Nikiforos Diamandouros omvald till Europeiska ombudsmannen, och han avlade sin ed inför domstolen i Luxemburg den 25 oktober J. Den 27 september 2010 firade Europeiska ombudsmannen sin femtonde årsdag som institution. Under dessa femton år har ombudsmannen besvarat fler än klagomål och utrett fler än fall av eventuella administrativa missförhållanden. K. Ombudsmannen firade sin femtonde årsdag som institution genom att sjösätta en ny strategi för sitt mandat under perioden Strategin är inriktad på att man ska lyssna på berörda parter, leverera snabbare resultat, bidra till att förbättra EU:s administrativa kultur, förse såväl berörda parter som allmänheten med lämplig information vid rätt tidpunkt samt att ständigt överväga hur de tillgängliga resurserna bör användas. L. Under 2010 fick ombudsmannen ta emot klagomål, vilket innebär en minskning med över 400 klagomål jämfört med M. Under 2010 gjorde ombudsmannen 326 undersökningar (318 under 2009), varav 323 gjordes på grundval av inkomna klagomål. Under 2008 tog det i genomsnitt 13 månader att göra en undersökning, medan det under 2009 och 2010 tog i genomsnitt 9 månader. De flesta undersökningarna (66 procent) tog mindre än ett år att göra och över hälften (52 procent) tog mindre än tre månader. N. Ombudsmannen kan på eget initiativ inleda en undersökning när han vill undersöka ett eventuellt fall av administrativt missförhållande på grundval av ett klagomål som inkommit från en obehörig person eller när det verkar finnas ett problem av systemisk 2 /PE

7 karaktär inom institutionerna. Under 2010 avslutade ombudsmannen tre och inledde sex undersökningar på eget initiativ. O. Av alla undersökningar som inleddes under 2010 gällde 65 procent Europeiska kommissionen (56 procent under 2009), 10 procent gällde Europeiska rekryteringsbyrån Epso, 7 procent gällde Europaparlamentet, 2 procent gällde Europeiska unionens råd och 1 procent gällde Europeiska unionens domstol. P. I över hälften (55 procent) av de ärenden som avslutades under 2010 godtog institutionen i fråga en uppgörelse i godo eller löste frågan. Q. Ombudsmannen kan göra en ytterligare anmärkning om han i samband med ett ärende ser en möjlighet att förbättra förvaltningen. Under 2010 gjorde ombudsmannen sådana ytterligare anmärkningar i 14 ärenden (en minskning från 28 under 2009) i syfte att förbättra de tjänster som erbjuds medborgarna. R. En kritisk anmärkning görs i fall där i) det inte längre är möjligt för institutionen i fråga att eliminera det administrativa missförhållandet, ii) det administrativa missförhållandet inte är av allmänt intresse eller iii) det inte anses vara nödvändigt att ombudsmannen vidtar några uppföljningsåtgärder. S. En kritisk anmärkning innebär att den klagande får en bekräftelse på att klagomålet var befogat och institutionen i fråga får en indikation om vad den har gjort fel så att den i fortsättningen kan undvika det administrativa missförhållandet. Antalet kritiska anmärkningar har minskat kontinuerligt under de senaste åren och föll från 44 under 2008 till 35 under 2009 och till 33 under T. I ärenden där ombudsmannen måste vidta uppföljningsåtgärder, där det administrativa missförhållandet kan elimineras eller där det administrativa missförhållandet är särskilt allvarligt eller av allmänt intresse utarbetas ett förslag till rekommendation. U. Under 2010 kunde ombudsmannen konstatera att det fanns administrativa missförhållanden i 12 procent av ärendena (40) och i 7 av dessa ärenden uppnådde han positiva resultat genom att utarbeta förslag till rekommendationer. V. Om en institution eller ett organ inte reagerar på ett förslag till rekommendation på ett tillfredsställande sätt kan ombudsmannen skicka en särskild rapport till Europaparlamentet. W. En särskild rapport är ombudsmannens sista vapen och det sista viktiga steg han kan ta för att behandla ett ärende, eftersom parlamentet då kan välja att anta en resolution och utöva sina befogenheter utifrån en politisk bedömning. X. Under 2010 skickade ombudsmannen en särskild rapport till parlamentet. 1. Europaparlamentet godkänner årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2010, och gratulerar ombudsmannen till att han blev omvald i januari Europaparlamentet uppmärksammar den nya strategi som ombudsmannen tagit fram för den innevarande mandatperioden och som kommer att utgöra grunden för ombudsmannens initiativ och verksamhet. Denna strategi inbegriper bland annat att föra PE \ 3

8 en fortlöpande dialog med de klagande, det civila samhället och andra berörda, ta fram bästa praxis i samarbete och samråd med kolleger i Europeiska ombudsmannanätverket, göra EU-förfarandena rättvisare och öppnare samt främja serviceandan inom EU-institutionernas förvaltning. 3. Europaparlamentet betonar att insyn, tillgång till information och respekt för unionsmedborgarnas rättigheter är viktiga förutsättningar för att upprätthålla förtroendet mellan medborgarna och institutionerna. 4. Europaparlamentet anser att ombudsmannen genom att förstärka öppenhet och ansvarstagande i Europeiska unionens beslutsprocess och förvaltning lämnar ett viktigt bidrag i arbetet med att skapa en union där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt, enligt vad som anges i artikel 1.2 i fördraget om Europeiska unionen. 5. Den 27 september 2010 firade Europeiska ombudsmannen sin femtonde årsdag som institution. Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen under dessa femton år har besvarat fler än klagomål och spelat en viktig roll för att hjälpa EU:s institutioner att ge medborgare upprättelse och förbättra deras förvaltning. 6. Europaparlamentet konstaterar att dessa femton år har gett ombudsmannen som institution verklig insyn i utvecklingen vad gäller administrativa missförhållanden, problem av systemisk karaktär och strukturella svagheter hos förvaltningar. Detta gör också att ombudsmannen kan ge förvaltningen vägledning för att undvika att misstag upprepas och för att förbättra kvaliteten på och insynen i dess arbete. 7. Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens initiativ att regelbundet offentliggöra studier där han undersöker hur EU-institutionerna har följt upp hans kritiska respektive ytterligare anmärkningar. Under 2009 ansågs uppföljningen vara tillfredsställande i 81 procent av fallen (94 procent när det gällde ytterligare anmärkningar och 70 procent när det gällde kritiska anmärkningar), vilket är hoppingivande. Likväl finns det utrymme för ytterligare förbättringar, särskilt vad gäller uppföljningsgraden efter kritiska anmärkningar. Parlamentet uppmanar med eftertryck institutionerna att samarbeta med ombudsmannen för att förbättra uppföljningsgraden. 8. Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens generellt sett konstruktiva samarbete med EU:s institutioner och organ, och stöder ombudsmannens roll som extern kontrollmekanism och som en värdefull tillgång i arbetet med att kontinuerligt förbättra EU:s förvaltning. 9. Europaparlamentet lovordar ombudsmannen för institutionens nya logotyp och grafiska profil och för årsrapportens nya utseende. Parlamentet lovordar även ombudsmannen för att han har gjort institutionen insynsvänligare genom att på sin webbplats offentliggöra information om alla nya undersökningar som inleds på grundval av inkomna klagomål. 10. Europaparlamentet betonar att medborgarna måste informeras bättre om institutionens arbetssätt och om den webbplats för information som ska garantera insyn i ombudsmannens roll. 11. Europaparlamentet föreslår att när ombudsmannen lägger fram sin årsrapport inför utskottet för framställningar ska inte bara företrädare från Europeiska kommissionen 4 /PE

9 delta i sammanträdet, utan även företrädare från Europaparlamentets och rådets respektive förvaltning, liksom från andra EU-institutioners, EU-byråers och EU-organs förvaltningar som varit föremål för en undersökning, en särskild rapport, kritiska anmärkningar eller andra åtgärder som ombudsmannen vidtagit, bör närvara så att de kan kommentera rapporten och delta i diskussionen. Parlamentets och rådets respektive förvaltning, liksom de övriga EU-institutionernas, EU-byråernas och EU-organens förvaltningar, uppmanas med eftertryck att i fortsättningen se till att de har företrädare som deltar vid sammanträden då ombudsmannens årsrapport läggs fram och diskuteras. Parlamentet menar att de genom att delta i diskussionen och delge sina åsikter om god förvaltning och de svårigheter som man fått ta itu med till följd av Europeiska ombudsmannens rekommendationer och anmärkningar skulle kunna bidra till att förbättra de tjänster som unionsmedborgarna erbjuds och den interinstitutionella dialogen samt till att skapa en verklig serviceanda. 12. Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att hålla parlamentet underrättat om hur ombudsmannens förbindelser med den nya Europeiska utrikestjänsten och Europeiska rådet utvecklas. 13. Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen under 2010 tog emot klagomål från medborgare, företag, föreningar, icke-statliga organisationer och regionala kontor, vilket innebär en minskning med över 400 klagomål jämfört med det föregående året. 14. Europaparlamentet håller med om att denna minskning i antalet otillåtliga klagomål delvis kan tillskrivas den interaktiva vägledning som 2009 infördes på ombudsmannens webbplats och som på ett effektivt sätt hjälper till att leda de klagande till det organ som bäst kan hjälpa dem. 15. Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska ombudsmannen att fortsätta att främja Europeiska ombudsmannanätverket för att på så sätt skapa en omfattande databas och på ett bättre sätt informera unionsmedborgarna om ansvarsfördelningen mellan Europeiska ombudsmannen, de nationella ombudsmännen och Europaparlamentets utskott för framställningar. 16. Europaparlamentet betonar att även parlamentet måste avsätta resurser för att upprätta en liknande webbplats för utskottet för framställningar för att göra parlamentet synligare och förbättra dess öppenhet samt bidra till att minska antalet otillåtliga framställningar samtidigt som den ger framställarna vägledning och råd och gör framställningsförfarandet effektivare och verkningsfullare. 17. Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att antalet kritiska anmärkningar från ombudsmannen fortsätter att minska (33 under 2010, 35 under 2009, 44 under 2008 och 55 under 2007). Detta visar att EU-institutionerna spelar en allt aktivare roll för att åtgärda klagomål och att ombudsmannen genom sin effektivitet har fått legitimitet gentemot dessa institutioner. 18. Europaparlamentet gratulerar ombudsmannen till att den genomsnittliga tid det tar att göra en undersökning blir allt kortare (cirka nio månader under 2009 och 2010), och begär att man gör vad som krävs för att ytterligare reducera denna tid så att man i högre grad kan uppfylla unionsmedborgarnas förväntningar. PE \ 5

10 19. Europaparlamentet konstaterar att 65 procent av alla undersökningar som ombudsmannen inledde under 2010 gällde Europeiska kommissionen (219 undersökningar), och uttrycker sin oro över att detta innebär en stor ökning jämfört med 56 procent under 2009 (191 undersökningar). Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, särskilt kommissionsledamoten med ansvar för interinstitutionella förbindelser och förvaltning, att vidta åtgärder för att snarast se till att denna situation förbättras betydligt. 20. Ombudsmannen har uttryckt missnöje över att kommissionen i ett relativt stort antal fall (10 av 32 fall) besvarat ombudsmannens kritiska anmärkningar på ett otillfredsställande sätt. Europaparlamentet delar ombudsmannens åsikt att det fortfarande återstår mycket att göra för att övertyga tjänstemännen om att deras institution, genom en defensiv attityd gentemot ombudsmannen, går miste om en möjlighet och riskerar att skada helhetsintrycket av EU. Parlamentet efterlyser en genomgripande förbättring av svarsförfarandena, bland annat i form av kortare svarstider (i synnerhet i fall där tidsaspekten är särskilt viktig), och efterlyser även svar som är resultatinriktade i stället för defensiva. Parlamentet framhåller att unionsmedborgarna i enlighet med stadgan om de grundläggande rättigheterna har rätt till en god förvaltning. 21. Bland de klagomål som undersöktes av ombudsmannen under 2010 grundades ojämförligt flest på påståenden om brist på insyn i EU:s förvaltning. Sådana påståenden låg till grund för 33 procent av alla avslutade undersökningar och kunde bland annat handla om vägran att tillhandahålla information eller ge tillgång till handlingar. Europaparlamentet delar ombudsmannens frustration över det genomgående stora antalet ärenden som handlat om insyn under de senaste åren. 22. Under 2010 överlämnade ombudsmannen en särskild rapport som handlade om kommissionens vägran att lämna ut handlingar och att under fullständig öppenhet samarbeta med ombudsmannen, och den 25 november antog parlamentet det betänkande som utskottet för framställningar lagt fram om denna särskilda rapport. Europaparlamentet påminner om att det i den antagna resolutionen med bestämdhet uppmanade kommissionen att göra ett åtagande gentemot parlamentet om att uppfylla sin skyldighet till lojalt samarbete med Europeiska ombudsmannen. 23. Europaparlamentet efterlyser en informationskampanj som ska försäkra institutionernas tjänstemän om att ombudsmannen är villig att diskutera och lyssna, och ska visa hur ombudsmannens åtgärder kan bidra till att minska avståndet mellan EU-institutionernas förvaltningar och medborgarna. 24. Förordning (EG) nr 1049/ om tillgång till EU-institutionernas handlingar har nu varit i kraft i tio år. Europaparlamentet påminner om att den basala uppfattning som ligger till grund för förordningen är att insyn ska vara regel och att sekretess endast ska tillämpas i undantagsfall. Institutionerna brottas fortfarande med denna uppfattning. I samband med att EU:s institutioner, byråer och organ utarbetar sina handlingar måste de ha denna princip i åtanke och se till att hitta den rätta balansen mellan den öppenhet som krävs och som tillför ett mervärde och det verkliga behovet av sekretess. 25. Arbetet med att omarbeta förordning (EG) nr 1049/2001 pågår fortfarande och tyvärr görs föga framsteg i detta arbete. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen 1 2 Antagna texter: P7_TA(2010)0436. EGT L 145, , s /PE

11 att visa större öppenhet när det gäller att ge medborgarna och parlamentet tillgång till handlingar och information. 26. Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta att kräva att den grundläggande rätten om tillgång till handlingar respekteras och att principen om insyn i beslutsfattandet genomförs på ett korrekt sätt samt att yrka på en medborgarvänlig serviceanda och ett aktivt förhållningssätt från EU-institutionernas, EU-byråernas och EU-organens sida vad gäller att offentliggöra handlingar, eftersom detta utgör en grundprincip för EU-institutionens öppenhet och ansvar. Parlamentet föreslår att man informerar unionsmedborgarna om exempel på god praxis, för att på så sätt dels motverka medborgarnas negativa bild av EU:s förvaltning, dels uppmuntra de olika institutionerna att föra en dialog om de problem som de har och som påverkar kvaliteten på deras förvaltning. 27. Europaparlamentet håller med ombudsmannen om att en kortfattad förklaring om principerna för allmännyttiga tjänster skulle bidra till en serviceanda och främja medborgarnas förtroende för EU:s offentliga förvaltning och EU-institutionerna. Parlamentet ser fram emot ombudsmannens förklaring om principerna för allmännyttiga tjänster, om vilken han för närvarande samråder med sina nationella kolleger och andra berörda parter. 28. Europaparlamentet föreslår att denna förklaring om principerna för allmännyttiga tjänster ska spridas till så många som möjligt och göras lättillgänglig för unionsmedborgarna så att de får veta att EU har för avsikt att försvara de allmännyttiga tjänsterna, som utgör en del av deras vardag. 29. Europaparlamentet anser dock att man genom att anta gemensamma bindande bestämmelser och principer om de administrativa förfarandena inom EU:s egna förvaltning, vilket redan begärts av Europeiska ombudsmannen, och genom att i detta sammanhang också införa tjänsteprincipen, på bästa sätt skulle få till stånd en varaktig förändring inom EU:s förvaltningskultur. Därför förväntar sig parlamentet att kommissionen prioriterar utarbetandet av ett förslag till förordning i detta hänseende, på grundval av artikel 298 i EUF-fördraget. 30. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament och till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande behöriga organ. PE \ 7

12 P7_TA-PROV(2011)0468 Sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 oktober 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om upphävande av rambeslut 2004/68/RIF (KOM(2010)0094 C7-0088/ /0064(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0094), med beaktande av artiklarna 294.2, 82.2 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0088/2010), med beaktande av artikel i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 september , efter att ha hört Regionkommittén, med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 juni 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0294/2011). 1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. 2. Europaparlamentet godkänner parlamentets och rådets gemensamma förklaring som bifogas denna resolution. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. 8 /PE

13 P7-TC1-COD(2010)0064 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid den första behandlingen av den 27 oktober 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/.../EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 82.2 och 83.1, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 2, efter att ha hört Regionkommittén, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet 3, och av följande skäl: (1) Sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn, däribland barnpornografi, utgör allvarliga kränkningar av de grundläggande rättigheterna, framför allt barns rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd i enlighet med vad som föreskrivs i Förenta nationernas konvention av år 1989 om barnets rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 4. (2) I enlighet med artikel 6.1 i fördraget om Europeiska unionen erkänner unionen de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vars artikel 24.2 slår fast att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner. Vidare ger Stockholmsprogrammet Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd 5 uttalad prioritet åt att bekämpa sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. (3) Barnpornografi, som består av bilder där barn utsätts för sexuella övergrepp, och andra särskilt allvarliga former av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn ökar och sprids genom användningen av ny teknik och internet EUT C 48, , s EUT C 48, , s Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 oktober EGT C 364, , s.1. EUT C 115, , s.1. PE \ 9

14 (4) Genom rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi 1 tillnärmas medlemsstaternas lagstiftning när det gäller att straffbelägga de allvarligaste formerna av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn, utvidga den nationella behörigheten och tillförsäkra brottsoffer ett stöd som uppfyller vissa minimikrav. I rådets rambeslut av 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden 2 fastställs en rad rättigheter för brottsoffer i straffrättsliga förfaranden, bland annat rätten till skydd och ersättning. Dessutom kommer samordningen av lagföring av fall av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi att underlättas genom genomförandet av rådets rambeslut 2009/948/RIF av den 30 november 2009 om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden 3. (5) I enlighet med artikel 34 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter åtar sig konventionsstaterna att skydda barn från alla former av sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Förenta nationernas fakultativa protokoll av år 2000 till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi och, i synnerhet, Europarådets konvention av år 2007 om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp är avgörande steg i processen för att öka det internationella samarbetet på detta område. (6) Allvarliga brott som sexuell exploatering av barn och barnpornografi kräver en övergripande strategi som omfattar lagföring av gärningsmän, skydd av barn som är brottsoffer och förebyggandet av fenomenet. Vid genomförandet av åtgärder för att bekämpa sådana brott måste barnets bästa komma i främsta rummet, i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Rambeslut 2004/68/RIF bör ersättas med ett nytt instrument som tillhandahåller en sådan övergripande rättslig ram så att detta syfte kan uppnås. (7) Detta direktiv bör till fullo komplettera Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF 4, eftersom vissa offer för människohandel även är barn som har utsatts för sexuella övergrepp eller sexuell exploatering. (8) När det gäller straffbeläggandet av handlingar förknippade med pornografiska föreställningar avser detta direktiv sådana handlingar som består i en organiserad liveposering ägnad för en publik; definitionen utesluter därmed personlig och direkt kommunikation mellan samtyckande jämbördiga parter samt barn som har uppnått åldern för sexuellt självbestämmande och deras partner. (9) Barnpornografi inbegriper ofta bilder som visar sexuella övergrepp mot barn som begås av vuxna. Det kan även inbegripa bilder av barn som medverkar i en handling med tydlig sexuell innebörd, eller av deras könsorgan, där bilderna framställs och EUT L 13, , s. 44. EGT L 82, , s. 1. EUT L 328, , s. 42. EUT L 101, , s /PE

15 används för i första hand sexuella syften, och utnyttjas med eller utan barnets vetskap. Vidare omfattar begreppet barnpornografi verklighetstrogna bilder av ett barn som medverkar eller som avbildas som medverkande i en handling med tydlig sexuell innebörd, för i första hand sexuella syften. (10) Funktionshinder innebär inte i sig automatiskt att det är omöjligt att samtycka till sexuella handlingar. Att utnyttja förekomsten av ett sådant funktionshinder för att kunna företa sexuella handlingar med ett barn bör dock kriminaliseras. (11) Vid antagandet av lagstiftning om materiell straffrätt bör unionen säkerställa enhetlighet i denna lagstiftning, särskilt när det gäller straffnivåerna. Mot bakgrund av Lissabonfördraget är det lämpligt att påminna om rådets slutsatser av den april 2002 om den metod som ska tillämpas vid tillnärmning av påföljder där fyra påföljdsnivåer anges. Eftersom detta direktiv innehåller ett ovanligt stort antal olika brott krävs det, för att direktivet ska kunna avspegla vilken grad av allvar det är frågan om, en differentiering av straffnivån som går längre än vad som normalt bör föreskrivas i unionens rättsliga instrument. (12) Allvarliga former av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn bör omfattas av effektiva, proportionella och avskräckande påföljder. Detta omfattar framför allt olika former av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn som underlättas genom användningen av informations- och kommunikationsteknik, exempelvis då kontakt sökes med barn i sexuella syften via sociala medier och chattrum på internet. Definitionen av barnpornografi bör också klargöras och i högre grad anpassas till den som förekommer i internationella instrument. (13) Det maximala fängelsestraff som föreskrivs i detta direktiv för de brott som avses i direktivet bör gälla åtminstone för de allvarligaste formerna av dessa brott. (14) För att nå det maximala fängelsestraff som föreskrivs i detta direktiv för brott som rör sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi får medlemsstaterna med beaktande av sin nationella lagstiftning kombinera de straff som föreskrivs i nationell lagstiftning för dessa brott. (15) Genom detta direktiv förpliktas medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning fastställa straffrättsliga påföljder för överträdelser av unionens lagstiftning om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Detta direktiv medför inga skyldigheter beträffande tillämpningen i enskilda fall av sådana påföljder eller av något annat befintligt system för brottsbekämpning. (16) Särskilt i de fall då brott enligt detta direktiv begås för att uppnå ekonomisk vinning uppmanas medlemsstaterna att överväga att införa en möjlighet att ålägga ekonomiska sanktioner utöver ett fängelsestraff. (17) I barnpornografisammanhang ger termen olovligen medlemsstaterna möjlighet att anse handlingar förknippade med pornografiskt material som försvarliga när de utförs i exempelvis medicinska, vetenskapliga eller liknande syften. Den möjliggör även verksamhet inom ramen för inhemska rättsliga befogenheter, exempelvis myndigheternas lagliga innehav av barnpornografi i samband med straffrättsliga PE \ 11

16 förfaranden eller för att förhindra, upptäcka eller utreda brott. Vidare utesluter den inte möjligheten att åberopa ansvarsfrihetsgrunder eller andra liknande principer som under vissa omständigheter befriar en person från ansvar, exempelvis då telefon- eller internetjourer vidtar åtgärder för att anmäla sådana fall. (18) Att medvetet skaffa sig tillgång till barnpornografi med hjälp av informations- och kommunikationsteknik bör straffbeläggas. För att kunna hållas ansvarig bör personen ifråga både ha avsikt att besöka en webbplats där barnpornografi finns tillgänglig och känna till att sådana bilder finns där. Påföljderna bör inte tillämpas på personer som oavsiktligt hamnar på webbplatser som innehåller barnpornografi. Att brottet är uppsåtligt kan främst konstateras genom att det har upprepats eller att brotten begicks via en avgiftsbelagd tjänst. (19) Kontaktsökning med barn för sexuella ändamål via internet utgör en särskild hotbild eftersom internet erbjuder användarna anonymitet på ett sätt som saknar motstycke eftersom de kan dölja sin verkliga identitet och andra personuppgifter som ålder. Samtidigt erkänner medlemsstaterna att det är viktigt att bekämpa kontaktsökning med barn även i andra sammanhang än internet, särskilt när kontakten inte sker via informations- och kommunikationsteknik. Medlemsstaterna uppmuntras att straffbelägga kontaktsökning som syftar till att förmå ett barn att träffa gärningsmannen för sexuella ändamål och som begås i barnets närvaro eller närhet, exempelvis genom att införa ett särskilt förberedelsebrott eller försök till brott enligt detta direktiv eller som en särskild form av sexuellt övergrepp. Oavsett vilken rättslig lösning medlemsstaterna väljer för att straffbelägga "offline gromning" bör de se till att på ett eller annat sätt lagföra gärningsmännen till sådana brott. (20) Detta direktiv reglerar inte medlemsstaternas politik när det gäller frivilliga sexuella handlingar mellan barn som kan ses som ett normalt utforskande av sexualiteten inom ramen för människans utveckling, med beaktande av olika kulturella traditioner och rättstraditioner och nya sätt att etablera och upprätthålla kontakter mellan barn och ungdomar, även genom informations- och kommunikationsteknik. Sådana frågor faller utanför detta direktivs tillämpningsområde. De medlemsstater som väljer att utnyttja de möjligheter som avses i detta direktiv gör detta som ett led i utövandet av sina befogenheter. (21) Medlemsstaterna bör ange försvårande omständigheter i sin nationella lagstiftning i enlighet med de tillämpliga regler om försvårande omständigheter som fastställts genom deras rättsystem. De bör se till att domare har möjlighet att beakta dessa försvårande omständigheter när de utmäter straffet för gärningsmännen, även om det inte finns någon skyldighet för domarna att tillämpa dessa försvårande omständigheter. Medlemsstaterna bör inte ange dessa försvårande omständigheter i sin lagstiftning när de är irrelevanta med tanke på det specifika brottets art. Relevansen av de olika försvårande omständigheter som anges i detta direktiv bör utvärderas på nationell nivå för vart och ett av de brott som avses i detta direktiv. (22) Fysisk eller psykisk oförmåga bör inom ramen för detta direktiv även anses omfatta tillstånd av fysisk eller mental oförmåga till följd av narkotika- eller alkoholpåverkan. (23) Man bör i kampen mot sexuell exploatering av barn fullt ut använda sig av befintliga instrument om beslag och förverkande av utbyte av brott, som Förenta nationernas 12 /PE

17 konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll, Europarådets konvention från 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott, rådets rambeslut 2001/500/RIF av den 26 juni 2001 om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott 1 samt rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott 2. Användning av beslagtagna och förverkade hjälpmedel och utbyte av sådana brott som avses i detta direktiv för att understödja hjälp och skydd till brottsoffer bör uppmuntras. (24) Sekundär viktimisering av de offer för brott som avses i detta direktiv bör undvikas. I de medlemsstater där prostitution eller medverkan i pornografi är straffbart enligt nationell straffrättslig lagstiftning bör det vara möjligt att inte väcka åtal eller utdöma straff enligt den lagstiftningen om barnet i fråga har begått dessa gärningar som ett resultat av att ha fallit offer för sexuell exploatering, eller om barnet tvingats medverka i barnpornografi. (25) Som ett instrument för tillnärmning av straffrätt föreskriver detta direktiv straffnivåer som bör tillämpas utan att det påverkar medlemsstaternas specifika kriminalpolitik vad gäller barn som begår brott. (26) Brottsutredning och åtal bör underlättas för att ta hänsyn till svårigheterna för barn som är offer att anmäla sexuella övergrepp och för att komma åt gärningsmännens anonymitet i cyberrymden. För att säkerställa att de brott som avses i detta direktiv kan utredas och lagföras framgångsrikt bör utredning och lagföring i princip inte vara beroende av en anmälan eller angivelse av brottsoffret, eller dess företrädare, för att kunna inledas. Hur lång den tillräckliga långa tidsperioden för lagföring ska vara, bör fastställas i enlighet med nationell lagstiftning. (27) Effektiva utredningsverktyg bör göras tillgängliga för dem som ansvarar för att utreda och lagföra de brott som avses i detta direktiv. Dessa verktyg kan omfatta avlyssning av kommunikation, dold övervakning inklusive elektronisk övervakning, övervakning av bankkonton eller andra ekonomiska utredningar, med beaktande av bl.a. proportionalitetsprincipen och de utredda brottens natur och allvar. Vid behov och i enlighet med nationell lagstiftning, bör sådana verktyg även inkludera möjligheten för brottsbekämpande myndigheter att använda dold identitet på internet. (28) Medlemsstaterna bör uppmana alla personer som har kännedom om eller hyser misstanke om sexuella övergrepp mot eller sexuell exploatering av ett barn att rapportera till de behöriga myndigheterna. Det är varje medlemsstats ansvar att bestämma till vilka behöriga myndigheter sådana misstankar kan rapporteras. Sådana behöriga myndigheter bör inte inskränka sig till barnavårdsmyndigheter eller relevanta sociala myndigheter. Kravet om misstanke i god tro bör syfta till att förhindra att bestämmelsen åberopas för att rättfärdiga att anmälan av helt och hållet inbillade eller osanna uppgifter görs med ont uppsåt. 1 2 EGT L 182, , s. 1. EUT L 68, , s. 49. PE \ 13

18 (29) Reglerna om behörighet bör ändras i syfte att säkerställa att personer från unionen som begår sexuella övergrepp mot barn eller exploaterar barn sexuellt kan åtalas, även om de begår brotten utanför unionen, särskilt genom så kallad sexturism. Med barnsexturism bör förstås sexuell exploatering av barn av en eller flera personer som reser från sin vanliga miljö till ett resmål där de har sexuella kontakter med barn. Vad gäller den barnsexturism som sker utanför unionen uppmuntras medlemsstaterna att med tillgängliga nationella och internationella instrument inbegripet bilaterala eller multilaterala avtal om utlämning, ömsesidigt bistånd eller överförande av lagföring att samarbeta med tredjeländer och internationella organisationer i syfte att bekämpa sexturism. Medlemsstaterna bör främja en öppen dialog och kommunikation med länder utanför unionen för att göra det möjligt att med stöd av relevant lagstiftning åtala gärningsmän som reser utanför unionens gränser som barnsexturister. (30) Åtgärder för att skydda barn som är brottsoffer bör vidtas med barnets bästa i främsta rummet och med beaktande av en bedömning av deras behov. Det bör vara lätt för barn som är brottsoffer att få tillgång till rättslig prövning och till åtgärder för att hantera intressekonflikter när sexuella övergrepp mot eller sexuell exploatering av barn förekommer inom familjen. När en särskild företrädare bör utses för ett barn under en förundersökning eller rättegång, kan också en juridisk person, en institution eller en myndighet ikläda sig denna roll. Dessutom bör barn som utsatts för brott skyddas från sanktioner, t.ex. enligt den nationella lagstiftningen om prostitution, om de berättar om sin situation för behöriga myndigheter. Dessutom bör drabbade barns deltagande i straffrättsliga förfaranden i möjligaste mån inte orsaka dem ytterligare trauma till följd av förhör eller visuell kontakt med gärningsmän. Goda kunskaper om barn och barns reaktionsmönster vid traumatiska upplevelser kommer att bidra till att säkra kvaliteten vid bevisupptagning och minska barnets stress under genomförandet av nödvändiga åtgärder. (31) Medlemsstaterna bör överväga att erbjuda barn som är brottsoffer hjälp på kort och lång sikt. Alla skador som barn vållas genom sexuella övergrepp och sexuell exploatering är betydelsefulla och bör behandlas. Skador till följd av sexuella övergrepp och sexuell exploatering är av sådan art att barnet bör få hjälp till dess att det har tillfrisknat i såväl fysisk som psykisk bemärkelse, vilket innebär att hjälp kan behövas även in i vuxen ålder. Man bör överväga att erbjuda hjälp och råd åt föräldrar eller vårdnadshavare till barn som är brottsoffer, såvida dessa inte är misstänkta för brottet i fråga, så att de kan bistå sitt barn under hela förfarandet. (32) I rådets rambeslut 2001/220/RIF fastställs en rad rättigheter för brottsoffer i samband med straffrättsliga förfaranden, bland annat rätten till skydd och ersättning. Barn som fallit offer för sexuella övergrepp, sexuell exploatering och barnpornografi bör dessutom få tillgång till juridisk rådgivning och, i enlighet med brottsoffrens roll i det berörda rättssystemet, till juridiskt ombud, även när det gäller att söka ersättning för skada. Sådan juridisk rådgivning och sådant juridiskt ombud kan också tillhandahållas av de behöriga myndigheterna för att söka ersättning från staten. Syftet med juridisk rådgivning är att offren ska kunna få information och rådgivning om de olika möjligheter som finns tillgängliga för dem. Den juridiska rådgivningen bör ges av en person med lämplig juridisk utbildning utan att denne nödvändigtvis behöver vara jurist. Tillgången till juridisk rådgivning och, i enlighet med brottsoffrens roll i det berörda rättssystemet, till juridiskt ombud bör vara kostnadsfri åtminstone när offret 14 /PE

19 inte har tillräckliga ekonomiska resurser, på ett sätt som är förenligt med medlemsstaternas interna förfaranden. (33) Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att förebygga eller förhindra handlingar som är relaterade till främjande av sexuella övergrepp mot barn och barnsexturism. Olika förebyggande åtgärder skulle kunna övervägas, exempelvis utarbetande och förstärkning av en uppförandekod och självreglerande mekanismer inom turistindustrin, införande av etiska regler eller kvalitetsmärkning för turistorganisationer som bekämpar barnsexturism eller införande av en uttalad policy för att motverka barnsexturism. (34) Medlemsstater bör fastställa och/eller stärka sina strategier för att förebygga sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn, inbegripet åtgärder för att motverka och minska den efterfrågan som ligger till grund för alla former av sexuell exploatering av barn, liksom åtgärder för att minska risken för att barn blir offer, med hjälp av information, kampanjer för att öka medvetenheten samt forsknings- och utbildningsprogram. Vid sådana initiativ bör medlemsstaterna inta ett synsätt som värnar om barnets rättigheter. Det är viktigt att säkerställa att informationskampanjer riktade till barn är lämpade för denna målgrupp och att de är tillräckligt lättbegripliga. Man bör överväga att införa hjälplinjer/telefonjourer. (35) När det gäller systemet för att rapportera sexuella övergrepp mot eller sexuell exploatering av barn och för att hjälpa barn i nöd bör användningen av de jourtelefonnummer för försvunna barn, för brottsoffer och för barn som införts i hela unionen genom kommissionens beslut 2007/116/EG av den 15 februari 2007 om att reservera den nationella nummerserien som börjar med 116 för harmoniserade nummer för harmoniserade tjänster av samhälleligt värde 1, uppmuntras och erfarenheter av hur dessa fungerar bör beaktas. (36) Personer som i sin yrkesgärning kan väntas komma i kontakt med barn som fallit offer för sexuella övergrepp och sexuell exploatering bör få lämplig utbildning för att kunna identifiera och bemöta sådana brottsoffer. Sådan utbildning bör främjas för personer inom följande personalkategorier när de kan väntas komma i kontakt med barn som är brottsoffer: poliser, åklagare, advokater, domare och domstolspersonal, personal inom barnhälsan samt inom hälso- och sjukvård, men även omfatta personer i andra personalkategorier som i sitt arbete kan väntas komma i kontakt barn som fallit offer för sexuella övergrepp och sexuell exploatering. (37) För att kunna förebygga sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn bör interventionsprogram eller interventionsåtgärder riktade till sexualförbrytare erbjudas. Dessa interventionsprogram eller interventionsåtgärder bör följa en bred, flexibel strategi med inriktning på de medicinska och psykosociala aspekterna och vara av icke-obligatorisk karaktär. Dessa interventionsprogram eller interventionsåtgärder påverkar inte interventionsprogram eller interventionsåtgärder som förordnas av behöriga rättsliga myndigheter. 1 EUT L 49, , s. 30. PE \ 15

20 (38) Interventionsprogram eller interventionsåtgärder bör inte tillhandahållas som en automatisk rättighet. Det är medlemsstatens sak att avgöra vilka interventionsprogram eller interventionsåtgärder som är lämpliga. (39) I syfte att förhindra och minimera risken för återfall bör gärningsmännen bli föremål för en bedömning av vilken fara de utgör, och risken för återfall i sexualbrott mot barn. Formerna för en sådan bedömning exempelvis vilken typ av myndighet som är behörig att beordra och genomföra bedömningen, eller vid vilken tidpunkt under eller efter det straffrättsliga förfarandet den bedömningen bör genomföras samt formerna för faktiska interventionsprogram eller interventionsåtgärder som erbjuds efter denna bedömning bör vara förenliga med medlemsstaternas interna förfaranden. I samma syfte att förebygga och minimera återfall, bör gärningsmännen också ha möjlighet att delta i fungerande interventionsprogram eller interventionsåtgärder på frivillig basis. Dessa interventionsprogram eller interventionsåtgärder bör inte inkräkta på nationella program för att behandla personer med psykiska störningar. (40) När det bedöms lämpligt med beaktande av dels vilken fara gärningsmännen utgör dels risken för återfall i brott, bör dömda gärningsmän tillfälligt eller permanent kunna förhindras att utöva åtminstone professionell verksamhet som inbegriper direkta och regelbundna kontakter med barn. Vid rekrytering för en befattning som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn ska en arbetsgivare ha rätt att bli informerad om i kriminalregistret intagna fällande domar för sexualbrott mot barn eller om befintliga diskvalifikationer mot att utöva viss verksamhet. Med arbetsgivare avses i detta direktiv även personer som bedriver organisationer som är aktiva inom frivilligverksamhet som omfattar tillsyn över barn och/eller omsorg om barn och som innebär direkt och regelbunden kontakt med barn. På vilket sätt som information överlämnas, till exempel via den berörda personen, liksom det exakta innehållet i informationen och vad som avses med organiserad frivilligverksamhet och med direkt och regelbunden kontakt med barn bör fastställas i enlighet med nationell lagstiftning. (41) Med vederbörligt beaktande av medlemsstaternas olika rättsliga traditioner utgår detta direktiv från att tillgång till kriminalregisteruppgifter endast beviljas av antingen de behöriga myndigheterna eller den berörda personen. Detta direktiv innebär inte någon skyldighet att ändra de nationella system som reglerar kriminalregistren eller tillgången till dem. (42) Syftet med detta direktiv är inte att harmonisera reglerna vad avser berörda personers samtycke vid utbyte av information ur kriminalregister, dvs. huruvida sådant samtycke ska krävas eller inte. Oavsett om samtycke krävs eller inte krävs enligt den nationella lagstiftningen innebär detta direktiv ingen ny skyldighet att ändra den nationella lagstiftningen och de nationella förfarandena i detta hänseende. (43) Medlemsstaterna kan överväga att vidta ytterligare administrativa åtgärder gentemot gärningsmännen, till exempel genom att i sexualförbrytarregister registrera de personer som har dömts för något av de brott som avses i direktivet. Tillgången till dessa register bör begränsas i enlighet med nationella författningsprinciper och tillämpliga dataskyddsnormer, exempelvis genom att begränsa tillgången till rättsväsendet och/eller de brottsbekämpande myndigheterna. 16 /PE