Är vi smarta nog för de nya jobben?

Transkript

1 Är vi smarta nog för de nya jobben? David Ljung

2 2

3 3 Är vi smarta nog för de nya jobben? Vad behöver Sverige och Europa göra för att hänga med i kunskapsutvecklingen? David Ljung Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg

4 4 Författarna svarar själva för framlagda uppfattningar och slutsatser i Tankeverksamhetens skrifter. Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson redaktion@tankeverksamheten.se ISBN Göteborg 2012

5 5 Är vi smarta nog för de nya jobben? Vad behöver Sverige och Europa göra för att hänga med i kunskapsutvecklingen? Inledning Att skaffa sig ett jobb var länge enkelt. På de flesta håll i Europa var detta något som man åtminstone fram till 70-talet inte behövde oroa sig för. I Sverige var det problemfritt ända till 90-talskrisen. Många gick dagen efter att de avslutat en relativt kort skolgång till någon av arbetsgivarna på hemorten, började arbeta omgående och gjorde sedan i stort sett samma jobb fram till pensionen. Arbetsuppgifterna lärde man sig snabbt. Kompetensutveckling var ovanligt. För den lilla skaran högskoleutbildade var jobben säkra. Med den bakgrunden kunde man räkna med att vara efterfrågad. Så såg arbetsmarknaden ut på den tiden. Nu har det mesta förändrats. De enkla jobben och ingångarna har försvunnit i rask takt. Utbildningskraven har blivit allt tuffare. Att hitta ett jobb direkt efter grundskolan är i princip hopplöst och en gymnasieexamen räcker inte längre särskilt långt. Inte ens i den allt större skaran högskoleutbildade kan man känna sig säker på att smidigt få fotfäste i arbetslivet. På arbetsplatserna har bäst före-datum på de praktiska kunskaperna blivit allt kortare. Regelbundna kompetensuppdateringar betraktas numera som en självklarhet. Det mesta talar för att denna kunskapsutveckling kommer att rulla på i hastigt tempo. Kanske kommer den till och med att accelerera. Hårdnande global konkurrens, snabbare vetenskapliga landvinningar samt ökat effektiviseringstryck inom offentlig sektor kommer att innebära att utbildningskraven fortsätter att öka. Arbetskraften kommer att behöva leverera på allt högre kunskapsnivåer. Frågan är om den klarar det. Aktuella utbildnings- och behovsprognoser indikerar att arbetskraften om ingenting görs nog inte fullt ut kommer att kunna möta kunskapstrenden. Risken är stor för arbetskraftsbrist särskilt i

6 6 specialiserade och högkvalificerade yrkeskategorier. Redan idag finns betydande rekryteringsproblem på arbetsmarknaden. Trots hög arbetslöshet har arbetsgivarna svårt att hitta den kompetens de söker. Att strategiskt reda ut hur denna problematik ska hanteras är därför viktigt. Hur ska utbildning och kunskapsnivåer kunna matchas mot nutida och framtida efterfrågan? Hur ser vi till att befolkningen får de kunskaper som behövs för att kunna ta de nya jobben? Vad behöver Sverige och Europa göra för att hänga med i kunskapsutvecklingen? Syftet med denna rapport är att utifrån en beskrivning av aktuella trender identifiera och analysera de övergripande strategiska övervägandena på kunskapsområdet. Vilka är de viktigaste beståndsdelarna i en fungerande kunskapsstrategi? Ambitionen är inte att ge några definitiva svar, utan att försöka ställa relevanta frågor och peka på möjliga lösningar. 1. Kunskapsutmaningar När man försöker identifiera de centrala kunskapsutmaningar som vi nu står inför visar det sig att de skiljer sig en del mellan privat och offentlig sektor. Privat sektor Inom privat sektor finns det inte längre särskilt många företag som inte på något vis behöver förhålla sig konkurrenssituationen på den globala marknaden. I takt med att globaliseringen rusat på har internationell konkurrens blivit en realitet i de flesta branscher. Banbrytande framsteg vad gäller transporter och informationsteknologi har gjort det enklare och billigare för företag att nå kunder över långa avstånd. Det är numera fullt möjligt att snabbt och effektivt interagera med och leverera till kunder på andra sidan jordklotet. Det finns alltjämt några sektorer där konkurrenssituationen i allt väsentligt är lokal eller nationell, men de sektorerna blir successivt allt färre. En viktig utveckling under senare tid är exempelvis att svenska och europeiska företag i sektorer där geografin tidigare skyddade de inhemska marknaderna såsom juridik, bokföring och marknadsföring nu i allt större utsträckning utmanas av konkurrenter från andra delar av världen. Outsourcing av hela företagsfunktioner till i första hand Asien blir allt vanligare. I denna globala kontext är kunskap den dominerande konkurrensfaktorn. Det är den faktor som till stor del avgör var ordrar, jobb och välstånd ska hamna.

7 7 Delvis handlar det om hur stora resurser som investeras i forskning och utveckling, men vad som framför allt är viktigt är kunskapsnivån hos befolkningen. Med en kunnig och välutbildad arbetskraft är utrymmet större än någonsin för att skapa vinster och välstånd. Med en illa utbildad arbetskraft är detta betydligt svårare. Trenden är dessutom att kunskapsfaktorns betydelse ökar. Kunskapsinnehållet i de flesta produkter blir snabbt allt större. Produktionen blir alltmer avancerad. Bilindustrin är ett bra exempel. För 25 år sedan var en bil en ganska enkel konstruktion bestående i huvudsak av hårdvara i form av metall, textilier och gummi. Numera är en bil snarast ett slags rullande dator, med ungefär samma hårdvara som förr men med betydligt mer av sofistikerad mjukvara. Utan en stark IT-avdelning går det över huvud taget inte att överleva i branschen. Globalisering och ökad kunskapsintensitet innebär att toppositionerna i välståndshierarkin i världen alltmer utpräglat går till de länder och regioner som är bäst på kunskap. Det är där som de mest avancerade och lönsamma ekonomiska aktiviteterna hamnar. Bottenpositionerna i hierarkin går till de länder och regioner som i brist på kunnig arbetskraft tvingas förlita sig på enkel produktion med låga förädlingsvärden, dåliga löner och undermåliga arbetsvillkor. Med den typen av produktion skapas inte mycket välstånd. Vissa företagsledare kan göra sig en hacka, men samhället som helhet blir inte särskilt välmående. Intressant i detta sammanhang är att man i Kina arbetar målmedvetet för att försöka lämna bottensegmentet. Efter att länge ha varit världens fabrik för enklare tillverkning vill man klättra i hierarkin. Inriktningen är att steg för steg öka kunskapsinnehållet i produktionen. Som en viktig del i detta påbörjade man på 90-talet ett ambitiöst program för att bygga ut den högre utbildningen. 1 De senaste tio åren har antalet högskoleinstitutioner fördubblats och antalet personer med examen på högskolenivå blivit fem gånger större. Målet till 2020 är att 20 procent av medborgarna ska ha fullgjort högre utbildning. 2 Detta vore ingen särskilt hög siffra relativt sett, men den skulle icke desto mindre ge Kina en enorm kunskapspool och därmed goda förutsättningar att globalt konkurrera på de högre kunskapsnivåerna. Intressant är även att Indien på bara ett par decennier har gått från ingenstans till att bli en stormakt inom IT-sektorn. Detta i en satsning som varit mycket medveten. Ett stort antal högkvalificerade IT-ingenjörer har gjort landet världsledande på både hård- och mjukvaruområdet. Till det ska läggas att indierna, liksom kineserna, har offensiva planer för framtiden. I ett ambitiöst program lett av industrin men kontrollerat och delfinansierat av 1 Li, Yao et al OECD 2012.

8 8 staten ska 150 miljoner arbetstagare fram till 2022 stärka sina bitvis bristfälliga kunskaper från det offentliga utbildningssystemet i ett antal specialdesignade utbildningsprogram. 3 På lite sikt kommer den redan stora indiska kunskapspoolen alltså att bli ännu större, med bättre konkurrenskraft på fler områden som följd. Ytterligare en intressant iakttagelse är att man i USA har för avsikt att möta framför allt de kinesiska och indiska strategierna på området med en storsatsning på högskole- och universitetsutbildningarna. Det mål som fastställdes 2009 är att USA 2020 ska ha den högsta andelen åringar i världen med examen från högre utbildning. För att kunna inta och hålla en sådan position räknar de amerikanska myndigheterna med att man måste komma upp på siffror kring 60 procent. 4 Sammantaget är världen på väg att snabbt bli mer välutbildad. OECD förväntar sig att de kinesiska, indiska och amerikanska programmen tillsammans med allt som görs på andra håll kommer att leda till att antalet personer med examen på högskolenivå i årskategorin i OECD- och G20-länderna ökar från 129 miljoner 2010 till 204 miljoner Denna kunskapsutveckling kommer oundvikligen att påverka de svenska och europeiska företagen. Att hålla ställningarna i kunskapstoppen och därmed i förlängningen även i välståndshierarkin kommer successivt att bli allt tuffare. Det kommer framöver att finnas miljontals människor runtom i världen som är både kapabla och redo att ta över de högkvalificerade jobb som idag finns i Europa. Offentlig sektor Kunskapsutmaningarna inom offentlig sektor ser något annorlunda ut, men är genomgående minst lika tuffa som för de privata företagen. En generell utmaning handlar om att den demografiska utvecklingen kommer att sätta allt större press på ökad effektivitet i välfärden. Detta kommer delvis att kunna lösas med hjälp av vetenskapliga och teknologiska framsteg, men eftersom de flesta områden inom exempelvis vård och omsorg är personalintensiva kommer det inte att bli möjligt att nå högre effektivitetsnivåer utan att kunskaperna hos de anställda förstärks. Det är i det fallet inte orimligt att tänka sig en trend där man som hemtjänstanställd, undersköterska eller sjuksköterska kommer att behöva ta ansvar för en större del av den medicinska behandlingen än man i nuläget gör. 3 The Economist National Skill Development Corporation, 4 OECD Ibid.

9 9 En titt på de övergripande demografiprognoserna ger en tydlig bild av att få kommer att behöva möta behoven hos allt fler. Ökad livslängd i kombination med låg fertilitet innebär att befolkningen i arbetsför ålder (15-64 år) inom EU successivt kommer att krympa. Prognoserna talar om att minskningen fram till 2060 blir omkring 15 procent. Som en konsekvens av detta mer än fördubblas äldreförsörjningskvoten. Antalet förvärvsarbetande blir klart färre i förhållande till den äldre delen av befolkningen. I nuläget går det fyra personer i arbetsför ålder på varje person över 65. År 2060 kommer det endast att gå två personer i arbetsför ålder på varje 65-plusare. 6 En annan generell utmaning är att kunna ersätta alla de som går i pension. I de flesta EU-länder är detta ett stort och högaktuellt problem. De demografiska förändringarna kommer nämligen att gå som snabbast under de närmaste två decennierna. I Sverige kommer åldersavgångarna från arbetsmarknaden snart att för första gången i modern tid bli fler än antalet nytillträdande ungdomar. 1,6 miljoner personer väntas lämna arbetslivet av åldersskäl fram till I offentlig sektor innebär det att 44 procent av de nu anställda pensioneras. Läget ser skapligt ut i storstadregionerna, men i många mindre kommuner väntar stora problem. 13 kommuner beräknas få fler åldersavgångar enbart inom den offentliga sektorn än hela det lokala nytillskottet av ungdomar på arbetsmarknaden. 7 Även inom privat sektor kommer man att behöva hantera åtminstone vissa delar av den demografirelaterade problematiken. Det är viktigt att foga till detta resonemang. Samtidigt finns dock skillnader. De enskilda företagen behöver inte relatera till det övergripande ansvar som de offentliga verksamheterna har för att möta hela samhällets behov. Inte heller finns det många företag som är så stora att de behöver hantera pensionsavgångar med det strukturella helhetstänkande som är nödvändigt i den offentliga sfären. Inom offentlig sektor är det vård- och omsorgsområdena som av allt att döma kommer att bli mest exponerade vad gäller konkreta kunskapsutmaningar. Tre specifika punkter är där intressanta att uppmärksamma. För det första innebär de medicinska framstegen att behandlingsmetoderna snabbt blir alltmer avancerade. Gamla metoder blir inaktuella. Nya typer av medicin och teknisk apparatur tillkommer hela tiden. Att det går raskt framåt är utmärkt både för patienterna och i effektiviseringsarbetet, men samtidigt ställer den höga takten stora krav på att det finns välfungerande system för vidareutbildning och kompetensutveckling. Personalen måste ges goda förutsättningar att kontinuerligt lära sig nytt. 6 European Commission 2009, 20, 40ff. European Commission 2010, 2f. 7 Arbetsförmedlingen 2010.

10 10 För det andra finns det en viktig dynamik i det faktum att patienterna hela tiden blir mer kunniga och välinformerade. Framför allt har tillgången till sökmotorer på Internet inneburit en radikal förändring. I sina vårdkontakter har alltfler patienter allt bättre koll på möjliga diagnoser och på vilka alternativ vårdpersonalen står inför när det gäller behandlingar. Detta ställer allt högre krav på personalens kompetens. För år sedan sågs läkarna med ytterst stor respekt av patienterna och behövde sällan motivera sina ordinationer. Numera behöver såväl läkare som övrig personal allt oftare gå in i initierade diskussioner om vad som bör och inte bör göras. För det tredje präglas vård- och omsorgsområdena av en särskilt tydlig bristproblematik. I den aktuella demografiska bilden finns det stora risker för både generell och specifik personalbrist. När det gäller EU som helhet förväntas det fram till 2020 med rådande trender uppstå en brist på så mycket som 2 miljoner arbetstagare inom vård och omsorg. Beträffande särskilda yrkeskategorier väntas svårigheter i flera grupper. Läkarkåren är ett bra exempel. Tillgången till läkare riskerar att bli ett ordentligt problem på många håll i Europa var omkring 30 procent av alla läkare i EU över 55 år beräknas fler än (motsvarande 3,2 procent) av de europeiska läkarna gå i pension varje år. Enligt prognoserna kommer utvecklingen om ingenting görs att resultera i ett underskott i förhållande till efterfrågan på hela läkare till Sverige har en illavarslande bristproblematik inom vård och omsorg i allmänhet, men hör inte till något av de värsta problemländerna när det gäller just läkare. Trots det kalkyleras det bland de tre storstadsregionerna med läkarbrist till 2020 i såväl Stockholm som Skåne. 9 Övergripande bild Om man lägger samman privat och offentlig sektor är det uppenbart att det i Sverige och Europa kommer att behövas både mer och bättre kunskap. Inom EU som helhet är kunskapstrenden stark. År 2000 var 29 procent av de sysselsatta lågkvalificerade och 22 procent högkvalificerade. År 2010 var förhållandet det omvända. År 2020 beräknas 35 procent av jobben vara högkvalificerade och bara 15 procent lågkvalificerade. 10 Samma trend syns även specifikt i Sverige. Enligt SCB är tendensen för perioden att efterfrågan på högkvalificerade arbetstagare kommer att öka samtidigt som efterfrågan på lågutbildad arbetskraft kommer att minska. Medan efterfrågan på gymnasieutbildade till 2030 förväntas stiga med måttliga 6 procent säger aktuell prognos att efterfrågan på arbetskraft med efter- 8 European Commission 2012, 3ff. 9 SCB 2012, 43ff. Västra Götalandsregionen European Commission 2011a, 7.

11 11 gymnasial utbildning kommer att höjas med 27 procent och att efterfrågan på personer med endast folk- och grundskoleutbildning kommer att rasa med hela 43 procent. 11 Det handlar alltså om en utveckling där kunskapsribban hela tiden höjs. Matchningsproblem Huruvida arbetskraften kommer att klara av att matcha denna kunskapstrend är oklart. Mycket hänger på hur saker och ting utvecklas i praktiken samt på vilka åtgärder från politiskt håll, från företagsvärlden och från andra delar av samhället som vidtas för att stärka kunskapsbyggandet. Helt klart är dock att det under de senaste åren kommit en rad varningssignaler om att kurvorna inte pekar åt rätt håll. Den typ av bristproblematiken som finns på vård- och omsorgsområdet är relativt utbredd även inom andra sektorer särskilt vad gäller högkvalificerade yrken och specialkompetenser. Den viktigaste varningssignalen är de växande matchningsproblemen på arbetsmarknaden. Trots skyhöga arbetslöshetssiffror på de flesta håll i Europa har arbetsgivarna allt svårare att hitta den kompetens de söker. Inom EU har vakanserna på arbetsmarknaden ökat tydligt sedan början av 2010 samtidigt som antalet arbetssökande varit fler än någonsin. 12 I Sverige pekar flera faktorer på att matchningseffektiviteten har försämrats. Framför allt har vakansgraden sedan 2009 stigit markant i ett arbetsmarknadsläge där arbetslöshetstalen fortsatt att vara höga. 13 Även data för rekryteringstiden i privat sektor och den chans som arbetslösa har att få jobb indikerar att det finns matchningsbekymmer. 14 Till detta ska för svensk del läggas att många företag har problem i rekryteringsarbetet. I den rekryteringsenkät som Svenskt Näringsliv gjorde i början av 2012 uppgav drygt hälften av företagen att de har ganska eller mycket svårt att rekrytera. Så mycket som vart femte rekryteringsförsök misslyckas. Konsekvensen blir då inte sällan att företagen tvingas tacka nej till ordrar eller skjuta upp expansioner. Rekryteringsmissarna beror främst på att det inte gått att hitta den yrkeserfarenhet som sökts, men det handlar också i stor utsträckning om brist på arbetssökande med rätt utbildning SCB 2012, European Commission 2011a, 6f. 13 Svenskt Näringsliv 2012a, Konjunkturinstitutet 2012, 85f. 15 Svenskt Näringsliv 2012a.

12 12 Det är möjligt att dessa matchningsproblem är av övergående natur. Det finns dock mycket i den bredare dynamiken som talar för att de snarare är förebud om att större svårigheter är på ingående. Det är inte orimligt att göra tolkningen att varningssignalerna handlar om att Sverige och Europa är på väg att sacka efter i kunskapsutvecklingen. Det finns därför all anledning att ta dem på allvar. 2. Kunskapsstrategier Vilka insatser krävs då för att kunna möta kunskapsutmaningarna? Vilka överväganden behöver göras på utbildningsområdet? Hur bör en effektiv och hållbar kunskapsstrategi se ut? Det går att närma sig dessa frågeställningar på flera olika sätt. För att kunna se de centrala linjerna är det dock lämpligt att använda en analysmodell som är så enkel och tydlig som möjligt. I figur 1 illustreras en sådan modell. Tanken är att en kunskapsstrategi måste utformas utifrån grundläggande ställningstaganden rörande ambition, riktning och precision. Ambition. Hur stora resurser ska investeras? Hur viktiga är utbildningssatsningarna i förhållande till utgifter och strategier på andra områden? Vem ska stå för pengarna? Riktning. Var ska fokus i strategin ligga? Det finns många punkter i livet och samhället där människor bygger kunskap. Hela vägen från förskola till kompetensutveckling på äldre dagar finns kunskapsfaser där det går att göra insatser. Vad bör prioriteras? Var gör satsningarna mest nytta? Precision. Vad ska göras för att säkerställa att de kunskaper som skapas är gångbara på arbetsmarknaden? Om kunskaperna inte motsvarar arbetsgivarnas behov blir nyttan begränsad. I så fall kommer rekryteringsproblemen att finnas kvar till nackdel för såväl arbetsgivare som arbetstagare.

13 13 Figur 1. Komponenterna i en övergripande kunskapsstrategi Ambition Riktning Precision I verkliga livet är det naturligtvis ovanligt att strategiresonemangen stolpas upp på detta abstrakta vis. Beslutsprocesserna i de olika sfärerna i samhället är ofta mer fragmenterade än så. Att tvinga sig själv att se det större strategiska sammanhanget är dock en nyttig övning som ofta avslöjar styrkor och svagheter som är svåra att upptäcka i vardagsmyllret. 3. Ambition Pengar är inte allt och inte alltid avgörande, men det är ändå givet att de resurser som satsas på ett visst område sätter vissa generella gränser för vad som kan och inte kan åstadkommas. Större resurser ger bättre möjligheter. En central punkt i varje kunskapsstrategi måste därför vara att resursmässigt hitta rätt både i absoluta tal och i relation till de resurser som läggs på andra områden. Totalsiffror Ser man till statistiken över hur stora offentliga medel som totalt sett läggs på utbildningssystemet hamnar EU på en relativt hög nivå jämfört med huvudkonkurrenterna på världsmarknaden uppgick de offentliga utbildningsbudgetarna inom EU som helhet till 5,1 procent av BNP. I USA var motsvarande siffra 5,4 procent. Brasilien låg på 5,5 procent, Sydkorea på 4,8 procent, Australien på 4,2 procent, Ryssland på 4,1 procent, Japan på 3,4 procent

14 14 och Kina på 3,3 procent. 16 Denna statistik är ofullständig i den meningen att den inte fångar in den privatfinansierade utbildningen eller de kunskapspunkter i samhället som finns utanför den reguljära utbildningsapparaten. Den ger dock en ungefärlig bild av vilka insatser som görs på olika håll i världen. En fråga som möjligen bör ställas i ett EU-perspektiv är om det är rimligt att länder som USA och Brasilien satsar mer. Är ambitionerna inom EU tillräckligt höga för att på lång sikt kunna klara kunskapskonkurrensen? Sverige är med denna måttstock ett av de mest ambitiösa länderna i världen. I EU- och OECD-kretsen är det endast Danmark (7,7 procent) och Island (7,6 procent) som hamnar högre än den svenska siffran på 6,8 procent av BNP. 17 Detta kan i sig verka betryggande vad gäller långsiktiga konkurrensutsikter. Samtidigt är det dock viktigt att i alla resonemang kring Sverige och kunskap ta med i beräkningen att de internationellt konkurrerande storföretagen är klart tyngre i den svenska ekonomin än i många andra länders nationella ekonomier. För att hålla dessa företag konkurrenskraftiga krävs det för svensk del särskilt höga nationella kunskapsnivåer. Utan högre kunskapsdoser än på andra håll skulle det bli svårt att hålla igång en hälsosam ekonomisk utveckling i Sverige. Prioriteringar Vid sidan av överväganden rörande totalsummor måste det även föras en kontinuerlig och mer detaljerad debatt om hur kunskapsrelaterade budgetposter ska prioriteras i förhållande till utgifter på andra områden. Hur stor ska betoningen på kunskap vara i hårt pressade budgetar? Denna fråga har ställts på sin spets under åren av ekonomisk kris i Europa. Grovt förenklat har två skolor stått mot varandra. I det ena lägret har man under krisåren velat lägga extra stor energi på utpräglade kunskapsområden som aktiv arbetsmarknadsutbildning, praktikplatser, lärlingsprogram och utbyggnad av högskolan. Detta för att på kort sikt stärka kunskaperna i den stora gruppen arbetslösa samt för att på längre sikt höja de allmänna kunskapsnivåerna i samhället. I det andra lägret har man inte lyft kunskapsposterna lika högt, utan i stället prioriterat att i den mån det varit möjligt 16 OECD 2011, 254. Eurostat, Total public expenditure on education as % of GDP, for all levels of education combined. I OECD-statistiken ligger EU 21 på 5,4 procent. Totalsiffran för EU som helhet är enligt Eurostat 5,1 procent. Den senare siffran har använts här trots att det inte är helt klarlagt att de två statistiska materialen är fullt ut jämförbara. 17 Ibid. Värdet för Norge är enligt OECD 9,0 procent samtidigt som det enligt Eurostat är 6,4 procent. P g a denna oklarhet nämns inte Norge i texten. Danmark, Island och Sverige har alla samma värden enligt båda källorna.

15 15 sänka olika typer av skatter och arbetsgivaravgifter. Detta i syfte att stimulera och rationalisera ekonomin. Vad som är rätt och fel i dessa budgetavväganden är en utpräglat politisk fråga. Viktigt att konstatera är dock att prioriteringarna som sådana inte går att komma undan. Det är omöjligt att få allt på samma gång. Med begränsade resurser tvingas man bestämma sig för vad som ska ses som angeläget och för vad som ska betraktas som mindre angeläget. Företagaransvar? En tredje aspekt när det gäller resurserna är vem som ska stå för pengarna. Det finns en bred samsyn om att en stor del av kunskapsbyggandet i samhället bör finansieras via skattemedel och offentliga budgetar. Samtidigt finns det en rad privata aktörer som redan tar ett stort ansvar och som framöver kanske skulle kunna spela en större roll. En intressant debatt förs nu i Europa om hur mycket företagen ska göra för att utbilda och utveckla ungdomar på arbetsplatserna. Kännetecknande för de EU-länder där arbetsmarknaderna för tillfället fungerar bäst med låg arbetslöshet och små matchningsproblem är att företagen själva lägger stora resurser på att mer eller mindre på egen hand utbilda ungdomar som sedan integreras i produktionen. Det rör sig om yrkesskolor samt praktikoch lärlingssystem där offentliga aktörer och fackföreningar ofta finns med i bilden, men där merparten av aktiviteterna äger rum i företagens regi. Tyskland och Österrike lyfts fram som föregångsländer. Även Danmark är ett land som det hänvisas till. I Sverige ser det annorlunda ut. Företagen är inte passiva, men arbetar generellt sett inte lika aktivt med ungdomarna som man gör i dessa länder. På senare tid har det dock kommit en del tecken på att detta kan vara på väg att förändras. I våras initierade till exempel Volvo en uppmärksammad och storskalig utbildningssatsning för arbetslösa ungdomar i åldern år. Initiativet kallas Volvosteget och är ett ettårigt utbildningsprogram i industriproduktion. Första start blir under hösten. 450 miljoner kronor ska investeras över tre år på att ge 1200 ungdomar en betald utbildning och en framtid inom produktionsindustrin. Programmet ska genom att varva teori och praktik ge deltagarna den kompetens som krävs för jobb både inom och utanför Volvokoncernen. 18 Det kan tyckas själklart att det vore positivt med större företagaransvar och det är det nog också i allt väsentligt. Samtidigt går det att se vissa risker för 18 Volvo,

16 16 att utbildningssystemet skulle kunna bli alltför fragmenterat och för att ungdomar skulle kunna bli alltför låsta till ett enda företag. 4. Riktning I resonemang kring var fokus i en kunskapsstrategi bör ligga är begreppet livslångt lärande mycket användbart. Det har länge varit centralt i EU-samarbetet, men har ännu inte haft samma genomslag på nationell nivå. Huvudpoängen är att se kunskapsbyggandet i ett livstidsperspektiv. Lärandet är inget som upphör i årsåldern, utan snarare en kontinuerlig process där kunskaperna genom hela livet uppdateras och fylls på. I det strategiska tänkandet är det även värdefullt att se kunskapsbyggandet i ett brett samhällsperspektiv. Kunskap inhämtas inte bara i den formella utbildningsapparaten, utan därutöver även på många andra ställen och sätt. 19 I figur 2 har perspektiven vävts ihop i en illustration av de mest centrala kunskapspunkterna i livet och samhället. Detta är de faser och fora där kunskap i huvudsak byggs. Utifrån den bilden blir de strategiska frågeställningarna tydligare: Vilka är i nuläget de svaga punkterna i kunskapsbyggandet? Vilka punkter bör prioriteras i framtida satsningar? Figur 2. Livslångt lärande kunskapspunkter Arbetsmarknadsutbildning Folkbildning Informellt lärande Kompetensutveckling Vuxenutbildning Gymnasium Högskola Yrkesutbildning Praktik Folkhögskola Lärling Förskola Grundskola 19 För en intressant diskussion kring det livslånga lärandet, se Littke 2012.

17 17 Frågorna skulle lätt kunna leda in i en mycket omfattande och mångfacetterad analys. Här är det dock inte möjligt att göra mer än några korta nedslag på särskilt relevanta områden. I de senaste årens debatt i Sverige och övriga Europa har sju svaga punkter kommit att framstå som centrala: 1. Informellt lärande arbetslösheten farlig brain-drain En första svag punkt rör alla de kunskaper som man får på informell väg på en arbetsplats. Denna typ av lärande försvagas när arbetslösheten ökar. Särskilt allvarligt blir det när ungdoms- och långtidsarbetslösheten skjuter i höjden, vilket är precis vad som nu hänt i de flesta EU-länder. Ungdomar som inte lyckas få fotfäste på arbetsmarknaden missar alla de möjligheter till personlig utveckling som finns kopplade till att ha ett jobb. Arbetet i sig är ju en viktig lärandeprocess. Särskilt när man är ung har man ett stort kunskapsutbyte av att lära sig grundläggande yrkeskompetens av mer erfarna kollegor. I och med att en stor del av Europas ungdomar i dag är utan arbete går denna kunskapsuppbyggnad på sparlåga. Detta är i längden mycket allvarligt. Den växande långtidsarbetslösheten i alla ålderskategorier gör samtidigt att kompetensen hos allt fler successivt urholkas. Den långtidsarbetslöse tappar med tiden vissa kunskaper och tar inte del av den vidareutbildning och de successiva kunskapsuppdateringar som hör samman med att finnas på en arbetsplats. Att bekämpa arbetslösheten handlar alltså indirekt om att främja kunskapsbyggandet i samhället. Alla framgångsrika arbetslöshetsåtgärder ger en viktig kunskapsbonus. Detta behöver finnas med som en aspekt i det strategiska tänkandet. 2. Gymnasium att få fler att fullfölja Det blir allt svårare att utan gymnasieexamen få ett jobb. Det lågkvalificerade segmentet på arbetsmarknaden har alltså krympt ordentligt och kommer att fortsätta minska i rask takt. I dagsläget finns det alltför många både unga och äldre som i brist på full gymnasiekompetens hamnar i både otrygga anställningar och arbetslöshet. Detta är en svaghet i utbildningssystemet. Att verka för att fler ska fullfölja gymnasiet är därför att viktigt sätt att bygga nödvändig kunskap. Inom EU finns det en medvetenhet om detta. Som en del i insatserna för att komma åt problematiken prioriteras kampen mot skolavhoppen sedan två år tillbaka högt. I EU 2020-strategin är målet att andelen åringar som

18 18 varken fullföljt gymnasiet eller bedriver gymnasiestudier ska bli mindre än 10 procent. Med en aktuell siffra på 13,5 procent är det en offensiv målsättning. 20 I Sverige finns det en viss passivitet på nationell nivå. På regional och kommunal nivå har man dock sett betydelsen av att arbeta aktivt mot skolavhoppen. Sveriges Kommuner och Landsting har tillsammans med sex regioner och 64 kommuner startat ett storskaligt projekt Plug In i detta syfte. Under tre år ska åtgärder riktade till främst åringar förhoppningsvis kunna driva ner avhoppen på ett effektivt sätt. Provisorisk statistik säger att avhoppen för svensk del ligger på 6,6 procent. 21 Om den siffran bekräftas är den onekligen bra, men det hindrar inte att det finns plats för förbättringar. Kanske vore 5 procent en lämplig målsättning? En modell som blivit uppmärksammad när det gäller att få fler att fullfölja gymnasiet är förlängd skolplikt. Framför allt refererar många till det framgångsrika holländska exemplet. Där har alla unga mellan 18 och 27 år s.k. läroplikt ända fram till det att de tagit en gymnasieexamen. I individuellt anpassade program som ofta kombinerar arbete, praktik och vuxenutbildning lotsas de framåt i gymnasiestudierna. De är skyldiga att delta i programmet ända fram till examen, men är också garanterade ersättning under programtiden. Modellen har genererat både minskade skolavhopp och sänkt ungdomsarbetslöshet. 22 I detta sammanhang är det även intressant att blicka tillbaka på det s.k. kunskapslyftet i Sverige Denna mycket omfattande satsning gjorde det möjligt för i första hand arbetslösa vuxna utan fullföljd gymnasieutbildning att ta sig vidare i studierna och därmed förbättra chanserna på arbetsmarknaden. Över platser skapades i vuxen- och arbetsmarknadsutbildningen samt på folkhögskolor, studieförbund och utbildningsföretag. Satsningen hade positiva effekter på både löner och sysselsättning för de som deltog. 23 Kanske är detta ett upplägg som det i uppdaterad form skulle kunna vara relevant att pröva igen? Ytterligare en reflektion på gymnasietemat rör vård- och omsorgssektorn. Denna sektor kommer under åtminstone det närmaste decenniet att vara mycket beroende av god genomströmning på de vård- och omsorgsrelaterade gymnasieutbildningarna. Prognoserna pekar som sagt på läkare som en potentiell bristkategori. Samtidigt talar en hel del för att de största bristproblemen skulle kunna uppstå inom de personalgrupper som har gymnasiets 20 Eurostat, Europe 2020 indicators. 21 Ibid. 22 Nilsson & Nyström Eurostat, Europe 2020 indicators. 23 Albrecht et al 2008.

19 19 omsorgsutbildning som bas. Dessa risker varnas det för såväl på EU-nivå som i alla tre storstadsregioner i Sverige. 24 En gymnasieskola som tar bättre hand om de elever som sackar efter eller är på gränsen till att hoppa av skulle i detta avseende vara guld värd. 3. Lärlingssystem bra på vissa håll men dåliga på andra Lärlingssystemen är delvis en svag punkt i kunskapsbyggandet i Europa. I länder som Tyskland, Österrike och Danmark fungerar de utmärkt. I andra EU-länder är lärlingsprogrammen i stället både tunna och underutvecklade. I de fallen finns det en utvecklingspotential på området som det strategiskt sett borde vara högintressant att ta tillvara. Sverige hör till de länder som ligger en bit efter täten. Detta trots att det på senare tid tagits vissa offensiva initiativ. För två år sedan slöt till exempel IF Metall ett avtal om yrkesintroduktion ett slags lärlingsanställning med Teknikföretagen och ytterligare ett par arbetsgivarorganisationer. Anställningsformen gäller ungdomar under 25 år utan relevant yrkeserfarenhet. 25 Anställningstiden är ett år, med möjlighet till ett års förlängning. Upplägget är att arbete varvas med utbildning. Det ska finnas både handledning och en individuell utbildningsplan. Lönen ska vara minst 75 procent av gällande minimilön. Så långt har upplägget dock inte genererat mer än ett mycket begränsat antal anställningar. I praktiken vill det sig av olika anledningar inte riktigt. Mönstret går dessutom igen i flera andra lärlingssatsningar. De svenska lärlingsprogrammen står trots de uppenbara möjligheterna fortfarande och stampar. 4. Högskola att möta risken för att halka efter I en analys av eventuella svagheter i högskole- och universitetssystemen är det viktigt att se till både bredd och spets. Beträffande bredden har i nuläget knappt 35 procent av åringarna inom EU en examen från högre utbildning. I Sverige är siffran 47,5 procent. 26 Om man ser till hur högskolan byggts ut under de senaste två decennierna är detta inga dåliga siffror. Utvecklingen har gått snabbt. För inte alltför länge sedan var det exklusivt att vara högskoleutbildad. Nu är det på väg att bli det nya normala. Om man i stället ser till hur kraftfullt länder som Kina, Indien och USA satsar på sin högskoleexpansion finns det anledning att vara bekymrad. Kineser och indier är i full fart med att skapa enorma kunskapspooler. 24 European Commission 2012, 3ff. SCB 2012, 43ff. 25 IF Metall/Teknikarbetsgivarna Eurostat, Europe 2020 indicators.

20 20 Amerikanarna å sin sida siktar skyhögt på en 60-procentig andel högskoleoch universitetsutbildade. För att Sverige och EU ska kunna hänga med i utvecklingen fungerar det sannolikt inte med att bara sitta still i båten. Även om detta fanns det en medvetenhet när EU 2020-strategin togs fram. Målsättningen är nu att till 2020 nå 40 procent i EU som helhet. Medan det målet borde ligga inom räckhåll inställer sig frågan om det verkligen räcker till. Vad krävs egentligen för att kunna ligga på topp i de mest kunskapsintensiva branscherna? Kommer till exempel Sverige och Europa att på lite sikt producera tillräckligt många civilingenjörer för att kunna bita sig fast i toppen i fordonsindustrin? Vad gäller spetsen alltså i princip de disputerade forskarna är dynamiken densamma. Sverige och Europa ligger inte illa till, men har att möta en konkurrenssituation där framför allt Asien nu är på stark frammarsch i byggandet av starka forskningsmiljöer. Vad kan med de förutsättningarna göras för att få fram så många specialister att tunga FoU-avdelningar inom exempelvis läkemedelsbranschen kan hållas kvar på europeisk mark? Ett problem i den europeiska debatten är att fokus snarast legat på panikreaktioner när kunskapsintensiva verksamheter flyttats till andra delar av världen än på att försöka ta ett mer strategiskt grepp om vilka åtgärder som bör vidtas. 5. Högskola hur säkra kvaliteten? Det räcker självfallet inte med att ett högskole- och universitetssystem endast levererar kvantitet. Det måste även säkra god kvalitet. Detta är ett område där det finns svagheter. En aspekt på kvalitetstemat är hur svenska och europeiska högskolor och universitet står sig i den globala konkurrensen. Där ser EU-kommissionen ett strategiskt problem i att Europa inte förmår matcha USA. Av de 20 bästa universiteten i världen enligt respekterade Academic Ranking of World Universities är 18 amerikanska och bara två europeiska. Av de 500 främsta universiteten står Europa inte för fler än omkring 200. Någon förbättring för europeisk del har heller inte ägt rum under de senaste åren. Frågan är vad Europa kan göra för att på allvar börja närma sig USA. Sverige klarar sig å andra sidan skapligt och har tre universitet bland de 100 bästa: Karolinska Institutet på plats 42, Uppsala Universitet på plats 73 och Stockholms Universitet på plats En annan aspekt på samma tema är hur man mäter och håller uppe kvaliteten i högskolan som helhet. Detta är ett dilemma över hela Europa. På många håll 27 European Commission 2011b, 2. Shanghai Ranking Consultancy, Academic Ranking of World Universities 2012,

21 21 har man upptäckt att kvalitetsproblem lätt blir en svår akilleshäl när högskole- och universitetssystemen växer så snabbt som de har gjort. I samma veva har man både inom och mellan länder upptäckt att det inte alls är enkelt att enas kring vilka mätkriterier som ska användas. Vad skiljer en bra från en dålig högskoleutbildning? 28 I Sverige är dessa frågor både aktuella och kontroversiella. Dels har Högskoleverkets kvalitetsutvärderingar på senare år visat på en rad brister på svenska universitet och högskolor. Dels har det nya svenska kvalitetsutvärderingssystemet där de första resultaten presenterades i april fått mycket skarp kritik från den europeiska kvalitetssäkringsorganisationen ENQA (European Association for Quality Assurance in Higher Education) för att avvika rejält från den gemensamma standarden samt för att vara alltför detaljstyrt av regeringen och ha ett för stort fokus på kontroll snarare än utveckling av utbildningarnas kvalitet. 29 Här finns för svensk del ett antal besvärande frågetecken att reda ut. 6. Kompetensutveckling Beträffande kompetensutveckling på arbetsplatsen har två typer av problem uppmärksammats under de senaste åren. Det ena är att ganska många arbetsgivare i det bistra ekonomiska klimatet valt att dra ner på fortbildningen av de anställda. Detta är negativt för kunskapsbyggandet i samhället. Medan de genomförda neddragningarna redan är ett faktum blir det viktigt att under de kommande åren se till att de inte permanentas. Kompetensutvecklingen behöver snabbt komma upp igen till åtminstone samma nivåer som före krisen. Det andra problemet har ingenting med krisen att göra. Det senaste decenniet har den andel av arbetskraften som finns i olika typer av visstidsanställningar eller som arbetar via bemanningsföretag ökat markant. Dessa arbetstagare får sällan eller aldrig tillgång till kompetensutveckling på sina arbetsplatser. Det är inte ovanligt att kompetensutvecklingsinsatserna reserveras endast för de fast anställda. Konsekvensen blir att en allt större grupp människor arbetar år efter år utan att ges möjlighet att uppdatera och stärka sina kunskaper. I en hållbar kunskapsstrategi behöver någon form av lösning tas fram vad gäller denna problematik. 7. Livslångt lärande i praktiken En sista svaghet i kunskapsbyggandet rör inte någon specifik kunskapspunkt, utan i stället de möjligheter som man som individ har att i praktiken realisera det livslånga lärandet. Där finns det stora svårigheter. Kompetensutveckling 28 European Commission 2011c, 33ff. 29 ENQA 2012.

22 22 via arbetsgivaren är som regel inga problem, men för den som i medelåldern vill sätta sig i skolbänken igen för att bygga på sina kunskaper eller byta karriärbana är samhället inte särskilt hjälpsamt. På de flesta håll i Europa är studiemedels- och välfärdssystemen inte alls utformade för detta. Den mall som det mesta anpassats efter är snarare att man studerar till 26, 27 års ålder och därefter inte alls. Olika typer av åldersgränser och återvändsgränder i utbildningsapparaten ställer till det. För den som lever ett etablerat liv skulle ett avbrott för studier inte sällan medföra ett så kraftigt inkomstbortfall att alternativet som sådant blir en omöjlighet. Även i Sverige finns det stora brister i dessa avseenden. En kunskapsstrategi som inte tar itu med detta är inte trovärdig. Som det är nu är en utbildning på mer än ett par månader i vuxen ålder ett slags lyx som få har råd att unna sig. 5. Precision Även om rätt resurser satsas på rätt kunskapspunkter blir resultatet inte automatiskt att en kunskapsstrategi faktiskt fungerar. Det måste även finnas en precision i samspelet mellan utbildning och arbetsmarknad. Det kan skapas massor av kunskap i ett samhälle, men om den kunskapen inte någorlunda motsvarar arbetsgivarnas behov får den ett relativt begränsat värde. Att välja rätt utbildning I detta sammanhang finns två klassiska dilemman. Det ena är hur man i ett samhälle kan styra in ungdomar på de utbildningsvägar som bäst passar arbetsmarknadssituationen. Om de ungas utbildningsval redan på ett tidigt stadium kunde anpassas till framtida jobbmöjligheter borde detta vara optimalt ur ett arbetsmarknadsperspektiv. Matchningen skulle bli god och arbetslösheten låg. Saken är dock inte så enkel. Dels är det svårt att göra goda prognoser över hur arbetsmarknadsläget kommer att se ut efter 3-10 år när ungdomarna har avslutat sina utbildningar och ska börja söka jobb. Det går att producera kalkyler över vilka yrkeskategorier som kommer att vara efterfrågade, men sådana kalkyler blir ganska osäkra och är därför inte okomplicerade att utgå från. Dels går det visserligen att genom fördelningen av platser över olika utbildningar skapa incitament för att de unga ska göra vissa val, men även

23 23 detta är ett trubbigt instrument. Ser man till den svenska situationen verkar det faktum att det på flera håll finns en massa lediga platser på vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar inte utöva någon större lockelse på de unga som ändå tenderar att söka till populära medieprogram som det är nästan omöjligt att komma in på. Dels är det varken möjligt eller önskvärt att alltför hårdhänt påverka de ungas val. Ett stort inslag av tvång är olämpligt i ett fritt samhälle och ofta blir det dessutom kontraproduktivt att pressa in någon på en utbildningsbana där personen i fråga egentligen inte vill vara. Vad kan då göras? Ett effektivt verktyg är att positivt och aktivt arbeta med att skapa intresse hos barn och unga för de utbildningar och arbetsplatser som man så småningom vill att de ska söka sig till. Här har exempelvis de svenska industriföretagen en rejäl hemläxa att göra. De klagar inte sällan över att unga i för liten utsträckning söker sig till teknik och naturvetenskap, men är samtidigt själva ganska passiva när det gäller att visa de unga hur verksamheterna fungerar och vad det faktiskt innebär att arbeta på en fabrik. Det är numera fullt möjligt som ung att gå igenom både grund- och gymnasieskola utan att över huvud taget bli inbjuden till ett studiebesök på ett industriföretag. Ett annat effektivt verktyg är att se till att skapa attraktiva jobb som ungdomarna upplever att det är lockande att så småningom söka sig till. Här finns det inom offentlig sektor i Sverige och inte minst på vård- och omsorgsområdet en hel del att fundera på. Framför allt behöver ansvariga politiska företrädare tänka igenom sitt agerande i egenskap av arbetsgivare. Vad är det för arbetsplatser de skapar? Undantag finns, men generellt har vård och omsorg de senaste decennierna utvecklats till en utpräglad låglönesektor med ständiga nedskärningskrav och skadligt höga stressnivåer hos de anställda. Det är kanske inte så konstigt att många unga föredrar att gå en annan väg? Att anpassa utbildningar till reella behov Ett andra dilemma i samspelet mellan utbildning och arbetsmarknad är hur utbildningarna ska anpassas för att bli gångbara i arbetslivet. Att detta bör göras är de flesta överens om. Så länge som utbildningsanordnarna kan behålla ett rimligt mått av oberoende och integritet är det viktigt att se till att studenterna bygger kunskaper som arbetsgivarna efterfrågar. Det blir en vinstaffär för alla parter. Hur detta i praktiken ska skötas har dock visat sig vara en hårdare nöt att knäcka. För EU som helhet konstaterar EU-kommissionen att samarbetet mellan högskolor, arbetsgivare och fackföreningar ofta haltar. Kommunikationen är svag. Högskolorna är i de flesta fall långsamma i att anpassa läroplaner till

24 24 omvärldsförändringar. Det är inte ovanligt att studenterna inte blir särskilt väl förberedda för arbetslivet. 30 I Sverige har man från Svenskt Näringslivs sida länge varit kritisk mot vad man uppfattar som en bristande förmåga hos universitet och högskolor att förbereda studenterna för arbetslivet. Man hänvisar till undersökningsresultat som säger att inte mer än 67 procent av studenterna har ett kvalificerat jobb 6-12 månader examen och att varannan student upplever att kontakten med arbetsmarknaden under utbildningstiden varit bristfällig. 31 Att hanteringen av dessa svårigheter bör vara ett centralt element i en kunskapsstrategi kan det inte råda någon tvekan om. Frågan är snarast hur man i praktiken ska arbeta för att få mer systematiserade samarbeten att fungera. Kommissionen har på senare tid prövat med att starta ett University- Business Forum på hög nivå och att i ett pilotprojekt främja skapandet av knowledge alliances. 32 Det återstår att se hur detta faller ut. Svenskt Näringsliv vill bland annat att universitet och högskolor ska utvärderas även ur ett jobbperspektiv samt att de ska ges tydligare ekonomiska incitament att fokusera mer på samverkan med näringslivet. 33 En modell som fungerar bra på teknikområdet i Sverige är Teknikcollege. Detta är ett slags kvalitetsstämpel på gymnasiala och eftergymnasiala tekniskt inriktade utbildningar. Konceptet innebär att kommuner, utbildningssamordnare och företag samverkar mycket aktivt för att säkra kvaliteten och för att se till att utbildningarna är utformade så att de passar de konkreta behoven hos företagen. Möjligen är detta en modell som det kan vara intressant att pröva även i andra sammanhang. 6. Är vi smarta nog? Ambitionen med denna rapport är alltså inte att komma med några definitiva svar. Trots det kan det efter denna kunskapsstrategiska kartläggning vara relevant att som en summering återvända till huvudfrågan: Är vi smarta nog för de nya jobben? Svaret är vid närmare eftertanke ganska uppenbart: Nej. Vi räcker i nuläget inte riktigt till för de existerande jobben och på sikt kommer vi utan ordent- 30 European Commission 2011b, 4f. European Commission 2011c, 35ff. 31 Svenskt Näringsliv 2012b. 32 European Commission 2011c, Svenskt Näringsliv 2012b.

25 25 liga åtgärder inte att vara tillräckligt smarta för de nya jobb som växer fram. Det är alltså bara att kavla upp ärmarna och se till att hänga på i kunskapsutvecklingen. Klarar vi inte av att effektivt bygga mer och bättre kunskap riskerar vi att ganska snart bli ifrånsprungna. Referenser Albrecht, James, van den Berg, Gerard & Vroman, Susan 2008: The aggregate labor market effects of the Swedish knowledge lift program, IFAU Working Paper 2008:1, Arbetsförmedlingen 2010: Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv, ENQA 2012: Swedish National Agency for Higher Education: Review of ENQA Membership, European Commission 2011a: Annual Growth Survey Annex III. Draft joint employment report, European Commission 2011b: Supporting growth and jobs an agenda for the modernisation of Europe's higher education systems, European Commission 2011c: Recent developments in European higher education systems, European Commission 2012: Commission Staff Working Document on an Action Plan for the EU Health Workforce, IF Metall / Teknikarbetsgivarna 2010: Avtal om yrkesintroduktion, Konjunkturinstitutet 2012: Konjunkturläget. Mars 2012, Li, Yao et al 2008: China s higher education transformation and its global implications, Littke, Kerstin 2012: Förutsättningar för framtidens livslånga lärande i Sverige, Nilsson, Anders & Nyström, Örjan 2012: Ungdomsarbetslösheten i Sverige och Leerwerkplicht i Nederländerna, OECD 2011: Education at a Glance OECD indicators, OECD 2012: How is the global talent pool changing?, Education indicators in focus 2012/05, SCB 2012: Trender och Prognoser 2011: befolkningen, utbildningen, arbetsmarknaden med sikte på år 2030, Svenskt Näringsliv 2012a: Missade möjligheter. Rekryteringsenkäten 2012, Svenskt Näringsliv 2012b: Högskolekvalitet 2012: Får studenter jobb efter examen?, The Economist : The role of government. Lending a hand, Special report: The future of jobs, Västra Götalandsregionen 2011: Utbildnings- och arbetsmarknadsprognos för Västra Götaland med sikte på Huvudrapport, Tillväxt och utveckling, rapport 2011:4,

26 26

27 27 Tidigare utgivna rapporter Anders Nilsson & Örjan Nyström Ny strategi för jämlikhet (sept. 2011) Anna Johansson Obligatorisk valfrihet Nej tack! (okt. 2011) Gösta Esping-Andersen Att investera i barn och utjämna livschanser (nov. 2011) Sofia Jonsson Trafficking i Europa (jan. 2012) Erik Bengtsson Varför är fackföreningsrörelsen så svag i USA? (jan. 2012) Johan Lönnroth Fragment av en hegeliansk historieskrivning över nationalekonomin från svensk horisont (febr. 2012) Roland Kadefors Jobba till 75? Om ålder, arbete och pensionering (mars 2012) Anders Nilsson & Örjan Nyström Ungdomsarbetslöshet i Sverige och Leerwerkplicht i Nederländerna (april 2012) Anna-Lena Lodenius & Mats Wingborg Arbetarrörelsen och hotet från högerpopulisterna (april 2012) Erik Bengtsson, Jack Rolka & Fredrik Ståhle Arbetsmiljörapport (maj 2012) David Ljung Nya tider nya jobb. Utmaningar och utvecklingsvägar i jobbpolitiken (juni 2012) Kerstin Littke Förutsättningar för framtidens livslånga lärande i Sverige (juni 2012) Anders Nilsson Underbara dagar framför oss. Om sociala investeringsstrategier med barnperspektiv för hållbar storstadsutveckling i kunskapssamhället (Specialrapport för Almedalen på uppdrag av Arbetarekommunerna i Stockholm, Göteborg och Malmö juli 2012) Christer Thörnqvist & Charles Woolfson Upphandlingar och nerköp. Om lagstadgad social dumpning i byggbranschen (sept. 2012) Anna Johansson & Johan Büser Ett förslag till socialdemokratisk handlingslinje mot riskkapitalister i välfärden (okt. 2012) Rapporterna finns att ladda ner kostnadsfritt i pdf-format på: Skickar du din e-postadress till redaktionen@tankeverksamheten.se så sätter vi upp dig på vår sändlista och du får utan kostnad kommande rapporter direkt i din e-postlåda. Tankeverksamheten/ABF har även givit ut boken Jämlikhetsnormen (363 s.) av Anders Nilsson och Örjan Nyström (sept. 2012). Cirkapris 249 kronor. Den finns att beställa från bl.a. AdLibris och Bokus på nätet. Organisationer inom arbetarrörelsen och folkbildningen erbjuds rabattpris om 169 kronor vid beställning av minst 5 exemplar direkt från Tankeverksamheten. Till boken finns en studiehandling att fritt ladda ner från Tankeverksamhetens hemsida.