Nr: 5 Pris: 20:- November 2014

Transkript

1 Anno 1990 Nr: 5 Pris: 20:- November 2014 I det här numret kommer du att kunna läsa sista delen om Kennedymordet. Vi presenterar även ett reportage från Europakonferensen i Skottland samt som vanligt månadens profil och månadens recept med mera.

2 Riktlinjer och innehåll Spegelögaredaktionens ambition är att ge ut en levande, aktuell tidning, som både är utåtriktad och speglar verksamheten på Fontänhuset samt medlemmarnas vardag. För att åstadkomma det är allt material från medlemmar och stödmedlemmar av stort värde för oss. Vi har antagit följande riktlinjer för vår tidning: En allmän, positiv riktlinje för tidningen är att den ska motverka fördomar om människor med psykiska problem. Politiska eller religiösa texter är tillåtna, men så att tidningen blir ett debattforum och inte ett propagandainstrument för något enskilt parti, särskild religion eller religionstolkning. Texter ska vara allmänt begripliga. De får ta upp komplicerade frågor men det ska vara möjligt för gemene man att följa tankegången. Texter (eller bilder) får inte innehålla något som kränker grupp eller enskilda. Alla citat ska ha angiven källa. Tidningen har ingen ansvarig utgivare vilket innebär att anonyma bidrag inte tas in. Var och en måste med sitt namn ta ansvar för sitt bidrag. Redaktionen förbehåller sig rätten att göra redaktionella ändringar i inkomna bidrag och avgör vad som slutligen ska komma in i tidningen. Om redaktionen av någon anledning inte kan besluta, hänskjuts avgörandet till föreståndaren. Du är, käre läsare, välkommen med artiklar. Vi hjälper gärna till att renskriva och redigera texter. Alla bidrag är välkomna. Skriv gärna och mycket så får vi en levande tidning. - REDAKTIONEN - Ledare Carl-Erik Steen _ 3 Recension Veronica Maggio på Conventum 4 Månadens profil Magdalena Pettersson 5 Boktips Kaffe med rån 5 Knep & knåp Klurigheter 6 Sport & fritid Sporthörnan med Bosan 6 Egen berättelse Sparreholms bil- & jukeboxmuseum 7 Poesi Vinterhaikus V Lisa Hellström 7 Egen Berättelse Clubhouse Gibraltar 8-9 Månadens recept Ört & fetaostbollar med kryddig tomatsås 10 Presentation Tove vår praktikant 10 Reseskildring Min resa till Rom 11 Händer i huset Friluftsdagen i Ånnaboda Egen berättelse Teater är medicin för mig Fakta Fritiof Nilsoon Piraten Kåseri Skotten i Dallas del 3 18 Tävling Julkalenderblogg på nätet 18 Händer i huset Fontänhögskolan i Stockholm 19 Poesi Dikter av Marianne Larsson 19 Reseskildring Europakonferensen Händer i huset Information SPÖ Nr

3 Ledare Vid det senaste mötet för de olika brukarorganisationer ordnat av landstinget, hade man att berätta hur tillströmningen till Barn- och ungdomspsykiatrin och Unga vuxna, sedan fyra år tillbaka ökat med 376 procent. Det är lätt att inse hur ansträngd situationen är och man kan undra hur och varför så många unga tvingas söka hjälp. Förklaringar i debatten skyller på de hårda kraven i skolan och valfriheten. Under 60-talet var den svenska skolan jämlikast i världen. Alla gick i samma skola, alla var med. Men man förstörde den svenska skolan och kunskapen med den. Under 50-talet kunde en A-student bra mycket mer än dagens doktorander. Förr i tiden vare sig man var fiskare, lagade skor så kunde man något. Livet var kort, nöden stor och inget samhälle att luta sig mot. Samhälle visste man inte vad det var. Mycket av den jargong som framförs i dagens debatt om de ungas mående, erbjuds en annan förklaring: Man är inte rustad för livet därför att man inte kan något. Journalisten Nathan Shachar beskriver det kortfattat i en artikel i Dagens Nyheter: Tomhänt på tröskeln till livet. Carl-Erik Steen Som stödmedlem bidrar du till vår verksamhet och får samtliga nummer av tidningen Spegelöga, antingen i brevlådan eller som digital tidning. Du bidrar också till medlemsaktiviteter som är mycket uppskattade inslag i verksamheten. Då får alla möjlighet till upplevelser utanför sin vardag. Privatpersoner 200:- /år Organisationer/Företag 500:-/år Bankgiro nr Hälsningar medarbetarna på Fontänhuset SPÖ Nr

4 Recensioner När Örebro mäktar med att erbjuda sina invånare en större musikupplevelse, då blir det mycket speciellt. Veronica uppträdde på Conventums stora scen (utsålt) på lördagen. Kvällen inleddes dock av Alina Devecerski, som hade fått det ärofyllda uppdraget att värma upp den förväntansfulla och entusiastiska publiken. Den 31-åriga sångerskan spelar electropop sjunger på svenska och använder mycket syntbas i musiken. Det hörs omgående när hon intar scenen med sina två musiker, på trummor och klaviatur, att de inleder tungt. För att inte säga heltungt: Bastonerna fullkomligt slår emot mig med full kraft och det känns verkligen i hela kroppen. Det låter otroligt starkt om Alina för att vara ett tremannaband. Hon får en bra inledning och det märks i framför allt den stora hitten Flytta på dig, som många har hört tidigare och nu sjunger med i. Med kvällens finallåt Gråt Stockholm blir det hela en stark avslutning. Alina Devecerski lyckas efter ett set låtar med sitt uppdrag att värma upp och lämna över publiken, som nu är härligt upprymd till kvällens stora akt. Inför höstens turné berättade Veronica Maggio att; konserterna kommer att vara lite klubbigare och stökigare, lite mer avskalat. Mer anpassat efter det svettigare klubbformatet. Det här passar Veronica Maggio perfekt. Den vackra och skönsjungande gudinnan från Uppsala tas emot direkt med öppna armar, och av den ibland så svårflirtade Örebropubliken syns den här kvällen inte ett spår! Tvärtom det är jubel på en gång när hon och hennes fem man starka band kliver in på scenen och öppnar med fina Jag lovar. En smakfull inledning och stark respons direkt från den unga publiken, som med en gång är med på noterna! Märkbart glad över örebroarnas kärleksfulla och varma mottagande följer Maggio upp med Dallas, som har ett enormt tryck i rytmsektionens bas. Sveriges största kvinnliga artist har absolut en röst som verkligen överträffar det mesta. Det här kan vi alla i arenan höra i nästföljande Satan i gatan, som är en mycket stor personlig favorit hos undertecknad! Man kan inte annat än älska den här versionen hon levererar den här aftonen och den honungslena rösten, går rakt in i våra hjärtan. Ovillkorligen! I låten Mitt hjärta är responsen nu fullkomligt total hos de hängivna och lyriska fansen. Veronica Maggio har så mycket erfarenhet och så många hits i bagaget från sina fyra album, att hon kan välja och vraka bland materialet. Att hon då plockar fram en fullkomligt lysande Välkommen in ur rockarmen under den här konserten, uppskattas verkligen av örebroarna som tar i med f ull kraft. Vi sjunger med så att: Det ekar över hela staden! Maggio har i det här läget nu total kontroll över scenen och publiken! Maggio ser inte på sig själv som någon stjärna, brukar hon säga blygsamt, men det är vad hon är och dessutom en starkt lysande sådan! Sångerskan bjuder till och med publikens jubel på nya Storma tills vi dör backas hon upp av ett artilleri från bas och trummor. Låten är långsam, tung och mörk med starka strimlor av ljus. Maggio berättar i mellansnacket att låttiteln kom till en mycket blöt kväll med tre kompisar i Berlin. Tanken var att tatuera in Storma tills vi dör på underarmarna. Gänget avstod klokt nog att göra slag i saken av den något galna men roliga idén. Kvällens extranummer blir två låtar, varav den sista är den fantastiska Jag kommer. Det märks att Veronica Maggio och hennes musiker har kul den här kvällen och hon får nu de absolut klart största ovationerna efter denna slutfinal! 33 år har Sveriges popdrottning nu hunnit bli och har verkligen erfarenhet, pondus och stor begåvning för en lång karriär! Veronica Maggio går efter höstens turné in i förberedelserna inför det kommande femte fullängsalbumet Hon har redan fyra lyckade, där jag framhåller det andra Och vinnaren är som det bästa, plus B singlar. Utmärkelserna har fullkomligen regnat över henne! Konserten svaga kort var egentligen bara att spelningen kunde varit ännu längre och låten Du låtsas som det regnar, som inte lyckades att nå upp till de högre höjderna. Jag pratade med några fans efter konserten och vi var rörande överens: Satan i gatan vad bra och vinnaren är den här kvällen - Veronica Maggio! P. Anders G. Hagström 4 SPÖ Nr

5 Månadens profil Namn: Magdalena Pettersson Ålder: 30 år Blev medlem: 2008 Enhet: Administration Hur kom du i kontakt med Fontänhuset? En vän visade mig var det fanns. Vad har din tid på Fontänhuset gett dig? Ett bra stöd i det sociala livet. Vad har du för intressen? Välgörenhet, samhällsfrågor, hälsa & friskvård. Beskriv dig själv med? Kreativ, omtänksam och nyfiken. Vad är det bästa med Fontänhuset? Medmänskligheten. Vilken erfarenhet kan du bidra med? Att man trots en svår sjukdom inte ska ge upp. Det finns hopp. Boa Berg (Ljudbok) Fem pensionärer Märtha, Stina, Anna-Greta, Snillet och Krattan, tillika vänner, är missnöjda med sin tillvaro på äldreboendet Diamanten. Det är dålig mat, för lite motion och bemötandet av personalen är inte bra. De ser en dokumentär om hur bra internerna har det i ett fängelse, och Märta får en galen idé. De ska begå ett brott, ett litet bara så att de får fängelse en tid och på så sätt en bättre tillvaro. Tillsammans flyr de från äldreboendet och tar in på lyxhotell. Allt går inte riktigt som de först tänkt sig, och planerna blir allt mer avancerade för att lyckas med det perfekta brottet. Boktips Det här är en lättsam och humoristisk bok med mycket värme, den är finurligt skriven och jag hade svårt att låta bli att lyssna, varje chans jag fick ville jag höra mer, nyfiken på hur det skulle gå för Märta och de andra pensionärerna. Jag tycker att det var lätt att komma in i berättelsen och att lära känna karaktärerna, de beskrivs också på ett så bra sätt att man tycker sig veta hur de ser ut. Det finns inget förutsägbart i den här boken. Berättelsen har många skruvar och överraskningar. En bok att spontan le åt, eller gapskratta till. En riktig feel good-bok. Ett extra plus är uppläsaren, Helge Skoog. Maria Deubler SPÖ Nr

6 Knep & knåp Vilket namn? 1. Kan man slå på ett snöre 2. Han blir månad med i efter 3. Där är hans arm fäst vid kroppen 4. Säger inte aj när man trampar på honom 5. Så mycket pengar har hon när hon är pank 6. Hon är också en färg 7. Har han längst ner på sina slitna byxor 8. Honom får man ut det mesta av 9. Blir han rädd när det gör under ovädret 10. Finner han fågelägg i 11. Vid honom kan man lägga till 12. Före idag Sport och fritid 13. Honom ser man på Skansen 14. Den korta mamman kallas så 15. Kan man äta till frukost 16. Hon har sin lediga freda 17. Kan hon säkert inte dess uppgifter 18. Vill hon berätta för barnet 19. Är han till sin syster 20. Ser han med barr i skogen 21. Bör hon ej göra i mörkerkörning 22. Tänder han i granen 23. Det brukar hon spela 24. Honom ser vi inte på natten 25. Äter han gärna till ost 26. Han gillar inte krig Susanna Larsson Att du är ett stort hockey-fan går inte att ta miste på, men hur länge har du haft det intresset? - Hockey har jag varit intresserad av ända sedan jag var liten. Jag spelade bandy i ÖSK en period som ungdom. Under lång tid var AIK ett favoritlag, men de senaste två åren har ÖHK tagit störst plats i mitt hjärta. Jag har många minnen från gamla ÖIK, jag har ju följt dem genom olika divisioner. Hur ofta ser du ÖHK:s matcher? - Jag har säsongskort så jag går i princip på alla hemmamatcher. Ibland ser jag bortamatcherna på tv, ofta med någon kompis. Jag följer också andra lag på tv. Jag har funderat på att gå med i supporterklubben Det vore roligt att åka med dem på resor eftersom jag känner igen en del folk där från olika delar av stan. Har du någon favoritspelare? - Då måste jag säga Henrik Löwdahl, men även Jared Aulin har gått framåt tycker jag. I AIK är min favoritspelare Patric Blomdahl. Hur tror du det går för ÖHK i SHL? Bo Johansson - Det ser ljusare ut i år än förra säsongen. Jag tror att de tar sig till slutspel, de har en god chans. Jag tippar på att de lägger sig på 8-9:e plats. Susanna Larsson 6 SPÖ Nr

7 Egen berättelse I början av hösten så åkte min bilklubb till Sparreholms bil och jukebox museum. Dagen började med att vi träffades vid nostalgifiket vid Kävestakorset och där åkte vi sedan i samlad trupp till Sparreholm. På vägen dit så stannade vi till och åt lunch i Flen, det fick bli en rågad kebabtalrik, knappt så jag fick i mig hela. Först var vi på bilmuséet och kollade på massa gamla bilar, vi fick en guidad tur och fick lite mer information om alla bilar. Jag frågade om man kör något med bilarna men det gjorde man inte, dom stod bara i lokalen. En liten bit bort så låg jukeboxmuséet, där fick vi se gamla jukeboxar från 50- och 60-talet, det fanns ungefär 10-15st olika jukeboxar, någon gammal trattgrammofon fanns också. Jag blev som barn på nytt när jag fick se alla dessa gamla 50-tals jukeboxar. Det blev nästan en heldag ute i Sparreholm. När klockan började närma sig halv fem så började vi röra oss hemåt då jag började bli lite trött. Jag var jättenöjd, allt var väldigt intressant. Jukebox Roger Norell Cheva apache 59, ljusgul Poesi Svårmogen flinga Fladdrar genom luftens vägg Ramlar envist ner Röd varm hand i min Svettig som aldrig lämnar Rosknoppen brister Julgran glittrar grön Adventsljusstaken tar plats Friden sänker sig Gult ljus i håret Med varm blick stiger hon fram Undrar hur det blir? Lisa Hellström SPÖ Nr

8 Egen berättelse I vintras kände jag två saker: Ett - det var dags att göra något annat. Jag hade varit här på Fontänhuset i kanske tre månader, varje dag, ofta hela dagarna. Jag är sådan att jag kan inte göra samma sak för länge. Jag behöver omväxling. Två - jag behövde desperat komma någonstans där det var varmare. Jag orkade inte frysa mer. Jag kollade upp om det verkligen var som jag hade för mig, att om man är medlem i ett Fontänhus så är man automatiskt även medlem i alla andra 333 Fontänhus runt om i världen. Det var så och med tiden blev det alltmer uppenbart att det var precis det jag skulle göra; åka till ett Fontänhus någonstans där det är varmare och arbeta som medlem där i några veckor eller månader. gick till Clubhouse Internationals webbsida för att se om det fanns några Fontänhus i Spanien. Det gjorde det av någon anledning inte. Som tur var råkade jag dock känna till att det väldigt nära den absolut sydligaste punkten finns en udde som är ett eget litet miniland, nämligen Gibraltar. Jag kollade och trots att de bara har sådär invånare så hade de faktiskt ett Fontänhus - Clubhouse Gibraltar! Dessutom såg jag att det officiella språket är Engelska, vilket kändes ganska bra då jag inte kan ett ord spanska. Så allt verkade helt perfekt. Jag mejlade dem och kollade att det var ok att jag kom, började planera resan och köpa biljetter. Den 26:e februari flög jag ner. På förmiddagen andra dagen så tog jag landsortsbuss M- 120 från Algeciras, den spanska stad där mitt hostal låg, till La Linea som ligger precis vid gränsen och promenerade sedan genom gränskontroll och tull in i Gibraltar. Tack vare Google Maps och researchen jag hade gjort hemma så hittade jag ganska enkelt vidare till den gamla befästningen Wellington Front där själva klubbhuset ligger. Frågan var bara vilket. Att det skulle vara inom EU kändes självklart eftersom det ju inte behövs några tillstånd eller ens pass. Blir lite enklare. Jag tänkte: var är klimatet mest annorlunda mot här? Var finns den mest sydliga punkten på den europeiska kontinenten? Jo, i Spanien helt enkelt. Jag De fattade direkt vem jag var när jag kom innanför dörren och sa hej och välkommen. Emily, klubbhusets chef och grundare och den jag hade haft kontakt med via mejl, var sjuk och kom några dagar senare, så det var Tania, deras enda anställda handledare som tog emot mig. Jag kände mig direkt väldigt välkommen och omhändertagen. Sedan var jag där i nästan två månaders tid. Var jag bodde varierade lite, ibland var det inne i Gibraltar, ibland var det i Spanien, men till klubbhuset tog jag mig i princip varje vardag.. 8 SPÖ Nr

9 Egen berättelse Några saker som jag har hjälpt dem med är: Skapat en databas med medlemmar - ett medlemsregister. Påminner om det vi har, gjort i Excel, man kan filtrera och sortera och så vidare. Innan hade de blanketter i en pärm. Styrt upp deras hemsida. De hade grunderna men det fanns ingen praktisk information överhuvudtaget och den var ganska ostrukturerad. Skapat ett enhetsschema i Excel. Där har jag faktiskt använt vårat och bara gjort om det lite. Clubhouse Gibraltar är ett väldigt ungt fontänhus. Som ett riktigt klubbhus, i de lokalerna de är nu, har de bara funnits sedan september förra året. De har ungefär åttio inskrivna medlemmar men många är inte aktiva. Rekordet för antal medlemmar samtidigt i huset var när jag var där nitton stycken. Vanligtvis är det mellan fem och tio. mat från turister. En nackdel är att det är väldigt trångt och mycket människor överallt. Om man har behov av att vara för sig själv ibland kan det bli lite svårt. Det är också väldigt mycket trafik. Trots att det är så litet och att många gator är väldigt trånga så kör alla bil eller motorcykel överallt. Det är ett av ställena i världen med högst andel motorfordon per invånare. Men man hittar sina ställen. Till exempel så ligger klubbhuset som sagt inuti en gammal befästning och det finns en trappa med en olåst grind så man kan komma upp på det jättelika taket. Där är det aldrig någon annan som är och i ena änden har man utsikt mot havet och hamnen som ligger några hundra meter bort. Jag kommer definitivt att återvända men jag väntar nog tills de har fått en större lokal och en eller två handledare till. Om jag känner Emily rätt så kommer det inte dröja länge förrän hon har lyckats få till det. Nuvarande lokalen består av ett enda stort rum. Innanför dörren är en liten reception och cafeteria, det vill säga ett bord med ett kylskåp bakom. Längs ena väggen finns spis, köksbänk, kyl och frys. Längst in finns ett par kontorsbord med två bärbara datorer. Utspritt över golvet står ett antal mindre bord med stolar. Det är där man sitter när man äter eller umgås. Det finns en whiteboard och man har dagliga morning meetings och afternoon meetings. "Venga! Morning meeting everybody!"brukar Tania säga när det är dags. Man läser dagens international standard, det vill säga riktlinje, precis som här. De dagliga arbetsuppgifterna består av att sitta i receptionen, sitta i cafeterian, laga mat, duka, diska och städuppgifter. Man beställer mat över internet en gång i veckan och man gör daily reports med lite statistik. Man kan köpa frukost och lunch i huset. Lunchen kostar två pund, det vill säga cirka 25 kronor. Man gör ett newsletter med ett nummer per månad som man skickar ut som PDF. Jag vet inte om du som läser har varit i Gibraltar? Jag såg faktiskt en hel del svenska turister där på turistställena. Landet har tillhört Storbrittanien sedan Innan dess var det spanskt. Det har varit mycket krig och konflikter genom historien och det finns fortfarande mycket militära anläggningar. Landet består av ett stort berg, "The Rock" och en remsa land på sidan där man har byggt en stad. Det är det hela. Det är en halvö som sagt. Klimatet är väldigt skönt. När jag kom dit var det grader. Sen ökade det gradvis och när jag lämnade kunde det bli runt 25 grader på dagen. Det regnar nästan aldrig. Det är det enda stället i Europa där det finns vilda apor, en typ av makaker. De håller mest till på berget men kommer ner till staden då och då. De är i princip orädda för människor och gillar att sno Jon Forsberg SPÖ Nr

10 Månadens recept 4 port 400 g pasta Kryddig tomatsås 1 burk hela tomater 1 finhackad lök 1 pressad vitlök ½ tsk oregano ½ tsk basilika 1 tsk kajennpeppar 1 msk tomatpuré 2 tsk socker salt, peppar Ört-och fetaostbollar 1 ägg 1 dl ströbröd 1 dl riven gul lök 1 dl hackade örter, ex basilika, oregano, persilja 2 dl mandelmjöl 2 dl riven ost, gärna en med bra smak ex prästost, grevé 150 g smulad fetaost 3 msk olivolja Pankoströbröd att rulla bollarna i. Gör så här: 1. Värm upp lite olja eller smör i en kastrull. Fräs den hackade löken och vitlöken. 2. Hacka tomaterna men spara spadet, blanda tomaterna med löken. Rör ner tomatpuré och örterna, fräs alltsammans några minuter. Tillsätt tomatspadet tills det blir en lagom tjock sås. 3. Smaka av med salt, peppar och socker. Servera varm eller kall. Gör så här: 1. Koka pastan enligt anvisningar på paketet. 2. Blanda ihop alla ingredienser till fetaostbollarna utom olivoljan. Forma till 20 bolllar. Rulla dem i pankoströbröd. 3. Hetta upp en stekpanna med olja och stek bollarna på låg temperatur. 4. Värm tomatsåsen och servera pastan till fetaostbollarna. Anneli Johansson Presentation Det är jag som har sprungit runt i huset sen början av september. Jag är er socionompraktikant denna termin, vilket innebär att jag deltar i vardagssysslor tillsammans med handledare och medlemmar. Under denna tid skriver jag även lite skolarbeten och åker iväg på seminarier. Själv så är jag en 25 årig tjej från Umeå, som flyttade till Örebro för att studera. Jag har en tidigare utbildning som florist, men känner att jag kan påverka samhället i större mån genom ett socialt inriktat arbete. Mina fritidsintressen inkluderar bland annat tv- och dataspel, rollspel, LAJV och alternativt klädmode. Jag älskar även att vandra i naturen och plocka ätbara växter att fylla ut matförrådet med. Jag delar lägenhet med en av mina bästa vänner och två stycken svartvita honkatter. Ända sedan jag först kom till huset som färsk praktikant har jag känt mig välkomnad och positivt bemött och nu känner jag mig allt mer som en i gänget. Jag kommer sakna er alla när jag slutar denna termin, ni är underbara! Tove Johnsson 10 SPÖ Nr

11 Reseskildring Rubrik Jag har gjort en liten höstresa till Rom. Jag ville komma iväg såhär på höstkanten och Rom är bäst då; på sommaren är det så hemskt varmt. Det började med att jag åkte till Arlanda den 26 september. Jag övernattade på Hotel Jumbostay, ett jumbojetplan som byggts om till hotell. Mycket charmigt. Dagen efter bar det iväg till Arlanda Terminal 5. Där träffade jag gruppen på 17 personer och reseledaren som jag skulle åka med. Planet lyfte 9.30 på lördagen. Tre timmar senare var vi framme i Rom. Där var det varmare och man kunde lätt gå i shorts och kortärmat. Det stod en fin buss som väntade och 45 min senare var vi installerade på hotellet. Ni skulle ha sett Rom-trafiken! De kör vilt, men staden är charmig med alla smågator som påminner om Gamla stan i Stockholm. Det går att promenera ensam även om jag undvek att göra det ofta. Reseledaren var mycket påläst och hade ett gediget program för oss. Vi samlades 8.30 varje dag vid frukosten och gick sedan ut för att se dagens sevärdheter. Vi var hemma varje dag och då fick man göra vad man ville. Man möts direkt av Roms intressanta trattorior och restauranger. Den italienska maten, glassen och kaffet är berömt. Det blev direkt pizza, som var godare än i Sverige, spagetti, pasta, cannelloni, makaroni, minestronesoppa, mm. Vad gäller sevärdheterna har vi förstås Peterskyrkan- Petersplatsen till att börja med. Denna fantastiska basilika som jag tror är världens största lockar naturligtvis många besökare varje år. Påven visar sig där ibland och har audiens på Petersplatsen utanför. Inne har vi konst av Bernini, Michelangelo och Rafael. Bara Michelangelos berömda skulptur Pietá från 1625 lockar tusentals besökare varje år. Sedan har vi Fontana di Trevi, Trevifontänen där Anita Ekberg spelade in film på 50-talet. Kastar man i ett par mynt i fontänen så får man komma tillbaka till Rom säger legenden. Ett besök vid Forum Romanum hör till. Här har vi byggnader från det gamla Rom. Intressant för den historieintresserade. Vi vandrade vidare till Colosseum. Denna gigantiska byggnad, amfiteater, där mycket har hänt historiskt. De första kristna blev här utkastade till lejon och vilda djur för att ätas upp. Kejsar Nero var grym och det dröjde länge innan Rom fick sin förste kristna kejsare, Konstantin. Här kämpade även gladiatorer. Vi gick sen ner i Katakomberna i San Callisto. Det var mycket spännande, skrämmande och fascinerande. De första kristna som gömde sig för Nero bodde här nere i underjorden. Det är oändliga irrgångar här och man ska akta sig för att gå fel. Vi hade specialguide med oss. Många biskopar och framstående män inom den tidiga kyrkan ligger begravda här. Vi träffade också Birgitta-systrar som var väldigt trevliga och var klädda i grå dräkter som sina medsystrar i Vadstena. Den heliga Birgitta bodde här vid Piazza Farnese en period under 1300-talet. En annan känd svenska som italienarna känner till är Drottning Kristina som konverterade till katolicismen och som är omnämnd med en sköld i Peterskyrkan. Veckan flöt sedan på med restaurang besök, mycket gelato, glass av hög kvalitet och även italienskt fint vin. Bland kända kyrkor vi besökte kan jag nämna San Prassede, San Clemente och Santa Maria in Maggiore. Vädret var hela tiden vackert förutom två kvällar då regnet kom. Jag blötte ned två set med kläder! Jag blev förkyld när jag kom hem men det var det värt. Jag hade läst lite italienska på nätet och tog hjälp av resehandböcker. Jag kunde ord och fraser som Buongiorno -god dag, Buona sera - god kväll, gelato - glass, vino - vin, latte - mjölk eller med mjölk om det gäller kaffe m.m. Jag är språkintresserad och har läst engelska Örebro universitet vilket var till hjälp också då Italienarna förstår engelska bra. Sista två dagarna åkte vi upp i bergen med vår chartrade buss. Vi bodde i byn Farfa, 6 mil norr om Rom. Här var det toppenfin natur och man kunde vandra i bergen. Jag fick se lite mera än storstadsmiljön. Sedan bar det av till Rom Fiumicino flygplatsen där vårt bekväma Norwegian Airlines -plan väntade på att ta oss hem. Sammanfattningsvis kan man säga att har du råd med en sådan här resa så gör den. Man lär känna nya människor och på den här resan var det både par och ensamma resenärer. Försök hitta en bra reseguide och grupp eller om du törs, åk ensam. Jag skulle nog aldrig åka ensam till Rom. Det är för stort med mycket trafik och bullrande, pulserande liv, men det var absolut värt pengarna. Det är inte för inte som den kallas Den eviga staden. Per Bergman SPÖ Nr

12 Händer i Huset En morgon i september packade vi med oss matsäck för en heldag ute i naturen, och begav oss mot Kilsbergen. Det var med viss skepsis då dimman låt tät och luftfuktigheten var hög. Men ju högre höjd vi nådde desto klarare blev luften. Väl framme i Ånnaboda var himlen klarblå och solen sken, helt fantastiskt. Vi slog läger vid den fina raststugan vid sjön, det fick bli samlingspunkten för lunch och fika. Annars var aktiviteterna fria. Det blev svampplockning, promenader runt sjön, en och annan tupplur i solen och tillochmed bad! Det gjorde gott för kropp och själ att få insupa den sköna bergslagsnaturen. Det gav oss kraft att ta oss an den långa vintersäsongen. Susanna Larsson Bilder: Susanna Larsson 12 SPÖ Nr

13 Rubrik Händer i Huset SPÖ Nr

14 Egen berättelse Det händer att människor frågar mig hur jag, som stundtals kan vara ganska blyg och lite inåtvänd, vågar ställa mig på en scen inför en publik. Mitt svar på det är att när jag är på scenen så är jag ju inte mig själv utan den karaktären jag spelar. Självklart är jag nervös, ibland så jag skakar i hela kroppen, jag blir ofta akut i behov av en toalett, men det går över direkt jag kommer ut på scenen. Alla har sitt eget symptom på hur nervositeteten yttrar sig. Jag är av den åsikten att det faktum att man är nervös gör att man är skärpt och då lyckas man oftast bäst med sin prestation. Teater är medicin för mig Jag har en bipolär sjukdom. Under många år, innan jag fick min diagnos så var sjukdomen ett svårt handikapp i många situationer i mitt liv. Men det har funnits något som har gjort så att jag mått bra under perioder, amatörteater. Sedan slutet av 80-talet har jag varit aktiv medlem i Bygdespelets vänner, en amatörteaterförening i Arboga. Bygdespelets vänner spelar enbart folklustspel, buskisar som t.ex. Söderkåkar av Gideon Wahlberg, och enbart utomhus. Till en början var jag enbart med och jobbade med allt runt om kring, dvs. med rekvisita, dekor, kläder och pausfika. Men någon gång i början av 90-talet så fick jag prova på att vara med och agera, det räckte med en gång så var jag helt fast. Känslan jag får när jag står på scenen är nästan obeskrivlig, men jag ska försöka. Det börjar egentligen från första styrelsebeslut när vi ska ha kickoff, och när vi beslutar vad vi ska spela. Det brukar för det mesta vara strax efter jul. Att sitta och jämföra manus är en höjdpunkt och innebär ofta många skratt. När vi ses på första läsningen, så infinner sig en pirrig men ändå harmonisk känsla i kroppen som sedan håller i sig ända till sista föreställningen är spelad. Att stå på scenen, att vara i sin rollkaraktär, att få publiken att skratta, att se publiken mysa och ha trevligt är en enormt tillfredställande känsla. Under dessa månader, mår jag som allra bäst. När alla kulisser är rivna och vi säger hej då för säsongen, så känner jag alltid en svår separationsångest. Och de första månaderna efter är tomheten nästan förlamande. Det låter kanske överdrivet i mångas öron, men för mig är det verkligen så. För mig är teatern medicin som gör att jag mår väldigt bra. För några år sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att regissera en pjäs för Bygdespelets vänner. Den regissören som brukar ta sig an pjäserna hade fått förhinder och var tvungen att avsäga sig uppdraget. Jag tog utmaningen, blundade och hoppade. Det är också något som är extremt givande, men inte riktigt lika mycket som att skådespela. Jag har märkt att jag har fallenhet för att först för mitt inre, sedan under repetitionerna, ser hur en scen ska vara för att bli så bra och rolig som möjligt. Jag kan se vilka som passar för olika roller och förstår ganska snabbt vad deras karaktärer har för personlighet. Det jag ser är dock bara en vägledning för skådespelarna, det är upp till dom att tolka de jag säger och vad de själva känner. De pjäser jag har regisserat har varit som att bygga upp något stort och högt, något man håller kärt och till varje pris vill ska stå stadigt när man släpper stödhjulen. Affischen vi hade till årets uppsättning 14 SPÖ Nr

15 Egen berättelse Rubrik Både att vara med som skådespelare och att regissera, är intensivt och stundvis ganska stressigt och tankar som rör teatern snurrar konstant, mot slutet brukar jag ofta till och med drömma om repetitioner. Men stress påverkar mig mindre då än vad det gör annars. Egentligen spelar det ingen större roll vad jag gör i föreningen, bara att få vara i närheten av, och delaktig i teaterverksamhet är bra för mig. Under de perioder som verksamheten vilar i Arboga så hjälper jag till i en annan teaterförening som ligger i Köping, Munktorpsteatern. De spelar mer moderna uppsättningarna och ibland musikaler. Där är jag mest behjälplig med rekvisita, pausfika, smink och programförsäljning. Att få vara med där gör att glappet mellan uppsättningar inte känns så långt. Som amatörskådespelare har jag varit med i 10 buskisar. De flesta av mina roller har varit argsinta och småsura tanter. Det kan måhända verka som en förolämpning, men det är de absolut roligaste karaktärerna att spela. Foto Scanpix En av mina stora förebilder, som jag har strävat efter att likna lite i rolltolkningar av min sura tanter, är Julia Cesar. Julia Cesar var med i många svenska pilsnerfilmer men började sin karriär som skådespelare i folklustspel på Tantolundens friluftsteater i Stockholm. Hon spelade argsinta tanter under i stort sett hela sin karriär. Ett statistjobb varade flera månader. Det var i tv-serien Anno Det var den mest minnesvärda då det var kostymdrama så jag fick ha autentiska kläder, nysydda visserligen, men som människor som levde under den tiden bar. En dag som statist börjar tidigt med att sitta i sminket som det så fint heter på branschspråk. Med smink och påklädning tog det ungefär 1-2 timmar. I sminket fick jag mitt hår uppsatt i tidsenlig frisyr. De kläder jag hade, liksom händer och ansikte skulle patineras. Det betyder att man, i det här fallet, smutsade ner tyget, ansiktet och fixade sorgkanter under naglarna, allt med en färg som ser ut precis som vanlig smuts. Detta även fast jag var fint folk. Så en människa, med social status ungefär likvärdig med en medelklass Svensson idag, som levde på den tiden var långt ifrån ren. Det var fantastiskt att se hur de byggt upp kulisser, hur de fick en vanlig plåthall att förvandlas till ett kvarter och ett torg i Stockholm under sent 1700-tal. Vi fick en koreografi, ett rörelseschema som vi skulle hålla oss till. Det gäller att göra exakt likadant i varje filmning. Sen var det mycket väntan, ibland intensivt filmande för att sen återgå till lång väntan igen. Som statist blir man oftast väldigt bra bemött och omhändertagen. Lönen är inte alltid särskilt bra med tanke på hur långa dagarna ofta blir, men erfarenheten gör att det är värt varje minut. Jag har även varit statist ett par gånger. Det är en helt annan typ av skådespeleri, mer som pantomimteater i och med att man ska förmedla något utan ord. Det var också otroligt roligt och väldigt intressant att se hur det går till när man gör film. Det är en enorm skillnad på att göra film och att spela teater. Förutom det uppenbara, att inget sker live, så är det intensivt på ett helt annat sätt än med teater. En scen, som kanske inte är mer än ett par minuter, kan ta en hel dag att spela in. Det ska filmas från flera olika vinklar och minsta avvikelse resulterar i omtagning. Som statist har man, precis som skådespelarna stora krav på sig att alla filmningar av samma scen måste vara identiska. Så länge jag kan och har orken kommer jag garanterat att fortsätta med teater på ett eller annat sätt. För mig är det en av de bästa formerna av terapi och jag mår som allra bäst när jag får stå på en scen. Maria Deubler SPÖ Nr

16 Fakta Han skrev mästerverk som Bombi Bitt och jag (1932), Bock i Örtagård (1933), Vänner emellan (1955) och många fler. På Fritiof Nilsson Piraterns gravsten står inte hans namn utan texten: Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan Graven är belägen på Ravlunda kyrkogård, som ligger mellan Brösarp och Kivik. Texten på gravstenen kommer nog att leva länge och är märkligt nog sann, där den står på denna obetydliga sten. Detta var ett exempel på Piratens morbida och underfundiga humor. För humor hade han gott om och en historieberättare av Guds nåde var Piraten. Till hans minne instiftades 1989 Piratenpriset till ordkonstnärer som arbetar i hans anda. genomgående i berättelsen. Herman Langes historia i roma nen är i stor utsträckning identisk med Fritiof Nilsson Piratens egen. Fritiof Nilsson skrevs in vid Katedralskolan i Lund 1911, togs ur skolan och blev relegerad efter ett gediget syndaregister. Det hela slutar med att Herman Lange eller Fritiof Nilsson tar studentexamen som privatist och sedan bär det av till Lunds universitet för högre studier. TRE TERMINER Ett viktigt problem för Fritiof Nilsson Piraten är barndomen och förhållandet till sin far. Det hela får man ana sig till genom att läsa romanen Tre terminer. Ingen annan författare har ett så förfinat språk som Piraten tycker undertecknad. Hans böcker är en förebild att sätta i händerna på skolbarn om vi vill lära dem att skriva både enkelt och med must i det skrivna. Man kan spåra likheter med den underhållande författaren Albert Engström, med ett personligt skrivsätt, precision och koncentration i det skrivna. Det är ingen tillfällighet att början av Piratens debutbok Bombi Bitt och jag som utkom 1932 är klassisk och ihågkommen av de flesta läsare: Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min fader var stins i Tosterup. Mina föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son. Piraten kunde göra avsteg från den verklighet han antogs skildra och skrev ner saker som existerade på annan plats, men skildras här och nu. Han beskriver till exempel kastreringen av en ung hingst på Kiviks marknad som aldrig existerat där. Motsägelsefullt är också att de inledande raderna i Bombi Bitt och jag inte stämmer överens med de han skrev i Tre terminer. I romanen Tre terminer beskriver han fadern som despotisk och grym, medan fadern är god och öm i Bombi Bitt och jag Tre terminer är en kärleksroman som innehåller problem och relationer med andra kärlekspar som kompletterar huvudpersonen Herman Langes egen kärlekspassion. Cigarren, som är en manlig symbol, har en viktig roll PSEUDONYMER I artikeln Jaga älg i boken Vänner emellan som utkom 1955 nämns ett antal personer som i verkligheten är några andra än de nämnda. Det är till exempel inte Hesterön som skildras, utan Torpön i sjön Sommen i Östergötland. Herr Jan och fru Bennichs är i verkligheten Ernst och Märtha Brandel på Brandsnäs. Undertecknads farmor Ingrids föräldrar och uppväxtgård. Smeden Johan Bleck hette Karl Andersson, allmän kallad Kalle Smed. Peter Gädda hette Elof Renhult. Albrant var Axel Linge. Hansson var Emil Andersson, son till Kalle Smed. Kofell var Sven Ridderborg. Avslutas kan att den dryck Fritiof Nilsson Piraten helst ville bli bjuden på var Besk! P. Anders G. Hagström 16 SPÖ Nr

17 Rubrik Fakta Följande artikel bygger på en text av advokaten och författaren Fritiof Nilsson Piraten! 1921 anlände Fritiof Nilsson Piraten till Tranås, som skulle komma att bli hans arbetsfält för en period på tio år. I mars samma år bjöd uppdragsgivarna advokat Georg Selander och advokat Gustaf Karlholm på middag i Motala med framstående personer fråntranås. Fritiof Nilsson Piraten skulle komma att öppna advokatfilial i staden. De som inbjöds tillsammans med Piraten var disponenterna Axel Linge och Ernst Brandel, samt bankdirektören Ernst Claeson. Innan året var slut var de fyra bästa vänner. Ernst Brandel var nu inte helt stadsbo. Han var skriven på sin egen gård Brandsnäs på Torpön i Ydre härad. Där firade han sina jular med familjen, där var de sommaren lång. På vintern bebodde de en våning i staden. Ernst var chef för familjebolaget Tranås bryggeri. Piraten honom ge prov på stor generositet. Jakten var Brandels huvudsakliga rekreation. Hans marker var vidsträckta. Hela Torpön, vissa gårdar i Asby och slutligen en stor del av Blåviks socken, efter ett avtal med Boxholm A.B. Han var outtrötlig i skogen. Högt över sjön Sommens strand ligger Brandsnäs herrgård med fjärdar och sund. En allé av björkar leder till en slingrande väg och nere vid stranden därunder är tegelbruket. Bortom närmsta udden låg den Brandelska sågen. Brandsnäs var Ernst Brandels fäderneärvda gård, där var han född och där hade han sitt hjärta. Brandsnäs bestod då av en höger och vänsterflygel. Huvudbyggnaden rev fadern Felix Gustafsson Brandel på 1890-talet, då den var kall och dragig. Man hade svårt att tänka sig Ernst Brandel vid ett skrivbord, alltid tycktes han på rörlig fot. Det stod en frisk fläkt av skog och mark om honom. Men det är givet att ledningen av bryggeri, sågverk, tegelbruk och förvaltning av skogar och annat krävde mycket administration. Han var morgonmänniska, oppe i ottan och ofta färdig med sitt kontorsarbete när andra vaknade. Ernst Brandels hustru Märtha drev pensionatsrörelse i vänsterflygeln. Ernst höll ihop sina företag med suverän skicklighet, var mest vid ett strålande humör och klagade aldrig över arbetsbördan. Otaliga var hans resor mellan Tranås och Brandsnäs. Ernst Brandel var en stor skämtare med förkärlek för practical joks, en sport som han snart provade Piraten på. Piraten svarade med samma mynt, så var det hans tur att bli drabbad. Skämten hårdnade, påhitten blev alltmer vådliga. En vinternatt lyckades Ernst med god fint locka Piraten att ta taxi till Boxholm klockan fyra på på morgonen. Piraten låtsades om ingenting, svalde förtreten med ett tvunget skratt. Ernst skratt var uppsluppet. Ett halvår gick, Boxholmsfärden glömd, skulle man tro. Då lät Piraten sända ett telegram från Göteborg som kom honom att hals över huvud resa dit. Efter den betan slöt de fred för att inte äventyra deras goda förhållande. P. Anders G. Hagström Han var beundransvärt vital, till kropp och själ vid femtio års ålder. Ernst gång var lätt, figuren smärt, ögonen log som oftast, det skarpskurna ansiktet var brynt av väder och vind. Ännu vid denna ålder hade han en ynglings sinne och fysiska spänst. Det sades att Ernst Brandel var hård i afärer och det är sant att han envist höll på sin rätt. Att ge avkall på en avtalad förmån krävde kompensation i någon form. Det var hans mening affär är affär var hans motto. Men han var lättrörd och hade ett gott hjärta. Många gånger såg Fritiof Nilsson SPÖ Nr

18 Kåseri En kort resumé: Howard Donahue, (inte Mark Donahue som jag råkade kalla honom), en privatspanare och vapenexpert som intresserade sig för mordet på Kennedy, fann att skottet som tog Kennedys liv kom från ett helt annat håll, nämligen från följebilen där Secret Service-agenterna satt. Colin McLaren reste till Dallas för att göra en modern rättsteknisk undersökning. McLaren är en erfaren mordutredare som fått elva maffialedare fängslade i sitt hemland Australien. Han läser igenom Warrenrapporten och annat material på sidor, där han också får tillgång till nya uppgifter som inte fanns tillgängliga tidigare. McLaren fann Howard Donahues uppgifter som trovärdiga, och kunde också ta del av en utredning som tillsatts av president Clinton, ARRB, Assasination Record Review Board. I denna utredning ville man fastställa hur obduceringen av Kennedys kropp gick till. Enligt Texas lagar måste en obducering ske på plats och får inte flyttas, vilket här inte följdes. Roy Kellerman som var chef för Secret Service hotade rättspatologen på Parklandssjukhuset för att få med sig kistan till det väntande planet. Obduceringen utfördes alltså i Washington, och under normala omständigheter sker den av ett litet läkarlag, men i det lilla rummet trängdes ett trettiotal personer. Stämningen beskrevs av rättspatologen som att befinna sig i en cirkusmanege. En fotograf tog över hundra bilder på Kennedys huvudskada, vilket var avgörande bevis. Men alla filmrullar togs om hand av Roy Kellerman. Han lovade att kopior skulle överlämnas till FBI, något som inte skedde. Inför ARRB-utfrågningen vittnade läkaren Custer att han beordrades att förfalska röntgenbilden från Kennedys huvudskada. Det skulle se ut som att skadan orsakats av en helmantlad kula, som Oswald använt, istället för den ammunition agenten George Hickey avlossat. Så vitt man kan bedöma visste Secret Service hur det olycksaliga skottet gått till, och sedan inleddes mörkläggningen för att dölja sanningen. Är detta den slutgiltiga sanningen? Konspirationsteorierna lär förmodligen ändå fortsätta eftersom en ren olyckshändelse inte passar in i deras värld, en uppsvullen konspiration passar bättre in. Carl-Erik Steen Källor Colin McLaren: The smoking gun. Bonar Menningar: Mortal error. Tävling Tävlingssugen? Under december månad publicerar Boa Berg en julkalenderblogg där man kan vinna biobiljetter och skraplotter. Regler och hur man anmäler sig finner du på bloggen ( Välkomna att delta! Hälsningar Boa Berg 18 SPÖ Nr

19 Händer i Huset Fontänhögskolan är ett samarbete mellan Ersta Sköndahls Högskola och Fountain House i Stockholm, där socionomstuderande från högskolan och medlemmar samt handledare från Fontänhusen i Sverige har en kursvecka tillsammans. Vi var två personer som deltog från Örebro (Tommy och Marie), där vi tillsammans med socionomstuderande deltog i kursen Metoder i socialt arbete. Det var en innehållsrik, intensiv och spännande vecka med många nya och trevliga människor. Veckan bestod av alltifrån intressanta föreläsningar, grupparbeten, bra diskussionsämnen till lite mer levande och dramatiska seminarier. Färggranna fåtöljer på Mosebacke torg i Stockholm Vi tyckte att vi fick fram budskapet med att få in Fontänhusets riktlinjer i olika metoder i socialt arbete. Det var också avsikten och vi känner oss mer än nöjda med kursveckan. Tommy Sjölund och Marie Straubhaar Bilder: Tommy Sjölund Poesi Oslo En av seminariegrupperna från Fontänhögskolan Det vackraste av allt Vågor utav salt Människor som skyndar överallt Den prydnaden en staty Gjutna gestalter utav bly Låt oss aldrig dö i dy Pionen Pionen öppen som en blomsterskida Vill så gärna för barnet strida Sårad av en annan Smeker såret vid pannan Stannar intill en öde strand Håll min hand Tänker stort och något smått ibland Ror snabbt båten iland En skymt av Sköndals Fontänhus med utsikten ner över sjön. Marianne Larsson SPÖ Nr

20 Reseskildring Europakonferens 2014 Stirling, Skottland Efter mycket lång väntan så var det äntligen dags för Europakonferensen i Skottland. Vi var tre morgontrötta själar som fick kliva upp omänskligt tidigt på söndagsmorgonen för vidare transport till Arlanda. Vi som åkte heter Marianne och Seija och vi hade dessutom äran att få sällskap av vår styrelseledamot Birgit. Från Arlanda så blev det direktflyg till Edinburgh och med oss på planet hade vi 10 stycken från Fontänhuset i Stockholm. Vi hann inte mer än att checka in oss så var det dags för kvällsbuffé där 140 deltagare från 14 länder hälsades hjärtligt välkomna. Sen upptäckte vi till vår skräckblandade förtjusning att det serverades Haggiskaka*. Birgit tyckte att den smakade som en blandning av korvkaka och pölsa och vad vi två andra tyckte finns det inga ord som kan skrivas här utan censur. Måndag Marianne på sin första flygresa. Marianne, Seija och Birgit, nyincheckade på hotellet i Stirling. På måndagen fick vi lyssna till en gripande historia om hur Clubhouse Mosaic i London nästan lades ner 2010 för att myndigheterna började ifrågasätta Fontänhusmodellen samt ansåg att medlemmarna institutionaliserades. Bidragen drogs in, byggnaden förföll och medlemmar slutade. Men med gemensamma krafter från både handledare och medlemmar så lyckades de rädda sitt klubbhus och fick även till så att de kunde flytta in i ett nytt hus med fräscha lokaler. Idag är de 560 medlemmar totalt med ca 65 deltagare per dag. Vi förstod på stämningen i lokalen att det är många klubbhus som har det kämpigt idag ute i Europa. Utanför hotellet stod minnesmonumentet för William Wallace. Sen blev det dags för workshop-on-bus. Eftersom det var en lång färdväg till Glasgow där vi skulle hälsa på Scotia Clubhouse så hade arrangörerna kommit på att vi skulle ta tillvara på tiden genom att ha workshop på bussen. Dagens ämne var Intake and orientation, dvs hur får vi nya medlemmar att känna sig välkomna och finns det något i den processen som vi kan förändra eller göra bättre? Det blev mycket diskussioner men med grova drag så verkar vi jobba något så när lika och kämpar med samma problem. Något som vi tog med oss hem från diskussionen var tanken om Faddrar som ska ta övergripande ansvar för att introducera nya till vårat hus så de känner sig välkomna. Väl framme vid Scotia house slogs vi av hur välkomnande receptionen var, nästan alla hade små namnskyltar på sig och väl inne var det som ett enda stort kontorslandskap. Enhetstavlorna påminde mycket om våra egna men med skillnaden att de inte verkade ha scheman eller satte upp namnen på de som förväntades komma under dagen. Om vi förstod rätt, så verkade det som om ekonomidelen sköttes av medlemmarna själva vilket vi tyckte var imponerande. Före ankomst hade två deltagare föranmält sig som vegetarianer, eftersom vi skulle bli bjudna på lunch på huset. När vi väl fick se menyn blev alla utom två helt plötsligt vegetarianer. På menyn stod det kyckling med haggis inlindad i bacon. * Haggis är en skotsk traditionell maträtt gjord på fårinälvor som hjärta, lunga och lever tillsammans med havregryn, ister och lök. 20 SPÖ Nr

21 Tisdag På tisdagen var det dags att besöka nästa Fontänhus, nämligen Flourish house som också den ligger i Glasgow men jämfört med Scotia låg denna lite mer centralt. Dagens workshop-on-bus var Social events, vad vi gör som inte ingår i den arbetsinriktade dagen. Vi fick presentera vår mest lyckade sociala tillställning, vilken som blev en besvikelse och vår mest annorlunda. Vi presenterade vår nobelmiddag som blev väldigt lyckad och uppskattad Finn, som var styrelseledamot i ett fontänhus i Norge berättade att de har en sångpedagog som kommer till huset och ger individuella lektioner till medlemmar som vill sjunga som blivit väldigt populärt. En gång om året bjöd de även in hela styrelsen till sitt Fontänhus på middag med levande musik som uppskattades både av styrelsen samt husets medlemmar. När vi anlände till Flourish house låg deras klubbhus inklämt bland övriga hus på gatan, vi delades upp i två grupper och fick en varsin guide som visade oss runt i de olika rummen. När vi kom upp på övervåningen så blev vi riktigt tagna av det vackra ljuset som flödade in genom fönsterrutorna. Deras hus är nämligen en gammal kyrka berättade vår guide och med tydlig stolthet la han även till att de äger sitt eget hus. Före vi åkte tillbaka blev vi bjudna på soppa med efterrätt. Vi kände oss nästan lite kungliga när de serverade oss vid borden. Precis som i Scotia clubhouse så var alla väldigt hjärtliga och välkomnande och måna om oss som gäster. Vi hade gärna stanna längre på båda Fontänhuset för att både få se mer och prata med de som var där. Susanna Larsson? Reseskildring Birgit i Flourish House lilla men mysiga trädgård. På kvällen samlades alla för galamiddag, dörrarna öppnades till mäktiga toner från en säckpipa framförd av en traditionells enligt klädd skotte. Vårt bordssällskap under galamiddagen, ett glatt gäng från Flourish house. En sak som vi blev fascinerade av var deras hörna med artiklar som de lägger upp på E-bay för försäljning. Inkomsterna från dessa går direkt till deras sociala program. Maggan från Göteborgs Fontänhus tillsammans med Birgit och Marianne. Vi blev bjudna på en 3-rätters middag som serverades av studenter från universitetet. När maten var intagen försvann plötsligt en vägg och ett dansgolv uppenbarade sig och en kvinnlig medlem från ett av husen i Glasgow framförde en vacker visa före orkestern drog igång så att hela salen gungade. Vi konstaterade att skottarna älskar att dansa. Dagen efter var det hemfärd med blandade känslor, vi hade hemlängtan men ville samtidigt stanna kvar. Under dessa dagar har vi träffat så många intressanta människor, minglat om allt mellan himmel och jord och förälskat oss i skottarnas gästvänlighet. Vi har knutit nya kontakter både inom Sverige med husen från Stockholm, Göteborg och Motala men även med andra länder runt om i Europa. Att skiljas från den gemenskap som uppstod var svårt och vemodigt men vi kom hem med massor av nya idéer till vårt eget hus. Det var tre mycket trötta men nöjda och motiverade deltagare som landade på Arlanda. Seija Juntunen & Marianne Karlsson SPÖ Nr

22 Händer i Huset Det närmar sig jul med stormsteg och planeringen för kommande aktiviteter så som Nobelmiddag, Luciafirande och Julfirande i huset är i full gång. Klas är äntligen tillbaka på service efter sin föräldraledighet. Vi har skickat in vår ansökan till Socialstyrelsen och går nu i väntans tider..besked om vi får nya medel kommer straxt innan jul. Redaktionen går på högvarv just nu och vi får in mycket material vilket innebär att vi även kommer att ge ut ett julnummer i december. Redaktionen Information Information Båstad Falkenberg Göteborg Helsingborg Malmö Nyköping Stockholm Älmhult Örebro Lund Motala Sköndal Kärnhuset Tel: e-post: bastad@sverigesfontanhus.se Falkenbergs Fontänhus Tel: e-post: kontakt@falkenbergsfontanhus.se Göteborgsfontänen Tel: , e-post: mail@goteborgsfontanen.se Bryggan Tel: , e-post: bryggan.helsingborg@telia.com Fontänhuset Malmö Tel: e-post: info@fontanhuset.se Fontänhuset Nyköping Tel: , e-post: fontanhuset@gastabud.com Fountain House Tel: , e-post: info@fountainhouse.se Trappan Älmhult Tel: , e-post: fontanhuset.trappan@telia.com Stiftelsen Fontänhuset Örebro Tel: , e-post: info@orebrofontanhus.se Lunds Fontänhus Tel: , e-post: info@lundsfontanhus.se Motala Fontänhus, Tel: , e-post: info@motalafontanhus.se Fontänhuset Sköndal, Tel: , e-post: info@fhskondal.se För mer information, adresser, hemsidor mm: besök: 22 SPÖ Nr

23 Information Trygghet för återhämtning: en unik miljö som tillåter oss att lyckas Självkostnadspris på frukost och lunch Medlemsförsäkring under arbetstid Tidningen Spegelöga gratis Gratis och livslångt medlemskap Möjlighet att följa med på olika utflykter och resor Rabatterade friskvårds-, kultur och fri tidsaktiviteter Huvudsponsorer är Örebro Kommun & Örebro Läns Landsting Futurum Fastigheter i Örebro AB Hjortkvarns Kyrkliga Syförening Karin Isbäck AB RedFly Music AB SGM Fastigheter Spårbyggarn SPG AB Stiftelsen Activa Säljcenter Örebro Gudrun Andersson Marie Bergstrand Erland Bohlin Gösta Boo Lars Bäckman Bengt & Marianne Dahlgren Bo & Kerstin Eriksson Tage Eriksson Pernilla Folebo Margit & Sune Göthberg Birgit Götlind Helge Hagberg Helén Hansson Sigrid Ivarsson Margareta Jakobsson Lars-Erik Johansson Tomas Johansson Anita Karlsson Eva Karmbo Anna-Maria Kindgren Börje & Kristina Larsson Marie & Sven-Göran Larsson Gertrud Nilsson Sofia Norrby Anders Nyhlén Karin Pettersson Barbro Rauseus Christer Sandén Torgny & Eva Sintring Larsson Olle Skoog Ove Ståhlgren Berit & Kent Svensson Lena Wickberg Margareta Wiklund Marie Wikner Lotta Wollarz Bandhagen Bitte Assarmo Brevens Bruk Jan Andersson Fjugesta Kristina Jansson Garphyttan Tore Mellberg Heby Patricia Molin Hedemora Anna Engström Högsjö Leif Rudin Karlskoga Gunnel Forsberg Kumla Irene Blom Laxå Lars-Göran Eriksson Motala Marika och Mats Pettersson Skärholmen Conny Gabrielsson Strängnäs Maria Kolasa Sigtuna Ingalill Skoglund SPÖ Nr

24 Nyfiken på Fontänhuset? Ring och kom på besök! Öppettider: E-post: Hemsida: Vi finns intill Deiles gatukök. Adress: Målgatan Örebro Mån-Fre Besök oss direkt på internet: (Skanna QR-koden med din smartphone) Är öppet för alla som i egenskap av patient inom länet har eller har haft kontakt med psykiatrin. Vi vänder oss till dig som i gemenskap med andra vill bygga upp din självkänsla och komma igång med arbete eller studier. Du själv eller någon annan ringer oss och får då en tid för information. Sedan kan du, så snart du vill komma hit och prova på ett par veckor, innan du beslutar dig för att bli medlem. Du deltar i en arbetsgemenskap tillsammans med medlemmar och handledare utifrån Fontänhusfilosofin. Vårt motto är en väg in och tre vägar ut. Fontänhuset är en fristående stiftelse som drivs som klubbhus. Vi är en eftersatt grupp, som har svårt att hävda oss på arbetsmarknaden. Vi har en styrelse med representanter från olika delar av samhället. Följ verksamheten genom vår tidning Spegelöga. Stöd klubben mer aktivt genom att bli stödmedlem. Som medlem får du Spegelöga gratis. PRIS FÖR STÖDMEDLEMSKAP PER ÅR: Privatperson 200 kr Organisation/Företag 500 kr Fritt belopp utöver ovanstående mottages med tacksamhet. Fontänhusets bankgiro nr: Tidningen Spegelöga ges ut i ca 420 exemplar. Den utkommer med 6-12 nummer per år och skickas till medlemmar, stödmedlemmar, öppenvården, socialtjänsten m.fl. Amicus är vår ungavuxnagrupp. Den riktar sig till åldersgruppen år. De träffas två gånger i veckan och gör egna aktiviteter, som t.ex. musikquiz, ser på film mm. Amicusgruppen väljer själva sina aktiviteter.