2/11. Som relativt ny och färsk veterinär var. Inget blir som förr igen. Rävens dvärgbandmask INNEHÅLL 2/11 ÅRGÅNG 35

Transkript

1 2/11 ÅRGÅNG 35 Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB Inget blir som förr igen Det har från flera håll varnats högljutt för nya smittor som vi helst inte vill ha in i Sverige. Nu har vi en av dem konstaterad i landet och i mer än ett geografiskt område rävens dvärgbandmask. Det blev inte rabies, som var den största rubrikskaparen när gränserna blev mer öppna för våra husdjur. Som både djurägare och veterinärer har vi de senaste åren uppmärksammats på just rävens dvärgbandmask som smitta och zoonos (sjukdom som är överförbar mellan djur och människa). Nu är det dags att sätta fokus på ytterligare smittor som inte omfattas av införselregler eller lagar. Det finns fler exotiska parasiter och parasitburna smittor att läsa om i detta nummer. Vi bör lära oss mer om dem för att undvika problem för både våra hundar och katter samt oss själva. Som veterinär är jag inte emot att vi har kontakt med omvärlden och reser med utställnings-, avels- eller familjedjur, men vi måste ta ansvar som ägare och söka information om de rekommendationer som gäller. Doggy-Rapports målsättning har sedan starten varit att informera och utbilda hund- och kattägare för att förebygga sjukdom. Det nummer du nu får i handen är ett bra exempel på just detta. Ni glömmer väl inte att det är just ni som läser Doggy-Rapport som kan påverka innehållet? Det gör ni genom att ställa egna frågor. Vi i redaktionen letar rätt på de experter som kan svara på frågorna. Lena Myrenius INNEHÅLL 2/11 n PARASITER: Rävens dvärgbandmask. Veterinär LENA MYRENIUS berättar om en fruktad parasit som nu finns i Sverige. Sid. 9 n PARASITER: Importerade parasiter på hundar och katter. Veterinär ULRI- KA FORSHELL redogör för vilka parasiter man ska skydda hund och katt från. Sid. 11 n AVEL: Avelsarbete väg till bättre ledhälsa. Agronomie doktor SOFIA MALM berättar om avelsindex och hur de kan användas. Sid. 14 Det är okänt hur rävens dvärgbandmask förts in i Sverige, men parasiten har upptäckts på flera platser. Observera, individerna på bilden har inget med artikelns innehåll att göra. Foto: Lisbeth Karlsson. Rävens dvärgbandmask Efter att Sverige har varit fritt från den för människan dödliga parasiten rävens dvärgbandmask har flera fall av smittade rävar nu upptäckts. Ett intensivt arbete för att kartlägga parasitens spridning har inletts. Veterinär LENA MYRENIUS redogör för utvecklingen. Som relativt ny och färsk veterinär var jag med om den stora förändringen i svensk smådjurshållning som innebär att hundar och katter tillåts resa mer fritt över våra gränser än tidigare. Visserligen ställs krav om vaccinering och avmaskning men gränserna blev mer öppna. Tidigare var det lättare för allmänheten att reagera på illegalt inkomna utländska hundar i Sverige. Efter de nya reglernas införande blev det svårare. Den tyska båten i småbåtshamnen vid Göta kanal kunde ha med sig en helt legitimt vaccinerad och avmaskad hund men hunden kunde lika gärna vara illegalt införd utan korrekt vaccination och avmaskning. Det finns idag helt enkelt ingen möjlighet att kontrollera alla hundar. Hur kunde vi få in smittan och hur farlig är den? Många veterinärer höjde då precis som nu sina oroliga stämmor om att regelverket inte skulle efterlevas. Risken fanns att smittor som rabies och rävens dvärgbandmask skulle göra entré i Sverige. Merparten av alla djurägare har gjort rätt, men tillräckligt många har missbrukat systemet för att ta in hundar till Sverige utan att följa regelverket. Nu har vi ytterligare en allvarlig, smittsam sjukdom i vårt land. Det är en zoonos (överförbar mellan djur och människa) som kommer att påverka vårt förhållande till naturen. Ett exempel på hur det kan bli är Schweiz, där invånarna lever med smittan spridd i naturen och där rävar lämnar smittsam avföring till och med inom befolkat område. I Centraleuropa är förekomsten av sjukdomen hos människa ett fall per invånare. Risken att bli smittad bedöms där som liten. Men det är ett fåtal undersökningar gjorda kring vilka faktorer som kan påverka förekomsten. Vissa studier visar på kopplingar till hund och vistelse i naturen. Att vi i Sveri- DOGGY-RAPPORT 2011 ÅRGÅNG 35 NR 2 9

2 PARASITER ge har ett särskilt förhållande till naturen i och med den unika allemansrätten tror jag och fler med mig skiljer Sverige väsentligt från Centraleuropa, och det kan påverka risken att smittas. Det finns inga säkra bevis för att smittan överförs via livsmedel men det är en riskfaktor. Parasitens ägg som smittar människan syns inte för blotta ögat men sprids via rävens (eller hundens) avföring. Livsmedelsverket bedömer ännu risken att smittas via blåbär, svamp eller matsäcksätande ute i naturen som mycket liten. Man ger i nuläget inga särskilda rekommendationer. Om smittan skulle visa sig mer vanligt förekommande i vissa områden kan instruktioner om noggrann handhygien efter vistelse i skog och mark samt efter kontakt med hund bli aktuella. Katter tror man inte utgör samma stora risk för spridning av rävens dvärgbandmask till människa men kan inte helt uteslutas. Dvärgbandmaskens ägg dör vid kokning men överlever vanlig frysning. Går det att reparera skadan och utrota smittan med rävens dvärgbandmask? Kanske, verkar svaret bli från experter på området. Inga försök har gjorts som visar att smittan har kunnat utrotas helt, men man har kunnat minska omfattningen i tidigare drabbade områden i Europa. Om ett bekämpningsprogram med avmaskning av rävar (genom betat foder) ska genomföras behöver det pågå i minst fyra år för att få effekt. Ett argument för att påbörja ett bekämpningsprogram, även om man inte kan vara säker på att det kommer att pågå i tillräckligt många år, är att en vetenskaplig uppföljning skulle ge mer och ny kunskap om parasitens biologi och livscykel. Att genomföra ett sådant bekämpningsprogram förutsätter att avmaskningskravet på hund och katt efterlevs. Statens Veterinärmedicinska Anstalt HUVUDVÄRD RÄV eller annat HUND-djur får i sig masklarver genom att äta smittade smågnagare. MELLANVÄRD Smågnagare smittas med maskägg via miljön. Rävens dvärgbandmask utvecklas i mellanvärdens lever. (SVA) har gjort riskbedömningen att om man slopade kravet på avmaskning skulle cirka 30 hundar som är infekterade med rävens dvärgbandmask komma till Sverige varje år. Dvärgbandmaskens ägg överlever länge i naturen. Via huvudvärdens avföring sprids dvärgbandmaskens ägg i naturen. En smittad hund kan ha maskägg i pälsen och kan på så vis smitta människan. Rävens dvärgbandmasks livscykel. Illustration: Lisbeth Karlsson. Hur ska man göra för att skydda sig själv och inte sprida smitta vidare utanför drabbade områden? För dig som bor i de områden där smittan kan förekomma (Uddevalla, Munkedal, Färgelanda, Vänersborg, Borlänge, Gagnef, Katrineholm, Vingåker och Finspång) har SVA gett särskilda rekommendationer om avmaskning. Dessa gäller de hundar och katter som förväntas vara i riskgruppen och som har ätit gnagare. I första hand ska man avmaska sin hund eller katt med rent prazikvantelpreparat. För att undvika att parasiten utvecklar resistens mot aktuella avmaskningsmedel rekommenderas att man inte väljer de kombinationspreparat med prazikvantel som finns. Undantaget är om det finns anledning att avmaska även mot andra parasiter. För att utreda hur utbredd smittan med rävens dvärgbandmask är så obduceras nu rävar från hela landet. Dessutom samlas gnagare från Uddevallaområdet in för kontroll liksom rävträck från Östergötland och Sörmland. Jordbruksverket, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, SVA, Livsmedelsverket, Arbetsmiljöverket och andra berörda myndigheter redovisar den 31 maj 2011 en utredning om vilka åtgärder som är nödvändiga för att skydda folkhälsan mot rävens dvärgbandmask. För dig som vill läsa mer om rävens dvärgbandmask hänvisas till SVA:s hemsida samt tidningen SVAvet:s temanummer om Rävens dvärgbandmask (nr ) som går att beställa via SVA:s hemsida. Lena Myrenius Rekommendationer från SVA Rekommendationer för hund- och kattägare i Uddevalla, Munkedal, Färgelanda och Vänersborgs kommun. Hund Om du håller din hund så att den aldrig kan äta en sork eller mus behöver du inte vidta några särskilda åtgärder. Om din hund någon gång under hösten och vintern har fått springa lös i skogen eller vistats obevakad där den kan ha ätit en sork eller mus bör du nu avmaska den. Hantera träcken som om den är smittsam och lägg den i kärl för brännbart avfall före avmaskning och tre dagar efter avmaskning. Tvätta händerna. Hunden bör också schamponeras en gång för att äggen som kan finnas i pälsen ska försvinna. Därmed bedöms hunden nu vara smittfri. Avmaskningen är också viktig för att inte smittan ska spridas vidare i landet om du reser ut ur det smittade området. Om du har en hund som regelbundet får vistas lös i markerna bör den avmaskas regelbundet var fjärde vecka. Hunden kan infekteras igen men avmaskning gör att det aldrig hinner bildas ägg. Vid första avmaskningen bör du dock schamponera hunden och hantera träcken så som anges i punkten ovan. Om du misstänker att din hund rullat sig i rävträck bör du också tvätta hunden. Hundägare från andra delar av landet som reser igenom det smittade området bör hålla sina djur kopplade så att inte smittan kan plockas upp och spridas vidare i landet. Avmaskningsmedel med praziquantel (kan också stavas prasikvantel) kan du köpa receptfritt på apotek. Också epsiprantel som finns att köpa utomlands är verksamt, men andra preparat fungerar inte. Välj i första hand ett preparat som enbart går på rävens dvärgbandmask, framför allt vid upprepad avmaskning. Katt Katter är dåliga på att producera smittsamma ägg och bedöms utgöra en mycket låg smittrisk. Du som har en katt som jagar gnagare och har nära kontakt med den kan följa de råd som beskrivs för hundägare ovan om du vill vara extra säker. 10 DOGGY-RAPPORT 2011 ÅRGÅNG 35 NR 2

3 PARASITER Förberedelser viktiga Inför en utlandsresa med hunden bör man ta reda på vilka parasiter som kan vara aktuella. Det kan man göra genom att till exempel kontakta det aktuella landets generalkonsulat i Sverige. Följande exempel är ingalunda en heltäckande redogörelse, utan bara en vägledning. Rävens dvärgbandmask vore i vanliga fall självskriven i denna genomgång, men eftersom flera fall av rävbandmask upptäckts i Sverige i år så har parasiten en helt egen artikel i detta nummer av Doggy-Rapport. Utvärtes parasiter För enkelhetens skull rekommenderas att sätta på hunden ett fästinghalsband som innehåller ämnet deltamethrin (ett insektsmedel) några dagar före avresan. Låt sedan hunden ha halsbandet på sig tills ni kommer hem igen. Effekten varar i upp till sex månader och avvisar inte bara fästingar utan även blodsugande myggor som sprider leishmania och tropisk hjärtmask. Det har också god effekt mot loppor och löss. De flesta som reser över gränserna med sina djur följer regler kring bland annat avmaskning. Observera, individerna på fotot har inget med artikelns innehåll att göra. Foto: Lisbeth Karlsson. Importerade parasiter på resande hund ar och katter DOGGY-RAPPORT 2011 ÅRGÅNG 35 NR 2 Det är inte bara minnessaker från turistbutikerna man kan få med sig hem från resan till utlandet. Om man inte vet vad man ska vara uppmärksam på så kan hunden eller katten utan större ansträngning få med sig ett flertal parasiter hem. Veterinär ULRIKA FORSHELL redogör för vilka parasiter du bör skydda din hund och katt från. Efter Sveriges inträde i EU är det betydligt enklare att resa med och importera sällskapsdjur inom den europeiska gemenskapen. Jämfört med för tio år sedan finns det en markant ökad rörelse över landets gränser. Hunden eller katten kan lätt drabbas av ett flertal parasiter på utlandsresan parasiter som inte hör hemma i Sverige. Med bättre kunskap kan vi hjälpas åt att hålla kvar dessa parasiter utanför landets gränser. Vi på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) märker emellertid att frågorna om dessa parasiter ökar, både vid telefonsamtal och bland de prover som skickas in. Problemet är störst bland hundar eftersom man mera sällan tar med sig katten på resan, och i de fall katter tas med så hålls de under stramare uppsikt. Fokus i denna artikel kommer därför att ligga på hund och man får ha katten med sig i bakhuvudet. Kattloppa/Hundloppa Ctenocephalides felis/canis Loppor smittar lätt. De finns i miljön, både utomhus och inomhus, i varmare länder. De finns på många husdjur som inte behandlas i förebyggande syfte. Inte nog med att de är blodsugande, de kan även sprida en sorts bandmask (Dipylidium). De trivs och förökar sig på fler djurslag inklusive människa samt överlever länge i miljön, till exempel i golvspringor, textilier etcetera. De kan dessutom även ge varierande grader av överkänslighetsreaktioner, som rodnad, klåda, håravfall med mera. Reaktionen hos djuret beror på hur känslig individen är samt antalet loppor som den är infekterad med. Loppor känns igen på sin sidvärtes tillplattade form och på att de hoppar. De sprids bland annat genom att hoppa mellan djur. I pälsen lämnar de avföring som syns som svarta prickar. Lägger man spillningen på en bit papper och droppar vatten på färgas pappret rött av blodinnehållet. Det kan bli oerhört obehagligt om en hel familj drabbas av loppor, med bett och klåda, och loppornas förökningstakt är snabb. I Sverige finns katt/hundloppor från Skåne i söder till Hisingen i norr på västkusten och motsvarande på östkusten. Längre norrut är temperaturen för låg vissa delar av året för att den ska klara sig, utom i vissa lokala fall, till exempel inom en uppfödning eller hund/katthem. Det är inte otänkbart att denna gräns kommer att dra sig längre och längre norrut i klimatförändringens spår. Att utrota katt/hundloppor tar tid och kräver beslutsamhet. Ofta behöver man hjälp av en saneringsfirma. Det kan ta ett år av djur- och miljöbehandlingar för att vara säker på att smittan är utrotad. För att behandlingen mot loppor ska vara effektiv krävs både invärtes och utvärtes behandling av alla familjens djur. 11

4 Fästingar Fästingar kan artbestämmas genom att de skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala. Vi har ju en del inhemska fästingar där medlemmar av släktet Ixodes är vanligast. Om man är ovan är det svårt att se skillnad på olika fästingarter. Har hunden vistats utomlands eller om man själv varit på semesterresa till varmare klimat (fästingar kan lifta i kläderna ) kan man gott skicka in fästingar till SVA för artbestämning. Brun hundfästing. Till vänster en hane och till höger en hona. Foto: SVA. Brun hundfästing Rhipicephalus sanguineus Den bruna hundfästingen är vanlig i Medelhavsländerna och det är den fästingart som man främst vill undvika. Den kan vara bärare av flera allvarliga parasitsjukdomar, bland andra babesia och hepatozoon, två sjukdomar som beskrivs på annat ställe i den här artikeln. Den bruna hundfästingen är anpassad för att leva i ett stäppklimat, det vill säga den gillar ett varmt och torrt klimat. I Sverige klarar den inte en vinter utomhus, däremot trivs den förträffligt inomhus och förökar sig snabbt om den bara får ett blodmål från en hund ibland. Det räcker med att man får med sig en befruktad hona hem i hundens päls för att denna ska producera upp till ägg som ger upphov till flera nya fästinggenerationer inomhus. Det finns också rapporter om fästingar som liftat i ägarnas packning efter resor till varmare länder, utan att hunden har varit med på resan. När man väl upptäcker fästingarna i hundens päls finns de som regel redan i stora antal bakom gardiner, tavlor och i luggen på barnens gosedjur. Då kan man kallt räkna med att det finns fästingar spridda i hela huset. Finns det katter i hushållet brukar de vara förskonade från angrepp. Den bruna hundfästingen brukar föredra människoblod framför kattblod om ingen hund finns i närheten. Trots det bör de skiljas från hundarna i hushållet, eftersom kat- PARASITER ter är överkänsliga för det antiparasitära medel som krävs för att behandla hundar. Om de skulle drabbas av fästingarna kan de alltså inte behandlas. Den bruna hundfästingen är mera svårbehandlad än våra inhemska fästingar. Den kräver starkare, receptbelagda ämnen i spot-on form. Hus som invaderats av den bruna hundfästingen behöver besökas av en saneringsfirma som vid upprepade tillfällen sprutar en kemisk dimma i huset. Det finns även andra fästingarter som kan sprida sjukdom, till exempel av släktena Ixodes, Haemophysalis och Dermacentor. Invärtes parasiter Hakmask Ancylostoma caninum I Sverige finns en art av hakmask. Den heter Uncinaria stenocephala och återfinns regelbundet hos rödrävar. Denna art ger dock som regel mycket lindriga symtom, också när den i undantagsfall smittar hund. Hakmaskarna biter sig fast i tarmväggen på hunden och suger blod. I stora antal kan de suga så mycket blod att hunden får blodbrist samt blir trött och blek i slemhinnorna, vilket främst gäller hakmaskar av släktet Ancylostoma. Valpar kan i värsta fall dö. Hakmaskarnas larver kan smitta på två sätt, dels genom ett frilevande stadium av parasiten som tar sig igenom huden på värddjurets ben och tassar, eller genom att de äts upp. Det första sättet gör att hudproblem kan vara en del av symtombilden. Båda smittovägarna är lika effektiva. Hos djur som infekteras lägger sig alltid en del av larverna i vila i muskulaturen. När en tik blir dräktig aktiveras de och smittar valparna under digivningen. De kan också aktiveras om djuret får nedsatt immunförsvar av någon anledning. Det är vanligast att parasiten orsakar allvarlig sjukdom hos djur upp till ett års ålder. När den infekterade hunden avmaskas aktiveras de parasiter som ligger vilande i musklerna. Samtidigt har de vuxna maskarna i tarmen avgett ägg som kommit ut i miljön via hundens avföring. På så sätt kan hunden återsmittas, via de aktiverade parasiterna i musklerna samt via miljön. Man kan behöva behandla dessa djur cirka var tredje vecka i flera månader, samtidigt som man vidtar alla åtgärder för att sanera den miljö i vilken hunden vistas. Man använder sig av träckprov för att påvisa hakmaskägg i träcken, men man ska komma ihåg att mycket unga, diande valpar kan vara allvarligt sjuka utan att maskarna hunnit uppnå en sådan mognad att de lägger ägg. Den importerade hakmasken kan smitta människa genom huden, även om problemen begränsar sig till just detta organ. Strongyloides Strongyloides stercoralis Strongyloides infekterar de flesta djurslag, människa inräknad. Den har en komplicerad livscykel och kan ge allt från inga till väldigt kraftiga symtom, som kan påminna om valpsjuka, med blodiga diarréer och avmagring. Valparna smittas vid digivning, men smitta sker även via larver i avföringen från smittade individer. Larverna infekterar valpen, antingen genom att valpen slickar i sig dem eller så penetrerar (borrar sig igenom) larverna huden. Sker det senare i större omfattning så är hudproblemen en del av symtombilden. Smittan cirkulerar hos hundar som vistas i en undermålig utomhusmiljö, till exempel smutsiga rastgårdar. Man använder sig av särskild diagnostik för att påvisa larver i avföring, en så kallad Baermann metod, som bör efterfrågas om man misstänker strongyloides. Denna rundmask är alltså inte ovanlig i områden där sämre sanitetsförhållanden råder, och smittan kan överföras mellan hundar och människor. Smittgången är dock inte till fullo utredd. Det har förekommit enstaka fall i Sverige av strongyloidos hos hund, då i samband med djurskyddsärenden, men den räknas inte som en inhemsk smitta. Människa kan alltså också drabbas. Tungmask. Foto: SVA. Tungmask Linguatula serrata Tungmasken smittar hundar som utfodras med rått slaktavfall från infekterade idisslare. Larvstadierna utvecklas vidare i hunden (och för all del även katten) och förflyttar sig till näshålan, där den sedan framlever som vuxen. Nya idisslare smittas när värddjuret nyser ut ägg på beten. Tungmasken är svår att påvisa, men ibland kan ägg ses i ett träckprov. Den är knappast farlig för vare sig hund eller ägare, men tas ändå med som kuriosa. Masken är upp till 13 cm lång och 12 DOGGY-RAPPORT 2011 ÅRGÅNG 35 NR 2

5 PARASITER på grund av placeringen så är tungmask svårbehandlade. Människa kan infekteras med tungmask, men bara vid intag av råa inälvor från idisslare, vilket sker i vissa delar av världen. Fransk hjärtmask. Foto: SVA. Fransk hjärtmask Angiostrongylus vasorum Den franska hjärtmasken använder sniglar som mellanvärd för vissa larvstadier och kan därför få fäste i Sverige. Under flera år har den franska hjärtmasken funnits på ön Sydkoster i Bohuslän och man har försökt se till att inte få över smittan till fastlandet. Dessvärre påvisades fransk hjärtmask i en rödräv från Osbyområdet för något år sedan. Man behöver därför känna till denna mask och vidta åtgärder mot den när man reser med sin hund. De parasiter hunden får i sig via sniglar eller snigelslem växer till vuxna individer och sätter sig i hjärtats högra kammare. Blir de många till antalet blockeras naturligtvis blodflödet och hunden blir tröttare och kan hosta på grund av den försämrade cirkulationen. Hunden själv utskiljer larver via avföringen, som smittar sniglar som kommer i kontakt med den. Ger man avmaskningsmedel i detta läge släpper maskarna och kan helt stoppa blodflödet, varvid hunden kan dö. De avdödade maskarna fastnar i lungorna och orsakar lokala inflammationer medan maskarna bryts ner. Eftersom vi är i stort sett förskonade från denna farliga parasit bör man ge förebyggande behandling i utlandet om man är borta under minst fyra veckors tid, och man bör allra minst avmaska mot rundmaskar när man återvänder hem till Sverige, för att undvika att smittan får ytterligare fäste. Har man konstaterat fransk hjärtmask genom påvisande av larver i ett träckprov bör man alltså komplettera med en röntgen- eller ultraljudsundersökning för att uppskatta mängden maskar och om det är riskfritt att avmaska. Ibland kan maskarna behöva avlägsnas kirurgiskt. Människor smittas inte med fransk hjärtmask, från vare sig hund eller snigel. Sjukdomar som överförs via stickande myggor Tropisk hjärtmask Dirofilaria immitis Den tropiska hjärtmasken smittar via sandmyggor som överför förstadier till maskarna när de suger blod. De vuxna maskarna sätter sig i hjärtat liksom den franska hjärtmasken och samma utredningsgång gäller innan man behandlar. Däremot påvisas dirofilarios med ett blodprov, där man tittar efter antikroppar. Även katter kan drabbas av tropisk hjärtmask. Myggan som överför den tropiska hjärtmasken är mest aktiv i gryning och skymning. Man kan vara noggrann med hundens utevistelsetider, men man kan också använda ett halsband som innehåller ämnet deltamethrin, vilket har en avstötande effekt på myggorna. Tyvärr kan samma sorts mygga även överföra andra sjukdomar (exempelvis Leishmania) vid stick. Vill man vara noggrann i sin förebyggande behandling ska hunden (eller katten) behandlas med en makrocyklisk lakton (familj av antiparasitära ämnen) fyra veckor efter den har anlänt ett område där smittan är etablerad, och sedan månatlig behandling så länge den vistas där. Tropisk hjärtmask finns inte på våra nordliga breddgrader eftersom vi inte har sandmyggor. Det är inte otänkbart att andra, mer nordliga släktingar till denna insekt skulle kunna överföra smittan istället, och därför är det viktigt att hålla smittade individer till ett minimum i landet. Friska människor smittas som regel inte med tropisk hjärtmask och i de fall det har skett ger de inte upphov till sjukdom. Kutan dirofilarios Dirofilaria repens Kutan dirofilarios är betydligt mindre allvarlig än den dirofilarios som beskrivs ovan, eftersom den bara ger symtom i huden. Efter ett stick från en infekterad mygga i medelhavsområdet överförs larvstadier av parasiten till blodet, vilka växer upp och lägger sig under huden eller i muskulatur. De orsakar sällan besvär, men hudknutorna kan uppfattas som vanprydande. Vuxna maskar är svåra att nå med något avmaskningsmedel, utan måste avlägsnas med hjälp av kirurgi. I undantagsfall kan människa drabbas. Leishmanios Leishmania infantum Leishmania sprids liksom den tropiska hjärtmasken via sandmyggor som överför förstadier till parasiterna, så kallade promastigoter, till blodet vid bett. Väl i blodomloppet invaderar promastigoterna en typ av vita blodkroppar som ingår i kroppens immunförsvar. I Sverige ser vi sjukdomen av och till, främst på hundar som importerats från medelhavsländer. Även katter kan bli smittade, dock sker detta i långt mindre utsträckning än hos hund. Hundar som smittats insjuknar sällan omedelbart, utan det kan dröja månader till år innan sjukdomen märks och förloppet är kroniskt och tilltagande. Yttre faktorer påverkar förloppet starkt, till exempel kan stress göra att symtom uppträder. Vanligare symtom på leishmanios är avmagring, muskelförtvining, blekhet och trötthet. Förändringar i och kring ögonen förekommer, till exempel svullnad och inflammationer. Hudsymtom är vanliga i form av både inflammationer och håravfall. Eftersom det i den sjukdomsform som omfattar inre organ (visceral form) med tiden kommer att omfatta alla organsystem kan hunden få en mängd varierande symtom i takt med att sjukdomen framskrider. Leishmania påvisas med blodprov eller cellprov. Den första metoden är mest tillförlitlig när hunden visar symtom, eftersom den annars inte har tillräcklig mängd antikroppar i blodet. PCR-undersökning 1 av benmärgsceller anses vara den säkraste metoden för att påvisa en leishmaniainfektion. Dessvärre är inte heller denna teknik hundraprocentigt säker, utan kan behöva upprepas när en stark misstanke föreligger. Leishmanios är svårbehandlat och återfall är vanliga. Den bästa behandlingen Fråga om både katter och hundar Mycket av Doggy-Rapports framgångar beror på Er läsare. Genom kontakten med Er får vi uppslag till nya artiklar. Ni är alltid välkomna att höra av er med önskemål om ämnen eller frågor om katt och hund, och gärna av allmänt intresse! Alla frågor och synpunkter diskuteras inom redaktionen även om de inte alltid leder till en artikel. Skriv, faxa, maila eller ring till oss. Adressen du når oss på är Doggy-Rapport, Vårgårda. Vill du faxa eller ringa så är telefonnumret och faxnumret dogpost@doggy.se. Emelie Nilsson DOGGY-RAPPORT 2011 ÅRGÅNG 35 NR 2 13

6 är förebyggande, både genom att hålla hunden inomhus när sandmyggorna är mest aktiva (i skymning och gryning) och genom att använda avvisande medel eller halsband. Människor kan på samma sätt som andra djur smittas med leishmania. Som regel sker detta via sandmyggorna, men kan även ske genom blodtransfusion. Sjukdomen kan manifestera sig i huden eller i kroppens organ. I vissa delar av världen går man ut i skymning och låter spädbarn bli stuckna i ben eller på rumpan, där ärrbildning är av underordnad betydelse. Ärren kan annars vanställa anletsdragen i hudformen. Fästingburna sjukdomar Inte nog med att fästingen är en parasit, den överför dessutom andra parasitsjukdomar! Dessa tas upp i korthet nedan, men man får inte glömma att fästingar även kan överföra smitta med bakterier och virus, vilka dock inte tas upp här. Uppfödare! Du är väl medlem i våra uppfödarklubbar? Klubb Doggy - för dig som använder Doggy och Doggy Professional. Läs mer på: Tel Bozita Breeders Club - för dig som använder Bozita, Bozita Robur och Bozita Feline. Läs mer på: Tel PARASITER Babesios Babesia canis/b. gibsoni Babesios hos hund orsakas av de encelliga organismerna Babesia canis och/eller Babesia gibsoni. Båda organismerna kan överföras vid bett från flera olika sorters fästingar. Verkningsmekanismerna är desamma för båda, nämligen att invadera och förgöra hundens röda blodkroppar. Symtomen vid infektion med B canis är alltså huvudsakligen blodbrist (anemi), som yttrar sig genom att hunden blir trött och slemhinnorna bleka. Den kan ha blod i urinen, feber och matvägra. Eftersom levern ska ta hand om alla nedbrutna blodkroppar så påverkas den starkt. Man ser då tecken på leversvikt, kräkningar och diarré. I förlängningen märks rörelsestörningar som kan leda till förlamning och till och med beteendeförändringar om organismerna når hjärnan. I allvarliga fall kan hunden dö. Vid infektion med Babesia gibsoni är det själva blodbristen som är det mest framträdande symtomet i akutskedet. Sedan blir formen mer kronisk med tilltagande leversvikt och symtomen går i skov. Även här kan hunden dö i allvarliga fall. Behandlingen är besvärlig och därför bör man alltid använda förebyggande åtgärder mot fästingar (till exempel fästinghalsband med deltamethrin). De mediciner som har effekt mot sjukdomen ger tyvärr kraftiga biverkningar och hunden kan dessutom behöva blodtransfusioner. Babesia påvisas med hjälp av ett blodprov. Hos människa är risken för allvarlig sjukdom liten. Hepatozoonos Hepatozoon canis För att smittas med hepatozoon (protozooer, encelliga organismer) måste hund en äta upp en infekterad brun hundfästing som då släpper ifrån sig infektionsämnet. Detta tar sig vidare till hundens vita blodkroppar, vilka invaderas, och förökning vidtar. Sedan kan en ny fästing smittas när denna biter sig fast och får sig ett blodmål. Hundens reaktion på smitta kan variera från helt symtomfri till allvarlig sjukdom och död. Symtomen vid sjukdom liknar dem för babesios, och kan påverka alla organsystem. Människa infekteras inte med hepatozoon. Ulrika Forshell Laboratorieveterinär ULRIKA FORSHELL arbetar vid enheten för Virologi, Immunbiologi och Parasitologi vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) i Uppsala. Fotnot 1 PCR-teknik = PCR betyder Polymerase Chain Reaction. Med hjälp av PCR kan man snabbt föröka en enkel DNA-kedja till ett stort antal nya. När det finns fler kopior blir det enklare att bestämma hur DNA-kedjan ser ut och med vägledning av DNA-mönstret avgöra vilka bakterier, virus eller andra organismer som provet innehåller. AVEL Avelsarbete väg till bättre ledhälsa Med nya verktyg kan förekomsten av ledproblem hos våra hundar förhoppningsvis minskas. Agronomie doktor SOFIA MALM beskriver vad HD- och ED-index är och förklarar hur dessa nya hjälpmedel för avelsarbetet kan minska förekomsten av ledproblem hos våra hundar. Utvecklingsrubbningar i höft- och armbågsleder, så kallade höft- och armbågsleds-dysplasi (HD och ED), förekommer ofta hos många och framförallt storvuxna hundraser. Trots att de hälsoprogram som syftar till att minska förekomsten pågått under många år orsakar dessa defekter fortfarande problem och lidande för såväl hundar som hundägare. På Svenska Kennelklubben (SKK) pågår ett utvecklingsarbete för att bättre kunna använda den information som finns tillgänglig om röntgenresultat för höft- och armbågsleder genom att beräkna avelsvärden för HD och ED. Avelsvärdena presenteras sedan som så kallade HDindex och ED-index. Varför behövs HD- och ED-index? Resultatet i SKK:s databas blir officiellt om röntgenundersökning av höft- och armbågsleder görs när hunden är som lägst 12 månader gammal. Undersökning och gradering av höftleder utförs i enlighet med Fédération Cynologique Internationale (FCI). Höftlederna graderas på en skala från A till E, där A och B är normala höftleder, C är lindrig dysplasi, D är måttlig dysplasi och E motsvarar grav dysplasi. Armbågsleder graderas på en fyrgradig skala enligt riktlinjer från International Elbow Working Group (IEWG). Graderingen baseras på graden av benpålagringar (artros). Många vetenskapliga studier har visat att både HD och ED påverkas av många gener och olika miljöfaktorer. Arvsanlagens inverkan på HD och ED är relativt stort, runt 30 till 50 procent, vilket gör att man genom att välja friska djur för avel kan förvänta sig en minskad frekvens av dessa defekter. I både Sverige och andra länder har man under flera decennier försökt att genom avelsarbete minska förekomsten av dessa ledsjukdomar. Valet av avelsdjur har baserats på resultat från röntgenundersökning av höft- och armbågsleder. I många raser används enbart hundar med normala (friröntgade) leder i avel. Trots 14 DOGGY-RAPPORT 2011 ÅRGÅNG 35 NR 2

7 AVEL Inom flera raser, bland andra labrador retriever, har man länge arbetat för att minska förekomsten av ledsjukdomar. Foto: Lisbeth Karlsson. det har andelen friröntgade hundar inom många raser stagnerat eller inte följt den önskade utvecklingen. En viktig bidragande orsak till de bristande framgångarna är sannolikt att röntgenbilden ger begränsade möjligheter att beskriva skillnader i ledens kvalitet, framför allt för hundar med normala leder. Det gör att hundens eget röntgenresultat inte räcker för att ge en bild av dess genetiska förutsättningar. Många hundar hamnar i samma klass, till exempel klassade att ha normala höftleder, trots att deras genotyp (uppsättning av arvsanlag) kan skilja sig åt ganska mycket. En annan orsak är att såväl utvecklingen av leden som röntgenresultatet påverkas av faktorer som inte är ärftliga, så kallade miljöfaktorer. Det kan till exempel vara hundens kön, ålder vid röntgen eller vilket sederingspreparat (lugnande läkemedel) som använts. Detta gör att information enbart om hundens eget röntgenresultat är ett osäkert mått DOGGY-RAPPORT 2011 ÅRGÅNG 35 NR 2 E på dess förmåga att nedärva HD eller ED till sina avkommor. Trots detta baseras avelsurvalet för bättre ledstatus huvudsakligen på individens egen HD- eller ED-status, så kallad individselektion. I de fall där man under en längre period använt endast hundar med normala leder i avel kommer man nu inte längre med enbart individselektion, instrumentet blir för trubbigt och urvalet ineffektivt. För ett fortsatt avelsframsteg krävs att man i dessa raser tar ökad hänsyn också till röntgenresultat hos släktingar. Denna information går att systematisera genom att beräkna avelsvärden för HD och ED (HD- respektive ED-index). Avelsvärdet visar nedärvningsförmågan För att kunna välja ut lämpliga föräldradjur till nästa generation måste man försöka bedöma vilka individer som är de avelsmässigt bästa. Detta kräver att man D C B Figur 1. Skattat avelsvärde av HD. A kan göra skillnad på om ett djur är bra på grund av sina arvsanlag eller om det är miljön som varit gynnsam. HD- och EDindex innebär att man inte bara utnyttjar den information som finns om enskilda hundars ledstatus vid val av avelshund, utan även tar hänsyn till släktingars röntgenresultat för att beräkna hundens avelsvärde för HD eller ED. På så sätt blir det möjligt att i avelsvärderingen skilja individer med samma röntgenresultat åt. Man får en säkrare värdering av hundens avelsvärde och sannolikheten för att den ska nedärva, eller inte nedärva, ledproblem. Vid beräkning av avelsvärden kan man också ta hänsyn till och korrigera för effekten av flera faktorer som inte är ärftliga och som kan påverka röntgenresultatet. Att jämföra avelsvärden för individer av olika kön, ålder och så vidare blir därmed lättare och mer rättvisande. Avelsvärdet är ett mått på individens nedärvningsförmåga, det vill säga en förutsägelse om hur hundens valpar kommer att utvecklas i en viss egenskap. Det är alltså inte ett mått på vad avelshunden har för resultat. Beräkningen av avelsvärdet visar vilken effekt vi kan förvänta oss i kommande generationer av att använda den aktuella hunden i avel. Indexet uttrycker dessutom hundens beräknade avelsvärde för HD eller ED i förhållande till genomsnittet i rasen. Ofta definieras detta genomsnitt som ett index på 100. Eftersom olika raser har olika genomsnittlig HD- eller ED-status så motsvarar 100 i index olika ledstatus beroende på vilken ras det gäller. Generellt kan man dock förvänta sig att hundar med ett index över 100 ger valpar som får ett bättre index än genomsnittet i rasen, och vice versa. Det är viktigt att komma ihåg att ett index för HD eller ED visar hundens avelsvärde för just denna egenskap. Det säger ingenting om hundens totala avelsvärde. I den rasspecifika avelsstrategin (RAS) för varje ras behöver därför urvalet mot ledproblem bedömas i relation till andra egenskaper som också har betydelse i avelsarbetet. I figur 1 visas fördelningen av HD-index hos hundar av rasen berner sennenhund som röntgats och graderats enligt FCI systemet (A-E) under perioden Av figuren framgår att majoriteten av hundar med HD-status A har bättre (högre) HD-index än de med HD-status B, som i sin tur i genomsnitt har bättre HD-index än hundar med HD-status C och så vidare. Överlappningen mellan kurvorna speglar effekten av att man i beräkningen av avelsvärdet utöver individens egen HD-status även vägt in information om släktingar och tagit hänsyn till en del icke ärftliga faktorer. Därför kan en individ med HD-status A ha sämre avelsvärde än en hund med B, C, eller 15

8 Göteborgs postregion Porto betalt Port payé P B till och med D på höfterna. I genomsnitt kommer ändå individer med bättre HDstatus även att ha ett bättre avelsvärde än de med sämre status. Den uppenbara fördelen med HD-index är att man med större säkerhet kan förutsäga i vilken utsträckning en hund kan förväntas bidra till HD hos avkommorna. All information används i beräkningen Beräkning av avelsvärden för HD och ED görs med en metod som kallas BLUP. BLUP är en förkortning av Best Linear Unbiased Prediction. Namnet beskriver metodens egenskaper, det vill säga det är en statistisk analys där en så kallat linjär modell används för få fram den bästa beräkningen av avelsvärdet utan att det uppstår några systematiska fel (unbiased). I Sverige används sedan många år tillbaka BLUP-metoden för beräkna avelsvärden inom nötkreaturs-, hästoch fåraveln. På hundsidan har index för HD och ED redan införts i några av våra grannländer, bland andra Tyskland, Norge och Finland. Vid avelsvärderingen används all den information som finns om släktingars röntgenresultat i SKK:s databas för den aktuella rasen. En hunds HD- eller EDindex är inte ett statiskt värde. Varje gång det tillkommer ny information om röntgenresultat hos till exempel avkommor eller syskon så påverkar det även den aktuella hundens HD- eller ED-index. Allteftersom nya hundar undersöks ökar mängden information som ligger till grund för avelsvärderingen. Därför AVEL måste avelsvärdena uppdateras regelbundet. Denna uppdatering kommer troligen att göras så ofta som en gång i veckan. Ju mer information det beräknade avelsvärdet baseras på, ju säkrare blir beräkningen och desto mindre förändringar i avelsvärdet kommer ytterligare information att orsaka. Ett stort antal avkommor med information om HD-status ökar avelsvärdets säkerhet betydligt. Avelsvärdets säkerhet kommer att publiceras tillsammans med avelsvärdet på SKK:s hemsida via webbtjänsten Avelsdata. När införs HD- och ED-index i Avelsdata? I Sverige har index för HD och ED ännu inte införts i den rutinmässiga avelsvärderingen. I utvecklingsarbetet har avelsvärden beräknats för fem raser: rottweiler, berner sennenhund, golden retriever, labrador retriever och flatcoated retriever. Arbetet med HD- och ED-index är ett prioriterat projekt för SKK och planen är att den rutinmässiga användningen i de första fem pilotraserna ska komma igång den 1 januari Efter utvärdering i dessa raser kan systemet sedan utökas till fler raser. Exakt för vilka raser HD- och ED-index kommer att bli aktuella är ännu inte bestämt. Flera olika aspekter bör beaktas när en strategi utformas för att bekämpa HD och/eller ED i en ras. Den kanske viktigaste aspekten är hur stort problemet är för rasen; hur vanligt förekommande är defekten och vilken betydelse har den för hundarnas hälsa? I vissa raser kan det rent av vara så att man redan tar större avelshänsyn till HD än vad som är optimalt, vilket gör att andra, mer angelägna problem hamnar i skymundan. I sådana fall kan det vara olämpligt att införa ett index som riskerar att sätta ännu större fokus på HD-problematiken. I andra raser utgör däremot HD ett betydande problem i form av hältor, sämre brukbarhet och avlivning. En grundförutsättning för att index för HD och/eller ED ska införas är att det finns tillräckligt mycket information i form av röntgenresultat registrerade i rasen för att avelsvärden ska kunna skattas med tillfredställande säkerhet. I numerärt små raser, eller raser med liten andel undersökta hundar, tillför ett index inte mycket mer information än vad som redan finns och beräkningarna blir då osäkra. I dagsläget går det inte att för varje enskild ras säga om avelsvärden för HD och ED går att beräkna med tillräcklig säkerhet, men sannolikt kommer det att krävas att rasen, inom ramen för SKK:s genetiska hälsoprogram, har krav på känd röntgenstatus. I de raser för vilka index införs behövs information om och strategier för hur dessa bör användas i avelsarbetet. Nuvarande regler om känd ledstatus och fria leder behöver ersättas med krav och/eller rekommendationer relaterade till avelsvärdet. Sofia Malm Agronomie doktor SOFIA MALM disputerade 2010 vid Sveriges lantbruksuniversitet med avhandlingen Breeding for improved hip and elbow health in Swedish dogs. Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen: Sofia arbetar numera för Svenska Kennelklubben som genetiskt sakkunnig. Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB Ansvarig utgivare: Hans Nilsson Veterinärmedicinsk konsult: Leg. vet. Lena Myrenius I redaktionen: Agronomie doktor Ann Högberg Redaktionssekreterare: Emelie Nilsson Redigering: Karli Ord och Bild Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidigare nummer m.m. besvaras gärna av tidningens redaktionssekreterare! För signerade artiklar svarar författaren. För osignerat material svarar redaktionen. För insänt, ej beställt material ansvaras ej. Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast återges med redaktionens tillstånd och efter överenskommelse i varje enskilt fall med upphovsmannen, författaren och/eller fotografen. I sammanhanget skall det klart framgå från vilket nummer av Doggy-Rapport artikeln är hämtad. För närmare upplysningar tag kontakt med redaktions sekreteraren! Läsarservice: Tidigare nummer av Doggy- Rapport kan beställas och kostar då 20 kr (med reservation för att vissa nummer inte längre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar: 2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För varje beställning utgår en expeditionsavgift på 10 kr. Moms ingår. ISSN: Lantmännen Doggy uppfyller krav en i den internationella kvalitetsstandarden SS-EN ISO Certifikat nr 321, ut fär dat av SIS Certifiering AB. Postadress: Doggy-Rapport, Doggyvägen 1, Vårgårda Telefon: Från utlandet +46 (0) Telefax: Hemsida: dogpost@doggy.se Produceras av Prinfo Vårgårda AB, Box 45, Vårgårda. 16 DOGGY-RAPPORT 2011 ÅRGÅNG 35 NR 2