MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA

Transkript

1 Europaparlamentet Utskottet för framställningar MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Ärende: Framställning nr 0830/2006, ingiven av Tobias King, brittisk medborgare, om Storbritanniens tillämpning av direktiv 2004/38/EG Framställning nr 1307/2007, ingiven av Richard Willmer, brittisk medborgare, om bestridande av rätten för en hustru till en brittisk medborgare som utövar fördragsenliga rättigheter i Italien att åtfölja sin man till Storbritannien Framställning nr 1574/2010, ingiven av Mohamed Esmail Mamon, brittisk medborgare, om direktiv 2004/38/EG Framställning nr 0405/2011, ingiven av Edward Bradburn, brittisk medborgare, om Storbritanniens tillämpning av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier Framställning nr 1162/2011, ingiven av Ian Rogers, brittisk medborgare, om Storbritanniens påstådda överträdelse av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier Framställning nr 1220/2012, ingiven av Borodin Dimitry, rysk medborgare, om Storbritanniens överträdelse av direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet för personer Framställning nr 1333/2012, ingiven av Ian Rogers, brittisk medborgare, om påstådd överträdelse av bestämmelserna i direktiv 2004/38/EG CM\ doc PE v05-00 Förenade i mångfalden

2 Framställning nr 1529/2012, ingiven av Andrew Fitzgerald, brittisk medborgare, om Storbritanniens påstådda överträdelse av EU-lagstiftning om fri rörlighet för personer 1. Sammanfattning av framställning nr 0830/2006 Framställaren är en brittisk medborgare som är bosatt i Belgien tillsammans med sin hustru, som är turkisk medborgare. Han anser att Storbritannien bryter mot direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Enligt framställaren måste hans hustru skaffa inresevisum när hon reser till Storbritannien trots att hon har ett giltigt uppehållskort i Belgien. Framställaren hävdar att den brittiska förordningen om invandring vid första anblicken tycks vara i linje med direktivet, eftersom det i förordningen föreskrivs viseringsundantag för den som har EES-tillstånd för familjemedlemmar eller uppehållskort. Enligt framställaren tolkar dock inrikesdepartementet denna bestämmelse vid tillämpningen som uppehållskort utfärdade av Storbritannien, och bryter därmed mot direktiv 2004/38/EG. Sammanfattning av framställning nr 1307/2007 Framställaren är en brittisk medborgare som bor i Italien. Han har ett italienskt uppehållskort. Han gifte sig med en rysk medborgare och hustrun beviljades ett uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem. De ville resa till Storbritannien för att träffa framställarens far, som nu bor utanför EES och som nyligen var på besök i Storbritannien i sex veckor. Framställaren tyckte att det klart framgick av direktiv 2004/38/EG att hans hustru kunde följa med honom till Storbritannien i upp till tre månader om hon har sitt giltiga ryska pass och sitt italienska uppehållskort eller om hon bara har med sig deras äktenskapsbevis. Olyckligtvis anser sig inte Storbritannien vara bundet av direktivet. I artikel 2 i förordningen om invandring 2006/1003 (genom vilken Storbritannien införlivade direktiv 2004/38/EG) anges i strid mot artikel 10 i direktivet att det enda giltiga uppehållskortet för inresa till Storbritannien är det kort som utfärdas av brittiska myndigheter och inte ett uppehållskort som utfärdas av andra medlemsstater. Med tanke på detta och för att vara på den säkra sidan började de ansöka om ett EES-tillstånd för familjemedlemmar, trots att de visste på förhand att hustrun varken behövde detta tillstånd eller något visum. Den brittiska viseringsmyndigheten lämnade ut en ny blankett för EES-tillstånd för familjemedlemmar. I denna krävs ännu mer dokumentation för såväl EES-medborgaren (exempelvis anställningskontrakt, antal arbetstimmar per månad, sammanlagd inkomst och så vidare) som för familjemedlemmen (utgångna pass från de senaste tio åren, straffregisterutdrag, båda föräldrarnas namn och födelsedatum och så vidare). Det nämns också att familjemedlemmen kan behöva lämna biometriska uppgifter (fingeravtryck). Dessa krav går långt utöver vad som föreskrivs i direktivet, och enligt framställaren kan ingen annan handling krävas än deras giltiga pass och äktenskapsbevis. (Observera att hans far under tiden hann lämna Storbritannien, eftersom hela detta förfarande tog så lång tid.) Till slut medgav de brittiska myndigheterna att hustrun skulle få resa in i Storbritannien utan EES-tillstånd för familjemedlemmar, om hon kunde styrka att hon är en EES-medborgares familjemedlem, och att tillståndet mer fungerade som en garanti för innehavaren att hustrun inte skulle nekas inresa, vilket är en absurd anledning till att kräva visum. Framställaren kontaktade både Solvit i Italien och Solvit i Storbritannien. Efter att ha rådgjort med Solvit i Storbritannien svarade PE v /12 CM\ doc

3 Solvit i Italien att han inte omfattas av direktivet, eftersom han är en brittisk medborgare som återvänder på besök till Storbritannien, medan Solvit i Storbritannien vidhöll att hustrun måste ansöka om visum enligt den brittiska nationella lagstiftningen. Sammanfattning av framställning nr 1574/2010 Enligt framställaren respekterar inte Storbritannien artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, eftersom personer som är bosatta i andra EU-medlemsstater enligt artikel 12 i 2006 års EESförordning om invandring inte kan få något permanent visum eller något EES-tillstånd för familjemedlemmar för att bosätta sig i Storbritannien. Sammanfattning av framställning nr 0405/2011 Denna brittiska medborgare bor i Tyskland. Han klagar över att han måste ansöka om visum för sin maka, som förmodligen är tredjelandsmedborgare, när han vill resa till Storbritannien. Detta är ett omständligt förfarande. Sammanfattning av framställning nr 1162/2011 Framställaren och hans ryska hustru är bosatta och registrerade i Sverige. De ville resa till Storbritannien, den medlemsstat som framställaren är medborgare i, utan EES-tillstånd för familjemedlemmar, eftersom de trodde att hustruns svenska uppehållstillstånd skulle räcka. De begärde bekräftelse på att detta tillstånd skulle godtas, vilket de redan hade fått vid ett tidigare tillfälle, men har inte fått något svar på tio veckor. Avgångsflygplatsen i Sverige har meddelat att hustrun inte får gå ombord utan giltigt visum. Han anser att Storbritannien bör godta hustruns svenska uppehållstillstånd som en legitim resehandling. Sammanfattning av framställning nr 1220/2012 Framställaren är tredjelandsmedborgare (rysk) men gift med en EU-medborgare (litauisk). Han är bosatt i Belgien och har ett belgiskt uppehållskort. För att kunna resa in i Storbritannien måste han ha visum. Med hänsyn till att han har ett belgiskt uppehållskort anser han att Storbritannien bryter mot direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet. Sammanfattning av framställning nr 1333/2012 Framställaren är en brittisk medborgare som bor i Sverige. Han planerade att besöka sin familj i Storbritannien tillsammans med sin ryska hustru, som har ett uppehållstillstånd i enlighet med artikel 10 i ovanstående direktiv. Framställaren uppger att han inte fick gå ombord på DFDS färja i Göteborg i Sverige, trots att han lämnade alla nödvändiga handlingar. Han underrättades senare via e-post om att företaget inte lät hustrun gå ombord eftersom det kunde ha lett till stora böter för företaget, enligt uppgift från brittiska gränsmyndigheten (UKBA). Framställaren är upprörd över de brittiska myndigheternas systematiska överträdelser av EUlagstiftningen. CM\ doc 3/12 PE v05-00

4 Sammanfattning av framställning nr 1529/2012 Framställaren är en brittisk medborgare som är bosatt i Spanien tillsammans med sin sydafrikanska hustru. Han uppger att de brittiska myndigheterna krävde att de skulle förevisa ett EES-tillstånd för familjemedlemmar för inresa till Storbritannien, trots att hustrun har ett spanskt uppehållstillstånd. Eftersom framställaren är anställd i Gibraltar beviljades dock inte tillståndet, vilket gjorde att paret inte hade något annat val än att ansöka om inresevisum i enlighet med förordning (EG) nr 539/2001 eller i enlighet med nationell lagstiftning. Framställaren hävdar att detta innebär en överträdelse av direktiv 2004/38/EG, särskilt artikel 10, och efterlyser skyndsamma åtgärder för att bringa den brittiska lagstiftningen i överensstämmelse med EU:s bestämmelser om fri rörlighet för personer. 2. Tillåtlighet Framställning nr 0830/2006 förklarades tillåtlig den 9 mars 2007, framställning nr 1307/2007 förklarades tillåtlig den 5 maj 2008, framställning nr 1574/2010 förklarades tillåtlig den 25 mars 2011, framställning nr 0405/2011 förklarades tillåtlig den 18 juli 2011, framställning nr 1162/2011 förklarades tillåtlig den 22 februari 2012, framställning nr 1220/2012 förklarades tillåtlig den 16 januari 2013, framställning nr 1333/2012 förklarades tillåtlig den 26 februari 2013, framställning nr 1529/2012 förklarades tillåtlig den 7 maj Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel i arbetsordningen). 3. Kommissionens svar, mottaget den 5 maj 2007 Framställning nr 0830/2006 Tobias King är en brittisk medborgare som utövar sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i Belgien. Han klagar över att myndigheterna i Storbritannien har tvingat hans turkiska maka att skaffa inresevisum, trots att hon har ett giltigt uppehållstillstånd som utfärdats till henne som familjemedlem till en unionsmedborgare. Dessutom utfärdas inte visumet gratis om unionsmedborgaren och makan eller maken reser separat. Enligt artikel 18 EG har varje unionsmedborgare rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium, med förbehåll för de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördraget och de bestämmelser som antagits för att genomföra dem. Begränsningarna och villkoren återfinns i direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Enligt villkoren i direktivet har en unionsmedborgares familjemedlemmar från tredjeland rätt att medfölja eller förena sig med unionsmedborgaren i värdmedlemsstaten där unionsmedborgaren utövar sin rätt att fritt röra och uppehålla sig. Storbritannien och andra medlemsstater som inte är bundna av förordning (EG) nr 539/2001 kan enligt nationell lag visserligen kräva att maken eller makan till en unionsmedborgare som utövar sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig ska ha inresevisum om maken eller makan är tredjelandsmedborgare. Men i artikel 5.2 i direktivet anges också att de familjemedlemmar som har ett giltigt uppehållskort enligt artikel 10 i samma direktiv ska undantas från viseringskravet. PE v /12 CM\ doc

5 För att följa dessa bestämmelser i direktivet genomförde Storbritannien 2006 års EESförordning om invandring. I bestämmelse 11.2 i 2006 års förordning föreskrivs att en person som inte är medborgare i ett EES-land måste medges inresa till Storbritannien om han eller hon är familjemedlem till en EES-medborgare och vid ankomsten förevisar ett giltigt pass, EES-tillstånd för familjemedlemmar, uppehållskort eller permanent uppehållstillstånd. Bestämmelse 11.2 i 2006 års förordning kan tyckas överensstämma med artikel 5.2 i direktivet. Men det brittiska konsulatet i Bryssel och det brittiska Solvit-centret tolkade denna bestämmelse som att undantaget från viseringskravet endast gällde innehavare av uppehållskort som utfärdats av de berörda myndigheterna i Storbritannien. Enligt villkoren i artikel 5.2 i direktivet räcker det att familjemedlemmarna har ett giltigt uppehållskort utfärdat i enlighet med artikel 10 i direktivet för att de ska bli undantagna från viseringskravet. I denna bestämmelse finns dock inte några krav på att detta undantag ska begränsas till den medlemsstat som utfärdade uppehållskortet. Att tolka villkoret om viseringskraven i direktiv 2004/38/EG som att familjemedlemmen som innehar ett uppehållskort utfärdat i enlighet med artikel 10 i direktivet är undantagen från viseringskraven enbart i den medlemsstat som utfärdat detta uppehållstillstånd skulle utöka det krav som föreskrivs i direktivet med krav på uppehållstillståndets ursprung. Ett sådant krav går utöver vad som föreskrivs i direktivet och strider mot detsamma. I fråga om de avgifter som tas ut för ett inresevisum föreskrivs i artikel 5.2 att inreseviseringar ska utfärdas kostnadsfritt. Det bör noteras att inreseviseringar för unionsmedborgares familjemedlemmar från tredjeland endast utfärdas kostnadsfritt om familjemedlemmen medföljer unionsmedborgaren till värdmedlemsstaten eller förenas med unionsmedborgaren där. Om familjemedlemmen reser ensam utan avsikt att förena sig med unionsmedborgaren i värdmedlemsstaten är direktivet inte tillämpligt och avgiften kan tas ut. Tobias King ingav ett identiskt klagomål till kommissionen den 3 november Klagomålet har registrerats med referensnummer 2006/5043. Kommissionens generaldirektorat skrev till de brittiska myndigheterna den 27 mars 2007 och bad dem inom två månader från mottagandet av skrivelsen lämna sina synpunkter i frågan om huruvida utfärdandet av uppehållskort var undantaget från viseringskravet. 4. Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 17 juli 2007 Framställning nr 0830/2006 Så som kommissionen angav i sitt tidigare meddelande till Europaparlamentet om framställningen uppmärksammades myndigheterna i Storbritannien den 27 mars 2007 på de frågor som framställaren tagit upp och ombads att lämna synpunkter på kommissionens bedömning av ärendet med hänsyn till tillämplig unionsrätt. Myndigheterna i Storbritannien svarade genom en skrivelse av den 4 juni 2007 och konstaterade att hänvisningen till uppehållstillstånd i bestämmelse 11.2 gäller ett CM\ doc 5/12 PE v05-00

6 uppehållstillstånd utfärdat av de behöriga myndigheterna i Storbritannien och angav att de inte delade kommissionens tolkning av artikel 5.2 i direktivet. Det är nu uppenbart att frågan inte gäller tillämpningen av Storbritanniens nationella lagstiftning som införlivat unionsrätten, utan snarare införlivandet av direktivet. Det problem som framställaren tog upp kommer att beaktas inom ramen för den allmänna granskning av överensstämmelsen mellan Storbritanniens lagstiftning och direktivet som kommer att slutföras före utgången av Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 26 september 2008 Framställning nr 1307/2007 Framställaren är en brittisk medborgare som är bosatt i Italien tillsammans med sin ryska hustru. Han påstår att Storbritannien har brutit mot direktiv 2004/38/EG genom att kräva att hon ska ansöka om inresevisum och lägga fram en rad styrkande handlingar. Han klagar också över att flygbolaget, när han ville resa till Storbritannien med sin fru, informerade dem om att de inte skulle få gå ombord, eftersom den italienska gränspolisen inte skulle låta hustrun resa till Storbritannien utan visum. När EU-medborgarna utövar sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i värdmedlemsstaten har deras familjemedlemmar från tredjeland enligt unionsrätten rätt att åtfölja eller förena sig med dem där samt erhålla ett inresevisum för detta ändamål. Dessa rättigheter härleder sig endast från familjeanknytningen med EU-medborgare. Även om sådana familjemedlemmar från tredjeland kan behöva inresevisum föreskrivs det i artikel 5.2 i direktivet att värdmedlemsstaten ska ge dessa personer all den hjälp de behöver för att få nödvändiga viseringar. Viseringarna ska utfärdas gratis så snart som möjligt på grundval av ett påskyndat förfarande. Innehav av giltigt uppehållskort enligt artikel 10 i direktivet medför dessutom undantag för dessa familjemedlemmar från kravet på visering. För att följa dessa bestämmelser i direktivet genomförde Storbritannien 2006 års EESförordning om invandring. I bestämmelse 11.2 i 2006 års förordning föreskrivs att en person som inte är medborgare i ett EES-land måste medges inresa till Storbritannien om han eller hon är familjemedlem till en EES-medborgare och vid ankomsten förevisar ett giltigt pass, EES-tillstånd för familjemedlemmar, uppehållskort eller permanent uppehållstillstånd. Bestämmelse 11.2 kan tyckas överensstämma med artikel 5.2 i direktivet. Men de brittiska myndigheterna tycks tolka denna bestämmelse som att undantaget från viseringskravet endast gäller innehavare av uppehållskort som utfärdats av de berörda myndigheterna i Storbritannien. Enligt villkoren i artikel 5.2 i direktivet räcker det att familjemedlemmarna har ett giltigt uppehållskort utfärdat i enlighet med artikel 10 i direktivet för att de ska bli undantagna från PE v /12 CM\ doc

7 viseringskravet. Denna bestämmelse är inte begränsad till den medlemsstat som utfärdade uppehållskortet. Ett sådant krav går utöver vad som föreskrivs i direktivet. I fråga om styrkande handlingar får medlemsstaterna endast kräva att familjemedlemmar från tredjeland lägger fram handlingar som intygar deras identitet och familjeanknytning med unionsmedborgaren, eftersom deras rätt till inresevisum endast härleder sig från familjeanknytningen. Kommissionen har mottagit flera identiska klagomål, bland annat ett från framställaren, och kontaktade de brittiska myndigheterna i detta ärende den 27 mars De brittiska myndigheterna svarade den 4 juni 2007 och meddelade att de inte instämmer i kommissionens tolkning av artikel 5.2 i direktivet. De angav att de styrkande handlingarna gör det lättare för ambassadpersonalen att kontrollera information från sökande och behandla ansökningarna så snabbt och effektivt som möjligt. Svaret bekräftade att det inte är något rättsligt krav att lägga fram dessa styrkande handlingar, eftersom EES-tillståndet för familjemedlemmar måste utfärdas om viseringstjänstemannen är helt säker på att kraven i bestämmelse 12 i 2006 års förordning är uppfyllda. Detta argument är inte helt övertygande och kommissionen räknar med att ta upp det här problemet inom ramen för den pågående kontrollen av överensstämmelsen mellan Storbritanniens lagstiftning och direktivet. Framställarens klagomål registrerades officiellt med referensnummer 2008/4161 i februari När det gäller de italienska myndigheternas vägran att låta framställarens maka resa till Storbritannien är de italienska myndigheterna enligt artikel 4.1 i direktivet skyldiga att ge familjemedlemmar från tredjeland, som medföljer en unionsmedborgare till en värdmedlemsstat eller förenar sig med honom/henne där, tillstånd att lämna sitt territorium med ett giltigt pass. I detta hänseende är det inte tillåtet att begränsa denna rättighet, inte ens om de nationella myndigheterna anser att den berörda familjemedlemmen inte har det visum som krävs för att resa in i värdmedlemsstaten. 6. Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 26 oktober 2009 Framställning nr 1307/2007 Så som tidigare angetts i det muntliga meddelandet till Europaparlamentet om denna framställning registrerades framställarens klagomål med referensnummer 2008/4161. Kommissionen antog den 10 december 2008 en rapport 1 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG. I rapporten konstateras att Storbritannien inte beviljar undantag från kravet på viseringsskyldighet för familjemedlemmar med uppehållskort som har utfärdats av en annan medlemsstat. I rapporten framhölls att ytterligare praktiska problem för familjemedlemmar från tredjeländer orsakas av att man inte gör någon åtskillnad mellan tredjelandsmedborgare och 1 COM(2008)0840. CM\ doc 7/12 PE v05-00

8 tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till EU-medborgare, vilka åtnjuter vissa rättigheter enligt direktivet. Den senare kategorin måste ofta lämna in en rad dokument tillsammans med ansökan om inresevisering, exempelvis bevis på bostad, tillräckliga tillgångar, en inbjudan eller returbiljett. I rapporten betonade kommissionen att den kommer att öka insatserna för att se till att direktivet införlivas och genomförs korrekt i hela EU. I syfte att uppnå detta kommer kommissionen att till fullo utnyttja sina befogenheter enligt fördraget och inleda överträdelseförfaranden om detta blir nödvändigt. Kommissionen har analyserat den nyligen genomförda ändringen av 2006 års EES-förordning om invandring, som trädde i kraft den 1 juni Kommissionen kommer att kontakta de brittiska myndigheterna för att klargöra vissa frågor. För att ge medlemsstaterna vägledning om inreseviseringar tog kommissionen nyligen upp frågan i sina riktlinjer 1 för ett bättre införlivande och en bättre tillämpning av direktiv 2004/38/EG. 7. Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 30 september 2011 Framställning nr 1574/2010 Enligt artikel 21 i EUF-fördraget ska varje unionsmedborgare ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Begränsningarna och villkoren återfinns i direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Enligt villkoren i direktivet har en unionsmedborgares familjemedlemmar från tredjeland rätt att medfölja eller förena sig med unionsmedborgaren i värdmedlemsstaten där unionsmedborgaren utövar sin rätt att fritt röra och uppehålla sig. Eftersom Storbritannien inte är bundet av förordning (EG) nr 539/2001 kan det enligt nationell lag kräva att maken eller makan till en unionsmedborgare som utövar sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom dess territorium ska ha inresevisum om maken eller makan är tredjelandsmedborgare. Men i artikel 5.2 i direktivet anges också att de familjemedlemmar som har ett giltigt uppehållskort enligt artikel 10 i samma direktiv ska undantas från viseringskravet. För att följa dessa bestämmelser i direktivet genomförde Storbritannien 2006 års EESförordning om invandring. I bestämmelse 11.2 i 2006 års förordning föreskrivs att en person som inte är medborgare i ett EES-land måste medges inresa till Storbritannien om han eller hon är familjemedlem till en 1 COM(2009)0313. PE v /12 CM\ doc

9 EES-medborgare och vid ankomsten förevisar ett giltigt pass, EES-tillstånd för familjemedlemmar, uppehållskort eller permanent uppehållstillstånd. Bestämmelse 11.2 i 2006 års förordning kan tyckas överensstämma med artikel 5.2 i direktivet. Men det brittiska konsulatet i Bryssel och det brittiska Solvit-centret tolkade denna bestämmelse som att undantaget från viseringskravet endast gäller innehavare av uppehållskort som utfärdats av de berörda myndigheterna i Storbritannien. Enligt villkoren i artikel 5.2 i direktivet räcker det att familjemedlemmarna har ett giltigt uppehållskort utfärdat i enlighet med artikel 10 i direktivet för att de ska bli undantagna från viseringskravet. I denna bestämmelse finns dock inte några krav på att detta undantag ska begränsas till den medlemsstat som utfärdade uppehållskortet. Att tolka villkoret om viseringskraven i direktiv 2004/38/EG som att familjemedlemmen som innehar ett uppehållskort utfärdat i enlighet med artikel 10 i direktivet är undantagen från viseringskraven enbart i den medlemsstat som utfärdat detta uppehållstillstånd skulle utöka det krav som föreskrivs i direktivet med krav på uppehållstillståndets ursprung. Ett sådant krav tycks gå utöver vad som föreskrivs i direktivet och strider mot detsamma. Den 23 mars 2010 översände kommissionen en skrivelse till de brittiska myndigheterna om problemen med införlivandet av direktiv 2004/38/EG i Storbritanniens lagstiftning, inklusive den fråga som framställaren hade tagit upp. Efter kontakter med de brittiska myndigheterna översände kommissionen den 22 juni 2011 en formell underrättelse till Storbritannien på grund av felaktigt införlivande av vissa bestämmelser i direktiv 2004/38/EG. En fråga som togs upp i den formella underrättelsen avser de brittiska myndigheternas felaktiga tillämpning av artikel 5.2 i direktiv 2004/38/EG, enligt vilken unionsmedborgares familjemedlemmar som har ett giltigt uppehållskort utfärdat av andra EU-medlemsstater får resa utan visum. De brittiska myndigheterna ska besvara den formella underrättelsen senast i slutet av september Slutsatser Kommissionen har redan skickat en formell underrättelse till Storbritannien i denna fråga och väntar på svar. Kommissionen kommer regelbundet att hålla utskottet för framställningar informerat om ärendets utveckling. 8. Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 16 december 2011 Framställning nr 0405/2011 Framställaren är en brittisk medborgare som är bosatt i Tyskland med sin maka från tredjeland. Han klagar över att Storbritanniens viseringspolitik för sådana makar inte överensstämmer med EU-lagstiftningen. CM\ doc 9/12 PE v05-00

10 Kommissionens synpunkter Enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har varje unionsmedborgare rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Dessa begränsningar och villkor återfinns i direktiv 2004/38/EG 1. Enligt artikel 5.2 i direktivet ska familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat endast åläggas skyldighet att ha visering, men innehav av giltigt uppehållskort enligt artikel 10 ska medföra undantag för dessa familjemedlemmar från kravet på visering. Enligt denna bestämmelse i direktivet måste inte framställarens maka skaffa något inresevisum, eftersom hon har ett giltigt tyskt uppehållskort som har utfärdats i enlighet med artikel 10 i direktivet. För att följa bestämmelserna i direktiv 2004/38/EG genomförde Storbritannien 2006 års EESförordning om invandring. I bestämmelse 11.2 i 2006 års förordning föreskrivs att en unionsmedborgares familjemedlem från tredjeland måste medges inresa till Storbritannien om han eller hon vid ankomsten förevisar ett giltigt pass, EES-tillstånd för familjemedlemmar, uppehållskort eller permanent uppehållstillstånd. De brittiska myndigheterna tolkar artikel 5.2 i direktivet som att de inte måste undanta innehavare av uppehållskort som utfärdats av andra medlemsstater från viseringskravet. De tolkar även bestämmelse 11.2 i 2006 års förordning på samma sätt. Slutsatser Efter att ha analyserat Storbritanniens lagstiftning drog kommissionen slutsatsen att bestämmelse 11.2 i 2006 års förordning utgör ett felaktigt införlivande av artikel 5.2 i direktivet. En formell underrättelse enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt översändes till de brittiska myndigheterna den 22 juni De brittiska myndigheterna lämnade sina synpunkter den 22 september Kommissionen analyserar för närvarande deras svar. 9. Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 30 maj 2012 Framställningarna nr 830/2006, 1307/2007, 1574/2010, 405/2011 och 1162/2011 Enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har varje unionsmedborgare rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Dessa begränsningar och villkor återfinns i direktiv 2004/38/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 158, , s. 77). Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras PE v /12 CM\ doc

11 Enligt artikel 5.2 i direktivet ska familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat endast åläggas skyldighet att ha visering, men innehav av giltigt uppehållskort enligt artikel 10 ska medföra undantag för dessa familjemedlemmar från kravet på visering. För att följa bestämmelserna i direktivet genomförde Storbritannien 2006 års EES-förordning om invandring. I bestämmelse 11.2 i 2006 års förordning föreskrivs att en unionsmedborgares familjemedlem från tredjeland måste medges inresa till Storbritannien om han eller hon vid ankomsten förevisar ett giltigt pass, EES-tillstånd för familjemedlemmar, uppehållskort eller permanent uppehållstillstånd. Efter att ha analyserat Storbritanniens lagstiftning drog kommissionen slutsatsen att bestämmelse 11.2 i 2006 års förordning utgör ett felaktigt införlivande av artikel 5.2 i direktivet. En formell underrättelse i enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) översändes till de brittiska myndigheterna den 22 juni De brittiska myndigheterna lämnade sina synpunkter den 22 september Slutsatser Efter att ha analyserat Storbritanniens svar översände kommissionen den 26 april 2012 ett motiverat yttrande till de brittiska myndigheterna i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget (sista steget innan kommissionen kan överlämna ärendet till domstolen) och anmodade de brittiska myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med det motiverade yttrandet. De brittiska myndigheterna fick två månader på sig att lämna sina synpunkter. 10. Kompletterande svar från kommissionen (REV III), mottaget den 28 juni 2013 Framställningarna nr 830/2006, 1307/2007, 1574/2010, 405/2011, 1162/2011, 1220/2012 och 1333/2012 Den 22 juni 2011 inledde kommissionen ett överträdelseförfarande mot Storbritannien i enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) på grund av felaktigt införlivande av direktivet. Överträdelseförfarandet omfattar även frågan om viseringsundantag enligt artikel 5.2. De brittiska myndigheterna lämnade sina synpunkter den 22 september Eftersom Storbritanniens svar inte var tillfredsställande översände kommissionen den 24 april 2012 ett motiverat yttrande till de brittiska myndigheterna i enlighet med artikel 258 i EUFfördraget (sista steget innan kommissionen kan överlämna ärendet till domstolen) och anmodade dem att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med det motiverade yttrandet 1. De brittiska myndigheterna svarade den 24 juli Kommissionen behandlar för närvarande deras svar. familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 158, , s. 77). 1 Pressmeddelande CM\ doc 11/12 PE v05-00

12 Kommissionen konstaterar också att High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) begärde ett förhandsavgörande från domstolen i ett mål som rör Storbritanniens tillämpning av artikel 5.2 av direktivet med hänsyn till viseringsundantaget. Målet väntar för närvarande på avgörande med referensnummer C- 202/13, McCarthy. 11. Kompletterande svar från kommissionen (REV IV), mottaget den 29 maj 2015 Framställningarna nr 830/2006, 1307/2007, 1574/2010, 405/2011, 1162/2011, 1220/2012, 1333/2012 och 1529/2012 Storbritannien har ändrat sina lagar för att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5.2 i direktivet genom att anta 2015 års ändrade EES-förordning om invandring (Statutory Instrument nr 694 från 2015). De nya regler som trädde i kraft den 6 april 2015 medger undantag från Storbritanniens viseringskrav för innehavare av uppehållskort som andra medlemsstater har utfärdat enligt direktivet. Slutsatser Det problem som togs upp i framställningarna är nu löst. PE v /12 CM\ doc