Skälig acceptfrist - en uppsats kring hur den legala acceptfristen bestäms och på vilka grunder

Transkript

1 Ekonomihögskolan VT 2007 Institutionen för handelsrätt Har 161 Självständigt arbete Magisteruppsats Skälig acceptfrist - en uppsats kring hur den legala acceptfristen bestäms och på vilka grunder Handledare: Peter Gerhard Författare: Markus Larsson

2 Förord Det är alltid intressant att närmare granska relativt outforskade rättsområden. Ett sådant rättsområde torde vara hur den legala acceptfristen bestäms enligt 3 1st AvtL. När jag bestämde mig för att närmare fördjupa mig inom nämnda rättsområde gjordes det med såväl insikt som vetskap kring det begränsade material som förefanns på området. Jag har dock aldrig tvivlat på mitt ämnesval, aldrig tvivlat om att uppsatsen kan bli intressant och lärorik. Inte minst hoppas jag att min, relativt omfattande analys kring uppsatsens kärna, skall intressera dig som läsare. Det förbiser dock inte det faktum att vi kanske alla gånger inte är överens om vad som skall vara att anse som gällande rätt. Under den tid som uppsatsen har skrivits har dagar varit upp och ner. Ena dagen har gjorts rejäla framsteg medan nästa dag snarare inneburit ett steg tillbaka. När jag nu i skrivande stund har uppnått mitt mål kan jag bara konstatera att det finns ett antal personer som hjälpt mig under arbetets gång. Dessa personer är värda att nämnas. Kontakten med verkligheten har, som en följd av mitt ämnesval, varit viktig för mig och mitt arbete. Jag blev därför glad när jag under april månad fick tag i en representant från KV. Jag vill därmed sända ett STORT TACK till Mari Gremlin som tog sig tid för mig och mina frågor. En annan person som är värd att nämnas i sammanhanget är advokat Mattias Myrgren. Mattias delgav mig sina tankegångar kring den skäliga acceptfristen. Ett STORT TACK även till dig Mattias. Slutligen vill jag nämna min handledare Peter Gerhard. Vi har kanske inte träffats så många gånger men det har inte behövts, din handledning har byggt på klara och tydliga direktiv, vilket jag uppskattat. TACK PETER för den tid du har lagt ner på mig och min uppsats! Med dessa ord önskar jag nu bara att du som läsare skall finna uppsatsen intressant och lärorik. Lund den 23 maj 2007 Markus Larsson

3 Sammanfattning Det finns en rad olika omständigheter som domstolen beaktar vid bedömningen av den skäliga acceptfristen enligt 3 1st AvtL. Sådana omständigheter är bl a. avtalets omfattning, vilka personer avtalet rör samt om anbudet är föremål för snabba prisväxlingar. Inte sällan bedöms acceptfristen kortare i de fall avtalet rör affärsmän. Den legala acceptfristen bygger på anbudsgivarens underförstådda löfte om att mottagaren skall ha en viss tid för sitt ställningstagande. Det innebär också att anbudsgivaren ensidigt binder sig av anbudet under acceptfristen. I motsats till den legala acceptfristen står den konventionella acceptfristen. Denna anges i 2 AvtL och innebär att acceptfristen lämnas i samband med anbudet. Den legala acceptfristen omfattar tre delar. Dels den tid som krävs för anbudsgivaren att befordra anbudet till mottagaren, dels den tid som denne har på sig att ta ställning till anbudet och slutligen den tid som krävs för mottagaren att sända svaret till anbudsgivaren. Uppsatsen behandlar ett antal rättsfall, både nya och gamla. Utifrån den begränsade mängd rättsfall som föreligger på området kan konstateras att parterna i de flesta fall kommer överens om den skäliga acceptfristen. Det finns dock ett antal relevanta rättsfall. Med utgångspunkt i fallet NJA 2004 s 862, som särskilt behandlar den legala acceptfristen, kan konstateras att domstolen gjort en utpräglad subjektiv bedömning. Där har domstolen utgått från anbudsgivarens faktiska vetskap kring sin motpart, snarare än vad denne skäligen borde känt till, vid bedömningen av den legala acceptfristen.

4 Abstract It exists a number of circumstances as the court observe when they are going to estimate the term of acceptance by 3 1st in the Swedish law of contract. Such things are going to be extent of contract, which persons the contract apply and if the bid of contract bring about change in price. The legal term of acceptance based on tenderers understanding promise that the offered must have some time for consideration. It implicates that the tenderer unilaterally plight the bid of contract during the term of acceptance. The opposite to legal term of acceptance is the conventional term of acceptance. It specifies to 2 in the Swedish law of contract and it means that term of acceptance leaves by the bid of contract. The legal term of acceptance comprise three things. Partly the time tenderers need to transmit the bid to the offered, partly the time for consideration the offered require and finally the time the offered need to transmit the answer to tenderer. This paper pays some relevant case in law. Because there are restrictedly case in law which attend a term of acceptance the conclusion should be that persons be agreed on term of acceptance. From the case in law NJA 2004 page 862, which mainly pays the legal term of acceptance, the court has made a distinctive subjective assessment. The court has expired from tenderers actual privity about the offered not what this person should know about the offered.

5 Innehållsförteckning FÖRKORTNINGAR 6 1. INLEDNING Ämne Syfte Metod Avgränsning Disposition 9 2. ÖVERSIKT- AVTALSRÄTTEN Tvingande och dispositiv rätt AvtL Avtalsrättens grundprinciper Löftesprincipen Lojalitetsprincipen Begreppet tillhanda God och ond tro SKÄLIG ACCEPTFRIST Skälig acceptfrist enligt AvtL Bakgrund till legal acceptfrist Den legala acceptfristen Avtalets omfattning Affärsperson vs privatperson Prisaspekten Överföringstid och betänketid Hur beräknas legal acceptfrist? Skillnad på domstolsperspektiv och 16 Partsperspektiv 4. BEDÖMNING AV LEGAL ACCEPTFRIST Nyare rättsfall Rättsfall rörande ett dolt fel i tomträtt Kommentar till rättsfall NJA 2004 s Äldre rättsfall Rättsfall rörande polentagryn Rättsfall rörande terpentinolja Rättsfall rörande förlängning av avtal KU:s SYN PÅ LEGAL ACCEPTFRIST EN ADVOKATS TANKAR KRING 27 LEGAL ACCEPTFRIST

6 7. ANALYS OCH SUMMERING Avtalets omfattning Affärsperson vs privatperson Prisaspekten Övriga omständigheter NJA 2004 s 862- en framtida vägledning Identifiera rättsregeln Fastslå vilken rättsprincip som rättsregeln 34 ger uttryck för Bestäm prejudikatets räckvidd Bedöm prejudikatvärdet Tankar kring 3 1st AvtL SLUTSATS 38 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 39

7 Förkortningar AB AD AvtL HD HovR JT KV NJA SFS TR Aktiebolag Arbetsdomstolen Avtalslagen Högsta domstolen Hovrätten Juridisk tidskrift Konsumentverket Nytt juridiskt arkiv Svensk författningssamling Tingsrätten 6

8 1. Inledning 1.1 Ämne I alla tider har avtal slutits som en följd av att parter kommit överens. Gemensamt för dessa avtal är att de tagit olika lång tid att förhandla fram. Inte sällan krävs det tid och noga överväganden innan beslut kan fattas. Den tid som föranleder sådana överväganden är m.a.o. den tid som uppsatsen kommer att handla om. För ett avtal skall komma till stånd krävs det att någon lämnar ett anbud och att någon accepterar detta anbud. I de fall anbudstagaren inte behöver någon betänketid, utan kan bestämma sig tämligen omgående, uppkommer sällan några problem. Problem uppkommer istället i de fall där någon betänketid inte har meddelats anbudstagaren. I 3 1st AvtL anges att i sådant fall skall anbudstagaren lämna svar inom vad som anses vara skälig betänketid. En sådan skälig betänketid, eller skälig acceptfrist, står sig inte helt självklar. Vad som därför anses vara skälig acceptfrist och vilka bakomliggande faktorer som bestämmer acceptfristen är just vad denna uppsats närmare kommer att granska. I de flesta fall ställs innebörden av skälig acceptfrist sällan till svars. Det beror främst på att anbudsgivaren ofta kommer överens med anbudstagaren om när svar senast måste lämnas, alternativt ställer ett direkt krav till anbudstagaren om att svar måste delges inom en viss tid. Detta främst beroende på att anbudsgivaren, varken kan eller vill, ligga ute med sitt anbud under alltför lång tid. Det kan framförallt bero på ekonomiska orsaker, där snabba prisväxlingar kan förekomma i det liggande anbudet. Vid fastställande av vad som anses vara skälig acceptfrist enligt 3 1st AvtL, tillmäts en rad olika omständigheter betydelse. Sådana omständigheter kan bestå i avtalets beskaffenhet, vilka personer avtalet är tänkt att slutas emellan, d.v.s. affärsmän eller privatpersoner. Domstolens resonemang kring den praktiska tillämpningen kommer att bli central för uppsatsen. De problem som häri uppkommer är att den praxis som föreligger på området ter sig aningen begränsad. De finns dock ett antal rättsfall, både gamla och nya, som är av stor betydelse och som delvis kommer att förklara den innebörd som skälig acceptfrist föranleder på området. Förhoppningen med ovan skrivna rader är att ge en insikt och övergripande förståelse för den problematik som ligger till grund för uppsatsen. En problematik som är viktig för oss alla eftersom vi kanske dagligen måste sluta vissa avtal, såväl inom privatliv som yrkesliv. Meningen med uppsatsen är att den skall bidra till en ökad kunskap, intresse och inte minst nyfikenhet, på det aktuella området. 7

9 1.2 Syfte Huvudsyftet med den här uppsatsen är ge svar på hur skälig acceptfrist bestäms med utgångspunkt i 3 1st AvtL. Svar kommer även att ges kring de bakomliggande faktorer som bestämmer skälig acceptfrist. Det innebär en genomgång av ett antal relevanta rättsfall, där domstolens resonemang och omständigheter som tillmäts betydelse vid acceptfristens bedömning, blir centrala. Uppsatsen syftar även till att ge läsaren en övergripande bild av hur KV upplever och beskriver innebörden av skälig acceptfrist. Inte minst för att ge samme läsare ytterligare förståelse för den oklara innebörd som detta begrepp föranleder. Uppsatsen vill även ge en översiktlig bild av avtalsrätten. Denna översiktliga bild, eller m.a.o. bakgrundsbeskrivning, syftar till att ge läsaren en tillräcklig kunskap för att sätta efterkommande avsnitt i ett tydligt och klart sammanhang. 1.3 Metod I uppsatsen har använts lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin, det vi inom juridiken benämner traditionell juridisk metod. Relevant praxis är hämtade från svenska rättsfall. Till min hjälp har jag också tagit del av sådan litteratur som har ansetts lämplig för uppsatsens syfte. En intervju har genomförts med en representant för KV. Där har 5 frågor, med tillhörande följdfrågar, ställts till personen ifråga. Frågorna har utformats på ett sådant sätt att dessa varit ägnade att besvara KV:s syn på den legala acceptfristen enligt 3 1st AvtL. De svar som däri framkommit har jag sedan valt att, i en kortare sammanfattning, redogöra för i uppsatsen. Utöver de rättsfall som jag har valt att ta upp, tillkommer också ett antal artiklar. Dessa artiklar har kommit att fungera som hjälpmedel vid analysen av rättsfall men också till den slutliga analys jag själv har valt att göra, över vad som framkommit i uppsatsen. Denna relativt omfattande analys kommer bl a att summera, reflektera och värdera domstolens bedömningar för att bemöta framtidens syn på den legala acceptfristen. 8

10 1.4 Avgränsningar Det finns ett antal avgränsningar som är centrala för denna uppsats. En av dessa är att jag har valt att begränsa mig till den svenska avtalsrätten. Det innebär att avtalsregler med utländsk anknytning inte har beaktats. Den främsta anledningen till det är, utifrån min personliga bedömning, att det inte funnits någon ytterligare vägledning i dessa regler för att tillgodose uppsatsens syfte. Det innebär dock inte att internationella avtalsrättsliga bestämmelser, i de fall det rör andra delar i avtalsrätten som inte denna uppsats behandlar, saknar betydelse för svensk avtalsrätt. Trots att den svenska AvtL har utvecklats i samråd med de övriga nordiska länderna kommer en jämförelse mellan nordens avtalslagar inte att tas upp. Uppsatsen kommer inte att närmare behandla kompletterande lagar till AvtL. Det innebär att lagar, som tar sikte på speciella avtalstyper, inte närmare har behandlats. Den främsta anledningen till det är att dessa lagar inte har ansetts relevanta för mitt arbete. 1.5 Disposition Efter det inledande kapitlet följer en översikt av den allmänna avtalsrätten i kapitel 2. Där beskrivs de delar inom avtalsrätten som anses relevanta och som noga har valts ut i syfte att snabbt få en inblick i den allmänna avtalsrätten. I kapitel 3 görs en beskrivning av den skäliga acceptfristen enligt 3 1 st AvtL samt de bakomliggande faktorer som oftast bestämmer denna acceptfrist. I kapitel 4 görs sedan en redovisning av ett antal rättsfall, både nya och gamla, där domstolens bedömningar lagts fram. I kapitel 5 görs en redovisning kring KV:s syn på den legala acceptfristen. Därefter presenteras i kapitel 6 en advokats tankar kring den legala acceptfristen. I kapitel 7 gör jag min egen analys utifrån vad som presenterats i uppsatsen, bl a med hjälp av Peter Westbergs artikel Prejudikattolkningens ABC. Däri ligger mina egna funderingar och tankgångar kring ämnet. Dessa leder så småningom fram till min slutsats i kapitel 8. Kapitel 7 och 8 kan m.a.o. sägas sy ihop det som tidigare framkommit i min uppsats till något greppbart och förståligt. 9

11 2. Översikt - Avtalsrätten Innan en närmare granskning av skälig acceptfrist redovisas kan det vara lämpligt att göra en översiktlig beskrivning av allmän avtalsrätt. En sådan beskrivning är på intet sätt uttömmande. Delarna av den allmänna avtalsrätten som häri presenteras har valts med utgångspunkt i att fungera som relevant bakgrundsfakta. Det innebär att delar av den allmänna avtalsrätten som därigenom bortses, inte får anses oviktig i de fall någon önskar en djupare insikt i den svenska avtalsrätten. 2.1 Tvingande och dispositiv rätt Centralt för den svenska civilrätten är att denna är indelad i dispositiv och tvingande lagstiftning. Som namnet gör sig påmint innebär den tvingande lagstiftningen att parterna inte kan avtala bort något som strider mot sådan lagstiftning. Motsats till den tvingande lagstiftningen är de dispositiva reglerna. Dessa regler kan avtalas bort och fungerar som hjälpmedel i de fall parterna har glömt eller avstått från att förse avtalet med primära bestämmelser. 1 I 1 AvtL anges att 2-9 är bindande för såväl anbudsgivare som anbudstagare. Det innebär att vad som sägs om den skäliga acceptfristen enligt 3 AvtL och som närmare kommer att granskas i uppsatsen är bindande för parterna AvtL Den 11 juni 1915 antogs den svenska AvtL i nära samarbete med de nordiska länderna. I den nästan hundra år gamla lagen har endast ett fåtal ändringar gjorts. 3 AvtL varken är, eller ger uttryck för att vara, heltäckande inom avtalsrätten. Någon heltäckande reglering finns inte inom den allmänna avtalsrätten. AvtL innehåller bestämmelser om hur avtal kan komma till stånd, vilka som har möjlighet att ingå avtal för annans räkning d.v.s. vem som har rätten till fullmakt, men också regler om avtals ogiltighet samt oskäliga avtalsvillkor. 4 Ett problem som AvtL inte närmare behandlar, och som blir central för det här arbetet, är bl a tolkningen av ett avtal. Den skäliga acceptfristen saknar vägledning i förarbetena till AvtL. Det innebär att tidigare rättspraxis spelar en viktig roll. I övrigt finns ett mängd kompletterande lagar till AvtL som behandlar avtalsrättsligt innehåll men som inte behandlas närmare i den här 1 J Ramberg & C Ramberg, 2007, s 32 2 SFS 1915:218 3 Grönfors, 1995, s 29 4 Adlercreutz, 2000, s 16 10

12 uppsatsen. Eftersom AvtL inte är heltäckande på området uppstår vissa luckor i lagen. Dessa luckor fylls i viss mån ut av allmänna avtalsrättsliga grundprinciper Avtalsrättens grundprinciper Det står var och en människa fritt att avtala med vem han/hon vill och därigenom acceptera avtalsinnehållet. Precis som avtalsfriheten är grundläggande inom avtalsrätten är också avtalsbundenheten lika grundläggande. Det innebär att varje person är skyldig att uppfylla sina avtalslöften. Det går därmed inte att undgå det ansvar som parterna i ett avtalsförhållande ger upphov till. 6 Vid fastställande av om en avtalsförpliktelse uppkommer blir samspelet mellan viljan, viljeförklaringen och tilliten avgörande. Viljeteorin bygger på den grundläggande förutsättningen att en avtalsförpliktelse uppkommer i de fall någon vill avtala. Det är dock inte tillräckligt för en avtalsförpliktelse skall uppnås. Det krävs också att viljan uttrycks på ett sådant sätt att denna inte leder till missförstånd. Utöver viljan och viljeförklaringen läggs också vikt vid hur den mottagande parten uppfattar viljeförklaringen, dvs. tillitens betydelse sätts i fokus. Tilliten spelar därför en viktig roll för uppkomsten av en avtalsförpliktelse Löftesprincipen En viktig princip inom avtalsrätten är att anbudsgivaren blir bunden av sitt anbud vid tidpunkten då mottagaren tager del av detta. Anbudsgivarens löfte om att vilja sluta ett avtal med en annan person, och därigenom bli bunden av detta, har gett upphov till det vi inom avtalsrätten kallar för löftesprincipen Lojalitetsprincipen En viktig princip inom avtalsrätten är lojalitetsprincipen. Det innebär att parterna i ett avtalsförhållande skall handla och agera på ett sätt som gagnar både sig själva och motparten. Det handlar om att inte enbart tillvarata egna intressen. Lojalitetsprincipen kan därför fungera som stöd för tolkning av lagar och avtal. 9 Det finns utöver nämnda principer även ett antal andra avtalsrättsliga principer, dessa kommer dock inte att närmare behandlas i uppsatsen. 5 Grönfors, 1995, s 38 6 J Ramberg & C Ramberg, 2007, s 28 7 J Ramberg & C Ramberg, 2007, s 33 8 J Ramberg & C Ramberg, 2007, s 84 9 J Ramberg & C Ramberg, 2007, s 35 11

13 2.4 Begreppet tillhanda Begreppet tillhanda spelar en viktig roll inom avtalsrätten. Med tillhanda menas att meddelandet har kommit fram till personen ifråga, men att samme person inte nödvändigtvis behöver ha tagit del av detta. Det kan tex. gälla ett telefax som kommit fram men som den tänkta läsaren ännu inte tagit del av. Det är således viktigt att skilja på begreppet tillhanda och tagit del av, inte minst när uppsatsen senare kommer att behandla den skäliga acceptfristen God och ond tro I de fall en tvist uppstår mellan parterna vad gäller tex. avtalets innehåll, avtalets giltighet eller om ett avtal verkligen föreligger, är det viktigt att göra en objektiv bedömning. För att lösa en sådan tvist tas stor hänsyn till den part som förlitat sig på de omständigheter som framkommit vid en sådan bedömning. Är parten i det man benämner god tro, löses tvisten också till dennes fördel. Det centrala blir då inte att fastställa anbudsgivarens avsikt med anbudet, utan hur mottagarens istället uppfattar detta. 11 Ett exempel på när en tvist kan uppstå är då ena parten av misstag gjort en felskrivning och därigenom skapat ett innehåll som han/hon inte avsett från början. I ett sådant fall löses återigen tvisten med utgångspunkt i tillitsprincipen. Mottagaren är dock inte alltid i god tro. I de fall en objektiv bedömning visar att mottagaren borde insett misstaget eller bort inse som det benämns i AvtL, är denne i ond tro. I de fall mottagaren varit i god tro kan denne påkalla rättshandlingens giltighet i det skick som den mottagits i med stöd av AvtL. Så är inte fallet om han/hon varit i ond tro (32 AvtL). Att fastställa om en part befinner sig i god eller ond tro blir därför central inom avtalsrätten och för utgången av uppkomna tvister J Ramberg & C Ramberg, 2001, s Adlercreutz, 2000, s Ibid. 12

14 3. Skälig acceptfrist 3.1 Skälig acceptfrist enligt AvtL I 3 1st AvtL anges Göres anbud i brev eller telegram utan att tid för svar däri utsättes, måste antagande svar komma anbudsgivaren till handa inom den tid, som vid anbudets avgivande skäligen kunde av honom beräknas åtgå. Vid beräkningen av nämnda tid äge anbudsgivaren, där ej annat föranledes av omständigheterna, förutsätta, att anbudet framkommer i rätt tid samt att svaret avsändes utan uppskov efter det anbudstagaren åtnjutit skälig betänketid och icke varder under vägen försenat; är anbudet gjort i telegram, äge anbudsgivaren tillika förutsätta att svaret befordras på enahanda sätt eller annorledes komma honom lika tidigt till handa. Den vägledning som häri ges, i de fall någon acceptfrist inte har angetts, är således att anbudsmottagaren skall lämna svar inom skälig tid. 13 AvtL gör också åtskillnad på om anbud göres skriftligen eller muntligen. I 3 2st AvtL anges Anbud, som göres muntligen utan att anstånd med svaret medgives, måste omedelbart antagas Det innebär således att anbudsmottagaren i tex. telefonsamtal med anbudsgivaren direkt måste göra ett ställningstagande om han/hon vill acceptera anbudet. 14 I motsats till en den legala acceptfristen står den konventionella acceptfristen. Denna anges i 2 AvtL och innebär att acceptfristen lämnas i samband med anbudet Bakgrund till legal acceptfrist Den legala acceptfristen bygger på anbudsgivarens underförstådda löfte om att mottagaren skall ha en viss tid för sitt ställningstagande. Det innebär också att anbudsgivaren ensidigt binder sig av anbudet under acceptfristen. Den grundläggande tanken bakom den legala acceptfristen är också en del i övriga nordens avtalsrätt. Eftersom anbudsgivaren är ensidigt bunden av anbudet fram tills mottagaren ger svar, är utgångspunkten att den skäliga acceptfristen skall betraktas som relativt kort Den legala acceptfristen Den legala acceptfristen omfattar tre delar. Dels den tid som krävs för 13 SFS 1915: Ibid. 15 Ibid. 16 Hultmark, 2003, s 47 13

15 anbudsgivaren att befordra anbudet till mottagaren, dels den tid som denne har på sig att ta ställning till anbudet och slutligen den tid som krävs för mottagaren att sända svaret till anbudsgivaren. 17 Några problem uppstår sällan ifråga om vilken tidsåtgång som krävs för den först- respektive sistnämnda punkten, som ovan beskrivits. Det innebär att den tid som är rimlig för tex. att lämna ett anbud eller accept via brev skall omfatta cirka 1-2 dagar. 18 I 3 1st anges att antagande svar skall komma anbudsgivaren tillhanda inom skälig tid. Det innebär att den legala acceptfristen inte omfattar den tid från det att accepten kommit anbudsgivaren tillhanda fram till den tidpunkt då personen ifråga, tagit del av anbudet. 19 Den legala acceptfristen har förändrats under årens lopp. Det beror bl a på den snabba överföring av anbud som i dag är möjlig. Sådan överföring har skapat underförstådda krav på att den legala acceptfristen skall gå snabbare, inte minst i avtalsförhållanden som rör affärsmän. 20 Det finns ett antal omständigheter som ligger till grund för fastställande av den legala acceptfristen. Sådana omständigheter har visat sig spela en viktig roll vid den praktiska tillämpningen av acceptfristens längd. Nedan följer en redogörelse för dessa omständigheter, vars värde tillmäts betydelse utifrån varje enskilt fall Avtalets omfattning Vad som anses vara skälig betänketid är inte givet. Det ges en ytterst begränsad vägledning i AvtL. Att fastställa den skäliga betänketiden är svårbedömt. Det finns dock vissa grundläggande principer som är viktiga i en sådan bedömning. Särskild hänsyn måste tas till den uppsättning egenskaper som är utmärkande för avtalet, dvs. avtalets beskaffenhet. Det innebär att köp av tex. en affärsrörelse kräver längre betänketid än tex. köp av en dammsugare. 22 Anbudets omfattning styr således den skäliga betänketiden. I de fall anbudet inte är alltför omfattande utan rör mindre köp kan den skäliga betänketiden beräknas till cirka 1-2 dagar. 23 Vad skillnaden går mellan stora respektive mindre köp kommer att belysas närmare i kommande rättsfall. 17 Grönfors, 1995, s Ibid. 19 SFS 1915: J Ramberg & C Ramberg, 2007, s Ibid. 22 Grönfors, 1995, s Molin, 2005, s 12 14

16 3.3.2 Affärsperson vs privatperson En annan grundläggande princip vid fastställande av skälig acceptfrist är att betänketiden måste anses vara mer begränsad i de fall anbudet riktas till en affärsman än till en privatperson. De omständigheter som tillmäts betydelse i dessa fall är vilken ställning parterna innehar såväl som affärsmän som konsumenter. Likaså skulle ett avtalsförhållande mellan två affärsmän erfordra kortare acceptfrist än i de fall de rör sig om ett avtalsförhållande mellan två privatpersoner. Förklaringen ligger i att affärsmän oftast anses mer insatta i anbudet och därigenom snabbare kan besluta sig för ett sådant anbud Prisaspekten I de flesta fall är den skäliga betänketiden väldigt kort, inte minst för att man beaktar prisaspekten som oftast föreligger i ett anbud. Dagens snabbväxande marknad innebär också snabba prisförändringar på varor och tjänster. Det kan tex. gälla inom energibranschen där priserna ständigt varierar. Problem kan därför uppstå för anbudsgivaren i de fall han/hon håller sig ensidigt bunden alltför länge. Mottagaren får då möjligheten att spekulera i sådana prisförändringar utan att själv går miste om något. Sådana spekulationer undviks genom att begränsa anbudsmottagarens betänketid Överföringstid och betänketid Den kommunikationsteknik som anbudsgivaren använder behöver dock inte indikera på hur lång betänketid denne underförstått tänkt ge mottagaren av anbudet. Även om anbudsgivaren lämnar sitt anbud via tex. e-post för att de skall gå snabbt talar inget emot att samme person använder sig av e-post vid ett senare tillfälle när de inte är lika brådskande. 26 I praktiken har det visat sig att betänketiden minskat som en följd av att överföringen skett elektroniskt. För att erhålla så lång betänketid som möjligt kan mottagaren av ett anbud via brev sända sitt svar via tex. telefax. Detta eftersom ett telefax inte behöver skickas dagen innan acceptfristens utgång, vilket ett brev annars hade krävt. I de fall anbudet skickas via e-post eller telefax blir acceptfristen kortare eftersom det då inte går att tillgodoräkna sig någon överföringstid i acceptfristen. 27 En anbudsgivare kan indirekt bli bunden av en längre acceptfrist. Det kan främst bero på att anbudsgivaren vid ett tidigare tillfälle angivit en viss acceptfrist, vilket fått mottagaren att tro att samma acceptfrist även gällt 24 Hultmark, 2003, s Ibid. 26 Hultmark, 2003, s Grönfors, 1995, s 76 15

17 nästa gång. Anbudsgivaren kan även bli bunden av en längre acceptfrist genom allmänt handelsbruk inom sin bransch Hur beräknas legal acceptfrist? En intressant fråga i sammanhanget är hur legal acceptfrist skall beräknas. Indirekt ligger ett antagande om att anbud som sänds via e-post också skall besvaras med e-post. En sådant antagande överensstämmer dock inte alltid med vad som sker i verkligheten. 29 Det går inte att berättiga en längre acceptfrist bara för att mottagaren valt att besvara ett anbud som inkommit via e-post med ett långsammare kommunikationsmedel, i form av tex. ett brev. Det beror på att haltande rättsförhållanden, d.v.s. anbudsgivarens ensidiga bundenhet, i så stor utsträckning som möjligt vill undvikas. Dessutom anses rimligt, utifrån den legala acceptfristen som vilar på en presumtion om anbudsgivarens underförstådda vilja att vara bunden, att acceptfristen inte skall förlängas på detta sätt Skillnad på domstolsperspektiv och partsperspektiv De tvister som kan uppstå till följd av den legala acceptfristen är den bristande uppmärksamhet, eller okunskap från anbudsmottagaren, över det innehåll som föreskrivs i 3 AvtL. Utgångspunkten för mottagande part av ett anbud är att fatta ett så välgrundat beslut som möjligt. Beroende på vilken den mottagande parten är, kan den tid som behövs för att fatta ett sådant beslut, vara olika lång. Även om mottagaren önskar sig vara på den säkra sidan när det gäller den skäliga acceptfristen vill också samme person hävda sina egna intressen utifrån den oklara precisering som 3 AvtL möjliggör. För mottagaren blir därför tidpunkten för dennes svar till anbudsgivaren, utifrån ovan nämnda, inte det viktigaste. 31 Till skillnad från mottagande part av ett anbud är domstolens utgångspunkt, i de tvister som uppkommer p.g.a. av den oklara preciseringen som skälig acceptfrist föranleder, att fastställa vilken den längsta betänketid är som motsvarar innehållet i 3 1st AvtL. 32 Några rättsfall kommer senare att belysa hur denna tid varierar från fall till fall. Vad som anses vara gällande rätt på området är därför svårt att fastställa. Det finns således inga givna regler och varken givarens eller mottagarens 28 Hultmark, 2003, s Grönfors, 1995, s Hultmark, 2003, s Hellner, 1993, s Hellner, 1993, s 24 16

18 intressen tillgodoses lika mycket, eller lika lite, utifrån den angivna lagregeln. Det föreligger därför en stor osäkerhet över det rådande rättsläget på området. 33 I det kommande kapitlet görs därför en redogörelse över ett antal rättsfall som prövat frågan om den legala acceptfristen. 33 Hellner, 1993, s 25 17

19 4. Bedömning av Legal acceptfrist Svenska rättsfall där skälig acceptfrist har prövats är begränsade. Den främsta anledningen torde vara att de flesta idag kommer överens om vilken acceptfrist som skall gälla. Några tvister mellan anbudsgivare och anbudstagare kan visserligen uppstå om den legala acceptfristen men inte i den utsträckning, vilket har visat sig, att parterna övervägt att pröva saken i domstol. De finns dock ett antal rättsfall, både nya och gamla, som belyser området på ett bra sätt. De fall som lagts fram i uppsatsen är prövade utifrån dess relevans i sammanhanget. Ett intressant rättsfall kommer från 2004 där den legala acceptfristen har prövats mycket ingående. Till rättsfallet kommer också en artikel skriven av Jonny Flodin som reflekterar och ifrågasätter delar av den bedömning som HD gjort i ärendet. Efter detta kapitel kommer en intervju med en representant från KV samt en intervju med en advokat. Därefter kommer ett omfattande analysavsnitt som skall försöka tolka de bedömningar som domstolen har gjort kring den legala acceptfristen. Vilken roll dessa bedömningar sedan kan få för framtiden kommer också att tas upp. 4.1 Nyare rättsfall Rättsfall rörande ett dolt fel i tomträtt Ett relativt nyligen avgjort rättsfall handlar om makarna L som 1996 köpte tomträtten till en fastighet av makarna H. Tre år därefter, den 17 juli 1999, väckte makarna L talan mot makarna H om att prisavdrag skulle göras på p.g.a. ett dolt fel i tomträtten. Makarna H bestred käromålet. 34 I det förberedelsearbete som gjordes vid TR uppstod en rad olika skriftväxlingar mellan de inblandade parterna. Det bestämdes att huvudförhandling skulle hållas den 9-10 mars Detta datum sköts senare upp till den 27 april Två dagar tidigare, den 25 april, ställdes huvudförhandlingarna in. 35 Makarna L yrkade därefter att förlikning hade träffats mellan parterna. Denna förlikning bestred makarna H och TR ansåg att frågan om avtal hade ingåtts mellan parterna skulle avgöras genom mellandom. Följande omständigheter är att beakta. Den 2 februari 2000 lämnade makarna L ett 34 NJA 2004, s 862 avgjord Ibid. 18

20 förlikningsbud som innebar att makarna H skulle betala kronor till makarna L. I detta ingick även att käromålet skulle återkallas och att var och en av parterna skulle ansvara för sina kostnader. Den 21 februari avvisade makarna H budet, som istället lämnade ett motbud på kronor. Detta motbud avvisade makarna L med motiveringen att det var alldeles för lågt. 36 Den 25 mars meddelades, via telefax från makarna H:s ombud, att budet på kvarstod. Eftersom den 25 mars var en lördag torde det inbegripas att makarna L och dess ombud möjligen kunde ta del av detta först på måndag den 27 mars. När telefaxet lämnades befann sig makarna L:s ombud på semester. Av denna anledning togs inte meddelandet emot förrän den 4 april av makarna L:s ombud som i sin tur vidarebefordrade detta till makarna L. Makarna L tog del av detta tidigast den 6 april. Nästan två veckor senare, den 18 april skickades ett telefax till makarna H:s ombud där makarna L accepterade budet på kronor. Denna accept avvisades den 20 april av makarna H med motivering att denna inkommit för sent. 37 Makarna L, som ansåg att accepten hade skett inom skälig tid, anförde bl.a. att deras ombud inte hade fått anbudet den 25 mars förrän den 4 april p.g.a. dennes semester. Vidare anförde makarna L att en längre acceptfrist skulle godtas eftersom befordran av anbudet skett via ombud. Dessutom ansåg makarna L, eftersom uppgörelsen skett mellan privatpersoner och handlat om komplicerade frågor, att en längre acceptfrist skulle godtas. Makarna H anförde som motargument att anbudet som lämnades den 25 mars överensstämde med anbudet som lämnades den 21 februari och en analys utifrån detta skulle därför vara tämligen enkel att göra för makarna L. Acceptfristen skulle heller inte förlängas p.g.a. den semester som makarna L:s ombud haft. Vidare anförde makarna H att den skäliga acceptfristen kunde beräknas till högst någon vecka. 38 Såväl TR som HovR kom fram till att accepten skett för sent och att något förlikningsavtal därför inte hade kommit till stånd. 39 HD slog fast att utgångspunkten vid beräkningen av den legala acceptfristens längd är vad anbudsgivaren skäligen kunde räkna med vid anbudets avgivande. Vidare anförde HD att även om makarna L:s ombud haft semester kunde detta endast påverka acceptfristens längd i det fall makarna H eller dess ombud haft kännedom om det. Någon sådan kännedom hade inte makarna H eller dess ombud. Hänsyn togs därför inte till att befordran av anbudet skett via ombud. HD gjorde en annan bedömning än vad TR tidigare gjort. TR ansåg att hänsyn skulle tas till den extra tid som föranleddes av att makarna L haft ett ombud. Några extra dagar torde därför ingå i acceptfristen som en följd av att makarna L haft ett ombud menade TR, en bedömning som HD inte delade NJA 2004, s 862 avgjord Ibid. 38 Ibid. 39 Ibid. 40 Ibid. 19

21 Vidare fastslog HD att den skäliga betänketiden måste grundas utifrån avtalets beskaffenhet. Större skyndsamhet skall fordras i de fall det rört avtalsförhållanden mellan affärsman, än om de gällt privatpersoner. Dessutom, i de fall anbudet är föremål för snabba prisväxlingar, skall detta även leda till större skyndsamhet att avlämna en accept. 41 HD påpekade dock att den skäliga betänketiden inte kunde bedömas alltför kort eftersom förlikningsavtalet skulle ingås mellan privatpersoner och tvisten rörde förhållandevis höga värden. Trots detta ansåg HD att det fanns omständigheter som pekade i motsatt riktning. Det återstod tex. bara en månad mellan anbudets avlämnande till det att huvudförhandlingen skulle äga rum. I detta fall måste makarna L, eller dess ombud, insett att parternas rättegångskostnader skulle öka p.g.a. ombudens förberedelser inför huvudförhandlingen. Det kan likställas med den risk som uppkommer i form av prisväxlingar, ansåg HD. Med detta i beaktning torde anbudet inte vara bindande så länge förutsättningarna för dess avgivande antas vara oförändrade. Dessutom menade HD, att makarna H tidigare avgett samma anbud på och därför hade makarna L redan haft möjlighet att göra sådana överväganden som anbudet tidigare föranlett. 42 Mot bakgrund av nyss nämnda fastställde HD att 22 dagars betänketid var mer än vad makarna H skäligen kunde beräknats åtgå för att besvara anbudet. HD gick således på HovR:ns bedömning och ansåg att något förlikningsavtal inte hade ägt rum mellan parterna Kommentar till rättsfall NJA 2004 s 862 Jonny Flodin, som är universitetsadjunkt, har i en artikel i JT lämnat ett antal intressanta synpunkter på rättsfallet NJA 2004 s. 862 som är värda att ta upp. När HD avlägger sin dom anser Flodin att någon längre acceptfrist inte skall erläggas som en följd av att makarna L använt sig av ombud. Enligt HD räcker det med att anbudet kommer makarna L eller dess ombud tillhanda. Det stämmer väl överens med de allmänna principer, där ombudets kunskap tillräknas huvudmannen, menar Flodin. Att beakta är att HD gör en så utpräglad subjektiv bedömning när denna fastställer att makarna L:s ombuds semester endast påverkar den legala acceptfristen i det fall makarna H eller dess ombud haft kännedom om detta. 44 Vidare menar Flodin att HD utgått från en subjektiv bedömning av den legala acceptfristen vilket är helt i överensstämmelse med lagtexten i 3 1st AvtL. Med utgångspunkt i HD:s bedömning av att acceptfristen endast förlängs i det fall motparten haft kännedom om semestern hos makarna L:s 41 NJA 2004, s 862 avgjord Ibid. 43 Ibid. 44 JT :1 s

22 ombud, menar Flodin att slutsatsen torde bli att de inte ens räckt att dessa borde haft kännedom om semestern. Flodin ställer sig därför frågande till hur långt HD egentligen skall driva den subjektiva bedömningen. 45 Utifrån ordalydelsen i 3 1st AvtL, intar HD en alltför onödig subjektiv inställning, menar Flodin. I 3 1st anges att acceptfristens längd skall bedömas utifrån vad anbudsgivaren vid tiden för anbudets avlämnande skäligen kunde beräkna skulle åtgå. Med ordet skäligen skall en mera objektiv tolkning följa, anser Flodin. Olyckligt är att HD, i sin bedömning, utgått från makarna H:s faktiska kunskap istället för att inta en mer objektiv bedömning av omständigheterna där båda parters intressen beaktats. 46 Det förefaller inte speciellt märkligt att HD, utifrån omständigheterna att det rör sig om privatpersoner och relativt höga värden, menar att betänketiden inte får vara alltför kort. Dock finns det andra skäl som just förkortar betänketiden enligt HD. Dessa skäl kan ifrågasättas, menar Flodin. Ett av dessa domskäl var att omkostnaderna skulle öka för parterna i samband med att huvudförhandlingen närmade sig. Det HD tog i beaktning var att detta endast var synligt för makarna L. Flodin menar att detta varit lika synligt för makarna H som därför kunnat begränsa denna risk genom att fastställa en bestämd acceptfrist. Den jämförelse som dessutom görs med sådan egendom som föranleder snabba prisväxlingar är heller inte trovärdig. Den skyndsamhet som erfordras vid snabba prisväxlingar torde grunda sig på viljan att förhindra spekulationer på motpartens bekostnad. Några sådana spekulationer torde inte finnas enligt Flodin eftersom såväl makarna L som makarna H skulle ansvara för sina egna kostnader. 47 Sammanfattningsvis menar Flodin att det centrala med rättsfallet är HD:s utgångspunkt där betoningen legat på anbudsgivarens faktiska vetskap. Den faktiska vetskapen har bidragit till att omständigheter, som i detta fall ombudets semester, har tillmäts betydelse Äldre rättsfall Rättsfall rörande polentagryn Det finns även ett antal äldre rättsfall som har prövat den legala acceptfristen. Ett av dessa rättsfall handlar om Svante Simonson AB mot John Dahlin AB. Fallet handlar om att ett av företagen lämnade ett anbud på köp av ett parti polentagryn (som vanligtvis används till gröt). Detta gjordes den 4 april. Mottagande part lämnade en accept en vecka senare, d.v.s. den 11 april. Dagen innan hade också partiet med polentagryn sänts iväg för leverans. Den 9 april, alltså två dagar innan acceptet kommit anbudsgivaren 45 JT :1, s Ibid. 47 Ibid. 48 JT :1, s

23 tillhanda avslog anbudsgivaren sitt anbud som en följd av att accepten inte inkommit. Som en följd därav menade anbudsgivaren heller inte att betala det avsända partiet med polentagryn. 49 HD fann att anbudsgivaren inte kunde frånträda sitt anbud då anbudsmottagaren inte gjort sig skyldig till något avtalsstridigt förfarande. Ett avtal hade slutits mellan de båda parterna, enligt HD. Att varupartiet sänts iväg efter det att anbudet kommit anbudsmottagaren tillhanda ansågs inte vara avtalsstridigt förfarande. HD fastslog därför att anbudsgivaren skulle betala partiet med polentagryn efter att denne fått ta del av lastningsdokumentet, d.v.s. kvittot på leveransen. En vecka ansågs vara skälig acceptfrist i detta fall där båda parter var affärsmän Rättsfall rörande terpentinolja Ett annat intressant rättsfall rör ett franskt bolag och dess återförsäljare i Stockholm mot ett AB i Stockholm. AB i Stockholm hade slutit avtal med det franska företaget via dess återförsäljare i Stockholm om ett antal fat terpentinolja. Denna leverans uteblev då det franska bolaget ansåg att något avtal inte fanns. Följande omständigheter är att beakta. Återförsäljaren i Stockholm begärde ett antal fat terpentinolja som AB i Stockholm önskat av det franska bolaget. Det franska bolaget angav att dess anbud var bindande till priset förutsatt att återförsäljaren i Stockholm lämnade omgående svar. Anbudet framkom till Stockholm den 24 juni och återförsäljaren tog del av detta dagen efter, d.v.s. den 25 juni. 51 Den 26 juni sände återförsäljaren en accept till det franska företaget genom ett telegram. Samma dag meddelande återförsäljaren AB i Stockholm om att en accept lämnats till det franska företaget. 52 Det franska företaget hade begärt omgående svar. Företaget menade att en accept skulle lämnas redan samma dag som anbudet kom till Stockholm, d.v.s. den 24 juni. Eftersom den 24 juni var en helgdag kunde även accept lämnas, enligt det franska bolaget, den 25 juni men absolut inte senare. Snabba prisväxlingar på terpentinoljan inträffade mellan den 24 och 26 juni. Eftersom svaret inte sänts iväg inom utsatt tid menade det franska bolaget att något avtal inte kommit till stånd mellan parterna. AB i Stockholm bestred det franska företagets talan och menade att avtal visst hade ingåtts mellan parterna. 53 Domstolen fann det franska bolaget skyldigt att betala skadestånd p.g.a. utebliven leverans till AB i Stockholm. Ett avtal ansågs föreligga vilket det franska bolaget således, enligt domstolen, brutit mot. Något gehör fick inte 49 NJA 1919 A nr 372 avgjord Ibid. 51 NJA 1914, s 269 avgjord Ibid. 53 Ibid. 22

24 det franska företaget vad gäller kravet på den korta acceptfristen. Domstolen fann, utifrån de omständigheter som förelåg, att återförsäljaren inte handlat på ett sådant sätt att detta skulle motsäga kravet på omgående svar Rättsfall rörande förlängning av avtal Ett intressant rättsfall är hämtat från AD som prövat den legala acceptfristen i enlighet med 3 1st AvtL. Fallet rör frågan om avtal kommit till stånd mellan Örebro Stadstrafik AB (i forts kallat bolaget) och Svenska kommunalarbetarförbundet (i forts kallat förbundet). Parterna hade tidigare slutit avtal och de handlade i detta fall om att förhandla om ett nytt kontrakt mellan parterna. 55 Det tidigare kontraktet parterna emellan löpte ut f.r.o.m. den 31 december t.o.m. den 30 juni året därpå. Den 28 juni sände förbundet iväg ett anbud som innehöll en överenskommelse mellan förbundet och dess samorganisationer om viljan att sluta avtal med bolaget. Redan den 15 december, när avtalet sades upp mellan parterna, hade förbundet och dess samorganisationer bestämt sig för att verka för ett nytt avtal parterna emellan, dock sändes anbudet till bolaget inte förrän drygt ett halvår senare. 56 Den 7 juli förklarade förbundet att återkalla anbudet som en följd av att svar från bolaget inte kommit. Bolaget hänvisade då till AvtL och menade att förbundets anbud var bindande. Vidare anförde bolaget ett antal omständigheter som torde beaktas vid fastställande av den legala acceptfristen. En av dessa var att förbundet redan i december, året innan, bestämt sig för att förlänga avtalet med bolaget men ändå inte avsänt anbudet förrän ett halvår senare. Någon brådska ansågs därför inte föreligga med undertecknande av avtalet. En annan omständighet som bolaget påvisade var att anbudet skickats i semestertider vilket påverkat handläggningstiden av ärendet. Dessutom torde även beaktats att bolaget var att jämställa med en kommunal inrättning och därför innebar längre handläggningstid. Dessa omständigheter hade inneburit att en accept från bolaget inte skickats förrän den 29 juli till förbundet. Bolaget ansåg att den skäliga betänketiden enligt 3 AvtL inte hade överskridits. Förbundet bestred det hela och menade att den skäliga betänketiden skulle anses vara relativt kort, en vecka hade varit skälig betänketid enligt förbundet. 57 AD kom fram till att anbud inte är bindande under obegränsad tid. Återkallelse får endast göras, enligt 7 AvtL, i de fall anbudet ännu inte kommit anbudstagaren tillhanda. Förbundets återkallelse hade gjorts efter det att bolaget tagit del av anbudet. Någon återkallelse kunde således inte 54 NJA 1914, s 269 avgjord AD 1950:41 avgjord Ibid. 57 Ibid. 23

25 göras av anbudet, i lagens mening, fastslog AD. 58 När AD fastställer den skäliga acceptfristen enligt 3 1st AvtL konstateras att denna inte generellt kan fastställas utan måste bedömas utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. AD finner, utifrån anbudet som sändes den 28 juni till bolaget men som varit känt sedan långt tidigare, att det snarare varit frågan om en formell sak. Den tid som förbundet haft på sig att sända anbudet, som varit klart nästan ett halvår tidigare, indikerar på att någon brådska inte förefanns i handläggningen av ärendet. Dessutom menar AD att vid den tid som anbudet sändes, d.v.s. i semestertider, måste förbundet räknat med en längre handläggning hos bolaget. Med dessa omständigheter finner AD att bolaget inte kan anses ha överskridit den tid som skäligen kunde beräknas åtgå. Avtal har således kommit till stånd enligt AD AD 1950:41 avgjord Ibid. 24

26 5. KV:s syn på legal acceptfrist För att bilda sig en tydligare uppfattning om den legala acceptfristen enligt 3 AvtL, kan det vara lämpligt att granska KV:s syn på denna acceptfrist. KV:s uppgift är att tillvarata konsumenternas frågor och intressen och även fungera som vägledning i de fall tvister uppstår. 60 En intervju har genomförts med en representant för KV i Sverige. Personens uppfattningar och åsikter behöver dock inte spegla hela KV:s uppfattning i ärendet. Ur intervjun framkom en mängd olika fakta som mestadels stärker den bild av skälig acceptfrist som tidigare delgivits i uppsatsen. Utifrån detta bör intervjun ytterligare stärka läsarens uppfattning om hur den skäliga acceptfristen bestäms samt vilka de bakomliggande faktorerna är som ligger till grund för detta. I det följande kommer en redogörelse och sammanställning av intervjun. 61 Den skäliga acceptfristen skall bestämmas utifrån hur anbudet ges d.v.s. beroende på om det skickas via tex. e-post eller brev. En snabbare acceptfrist fordras i de fall anbudet presenteras via snabbare medium. Affärens värde rent pengamässigt styr även den legala acceptfristen. En större affär, sett ur ett ekonomiskt perspektiv, innebär också en längre acceptfrist. 62 Det finns en mängd olika omständigheter som påverkar den legala acceptfristen. Vid byte av jobb, köp av bostad, köp av husdjur är det också viktigt att beakta de emotionella aspekterna i den legala acceptfristen. Den legala acceptfristen skiljer sig åt. Vid tex. jobberbjudande kan acceptfristen bestämmas till några dagar. Vid tex. anbud rörande hantverkstjänster är det lämpligt att acceptfristen bestäms till några veckor. 63 Vid de tvister som kan uppkomma mellan anbudsgivare och anbudstagare rörande den legala acceptfristen, kan ingen av parterna anses inneha en överlägsen eller underlägsen ställning gentemot sin motpart. Det är också viktigt att domstolen, i de fall ärendet prövas där, har samma utgångspunkt i sin bedömning. Någon av parterna får inte behandlas på ett sätt som grundar sig på att denne innehar en sämre position än sin motståndare. 64 Det kommer inte in speciellt många ärenden som rör den legala acceptfristen till KV. Oftast uppkommer sällan några tvister i denna fråga Intervju med Mari Gremlin, KV, Ibid. 63 Ibid. 64 Ibid. 25

27 beroende på att anbudsgivaren valt att ange en skälig acceptfrist i sitt anbud. 65 Några frågor ställdes även angående 3 1st AvtL. Där framkom, för att undvika tvister i frågan om den legala acceptfristen, att 3 skulle kunna preciseras ytterligare. Förarbetena torde också fungera som bättre vägledning än vad som görs idag. Hur denna närmare precisering skulle kunna se ut, är svårt att säga. 66 Säkerligen förekommer det normer och riktlinjer inom olika branscher om hur lång den skäliga acceptfristen är, i de fall någon acceptfrist inte utfästs. Någon närmare precisering av sådana normer eller riktlinjer kunde dock inte ges, utifrån den vetskap som förefanns hos personen ifråga Intervju med Mari Gremlin, KV, Ibid. 67 Ibid. 26

28 6. En advokats tankar kring legal acceptfrist Ett antal intervjuer har genomförts med olika advokater i syfte att konkretisera den legala acceptfristen. Detta har dock gjorts utan större framgång. Vissa har inte ställt upp på en sådan intervju, andra har inte kunnat delge sina tankar i ärendet beroende på bristande kunskap. Svårigheten att bestämma den legala acceptfristen, eller åtminstone ange riktlinjer för en sådan acceptfrist, har således visat sig även här. En intervju har, trots vad som ovan beskrivits, gjorts med en advokat via advokatjouren. 68 Den främsta anledningen till intervjun var att få en bredare förståelse för den legala acceptfristen och de bakomliggande faktorerna vid bedömningen av denna. Frågorna var samma som ställdes till KV. De flesta av svaren som inkom visade sig inte skilja sig från vad som tidigare sagts. En närmare redogörelse av dessa svar skulle därför till stor del bli en upprepning av vad som tidigare lagts fram i uppsatsen. Det finns dock vissa tankar som är värda att redogöra för. Vid bedömningen av legal acceptfrist skall det beaktas i vilken position som anbudsgivaren respektive anbudstagaren befinner sig i. Särskilt viktigt är i de fall en säljare oförberett kommer hem till en privatperson och lämnar ett anbud. I sådant fall måste privatpersonen anses inta en underlägsen ställning. Detta eftersom säljaren befinner sig i ett bättre läge, rent kunskapsmässigt gentemot konsumenten, vilket torde beaktas vid bedömning av den legala acceptfristen. 69 Vidare menade advokaten att i de fall anbudsgivande inte sker på ett normalt försäljningsställe bör den legala acceptfristen också bedömas därefter. Det kan tex. gälla besök i hemmet men också på andra ställen som man normalt inte förväntar sig att en förhandlig skall äga rum. En vidare beskrivning av advokatens tankar kring den legala acceptfristen, skulle tyvärr ses som upprepning Intervju med advokat Mattias Myrgren, Ibid. 27