Statistik från tandvårdsräkningar. Regeringsuppdrag om tandvårdsstatistik, tandhälsa och tandvårdsförsäkring Delrapport 1 av 3

Transkript

1 Statistik från tandvårdsräkningar Regeringsuppdrag om tandvårdsstatistik, tandhälsa och tandvårdsförsäkring Delrapport 1 av 3

2 Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Skrivelse. Det innebär att den innehåller nya eller ändrade ställningstaganden från Socialstyrelsen i form av ett meddelande eller en avrapportering. Den kan också innehålla förfrågningar eller begäran/ anhållan om yttranden eller synpunkter på t.ex. remissversioner. Skrivelser är riktade till en eller flera tydliga adressater, t.ex. regeringen, landsting, kommuner, vårdgivare m.fl. Artikelnr Publicering juni

3 Förord Försäkringskassan och Socialstyrelsen har gemensamt av regeringen haft i uppdrag att utveckla statistiken inom tandvårdsområdet på så sätt att det finns tillgång till riksomfattande och jämförbar statistik, att ta fram underlag som gör det möjligt att bedöma befolkningens tandhälsa och att analysera tandvårdsförsäkringens eventuella påverkan och effekter på tandhälsan. Uppdraget redovisas i tre separata rapporter; Statistik från tandvårdsräkningar, Befolkningens tandhälsa och Tandvårdsförsäkring, tandvårdskonsumtion och tandhälsa. Denna rapport redovisar vilka förutsättningar det finns för att ta fram riksomfattande statistik om vilka åtgärder som utförs inom tandvården. Fokus ligger på överväganden som handlar om hur tandvårdsräkningar kan utvecklas och användas för statistikändamål. Rapporten har utarbetats av Jan Håkansson och Helena Nyström, Försäkringskassan samt Agneta Ekman och Urban Göransson, Socialstyrelsen. Curt Malmborg Försäkringskassan Kjell Asplund Socialstyrelsen 3

4 4

5 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Uppdraget 9 Bakgrund 10 Statistik på tandvårdsområdet. 10 Det statliga tandvårdsstödet 11 Tandvårdsräkningar 12 Personuppgiftsbehandling 15 Syfte 16 Genomförande 18 Möjligheter och begränsningar med statistik från tandvårdsräkningar 19 Möjligheter 19 Statistik baserad på urval 20 Begränsningar 20 Tandvårdsutredningen 22 Förslag och överväganden 23 Statistik om åtgärder utförda i tandvården 23 Behov av ökad elektronisk rapportering 23 Skyldighet att redovisa det som inte finns på tandvårdsräkningen 25 Utveckling av åtgärdskoder 26 Eftersläpad redovisning 26 Ansvarig för statistiken 27 Förslagen kan delas in i etapper 27 Avslutande kommentarer 28 Ingen fullständig bild av tandvården 28 Några konsekvenser av förslaget 28 Författningsmässigt stöd även för specifika uppföljningsändamål 29 Samordna med förslag från Tandvårdsutredningen 30 Referenser 31 Bilaga 1 Tandvårdsräkning 32 Bilaga 2 Regelverk 33 Bilaga 3 Remissvar 36 5

6 6

7 Sammanfattning Regeringen har gett Försäkringskassan och Socialstyrelsen i uppdrag att gemensamt utveckla statistiken inom tandvården på så sätt att det finns tillgång till riksomfattande jämförbar statistik inom området. Socialstyrelsen och Försäkringskassan skall vidare i samverkan ta fram underlag som gör det möjligt att bedöma befolkningens tandhälsa samt analysera tandvårdsförsäkringens eventuella påverkan och effekter på tandhälsan. De båda myndigheterna har i en projektplan delat upp uppdraget i tre delprojekt. Denna rapport är resultatet av arbetet med ett av delprojekten. Det handlar om att arbeta fram ett förslag om regelbundet återkommande riksomfattande och jämförbar statistik. Mängden av uppgifter inom tandvårdsområdet är omfattande, särskilt lokalt i vissa landsting. Trots detta finns ett antal luckor i tillgången på information. En sådan kunskapslucka är hur stor andel av befolkningen som varje år blir föremål för undersökning och behandling inom tandvården. En annan är vilka undersöknings- och behandlingsåtgärder som tandvården utför. En tredje, som sammanhänger med de två föregående, är att det också saknas uppgifter om hur det statliga tandvårdsstödet används. Det finns inga uppgifter om vilka åtgärder som utförs och subventioneras av tandvårdsstödet och inte heller hur många personer som årligen omfattas av dessa insatser. Diskussioner i det inledande utredningsarbetet ledde till ställningstagandet att angelägen statistik till stor del kan fås genom att ta till vara information från tandvårdsräkningar. Tandvårdsräkningar är vårdgivarens underlag till Försäkringskassan för att få ersättning för utförda undersökningar och behandlingar. Statistik från tandvårdsräkningar kan dock aldrig kan ge en fullständig bild av vad som görs i tandvården. Det finns patientgrupper som faller utanför systemet med tandvårdsräkningar (t.ex. ersätts inte den fria barn- och ungdomstandvården med statliga medel). Det finns också specifika åtgärder inom vuxentandvården som inte alltid ersätts. Exempelvis ersätts inte åtgärden undersökning när den utförs på personer i vissa åldersgrupper och andra åtgärder blir inte redovisade på tandvårdsräkning då kostnaden för dessa inte når upp till vissa karensbelopp. Även åtgärder inom den s.k. abonnemangstandvården faller utanför systemet med tandvårdsräkningar. Anledningen till att det idag inte produceras statistik från tandvårdsräkningarna beror på att många räkningar aldrig registreras och därför inte finns tillgängliga för databearbetning. Årligen skickas 8 9 miljoner tandvårdsräkningar in till Försäkringskassan var det drygt 40 procent som skickades elektroniskt. Dessa blir automatiskt registrerade. Övriga räkningar skickas in på papper och dessa dataregistreras inte i Försäkringskassans system. Inskickade tandvårdsräkningar utgör därmed en informationskälla som inte utnyttjas optimalt. Arbetet med uppdraget har därför främst inriktats på att utreda hur tandvårdsräkningarna kan utnyttjas för statistikändamål. Rapporten beskriver möjligheter och begränsningar med sådan statistik samt vilka utvecklingsmöjligheter som kan föreslås. 7

8 Här sammanfattas utredningens förslag: Utveckla en statistikredovisning baserad på information från tandvårdsräkningarna. Det är angeläget att på ett bättre än idag utnyttja denna information. Inför en skyldighet för vårdgivarna att skicka in tandvårdsräkningarna elektroniskt. Bakom detta förslag finns en önskan om att snabba på möjligheten att kunna producera statistik med bra kvalitet. Försäkringskassan har även andra motiv för detta önskemål, då elektronisk leverans också avsevärt skulle underlätta myndighetens strävan att rationalisera och effektivisera sin administration av tandvårdsräkningarna. Utveckla ett system som innebär att vårdgivarna (elektroniskt) blir skyldiga att lämna uppgifter om åtgärder som inte är ersättningsberättigade. Med åtgärder avses i detta sammanhang enbart de typer av undersökningar och behandlingar som kan vara ersättningsberättigade under andra förutsättningar (t.ex. protetiska åtgärder som inte är ersättningsberättigade p.g.a. att de inte når upp till aktuellt karensbelopp eller undersökning som inte ersätts p.g.a. patientens ålder). Det är dock viktigt att på alla sätt arbeta för att minimera uppgiftslämnarbördan för vårdgivarna. Därför krävs ett elektroniskt rapporteringssystem där alla uppgifter hämtas automatiskt. För att samla in och elektroniskt behandla sådana personuppgifter som är aktuella krävs kompletterande lagstiftningen. Kodlistan i bilagan till förordningen om tandvårdstaxa föreslås ses över för vissa smärre justeringar. Försäkringskassan bör vara ansvarig myndighet för den statistik som föreslås. Den statistik som föreslås är produktionsstatistik. Den kan användas för uppföljning av tandvårdsstödet, men kan inte utgöra den enda datakällan i en sådan uppföljning. Produktionsstatistik ger t.ex. ingen bra bild av befolkningens tandhälsa eller hur utförda behandlingar påverkar denna. Produktionsstatistik är inte heller något mått på kvalitet. För hanteringen av tandvårdsräkningar är det nödvändigt med ett fungerande IT-stöd. I utredningsarbetet har framkommit synpunkter på att systemet idag inte fungerar optimalt för alla syften och för alla parter. Därför är det nödvändigt att Försäkringskassan ser över IT-stödet i alla led. För att kunna göra en större översyn av sitt IT-stöd är det nödvändigt att myndigheten ges resurser för ett sådant utvecklingsarbete. Parallellt med denna utredning arbetar Utredningen om ett nytt tandvårdsstöd för vuxna (i denna rapport kallad Tandvårdsutredningen). Tandvårdsutredningen har i ett första delbetänkande poängterar vikten av ett utvecklat IT-system. Detta föreslås bli utformat både för att ge förutsättningar för Försäkringskassans administration och för att ge underlag för att följa tandvårdskonsumtion och tandhälsa på individnivå. Eftersom Tandvårdsutredningen i sitt betänkande berör frågeställningar som Försäkringskassan och Socialstyrelsens redovisar i denna rapport bör man bedöma båda utredningarna tillsammans innan beslut fattas om hur man går vidare med denna rapports utredningsförslag. 8

9 Uppdraget Regeringen har i Försäkringskassans och Socialstyrelsens respektive regleringsbrev för 2005 års verksamhet gett de båda myndigheterna uppdraget att gemensamt utveckla statistiken inom tandvården på så sätt att det finns tillgång till riksomfattande jämförbar statistik inom området. Socialstyrelsen och Försäkringskassan skall vidare i samverkan ta fram underlag som gör det möjligt att bedöma befolkningens tandhälsa samt analysera tandvårdsförsäkringens eventuella påverkan och effekter på tandhälsan. De insatser som har gjorts samt de resultat som erhållits skall redovisas till Socialdepartementet i en delrapport senast den 30 november 2005 och i en slutrapport senast den 30 juni Socialstyrelsen och Försäkringskassan har i en projektplan (1) delat upp uppdraget i tre delprojekt, nämligen utarbeta förslag till regelbundet återkommande riksomfattande och jämförbar statistik, lämna underlag för att bedöma befolkningens tandhälsa och besvara frågan om samband mellan tandvårdsförsäkring och tandhälsa. Denna rapport är resultatet av arbetet med det första delprojektet, som handlar om att utarbeta ett förslag om regelbundet återkommande riksomfattande och jämförbar statistik. 9

10 Bakgrund Statistik på tandvårdsområdet. Ett försök till sammanfattning av all befintlig statistik på tandvårdsområdet gjordes i 2001 års utgåva av Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsstatistisk årsbok (2). Tandvårdsstatistiken samlades i ett kapitel som bl.a. innehöll uppgifter om upplevd tandhälsa, andel av befolkningen med egna tänder, andel av befolkningen som besökt tandläkare för mindre än ett år sedan, personalstatistik, antal patienter inom Folktandvården och kostnader och finansiering för tandvård. Bland de datakällor som användes i årsboken kan nämnas Statistiska centralbyråns levnadsnivåundersökningar (andel patienter som besökt tandläkare regelbundet respektive senaste året), Landstingsförbundets statistiska årsbok för landsting (antal patienter inom Folktandvården) och Landstingsförbundets bokslutsstatistik (kostnader). Ungefär samtidigt i regleringsbrevet för budgetåret 2001 fick Riksförsäkringsverket (RFV) och Socialstyrelsen ett regeringsuppdrag där det bl.a. ingick att se över befintlig statistik inom tandvårdsområdet och undersöka vilken ytterligare information som behövdes om bl.a. kostnaderna för och prestationerna i tandvården. I myndigheternas rapport till regeringen (3) lyftes bl.a. fram en möjlighet att löpande producera statistik som baseras på tandvårdsräkningar. I rapporten konstateras att tandvårdsräkningarna innehåller en stor mängd uppgifter som skulle kunna användas för att analysera flera viktiga aspekter på tandvårdsstödets effektivitet. Rapporten konstaterar också att statistik som produceras från tandvårdsräkningar kommer att vara behäftad med ett antal bister. Med detta menades bl.a. att tandvårdsräkningarna inte kan ge en fullständig bild av tandvården eftersom alla åtgärder i tandvården inte ersätts via tandvårdsräkningar. Riksförsäkringsverket (RFV) har publicerat ett flertal rapporter över hur tandvårdsförsäkringen utnyttjas. RFV:s sista redovisning före tandvårdsreformens förändring år 1999 gjordes i rapporten Tandvårdstaxan 1997 (4). En större utvärdering av det från och med år 1999 reformerade tandvårdsstödet redovisades år 2000 i rapporten Tandvårdsstödet Utvärdering av det reformerade tandvårdsstödet 1999 det första året (5). I rapporten beskrivs bl.a. statens utgifter för tandvårdsförsäkringen, tandvårdsprisernas utveckling samt tandvårdskonsumtionen. Rapporten efterlyser en bredare ansats för att följa upp tandvården i landet. 10

11 Det statliga tandvårdsstödet Finansieringskällor och landstingens ansvar Det finns primärt tre finansieringskällor för att betala patienternas tandvårdskostnader. Utöver att patienten själv får betala hela eller delar av sin egen patientkostnad har landstingen ett ansvar att bekosta vissa undersökningar och behandlingar, och staten subventionerar andra behandlingar. Landstingen ansvarar för den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården som ges t.o.m. det år en person fyller 19 år. Landstingen ansvarar också för tandvårdsstöd till äldre och funktionshindrade med stort omsorgsbehov, till personer som behöver tandvård som led i en sjukdomsbehandling och till personer som behöver viss oralkirurgi. Ansvaret omfattar bl.a. att se till att äldre och funktionshindrade personer som bor i särskilda boendeformer för service och omvårdnad eller får hemsjukvård erbjuds uppsökande vård som bl.a. omfattar avgiftsfri munhälsobedömning och individuell rådgivning. För nödvändiga behandlingsinsatser betalar patienten samma avgift som gäller inom den öppna hälso- och sjukvården, dvs. som mest 900 kr under en tolvmånadersperiod. Denna avgiftsregel gäller också för personer som får tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling. Det statliga tandvårdsstödet en kort historik I Sverige infördes 1974 en allmän tandvårdsförsäkring som syftade till att göra tandvård ekonomiskt tillgänglig för hela befolkningen på lika villkor. Försäkringen omfattade alla typer av behandlingar, och subventionen omfattade alla åtgärder. Statens kostnader för tandvård ökade till en början kraftigt, och för att motverka detta fick patienterna gradvis betala en allt större del av tandvårdskostnaderna. Under och 1990-talen tillsattes flera utredningar för att förändra tandvårdsstödet. Grunden för den nu gällande försäkringen infördes 1999 och föregicks av ett betänkande från utredningen Ny inriktning på tandvårdsförsäkringen (6) och propositionen Reformerat tandvårdsstöd (7). I propositionen framhölls att försäkringen i första hand skulle ha en inriktning som främjar hela befolkningens tandhälsa. Därför satsades det mest på att ge ekonomiskt stöd till den s.k. bastandvården. Inriktningen var att förhindra större tandvårdsbehov i framtiden snarare än att ge stöd till behandling av redan uppkomna skador. Efter reformens införande uppstod en debatt om höga kostnader för personer med behov av omfattande protetiska åtgärder. Debatten gällde till stor del äldre som i högre utsträckning än yngre har behov av dessa åtgärder och också anses ha sämre ekonomiska förutsättningar att klara de omkostnader som kan uppstå. Detta var bakgrunden till att regelverket ändrades 2002 genom att ett högkostnadsskydd infördes. Det innebar att ersättningsnivåerna höjdes för personer 65 år och äldre när det gäller protetiska åtgärder. Med reformen som kom 1999 infördes också en möjlighet att erbjuda abonnemangstandvård. Det innebär att patienten kan teckna ett avtal för tandvård med fast årlig patientavgift. Vad som ingår i abonnemangstandvården kan skilja sig åt mellan olika vårdgivare. Hos vissa ingår bara bastandvård, hos andra ingår även protetik. I samband med reformen 1999 upphörde även den tidigare prisregleringen på tandvård och prissättningen blev fri. 11

12 Tandvårdsstödets utformning Istället för begreppet tandvårdsförsäkring brukar man nu använda begreppet det statliga tandvårdsstödet. Detta stöd administreras av Försäkringskassan och omfattar alla personer fr.o.m. det år de fyller 20 år. I motsats till många andra socialförsäkringsförmåner som administreras av Försäkringskassan sker utbetalningen till vårdgivaren, inte till den försäkrade individen. Ersättningen lämnas enligt de grunder som anges i förordningen (1998:1337) om tandvårdstaxa. I tandvårdstaxan görs en uppdelning mellan det som räknas som bastandvård och det som räknas som protetik och tandreglering. Tandvårdsersättning lämnas endast för behandling som är nödvändig för att uppnå ett resultat som från odontologisk synpunkt är funktionellt och utseendemässigt godtagbart. Stödet för bastandvård innebär att tandvårdsersättning lämnas för i princip alla åtgärder med ett fast belopp per utförd åtgärd. Ett viktigt undantag är att undersökningskostnader inte ersätts för personer i åldersintervallet år. För protetik och tandreglering lämnas tandvårdsersättning när de samlade grundbeloppen under en behandlingsomgång överstiger kronor. Till protetiska behandlingar räknas kronor, broar, implantat samt avtagbara proteser. För personer 65 år och äldre lämnas tandvårdsersättning för protetiska åtgärder som överstiger kronor. Om det skulle vara billigare för patienten tillämpas samma regelverk som för dem mellan 20 och 64 år även om patienten är äldre. Det gäller t.ex. vid behandlingar där kostnaden understiger kronor. Människor som har ett långvarigt och väsentligt ökat behov av tandvård på grund av långvarig sjukdom eller funktionshinder har rätt till ersättning med dubbla grundbelopp för all bastandvård om vårdbehovet beror på sjukdomen eller funktionshindret. I dessa fall ersätts också undersökningar även om patienten är i åldersintervallet år. För protetik och tandreglering tillämpas för denna patientgrupp (med långvarig sjukdom eller funktionshinder) inte reglerna om karensbeloppet på kronor. För vissa större protetiska behandlingar och vid begäran om s.k. förhöjd ersättning måste vården förhandsprövas innan behandlingen påbörjas för att vårdgivaren ska kunna få ersättning från Försäkringskassan. Vid förhandsprövningen tar Försäkringskassan ställning till om den föreslagna behandlingen är nödvändig för att uppnå ett resultat som från odontologisk synpunkt är funktionellt och utseendemässigt godtagbart. Vårdgivarna får också ersättning för de patienter som man tecknat avtal med för abonnemangstandvård. Ersättning utgår med ett fast grundbelopp per abonnemang. Tandvårdsräkningar Bestämmelser om ersättning till vårdgivare som tillhandahåller tandvård inom ramen för det statliga tandvårdsstödet finns i lagen om allmän försäkring (1962:381, AFL). Ersättning kan betalas ut både till offentliga och privata vårdgivare. För att en privat vårdgivare ska kunna få ersättning krävs att denne har anmält sig till Försäkringskassan och där blivit uppförd på en särskild förteckning. Vårdgivare som vill få ersättning för utförd ersättningsberättigad tandvård ska enligt förordningen om tandvårdstaxa upprätta en tandvårdsräkning och skicka in den till Försäkringskassan (15 ). Tand- 12

13 vårdsräkningen behöver inte skickas in med en gång, men för att få ersättningen måste vårdgivaren, enligt AFL, ha begärt ersättning senast under andra året efter det år då behandlingen har utförts (20 kap. 5 ). Enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:35) för verkställighet av förordningen (1998:1337) om tandvårdstaxa ska vårdgivaren lämna uppgift om det totala beloppet av de bifogade räkningarna på en s.k. samlingsräkning (2 ). Regelverket för avgifter och ersättning beskrivs lite mer utförligt i bilaga 2. Uppgifter i tandvårdsräkningen Tandvårdsräkningen (se blankett i bilaga 1) är indelad i fyra avsnitt, nämligen: Vårdgivaruppgifter, t.ex. namn på vårdgivaren, organisationsnummer och postadress. Patientuppgifter, dvs. personnummer och namn. Allmänna uppgifter, t.ex. om det rör sig om förhandsprövad vård, vård med förhöjd ersättning, vård som omfattas av högkostnadsskydd eller om det handlar om vård som ges och ersätts enligt en internationell överenskommelse. En annan av de allmänna uppgifterna är om ersättningen gäller för abonnemangstandvård. Uppgifter för beräkning av tandvårdsersättning m.m., t.ex. uppgifter om vilken tand som behandlats, typ av åtgärd (enligt kodlista i förordningen om tandvårdstaxa) och datum för denna samt uppgift om tandvårdsersättningens storlek. Ofta framgår också patientens kostnad på räkningen, men vårdgivaren måste inte lämna den uppgiften. Nästan 9 miljoner tandvårdsräkningar Under år 2004 skickades samlingsräkningar till Försäkringskassan och dessa omfattade cirka 8,8 miljoner tandvårdsräkningar. Vissa samlingsräkningar innehöll över tandvårdsräkningar, men genomsnittet var 85 tandvårdsräkningar per samlingsräkning var det ungefär 40 procent av tandvårdsräkningarna som skickades in elektroniskt från vårdgivarna till Försäkringskassan. Dessa räkningar lagrades med automatik i Plomben, Försäkringskassans register som utgör ett handläggningsstöd för kontroll och utbetalningar av det statliga tandvårdsstödet. Övriga tandvårdsräkningar från vårdgivarna (drygt 5 miljoner) skickades in i pappersformat. Av resursskäl registrerades inte dessa. Däremot registrerades manuellt alla samlingsräkningar som tillhörde de tandvårdsräkningar som skickats in i pappersformat var det samlingsräkningar som registrerades manuellt. Preliminära siffror för 2005 visar att andelen tandvårdräkningar som skickats in elektroniskt är ungefär densamma som för 2004, drygt 40 procent. Förutsättningar för elektronisk leverans För att kunna skicka in en tandvårdsräkning elektroniskt behöver vårdgivaren ha en dator, ett journalprogram, en Internetuppkoppling och ett elektroniskt certifikat. 13

14 Försäkringskassan har till flera datorjournalleverantörer specificerat tekniska krav på hur en tandvårdsräkning ska utformas i filformat för att den ska kunna tas emot av Försäkringskassans datorsystem. Journalprogrammen har därför en färdig funktion för detta ändamål och den behandlande tandläkaren eller tandhygienisten ska bara spara ner filen på sin hårddisk. Genom att koppla upp sig mot Försäkringskassans webbplats och efter identifiering med det elektroniska certifikatet kan man sedan direkt överföra filen med tandvårdsräkningen. Idag måste vårdgivaren fortfarande komplettera den elektroniska leveransen med att på vanligt sätt posta en pappersvariant av samlingsräkningen, trots att samlingsräkningen också finns med i den fil som skickats in. Anledningen till detta är att samlingsräkningen ska vara undertecknad av firmatecknaren eller den verksamhetsansvarige. Så snart Försäkringskassan löst frågan med elektronisk signatur kommer det att räcka med den elektroniska samlingsräkningen. 14

15 Personuppgiftsbehandling I bilaga 2 beskrivs regelverket för Försäkringskassans personuppgiftsbehandling av tandvårdsuppgifter. Nedan sammanfattas text i bilagan. Personuppgiftsbehandling socialförsäkringens administration Som tidigare framgått måste en vårdgivare för att få ersättning från det statliga tandvårdsstödet skicka in en tandvårdsräkning till Försäkringskassan. Bestämmelser om detta finns i förordningen (1998:1337) om tandvårdstaxa. Uppgifter från tandvårdsräkningen registreras hos Försäkringskassan och denna personuppgiftsbehandling regleras i lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration (SofdL). Enligt 7 SofdL får Försäkringskassan behandla sådana uppgifter i en socialförsäkringsdatabas bl.a. för att handlägga ärenden eller genomföra resultatstyrning, utvärdering och tillsyn. Försäkringskassan får också ta fram statistik från denna databas. Lagen reglerar även elektroniskt utlämnande av uppgifter till andra myndigheter, liksom behandling av s.k. känsliga personuppgifter (t.ex. uppgifter om hälsa). SofdL är en speciallag och där denna lag saknar bestämmelser om personuppgiftsbehandling ska istället personuppgiftslagen (1998:204, PuL) gälla. Insamling och personuppgiftsbehandling officiell statistik Försäkringskassan är, liksom Socialstyrelsen, en statistikansvarig myndighet som är utsedd av regeringen. Försäkringskassan är ansvarig för den officiella statistiken på socialförsäkringsområdet. Den officiella statistiken regleras i första hand genom bestämmelser i lagen (2001:99) och förordningen (2001:100) om den officiella statistiken. Den statistikansvariga myndigheten avgör vad som ska vara officiell statistik inom de statistikområden man har ansvar för. Genom lagen har myndigheten fått långtgående rättigheter att samla in de uppgifter som behövs, och det finns även bestämmelser om tvångsmedel mot uppgiftslämnare som inte fullgör sina skyldigheter. Försäkringskassans möjlighet att samla in uppgifter för den officiella socialförsäkringsstatistiken begränsas dock till de områden som preciserats i statistikförordningen. Inget av dessa områden gäller tandvårdsstatistik. För att kunna överväga möjligheten att inkludera uppgifter från tandvårdsräkningar i den officiella statistiken skulle krävas ett tillägg i statikförordningens bilaga som innebär att socialförsäkringsstatistiken också skulle inkludera tandvårdsstatistik. 15

16 Syfte Som tidigare framgått vill regeringen att myndigheterna ska utveckla statistiken inom tandvården på så sätt att det finns tillgång till riksomfattande jämförbar statistik inom området. En närmare precisering än så gör regeringen inte. Försäkringskassan och Socialstyrelsen har i projektplanen skrivit att delprojektet syftar till att utarbeta ett förslag med regelbundet återkommande inrapportering av riksomfattande och jämförbar statistik för att långsiktigt förbättra förutsättningarna för att följa upp tandvårdsstödet, hur effektiviteten i systemet utvecklas samt underlätta analys av huruvida behovet av förändringar föreligger. Trots att mängden av uppgifter inom tandvårdsområdet är omfattande, särskilt lokalt i vissa landsting, finns dock ett antal luckor i tillgången på information. En sådan kunskapslucka är hur stor andel av befolkningen som varje år blir föremål för undersökning och behandlingar inom tandvården. En annan är vilka undersöknings- och behandlingsåtgärder som tandvården utför. Försäkringskassans kostnader för tandvårdsstödet uppgick 2005 till miljoner kronor (8). Det är en brist att det idag inte finns statistik som visar vad som görs för dessa pengar eller hur många personer som årligen omfattas av insatser som ersätts med statliga medel. En mer utvecklad statistik om vilka åtgärder tandvårdspersonalen utför, och på hur många personer, är en nödvändighet för att kunna följa upp tandvårdsstödet. Diskussioner i det inledande utredningsarbetet ledde till ett ställningstagande om att utreda förutsättningar för att producera regelbundet återkommande statistik baserad på följande uppgifter: Vilken åtgärd eller vilka patientåtgärder som tandvården utför (undersöknings- och behandlingsåtgärder). På vem åtgärden utförs (personnummerregistrering). Av vem de har utförts (typ av vårdgivare). Kostnader för varje åtgärd (både kostnader för individen och kostnader för staten). Eftersom brist på statistik i första hand har gällt vilka åtgärder som utförs, inte vad tandvårdsstödet har kostat, har utredningsarbetet koncentrerats på att beskriva förutsättningar för att kunna producera åtgärdsstatistik. Med begreppet åtgärd avses i detta sammanhang de typer av undersökande och behandlande åtgärder som kan ersättas med allmänna medel, t.ex. det statliga tandvårdsstödet. Undersökning och insättandet av en krona kan vara ersättningsberättigade enligt förordningen om tandvårdstaxa och räknas därför i denna rapport som åtgärder, oavsett om vårdgivaren har rätt att begära ersättning från Försäkringskassan eller inte i det specifika fallet. Med 16

17 begreppet åtgärd menas däremot inte t.ex. tandblekning eller andra insatser av tandkosmetisk karaktär. Inriktning av arbetet innebär att frågor som rör statistik om befolkningens tandhälsa exkluderas i denna rapport. Frågor om sådan statistik behandlas istället i delprojekt 2 som handlar om bedömning av befolkningens tandhälsa. 17

18 Genomförande Redan vid de inledande diskussionerna av delprojektets syfte bedömdes att den statistik som efterfrågas till stor del kan fås genom att ta till vara information från tandvårdsräkningarna. Som framgått tidigare i denna rapport är det en mycket stor andel av alla tandvårdsräkningar som av resursskäl inte registreras, och det går därmed inte att sammanställa och bearbeta den information som vårdgivarna har skickat in till Försäkringskassan. Inskickade tandvårdsräkningar utgör därmed en informationskälla som inte utnyttjas optimalt. Arbetet med delprojektet har därför främst inriktats på att utreda på vilket sätt tandvårdsräkningarna kan utnyttjas för statistikändamål. Denna rapport beskriver möjligheter och begränsningar med sådan statistik samt vilka utvecklingsmöjligheter som kan föreslås. Utgångspunkt för arbetet har varit det tidigare omnämnda förslaget som Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen presenterade för regeringen 2001 och som behandlade statistik baserad på tandvårdsräkningar. Under arbetets gång med delprojektet har förslag och idéer presenterats och diskuterats i informella kontakter med företrädare för vårdgivarorganisationer, för ett företag som levererar datorjournalprogram samt för den pågående utredningen om ett nytt tandvårdsstöd för vuxna. I maj 2006 skickade Försäkringskassan till sin samverkansgrupp inom tandvårdsområdet utkast till regeringsuppdragets alla tre delrapporter och bad om synpunkter. Fem svar inkom och dessa sammanfattas i bilaga 3. 18

19 Möjligheter och begränsningar med statistik från tandvårdsräkningar Möjligheter I avsnittet som behandlade delprojektets syfte presenterades önskemål om regelbundet återkommande statistik som skulle inkludera vissa uppgifter: Vilken åtgärd eller vilka patientåtgärder som tandvården utför (undersöknings- och behandlingsåtgärder). På vem åtgärden utförs (personnummerregistrering). Av vem de har utförts (typ av vårdgivare). Kostnader för varje åtgärd (både kostnader för individen och kostnader för staten). Tandvårdsräkningarna innehåller alla dessa uppgifter. Om samtliga tandvårdsräkningarna skulle registreras finns möjligheter att ta fram statistik som också skulle kunna användas för jämförelser över tid. En statistikredovisning skulle t.ex. kunna belysa följande: Beskriva det åtgärdspanorama som motsvaras av tandvårdsräkningar. Hur många personer som blir föremål för tandvårdsåtgärder enligt tandvårdsräkningar. Skillnader i åtgärdspanorama när det gäller kön, ålder och län samt eventuellt också skillnader mellan folktandvård och privata vårdgivare. Hur kostnaderna fördelar sig på olika typer av åtgärder. Som tidigare redovisats har arbetet koncentrerats på att utreda förutsättningar för åtgärdsstatistik. För att ge en bild av vilken statistik som avses med utredningsförslaget görs här en beskrivning med exempel. Åtgärdspanorama Den mest grundläggande statistiken som behövs är en redovisning av åtgärdskoderna i förordningen om tandvårdstaxa. Alla åtgärder föreslås vara fördelade på kön och åldersgrupp (femårsklasser). Samma redovisning bör också göras för respektive län och för typ av vårdgivarkategori (folktandvård eller privat vårdgivare). För att underlätta jämförelser av län bör antalet åtgärder redovisas per invånare eller något annat mått som är neutralt i förhållande till befolkningsstorleken. När den mest grundläggande statistiken tillgodosetts bör man också ta fram statistik som redovisar den övre hälften av blankettens ruta för Allmänna uppgifter. Det kan handla om hur stor andel av alla åtgärder som utförs efter en förhandsprövning eller hur vanligt det är med åtgärder som utförs på en s.k. EU/EES-patient. 19

20 Förekomst av ersättningsberättigad tandvård i befolkningen Till den mest grundläggande statistiken hör en redovisning av antal personer med någon (minst en) försäkringsberättigad åtgärd. Personerna bör vara uppdelade på kön och åldersgrupp (femårsklasser), och jämförelser mellan grupper ska också kunna göras för respektive län och för typ av vårdgivarkategori. Eventuellt kan statistiken särredovisa antalet personer som endast omfattas av undersökande åtgärder. Till den grundläggande statistiken hör att också göra motsvarande tabeller för antal personer som tecknat abonnemangstandvård När den grundläggande statistiken tillgodosetts bör man ta fram statistik som redovisar den övre hälften av blankettens ruta för allmänna uppgifter, t.ex. hur många EU/EES-patienter som behandlats. Statistik baserad på urval Som framgått tidigare har inte Försäkringskassan alla tandvårdsräkningar tillgängliga i elektronisk form. Att manuellt registrera alla tandvårdsräkningar som inkommer i pappersformat skulle vara så resurskrävande att det inte ens går att överväga. Försäkringskassan (dåvarande Riksförsäkringsverket) har tidigare undersökt möjligheten att skanna tandvårdsräkningarna för att kunna överföra dessa från pappersformat till elektronisk form, men bedömt att detta inte var praktiskt möjligt. Inom ramen för detta uppdrag har man därför istället övervägt möjligheten att arbeta med urval. Olika urvalsmetoder har tidigare använts för att redovisa information från tandvårdsräkningar. Under 1980-talet gjordes urval genom att registrera tandvårdsräkningar för personer födda ett visst datum och i slutet av 1990-talet gjordes ett urval av vårdgivare som följdes under ett antal år. Dessa undersökningar upphörde dock på grund av svårigheterna att göra ett representativt urval med bra kvalitet för de aktuella frågeställningarna. Tidigare urvalsförfaranden baserades på samtliga tandvårdsräkningar. Denna gång har Försäkringskassan övervägt möjligheten att göra ett urval som enbart baseras på de tandvårdsräkningar som skickas in i pappersformat, och addera ett viktat resultat från urvalet med samtliga räkningar som kommit in i elektronisk form. Den sammanlagda bedömningen är dock att ett sådant förfarande är alldeles för resurskrävande för att kunna förordas. Begränsningar För att kunna värdera möjligheterna att producera statistik som bygger på de ersättningsberättigade åtgärderna måste man vara medveten om statistikens begränsningar och svagheter. I detta avsnitt diskuteras allmänna begränsningar för sådan statistik. Avsnittet behandlar inte de begränsningar och svårigheter som hör samman med en eventuell urvalsproblematik. Patientgrupper faller utanför redovisningen Stora patientgrupper omfattas inte av systemet med tandvårdsräkningar. Den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården ersätts inte av det statliga tandvårdsstödet och faller utanför redovisningar som baseras på tandvårdsräkningar. Detsamma gäller övriga som omfattas av landstingens ansvar, t.ex. äldre och funktionshindrade personer som bor i särskilda boendeformer. 20

21 Slutligen ska nämnas att alla som har ingått ett avtal om abonnemangstandvård också hamnar utanför en redovisning. På tandvårdsräkningarna framgår bara vilka personer som tandläkaren önskar få abonnemangsersättning för. Det framgår inte vilka åtgärder som utförts på dessa personer, eller om de ens har gjort ett tandläkarbesök under det aktuella året. Alla åtgärder redovisas inte Statistik kan bara omfatta de åtgärder som ersätts enligt den aktuella tandvårdstaxan. Det innebär t.ex. att åtgärden undersökning för åldersgruppen år faller utanför en redovisning. Även bestämmelser om karensbelopp kan dölja vissa utförda åtgärder. Åtgärder i en behandling med protetiska åtgärder som inte når upp till aktuellt karensbelopp ersätts inte av det statliga tandvårdsstödet. Om behandlingen däremot når upp till karensbeloppet, och berättigar till ersättning, ska alla åtgärder som ingått i behandlingen redovisas: både de man faktiskt får ersättning för och de åtgärder man skulle ha fått ersättning för om inte karensregeln gällt. Statistik begränsas till kodlistans utformning Utformningen av den kodlista som hör till förordningen om tandvårdstaxa styr och begränsar statistiken. Åtgärder som inte finns i kodlistan kan inte redovisas. Olika åtgärder som har samma åtgärdskod kommer inte att kunna särredovisas i efterhand. Exempelvis har åtgärden operativt avlägsnande av en eller flera tänder samma kod som rotspetsoperation. Åtgärder ger ingen information om orsak Att en åtgärd utförts säger inget om orsaken till denna åtgärd. För viss typ av statistik kan det vara intressant att känna till orsaken, t.ex. om en tandfyllning förorsakats av karies eller av att en tidigare lagning måste åtgärdas. Eftersläpningsproblematik Trots att vårdgivaren borde ha ett ekonomiskt intresse av att snabbt skicka tandvårdsräkningarna finns det exempel på räkningar som inkommer upp till två år efter utförd behandling. Detta innebär i sin tur svårigheter att kunna presentera aktuell statistik. För att inte behöva vänta för länge kan det bli nödvändigt att producera statistiken innan alla tandvårdsräkningar har kommit in. En avvägning mellan aktualitet och fullständighet behöver göras. 21

22 Tandvårdsutredningen Den 1 december 2005 beslutade regeringen att tillkalla en utredare med uppdrag att lämna förslag till ett nytt tandvårdsstöd för vuxna. Utredningen kom att kallas Utredningen om ett nytt tandvårdsstöd för vuxna. I denna rapport används i fortsättningen beteckningen Tandvårdsutredningen. Enligt kommittédirektivet (9) ska stödet vara utformat så att det både främjar förebyggande insatser och ger tillfredsställande skydd mot höga kostnader. Uppdraget ska redovisas i tre olika etapper. Det första delbetänkandet kom i mars 2006 (10), och det tredje ska redovisas senast 1 december Utredningen anser, i sitt redan publicerade delbetänkande, att ett nytt tandvårdsstöd förutsätter ett helt nytt IT-system. Ett av utredningens viktigaste skäl till detta är Försäkringskassans möjlighet till effektiv handläggning och kontroll av tandvårdsstödet. För att detta ska kunna bli möjligt förutsätter utredningen att vårdgivarna elektroniskt skickar in alla sina tandvårdsräkningar till Försäkringskassan. Utredningen poängterar också behovet av data om befolkningens tandvårdskonsumtion och tandhälsa, och menar att det nya IT-systemet måste konstrueras också för den typen av information. 22

23 Förslag och överväganden Statistik om åtgärder utförda i tandvården Försäkringskassan och Socialstyrelsen förslår att tandvårdsräkningar används för att producera statistik om åtgärder utförda i tandvården. Överväganden Det har konstaterats att tandvårdsräkningar till stor del innehåller sådana uppgifter som är viktiga för att få bättre kunskaper om vad som görs i tandvården. Statistik från tandvårdsräkningarna kan dock aldrig ge en fullständig bild av tandvårdens åtgärdspanorama. Vissa patientgrupper omfattas inte av systemet med tandvårdsräkningar och vissa åtgärder är inte ersättningsberättigade enligt förordningen om tandvårdstaxa. Trots att informationen inte kan bli fullständig är det angeläget att ta till vara den information som samlas in via tandvårdsräkningarna. Det är olyckligt att det idag finns en så stor mängd insamlad data som inte utnyttjas. Behov av ökad elektronisk rapportering Försäkringskassan och Socialstyrelsen föreslår att regeringen inför en skyldighet för vårdgivarna att skicka in tandvårdsräkningarna elektroniskt till Försäkringskassan. Försäkringskassan bör se över vilka rutiner som behöver förändras för att underlätta för vårdgivarna att använda elektronisk överföring. Överväganden Statistik som enbart skulle baseras på den andel räkningar som för närvarande skickas in elektroniskt (40 procent) kommer att ha bortfallsproblem och kan därmed inte motsvara de krav som man bör ställa på en rikstäckande och jämförbar statistik. Möjligheterna att ta fram bra statistik skulle radikalt förbättras om man antingen kan få statistik baserad på ett representativt urval eller baserad på en totalundersökning. Som framgått tidigare har Försäkringskassan övervägt möjligheterna att arbeta med urvalsmetoder, men bedömt att det skulle vara alldeles för resurskrävande. Eftersom Försäkringskassan är angelägen om att rationalisera och effektivisera sin administration av det statliga tandvårdsstödet finns ett intresse inom myndigheten av att få alla tandvårdsräkningar registrerade. Detta kan sannolikt bli en realitet först om alla vårdgivare skickar in sina tandvårdsräkningar elektroniskt. Om detta mål förverkligas öppnas möjligheten att producera statistik baserat på en totalundersökning, dvs. alla inskickade tandvårdsräkningar. Det finns alltså flera motiv för att skapa en utveckling där alla tandvårdsräkningar blir elektroniska. De flesta personer som utredningen har haft kontakt med under arbetets gång är eniga om att det är angeläget att öka den elektroniska rapporteringen av tandvårdsräkningar. Däremot finns olika uppfattningar om hur man ska 23

24 gå till väga, genom frivillighet eller genom införande av en författningsmässig skyldighet. Om det går att skapa positiva incitament hos alla vårdgivare för att övergå till elektroniska räkningar behövs inget tvång. Ett sätt kan vara att de snabbare får sin ersättning utbetald om de skickar in en elektronisk räkning. Försäkringskassan och Socialstyrelsen anser att sådana åtgärder för att öka den elektroniska användningen är bra. Myndigheterna föreslår dock att åtgärderna kompletteras med en författningsmässig skyldighet för vårdgivarna att skicka in räkningarna elektroniskt. Paralleller till en sådan ordning med elektronisk rapportering finns på andra områden, t.ex. när det gäller uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvården till Socialstyrelsens patientregister. Enligt 6 förordningen (2001:707) om patientregister hos Socialstyrelsen har regeringen bemyndigat Socialstyrelsen att utfärda föreskrifter för hur vårdgivarna ska fullgöra sin uppgiftsskyldighet när det gäller vårdtillfällen. I 3 Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2002:1) om uppgiftsskyldighet till patientregistret föreskrivs att uppgifterna ska lämnas på datamedium enligt specifikationer i bilaga. Regeringen föreslås att med stöd av 2 kap 1 lagen om allmän försäkring meddela föreskrifter om hur tandvårdsräkningarna ska skickas in, alternativt bemyndiga Försäkringskassan att göra detta. Oavsett vilken väg man väljer frivillighet eller skyldighet är det viktigt att skapa system som vårdgivarna uppfattar som enkla, funktionella och användarvänliga. Det har under arbetets gång framkommit kritiska synpunkter på det system som Försäkringskassan tillhandahåller idag. Synpunkterna har gällt användarvänlighet för vårdgivarna. Med bristande användarvänlighet har man inte menat att det är tekniskt krångligt att skicka in tandvårdsräkningen elektroniskt. Istället är det huvudsakligen andra skäl som nämnts, t.ex. att det uppstår krånglig administration om Försäkringskassan i sin kontroll hittar något fel i den elektroniska tandvårdsräkningen ( ett bra krediteringssystem efterlyses ). Att samlingsräkningen fortfarande måste skrivas under manuellt och skickas in på papper med vanlig post bidrar också till ett motstånd att gå över till elektronisk leverans, menar en del. Några efterlyser en ökad lyhördhet från myndighetens sida när det gäller vårdgivarnas situation och har betonat vikten av att vårdgivarna känner att det är en fördel även för deras del att övergå till elektronisk redovisning, t.ex. att betalningen kommer snabbare och smidigare. 24

25 Skyldighet att redovisa det som inte finns på tandvårdsräkningen Försäkringskassan och Socialstyrelsen föreslår regeringen att det införs en författningsmässig skyldighet för vårdgivarna att också rapportera de åtgärder som utförs inom tandvården men som inte omfattas av ersättning enligt förordningen om tandvårdstaxa. Myndigheterna föreslår att en sådan förändring föregås av en utredning om hur informationsinhämtning kan ske så smidigt som möjligt. Överväganden Försäkringskassan och Socialstyrelsen anser att det skulle vara ett stort steg i rätt riktning om det går att producera bra och fullständig statistik med tandvårdsräkningarna som grund. Sådan statistik begränsas dock till de åtgärder som är ersättningsberättigade enligt förordningen om tandvårdstaxa. Ska det vara möjligt att använda statistiken för att följa upp tandvårdsstödets effekter är det angeläget att ha en så fullständig bild av åtgärdspanoramat som möjligt. För statlig planering, styrning och uppföljning av tandvårdsstödet är det önskvärt med mer information än den som kan fås av tandvårdsräkningarna. Vid en förändring av tandvårdsstödet kan det vara så att åtgärd X endast omfattas av försäkringen före förändringen (men inte efter) och åtgärd Y omfattas av försäkringen efter förändringen (men inte före). I ett system som enbart redovisar information för ersättningsberättigade åtgärder går det vare sig för åtgärd X eller åtgärd Y att få veta om förändringen av tandvårdsstödet har haft någon inverkan på hur vanligt det är att dessa åtgärder utförs. Statistik som enbart begränsas till tandvårdsräkningar är som planeringsunderlag också beroende av hur stor andel av alla utförda åtgärder som är ersättningsberättigade. Om exempelvis en markant större andel av befolkningen tecknar ett tandvårdsabonnemang skulle det samtidigt innebära att en allt mindre del av alla åtgärder som utförs av tandvården kan redovisas genom statistik från tandvårdsräkningarna. Ur uppföljningssynpunkt är det därför önskvärt att informationen från tandvårdsräkningarna kan kompletteras med information om åtgärder som inte är ersättningsberättigande. Försäkringskassan och Socialstyrelsen har övervägt möjligheten att samla in uppgifter om de åtgärder som inte är ersättningsberättigade genom att utnyttja bestämmelser i regleringen för den officiella statistiken. Detta skulle i så fall kräva en ändring i statistikförordningen så att det på socialförsäkringsområdet inrättas ett statistikområde om tandvård. Myndigheterna har dock enats om att detta inte är bra alternativ. Om det ska byggas upp en statistik som ska spegla åtgärder utförda i tandvården bör man hitta lösningar som innebär att regelverket för både insamling och behandling av uppgifter blir så lika som möjligt oavsett om det handlar om uppgifter som omfattas av det statliga tandvårdsstödet eller inte. Helst bör insamling och behandling lösas i ett sammanhang. Eftersom det redan finns ett system för insamling av ersättningsberättigade åtgärder är det naturligt att bygga ut det systemet och därför föreslås att det införs en författningsmässig skyldighet för vårdgivarna att också rapportera de åtgärder som utförs inom tandvården men som inte omfattas av ersättning enligt förordningen om tandvårdstaxa. Ska en sådan lösning kunna 25

26 förverkligas krävs ett författningsmässigt stöd för att samla in och på automatiserad väg behandla personuppgifterna. Dagens regelverk medger inte att Försäkringskassan behandlar uppgifter om åtgärder utförda i tandvården om de inte är ersättningsberättigade. Ett nytt lagstöd behövs därför för detta ändamål. Regleringen förslås omfatta dels krav på elektroniskt rapportering, dels vad som ska rapporteras och dels när rapportering ska ske För att kunna genomföra detta förslag är det viktigt att minimera uppgiftslämnarbördan för vårdgivarna. Därför krävs att det skapas elektroniska system där alla uppgifter hämtas automatiskt. Det behövs alltså ett IT-system som inte innebär att vårdgivarna får något merarbete jämfört med att rapportera de uppgifter som krävs för att få ersättning från det statliga tandvårdsstödet. Idag följer datorjournalleverantörer en specifikation från Försäkringskassan som skapar den datafil som vårdgivaren skickar in. Det borde vara möjligt att genom en förändrad specifikation skapa en fil som också kan skicka med uppgifter som visserligen inte behövs för administration av tandvårdsräkningen, men som behövs för statistiken. Den föreslagna förändring bör föregås av en mer noggrann utredning om hur informationsinhämtningen från vårdgivare kan ske på ett sätt som är så smidigt som möjligt för alla parter. Utveckling av åtgärdskoder Försäkringskassan och Socialstyrelsen föreslår att åtgärdskoderna i bilagan till förordning om tandvårdstaxa ses över. De koder som används på tandvårdsräkningarna är fastställda genom förordningen om tandvårdstaxa. En utveckling av denna kodlista skulle kunna ge en mer detaljerad information om vilka åtgärder som görs inom ramen för tandvårdstaxan. Det kan t.ex. vara nödvändigt att se över om det finns olika åtgärder som idag har samma åtgärdskod, men som istället skulle behöva olika koder. Man behöver också överväga om åtgärdskoderna ska vara olika beroende på orsak till åtgärden (så att man t.ex. kan urskilja om lagningar görs på grund av ett kariesangrepp eller en tidigare lagning som behöver repareras). Myndigheternas bedömning är att kodsystemet inte behöver genomgå någon omfattande revidering. Några mindre justeringar är sannolikt tillräckligt. Eftersläpad redovisning Försäkringskassan och Socialstyrelsen föreslår inga förändringar för den tidsgräns som finns när tandvårdsräkningen ska vara inskickad till Försäkringskassan. Bestämmelser om när en tandvårdsräkning senast ska vara inskickad finns i 20 kap. 5 AFL. Försäkringskassan och Socialstyrelsen har tidigare pekat på att eftersläpningar med tandvårdsräkningar kan utgöra ett hinder för att få fram aktuell statistik. Frågan har nu behandlats igen. Den bedömning som gjorts i denna utredning är att eftersläpningsproblemet möjligen är mindre uttalat idag än för några år sedan. Det finns också en förhoppning om att ökad elektronisk rapportering kan minska de kvarvarande problemen ytterligare. Dessutom kan det vara olämpligt att i lagen om allmän försäkring 26

27 göra en specialregel som gäller just tandvårdsräkningar. Därför föreslås inte någon författningsmässig förändring. Om framtiden skulle visa att eftersläpningar skulle bli ett stort problem kan det i så fall finnas skäl till att ta upp frågan igen. Det kommer dock att vara angeläget att ta ställning till vad som är en optimal tidpunkt för att producera statistik, dvs. att nå en balans för att få den så aktuell som möjligt och med så litet bortfall som möjligt. Ansvarig för statistiken Försäkringskassan och Socialstyrelsen föreslår att Försäkringskassan blir den myndighet som ansvarar för den statistik som detta delprojekt föreslår. Överväganden Försäkringskassan föreslås bli den myndighet som ansvarar för statistiken om åtgärder inom tandvården. Enligt förslagen kommer åtgärdsstatistiken att baseras på systemet med tandvårdsräkningar och då är det lämpligt att Försäkringskassan är ansvarig myndighet. Förslagen kan delas in i etapper Utredningens viktigaste förslag kan indelas i två etapper, med olika moment i de båda etapperna. Etapperna kan genomföras antingen samtidigt eller efter varandra i ordningsföljd. Etapp 1 utgörs av de moment som krävs för att skapa en statistikredovisning baserad på informationen från tandvårdsräkningarna. Denna utredning har förutsatt att regeringen bidrar med att införa en författningsmässig skyldighet för vårdgivarna att skicka in tandvårdsräkningar elektroniskt. Görs en sådan satsning behöver Försäkringskassan se över och utveckla sitt IT-stöd enligt förslagen ovan. Försäkringskassan behöver också arbeta fram en så bra och informativ statistikredovisning som möjligt. Alla dessa moment är viktiga för att nå önskat resultat. Etapp 2 utgörs av de moment som krävs för att i statistiken också inkludera uppgifter om andra åtgärder än de som är ersättningsberättigade enligt förordningen om tandvårdstaxa. Denna etapp förutsätter en ny författningsmässig reglering för insamling och behandling av personuppgifter. Försäkringskassan behöver dessutom utreda hur informationen så smidigt som möjligt kan hämtas från vårdgivarna och därefter specificera vilka krav detta ställer på IT-hanteringen i olika led, inte minst vilka krav detta ställer på aktuella datorjournalprogram. Etapp 1 kan genomföras utan genomförande av etapp 2. Etapp 2 förutsätter däremot ett genomförande av etapp 1. Förslaget om en översyn av åtgärdskoderna i förordningen om tandvårdstaxa är helt fristående från både etapp 1 och etapp 2. Båda etapperna kan genomföras utan den föreslagna översynen. Även det motsatta förhållandet gäller, dvs. översynen kan genomföras utan att rapportens övriga förslag verkställs. För att en översyn ska vara meningsfull i detta sammanhang bör den dock genomföras tidigt så att resultatet av översynen kan tas tillvara i den statistikredovisning som etapp1 ska resultera i. 27