Förord. Innehållsförteckning...1. Inledning...4

Transkript

1 Manual - Level One Diver Förord Den föreliggande manualen är avsedd att ligga till underlag för utbildning av MDEA Level One Diver, dvs grundkursen för att lära sig dyka. Denna manual skall ses som ett hjälpmedel i sportdykarutbildningen men bör under inga omständigheter användas av ickedykande personer som inte går en dykkurs. För att lära sig de praktiska färdigheterna rätt och undvika felaktigt agerande, är det nödvändigt att gå en MDEA kurs med en professionell instruktör. Manualen är också en levande manual, och framtida korrigeringar, ändringar kommer att göras i takt med att nya dykrön upptäcks. MDEA uppskattar också kommentarer, förslag och andra tips för att förbättra kommande utgåvor. Manualens införande i pärmsystemet, innebär också att man lätt kan byta ut föråldrade blad. Detta är inte möjligt i s k vanliga böcker. Vi hoppas också att den blivande dykaren och andra intresserade har nytta och behållning av manualen som också kan användas på olika nivåer och inte minst för att förmedla kännedom om dykning och de möjligheter som finns under ytan med den spännande undervattensvärlden. MDEA önskar även alla nya och blivande dykare lycka till, och hoppas att grundkursen blir till belåtenhet. Innehållsförteckning Förord 1 Innehållsförteckning...1 Inledning...4 Instruktörskonverteringar (crossovers)...8 Att dyka med MDEA...8 Kvinnor och dykning...8 Ansvarsförbindelse...9 KAPITEL Mask...10 Att välja mask...10 Att använda en mask...11 Att underhålla masken...12 Fenor...12 Fentyper...12 Att välja fenor...12 Att använda fenor...13 Underhåll av fenor...14 Dykskor (boots)...14 Att välja dykskor...14

2 Att använda dykskor...14 Underhåll av dykskor...15 Snorklar...15 Att välja snorkel...15 Att använda snorkel...16 Att underhålla snorkeln...16 Handskar...16 Att välja handskar...16 Att använda handskar...16 Att underhålla dykhandskar...17 Viktbälte...17 Att välja viktbälte...17 Att använda viktbälte...18 Att underhålla viktbälte...18 Dräkter...18 Att underhålla dräkten...19 Flytkraftshjälpmedel, BCD (Buoyancy Compensating Device)...19 Att välja BCD...20 Att använda BCD...20 Att underhålla BCD...21 Att komma i vattnet...22 Controlled Seated Entry...22 Walking Entry...22 Giant Stride Entry...22 Back Roll Entry...22 KAPITEL Utrustning för sportdykning...23 Flaska (dykapparat)...24 Att välja flaska...24 Kopplingar...25 Tillbehör till flaskan...26 Vård & skötsel av dykflaskor...26 Regulatorer...27 Hur en regulator fungerar...27 Olika regulatorer...27 Två andrasteg...28 Att använda regulatorn...29 Tömma regulatorn...29 Vård & service av regulatorer...30 Alternativa luftkällor...31 Extra andrasteg (Octopus)...31 Pony bottle...32 Att hålla reda på tiden...32 Dykklocka...32 Tidtagare för Dykning (Dyk-Timer)...32 Dyk dator...32 Navigation med kompass under vatten...33 Manometer...33 Djupmätare...34 Vård & service av djupmätare...34 Dykflaggor...34 Dykflöten...35 Flöten, flaggor och dykbåtar...35 Visselpipa för säkerhets skull...35 Signalverktyg för visuellt bruk

3 Dyklampor...36 Vård och rengöring av dyklampor...36 Dykknivar...37 Välj rätt dykkniv...37 Vård och service av dykkniv...38 Att använda dykkniv...38 Dykarens loggbok...38 Välj rätt loggbok...38 Dykarens träningslogg...39 Dyktermometer...39 Dyktabeller...39 Reservkit...40 Väskor för utrustning...40 Välj en väska för Din dykutrustning...40 Vård & skötsel av dykväskan...41 Fångstkassar...41 Vård & skötsel av fångstkassar...41 KAPITEL Komprimerad luft...42 Andra gasblandningar...42 Flytkraft och avvägning...43 Sikt/Syn...43 Grumlighet...44 Färger...44 Hörsel och ljudets väg...44 Att andas under vatten...45 Hyperventilering...45 KAPITEL Tryckförändringar...46 Nedstigning...46 Boyle s Lag:...47 Öronsqueeze...47 Bihålesqueeze...48 Ansikte-mask-squeeze...48 Bröstsqueeze...49 Gasernas tryck ökar...49 Uppstigning...50 Tarm/Magsqueeze...51 Tandsqueeze...51 Omvänd Öronsqueeze(Vertigo)...52 Metoder för uppstigning...52 Normal Uppstigning...53 Alternativ luft - uppstigning...53 Simmande nöduppstigning (SNUS)...53 Fri Uppstigning (FU)...53 Växelandning...54 Sammanfattning...54 Dekompressionsskador...55 Behandling...56 Förebyggande...56 Bottentid...57 Höghöjdsdyk...58 Flyga efter dyk...58 Rekompression / Tryckkammare

4 Självhjälp/räddningsövningar KAPITEL Upprepad dykning...62 Kvarvarande Kväve...62 Regler på vägen...62 Bottentid...62 MDEA Tabell...64 Praktisk användning av MDEAs dyktabell Dykplanering Kapitel Dykförhållanden...67 Haven...67 Kontinentalsockel...67 Vind...68 Temperatur...68 Tidvatten, strömmar och vågor...69 Tidvatten...69 Strömmar...70 Vågor...71 Reven och det marina livet...72 Kelp...72 Det marina livet...73 Förgiftning...73 Stingande och stickande marint liv...74 Bitande marint liv...75 Utrotningshotat marint liv...75 Dyka i sötvatten...76 Marint liv i skandinaviskt vatten Fortsatt utbildning och specialkurser VARFÖR MDEA? Inledning Högsta standard och perfekt säkerhetsrykte Nya utbildningsnivåer för dykcertifiering Extreme Diver - utbildning för dykare som letar efter nya tekniska utmaningar Mängder av nytt utbildningsmaterial och produkter MDEA grundades 1984 av en grupp professionella dykare som leddes av William Herauf och Wayne Quarberg. 4

5 William Herauf, även advokat, koordinerade utbildningsorganisationens affärsaspekt och Wayne Quarberg blev ansvarig för dykutbildning, standard och lektionsupplägg. Högkvarteret i Marathon, Florida växte snabbt med utbildningsprogram för dykledning, träning och via nya medlemmar från andra utbildningsorganisationer som deltog i crossover seminarier. MDEA kompromissade inte med den höga standarden och nya idéer utvecklades samtidigt som MDEA blev erkänt världen över. William Herauf lämnade MDEA för att fortsätta sin advokatverksamhet samtidigt som Wayne Quarberg arbetade hårt för att utveckla MDEA. MDEA samarbetade med utbildningsorganisationerna NAUI, PADI, NASDS, SSI, L.A. County, PDIC, IDEA och YMCA för att utveckla nya standards inom dykutbildningen i dialog med American National Standards Institute(ANSI) ansåg MDEA att det behövdes en ny samarbetsorganisation med exceptionellt hög standard för att introducera nya idéer inom dykutbildningen. Detta ledde till att Council of Underwater Educators (CUE) grundades av MDEA, NAUI, YMCA och L.A. County blev Dennis Salisbury ny President för MDEA, som hade varit MDEA Instructor Evaluator and gammal vän till Wayne Quarberg under lång tid, och flyttade högkvarteret till Nashville, Tennessee för att centralisera och förbättra verksamheten för alla dykare inom MDEA-familjen. Under de sista åren har MDEA blivit helt omorganiserat och många nya produkter och utbildningsidéer har kommit till, nya program skapades för MDEA:s medlemmar för att fullt ut serva alla dykare. MDEA UTBILDNINGSNIVÅER MDEA har utvecklat ett unikt program som tillgodoser medlemmarnas önskemål på alla nivåer. Vårt nya Level Diver program kombinerar specialkurser med dykerfarenhet för att därigenom få högre nivåer och kunskap på certifikaten. Istället för att bara kalla kurserna Open Water eller Advanced Open Water har MDEA fem certifieringsnivåer för målmedvetna dykare. Vi har också skapat Extreme Diver certifieringen för dykare som önskar större dykutmaningar. Level One Diver Innebär det samma som Open Water. Level Two Diver Innebär det samma som Advanced Open Water. Level Three Diver Minst fem specialkurser samt ett minimum av 50 loggade dykningar.rescue Diver Specialty obligatorisk. Level Four Diver Sju specialkurser samt ett minimum av 75 loggade dykningar. 5

6 Extreme Diver Åtta av våra avancerade eller tekniska specialkurser samt ett minimum av 100 loggade dykningar. Level Five Diver Tio specialkurser samt ett minimum av 125 loggade dykningar. Divemaster Förkrav: Level Three Diver Assistant Instructor Förkrav: Divemaster eller Level Four Diver. Level One Instructor Innebär det samma som Open Water Instructor. Level Two Instructor Instruktör för specialkurser. Level Three Instructor Likvärdigt som Master Instructor eller Course Director. Level Four Instructor Likvärdigt som Instructor Trainer/Evaluator. Level Five Instructor Regional Evaluator. Dykare med certifikat från andra erkända utbildningsorganisationer har möjlighet att anmäla sig till utbildningar på de olika nivåer med liknande förkrav. 6

7 HUR MAN BLIR MEDLEM I MDEA TEAMET Våra dykledare tränar och utbildar på alla nivåer inom dykningen såväl som att leda crossover program för kvalificerade dykare från andra utbildningsorganisationer. För mer information om MDEA och hur man blir medlem i vår växande och progressiva utbildningsorganisation. Välkommen att ta kontakt med oss så vi kan informera var det närmaste utbildningscentrat finns. MDEA har ett omfattande nätverk av instruktörer och instruktörstränare över hela världen. Vi välkomnar kvalificerade dykare på alla nivåer som vill ta del av vad vi kan erbjuda och hjälpa oss att växa. KONTAKT MED MDEA I USA har MDEA två förbindelsekontor som finns i Nashville, Tenneesse området. Kommunikationskontoret finns på Dennis Salisburys dykbutik Neptune Diving & Ski. MDEA medlemmar och andra intresserade är välkomna att ringa till Dennis eller hans stab.tel Efter kontorstid finns en telefonsvarare och faxmaskin som ger medlemmar möjlighetatt kommunicera och lämna meddelanden. Kris Salisbury, Dennis fru, sköter MDEA:s huvudkontor i USA och leder framställningen av certifikaten och distributionen av MDEA:s produkter, samt sköter arkiveringen med MDEA:s avancerade datorsystem. Kris och staben gör klart certifikatbeställningar inom en vecka efter att beställningen inkommit till MDEA. Kris är också ansvarig för MDEA:s nyhetsbrev som utkommer varje kvartal, och leder framställningen och distributionen av detta. I Europa representeras MDEA av Dykex Dykarskola i Malmö där Lars Hedengård leder utbildningsorganisationen och dykutbildningen. MDEA i Europa kan kontaktas via tel En faxmaskin finns också knuten till detta nummer där medlemmar och intresserade kan kommunicera med MDEA. MDEA är en världsomfattande internationell dykutbildningsorganisation som har representation i c:a 25 länder och i de flesta av USA:s delstater. De sista två åren,under det nya ledarskapet, har MDEA:s instruktörer fördubblats över hela världen.många nya dykcentra, dive resorts kan idag erbjuda MDEA:s dykutbildning. MDEA Europe Box MALMÖ, SWEDEN Kontorsadress: Styrsögatan 2, Malmö Tel: Hemsida: mdeaeurope@yahoo.com 7

8 Instruktörskonverteringar (crossovers) MDEA hälsar nya instruktörer och dykare på alla nivåer att ansluta sig till den växande MDEA organisationen. För att få aktuell information hur man bäst gör en crossover går det bra att kontakta MDEA. Alla seriösa dykare som vill hjälpa MDEA att växa är mycket välkomna. Frågor och ytterligare information genom hänvändelse till MDEA. Att dyka med MDEA Dykning är roligt, äventyrligt och säkert. MDEA är ledande inom säkerhet vid dykutbilding. Det viktigaste för oss är Din säkerhet. Dykning är en spännande, krävande och mycket säker sport när den genomförs på rätt sätt. Faror uppkommer när säkerhetsprocedurerna inte följs. Innan Du börjar Din utbildning måste Du genomgå en läkarundersökning. För att dyka får Du inte vara extremt överviktig eller i dålig kondition. Personer som har hjärtbesvär, pågående förkylning eller allergi, epilepsi, astma, eller andra allvarliga medicinska besvär eller som är påverkad av droger eller alkohol ska inte dyka. Din instruktör kommer att lära dig viktiga regler beträffande andning och tryckutjämning. Felaktig användning av dykutrustning kan resultera i allvarliga skador. Du måste vara väl medveten om hur Din utrustning fungerar. Kvinnor och dykning Den kvinnliga dykaren bör särskilt tänka på några saker. Under de första åren ansågs dykning vara en manlig sport, men sanningen är att det enda som hindrade kvinnor att delta - bortsett från fördomar - var utrustningens vikt och design. Vid 1970-talets mitt började allt fler kvinnor dyka, då utrustningen moderniserats och vägde mindre än innan. Tillverkarna blev också mer medvetna om den kvinnliga dykaren och utvecklade mindre storlekar för att tillgodose deras behov. Den enda fysiska begränsningen för en kvinnlig dykare är att hantera utrustningen, däremot finns några fysiologiska aspekter att tänka på. Kroppstemperatur - Kvinnor håller kroppsvärmen lättare än män eftersom de har mer underhudsfett och färre svettkörtlar än män. Kvinnor har därför en högre kroppstemperatur än män innan de börjar svettas. Av denna anledning ska kvinnor som dyker i våtdräkt vara särskilt uppmärksamma på överhettning. Om Du känner att Du blir för varm under förberedelserna bör Du hoppa i vattnet en stund eller öppna dräkten för att svalka dig. Överhettning kan vara farligt. Nedkylning - Kvinnliga dykare kan också drabbas av nedkylning - hypotermi - lättare än män beroende på större yta i förhållande till kroppsmassan. Detta gäller särskilt kvinnor med mindre än 30 % kroppsfett, så om man är smal bör detta uppmärksammas. Se till att Din våtdräkt sitter bra och att den har rätt tjocklek för vattnet Du dyker i. En figursydd dräkt är Ditt bästa val om Du lätt blir nedkyld. Att frysa under ett dyk kan lätt förstöra en i övrigt härlig upplevelse. Om Du blir nedkyld under ett dyk, avbryt genast dyket och värm upp dig igen. Hypotermi är allvarligt. 8

9 Menstruation - Att dyka när Du har mens är inga problem om Du inte mår dåligt i övrigt. Du kan utan problem använda tampong när Du dyker. Graviditet - De flesta medicinska experter är ense om att för lite forskning gjorts kring dykning och graviditet. En stark rekommendation är att INTE dyka när Du är gravid och att genomgå en läkarundersökning innan Du börjar dyka igen efter förlossningen. Ansvarsförbindelse När Du fyllt i Ditt medicinska formulär kommer Du också att få fylla i en ansvarsförbindelse. Du gör detta för Din egen säkerhet för att Du ska förstå att kursen Du påbörjar bara är den första av flera för att Du ska bli en skicklig dykare. Jag har lärt mig att dyka säkert på dykplatser som liknar de områden där jag fått min utbildning. Jag är medveten om att jag måste söka kompletterande utbildning om jag vill delta i någon form av avancerad dykning. MDEA rekommenderar inte någon form av grott-, gruv-, tunnel-, dekompressions-dykning eller dyk inne i vrak. Dessa dyk är riskfyllda och anses av MDEA vara farliga. En nybörjardykare (certifierad Level One Diver med mindre än 30 timmars dyktid) ska inte dyka djupare än 20 meter. Med Level Two Diver eller ett speciellt djupdykar certifikat får man inte dyka djupare än 4 ATM/30 m. Jag förväntas kunna visa upp mitt certifikat och min loggbok innan jag fyller på luft eller deltar i någon dykaktivitet. Om någon instruktör, Dive master eller liknande känner att jag inte är kvalificerad, kan de kräva att jag söker en kompletterande kurs. Jag förstår att en inaktiv dykare efter ett tag kan glömma viktiga säkerhetsfaktorer och komma ur form. Jag ska inte under några omständigheter dyka på platser som kräver specialutbildning. 9

10 KAPITEL 1 Mask Vanligtvis så är masken det första man tänker på när det gäller fridykning. En modern mask vi ser idag har hundratals år av utveckling bakom sig. En del av de första maskerna kan vi datera till för över tusen år sedan. Sköldpaddskal slipades och polerades tills dom blev transparenta. Dessa gjordes och användes av de japanska pärldykarna. Maskerna var egentligen en uppsättning av polerade skal i form av glasögon, med en separat lins för varje öga. På grunt vatten fungerade dessa mycket bra, men vid djupare dyk uppstod problem. För att en människa skall kunna se ordentligt under vattnet behövs det ett luftrum mellan ögat och maskens lins. När dykaren nedstiger, ökar trycket på dykaren och luften i fickan komprimeras vilket leder till ett undertryck. Om man inte har en möjlighet att utjämna detta utrymme, kommer ögat att tvingas ut i luftfickan. Självklart är detta inte acceptabelt för vare sig ögat eller dykaren. Om dykaren skulle fortsätta och kunna stå ut med smärtan och trycket, skulle det resultera i spruckna blodkärl och kroppsvätska som fyllde luftrummet. Detta kan resultera i allvarliga ögonskador. Japanerna märkte detta ganska fort och försökte hitta lösningar som kompenserade problemet. En av lösningarna var att göra små luftblåsor till varje lins. När dykaren steg under ytan pressades luftblåsorna ihop av trycket och luft trycktes in i luftfickan. Tekniken runt linserna tog först ett steg i rätt riktning när glaset upptäcktes. Glaslinser sattes på masken som täckte båda ögonen och även näsan. Nu behöver dykaren bara andas ut ur näsan för att utjämna luftfickans tryck med det omgivande vattnets tryck. När dykaren nedstiger bör han fortsätta att andas ut ur näsan för att kompensera för det ändrade trycket. Att välja mask I och med att vi handskas med tryck skall vi givetvis välja utrustning av mycket hög kvalité. En kvalitetsmask som kan stå emot det tryck som den utsätts för. Det viktigaste kännetecknet på alla masker är att den har en härdad glaslins, ordet tempered skall stå etsat eller skrivet på glaslinsen. En säker mask har en glaslins som är ca 5 mm tjock. När man väljer mask eller någon annan dykutrustning, kom ihåg, man får det man betalar för. Chansa inte med Din syn för att spara några kronor. Dykmasker finns i två basmodeller med en eller flera linser. Enlinsmasken kallas för cyklop och flerlinsmodellen brukar man kalla för mask. Dessutom finns en modell med linser även vid sidorna på masken som kallas tri-view. Alla modellerna är bra men tri-view masken ger bättre vidvinkelseende. Både masken och cyklopet har låg volym och linserna sitter nära ögonen, tri-view masken har hög volym och har linserna längre ifrån ögonen Ett annat viktigt kännetecken för en kvalitetsmask är ansiktstätningens material. Majoriteten av alla masker har silicon som material. Ansiktstätningen kan både vara genomskinlig och färgad. En tätning som 10

11 är genomskinlig släpper igenom mer ljus, vilket gör att seendet för dykaren förbättras. Silicon är slitstarkt, icke allergi framkallande och ger ett mjukt, vattentätt skydd mot huden. Tätningen skall ha en ficka för näsan, som man lätt kan komma åt med fingrarna. Fickan ger dykaren möjligheten att på ett enkelt sätt tryckutjämna vid nedstigning. Tryckutjämning kommer närmare att tas upp i kapitel 4. Linsen sitter fast i kåpan med hjälp av klämmor av plast eller rostfritt stål. Kontrollera att masken har gedigna spännen som ändå möjliggör en enkel justering av nackremmen. Nackremmen bör också vara av silicon. Den skall vara delad på längden för att sitta komfortabelt på huvudet. Byt aldrig en siliconrem mot en i svart gummi. Svärtan i gummit kommer att blöda in i siliconet, vilket kommer leda till oönskad färgning av siliconet samt att siliconet slits ut i förtid. Man kan dock byta ut siliconet mot nylon II neoprene remmar utan att få problem. För att hitta en mask som passar, välj en som tilltalar dig, håll den intill ansiktet. Om Du kan släppa taget utan att masken faller av dig när Du andas in och håller andan, har den en bra passform. Man måste givetvis se till så att inte hår eller annat ligger mellan tätningen och huden. Det finns många olika stilar, former och färger att välja mellan. Kom bara ihåg att välja en mask som håller ute vattnet och är skön att ha på sig. En mask som läcker än så lite grand, skapar bara onödigt besvär och irritation när man dyker. Att använda en mask En del masker har en sk. backventil. Denna ventil är till för att på ett lätt sätt få ut vatten ur masken. Tippa bara huvudet så att vattnet fångas i den lägsta punkten, andas sedan ut genom näsan - vattnet försvinner ut genom ventilen. Tack vare ventilen bara öppnar sig åt ett håll, släpper ventilen inte in det omgivande vattnet. Problemet med masker som har denna ventil är att om ventilen fallerar så kommer masken att vattenfyllas utan möjlighet att kunna tömma masken. Masker som inte har denna ventil är inte svåra att tömma. Böj huvudet så att näsan pekar mot ytan, andas ut genom näsan samtidigt som Du trycker lite lätt på maskens ovankant. Luften som rusar in i masken kommer att pressa ut vattnet. Ett problem som dykaren kan uppleva är när linsen immar igen. Denna imma uppkommer tack vare temperaturskillnaden mellan vattnet och ansiktet. Imman kommer att leda till en försämrad sikt, vilket är ganska irriterande då man dyker för att just se undervattensmiljön. För att undvika att masken immar igen så tillför man saliv på insidan av linsen. Saliven lägger sig som en hinna på glaset och därigenom hindrar imman att sätta sig. Det finns också vissa krämer att köpa som fyller samma funktion. Dock så är det ett faktum att salivet har man alltid med sig. Sportdykning är som bekant en visuell sport. Har Du dålig syn och använder normalt glasögon eller linser bör Du tänka till innan Du köper Din mask. Vissa masker är förberedda för att kunna byta ut linsen till slipade linser av härdat glas. Givetvis kan man även göra detta i efterhand, dock brukar det bli lite dyrare. Det går att använda linser vid dykning. De mjuka linserna bör fungera bra ihop med dyk. Tänk dig däremot in i problematiken om masken vattenfylls och linsen eller linserna ramlar av. 11

12 Många fotografier av dykare visar masker som sitter på pannan, visst blir det ett bra foto men faktum är att det är det bästa sättet om man vill bli av med sin mask och snorkel. En ytterligare anledning till varför man inte skall ha masken på pannan är att detta är ett tecken på stress. När man inte använder masken så sätter man den runt halsen istället. Att underhålla masken En mask av hög kvalité är en rätt stor investering. För att behålla sin investering i bra kondition och hindra den från att gå i sönder, är det god idé att investera i en skyddslåda för masken. Skölj masken noggrant i sötvatten efter varje dyk, och torka linserna med en mjuk trasa. Använd aldrig siliconspray eller fett på remmar och kåpa. Fettet kommer att göra så att spännena inte fungerar ordentligt med antingen läckage eller förlust av masken som följd. Masken kommer att hålla under många år - så länge Du bara sköter den. Fenor Liksom masken har fenorna många års utveckling bakom sig. Teckningar från Leonardo DaVincis tid visar hans design av fenor för händer och fötter. Fenorna är mycket viktiga för dykaren, eftersom de driver dykaren, med all sin tunga utrustning, framåt under vattnet. En fri - eller tubdykare måste se sina fenor som en propeller precis som för en båt med motor. Dykarens ben är motorn och fenorna propellern. Bra fenor gör dykaren som minimum 75% mer effektiv och lägger på ungefär samma procent i kraft. Fentyper Även om helfotsfenor kan användas av en tubdykare, så är de mer användbara för en fridykare. Den lätta konstruktionen och de flexibla bladen är inte dimensionerade för att föra en tubdykare, med all sin tunga utrustning, fram på ett tillfredsställande sätt. Tubdykare använder sig istället av hälremsfenor. Generellt så är hälremsfenor kraftigare och har många fler fördelar för både fri- och tubdykare. Hälremmarna på fenorna kan lätt bytas ut om dom skulle gå sönder. Man får också plats med neopreneboots i fenorna vilket är ett måste i våra kalla vatten. Att välja fenor Moderna fenor finns i en mängd olika material. Fotfickan är oftast gjord av mjukplast eller gummi, detta för att fenorna skall sitta komfortabelt. Man skall dock tänka på att materialet som använts till fotfickan skall vara slitstarkt och flexibelt. Bladet på fenan är oftast en komposit av gummi, plast eller grafit. Moderna fenor kan också vara tillverkade av termoplast. Bladets storlek är beroende av fenans designlängd, bredd och styvhet. Dykarens val av design brukar bero på hans kroppsvikt och benstyrka. Ett 12

13 annat hänsynstagande gällande val av fenor är att vissa sjunker, vissa flyter och vissa har neutral flytkraft. Fenor som sjunker eller har neutral flytkraft är att föredra. När man väljer fenor så skall dom passa bra. När hälremsfenan används ihop med neopreneboots, är det lätt att justera passformen med hjälp av hälremmen. Helfotsfenor går inte att justera i efterhand så vid val av dessa måste dom passa exakt. Man använder inte heller neopreneboots ihop med helfotsfenor. De flesta tubdykare väljer hälremsfenor. En annan fördel är att hälremsfenor finns i mängder av variationer. En av de populära fenorna är den med ventilsystem. Ventilsystemet möjliggör mindre vattenmotstånd vi upp-kick och full kraft vid ner-kick. Ventilerade fenor är oftast väldigt styva som i sin tur ger mycket kraft och snabbhet. Nackdelen är att man kan bli trött fortare under dyket, framförallt om man inte är i god kondition och har svaga benmuskler. Fenor som inte använder det här systemet är oftast lite mjukare. Kom ihåg att rådfråga instruktören eller annan personal på dykskolan innan valet är gjort. Att använda fenor Fenor är väldigt besvärliga och krångliga på land. Dykaren bör inte försöka sig på att gå framåt med fenorna. Behöver man förflytta sig på land med fenor bör man gå baklänges eller sidledes. När man bryter ytan efter dyket så är det rekommendabelt att ta av fenorna innan man går upp på land, ett tips är att hänga fenorna på en eller båda underarmarna. Tack vare att man gör detta så håller man en eller båda händerna fria - de behövs oftast. Helfotsfenor får man dock bära eller också ge till någon som står på land. Ha alltid fenorna på till dess att Du verkligen skall upp ur vattnet. En dykare utan fenor är som en fisk på torra land. Den saxliknande stilen på en kick är att rekommendera. Använd alltid en lång rakbent lugn kick med något böjda knä. Man kommer oftast inte fortare fram om man har snabba korta kickar, utan med en lugn och lång kick uppnår man bra fart. De sk. grod och delfin kickarna används oftast inte vid tubdykning. Grodkicken är lämplig då man simmar väldigt nära botten då den inte drar upp lika mycket bottenslam. Delfinkicken är den kraftigaste kicken, men ganska svår att lära sig. En dykare som skall ta sig fram över ett längre avstånd kan alternera stilarna på kickarna. Bytet mellan de olika stilarna kommer att hålla krampen borta då de olika stilarna använder olika muskler. Om man däremot får kramp så skall man lösa problemet så här: 1. Stanna upp, ta det lugnt. 2. Ta tag i fenspetsen, räta ut benet så mycket det går. 3. Efter ett par minuter bör muskeln slappna av. 4. Gnid och massera muskeln. Börja sedan att försiktigt simma med tyngdpunkt på det benet som inte hade kramp. Variera kicktyperna. En dykare använder oftast inte händer och armar vid dyk. Händer och armar används bara till kursbyte. 13

14 Underhåll av fenor Fenorna är förmodligen den del av dykutrustningen som är mest slagtålig. Det finns inte så mycket som man kan förstöra på ett par bra fenor. Likväl så behöver fenorna sin beskärda del av underhåll. Innan och efter varje dyk så skall man kontrollera att fotfickan, bladet, hälremmarna och låsanordningarna är hela och funktionsdugliga. Använd inte fenorna om Du ser sprickor eller förtorkningar i materialet. Din dykutrustning bör innehålla reservdelar för fenorna (remmar och spänne). En annan sak man skall tänka på är att hålla fenor och all annan utrustning borta från direkt solljus och hetta. Ligger utrustningen framme och man inte tänkt använda den på en stund, bör man täcka över den med en handduk eller liknande. Efter varje dyk skall fenorna sköljas av ordentligt i sötvatten (precis som all annan dykutrustning) och kontrolleras att de är hela. Använd aldrig silicon spray eller fett på remmar och spännen. Remmarna och spännena behöver friktionen som finns för att fästa. Använder man då fett eller liknande så kommer remmarna lossna. Dykskor (boots) Dykskor används oftast ihop med hälremsfenor. Dykskor hjälper en att hålla värmen, men också så skyddar den fötter och anklar mot skavsår och liknande. Det finns mängder med varianter av dykskor. De har olika design och kännetecken. Sulan kan vara mjuk, hård eller också av tennisskotyp. Dykskon är gjord av neoprene och gummi. Den mjuka typen är gjord i ett helt stycke av samma neoprenetyp som en våtdräkt. Den hårda sultypen är gjord på samma sätt men med en extra fastlimmad sula. Den hårda sulan är gjord av hårt gummi. Sulan ger skon extra skydd mot slitage plus att dykaren fötter kommer lite lindrigare undan. Tennisskomodellen har en botten som är gjuten och klistrad ihop med det översta neoprenet. Denna typ av sko är mycket slitstark. Dykskor kan antingen vara hela eller också vara försedda med en dragkedja. Att välja dykskor Dykskor finns i en mängd varianter och färger. När man väljer dykskor så är den högsta prioriteringen att den är bekväm. Känns skon för liten och obekväm i affären så kan man räkna med att det känns likadant i vattnet. Dykskor skall sitta åt, men inte så hårt att det kan uppkomma kramp. Att använda dykskor Dykskor skall alltid användas när man har hälremsfenor. När man använder en våtdräkt bör man ha skon innanför dräkten, annars kommer vatten att kunna cirkulera i skon. 14

15 Underhåll av dykskor Skorna skall alltid sköljas i färskvatten och sen torkas. Använd samma noggrannhet som vid underhållet av dräkten, då får Du skor som håller många säsonger. Snorklar Snorklar har använts under tusentals år. De första snorklarna var förmodligen gjorda av bambu eller något liknande. Vi har alla sett på tv eller film där den goda hjälten räddats undan faran då han gömt sig i vattnet och andats med hjälp av ett meterlångt grässtrå. I verkligheten är detta fysiskt omöjligt tack vare vattentrycket mot lungorna. Det maximala djupet vi kan dra luft från är mindre än 60 centimeter. Den rekommenderade längden på en snorkel är 30 cm med ett hål som inte överstiger 2 cm i diameter. Att välja snorkel Snorklar finns i olika former, från den enkla J-formen till former som har böjningar på flera ställen. Den vanligaste snorkeln har en envägsventil i botten på snorkeln för att enklare kunna tömma snorkeln på vatten. De mer avancerade typerna har fler ventiler som i princip håller vattnet borta även då Du bryter ytan och kommer upp. En viktig del i val av snorkel är att den har ett bra och rätt dimensionerat bitmunstycke. Spara inte in pengar och köp alltför enkla och billiga plastsnorklar. De kommer inte att vara bekväma och de kommer förmodligen leda till trötthet i käken. Att rensa snorkeln från vatten är ganska enkelt med lite träning. Strax innan man skall börja andas i snorkeln så blåser man ut vattnet från kanalen. Envägsventilen i botten förkortar vattnets väg ut ur snorkeln. Har sen snorkeln för många, eller för räta, vinklar kan det vara svårt att får ut allt vattnet med en utblåsning. Det första andetaget skall vara så försiktigt så att man hinner stoppa inandningen om det finns vatten kvar i kanalen. Är där lite vatten kvar så kan man fortsätta andas in försiktigt utan att dra ner vattnet i lungorna. När man sen har tillräckligt med luft, blåser man ut det resterande vattnet. Snorkeln är en säkerhets utrustning. Den måste finnas med i utrustningen, både för fridykare och tubdykare. Den generella vikten på ett huvud är 6-7 kg. Det är ganska uppenbart att det är svårt och uttröttande om man tvingas hålla denna vikt ovan ytan under en lång period. Fri- och tubdykare måste, för säkerhetens skull, alltid känna sig komfortabla i vattnet. En dykare skall alltid kunna befinna sig i en vilande position om så krävs. Med detta menas huvudet nere, ansiktet i vattnet, flytande med lite eller ingen ansträngning, andandes genom snorkeln. Snorkeln bör sitta fast i maskens rem. Snorkeln skall aldrig placeras under maskens rem. Gör den det kan detta leda till att masken börjar läcka - onödigt bekymmer. GÅ ALDRIG I VATTNET UTAN SNORKEL. 15

16 Att använda snorkel MDEA lär ut en metod gällande snorkel andning som i de allra flesta fall eliminerar chansen av att andas in vatten. Metoden fungerar på alla typer av snorklar och är lätt att komma ihåg. Om man vid varje andetag lär sig att trycka ut luften (precis som man gör för att rensa kanalen ) eliminerar man risken för att andas in vatten och även dropparna som uppkommer vid en vanlig in och utandning. Gör man så här redan från början så blir det en vana ganska snabbt. Tätningen i en snorkel sitter i läpparna, inte genom att bita hårt i munstycket. Biter man hårt kommer man snabbt att bli trött i käken, och även förstöra munstycket. Att underhålla snorkeln Snorkeln är ganska underhållsfri. Man skall som med all annan dykutrustning skölja av snorkeln med färskvatten. Man får också då och då byta ut bitmunstycket och eventuella ventiler när dom blivit utslitna. Precis som med masken får man inte använda någon typ av fett på snorkeln. Handskar Dykaren måste alltid skydda händerna. Det finns mycket under ytan som man kan skära och sticka sig på. Under utbildningen är man tvungen att använda handskar. Detta är för att man skall lära sig att sköta utrustningen med handskar på, eftersom man måste kunna åtgärda alla eventuella problem med utrustningen under vattnet med handskar på. I början kommer det förmodligen att kännas ovant att hantera utrustningen med handskar på, men man vänjer sig snabbt. Att välja handskar Under de tidiga dagarna för sportdykning var dykaren begränsad till ett användande av vanliga trädgårdshandskar eller liknande. Dagens handskar, som genomgått många års utveckling, är både bekväma och varma. De nya neoprenehandskarna kan vara så tunna att man skulle kunna plocka upp ett mynt från bottnen. Valet av handske beror på typen av dyk man genomför. Det finns olika tjocklekar på handskar, det finns också femfinger- och trefinger handskar. Trefinger handskar håller värmen mycket bättre än femfinger. Det kan vara bra att ha olika typer av handskar i sin utrustning. Att använda handskar Man bör så fort som möjligt lära sig att sköta utrustningen med handskar på, för att om något händer med utrustningen under vattnet skall dykaren vara van att hantera sin utrustning med handskar på så att man 16

17 kan åtgärda felet utan att behöva ta av sig handskarna Man skall också tänka på att vara försiktig när man vidrör saker och ting med handskar, då man inte har samma kontroll på hur hårt man trycker eller tar om något. Vi måste alla vara rädda om det marina livet. Att underhålla dykhandskar Skölj handskarna noga i sötvatten och låt dem torka ordentligt. Viktbälte Viktbältets syfte är att ta bort den mänskliga kroppens positiva flytkraft. Majoriteten av människorna har en naturlig positiv flytkraft. För att ta bort denna förmåga behövs någon form av viktsystem. Viktbälte behövs både för fri- och tubdykare. Att välja viktbälte Det finns två basmodeller av viktbälte. Standardbältet är gjort av ett nylonbälte som har ett snabbspänne. Spännet är antingen gjort av plast eller rostfritt stål. Blytyngder fästes eller träs sedan på nylonbältet. Blytyngderna är antingen oskyddade eller också är dom gjutna med färgad plast på utsidan. Den andra typen av viktbälte är också av nylon, men är klädd med ett antal fickor som håller blyvikterna. De flesta dykare föredrar denna typ av bälte, de är bekvämare och kan användas med blyhagel istället för blytackor. Oberoende typ av bälte, så kom ihåg att den skall ha ett snabbspänne. Det enklaste sättet att räkna ut hur mycket vikter som behövs för en fullt utrustad våtdräkts dykare är att ta 10% av sin egen vikt. Det kan givetvis variera beroende på den fysiska uppbyggnaden av kroppen samt dräktens egen flytkraft. Exempel: 80kg dykare, 80 x 10% = 8kg. Det är väldigt viktigt att dykaren har rätt mängd vikter och att han är tränad för att både ta på sig och att dumpa viktbältet under vattnet. ANVÄND ALDRIG FÖR MYCKET VIKTER - DET KAN VARA ETT ÖDESDIGERT MISSTAG. Instruktören kommer att hjälpa till i val av vikter för eleven. En rätt avvägd dykare kommer, med lungorna fyllda, flyta vertikalt där ögonen är i höjd med vattenytan. 17

18 När dykaren sen andas ut skall han börja sjunka. Efter hand under kursen kommer man lära sig sitt behov av vikter, man kommer också märka att man behöver mindre och mindre vikter. Kom bara ihåg att aldrig bära för mycket vikter. Att använda viktbälte Viktbältet får inte var snott, eller sitta under andra remmar. Man skall under alla omständigheter kunna dumpa bältet på ett snabbt sätt - detta gäller för dykaren såväl som för dykarens parkamrat. Det enklaste sättet att ta på ett viktbälte är att låta det ligga utvecklat på marken - ta tag i bältets ändar - stiga över bältet - lyfta upp bältet till höften - böja sig fram - justera tills bältet sitter bekvämt - spänna. Den lösa delen av remmen skall man alltid ha på sin vänstra sida. Skulle en situation uppstå som kräver att viktbältet måste tas av eller dumpas, följer man följande procedur: Lossa bältet med den högra handen - (dra i den änden av bältet som inte spännet sitter på) håll bältet med utsträckta armar - se efter så att ingen dykare finns under - släpp bältet. När man väl dumpat bältet kommer man få positiv flytkraft. Ju längre upp mot ytan man kommer, ju snabbare går det. Tubdykare som andas komprimerad luft utsätter sig nu för risker att få barotraumatiska (skador p g a expanderande luft i lungorna) skador och måste andas ut för att förhindra lungbristning. Barotrauma kommer att tas upp i detalj längre fram i boken. Att underhålla viktbälte Skölj det noga i sötvatten. Kontrollera så att spännet är helt och fyller sin funktion. Använd aldrig fett på spännet, den kan då oönskat lösgöra sig. Dräkter Dräkterna har tre grundfunktioner: Hålla dykaren varm Skydda huden Ge begränsad flytkraft Det finns tre typer av dräkter: Torrdräkter Våt och halvtorra (semidry) dräkter Nylon/lycradräkter eller bodysuits Torrdräkter är, precis som namnet antyder, en torr dräkt. Dom är gjorda av plast, gummi eller neoprene. Det finns gummitätningar vid alla öppningar som hindrar vattnet från att komma in i dräkten. Materialen är 18

19 mycket slitstarka. Dräkten har också ett vattentätt blixtlås. Från början användes torrdräkter uteslutande av yrkesdykare. Detta har dock ändrats, till fördel för oss i de nordiska vattnen. Idag används torrdräkter i en nästa lika stor utsträckning som våtdräkter. Den största fördelen med torrdräkt är förmågan att hålla dykaren varm. I våra nordiska vatten blir nästan aldrig vattnet riktigt varmt. På ett djup av 20 meter är det inte ovanligt att temperaturen ligger omkring 5 grader celsius. Våtdräkter är de vanligaste dykdräkter som används, de är gjorda av neoprene. Våtdräkterna låter ett tunt skikt av vatten ligga mellan dräkten och kroppen. Kroppen värmer sedan upp vattnet, som in sin tur håller dykaren varm. En våtdräkt bör sitta åt så pass att den släpper in lite vatten, men inte så mycket så det blir genomströmning i dräkten. När man köper en våtdräkt så skall den vara av toppkvalitet. Tummar man på detta och köper en dåligt gjord dräkt eller en dräkt av sämre material, kommer man snart underfund med misstaget och får köpa en ny dräkt. En dräkt av bra kvalité är gjord av gas tryckt nylon II (nylon på både insidan och utsidan). Det är väldigt viktigt att både neoprenet och nylonet har samma elasticitet- och böjningsförmåga. En dräkt med neoprene kvalité kommer inte sträckas ihop med nylonskalet, ej heller ge kroppen ett jämnt skydd mot det kalla vattnet. Dräkter av sådan kvalité kommer att slitas ut mycket fortare, vilket är det samma som att man får köpa en ny inom en relativt kort period. De flesta dräkter som vi använder i våra nordiska vatten har en tjocklek på 5 eller 7mm. Den sistnämnda är att föredra om man vill pressa ut så mycket dyk som möjligt under årets månader. Det finns många typer av våtdräkter, tvådelade, heldräkt, kortbyxor etc. Generellt så är det bäst att få en dräkt som är figursydd. Prisskillnaden mellan en figur- och färdigsydd dräkt är väldigt liten. Det är inte att rekommendera postorderköp gällande dykutrustning och framförallt inte dräkten. Nylon/lycra dräkterna används i varmare vatten och erbjuder inte direkt någon skydd mot kyla, utan skyddar kroppen från vassa kanter och djur som kan tänkas nafsa lite i dykaren. Dessa dräkter är perfekta att dyka med t ex i södra Florida och i Karibiska öarna. Att underhålla dräkten Skölj dräkten noga efter dyk, både på insidan och på utsidan. Låt dräkten torka mellan dyken. Ibland kan man tvätta dräkten med en mycket mild rengörande tvål. Smörj in dragkedjan med fett som är gjort för våtdräkter. Lagra dräkten hängande inte vikt, vecken blir permanenta i dräkten och försvagar materialet i vecket. Undvik direkt solljus och värme. Flytkraftshjälpmedel, BCD (Buoyancy Compensating Device) BCD:er har funnits sedan mitten på 60-talet. Under senaste 10 åren har utvecklingen kring dessa varit snabbare än under de första 20 åren. 19

20 En modern BCD är både enkel och en fröjd att använda. BCD gör också sportdykningen mycket säkrare, den har en mängd säkerhetskännetecken och hjälpmedel som dykaren kan använda. BCD:er är oftast konstruerade av inre blåsa som har ett nylonlager på utsidan. Materialet är mycket slitstarkt. BCD:er finns i en rad olika stilar och utförande - frontvästar (blåsan sitter fram), Wings (blåsan sitter bak) och den mer vanliga västen (blåsan sitter på sidorna). BCD har ett inflatorsystem som är till för att både fylla resp. tömma blåsan på luft. Tubdykare kopplar inflatorn till lufttuben via en inflatorslang. Den har också fickor, lättjusterade spännen, hållare för regulatorer/manometer. Vissa BCD:er har också speciella viktfickor. En sak som alltid skall ingå i BCD:s utrustning är någon form av signalutrustning, vanligast är en visselpipa. Den viktigaste anledningen till varför man använder en BCD, är för flytkraften. En våtdräkts dykare kan ha neutral flytkraft vid ytan med en viss vikt men på 10 meter så kan samma vikt ha en negativ flytkraft. Skillnaden beror på att trycket pressar ihop våtdräkten som då får sämre flytkraft. På grund av detta behövs BCD för att återfå den neutrala eller positiva flytkraften, genom att antingen blåsa eller fylla luft i BCD:s blåsa. Att välja BCD Den absolut vanligaste BCD är den som är av västtyp. BCD skall vara utrustad med en midjerem, justerbara axelremmar, fästanordning för tuben, lågtrycksslang som kopplas mellan regulatorn och inflatorn. Inflatorn skall både ha påfyllnings- och tömningsknapp, samt även övertrycksventil. BCD bör också ha reservventiler för snabbtömning (dumpning). Västen kan även ha fästanordningar för ficklampor, octopus, slangar mm. Var också noggrann med att backpacken är bekväm och har ett ordentligt spänne. Det är inget roligt med att ha en tub som glider. Ett annat hjälpmedel som en väst skall ha är en enkel visselpipa. Visselpipan använder man för att påkalla uppmärksamhet vid en incident, det kan vara svårt att göra sig hörd med hjälp av rösten om man har lite avstånd till landpersonalen. Att använda BCD En dykare skall under inga omständigheter gå i vattnet utan någon form av flytkraftshjälpmedel. Den mest självklara funktionen för ett sådant hjälpmedel, är att kunna flyta obehindrat vid ytan. Dykaren låter BCD:n göra jobbet. Man skall ha BCD delvis fylld med luft när man går i vattnet, detta för att sedan ha bra kontroll vid nedstigningen. Mängden av luft som behövs, beror på BCD flytkraft. Alla dykare måste lära sig att fylla BCD manuellt genom inblåsningar med munnen. Inblåsningarna sker via inflatorn. På inflatorn finns där en öppning som påminner om ett bitmunstycke. Man trycker in ventilknappen, som man annars använder för att tömma ut luft, och blåser - när inblåsningen är klar släpper man ventilknappen, så att inte luft töms ut. Denna procedur görs ovan som under vatten, skillnaden är hur man får luft att blåsa med. Detta kommer att läras ut under de praktiska delarna av kursen. När man är på land använder man sig alltid av denna metod, på det sättet sparar man luft i tuben. Det andra sättet som används för att fylla BCD är då via luften i tuben. På inflatorn sitter det en ventilknapp för påfyllning av luft. 20