Före sönderdelningen barkas timret, vanligen i en rotormaskin. Stocken förs genom en rotor med eggverktyg som skaver bort barken.

Transkript

1 Sågverksprocessen I sågverket förädlas timmer (rundvirket) till sågat virke med olika dimensioner och kvaliteter. Målet är att på bästa sätt ta tillvara den råvara som stocken utgör för att kunna bemöta de krav på bräder och plank som kunder och slutanvändare ställer. Stocken förädlas i en serie delprocesser till huvudprodukterna bräder och plank. Hela stocken tas tillvara genom att biprodukterna bark, spån och flis finner sin avsättning som energiråvara och som råvara för skiv- och cellulosaindustrin. Ett modernt medelstort sågverk innehåller delprocesserna: timmerintag, barkning, rotreducering, sågning, råsortering, torkning, justering och sortering, paketering och lagring. Sågprocessen Intag När timret kommer till sågverket mäts det in och sorteras efter trädslag i dimensionsklasser. Lagring av det dimensionssorterade timret sker i dag på land och inte i vatten som tidigare var vanligt. Under den varma årstiden bevattnas timret för att stockarna inte ska skadas av blånadssvamp, insekter eller genom sprickbildning. Fuktkvoten i stocken är ungefär densamma under lagring som vid avverkningen. I normala svenska sågverk sågas endast furu och gran. Lövträ sågas oftast i särskilda lövsågverk. Barkning Före sönderdelningen barkas timret, vanligen i en rotormaskin. Stocken förs genom en rotor med eggverktyg som skaver bort barken. Rotreducering Rotstockar kan ha kraftig rotansvällning eller kraftiga rotben. Dessa kan skapa svårigheter senare i sönderdelningen. Därför får stocken passera en rotreducerare. Vanligen fungerar reduceraren som en svarv, som ger stocken en mer cylindrisk form. Bild 1. En stocks väg från att den mäts in på sågverket till att den via barkning, sönderdelning, torkning, justering, paketering och lagring av brädor eller plank levereras med lastbil, tåg eller båt till kunderna i Sverige och på exportmarknaden. Vid barkning, sönderdelning och justering faller biprodukter som bark, flis och spån, vilket används till uppvärmningsändamål, inom massa- och skivindustrin.

2 Typer av sågverk När stocken kommer in i såghuset går den först genom blocksågen, ifall sågverket är ett cirkelsågverk, bandsågverk eller ramsågverk. Efter blocksågen vrids blocket och läggs på den ena av de två parallella flatsidorna. Därefter matas blocket in i delningssågen som kan vara endera en ramsåg, en cirkelsåg, en bandsåg, eller en del av ett profileringsverk. I blocksågen tas två bakar och vanligtvis två sidobräder ut ur stocken. Bakarna går till flisning medan sidobräderna kantas. Är sågverket i stället ett planreducerverk eller ett profileringsverk fräses bakarna direkt till flis. I en ramsåg arbetar fram- och återgående raka sågblad som sitter sträckta i en ram. I en cirkelsåg arbetar flera roterande klingor monterade på samma axel och i en bandsåg arbetar flera sågblad intill varandra. I ett profileringsverk fräses en profil ut ur stamtvärsnittet. Profilen delas upp med hjälp av små klingor som sitter på två axlar på så sätt att två klingor alltid går mot varandra. Halvvägs genom profileringsverket vrids blocket nittio grader så att det profilerade blocket kan delas upp i brädor och plank. Typer av sågning Genom den så kallade postningen bestämmer man hur stocken ska sågas för att få ut största möjliga volym sågad produkt ur stocken. Sågning av block och därefter delning kallas vanligtvis fyrsågning. Det är det vanligaste sättet att sönderdela barrtimmer. För särskilda ändamål finns andra sågsätt, till exempel genomsågning och kvartersågning. Bild 1. Schematisk bild av blocksågning, som är den vanligaste sönderdelningsmetoden. Genomsågning används nästan alltid vid sågning av lövträ. I vissa fall används genomsågning också för barrträ avsett till snickeriändamål. Efter sågningen kantas varje bräda individuellt. Sidoutbytena (bräderna) ger ibland kvistfritt virke, vilket används som råvara vid tillverkning av lister.

3 Bild 2. Genomsågning och kvartersågning används för särskilda ändamål. Vid kvartersågning delas stocken först i två vinkelräta snitt genom märgen för att därefter sågas i snitt i 45 vinkel mot de första snittytorna. Kvartersågning är relativt dyrbar och används huvudsakligen för ädlare träslag eller då man eftersträvar snittytor där årsringarna går vinkelrätt mot brädans flatsida. För möbeltillverkning föredras kvartersågat virke. Postning Med postning menas dels bestämning av det geometriska mönster som stocken ska sågas upp efter, dels insättning av klingor och blad i blocksåg och delningssåg - avståndsinställning. Sågutbyte Postning av stocken är ett geometriskt förfarande med syfte att få ut största möjliga volym sågade produkter ur stocken. Utfallet, som kallas sågutbyte, är större för grova än för klena stockar. Vid sönderdelningen talar man om centrumutbyte och sidoutbyte beroende på vilken del av stammen som sågas. Centrumutbytet kommer från stammens centrala del och tas i allmänhet ut som plank med tjocklek mm. Endast i undantagsfall sågas tjockare plank. Centrumutbytet kännetecknas av stor andel kärna och normal kvistighet. Från furustockar används det till snickerivirke, till exempel fönstervirke. Från granstockar används det till byggnadsvirke, konstruktionsvirke och ställningsplank. Sidoutbytet kommer från stammens perifera delar och sågas till bräder i tjockleken mm.

4 Bild 1. Stammens olika delar vid sönderdelning genom sågning. Sidobräderna innehåller främst splintved och kan vara helt eller delvis kvistfria. De används då till inomhuspaneler av hög kvalitet och till lister, samt till möbelvirke. Kvistfria sidoutbyten av furu är det virkessortiment som marknaden är beredd att betala högsta priset för. Sidobräder kommer från såväl block- som delningssåg och innehåller ofta vankant. I processen ingår därför ett kantverk i vilket vankantdelar sågas bort. Verket styrs ofta av datorer via optisk avläsning. Sågverksinventeringen 2000 kom fram till att sågutbytet i Sverige i genomsnitt var 47 procent av stockens totala volym under bark. En tendens är att större sågverk har lägre utbyte än mindre. Trenden sedan 1950-talet är att sågutbytet stadigt sjunker. Anledningarna är flera: bland annat klenare stockar, större avsmalning och ett minskat uttag av sidobräder. Det är dock inte säkert att största möjliga sågutbyte också är optimalt ur ekonomisk synvinkel. Det optimala sågutbytet beror på priset och efterfrågan för olika dimensioner och kvaliteter av sågat virke. Till en del beror det också av rundvirkespriset. Postningen brukar därför styras av aktuella priser och inneliggande order. Avståndsinställning I ramsågverken och i profileringsverken samt i vissa bandsågverk ställs avstånden mellan de skärande verktygen in en gång per arbetspass. Detta arbetsmoment kallas postning. Under hela passet sågas alla stockar efter samma sönderdelningsmönster. I en cirkelsåg kan avståndet mellan klingorna ändras för varje inkommande stock. Postningen av en cirkelsåg styrs av en dator efter stockens uppmätta toppdiameter, avsmalning, krokighet, pris och efterfrågan. En cirkelsåg kan ta emot ett flöde av stockar med olika diameter och producerar därför ett varierat sortiment. I vissa bandsågverk ändras avstånden mellan banden på samma sätt som i cirkelsågen, styrningen sker också på samma sätt. Flödet av stockar kan ha olika diameter, vilket leder till ett stort antal dimensioner i råsorteringen. Bild 2. Exempel på postningar. Torkning I andra länder förekommer handel med otorkat virke, men i Sverige torkas allt sågat virke vid sågverket. Torkning i virkestorkar är vanligast, cirka 95 procent av produktionen torkas i dessa. Resten torkas i staplar på brädgården så kallad brädgårdstorkning. Virkestorkar delas in i vandringstorkar och kammartorkar. I dag är kammartorkar den vanligaste metoden. Att andelen kammartorkar ökar på vandringstorkarnas bekostnad beror på att andelen specialtorkat virke ökat kraftigt de senaste åren.

5 Bild 1. Kammartork. Bild 2. Vandringstork. Torkningsprocessen Det normala torkprogrammet siktar till att torka virket till cirka 18 % fuktkvot så kallad skeppningstorrt. Målet är att sänka fuktkvoten i virket utan att virket spricker och till en sådan fuktkvot att det kan lagras eller transporteras utan att skadas. Vid torkningen krymper virket. Sågningen måste därför ske med övermått i förhållande till slutproduktens mått. En del virkesstycken deformeras under torkningen. Det beror på att virke krymper olika mycket i olika riktningar. Detta kan motverkas på olika sätt, till exempel genom torkning vid högre temperatur än normalt och under mekanisk press av torkpaketet samt spänningsutjämning i den efterföljande konditioneringen. Torkning vid högre temperaturer och spänningsutjämning har blivit allt vanligare de senaste åren. Under torkprogrammet styrs temperatur och fuktighet i torken. Styrningen sker med datorer. Artificiell torkning av virke tar cirka 6 dygn för 50 mm tjocka plankor och cirka 3 dygn för 25 mm tjocka bräder. Centrumutbyten når den önskade fuktkvoten snabbare än sidoutbyten eftersom kärnan från början har lägre fuktkvot än splinten. Torkning för särskilda ändamål, som kräver lägre fuktkvot än skeppningstorrt, tar längre tid. Den kan ske i ett eller två steg. Förr var det vanligt att torka till exempel snickerivirke i två steg, först ned till 18 % vid sågverket för att vid möbelindustrin sluttorkas till 7-9 %. I dag blir det allt vanligare att torka ned till slutfuktkvoten direkt i kammartorkar vid sågverket. Att torka direkt till slutfuktkvoten ger en bättre kvalitet från bland annat spricksynpunkt. Konditionering Efter torkningen konditioneras virket så att fuktkvotsskillnader och spänningar utjämnas. Konditioneringen sker i virkestorken och tar 2-3 dygn.

6 Sortering Efter torkningen avströas paketen. Virket sorteras och kapas i exakta längder. Detta steg kallas justering. Sortering sker efter många olika regelverk såväl visuellt som maskinellt. Grundläggande för den visuella sorteringen är reglerna i SS EN , Handelssortering av sågade trävaror i Europa (2000). Andra visuella sorteringsregler som används är kvinta plus, sågfallande och konstruktion samt "Blå boken" - Nordiskt trä, Sorteringsregler för sågat virke av furu och gran (1994). Sorteringskriterierna för dessa klasser såväl som för SS EN , Handelssortering av sågade trävaror i Europa, varierar mellan olika sågverk, trots försök att skapa enhetliga regler. En förklaring till detta är att virkets egenskaper varierar med sågverkets geografiska läge. Sorteringsklasser Maskinell sortering används till det konstruktionsvirke som enligt BKR (Boverkets Konstruktionsregler) ska vara hållfasthetssorterat. De sorteringsklasser som i dag är beslutade och godkända inom EU:s regelverk är: C35, C30, C24, C18, C14. C är där direkt utbytbart mot den svenska standarden där K används. Hållfasthetssorterat virke kan även vara visuellt hållfasthetssorterat. Särskilda regler finns för denna sortering, som endast får utföras av speciellt utbildad personal. Direkt efter sorteringen ska virket stämplas på flatsidan med T eller C följt av den karakteristiska hållfastheten som virkesstycket uppfyller, till exempel T24 eller C24. Vid justering stämplas virket i änden med så kallad skeppningsmärke, av vilket man kan utläsa kvalitet och sågverk. Paketering lagring Efter sortering paketeras virket. I ett virkespaket ligger virkesstyckena kloss, det vill säga intill varandra och oströade. Bindströn, som är cirka 5 mm tjocka, läggs på två till tre nivåer i virkespaketet för att ge det stabilitet. Paketet hålls samman av band av stål eller plast. Vanligtvis täcks virkespaket med plast eller papper som skydd mot nederbörd, sol och smuts. Det paketerade virket lagras i avvaktan på att levereras. Ett virkespaket innehåller maximalt 5 m 3 och väger mindre än 3 ton. Större paket, så kallade jumbopaket, förekommer på exportmarknaden. När virkespaketen levereras från sågverket innehåller de vanligtvis virke med en tvärsnittsdimension, en längd och en sort. Lagringen av bättre kvaliteter sker under tak i ouppvärmda magasin. Lägre kvaliteter lagras ibland utomhus i täckta paket. Vissa sågverk lagrar alla kvaliteter i magasin, vissa utomhus i täckta paket. Dimensioner Virke sågas i olika dimensioner beroende på efterfrågan och tillgång på timmer. För byggändamål sågas plank och reglar vanligen i 47 mm tjocklek för gran och 50 mm tjocklek för furu. Plankens bredd ligger mellan 150 och 250 mm. Reglarnas bredd varierar med mm. Bräder sågas vanligen i 25 mm tjocklek eller tunnare. Virke till snickerier som fönster sågas i 63 mm och 50 mm tjocklek. Originalsågning sker även i tjocklekarna 19, 22, 32 och 38 mm. I undantagsfall sågas även till tjockleken 75 mm. Originalsågning sker vanligen i bredderna 75, 100, 125, 150, 175, 200, 225 och 250 mm. Virke med andra dimensioner än vid originalsågning kan man få genom klyvning (delning av tjocklek), eller spräckning (delning av bredd). Hyvlat virke används till många ändamål. När virke hyvlas minskas dimensionerna som angetts för sågat virke med 2-5 mm, 5 mm för mått 50 mm och större, mindre för klenare dimensioner. Virke kapas oftast i standardiserade längder mm, mm, mm och så vidare upp till mm i multiplar av 300 mm mellan mm och mm. Normalt lagerhålls längder upp till mm. Större längder kan beställas. Virket fingerskarvas då ofta. Av Kristian Ribberheim