Vägledning för barnhälsovården Preliminärversion

Transkript

1

2 Vägledning för barnhälsovården Preliminärversion

3 Du får gärna citera Socialstyrelsens om du uppger källan, exempelvis i utbildnings-material till självkostnadspris, men du får inte använda i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN Artikelnr Omslag Foto Sättning Tryck ISBN läggs in i större rapporter som ska vara maximalt sökbara Har de flesta rapporterna. Artikelnummer erhålls av produktionsledaren. Om formgivet omslag Om det finns foton i rapporten Om sättning gjorts externt Tryckeri, ort, månad årtal alt. om den publiceras på webbplatsen 2

4 Förord Regeringen gav 2010 Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram, tillgängliggöra och kontinuerligt uppdatera vägledningar, rekommendationer och kunskapsöversikter för förlossnings-, nyföddhets- och barnhälsovården samt elevhälsan. I dag saknas nationella styrdokument för barnhälsovården. Företrädare för barnhälsovården har efterfrågat riktlinjer och rekommendationer på nationell nivå. Syftet med den här vägledningen är att bidra till utvecklingen av en likvärdig barnhälsovård över landet. Den avser att ge kunskaps- och handläggningsstöd för professionella och beslutsfattare och förväntas även bidra till att stärka användandet av evidensbaserad praktik inom barnhälsovården. Vägledningen riktar sig i första hand till personal i barnhälsovården, till verksamhetschefer för barnhälsovård samt till vårdgivare och beslutsfattare. Den är även av intresse för hälso- och sjukvård, liksom andra verksamheter som riktar sig till barn. 3

5 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 9 Vägledning för barnhälsovården 10 Arbetet med vägledningen 10 Vad är en vägledning? 11 Underlag för vägledningens olika delar 11 Lagstiftning 11 Forskning och utvärdering 11 Systematiskt kvalitetsarbete 12 Målgrupp och berörda yrkeskategorier 12 Definitioner av vissa begrepp som används i vägledningen 12 Vad saknas i vägledningen? 12 Barnhälsovård bakgrund 13 Förändrat synsätt 13 Barnhälsovårdens uppgifter i dag 14 Barnhälsovården i folkhälsoarbetet 14 Barnhälsovårdens mål 16 Barnhälsovårdens mål 16 Barnhälsovårdens organisation 18 BHV:s förutsättningar 19 Barnhälsovårdsjournal 20 Kvalitetsuppföljning 21 Kvalitetsindikatorer 22 Register och årlig sammanställning på nationell nivå 22 Perspektiv i barnhälsovårdens arbete 24 Barnkonventionen 24 Barnperspektiv 25 Etiskt perspektiv 25 Perspektiv utifrån barnets familj 26 Barn med föräldrar födda utomlands 26 Barn med ensamstående och separerade föräldrar 27 Barn med samkönade föräldrar 27 Barn med unga föräldrar 28 Genusperspektiv 28 Evidensbaserad barnhälsovård 30 Evidensbaserad praktik inom barnhälsovården 30 Synen på evidens inom förebyggande arbete i andra länder 31 4

6 Barns hälsa 33 Hälsans bestämningsfaktorer, skydds- och riskfaktorer 34 Samhällsfaktorer 35 Barnhälsovårdens uppgifter: främja förebygga åtgärda 37 Att främja hälsa och förebygga ohälsa 37 Olika förebyggande åtgärder 37 Åtgärder till alla eller åtgärder till dem som behöver dem mest? 38 Universellt förebyggande insatser 39 Hälsoövervakning 40 Screening 41 Screening 41 Generell screening 41 Selektiv screening 41 Krav på screeningprogram 42 Vaccinationer 43 Föräldrarnas samtycke krävs vid vaccination av barn 43 Journalföring av vaccinationer 43 Alla vaccinationer som ges i det allmänna vaccinationsprogrammet ska registreras i vaccinationsregistret 43 Vem har rätt att ge vaccination? 44 Samverkan barnhälsovårdens relation till omvärlden 45 Samverkan varför, med vem och om vad? 45 Barnen och deras familjer ska vara medaktörer vid samverkan 45 Förutsättningar för samverkan 46 Styrning 46 Struktur 46 Samsyn 46 Faktorer som påverkar barnhälsovårdens samverkan med andra verksamheter 47 Att tänka på vid samverkan 47 Exempel på barnhälsovårdens samverkan med andra aktörer 47 Samverkan med mödrahälsovården och förlossningsvården 48 Samverkan inom familjecentral 48 Samverkan med förskola 49 Uppgifter för barnhälsovården 49 Barn med särskilda behov i förskolan 50 Barnhälsovårdens roll för smittsamma sjukdomar inom förskolan 50 Samverkan med sjukvården 51 Samverkan med socialtjänsten 51 Individuell plan 52 Samverkan när barn far illa 52 Anmälningsskyldighet 53 Barn i samhällsvård 53 Samverkan med elevhälsan 53 Samverkan med tandvården 54 Arbetssätt och metoder inom barnhälsovården 56 Samtal och föräldrastöd 56 Rådgivande och informativa samtal 56 Samtal för förändringar av levnadsvanor 56 5

7 Hembesök 57 Hembesök har en lång tradition inom svensk barnhälsovård 57 Syftet med hembesök 58 Internationella erfarenheter 58 Hembesök inom barnhälsovården 58 Föräldrastöd i grupp 59 Utredningar om föräldrastöd 59 Aktuella förhållanden 60 Teamarbete 60 Hälsoövervakning 62 Uppmärksamma föräldrars frågor om sitt barn 62 Ta anamnes om barnets utveckling och sätt att fungera 62 Undersöka och observera barnets utveckling 63 Identifiera skydds- och riskfaktorer 64 Följa upp insatser 64 Förmedla information och vägledning anpassad efter ålder, utveckling och behov 64 Modell för handläggningsrutiner inom barnhälsovården vid tecken på utvecklingsavvikelse eller psykisk ohälsa 65 Kompletterande bedömning inom barnhälsovården 65 Kompletterande bedömning inom barnhälsovården 66 Åtgärder vid identifierade problem, riktade insatser inom barnhälsovården 66 Det lilla barnets behov och förälderns uppgift 67 Anknytning 67 Hur anknytningen utvecklas beror på många faktorer 67 Förälderns roll under småbarnstiden 67 Vad kan barnhälsovården göra? 68 Små barns signaler 68 Även lindriga problem kan ha stor betydelse 68 Barn är olika, har olika temperament och olika förmåga att reglera intryck 69 Vad kan barnhälsovården göra? 69 Utveckling och psykisk hälsa 71 Utvecklingsförsening och utvecklingsavvikelser 71 Anledningar till att uppmärksamma barn med utvecklingsförsening 71 Motorisk utveckling 72 Olika orsaker till motoriska svårigheter 72 Samtidiga problem 73 Vad kan barnhälsovården göra? 73 Försenad eller avvikande tal- och språkutveckling 73 Vad kan barnhälsovården göra? 74 Psykisk ohälsa 74 Inåtvända och utagerande symtom 75 Autism 75 Vad kan barnhälsovården göra? 76 Överaktivitet impulsivitet ADHD 76 Samtidiga problem 77 Vad kan barnhälsovården göra? 77 6

8 Olika aspekter av barnets utveckling och beteende hänger samman ESSENCE 77 Tidiga insatser 78 Vad kan barnhälsovården göra? 78 Depression hos nyblivna föräldrar 79 Följder av depression post partum 79 Hälsoövervakning, tidig upptäckt, EPDS 80 Vad ska barnhälsovården reagera på? 82 Riskfaktorer för att ett barn far illa 83 Anmälningsskyldighet 83 Anmälningsskyldigheten är sekretessbrytande 84 Samråd eller konsultation innan anmälan 84 Samråd och stöd internt 84 Anmälan till socialtjänsten helst skriftligt 85 Anmälan till polisen 85 Information till föräldrarna 85 Återkoppling 85 Levnadsvanor - goda matvanor och fysisk aktivitet 86 Hälsofrämjande insatser 87 Hälsoövervakning 87 Riskfaktorer 88 Förebyggande insatser 88 Förutsättningar 89 Barn med kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar 90 Barn från andra länder 92 Hälsoundersökning 92 Hälsoundersökningens syfte och innehåll 92 Adoptivbarn 94 Somatiska hälsoundersökningar inom barnhälsovården 95 Höfter 95 Syfte 95 Förekomst 95 Testning 95 När ska barnet remitteras? 96 Ögon och syn 96 Syftet med ögonundersökning under neonatalperioden 96 Förekomst 96 Testning 96 Syftet med synundersökningen vid 4 år på BVC 97 Förekomst av amblyopi 97 Testning 97 Vilka barn skall remitteras till ögonläkare eller ortoptist? 97 Barn yngre än 4 år 97 Screening för ROP 98 Syfte 98 Riktad ögonscreening 98 Hörsel 98 Syfte 98 Förekomst av bestående och permanent hörselnedsättning 99 Förekomst av tillfällig hörselnedsättning 99 Hälsoövervakning 99 Testning 99 7

9 När ska barnet remitteras? 100 Testiklar 100 Syfte 100 Förekomst 100 Testning 100 När ska barnet remitteras? 101 Tillväxt och fysisk utveckling 101 Syfte 101 Hur avspeglar tillväxt hälsa? 101 Bedömning av tillväxten 102 När ska barnet vägas och mätas? 102 Referenser 104 Bilaga 1. Specifika metoder för att bedöma barns utveckling 118 Internationellt använda frågeformulär 119 Frågeformulär för att upptäcka autismspektrumtillstånd 119 Metoder för att bedöma barns utveckling 120 Bilaga 2. Hälsobesöken på BVC innehåll och tidpunkter 121 Allmänna synpunkter på innehåll i varje kontakttillfälle 121 Vaccinationer ska ske enligt program. 122 Kontakter under första levnadsåret 122 Kontakter under småbarnsåren 122 Kontakter i förskoleåldern 123 Bilaga 3. Hälsoundersökningar veckor (sjuksköterska) veckor (sjuksköterska, läkare) veckor 6 månader (sjuksköterska) mån (sjuksköterska, läkare) mån (sjuksköterska, läkare) mån (sjuksköterska) 125 2,5 3 år (sjuksköterska, läkare) år (sjuksköterska) år (sjuksköterska) 126 Bilaga 4. Arbetsprocess och deltagande myndigheter och organisationer 126 Arbetsgivarorganisationen 128 8

10 Sammanfattning 9

11 Vägledning för barnhälsovården Sedan Socialstyrelsens Allmänna råd för barnhälsovård från 1991 upphörde att gälla 2009 har det saknats nationella styrdokument för barnhälsovården. 1 Företrädare för mödra-, och barnhälsovård samt elevhälsan har dock efterfrågat riktlinjer och rekommendationer på nationell nivå för sina verksamheter. Behovet av att uppdatera vägledningar för barnhälsovården har också uppmärksammats av regeringen som gett Socialstyrelsen (5/2 2010) i uppdrag att utarbeta, tillgängliggöra och kontinuerligt uppdatera vägledningar, rekommendationer och kunskapsöversikter för förlossnings- nyföddhetsoch barnhälsovård samt elevhälsa. Syftet med den här vägledningen är att bidra till en förbättrad och mer jämlik barnhälsovård över landet. Syftet är också att vägledningen ska bidra till att stärka användandet av evidensbaserad praktik inom barnhälsovården på regional och lokal nivå. Arbetet med vägledningen Hösten 2010 bjöd Socialstyrelsen in företrädare för barnhälsovårdens professioner för att identifiera utvecklings- och förbättringsområden inom deras verksamheter. Barnhälsovården företräddes av den så kallade Evelinagruppen som består av företrädare för de olika professionerna utsedda av de centrala barnhälsovårdsenheterna i landet. Utifrån intresse delade deltagarna upp sig i arbetsgrupper som var och en prioriterade utvecklingsområden. Resultatet från inventeringen redovisades i rapporten Utvecklingsområden för mödra- och barnhälsovård samt elevhälsa. En kartläggning av professionernas önskemål om riktlinjer eller annan vägledning. 2 Utifrån dessa prioriteringar genomförde Socialstyrelsen kunskapsöversikter om metoder för tidig upptäckt av psykisk ohälsa och om metoder för tidig upptäckt av utvecklingsavvikelser. Dessutom har en systematisk kunskapsöversikt genomförts över hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande metoder på området goda matvanor och fysisk aktivitet bland barn och ungdomar. Arbetet med vägledningen har under hela processen stämts av med Evelinagruppen som utgörs av professionsföreträdare. Sista året gjordes avstämningarna med gruppens så kallade redaktionsråd som också har ansvar för att utveckla arbetet med den webbaserade Rikshandboken för barnhälsovård. Arbetet med webbhandboken har ambitionen att beskriva hur arbetet inom barnhälsovården kan utföras. 3 1 Meddelandeblad. Upphävande av vissa författningar med anknytning till hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen Utvecklingsområden för mödra- och barnhälsovård samt elevhälsa. En kartläggning av professionernas önskemål om riktlinjer eller annan vägledning. Socialstyrelsen

12 Vad är en vägledning? Vägledningar från Socialstyrelsen kan ha olika utformning. Gemensamt är dock att de ska ge kunskaps- och handläggningsstöd för professionella och beslutsstöd för beslutsfattare. En vägledning från Socialstyrelsen ska vara baserad på bästa tillgängliga kunskap. De systematiska kunskapsöversikter som denna gång har tagits fram inom projektets prioriterade områden har dock bara gett ett begränsat stöd för vägledning. De har därför kompletterats med expertutlåtanden samt professionellas kunskap och erfarenhet 4. Underlag för vägledningens olika delar Lagstiftning En del i denna vägledning är beskrivningen av det regelverk som styr barnhälsovården. Det finns hänvisningar till underlag som använts i löpande text. Här ingår bland annat lagtexter och allmänna råd. Forskning och utvärdering Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska all hälso- och sjukvårdsverksamhet vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. På flera områden är den vetenskapliga grunden för att ge vägledning om hur barnhälsovården bäst kan arbeta hälsofrämjande och stödjande bristfällig. För att kunna värdera effekter av barnhälsovårdens insatser behövs det möjligheter att kontinuerligt kartlägga och dokumentera barns utveckling och hälsa. Det saknas på de flesta områden ett vetenskapligt underlag som Socialstyrelsen kan utgå från för att rekommendera tidpunkter eller metoder för barnhälsovårdens olika insatser vid kroppsliga undersökningar. Rekommendationerna i denna vägledning har därför utgått från utlåtanden om det vetenskapliga kunskapsunderlaget från Socialstyrelsens vetenskapliga råd eller den expertis det vetenskapliga rådet rekommenderat. Dessa utlåtanden har vidare granskats av Socialstyrelsens vetenskapliga råd eller de experter som specialistföreningarna har utsett. (Se vidare bilaga 3.) Socialstyrelsen har 2013 presenterat en modell för att bedöma, införa och följa upp screeningprogram 5. Modellen är utvecklad för att kunna tillämpas oavsett vilket tillstånd ett screeningprogram är avsett att upptäcka och åtgärda. Med utgångspunkt från kriterierna i modellen visar Socialstyrelsens översiktsarbeten dock att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att rekommendera införandet av någon särskild metod för generell screening för att upptäcka utvecklingsavvikelser eller psykisk ohälsa hos barn. 4 Se bilaga 3 för en beskrivning av arbetsprocess, vilka myndigheter och organisationer som deltagit i arbetet 5 Nationella screeningprogram modell för bedömning, införande och uppföljning. Socialstyrelsen

13 I det fortsatta arbetet med kommande vägledningar är det angeläget att även de kroppsliga hälsoundersökningarna får en kompletterande analys utifrån denna modell. Systematiskt kvalitetsarbete Med så stora brister i de vetenskapliga underlagen är det angeläget för verksamhetens utveckling att huvudmännen ger verksamheterna förutsättningar för det systematiska kvalitetsarbetet både på lednings- och verksamhetsnivå. Utvärderingen av arbetet behöver utvecklas på alla nivåer, från den enskilda BVC-mottagningen till nationell nivå. Målgrupp och berörda yrkeskategorier Den här vägledningen riktar sig i första hand till personal inom barnhälsovården, centrala barnhälsovårdsenheter och verksamhetschefer för barnhälsovård samt vårdgivare och beslutsfattare. Definitioner av vissa begrepp som används i vägledningen I vägledningen har vi valt att i stället för vårdnadshavare skriva förälder. Det är inte helt rätt men gör texten mindre formell. Vad saknas i vägledningen? I vägledningen saknas det några viktiga områden i barnhälsovårdens verksamhet, som barns miljö, barnsäkerhet, föräldrars rökning och alkoholbruk. Socialstyrelsen anser att dessa områden är viktiga i barnhälsovårdens verksamheter, men har inte inom ramen för detta projekt haft möjlighet att täcka in dem. Dessutom saknas det ett kapitel om amning. Socialstyrelsen kommer tillsammans med Konsumentverket, Statens Folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket att utarbeta en strategisk plan för samordning av amningsfrågor hämtad

14 Barnhälsovård bakgrund Barnhälsovård är en kostnadsfri verksamhet för barn 0-5 år och dess föräldrar för att med universella och riktade insatser bidra till att främja barns hälsa och utveckling. Efter riksdagsbeslutet 1937 om frivillig, kostnadsfri och generell mödraoch barnhälsovård skapades barnavårdscentraler successivt över hela landet. I barnhälsovårdens mål och innehåll betonades under 1960-talet en hälsoövervakande och handikappuppspårande uppgift. Från 1970-talet och framåt framhävs alltmer uppgiften att stödja och aktivera föräldrar i deras föräldraskap för att skapa gynnsamma betingelser för en allsidig utveckling hos barn. År 1980 beslöt riksdagen att mödra- och barnhälsovården skulle erbjuda föräldrautbildning 7 som ett led i samhällets insatser för att skapa goda villkor för familjen och goda uppväxtvillkor för barnen. De konkreta målen var att öka kunskaper, skapa kontaktytor för föräldrar och möjlighet till medvetenhet om och påverkan av samhälleliga förhållanden för barn. I Allmänna råd från Socialstyrelsen och 1991:8 9 definierades målen för barnhälsovårdens arbete. Dessa allmänna råd har upphävts 10 eftersom de saknade aktuell uppdatering. De målsättningar som beskrivs i de allmänna råden återkommer dock i landstingens aktuella beskrivningar av barnhälsovårdens uppgifter. Huvudmålen för barnhälsovården beskrevs i de allmänna råden som att minska dödlighet, sjuklighet och handikapp hos blivande och nyblivna mödrar och deras barn minska skadlig påfrestning för föräldrar och barn stödja och aktivera föräldrar i deras föräldraskap och på så sätt skapa gynnsamma betingelser för en allsidig utveckling för barn. Förändrat synsätt Från att barnhälsovården främst haft ett hälsoövervakande perspektiv har den alltmer fått en hälsofrämjande och förebyggande uppgift, liksom att uppmärksamma behoven hos barn som har ökad risk för hälsoproblem. Det har bland annat inneburit att 7 Föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen m.m. Proposition 1978/79:168 8 Hälsovård för mödrar och barn inom primärvården, Allmänna råd från Socialstyrelsens 1981:8 9 Hälsoundersökningar inom barnhälsovården. Allmänna råd från Socialstyrelsen 1991:8 10 Meddelandeblad. Upphävande av vissa författningar med anknytning till hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen

15 uppgiften är att uppmärksamma barnet i sin familj och att ge stöd till föräldrar i deras föräldraskap relationen mellan professionella och föräldrar skiftar fokus från kontroll eller övervakning till partnerskap uppgiften blir alltmer att öka föräldrars delaktighet och tilltro till sin egen förmåga (empowerment) och uppmuntra dem till att ställa krav på professionella för sina behov Också internationellt har hälsoövervakning och förebyggande insatser kompletterats med ett hälsofrämjande perspektiv [1]. Barnhälsovårdens uppgifter i dag En central uppgift för barnhälsovården är att främja och följa alla barns hälsa, utveckling och livssituation. Förändringar i det samtida samhället kan innebära nya påfrestningar för barn och deras familjer med nya hot mot hälsan. Därför finns det skäl för barnhälsovården att följa barns aktuella hälsoläge och vara beredd att uppmärksamma nya hälsorisker. Det finns mycket som talar för att det är de mest sårbara grupperna barn som behöver följas i större utsträckning, det vill säga de barn som inte lever under de ekonomiska och sociala förhållanden som är en förutsättning för god hälsa. I flera sammanhang har oroande tendenser till ökad ojämlikhet i hälsa uppmärksammats som manar till särskild uppmärksamhet 11 och särskilda insatser för barn 12 Barnhälsovården i folkhälsoarbetet Folkhälsokommitténs slutbetänkande Hälsa på lika villkor 13 resulterade i regeringspropositionen Mål för folkhälsan 14 som antogs av riksdagen Det övergripande nationella målet för allt folkhälsoarbete ska enligt dess vara att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Beslutet betonar att det är Särskilt angeläget att hälsan förbättras för de grupper som är mest utsatta för ohälsa. Folkhälsokommittén definierade elva målområden som med utgångspunkt från hälsans bestämningsfaktorer definierade områden inom vilka man bedömde att hälsofrämjande insatser var särskilt angelägna 15. Ett av dessa mål är formulerat: Trygga och goda uppväxtvillkor är avgörande för barns och ungdomars hälsa och för folkhälsan på lång sikt. Ett av motiven för detta mål var Den ökande psykiska ohälsan bland barn och 11 Strategi för en god och mer jämlik vård S Statens folkhälsoinstitut, Socialstyrelsen. Svenska lärdomar av Marmot-kommissionens rapport Closing the Gap 13 Nationella folkhälsokommittén. Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan. SOU 2000:91 14 Mål för folkhälsan. Prop. 2002/03:35 15 Nationella folkhälsokommittén. Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan. SOU 2000:91 14

16 ungdomar skall uppmärksammas särskilt, liksom utvecklingen av barns och ungdomars levnadsvanor. Barnhälsovården är en del av detta folkhälsoarbete och har en viktig roll genom att den når så gott som alla barn och har ett gott förtroende bland befolkningen. Det är en utmaning för barnhälsovården att förvalta det förtroendet så att alla barnfamiljer också fortsättningsvis nås av barnhälsovårdens insatser och att barnhälsovården tar en aktiv del folkhälsoarbetet. I utmaningen ligger att utveckla och anpassa sitt arbetssätt till förändringar i samhällsutvecklingen för att möta aktuella och framtida uppgifter inom folkhälsoområdet. 15

17 Barnhälsovårdens mål I 2 hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, definieras vad som är målet för all hälso- och sjukvård och därmed också barnhälsovården: Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Med begreppet hälso- och sjukvård avses enligt 1 HSL åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Av förarbetena till HSL framgår att definitionen i 1 HSL innefattar såväl miljöinriktade som individinriktade förebyggande åtgärder och att den sistnämnda åtgärden innefattar åtgärder för att spåra upp hälsoproblem 16. Som exempel på förebyggande individinriktade åtgärder nämns allmänna och riktade hälsokontroller, vaccinationer, hälsoupplysning samt mödra- och barnhälsovård. Vidare säger HSL att varje landsting ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. 17 Barnhälsovårdens mål finns inte specifikt definierade i lagtext, men Socialstyrelsen beskrev i allmänna råd 1991 mål och delmål för barnhälsovårdens arbete. I brist på uppdatering har de allmänna råden blivit upphävda, men de mål som beskrevs i dem återkommer med något olika formuleringar i regionala och lokala riktlinjer för barnhälsovården Barnhälsovårdens mål Utifrån HSL och den ambition som barnhälsovården sedan länge har med utgångspunkt från Socialstyrelsens allmänna råd från kan målen för barnhälsovården formuleras på följande sätt. Barnhälsovårdens mål är att bidra till bästa möjliga fysiska, psykiska och sociala hälsa för barn genom att: främja barns hälsa och utveckling förebygga ohälsa hos barn tidigt identifiera och initiera åtgärder vid problem i barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö. För att uppnå dessa mål behöver barnhälsovården erbjuda: universella insatser riktade förstärkta insatser till grupper av barn och föräldrar med särskilda behov 16 prop. 1981/82:97 s HSL 18 Hälsoundersökningar inom barnhälsovården. Allmänna råd från Socialstyrelsen 1991:8 16

18 hälsoövervakning av alla barn individuellt utformad hjälp till barn som löper högre risk att drabbas av ohälsa eller som redan indikerar att hälsan är nedsatt uppmärksamhet på förhållanden i familjens närmiljö. Det är Socialstyrelsens bedömning att dessa mål kan vara vägledande för huvudmännens fortsatta arbete med att ta fram och följa upp egna riktlinjer. 17

19 Barnhälsovårdens organisation Regeringen uttrycker i sin Strategi för en god och mer jämlik vård att alla barn i Sverige ska ges tillgång till kostnadsfri hälsovård och det finns generella program som följer deras hälsoutveckling med återkommande besök och kontroller hos barn-, skol- och tandhälsovården. Barnhälsovård organiseras i form av barnavårdscentraler (BVC) med ansvar för de barn som de har inskrivna. Barnhälsovården är offentligt finansierad. Barnavårdscentralerna kan vara både privat och offentligt drivna. Det organisatoriska ansvaret för barnavårdscentralens arbete ligger på den verksamhetschef till vilken den hör. BVC kan vara en del av en familjecentral som förutom barnhälsovård innehåller mödrahälsovård, öppen förskola och socialtjänst med inriktning mot förebyggande arbete. Här arbetar flera olika yrkeskategorier, ofta med olika huvudmän, tillsammans kring barnfamiljen. I en kunskapsöversikt redovisade Socialstyrelsen 2008 sina erfarenheter av barnhälsovårdens arbete organiserat inom familjecentral 20. På en BVC arbetar en eller flera legitimerade sjuksköterskor med specialistsjuksköterskeexamen som distriktssköterska alternativt med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Legitimerade läkare med adekvat kompetens som läkare med specialistkompetens i allmänmedicin, pediatrik eller barnpsykiatri är knutna till varje BVC. Barnhälsovårdspsykolog kan arbeta i direkt kontakt med barn och föräldrar och som stöd för BVC-personal i det psykosociala och föräldrastödjande arbetet. Inom vissa landsting finns det andra yrkeskategorier som kurator, dietist, ortoptist och logoped knutna till barnhälsovården. På vad som kallas integrerad BVC arbetar sjuksköterskan med både barnhälsovård på BVC och med vuxna på distriktssköterskemottagning eller vårdcentral. På hel-bvc arbetar sjuksköterskan enbart på BVC avgränsad från annan verksamhet. Olika vetenskapliga studier har visat på fördelar med hel-bvc (Se [2] för en översikt), främst genom att personalen ges möjligheter att utveckla kompetens och metoder för arbetet inom barnhälsovården, men också för att det ökar tillgängligheten och kontinuiteten. Barnhälsovården erbjuder hälsovägledning, föräldrastöd och hälsoövervakning av alla anslutna barn enligt ett för barnhälsovårdsområdet lokalt eller regionalt fastställt program. En aktuell kartläggning visar att det råder stora skillnader mellan vad olika landsting [3] erbjuder, som tidpunkter för undersökningar, antal rutinmässiga läkarkontakter och val av metoder. 19 Strategi för en god och mer jämlik vård S Familjecentraler - Kartläggning och kunskapsöversikt. Socialstyrelsen hämtad

20 Professionsföreträdare inom barnhälsovården har tagit fram en nätbaserad nationell Rikshandbok i barnhälsovård 21 som beskriver innehåll, metoder och kunskapsunderlag för hur arbetet inom barnhälsovården kan utföras. Arbetet med att utveckla och hålla handoken uppdaterad leds av ett tvärprofessionellt redaktionsråd bestående av representanter från barnhälsovårdens överläkare, vårdutvecklare och psykologer som är utsedda av respektive yrkesförening. I alla landsting finns barnhälsovårdsöverläkare och vårdutvecklare eller samordnare som av sin landstingsledning fått i uppdrag att utbilda barnhälsovårdspersonal, ansvara för verksamhetsutveckling, följa kvaliteten, utveckla metoder och ge metodstöd. BHV:s förutsättningar I Allmänna råd från Socialstyrelsen om Verksamhetschef inom hälso- och sjukvård 22 tydliggörs kraven på att ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten organiseras så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet på vården, samt främjar kostnadseffektivitet. Verksamhetschefen har det samlade ledningsansvaret och ansvarar för att BVC-personalen får adekvat kompetensutveckling, har adekvata resurser och ges möjlighet att delta i fortbildning. I BVC-personalens arbetsuppgifter ingår det att kunna värdera barns hälsa och utveckling, ge adekvata svar på föräldrars frågor samt stödja föräldrar i deras föräldraskap. Därför krävs det återkommande fortbildning och möjlighet till metodträning och information om ny kunskap. Detta är en uppgift som ofta tilldelats de centrala barnhälsovårdsteamen som består av barnhälsovårdsöverläkare och vårdutvecklare och ofta psykolog i respektive landsting. Det är sedan verksamhetschefens ansvar att BVC-personalen får adekvat kompetensutveckling och ges möjlighet att delta i fortbildning. I en rapport från 2001 presenterade en arbetsgrupp inom Socialstyrelsen förslag om Åtgärder för att stärka barnkompetensen inom hälso- och sjukvården 23. Bakgrunden till arbetet var att det till Socialstyrelsen framkommit oro om uttunnad barnkompetens i hälso- och sjukvården. Arbetsgruppen ansåg att det krävs ett visst antal barn för att personalen ska kunna upprätthålla sina kunskaper om barn och utveckla en adekvat metodik i arbetet (för varje sjuksköterska krävs ett minimum på 25 nyfödda per år för att han eller hon ska kunna ägna 20 timmar eller mer per vecka åt barnhälsovård). Ett annat förslag från arbetsgruppen var att det krävs en förstärkning av BVC:s resurser i invandrarrika och socialt tunga områden enligt särskilda beräkningar av vårdtyngd. Några landsting har utvecklat sätt för att beräkna olika BVC-områdens vårdtyngd för att med det som underlag fördela resurser. Till exempel har barnhälsovården i Örebro och Uppsala län arbetat fram Verksamhetschef inom hälso- och sjukvård..socialstyrelsens allmänna råd. SOSFS 1997:8, _bilaga.pdf hämtad

21 en mall för att beräkna vårdtyngd där man tar hänsyn till olika faktorer som kan ha betydelse för vårdtyngden, till exempel andelen förstabarnsföräldrar och andelen familjer med utländsk härkomst 24,25. Personalen på BVC möter barn med sammansatta problem, varför de behöver konsultera i första hand barnläkare och psykolog, men också logoped, barnpsykiater, ortoptist, dietist med flera. Vidare behövs upparbetade samarbetskanaler bland annat till kommunens socialtjänst (se vidare avsnitt samverkan). Barnhälsovårdsjournal Barnhälsovårdsjournal ska upprättas för varje barn och finnas tillgänglig på den BVC där barnet är inskrivet. Av patientdatalagen (2008:355), PDL, 26 och Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 2008:14 om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården 27 framgår det att personal inom barnhälsovården är skyldiga att föra journal över sitt arbete. En barnhälsovårdsjournal ska upprättas för varje barn och ska finnas tillgänglig på den BVC där barnet är inskrivet. Journalen är gemensam för de yrkesgrupper som träffar barnet inom barnhälsovården. Enligt patientdatalagen ska originaljournalen bevaras hos den vårdgivare som upprättat den och att det är dennes ansvar att bevara journalen 28. Om journalen lånas ut till elevhälsan eller annan mottagare ska det finnas rutiner för hur man hanterar utlåningen så att journal återför dit den upprättats. En journal inom hälso- och sjukvård är först och främst avsedd att vara ett stöd för dem som ansvarar för patientens vård. Den utgör ett underlag för bedömning av åtgärder som kan behöva vidtas av någon som inte tidigare träffat patienten. En journal inom hälso- och sjukvård är även en informationskälla för patienten. Därför ska dokumentationen belysa det man identifierat (symtom, sjukdom eller situation) och beskriva vilka åtgärder man vidtagit. Informationen i ett barns barnhälsovårdsjournal följer barnet vid till exempel vid flytt. Mer information finns i Socialstyrelsens handbok om informationshantering och journalföring. 29 Vidare utgör journalen ett viktigt instrument för kvalitets-, forsknings och utvärderingsarbetet samt underlag för tillsyn av den vård som patienten 24 Årsrapport barnhälsovård Örebro län 2011http:// hämtad Årsrapport barnhälsovård Uppsala län Patientdatalagen (2008:355) 27 Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården (SOSFS 2008:14) 28 Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården (SOSFS 2008:14) 29 Handboken ett stöd för vårdgivare, verksamhetschefer, medicinskt ansvariga sjuksköterskor och hälso- och sjukvårdspersonal som ska tillämpa Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:14) om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen