Omsorg och genus ur omsorgstagarnas och omsorgsgivarnas perspektiv

Transkript

1 Omsorg och genus ur omsorgstagarnas och omsorgsgivarnas perspektiv Omsorg och genus ur omsorgstagarnas och omsorgsgivarnas perspektiv Författaren och FoU Skåne ISSN ISBN FÖRFATTARE; Marie Bergström LAYOUT; Lena Lindberg FoU Skåne Skriftserie 2009:6 Marie Bergström KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering är förbjuden utöver vad som avtalats mellan upphovsrättsorganisationer och högskolor enligt avtalslicensen i 13 upphovsrättslagen. TRYCKNING; Bildcenter i Lund AB 1 2

2 Innehåll Förord Inledning... 7 Bakgrund och syfte... 7 Cirkeldeltagare Begrepp: genus, kön, feminism... 9 Genus som en social struktur Att göra kön Feminism ur ett historiskt perspektiv Dimensioner av genus Om genusforskning Formandet av en könsidentitet Hur flickor blir kvinnor och pojkar blir män Socialkonstruktivism och kön Härskartekniker Osynliggörande Förlöjligande Undanhållande av information Dubbelbestraffning Påförande av skuld och skam Omsorgsbegreppet Omsorgsetik Gilligans teori Kritik mot Gilligan Social omsorg Studier med genusperspektiv på vård och omsorg Vilken roll spelar kön inom omsorgsverksamheten? Daglig verksamhet (1) Gruppboende (2) Daglig verksamhet (3) Äldreboende (4) Dagcenter (5) Gruppboende (6) Sammanfattande kommentar Forskningsfrågor i framtiden Kvinna, man och chef Referenser

3 Förord Finns det inga riktiga karlar inom omsorgen? Är det bara manhaftiga kvinnor som jobbar på bygge? Det var frågeställningar som ventilerades i den FoU-cirkel som bildar bakgrund till denna rapport av Marie Bergström, universitetslektor vid Lunds universitet. Några svar gavs inte och tonen i diskussionerna var mera skämtsam än problemfokuserad. Själv var jag en av tre män som deltog i cirkeln. Alla vi tre pratade mycket och tog mer plats än övriga kvinnliga deltagare. Tillfällighet eller? Att vård och omsorg är en kvinnodominerad verksamhet är uppenbart och många arbetslag främst inom äldreomsorg är enkönade. Den allmänna uppfattningen är att det borde finnas fler män inom vård och omsorg. Frågan varför är inte lika allmänt diskuterad. Inte heller frågan om hur kvaliteten i omsorgen påverkas av genusförhållandet personal brukare. I rapporten ger Marie Bergström ett teoretiskt avstamp för diskussioner om genus och kopplingen till omsorgskvalitet. Hon startar med en genomgång av centrala begrepp och hur könsidentitet formas. Ett avsnitt om härskartekniker känns särskilt relevant i en omsorgsvärld med en uppenbar snedfördelning mellan könen. Via ett avsnitt om studier med genusperspektiv på vård och omsorg gör rapporten ett nedslag i deltagarnas vardag. Kollegor på sex olika arbetsplatser intervjuas om sin syn på genusfrågor. sorgsverksamheten, hur gör man för att höja lönerna och därigenom bidra till att det blir ett viktigt och eftersträvansvärt yrke att arbeta inom, både för kvinnor och för män? Ett sätt menar Marie är att synliggöra de förhållanden som kvinnor och män arbetar under inom vård och omsorg. Då måste man också belysa frågorna om relationen manligt, kvinnligt och chefskapet samt diskussionerna om härskarteknikerna. Nog är det märkligt att vi ger låg status åt arbete med viktiga humanistiska värden som stöd, tröst, lindring och omsorg om levande människor och hög status åt jobb som sysslar med döda ting som att bygga hus och bilar, utveckla operativsystem eller förvalta kapital. Hur mycket påverkar genus detta fenomen? Lund i september 2009 Greger Nyberg Verksamhetsledare, handikappomsorg FoU Skåne I det avslutande kapitlet tar Marie Bergström upp ett antal frågeställningar från cirkelarbetet. Frågeställningar som kan fördjupas och bilda underlag för framtida FoU-arbete. Marie Bergström lyfter också fram den fråga som var central i hela cirkelarbetet; Hur gör man för att höja statusen inom om- 5 6

4 1. Inledning Trots att Sverige anses vara ett av världens mest jämlika länder så finns det fortfarande stora skillnader mellan kvinnors och mäns löneförhållanden. Kvinnor tjänar i snitt 84 % av vad männen tjänar (Gustafsson, 2008). Men det är inte bara det att kvinnors löner inte når upp till männens, utan det anmärkningsvärda är att kvinnor fortfarande inte ges tillträde till de områden där de riktigt höga lönerna finns. Inom näringslivet finns det visserligen lika många kvinnor som män men kvinnorna tjänar enbart 77 % av vad männen får i lön (Gustafsson, 2008). I sin avhandling från år 2008 tar Una Gustafsson upp att kvinnor i lägre utsträckning än män ber om löneförhöjning. Hon pekar också på det faktum att kvinnor i löneförhandlingssammanhang upplever stereotyphot och därför begär lägre lön än män. Könsstereotyperna kan verka på två sätt, det kan dels leda till att kvinnor som begär högre lön uppfattas som otrevliga och krävande, dels leda till att kvinnor begär lägre lön än män. Området vård och omsorg är kvinnodominerat. Kvinnor vårdar sina nära anhöriga. Omkring 90 % av dem som arbetar inom vård och omsorg med att ta hand om barn, sjuka och gamla är kvinnor. De flesta äldre omsorgstagare är kvinnor eftersom kvinnor, fortfarande, lever längre än män och därför dominerar bland omsorgstagare inom såväl sjukvård som äldreomsorg. Bakgrund och syfte Bakgrunden till denna FoU-rapport är en cirkel som gavs våren 2008 tillsammans med en grupp omsorgsgivare från tre kommuner (Malmö, Kävlinge och Svedala) i Skåne. Gruppen träffades vid fem tillfällen, från februari till maj, för att diskutera vilken betydelse genus har inom omsorgsarbetet. Några av de frågor som diskuterades var: Vad betyder det att omsorgstagare och omsorgs- 7 givare i huvudsak är kvinnor? Är vårdarbete ett kvinnligt arbete? Vad innebär det? Hur kan man bidra till att öka statusen på yrken inom vård och omsorg? Varför är det så svårt att rekrytera män inom vården? Vad kan göras för att fler män rekryteras till omsorgsarbetet? Är det ett mål för omsorgsarbetare? Vad betyder det att de män som är verksamma inom vården oftast avancerar till chefspositioner? Genom cirkeln gavs en introduktion till genusbegreppet, hur begreppet har vuxit fram samt hur det tillämpas i praktiken. Syftet med denna FoU-cirkel var att diskutera vad genus betyder i olika sammanhang och i olika relationer inom vården, med fokus på omsorgsgivare och omsorgstagare. Cirkeldeltagare Cirkeldeltagarna bestod av tolv kvinnor och tre män. En av kvinnorna hade en chefsposition på den enhet som hon företrädde, samtliga män var chefer. Övriga deltagare arbetade inom vården på olika gruppboenden eller inom daglig verksamhet. I samband med att kursen startade diskuterade cirkeldeltagarna vilka förväntningar de hade på kursen och av vilken anledning de hade sökt sig till en cirkel som handlade om genusperspektiv på vård och omsorg. Några av deltagarnas förväntningar på FoU-cirkeln presenteras nedan. Spegla jobbet ur ett genusperspektiv Olika språk: manliga/kvinnliga vårdtagare Få koll på problematiken Bra tema som man måste förhålla sig till Genusperspektivet är jätteintressant Kärt ämne jobbar nära problematiken Hur matcha vårdgivare/vårdtagare? Reda ut begreppen Nyfiken... hur ska man tänka i vardagen? Aldrig tänkt på perspektivet 8

5 2. Begrepp: genus, kön, feminism Genus är ett begrepp för att förstå hur kön formas inom olika institutioner och praktiker. Begreppet genus har blivit en vanlig term under de senaste trettio åren. Ursprungligen har det utvecklats från engelskans gender som betyder kön. Medan kön på svenska står för det biologiska könet är begreppet genus mer komplicerat och handlar om de sociala relationer som människor och grupper ingår i. Den allmänna uppfattningen är att genus handlar om skillnader/ olikheter mellan kvinnor och män, att kvinnor till exempel skulle vara mer känslomässiga än män, eller att våra liv och vårt agerande som kvinnor respektive män skulle styras av ett kvinnligt respektive manligt tänkande. Det finns en stor mängd populärvetenskapliga böcker med denna utgångspunkt. En av dessa är boken Män är från Mars och kvinnor från Venus av den amerikanska författaren John Gray. Boken, som kom för omkring femton år sedan, utgår från att det finns skillnader mellan kvinnor och män och att detta är det som gör det svårt för män och kvinnor att förstå varandra. Ursprungligen härstammar denna idé från tankar om patriarkatet, om att män dominerar i samhället. Den ursprungliga tanken är att samhället behöver patriarkatet för att skydda kvinnorna och för att samhället ska fungera. Både Grays bok, och andra inom samma område, har spätt på föreställningen om den psykologiska skillnaden mellan kvinnor och män som leder till att representanter för könen inte har möjlighet att förstå varandra. En amerikansk forskare som påpekar motsatsen är Janet Shibley Hyde som, efter att ha gått igenom psykologiska studier från 1980 och framåt, drar slutsatsen att det istället är psykologiska likheter mellan kvinnor och män som dominerar inom områden som ledarstil, kroppsspråk, inlärning, kommunikation bland annat. Skillnaderna är betydligt färre men det är dessa som har fokuserats inom forskningen, menar Hyde (Tjärnlund, 2005). 9 Att vara kvinna eller man är ett ständigt pågående arbete, menar Connell (2002). Simone de Beauvoir beskrev det som att man föds inte till kvinna, man blir det (de Beauvoir, 1949/1972). Med denna utgångspunkt ses inte kvinnlighet respektive manlighet som något av naturen givet, utan kvinnor och män konstruerar sig som feminina respektive maskulina. Kvinnor och män intar en plats i genusordningen, en plats om de antingen väljer själva eller som de mer eller mindre blir tilldelade. Genus som en social struktur Genus handlar inte om skillnader mellan kvinnor och män utan om de relationer som påverkar människor i de olika situationer de interagerar inom. Om man utgår från ett genusperspektiv så har man fokus på hur relationen ser ut just vid det tillfället och i den situationen man är intresserad av (Connell, 2002). Connell (2002) beskriver genus som en social struktur över hur samhället förhåller sig till människokroppen och vilka konsekvenser detta får för människor i olika sammanhang som till exempel inom arbetslivet. För att beskriva genusstrukturen i samhället urskiljer Connell olika ordningar med utgångspunkt i genusordningen som fortplantas socialt genom krafter som begränsar det individuella handlandet. Med genusordningen avses större mönster, övergripande strukturer inom samhället. Genusregimer, som är mönster i genusarrangemangen, inom institutioner som skolor, arbetsplatser, idrottsföreningar bland annat, stämmer oftast med genusordningen men kan avvika från den genom att genusregimerna förändras över tid. Förändringarna möter oftast motstånd innan de genomförs. En del institutioner förändras snabbt, andra släpar efter. Ofta börjar en förändring i en samhällssektor och det kan behövas tid innan förändringen tränger igenom de andra sektorerna. Genusrelationer är hur människor, grupper och organisationer hänger ihop och skiljer sig åt. Genusrelationer skapas hela tiden i vardagen, man kan uttrycka det som att vi gör kön ge- 10

6 nom hur vi beter oss som kvinnor respektive män i olika situationer. Genusrelationerna är i verkligheten hårt regelstyrda och varaktiga mönster för sociala relationer som kallas för strukturer. Att göra kön När vi säger att göra kön innebär det att vi anser att kön inte är en egenskap, något som vi är, utan en handling som vi gör i en viss, given situation. Därmed blir det ett verb som vi kan använda för att förstå hur kön görs i olika sammanhang och till exempel på olika arbetsplatser. I detta sammanhang, och fortsättningsvis när begreppet kön används, är det inte i den biologiska betydelsen av kön. Anledningen till att använda begreppet kön är att kön inte är något man är eller har, utan något som vi alla aktivt gör, i olika sociala, kulturella och relationella sammanhang. Oftast sker detta inte medvetet (Elvia-Nowak och Thomsson, 2003). Sociologen Joan Acker (1992) urskiljer fyra olika processer inom vilka kön görs samtidigt. (1) Uppdelning av män och kvinnor i organisationen. Kvinnor och män delas upp på olika sätt, i yrken, sysslor, nivåer och i maktrelationer. Oftast är männen överordnade och kvinnorna underordnade. Vanligen fattar männen besluten och kvinnorna lyder. Mäns sysslor är vanligen de som är viktigast och som handlar om ekonomi, regler och lagar medan kvinnornas sysslor inte är så viktiga utan istället handlar om relationer, kultur och sociala fenomen. (2) Symboler, bilder och föreställningar som skapas och används i organisationen. Symboler, bilder och föreställningar om könen kan både bekräfta och vara motsägelsefulla för hur kvinnor och män delas upp. Dessa föreställningar skapar villkor för kvinnor och män på arbetsplatsen och det påverkar hur kvinnor och män utvecklas i sina sysslor. Ett exempel är när det ska fattas ett viktigt beslut på arbetet går chefen till sina manliga kollegor eller till sina kvinnliga? Vilka beslut diskuteras med kvinnorna och vilka med männen? Det är viktigt att synliggöra dessa strategier eftersom arbetet annars blir könsmärkt efter kön där vissa sysslor viks för män och andra för kvinnor. (3) Hur vi beter oss mot varandra. Kön skapas också genom hur vi beter oss mot varandra i en organisation. Detta kan till exempel ses genom hur vi låter arbetskamrater av olika kön få olika stort utrymme. I en viss organisation kanske män får större pratutrymme än kvinnor, kvinnor och män förväntas göra olika saker. En manlig förskollärare förväntas till exempel tycka det är roligt att spela boll eller snickra med barnen medan en kvinnlig omsorgsgivare förväntas pyssla om en omsorgstagare. Privat matchar vi oss i relation till vår partner genom att mannen ofta tjänar lite mer, är lite äldre och också lite längre än kvinnan. Den norska sociologen Hanne Haavind har kallat detta för den relativa underordningen som uttrycks genom att kvinnor tenderar att underordna sig män som de söker identitetsbekräftelse av. Det kan gälla både i privatlivet och i arbetslivet. I arbetslivet ska samspelet mellan män och kvinnor bekräfta ordningen. Man kan upprätta nya former av samspel som skapar nya ordningar som stör hur kön konstrueras. Det är viktigt att titta på relationen mellan kvinnor och män, mellan män och män och mellan kvinnor och kvinnor för att skapa en bild av hur kön inverkar i just den organisation där vi verkar. Genom att betrakta dessa interaktioner ges en bild av om det är männen som är aktörerna och kvinnorna som ger männen det känslomässiga stödet. Samspelet inom organisationen skapar föreställningar om hur man ska vara, som kvinna respektive man. På så sätt kan en liten, informell grupp spela stor roll om de ges utrymme. (4) Hur förhåller vi oss till könsordningen? Studien visar att män ofta rekryteras till arbete med stora utvecklings- och karriärsmöjligheter medan kvinnor rekryteras till arbete som har färre möjligheter till utveckling och karriär. För att detta ska förändras i en organisation måste man själv vara beredd att förändras, menar Acker. För att nå en sådan förändring bör man, med utgångspunkt 11 12

7 i strukturerna i organisationen reflektera över sig själv och hur man förhåller sig till dessa strukturer. Acker menar, i en intervju från 1996 (Alskog, 1996) att de mönster som innebär att kvinnor arbetar inom vård och omsorg, gör mer av det obetalda arbetet och har sämre löner, håller på att förändras. Det är främst i de yngre familjerna som vi kommer att se detta, menar Acker. En trend är också att männen kommer att söka sig till yrken som traditionellt har setts som typiska kvinnoyrken. En förklaring till detta är den höga arbetslösheten (Alskog, 1996). Feminism ur ett historiskt perspektiv Gemzöe (2006) förslår följande definition av begreppet feminism. Feminister är de personer som anser a) att kvinnor är underordnade män, b) att detta förhållande bör ändras. I denna definition finns det inbyggt ett ställningstagande för förändring. Gemzöe kallar detta för en ordboksdefinition, som fungerar bra eftersom den är enkel att förstå och förhålla sig till. Vad som är problematiskt med den är när man börjar analysera den och problematisera innebörden av orden. Vilka kvinnor? Gäller det alla kvinnor? Hur ser förhållandet ut mellan kvinnor och män? Här menar Gemzöe att vi måste skapa en helhetsbild av ojämlikheten mellan kvinnor och män. Detta gör vi genom att analysera olika sfärer i samhällslivet där ojämlikheten mellan könen är synlig: 1. politisk/ekonomisk sfär exempelvis kvinnors utsatthet inom arbetslivet, kvinnor utför lågt värderat vård- och omsorgsarbete 2. familjesfär exempelvis den orättvisa arbetsdelningen mellan män och kvinnor där kvinnorna utför merparten av hushållsarbetet, kvinnors obetalda arbete med barn och anhöriga till familjen kulturell nedvärdering exempelvis osynliggörandet av kvinnors insatser i arbetslivet som därigenom anses betydelselösa 4. våld mot kvinnor och sexuellt utnyttjande exempelvis sexualbrott, kvinnomisshandel, våldtäkt med mera. Ur ett historiskt perspektiv kan man åskådliggöra feminismens framväxt via två tidsperioder. Den första omfattar tiden ca och den andra tiden Liberalfeminismen och den socialistiska feminismens storhet var under respektive Under senare delen av 1960 talet kom radikalfeminismen som ett resultat av kvinnorörelsen och vänsterrörelsen under Liberalfeminismens grundantagande var att kvinnor ska ha samma grundläggande demokratiska fri- och rättigheter som män. Sett ur ett historiskt perspektiv så har kvinnors sämre position i samhällslivet lett till att kvinnor har uteslutits från politiken och förhindrats att delta i arbetslivet på lika villkor som män. Kvinnorna har hänvisats till familjens privata sfär. Företrädare inom den liberalfeministiska rörelsen har kämpat för att kvinnor ska få möjlighet till utbildning, att kvinnor ska få lagliga rättigheter som till exempel rösträtt. Denna kamp fördes genom argumentation och upplysningsarbete. Tanken var att uppfostran och utbildning var medel för att nå målet med att upphäva kvinnors underordning. En av företrädarna för den liberalfeministiska rörelsen var Mary Wollstonecraft som år 1792 skrev Till försvar av kvinnans rättigheter. I den boken pläderade hon för att det inte fanns några som helst skäl för att utesluta kvinnor från politiska rättigheter. Wollstonecraft poängterade att kvinnan inte är skapad att vara mannen till behag utan att vara en självständig varelse. År 1869 skrev John Stuart Mill Förtrycket av kvinnorna. Mill tog upp kvinnors underordnade position och visade att den i sig utgjorde ett eget politiskt problem. Mill skrev: Om kvinnor är mer känslostyrda än män så beror det på uppfostran upphäv kvinnors underordnade position i äktenskapet, kvinnor ska ha fri rösträtt och fri utbildning (Gemzöe, 2006 ). 14

8 Samtidigt menade Mill att om kvinnorna utbildar sig och får ett yrke så är det OK men om kvinnorna gifter sig så ska de vara maka och mödrar. Tanken att kvinnorna skulle kunna förena yrkesliv med familjeliv fanns inte. Kvinnorna skulle ha ansvaret för familjen och männen ansvaret för försörjningen. Trots Mills, för den tidens radikala tankar, så frångick han inte den traditionella arbetsdelningen mellan könen. De engelska feministernas militanta kamp för kvinnors rätt till utbildning ledde till att de engelska kvinnorna fick rösträtt år Även i Sverige organiserade kvinnorna sig vilket år 1918 ledde till att riksdagen fattade beslut om att införa kvinnlig rösträtt. Det dröjde fram till år 1921 innan rösträtten för kvinnor tilllämpades första gången. En av dem som var ledande inom den liberala feminismen var Fredrika Bremer vars arbete för kvinnors förbättrade ställning i samhället fortfarande förs inom Fredrika Bremerförbunden Den moderna liberalfeminismen under talet innebar en ny våg där kampen gällde kvinnors jämlikhet i arbetslivet och inom politiken. Utgångspunkten var att kvinnor och män är i grunden lika och ska ha lika lön för lika arbete. En av kvinnorörelsens främsta organisationer, Grupp 8, bestod av kvinnor från arbetarklassen som tillsammans med kvinnor från universiteten kämpade för att förändra kvinnors villkor. I och med detta bröt kvinnorörelsen med den liberala feminismens grundantagande och anslöt sig till de värderingar som härskade inom studentrörelsen och vänsterrörelsen. Anledningen var företrädare för den liberala feminismen ansågs bortse från klasstillhörigheten och från kvinnors materiella villkor. Ofta var det medelklasskvinnors förhållande som skulle förbättras. Som en reaktion på detta uppkom den socialistiska feminismen. Detta ledde till utvecklandet av radikalfeminismen som utvecklades ur den radikala kvinnorörelsen i USA, Europa och Australien under 1960-talet. Utgångspunkten inom denna rörelse är antagan- 15 det att kvinnor är förtryckta genom sitt kön och att kvinnoförtrycket är den mest utbredda och grundläggande formen av förtryck. Det fanns en gemensam faktor och det var att alla kvinnor domineras av män genom den gemensamma fienden, patriarkatet. Kate Millets bok Sexualpolitiken som kom 1970 blev en mycket viktig milstolpe inom den radikala feminismen. I boken beskriver Millet hur alla samhälle har baserat förhållandet mellan könen på makt. Maktförhållandet består i att män dominerar över kvinnor inom alla samhälleliga områden på ett sätt som gör att det uppfattas naturligt och därför blir osynligt. Små flickor skolas in i denna ideologi och lär sig bli underordnade och lär sig att kvinnor har lägre värde än män. Detta tas in i kvinnornas föreställningsvärld och blir en osynlig maktordning. Inom den socialistiska radikalfeminismen konstruerades en teori som gick ut på att klass och kön är två oupplösligen förenade kategorier som samverkar i ett kapitalistiskt patriarkat. Genom marxismen fördes termer in som produktion och reproduktion. Reproduktionen omfattar familjemönster, sexualitet, mänsklig fortplantning, de områden där kvinnor anses förtryckta på grund av sitt kön. Det omfattar också omsorgsarbetet, att ta hand om och vårda, ett arbete som är kvinnligt kodat. Till skillnad mot produktionen, som görs synlig genom det som skapas och utförs, är reproduktionen osynlig och blir därför lägre värderad. Kvinnornas sfär blir osynlig genom att mycket av det som kvinnor gör hänförs till obetalt arbete inom den reproduktiva sfären (Gemzöe, 2006). Dimensioner av genus Connells fyra dimensioner Connell (2002) har konstruerat en modell som utgörs av fyra dimensioner av genus. Utgångspunkten är fyra huvudstrukturer i samhällets genusrelationer: (1) maktrelationer, (2) produktionsre- 16

9 lationer, (3) känslomässiga relationer och (4) symboliska relationer. Maktrelationer handlar om den allmänna underordningen av kvinnor och om den manliga dominansen. Produktionsrelationer handlar om den genusmässiga arbetsfördelningen så som den har sett ut i olika tidsepoker och i olika samhällsstrukturer. Med känslomässiga relationer avses begär, det vill säga känslomässig anknytning, sexualitet, de praktiker som väcker åtrå är en aspekt av genusordningen. De symboliska relationerna definieras som det område som utgör ett stort system av tolkningar, förutsättningar, undertoner och anspelningar när vi talar om en kvinna respektive en man. Innebörden i detta är betydligt mycket större än de båda biologiska kategorierna kvinna respektive man. Här blir genussymboliken i språket, klädsel, smink, gester etc. tydlig. Hardings tre dimensioner Sandra Harding urskiljer tre dimensioner av kön: (1) strukturellt kön, som beskriver segregation och hierarki vad gäller arbetsfördelning mellan könen, (2) symboliskt kön som beskriver tankar och idéer om vad som anses vara kvinnligt och manligt och (3) individuellt kön som handlar om hur individer socialiseras in i en könsidentitet (Berge, 1997). Dessa tre dimensioner kan användas för att förstå konstruktion och rekonstruktion av kön. Dimensionerna samverkar i processen för hur kvinnor och män tilldelas olika, och varandra motsatta, karakteristika. Enligt Harding bidrar till exempel de symboliska relationerna till att reproducera könsmaktsassymmetri historiskt och kulturellt. Ofta sker detta omedvetet, till exempel när kvinnor och män tillskrivs olika karaktärsdrag. Exempel på detta är: Objektiv Aktiv Hård Stark Natur Teknik Subjektiv Passiv Mjuk Svag Kultur Omsorg Om genusforskning Dagens genusforskning är ett mångfacetterat och dynamiskt fält (Berner, 2004). Genusforskningen bedrivs inom flera olika discipliner där varje område bedriver forskning med utgångspunkt i sitt huvudintresse. Inom vissa områden har genusperspektivet inlemmats inom standardforskningen medan den inom andra områden har mött ett stort motstånd och därmed kommit att betraktas som en alternativ forskning. Berner tar i sin bok som handlar om genus, teknik och naturvetenskap (2004) upp olika inriktningar inom det som sammantaget kallas för genusforskning. En samlingsterm för all forskning som kritiskt granskar könsförtryck och genusrelationer i samhället är den feministiska forskningen. Även inom denna forskning finns det flera olika inriktningar från liberal feministisk forskning, marxistisk forskning, hbt-forskning och så vidare. Det som kallas för kvinnoforskning är forskning som handlar om att synliggöra kvinnor och kvinnors villkor. Kvinnors erfarenheter och upplevelser undersöks. Det kan vara så att vissa kvinnodominerade områden lyfts fram, vissa särskilt osynliga kvinnor belyses eller man poängterar vissa specifikt kvinnliga uppfattningar. Begreppet kvinnoforskning kom att ersätta begreppet jämställdhetsforskning vars syfte i högre grad var att utgöra ett underlag för politiska åtgärder för att minska orättvisor mellan könen i samhället. Jämställdhet är ett könsneutralt begrepp som inte problematiserar maktrelationer mellan könen, och som inte heller tar upp kvinnors specifika behov eller livsvillkor. Begreppet genusforskning har blivit allt vanligare under senare år. Genusforskare försöker förstå samhällets genusordning, arbetsdelning, sociala relationer. Inom genusforskningen talar man om socialt kön och forskningen handlar om både kvinnor och män och deras villkor och relationer. Skäl varför genusforskning är viktig idag Berner lyfter fram tre skäl till varför det är viktigt med genusforskning idag: 17 18

10 (1) vikten av jämställdhet, vem får bli vetenskapsman, forskare, uppfinnare eller ingenjör? Det är först under 1900-talets senare del som kvinnor har fått tillträdde till dessa yrkesområden. Detta leder till att samhället konstruerar miljöer som kännetecknas av utestängning, könshierarki och sexism. I detta sammanhang blir det viktigt med genusforskning för att avslöja vilka sociala och kulturella processer som konstruerar tekniker och vetenskapsmän som män. Det blir också viktigt att avslöja vilka processer som konstruerar omsorgsarbetare och vårdgivare som kvinnor. Om man granskar dessa områden med utgångspunkt i löner och status så framstår det klart att de tekniska och naturvetenskapliga områden som värderas högst, som har högre löner och högre status i samhället. Områden där kvinnor arbetar, eller förväntas arbeta, värderas lägst med lägre löner, mindre möjlighet att avancera, lägre status. Dessutom finns det ett tydligt mönster att när kvinnorna kommer in i traditionellt manliga yrkesområden så tenderar dessa områden att förlora sin status (till exempel prästyrket, läkaryrket, lärare och så vidare). (2) kunskap om ojämlikhet och diskriminering, genom kunskapen kan genusforskare bidra till att ifrågasätta ojämlika maktförhållanden i samhället och också ifrågasätta argument som rättfärdigar diskriminering mellan kön och mellan andra grupper. Genusforskningen är viktig eftersom forskarna kan ifrågasätta och problematisera kvinnors och mäns situation och villkor inom olika delar av samhällslivet. (3) för att skapa förändring, den kunskap om hur män och kvinnors situation ser ut kan leda till att förhållandet förändras så att män och kvinnor får lika möjligheter och lika villkor. Forskningen kan alltså användas för att förändra livsvillkoren. Om det är så att det finns diskriminering mellan könen måste det motarbetas och förändras. 3. Formandet av en könsidentitet Ordet identitet härstammar från latinets idem, som betyder densamme. Innebörden i identitetsbegreppet har inom psykologin varit känslan av stabilitet, att vara densamma oavsett tid och rum. Begreppet identitet kan både täcka en subjektiv upplevelse och objektiv, registrerbar, dimension. Dessa båda dimensioner står varandra nära. Följande aspekter kan urskiljas: (1) separationsaspekten gränser gentemot andra, (2) syntesaspekten att vara mångfacetterad, motsägelsefull, (3) kontinuitetsaspekten att vara densamma vid olika tillfällen och i olika sammanhang, (4) sociala aspekten funktioner och relationer till andra, olika roller i olika sammanhang, som inom familj, yrke, fritid etc., (5) existentiella aspekten övergripande värdesystem, ideologi, religion (Ramström, 1991). Könsidentitet är något som är djupt förankrat i vår personlighet, våra omedvetna önskningar och konflikter. Man kan utgå från olika teoretiska skolor för att förklara de olika skikten i könsidentiteten, det sociala, det kognitiva och det emotionella (Bjerrum Nielsen och Rudberg, 1991). Inom psykologin har teoretiker utgått från att könsidentiteten normalt grundläggs mycket tidigt i livet för att formas och nyanseras under barndom och vuxenblivandet. Sigmund Freuds teori om det biologiska könets betydelse för personlighetsutvecklingen har haft stor betydelse inom psykologin. Freuds utgångspunkt var att identiteten utformas i samspel mellan biologiska, psykiska och sociala faktorer. Den psykoanalytiska teorin utmanades under 1990-talet av feministiska psykoanalytiker som utvecklades den relationella psykoanalysen. I denna teori kritiserades synen att könsidentiteten skulle vara förbunden med den genitala anatomin (Smedler och Drake, 2006)

11 Hur flickor blir kvinnor och pojkar blir män Nancy Chodorow har kombinerat den psykoanalytiska och sociologiska teorin i en modell över hur skillnader i mäns och kvinnors personlighet och roller reproduceras över generationer (Chodorow 1978/1995). Chodorow menar att det är i relationen till föräldern, i första hand den närvarande modern, som flickor och pojkar utvecklar sin könsidentitet och sitt sätt att förhålla sig till andra människor och till omvärlden (Smedler och Drake, 2006). Chodorow utgår i sin modell från kärnfamiljen med en moder som har det huvudsakliga ansvaret för barnens omvårdnad och en fader som har det huvudsakliga ansvaret för familjens försörjning. Detta får olika konsekvenser för pojkar och flickor eftersom relationen till modern är av olika karaktär för barnen beroende på kön. Chodorow menar att modern understryker likheten mellan sig själv och dottern och signalerar att dottern ska bli som modern. I relation till sonen poängterar moden istället olikheten och visar i sitt bemötande att sonen är annorlunda och älskad för att han är olika och har andra förutsättningar. Detta leder, menar Chodorow, till att pojkar och flickor utvecklar olika personligheter vad gäller att hantera autonomi och intimitet. För både pojkar och flickor handlar det om att uppnå autonomi i förhållande till andra samtidigt som de ska upprätthålla intimiteten, alltså förmågan till närhet med andra. För flickans del betonas närhet och likhet på bekostnad av autonomi medan det för pojkens del istället blir problem med nära och beroendefulla relationer. Att vara flicka blir detsamma som att tycka om närhet och relationer medan att vara pojke blir synonymt med att vara aktiv och självständig. Flickans könsidentitet växer fram i en relation med en person (modern) som ständigt finns i närheten. Därför får flickan en insikt i vad det innebär att vara kvinna. Pojkens könsidentitet växer fram i relation till fadern, som inte är närvarande enligt Chodorow. Pojken får därför svårare att finna gränserna för hur han ska förhålla sig som man. Den maskulinitet han utformar utgår från att vara annorlunda (än modern), åtskild och särskild (från modern) (Chodorow 1978/1995, Smedler och Drake, 2006). Socialkonstruktivism och kön Det socialkonstruktivistiska sättet att se på kön innebär ett ifrågasättande av att uppdelningen av kön skulle representera en objektiv sanning som är fri från värderingar. Inom detta synsätt ifrågasätts de sociala innebörder, värderingar och handlingar som uppdelningen av kön ger upphov till. En av uttolkarna av detta synsätt är Judith Butler som menar att kön handlar om att göra, istället för att vara. Hon menar att vi iscensätter kön i de sammanhang som vi verkar inom genom vår kroppshållning, hur vi går och sitter, hur vi klär oss, talar, tar plats, vad vi intresserar oss för. När vi gör kön på ett konsekvent och förutsägbart sätt uppstår det en identitetsupplevelse. Kön blir också ett sätt att vidmakthålla könsmaktsordningen i samhället med manlig överordning och kvinnlig underordning (Smedler och Drake, 2006)

12 4. Härskartekniker Berit Ås, professor i socialpsykologi, norsk feminist som var med och grundade det norska kvinnouniversitet, har varit Norges första kvinnliga partiledare. Hon blev känd för sitt begrepp härskartekniker för att förklara vilka strategier som män använder för att i sociala sammanhang dominera kvinnor. Tanken bakom begreppet härskartekniker var att medvetandegöra processen bakom kvinnors underordning och mäns dominans genom att inte acceptera det. Därför blev härskartekniker en viktig del inom kvinnofrigörelsen under 1970 och 1980-talen. Begreppet har därefter fångats upp inom grupp- och organisationspsykologin och används för att förklara förtryck av alla grupper, oavsett kön. Genom att synliggöra dessa tekniker blir det också möjligt att utveckla redskap som kan användas som ett försvar för den personliga integriteten. Ås menar att maktgrupper har tillgång till fem härskartekniker som är typiska. För att bemöta dessa härskartekniker använder man sig av motstrategier, bekräftarstrategier. Osynliggörande Denna teknik går ut på att man ser till att någon, eller några, i gruppen blir bortglömd, förbigången eller överkörd. Utgångspunkten är att se någon som oviktig och betydelselös, vilket leder till att självförtroendet dalar hos den som utsätts för denna teknik. Ett exempel är att ge kommentarer om någons utseende istället för vad vederbörande säger. Detta sker ofta när en kvinna tar upp ett ämne som anses hotande av männen. Ett annat exempel är att när någon talar så läser chefen sina egna anteckningar och markerar därför för de andra i personalgruppen att det inte intressant att lyssna på den som talar. Ett väldigt vanligt sätt att tillämpa denna härskarteknik på är att osynliggöra någon genom att inte presentera henne. 23 De motstrategier som används för att bemöta denna härskarteknik är att ta plats. Man kan till exempel avbryta sig när man ser att chefen inte lyssnar. Istället för att osynliggöra så kan man synliggöra, ta varandra på allvar, lyssna, ge konstruktiv kritik. När man synliggör en annan människa blir man själv synlig och får därmed respekt. Förlöjligande Förlöjligande är när någon blir hånad, utskrattad eller utsatt för förringade liknelser. Denna härskarteknik kan till exempel yttra sig genom att en man omtalar kvinnor som känsliga eller som barn. Det kan också ta sig uttryck som göra sig lustig över det som någon har sagt, att kommentera det med ett skämt och därmed förringa den som har berättat något. Motstrategin är att kommentera det förlöjligande skämtet med till exempel att fråga Vad menar du? Man kan också tala om att man inte accepterar skämten eller den jargongen som används på denna arbetsplats. För att bryta ett sådant mönster på en arbetsplats är det viktigt att visa respekt och bemöta varandra seriöst. Genom att stötta sina arbetskamrater kan man få dem att känna sig betydelsefulla och kompetenta. Undanhållande av information Genom att undanhålla information för vissa ges inte alla på en arbetsplats samma möjlighet att ta del av det som behandlas. Även om de formella beslutet fattas i sammanträdesrummet så kan de före mötet ha förankrats och diskuterats med ett urval ur personalgruppen. Ett sätt kan till exempel vara att vissa bjuds in till en fredagsöl efter arbetsveckan, eller att männen diskuterar viktiga ärenden i bastun, dit kvinnorna inte har tillträde. Ett sätt att bemöta denna härskarteknik är att ifrågasätta de beslut som fattats när inte alla på arbetsplatsen har fått möjlighet att vara med. Kräv 24

13 struktur för beslut. För att förhindra att ett arbetsklimat som präglas av denna härskarteknik uppstår så kan man aktivt arbeta med att informera varandra. Dra in alla i beslutsprocessen, se till att har fått diskussionsunderlag och får ta del av de beslut som fattades. Man kan till exempel anslå protokoll på anslagstavla eller skicka ut via mail. Dubbelbestraffning Dubbelbestraffning är när någon anklagas från två håll. Exempelvis kan en auktoritär chef bemöta ett kreativt förslag från en nyanställd medarbetare med att han/hon inte ska tro att han/hon kan förändra saker på arbetsplatsen samtidigt som chefen i samma andetag påtalar att han tycker att den nyanställde ska anstränga sig lite mer. Det blir oerhört svårt för den nyanställde att försöka leva upp till chefens krav, eftersom hur han/hon än gör så blir chefen inte nöjd. Ofta kan man se denna härskarteknik när kvinnor beskylls för att inte delta i föreningslivet samtidigt som de anklagas för att vara dåliga mödrar som lämnar sina barn för att arbeta med politiken. Denna härskarteknik kan bemötas genom att mönstret bryts och man själv känner efter vad man tycker är viktigt och följer det. Det är också viktigt att bejaka istället för att fördöma, att försöka se det positiva. kände till. En motstrategi är att fråga sig själv vilken del man har i detta. Är detta mitt ansvar? Berit Ås identifierade ovanstående fem härskartekniker för att göra det synligt hur kvinnor domineras av män i sociala sammanhang, i hemmet, arbetslivet, föreningslivet. Det användbara med dessa tekniker är att de kan vara till hjälp för att förstå de mekanismer som ligger bakom att vissa människor har svårt att etablera sig i en grupp. För att förstå dessa faktorer är det viktigt att först synliggöra gruppens hierarkiska struktur och de intressen som vissa individer i gruppen har att försvara. Påförande av skuld och skam Att påföra skuld och skam innebär att använda sig av förlöjligande och dubbelbestraffning genom att låta någon få veta att hon/ han inte är tillräckligt bra. Man kan till exempel anklaga någon för att hon/han inte har skaffat sig den information som de andra, redan insatta, har fått. Att föreslå en ändrad dagordning vid ett möte, för att mötas av kommentarer om att man borde tänka på vissa faktorer som man inte känner till, är svårt att bemöta och kan leda till skam trots att man bara har handlat utifrån det man 25 26

14 5. Omsorgsbegreppet Det är inte helt enkelt att definiera begreppet omsorg. Vad som är omsorg beror på personerna, situationen och relationerna. Vi ger och tar emot omsorg i olika relationer, mellan barn och föräldrar, äldre och sjuka får omsorg av yngre och friska som är arbetsföra. Omsorg kan dels ges på frivillig basis inom familjen och släkten, dels som en avlönad uppgift inom en yrkesverksamhet (Nilsson Montevasel, 2007). Vad som egentligen avses med omsorg är problematiskt och svårt att skilja från andra begrepp med motsvarande innebörd. Waerness (Johansson, 2007) skiljer mellan personlig service och omsorgsarbete. Omsorg omfattar mycket mer än omsorgsarbete. Med omsorgsarbete avses de former av hjälp som samhället ansvarar för. Inom ramen för omsorg sker också en maktutövning, där det handlar om en balans mellan ansvar och respekt för andra (Johansson, 2007). När vi talar, eller tänker, om omsorg förknippar vi detta begrepp med kvinnor. Både när det handlar om omsorg till nära och kära och när det handlar om de arbetsuppgifter som utförs inom den offentliga omsorgen så består arbetskraften till största delen av kvinnor. När vi ska beskriva omsorg är det oftast kvinnors arbete med barn, relationer eller kvinnor inom vård- och omsorgsyrken som vi utgår från. Idag förvärvsarbetar majoriteten av svenska kvinnor i lika stor utsträckning som svenska män. De flesta männen arbetar inom den privata sektorn medan majoriteten av kvinnorna är sysselsatta inom hälsa och sjukvård och socialt arbete inom den offentliga sektorn (Muhonen, 1999). Nilsson Montevasel (2007) redovisar siffror från år 1999 där kvinnorna utgör 83 % av arbetskraften inom hälso- och sjukvårdsektorn. Muhonen framhåller att trots att fler kvinnor förvärvsarbetar idag fortsätter de att ha huvudansva- 27 ret för både hushållsarbetet och barnen. 90 % av familjerna i Sverige hade så sent som för 10 år sedan en ojämn fördelning av hemarbetet. Haavind (1985) menar att det jämställda äktenskapet är socialt eftersträvansvärt. Därför anses det inte positivt att kvinnorna är passiva och beroende eller att männen är dominerande. Men bakom den jämställda fasaden finns maktobalans. Haavind poängterar att underordning idag kallas för val, kärlek och trivsel. Kvinnor väljer, menar Haavind, att arbeta deltid, de vill ta större ansvar hemma, de har gjort ett val att inte göra karriär, de vill sköta om sin åldrande mor osv. Haavind använder sig av begreppet relativ underordning när hon förklarar att kvinnor kan välja att göra karriär så länge de gör det relativt underordnade män som de söker identitetsbekräftelse av. Omsorgsetik Gilligans teori Carol Gilligans bok Med kvinnors röst kom i svensk översättning år 1985 och blev en viktig bok inom kvinnorörelsen. Gilligan utvecklade sin teori om omsorgs- och ansvarsetik med utgångspunkt i Kohlbergs teori om moraluppfattning. Enligt Kohlberg sker moralutvecklingen via olika stadier. Med utgångspunkt i Kohlbergs undersökningar, som Gilligan ansåg inte problematiserade kön, sökte hon svar på hur människor definierar moralproblem och vilka situationer som människor uppfattar som moraliska konflikter. Hon fann att flickor och kvinnor har ett annat sätt att närma sig moraliska problem. Gilligan utgår i sin teori från att det fanns en situationsberoende moral. Detta kopplar hon så vidare till kön genom att hon utgår från att flickor och pojkar uppvisar olikheter vad gäller moraluppfattning. Gilligans studier består av olika moraliska dilemman där unga flickor och pojkar får redogöra för hur de funderar över olika tänkbara lösningar på problemen. Gilligan fann att flickorna i högre grad tänkte på relationer och försökte sätta sig in i problemet när de resonerade över möjliga lösningar. 28

15 Gilligans teori utgår från Chodorows teori om könsidentitetsutvecklingen när hon menar att män och kvinnor har olika sätt att förhålla sig till mellanmänskliga relationer. Kvinnor söker närhet och intimitet, män avskildhet och autonomi. Här anser Gilligan att kvinnors moralutveckling går över olika stadier där det första stadiet är självcentrering och inriktat på egen överlevnad. För att gå vidare måste kvinnornas moraluppfattning utvecklas från att präglas av själviskhet till ansvarstänkande. När det andra stadiet har uppnåtts är utgångspunkten omsorg om andra. För att kunna utvecklas vidare till nästa stadium måste kvinnornas moraluppfattning utvecklas från självuppoffring till att präglas av omsorg för både av andra och om sig själv. I detta stadium har en mogen moraluppfattning utvecklats genom att konflikten mellan omsorg om andra och omsorg om sig själv har lösts. Den mogna moraluppfattningen kännetecknas av synen på omsorg som en universell förpliktelse. För kvinnors del handlar det, enligt Gilligan, om att ständigt komma i konflikt mellan sig själv och andra, mellan de egna behoven och behovet av omsorgen för andra. Lösningen på denna konflikt kräver samstämmighet mellan försök att få tillbaka sitt själv och lösa det moraliska dilemmat utan att någon blir lidande. Gilligan menar att kvinnors dilemma är att vara god och ärlig och verklig och att ta hänsyn till egna och andras behov. Detta definieras som en relationsnorm, att definiera sig själv utifrån närhet till andra. I en intervjuundersökning som Gilligan arbetade med så bad hon en grupp kvinnor beskriva sig själv. Så här beskrev en ung, kvinnlig, läkarstuderande sig: jag sökte till läkarutbildningen, kände att jag var en människa som brydde sig om andra och kunde ta hand om dem (Gilligan, 1985). Kritik mot Gilligan Den kritik som, på senare tid, har framförts mot Gilligans teori är att den uppfattas som ett försvar för en traditionell kvinnlighet. Gilligan ser inte den förtryckta kvinnans röst i det omsorgsetiska. Kritiken baserar sig på att kvinnor har tränat sig på att se olika skiftningar i förtryckarnas önskningar och behov och att de därför anpassar sig för att undgå förtryck. Gemzöe (2006) tar upp andra omsorgsetiker som har vidareutvecklat Gilligans arbete. Filosofer som exempelvis Benhabib har undersökt hur det omsorgsetiska perspektivet kan lösgöras från underordningen. Förutsättningen för att den ska utvecklas till en feministisk etik är att omsorgsarbete, och de värden som förverkligas i sådant arbete, frigörs från sin genusbestämning och fördelas lika mellan kvinnor och män. Enligt Gemzöe menar omsorgsetiker som till exempel Sara Ruddick och Ulla Holm att moderskap och annan omsorgsverksamhet dels sker i ett sammanhang av underordning, dels att vissa värden förverkligas genom verksamheten. Deras utgångspunkt är att samhället bör skapa villkor för att allt omsorgsarbete (både i hemmen och på arbetsplatser utanför hemmen) fördelas lika mellan kvinnor och män. Social omsorg Definitionen av social omsorg är: i samhällets regi organiserat, professionellt och konkret hjälparbete med individer, familjer och grupper (Nilsson Motevasel, 2002, s.5) Definitionsmässigt görs det ingen skillnad mellan socialt arbete och social omsorg. Däremot finns det en hierarkisk olikhet genom att den sociala omsorgen är underordnad det sociala arbetet. Oavsett vilken form av omsorg vi talar om så förknippas omsorgen och arbetsuppgifterna med kvinnor. Kvinnor är vanligen vårdnadsgivare för barn och den offentliga omsorgen sköts oftast av kvinnor. Därför blir en beskrivning av omsorg en beskrivning av kvinnans omsorg. I detta sammanhang glöms alltså mannen bort. Den forskning som görs om omsorg och om socialt arbete är vanligen kvinnovetenskaplig forskning som beskriver omsorgen som ett oavlönat respektive avlönat kvinnoarbete. Inom den kvinnovetenskapliga forskningen beskrivs omsorg som praktiska sysslor som utförs 29 30

16 noga och med omtanke av en känslomässigt engagerad person. Denna definition passar väl in på vad som krävs av det kvinnodominerade omsorgsarbetet (Nilsson Motevasel, 2002). En forskare som har både kvinnor och män i fokus är Ingrid Nilsson Motevasel (2002) som i sin bok problematiserar omsorg inom mans- och kvinnodominerade yrken. Genom sina studier jämför hon omsorg och hur den gestaltar sig i praktiken dels hos män som arbetar som fastighetsansvariga och som kvarterspoliser, dels hos kvinnor som arbetar som distriktssköterskor respektive som vårdbiträden inom hemtjänsten. Nilsson Motevasel utgår från Chodorows och Gilligans teoretiska referensramar. Nilsson Motevasel drar slutsatsen att de omsorgshandlingar som utförs i de olika arbetsgrupperna tar sig olika uttryck. Det är dels handlingar som innehåller omsorg och präglas av ett personligt ansvar, dels de som inte gör det utan präglas av tekniskt ansvar. Andra handlingar innehåller situationell omsorg som är begränsade till en viss, given situation och slutligen urskiljes omsorg som utförs över tid, så kallad kontinuerlig omsorg. Vilken typ av omsorgshandling som utförs är beroende av arbetsgruppens ideal, menar Nilsson Motevasel. Idealen skiljer sig åt mellan arbetsgrupper som är autonoma eller kollektivistiska. Autonoma yrkesutövare ger vanligen kontinuerlig omsorg medan kollektivistiska ger situationell omsorg. Det är av underordnad betydelse om yrket är kvinno- eller mansdominerat, eller om omsorgsutövaren är kvinna eller man, enligt Nilsson Motevasel. Dock finns det en skillnad, fortsätter hon, i det att män inom mansdominerade yrken i större utsträckning tar hänsyn till den andres självständighet och integritet medan kvinnor i kvinnodominerade yrken oftare tycks handla utifrån ett ansvar för den andres välbefinnande. situationella, om det är självständiga, autonoma, arbetsutövare blir omsorgshandlingarna i högre grad kontinuerliga. Därmed menar Nilsson Motevasel att arbetets organisering ger upphov till större skillnader än tillhörighet till mans- och kvinnodominerad arbetsgrupp gör. Nilsson Motevasel poängterar även att det är viktigt att se i vilket socialt sammanhang som kvinnor och män ger omsorg och utför omsorgshandlingar samt att inte enbart förknippa omsorg med en särskild kvinnlig moral eller en kvinnlig förmåga. I hennes egen undersökning fann hon att den avgörande skillnaden vad gäller omsorgshandlingar var beroende av arbetsgemenskapen. Om det är en kollektivt orienterad arbetsgrupp blir omsorgshandlingarna 31 32

17 6. Studier med genusperspektiv på vård och omsorg I en motion (2006/07:So305) till riksdagen betonas att det finns en ojämställdhet mellan kvinnor och män som inte kan förklaras av skillnader i hälsa, sjukdomsbild eller av andra behovsrelaterade skäl. Vad gäller äldreomsorgen så tar motionen upp att denna sektor domineras av kvinnor. Det är kvinnor som vårdar sina anhöriga, kvinnor som arbetar inom äldreomsorgen och till största delen är det även kvinnor som nyttjar omsorgen. Anna Hallkvist och Anna Kawar gjorde år 2006 en studie om jämställdhet ur ett brukarperspektiv inom socialtjänsten. De resultat som kom fram ur denna undersökning var bland annat att de intervjuade socialsekreterarna vidmakthåller traditionella uppfattningar om kön. Socialsekreterarna ansåg det vara problematiskt att försöka undvika att se till vilken betydelse som könet har för vilka beslut som fattades. Av resultaten framkom även att kvinnor med barn utgör den övervägande delen av biståndstagarna. I en litteraturstudie om genus och vård (Fredriksson och Gustafsson, 2006) fann författarna att det förelåg en skillnad i hur patienter inom sjukvården uppfattades med utgångspunkt i kön. Kvinnliga patienters egenskaper uppfattades som avvikande medan manliga patienter utgjorde normen. Författarna tolkade detta som att den könade vårdpersonalen skapade den könade patienten. De menar att genus kan förstås på två sätt inom vården. Först som en del i socialisationen, genus produceras och reproduceras. Sedan som ett sätt varigenom den könade vårdpersonalen förmedlar en genusordnad omvårdnad. Kvinnliga och manliga patienter skapas i interaktion mellan patient och personal. I den traditionella könsrollen skapas den kvinnliga patienten mellan den som ger vård och den som tar emot vård. Patienterna tillskrivs olika egenskaper med utgångspunkt i kön i relation till om det finns skillnader mellan patienter beroende på om patienten är en man eller en kvinna. 33 En studie från 2008 belyser kommunchefers föreställningar om ledarskap och genus inom äldreomsorg respektive inom teknisk förvaltning. Författaren Veronika Lundeqvist har intervjuat kommunchefer från ett urval av Sveriges kommuner. Studien visar att det finns problem inom äldreomsorgen. Denna sektor, som domineras av kvinnor, har betydligt sämre förutsättningar och arbetsvillkor än den manligt dominerade tekniska förvaltningen. Detta får konsekvenser både för omsorgsgivare och för omsorgstagare. Lundeqvist pekar på att det finns ett mönster beträffande hur kvinnors och mäns arbeten värderas i de olika kommunerna. Det finns en rådande föreställning om att kvinnor naturligt ska kunna ta hand om gamla och att det därför inte är nödvändigt att ha en arbetsledare. Detta kommer ju självklart att inverka på yrkets status och möjlighet att utvecklas och också avancera inom sitt yrke. Eftersom kvinnor och män tillskrivs olika positioner med utgångspunkt i sitt kön kommer kvinnor att konstrueras som familjeorienterade och män som yrkesorienterade. Kvinnors och mäns kompetens värderas olika vilket medför att kvinnor och män tilldelas olika positioner på arbetsmarknaden. Engvall och Nordlander beskriver i en studie från 2007 några mäns upplevelser av att arbeta inom social omsorgsverksamhet i ett kvinnodominerat yrke. Samtliga intervjuade män upplever sitt arbete som positivt och tillfredställande, trots att de inte ursprungligen hade sökt sig till omsorgsyrket utan mer hade hamnat där på grund av arbetslöshet. Männen upplever inte att de blir annorlunda bemötta varken av brukare eller av arbetskollegor. Intervjupersonerna påpekar att det krävs både status och högre lön för rekrytering av fler män inom omsorgsverksamheten. Ett problem som tas upp av flera av männen är att det ibland kan vara svårt att utföra vissa arbetsuppgifter eftersom de kvinnliga brukarna inte vill bli omhändertagna av män. En del av intervjupersonerna påpekar också att de ofta blir tilldelade en vaktmästarroll, något som de upplever både positivt och negativt. Andersson och Häger (2005) har gjort en undersökning av manliga sjuksköterskors upplevelser av patientrelationer. De manliga 34

18 sjuksköterskor som intervjuades menade att de fick försvara sitt yrkesval. För samtliga var det ett medvetet val, något som ofta inte vare sig patienter, arbetskollegor eller det egna sociala nätverket förstod. Samtliga intervjupersoner rapporterade genusrelaterade konflikter främst med sina kollegor, inte i relation till patienterna. Marie Karlsson (2007) har skrivit en FoU-rapport om manliga vårdbiträdens och undersköterskors arbetssituation inom äldreomsorgen. I rapporten diskuteras skillnader mellan manliga och kvinnliga vårdbiträden. Karlsson poängterar att det är männen som bryter sig in på ett traditionellt kvinnligt arbetsområde och därför upplever att de måste försvara sitt val av yrke. Genom att männen är i minoritet utgör de en kontrast i relation till kvinnorna. Detta medför att kvinnorna tenderar att framstå som mer lika än vad de i själva verket egentligen är. De problem som de intervjuade männen tog upp var att de inte fick utföra samma arbetsuppgifter som de kvinnliga omsorgsgivarna eftersom många av brukarna hellre ville bli tvättade av kvinnor. 7. Vilken roll spelar kön inom omsorgsverksamheten? För att undersöka vilken betydelse som kön har på en arbetsplats inom vård- och omsorgsområdet beslöt sig deltagarna i FoU-cirkeln om genusperspektiv inom vård och omsorg för att göra en undersökning på sina respektive arbetsplatser. De frågade sina medarbetare vad de trodde att kön betydde för arbetet, i relation till kollegor och omsorgstagare. Metoden var enkel och ganska ostrukturerad. Uppgiften var att intervjua sina kollegor om vilken betydelse de trodde att genus hade på deras egen arbetsplats. Denna uppgift hanterades på olika sätt av cirkeldeltagarna. Någon valde att ta upp frågan i samband med ett personalmöte där de flesta var samlade. Detta ledde till en diskussion om betydelsen av kön inom omsorgsverksamheten. Några cirkeldeltagare valde ut några kollegor och frågade dem i enrum, andra frågade sina kollegor i mindre grupper. En av deltagarna valde att inte fråga de andra på arbetsplatsen utan redovisade sina egna funderingar. De arbetsplatser som ingick i undersökningen var: 1. Daglig verksamhet med 13 kvinnor och 4 män. 2. Gruppboende, 7 kvinnor och 1 man. 3. Daglig verksamhet, 2 kvinnor och 2 män. 4. Äldreboende, 8 kvinnor och 1 man. 5. Dagcenter, 7 kvinnor och 3 män. 6. Gruppboende, 6 kvinnor. Av de sex arbetsgrupperna var det bara en där personalgruppen svarade att de aldrig hade diskuterat denna fråga tidigare. Dessa menade att det var svårt att acceptera likheter och olikheter hos män och kvinnor. En personalgrupp var överens om att det inte var någon skillnad mellan könen, utan alla i arbetsgruppen utför samma sysslor, oavsett kön. De fyra resterande personalgrupperna reflekterade över kön med utgångspunkt i dels sysslor på arbets

19 platsen, dels samhälleliga positioner som män respektive kvinnor kan inta. Daglig verksamhet (1) På denna LSS-verksamhet arbetade 13 kvinnor och fyra män. Enheten hade en kvinnlig chef. Intervjuarens uppfattning var att personalen på den undersökta verksamheten inte diskuterade eller problematiserade kön i sin dagliga yrkesutövande. Hon valde att intervjua en kvinna, 30 år, yrke habiliteringsassistent och en man, 45 år, yrke habiliteringsassistent. Den kvinnliga kollegan menade att genus inte var så betydelsefullt i deras verksamhet. Så här sade hon: Genus betyder inte så mycket. Personalen gör de saker de har intresse av oavsett kön. Personalen ser till förmågan, inte könet, hos brukaren. Den man som intervjuaren talade med på denna LSS-verksamhet hade funderat över vad kön betydde för verksamheten. Han menade: Det är hur man tänker, man ser på olika sätt. Det är skämten, vad man skrattar åt. Det är hur man löser problem. Och så handlar det om lika lön för lika arbete. Gruppboende (2) På detta gruppboende arbetade sju kvinnor och en man. Intervjuaren frågade fyra av kvinnorna vad de ansåg att kön betydde på deras arbetsplats. Kvinnorna var i åldern år. Hon intervjuade också en man, 50 år. De svar som intervjuaren fick var grundade på föreställningar om skillnader mellan kvinnor och män. Kvinnorna ansåg att kvinnorna inom omsorgsverksamheten var mer 37 relationsorienterade, kunde hålla fler bollar i luften samtidigt, lyssnade bättre, var mer noga, var mysigare. Mannen poängterade att han uppfattade att vårdarbete i sig är kvinnligt. Kvinnorna ansåg att män som arbetar inom vården blir mer respekterade än kvinnorna, att de är latare och inte gör mer än vad som behövs. Kvinnorna ansåg att männen oftare såg till sina egna behov än till verksamhetens. Samtidigt ansåg de intervjuade, både kvinnorna och mannen, att män var mer fysiskt starka än kvinnor, de var mindre konfliktstyrda, de följde reglerna bättre. Sammanfattningsvis var det tydligt att de intervjuade på denna arbetsplats hade föreställningar om kön som var grundade på traditionella könsroller och föreställningar om kvinnligt och manligt. Daglig verksamhet (3) På denna LSS-enhet arbetade två kvinnor som handledare och två män som personliga assistenter. De som arbetade där ansåg att det var en kvinnligt präglad verksamhet eftersom det övervägande fanns kvinnlig personal. Anledningen till att de ansåg att verksamheten var kvinnlig var att det enbart var ett mjukt hantverk inom den skapande verksamheten. På frågan om vad kön betydde på denna arbetsplats menade samtlig personal att det inte fanns någon skillnad mellan män och kvinnor. Alla gjorde samma sysslor, allt från att brodera till att rensa avloppen. En av männen sade att han försökte hålla sig i bakgrunden för att inte utföra speciellt manliga sysslor. En av kvinnorna menade att hon var van vid att göra det mesta själv, utan att begära hjälp. Hon sade att hon såg sig själv som en tusenkonstnär. Samtliga intervjuade ansåg att de män som arbetade inom den dagliga verksamheten på denna arbetsplats var väldigt mjuka och känsliga. Detta avspeglade sig även bland brukarna genom att det, med få undantag, inte heller bland dem fanns några macho-killar. 38

20 Å andra sidan fanns det inte heller så många flickiga brukare, menade de intervjuade. Sammanfattningsvis så ansåg de som arbetade på denna arbetsplats att de gjorde kön genom hur de talade på arbetsplatsen. De menade att det ofta förekom uttryck som exempelvis: Så säger man inte till en kvinna, Jag är en tuff kille. Man frågar inte en dam efter hennes ålder. Jag är väl ingen tös heller. Äldreboende (4) På det äldreboende där en av cirkeldeltagarna arbetade bestod personalstyrkan av åtta kvinnor och en man. En av kvinnorna som arbetade där berättade följande: Vi har aldrig haft någon diskussion om genus på vår arbetsplats. Jag hoppas att det blir bättre i framtiden. På denna arbetsplats genomfördes inte något samtal med de anställda. Dagcenter (5) Vad betyder kön på vår arbetsplats? Denna fråga tog intervjuaren upp då personalen på dagcenterverksamheten var samlad till ett morgonmöte. Närvarande var sex kvinnor och en man. Personalstyrkan består normalt av sju kvinnor och tre män, varav en är chef. Det var bland annat han som var frånvarande då diskussionen om köns betydelse fördes under morgonmötet. pen fanns det tankar om att män har fler, och bättre, förmåner än kvinnor. Det fanns också föreställningar om att män håller varandra om ryggen och underlättar för varandra. Så här sade en av de intervjuade kvinnorna: Karlar behöver inte göra så mycket. I alla fall inte med en manlig chef. De oklara arbetsuppgifterna, och de olika förväntningarna på män respektive kvinnor, ansågs vara problematiska. Det var inte enbart i relation till kön utan även i relation till generationer i en arbetsgrupp. De oklara arbetsuppgifterna menade man berodde på outtalade förväntningar som män och kvinnor hade på varandra: Vad männen tror att de ska göra kontra vad kvinnorna förväntar sig att männen ska göra. Gruppboende (6) Vid ett gruppboende, där sex kvinnor arbetade, diskuterades att de hemlika arbetsförhållandena gör att män tar med sig sina traditionella arbetsuppgifter, till exempel arbete med avlopp med mera. Eftersom detta var en arbetsplats där det saknades manlig personal, fokuserades samtalet på att det hade varit bra för de boende om det även hade funnits män i personalen. En av de intervjuade menade att: det blir så lätt kackel i hönsgården Det verkade finnas en föreställning om att män och kvinnor hade svårt att kommunicera med varandra. De intervjuade kvinnorna uttryckte farhågor om att det lätt skulle kunna bli missuppfattningar inom personalen om det fanns både män och kvinnor. Det som framförallt diskuterades var skillnader mellan män och kvinnor vad gäller förmåner och arbetsuppgifter. I personalgrup