Svar på remiss från Justitiedepartementet: Betänkande - Rapport från Bergwallkommissionen (SOU 2015:52).

Transkript

1 BESLUTSUNDERLAG Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Sida 1 (3) Ledningsenhet C-fv Dnr LD15/02659 Uppdnr Landstingsstyrelsens arbetsutskott Svar på remiss från Justitiedepartementet: Betänkande - Rapport från Bergwallkommissionen (SOU 2015:52). Ordförandens förslag 1. Yttrandet, enligt bilaga c), ska utgöra Landstinget Dalarnas svar till Justitiedepartementet. Sammanfattning Bergwallkommissionen har i sin rapport givit en utmärkt bakgrundsbeskrivning av gällande rätt, rättspsykologi och psykoterapi samt Sture Bergwalls bakgrund, vård och diagnoser. Landstinget Dalarna väljer att endast kommentera analys och förändringsbehov vad gäller den rättspsykiatriska vården och sakkunnigutlåtanden. De förslag på dessa områden som föreslås, för att förstärka kunskapsutvecklingen, tillstyrks men anses otillräckliga. I ärendet redovisas följande dokument: a) Beslutsunderlag b) Remiss Innehåll och sammanfattning c) Remissvar Beskrivning av ärendet och skälen för förslaget Bergwallkommissionen har i sin rapport givit en utmärkt bakgrundsbeskrivning av gällande rätt, rättspsykologi och psykoterapi samt Sture Bergwalls bakgrund, vård och diagnoser. Varje mordutredning som ledde till fällande dom är systematiskt beskriven både såvitt gäller förundersökning som domstolsprocess. Rapporten ger en mycket god beskrivning av ett komplicerat skeende som sträckt sig över drygt två decennier. Beskrivningen är både välskriven och nyanserad. Kommissionens uppdrag har varit att utreda och redovisa rättsväsendets och vårdens agerande i samband med de brottmålsprocesser som ledde till att Sture Bergwall blev dömd för åtta mord. Härutöver skulle kommissionen analysera om det förekommit brister i agerandet och, om bristerna varit strukturella, ta ställning till om det föreligger förändringsbehov. Postadress Besöksadress Kontakt Handläggare Box 712 Vasagatan Cederberg Kerstin Falun Falun Org.nr: Chefsjurist kerstin.cederberg@ltdalarna.se

2 Landstinget Dalarna BESLUTSUNDERLAG Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 2 (3) LD15/02659 Landstinget Dalarna väljer att endast kommentera analys och förändringsbehov vad gäller den rättspsykiatriska vården och sakkunnigutlåtanden. Under hela den period som Sture Bergwall erkände och dömdes för mord medicinerades han med bensodiazepinpreparat och utvecklade ett svårt läkemedelsberoende. I rapporten konstateras att kunskapen om bensodiazepiner vid den aktuella tiden var begränsad, men att det var välkänt att preparaten var beroendeframkallande, vilket borde ha föranlett en större försiktighet. Teorierna om bortträngda minnen och om att traumatiska barndomsupplevelser kunde återgestaltas i senare händelser var vid tiden omdiskuterade. Psykoterapeuterna förefaller inte i tillräcklig utsträckning ha beaktat risken för att falska minnen kunde skapas eller att Sture Bergwall uppmuntrades att fabulera. Uppgifterna användes i mordutredningarna som grundades på Sture Bergwalls egna erkännanden. Trots att ett sakkunnigutlåtande vanligtvis får stort genomslag i domstolarnas bevisvärdering kvalitetssäkras de inte. I Sture Bergwalls fall kom den sakkunnige psykologen att befästa ovanstående teorier. Kommissionen påpekar att det fanns en jävsproblematik som man inte beaktade. Kommissionen finner också anledning att bl.a. ifrågasätta om den domstolssakkunnige psykologen i alla delar förmedlade kunskap som var grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Som åtgärd föreslås att man bör utreda möjligheten att inrätta ett system för kvalitetssäkring av sakkunnigutlåtanden som åberopas i domstol. Landstinget Dalarna tillstyrker detta. Ett sådant system skulle också kunna utgöra ett stöd för granskning av vården. Kommissionen konstaterar att kunskapsutvecklingen inom den rättspsykiatriska vården behöver förstärkas. Detta förändringsbehov föreslås åtgärdas genom att regeringen ger Vetenskapsrådet i uppdrag att göra en översyn av den rättspsykiatriska forskningen i Sverige utifrån ett internationellt perspektiv samt föreslå de initiativ som kan erfordras. Regeringen bör ge Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) i uppdrag att inventera på vilka områden det finns behov av systematiska kunskapsöversikter inom rättspsykiatrin. Landstinget Dalarna tillstyrker även dessa förslag och konstaterar samtidigt att förslagen bara utgör de första stegen på vägen mot en kvalitetshöjning inom den rättspsykiatriska vården. Arbetet med ett nationellt kvalitetsregister inom rättspsykiatrin som pågått sedan 2008 och kollegial granskning inom rättspsykiatrin är konkreta satsningar, som skulle kunna ges större finansiellt stöd och bidra till en snabbare kunskapsutveckling. Flera av de förslag som återfinns i

3 Landstinget Dalarna BESLUTSUNDERLAG Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 3 (3) LD15/02659 underlagspromemorian Vård och rättspsykologi analys och förslag av experten Kjell Asplund borde kunna förverkligas i det fortsatta utvecklingsarbetet. Samverkan med fackliga organisationer Remissvar är inte föremål för facklig samverkan. Uppföljning Utredningens förslag kommer att följas av landstingets rättspsykiatriska verksamhet.

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21 REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Sida 1 (2) Ledningsenhet C-fv Dnr LD15/02659 Uppdnr 1184 Regeringskansliet Justitiedepartementet Stockholm ju.a@regeringskansliet.se Svar på remiss från Justitiedepartementet: Betänkande - Rapport från Bergwallkommissionen (SOU 2015:52) Sammanfattning Bergwallkommissionen har i sin rapport givit en utmärkt bakgrundsbeskrivning av gällande rätt, rättspsykologi och psykoterapi samt Sture Bergwalls bakgrund, vård och diagnoser. Varje mordutredning som ledde till fällande dom är systematiskt beskriven både såvitt gäller förundersökning som domstolsprocess. Rapporten ger en mycket god beskrivning av ett komplicerat skeende som sträckt sig över drygt två decennier. Den är både välskriven och nyanserad. Landstinget Dalarna väljer att endast kommentera analys och förändringsbehov vad gäller den rättspsykiatriska vården och sakkunnigutlåtanden. De förslag på dessa områden som föreslås, för att förstärka kunskapsutvecklingen, tillstyrks men anses otillräckliga. Avsnitt 14 Överväganden om förändringsbehov 14.6 Sakkunnigbevisning Trots att ett sakkunnigutlåtande vanligtvis får stort genomslag i domstolarnas bevisvärdering kvalitetssäkras de inte. I Sture Bergwalls fall kom den sakkunnige psykologen att befästa teorier som var omdiskuterade. Kommissionen påpekar också att det fanns en jävsproblematik som man inte beaktade. Som åtgärd föreslås att man bör utreda möjligheten att inrätta ett system för kvalitetssäkring av sakkunnigutlåtanden som åberopas i domstol. Landstinget Dalarna tillstyrker detta. Ett sådant system skulle också kunna utgöra ett stöd för granskning av vården. Postadress Besöksadress Kontakt Handläggare Box 712 Vasagatan Cederberg Kerstin Falun Falun Org.nr: Chefsjurist kerstin.cederberg@ltdalarna.se

22 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 2 (2) LD15/ Förstärkt kunskapsförsörjning inom rättspsykiatrin Kommissionen konstaterar att kunskapsutvecklingen inom den rättspsykiatriska vården behöver förstärkas. Detta förändringsbehov föreslås åtgärdas genom att regeringen ger Vetenskapsrådet i uppdrag att göra en översyn av den rättspsykiatriska forskningen i Sverige utifrån ett internationellt perspektiv samt föreslå de initiativ som kan erfordras. Vidare bör regeringen ge Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) i uppdrag att inventera på vilka områden det finns behov av systematiska kunskapsöversikter inom rättspsykiatrin. Landstinget Dalarna tillstyrker även dessa förslag och konstaterar samtidigt att förslagen bara utgör de första stegen på vägen mot en kvalitetshöjning inom den rättspsykiatriska vården. Arbetet med ett nationellt kvalitetsregister inom rättspsykiatrin som pågått sedan 2008 och kollegial granskning inom rättspsykiatrin är konkreta satsningar, som skulle kunna ges större finansiellt stöd och bidra till en snabbare kunskapsutveckling. Underlagspromemorian: Vård och rättspsykologi analys och förslag av experten Kjell Asplund När det gäller förslag på åtgärder har Kjell Asplund i sin promemoria både flera och mer konkreta åtgärder än kommissionen föreslår. Flera av dessa är konstruktiva och väl underbyggda och borde tas tillvara i det framtida utvecklingsarbetet. Ingalill Persson Landstingsstyrelsens ordförande

23 BESLUTSUNDERLAG Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Sida 1 (3) Ledningsenhet C-fv Dnr LD15/02487 Uppdnr 1120 Svar på remiss från Socialdepartementet: SOU 2015:32 Nästa fas i e-hälsoarbetet Ordförandens förslag 1. Yttrande enligt bilaga c) ska utgöra det gemensamma svaret från Samverkansnämnden för Uppsala/Örebro-regionen till Socialdepartementet Sammanfattning Landstinget Dalarna har inbjudits att lämna synpunkter på remissen Nästa fas i e-hälsoarbetet (SOU 2015:32). En ändamålsenlig och säker informationshantering i hälso- och sjukvården, på öppenvårdsapoteken och i socialtjänsten kan förbättra såväl patient- och brukarsäkerheten som kvaliteten i dessa verksamheter. E-hälsokommittén lämnar därför förslag som syftar till att ge förutsättningar för en sådan informationshantering. E-hälsokommitténs uppfattning är att det inte är acceptabelt att patienters och brukares säkerhet riskeras till följd av brister i informationshanteringen. Landstinget ställer sig bakom det gemensamma yttrande som avlämnas gemensamt med övriga sex landsting i Uppsala/Örebro sjukvårdsregion. I ärendet redovisas följande dokument: a) Beslutsunderlag b) Remiss Sammanfattning och innehåll c) Förslag till yttrande d) Landstingets tidigare yttrande till utredningen SOU 2014:23 Rätt information på rätt plats i rätt tid Beskrivning av ärendet och skälen för förslaget Landstinget Dalarna har inbjudits att lämna synpunkter på remissen Nästa fas i e-hälsoarbetet (SOU 2015:32). E-hälsokommittén föreslår bl.a: Bygg upp en nationell samverkansorganisation och tillsätt en nationell samordnare. Postadress Besöksadress Kontakt Handläggare Box 712 Vasagatan Jönsson Lena Falun Falun Org.nr: Landstingsjurist lena.c.jonsson@ltdalarna.se

24 Landstinget Dalarna BESLUTSUNDERLAG Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 2 (3) LD15/02487 Inrätta en ny nämnd för beslut om krav på interoperabilitet. Förtydliga uppdragen till Socialstyrelsen och E-hälsomyndigheten om gemensam informationsstruktur. Förbättra informationshanteringen i läkemedelsprocessen - inför en gemensam läkemedelslista som regleras av ny lagstiftning. Förtydliga patientdatalagen och gör huvudmännens ansvar för ändamålsenlig och säker behandling av personuppgifter tydligare. Ge E-hälsomyndigheten en central roll i arbetet med att uppnå en ändamålsenlig och säker informationshantering. Landstinget ställer sig bakom det gemensamma yttrande som föreslås av övriga sex landsting i Uppsala/Örebro sjukvårdsregion. Den tidigare utredningen SOU 2014:23 Rätt information på rätt plats i rätt tid har ett intimt samband med den nu aktuella utredningen, och bör behandlas i ett sammanhang. Landstinget hänvisar därför också till Landstingets yttrande i sistnämnda utredning. Patientperspektiv Utredningens förslag syftar bl.a. till förbättrad läkemedelsinformation vilket ökar patientsäkerheten vid förskrivning. Utredningens förslag syftar också till förbättrad interoperabilitet mellan olika journalsystem, vilket förbättrar möjligheten att den information som behövs för patientens vård och behandling finns tillgänglig i rätt tid och på rätt plats. Förslagen kan öka möjligheten för framväxten av invånartjänster, innebärande bl.a att patienter kan söka och jämföra vård i Sverige. Patienters möjlighet att vara delaktiga och informerade medaktörer i vården ökar också. Ekonomi och finansiering Sammantaget innebär utredningens förslag att utrymmet för den kommunala självstyrelsen minskar med en ökad statlig styrning samt att kostnaderna för IT-utveckling föreslås öka. Utredningen föreslår dock ett större statligt finansieringsansvar. Likabehandling Rätten till god vård samt sjukvårdshuvudmännens lagstadgade skyldighet att fördela resurserna enligt behovs- och solidaritetsprincipen förutsätter att informationstillgången är mer jämlikt fördelad.

25 Landstinget Dalarna BESLUTSUNDERLAG Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 3 (3) LD15/02487 Barnperspektiv Ungdomar mellan år föreslås ha, liksom vuxna patienter, rätt och möjlighet att privatmarkera information i läkemedelslistan. Det innebär att deras samtycke krävs för åtkomst till informationen. Vårdnadshavare har inte rätt till direktåtkomst till uppgifter i läkemedelslistan avseende ungdomar mellan år. Juridik Utredningens förslag innebär att landstinget får ett ansvar för att alla privata vårdgivare som finansieras via landstingets ersättningssystem använder ITsystem som kommunicerar med landstingets system på ett säkert och ändamålsenligt sätt. Landstinget står inte i något avtalsförhållande till så kallade privata etableringar som bedriver sin landstingsfinansierade verksamhet med stöd av Lag om läkarvårdsersättning respektive Lag om ersättning till fysioterapeuter. Det innebär att landstinget inte har någon juridisk möjlighet att ensidigt ålägga dessa privata vårdgivare att använda system som kommunicerar med landstingets system. Landstinget har inte heller någon legal möjlighet att kontrollera dessa vårdgivares informationssäkerhet. Folkhälsa Förslaget till en gemensam läkemedelslista är ett viktigt steg mot förbättrad läkemedelsanvändning. Medarbetarperspektiv och arbetsmiljö Genom tillgång till en samlad läkemedelsinformation ges ansvariga förskrivare, ordinatörer, farmaceuter och övriga aktörer möjlighet till säkrare läkemedelsbehandlingar, vilket ökar tryggheten i yrkesutövandet. Samverkan med fackliga organisationer Remissvar är inte föremål för facklig samverkan. Uppföljning Detta beslut behöver inte följas upp.

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50 REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Sida 1 (15) Ledningsenhet C-fv Dnr LD15/02487 Uppdnr 1120 Socialdepartementet s.registrator@regeringskansliet.se s.fs@regeringskansliet.se Svar på remiss från Socialdepartementet: SOU 2015:32 Nästa fas i e-hälsoarbetet, S2015/2282/FS Landstingen i Uppsala - Örebro sjukvårdsregion: Region Gävleborg, Landstinget i Värmland, Landstinget Dalarna, Landstinget Västmanland, Landstinget Sörmland, Landstinget i Uppsala län och Region Örebro län har utarbetat ett gemensamt yttrande som inlämnas av respektive landsting/region över SOU 2015:32 Nästa fas i e-hälsoarbetet. Landstinget Dalarnas, härefter Landstinget, yttrande skall ses mot bakgrund av uppfattningen att E-hälsokommitténs betänkande SOU 2015:32 och utredningen SOU 2014:23 Rätt information på rätt plats i rätt tid har ett intimt samband och bör behandlas i ett sammanhang. Landstinget hänvisar därför också till Landstingets yttrande i sistnämnda utredning. Sammanfattning Utredningen pekar på ett bra sätt på flera av de väsentliga utmaningarna för informationshanteringen i hälso- och sjukvården och socialtjänsten, men har inte tydliggjort vilket grundproblem som egentligen ska lösas. Eftersom ehälsa inte är målet utan endast ett medel, behöver analysen i mycket större utsträckning ta sin utgångspunkt i de verksamhetsnära frågorna om hur vi vill bedriva vård och omsorg i framtiden. Landstinget delar utredningens bedömning att det behövs en mer ändamålsenlig samverkan och gemensamma målsättningar mellan staten och huvudmännen, men är av ovanstående skäl tveksamt till att utredningens förslag löser behoven och utmaningarna. Landstinget vill särskilt framhålla följande: Utredningen föreslår att Samverkansnämnden ska ta över ansvaret, från vårdgivarna, att bestämma hur vårdgivarnas informationssystem ska vara utformade. Landstinget stödjer inte utredningens förslag. Landstinget saknar en konsekvensbeskrivning för landstingen/ regionernas del. Däremot anser Postadress Besöksadress Kontakt Handläggare Box 712 Vasagatan Jönsson Lena Falun Falun Org.nr: Landstingsjurist lena.c.jonsson@ltdalarna.se

51 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 2 (15) LD15/02487 Landstinget att tjänster av infrastrukturell karaktär och standarder kan ansvaras av statlig myndighet. Det senaste decenniets snabba teknologiska utveckling har gett väsentligt ökade möjligheter till dokumentation, kunskapstillgänglighet, uppföljning och utbyte av information. Tyvärr begränsas möjligheterna av att landsting och andra vårdaktörer utvecklat och upphandlat olika system, som ofta inte på ett självklart sätt kommunicerar med varandra. Viss statlig styrning är nödvändig för att samordna olika aktörer och öka möjligheterna till informationsutbyte. Däremot är det inte Landstingets uppfattning att en Samverkansnämnd med föreslaget mandat är lösningen för att nå önskat resultat. Det skulle istället endast resultera i att ytterligare en aktör gör entré bland övriga myndigheter. Istället förespråkar Landstinget att en översyn görs av nuvarande myndigheters uppdrag och att en konsolideringsplan tas fram för att samordna uppdragen. Landstinget ställer sig även tveksam till förslaget för nämndens sammansättning; att ett landsting, en kommun och en privat vårdgivare kan anses vara tillräckligt för att representera de övriga. Landstinget anser att en nämnds sammansättning, i förekommande fall, ska bestå av huvudmän och statliga företrädare. Landstinget vill dock betona vikten av att arbetet måste fortskrida och att framtagande av lösningar som t.ex. gemensam läkemedelslista inte avstannar och Landstinget ställer sin tilltro till de diskussioner som har påbörjats med regeringen och att de ger resultat i rätt riktning. Landstinget välkomnar en ny nationell ehälsostrategi och delar utredningens förslag att den tas fram så snart som möjligt för att fortsätta det påbörjade arbetet. Däremot medför utredningens val att inte resonera kring hela ehälsoområdet, och i synnerhet invånarperspektivet, att det råder stora oklarheter kring vad den nya ehälsostrategin kommer att innefatta samt hur förvaltning av övriga befintliga och kommande e-tjänster ska hanteras. Landstinget anser att utredningen beskriver ansvarsgränserna otydligt i delar av utredningen. Ansvarsförhållanden måste vara väldigt tydliga mellan olika myndigheter, t ex ehälsomyndigheten, Läkemedelsverket, Inspektionen för vård och omsorg, Socialstyrelsen, MSB och Datainspektionen, samt mellan ehälsomyndigheten och vårdgivare respektive huvudmän, i synnerhet när en ny myndighet tar över ett visst ansvar. Att använda uttrycken i samråd och verka för i beskrivning av ansvar kan medföra att onödigt, långdragna diskussioner om vem som har vilket ansvar, kommer att uppstå.

52 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 3 (15) LD15/02487 Utredningen har också tydligt beskrivit problematiken med dagens hantering av läkemedelsinformation och på de risker det medför för patienten. De tydliga steg som föreslås med tidsplan välkomnas. Landstinget anser dock att utredningen borde gått längre när det gäller nationell lagring av informationsmängder utöver läkemedel. Det finns ett behov av att ta fram en långsiktig strategi för lagring och tillgängliggörande av andra vitala informationsmängder. Här ser Landstinget ett behov av att utreda frågan ytterligare. Landstinget är helt enigt med att en ny och sammanhållen lagstiftning behövs för att möjliggöra och reglera en sammanslagning av receptregistret och läkemedelsförteckningen samt åtkomsten till en samlad läkemedelslista. Den gemensamma läkemedelslistan bör snarast möjligt även inkludera slutenvårdsordinationer, för att ge en fullständig och aktuell bild av patientens samtliga ordinationer. Landstinget stödjer förslaget att e- recept blir huvudmetod för ordination, dock under förutsättning att en allmänt tillgänglig teknisk lösning först finns fritt tillgänglig för alla förskrivare och en nationell standard för reservnummer samt detaljerade föreskrifter vid hantering av skyddade personuppgifter är framtagna. Landstinget anser även att reglerna för uppföljning av förskrivningen bör ändras, så att landsting, på myndighets uppdrag, har rätt till uppgifter om enskild förskrivare utan tidsgräns. Landstinget delar inte utredningens slutsatser att patienten ska ges rätten att kunna privatmarkera uppgifter i den gemensamma läkemedelslistan. Att förskrivare har tillgång till en komplett läkemedelslista med såväl gällande ordinationer som expedierade förskrivningar är fundamentalt när det gäller patientsäkerheten och därmed så viktiga att de utgör ändamål som är godtagbara för att begränsa den grundlagsskyddade rättigheten skydd mot intrång i den personliga integriteten. Vidare är det landstingets uppfattning att teknisk och semantisk interoperabilitet är en förutsättning för säker och ändamålsenlig informationsåtkomst för berörda aktörer och stödjer därmed utredningens slutsatser. Landstinget ser en risk i betänkandets inriktningsmål om inte staten tar ett tydligare ansvar att leda men även tillföra medel för omställning/genomförande; Nuvarande strukturlösningars förändrings- och införandetakt är en direkt effekt av självstyrande huvudmans tolkningar, beställningar och finansieringsnivåer samt egna prioriteringsgrunder. Landstinget saknar samtidigt ett förtydligande gällande hantering av personuppgifter och anser frågan behöver utredas vidare. Det förhållandet att utredningen inte lyckats klarlägga antalet vårdgivare i Sverige är ett

53 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 4 (15) LD15/02487 talande bevis för att vårdgivarnas personuppgiftsansvar utgör ett hinder för utveckling av ehälsotjänster som bygger på personuppgiftsansvarigas instruktioner och aktiva beslut om tillåten personuppgiftsbehandling. Landstinget anser att huvudmännen, dvs. landsting och kommun, skall vara med och finansiera detta arbete. Om de höga ambitionerna, som utredningen föreslår, ska kunna förverkligas är det dock landstingets åsikt att staten ska ta ett stort ansvar och att finansieringsprincipen ska tillämpas. 2.1 Avgränsningar Att utredningen har valt att tolka uppdraget så, att frågor kring individens delaktighet, ställning och de e-tjänster som nationellt är utvecklade för att stödja detta inte omfattas i utredningen gör att en rad frågor inte har besvarats. Främst gäller det huruvida dessa e-tjänster ska omfattas i den nya strategin och förslag kring hur dessa tjänster ska förvaltas, utvecklas och finansieras. En ändamålsenlig och säker informationshantering i hälso- och sjukvården är en förutsättning för patienters delaktighet och medverkan i vården genom ökad möjlighet för patienter att bli medaktörer i, och kommunicera med vården. Landstinget anser därför att e- tjänsterna bör, så långt det är möjligt, vara gemensamma för både verksamhet och den enskilde patienten/brukaren/ individen och ansvaret för dessa tjänster bör därigenom ligga hos en och samma instans. Om så inte sker finns risk för att dubbelutveckling sker av tjänster som har liknande karaktär. 7.1 En ny samverkansorganisation för utvecklingsarbetet på e- hälsoområdet. Landstinget välkomnar en ny nationell ehälsostrategi och delar utredningens förslag att den tas fram så snart som möjligt för att fortsätta det påbörjade arbetet. Däremot medför utredningens val att inte resonera kring hela ehälsoområdet och i synnerhet invånarperspektivet att det råder stora oklarheter kring vad den nya ehälsostrategin kommer att innefatta samt hur förvaltning av övriga befintliga och kommande e-tjänster ska hanteras. Landstinget anser även att utredningen inte har tagit ställning till de säkerhetstjänster som idag finns utvecklade och i bruk. Avsaknad av resonemang kring dessa tjänster medför därför att det blir otydligt om dessa områden kommer att innefattas i den nya ehälsostrategin. Det blir därför oklart vad ehälsomyndighetens roll och mandat blir.

54 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 5 (15) LD15/02487 Landstinget anser att hela ehälsoområdet ska ingå i strategin. Landstinget anser inte att detta är tillräckligt beskrivet och därför behövs ett klarläggande avseende detta. Landstinget vill också påpeka vikten av att den nya ehälsostrategin ska innehålla mål som är mätbara. I den nuvarande handlingsplanen har sådana mål inte funnits vilket har medfört svårigheter att redovisa hur väl landstingen uppfyller målen. Den nya ehälsostrategin behöver därför också innehålla beskrivning om hur målen ska mätas. Det ska även framhållas att målen bör vara nåbara för att förhindra att huvudmännen inte sätter upp egna mål som de anser vara mer realistiska. Inte heller bör målen beskrivas som subjektiva: informationssystemen ska vara lätta att använda. Hur lätt ett informationssystem är att använda är omöjligt att svara på då det är en subjektiv upplevelse beroende på vilken kompetens den enskilde besitter Samverkansnämnden- sammansättning och mandat Det är inte Landstingets uppfattning att en Samverkansnämnd med föreslaget mandat är lösningen för att nå önskat resultat. Utredningen beskriver inte tillräckligt tydligt vad landsting och regioner förväntas uträtta och vilka konsekvenser som medföljer. Det beskrivs inte heller på vilken detaljnivå besluten kommer att ligga på. Utredningens förslag skulle endast resultera i att ytterligare en aktör gör entré bland övriga myndigheter. Istället förespråkar Landstinget att en översyn görs av nuvarande myndigheters uppdrag och att en konsolideringsplan tas fram för att samordna uppdragen hos ehälsomyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Inspektionen för vård och omsorg, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Datainspektionen. Landstinget ställer sig även tveksam till förslaget för nämndens sammansättning; att ett landsting, en kommun och en privat vårdgivare kan anses vara tillräckligt för att representera de övriga. Landstinget anser att en nämnds sammansättning ska bestå av huvudmän och statliga företrädare. Landstinget vill påpeka att landstingen/ regionerna är olika till sin uppbyggnad och utövning, och detsamma gäller inte minst kommunerna och de privata vårdgivarna. Därför ställer sig Landstinget frågande till om endast ett landsting, en kommun och en privat vårdgivare kan representera de övriga. Behoven för invånare skiljer sig väsentligt mellan storstäder och landsbygd även om utvecklingen tyder på att invånare kommer att röra sig mer över gränser. Beslut av den här sortens karaktär bör fattas av

55 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 6 (15) LD15/02487 huvudmän och staten för att kunna ta hänsyn till befolkningsmängd, demografi, ekonomiska förutsättningar mm för att besluten ska kunna vara genomförbara. Samtidigt ska tilläggas att landsting och regioner aktivt arbetar redan idag för att uppnå gemensamma standarder och lösningar inom ehälsoområdet. Landstinget saknar även en beskrivning hur en aktiv invånarinvolvering ska se ut. Det borde vara en konstant/ formaliserad referensgrupp/ dialogpartner till nämnd och myndighet för att tidigt fånga upp behovet Ansvar för att skydda uppgifterna vid överföring via internet mm Utredningens förslag hänvisar här till en ny hälso- och sjukvårdsdatalag, som föreslagits av utredningen Rätt information, på rätt plats i rätt tid (SOU 2014:23). På några ställen i den nu aktuella utredningen så förordar man att den tidigare utredningens lagförslag ska genomföras. Landstinget menar att det är otydligt om utredningen förordar att hela eller delar att lagförslaget ska genomföras och i så fall vilka delar av förslaget till ny hälso- och sjukvårdsdatalag. Parallellt föreslås författningsändringar i Patientdatalagen vilket ytterligare spär på otydligheten. Det föreslås att det ska läggas till en bestämmelse som tydliggör kraven på säkerhetsåtgärder vid överföring av personuppgifter över internet eller andra jämförliga nät. Landstinget instämmer helt med detta. Bestämmelsen måste dock också innehålla beskrivning över när vårdgivarens ansvar övergår till nästa instans Ansvar för informationssystemens utformning Landstinget anser subjektiva uttryck ska undvikas i lagrum (se Förslag till lag om ändring i patientdatalagen 2008:355, 3 a kap. 5 ). Det medför oklarheter i tolkning och försvårar tillämpningen. Att system ska vara lätta att använda bör inte användas då det inte går att beskriva vad som är lätt för den enskilde medarbetaren. Tanken är dock god. Utredningen pekar på krav som informationssystem redan borde uppfylla och initiativ landsting och regioner redan förbundit sig till. Initialt är det att förvänta sig flera beslut om tillämpning av standarder. För att undvika en spretig utveckling och för att säkerställa en nationell gemensam nytta, anser Landstinget att det är viktigt med en tydlig strategi och prioritering av initiativ och krav på implementation av standarder.

56 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 7 (15) LD15/ Den gemensamma informationsstrukturen- ett ansvar för Socialstyrelsen och E- hälsomyndigheten. Landstinget är helt enigt med utredningen om att teknisk och semantisk interoperabilitet är en förutsättning för säker och ändamålsenlig informationsåtkomst för berörda aktörer. Landstinget ställer sig tveksam till om E- hälsomyndigeten och Socialstyrelsen ska äga ansvar för informationsstrukturen i samråd. Att i samråd äga ett ansvar kräver en tydlig beskrivning av ansvarsförhållandet mellan myndigheterna. Vid flera tillfällen har otydliga ansvarsförhållanden gjort att förvaltningsövertagande har blivit omhändertaget efter alldeles för lång tid av utredande. Det senaste är exemplet är när NPU- koderna skulle övergå till nationell förvaltning. Socialstyrelsen tog till slut på sig förvaltningsansvaret för kodverket men det innebar att vårdgivarna inte kunde/ vågade leverera denna informationsmängd till NPÖ då kodverket inte uppdaterades under denna långa tid av utredning. Vårdgivarnas personuppgiftsansvar utgör ett hinder för utveckling av ehälsotjänster som bygger på personuppgiftsansvarigas instruktioner och aktiva beslut om tillåten personuppgiftsbehandling. Vid utvecklingen av nationella tjänster laddas personuppgifter upp från de vårdgivare som ansluts till det nationella systemet som förvaltas och driftas av personuppgiftsansvarig vårdgivare; ingen personuppgifts-behandling är dock tillåten såvida inte det framgår av instruktion från var och en av de vårdgivare som är personuppgiftsansvariga och bidragit med personuppgifter. Det innebär att all ny utveckling är beroende av nya och återkommande instruktioner från alla vårdgivare vilket är en administrativ och teknisk omöjlighet. Landstinget anser inte att landsting och regioner har erforderliga finansiella och personella resurser för att kunna ansvara för tillsyn och kontroll av samtliga vårdgivares informationssäkerhet inom sjukvårdsområdet. Det är Landstingets uppfattning att myndigheternas kontrollansvar istället bör utökas och förtydligas. Landstinget står inte i något avtalsförhållande med alla offentligfinansierade privata vårdgivare och saknar därmed såväl legalt stöd som sanktionsmöjligheter. I det fall en Samverkansnämnd inrättas och denna beslutar om tidpunkt för när en standard ska gälla eller när en viss informationsmängd ska tillgängliggöras påpekar Landstinget vikten med god framförhållning. Processen med finansiering, planering, beställning, utveckling och leverans från leverantörer kan i vissa fall vara lång.

57 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 8 (15) LD15/ Information för uppföljning och forskning. Utredningen föreslår att dokumentationen i hälso- och sjukvården, på öppenvårdsapotek och i socialtjänsten ska bli mer enhetlig och strukturerad. Landstinget är helt enigt med utredningen i den delen. För att få praktiskt genomslag vill landstinget betona vikten av att detta även lyfts in i utbildningen på våra universitet, högskolor och på övriga vård- och omsorgsutbildningar. 10 Förbättrad informationshantering i läkemedelsprocessen Landstinget stödjer utredningens förslag om att skyndsamt verka för en gemensam läkemedelslista med krav på att samtliga ordinationer skall föras in i denna i listan skall även dosdispenserade läkemedel och på sikt slutenvårdsordinationer integreras. Sjukvården och apoteken bör, för optimal patientsäkerhet, ha samma informationskälla. Utredningen föreslår obligatorisk användning av e-recept som huvudregel. Det är en rimlig målsättning, även om pappersrecept sannolikt måste finnas som reservrutin för överskådlig tid. Det tekniska stödet för detta obligatorium diskuteras mindre men är en springande punkt i övergången till mer patientsäkra ordinationsrutiner och läkemedelslistor. Legitimerade läkare har förskrivningsrätt på basen av sin legitimation och det ansvar som är förknippat med denna. När förskrivningen genom författning begränsas till elektroniska kanaler måste, enligt vår mening, en nationell aktör etablera en elektronisk och journalsystemsoberoende förskrivningslösning, där varje legitimerad förskrivare kostnadsfritt har tillgång till elektronisk förskrivning. En sådan lösning måste finnas på plats innan användningen av pappersrecept kan begränsas. Fördelarna överväger: Behovet av receptblanketter elimineras, säkerheten för såväl förskrivare som patient höjs och all läkemedelsinformation hamnar direkt i patientens läkemedelslista, tillgänglig för berörd personal och för patienten själv. Möjligheterna för förskrivare utanför journalsystemen är idag inte tillräckliga, men system liknande bankernas e-legitimation bör kunna utvecklas med hög inbyggd säkerhet. Landstinget anser att en gemensam struktur för användning av reservnummer samt tydliga föreskrifter om hantering av skyddade personuppgifter är en förutsättning för slopandet av pappersrecept och en gemensam läkemedelslista. Det är landstingets uppfattning, till skillnad från utredaren, att reglerna för uppföljning av förskrivningen bör ändras, så att landsting, på myndighets uppdrag, har rätt till uppgifter om enskild förskrivare. Utvecklingen har lett till

58 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 9 (15) LD15/02487 allt fler vårdgivare. Landstinget anser därför att uppgifter i den gemensamma läkemedelslistan bör vara tillgängliga utan tidsgräns, även för andra vårdgivare något som utredaren föreslår begränsas till 24 månader. Landstinget vill också framhålla att sjukvårdens numera generiska förhållningssätt vid ordinationer bör kompletteras med möjligheten till generisk förskrivning Förslag till en ny lag om en gemensam läkemedelslista Utredningen anser att steg 2 som behöver tas för att på sikt åstadkomma en mer ändamålsenlig och säker informationshantering i läkemedelsprocessen är att skapa en ny lag som reglerar en gemensam läkemedelslista. Utredningen nämner överhuvudtaget inget om skälen till att detta förutsätter att reglerna införs i en ny lag. Landstinget anser att detta är en brist Patientens inställning till personuppgiftsbehandlingen Att förskrivare har tillgång till en komplett läkemedelslista med såväl gällande ordinationer som expedierade förskrivningar är fundamentalt när det gäller patientsäkerheten. Utredningen berör patientens rätt att spärra sådan information, en rätt som gäller journalen men inte läkemedelsförteckningen, vilket ger en märklig situation för vårdgivaren. En situation som blir än mer märklig då apoteken har full tillgång till receptregistret medan ordinerande läkare saknar detta. Därmed kan uppgifter om uthämtade recept spärras för ordinatören men inte för den som expedierar läkemedlet, men den sistnämnda har ingen möjlighet till dialog i ärendet med ordinatören. Utredningen föreslår i ett första steg att förskrivare skall få ta del av uppgifter om recept i receptregistret, i ett andra steg att en samlad läkemedelslista/information upprättas. Frågan om privatmarkera diskuteras grundligt men det slutliga förslaget, att patienten skall ha rätt att privatmarkera läkemedel, som registreras men inte är tillgängliga för vårdgivaren utan samtycke. Landstinget delar inte utredningens slutsatser i detta stycke utan anser att den nya lagstiftningen bör utformas så att ordinationer i den samlade läkemedelslistan inte skall kunna privatmarkeras. Patientsäkerheten väger här tyngre än den integritetspåverkan det innebär att inte medge privatmarkering av läkemedelsuppgifter. Detta gäller även i förhållande till grundlagsskyddet avseende skydd mot intrång i den personliga integriteten. Det är tveksamt om förskrivning utan kännedom om en patients fullständiga läkemedelsbehandling är förenlig med läkarens övergripande medicinska

59 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 10 (15) LD15/02487 ansvar i patientkonsultationen, vilket påpekas i utredningen. Ansvar för att en ny ordination står i överensstämmelse med pågående medicinering kräver kännedom om hela läkemedelslistan. Att eliminera möjligheten att privatmarkera läkemedelsinformation från den samlade läkemedelslistan minskar också risken för överkonsumtion genom uttag från flera förskrivare. Utredningen berör missbruksproblematiken utan att dra slutsatsen, att just detta är ett av huvudskälen till att förskrivaren behöver ha full tillgång till läkemedelslistan. När möjligheten och ambitionen att skapa en fullständig och enhetlig läkemedelslista finns, får syftet inte förfelas genom begränsningar som ger den samlade listan ett begränsat värde i det viktiga patientmötet Ändamål med personuppgiftsbehandlingen Landstinget kan inte se att utredningen föreslår någon förändring för uppföljning och kontroll av förskrivare. Idag är möjligheterna att kontrollera enskilda förskrivare begränsad uppgifter om enskild förskrivare får endast lämnas ut till vederbörande samt till dess verksamhetschef. Landstinget anser, att det i ett helhetsgrepp gällande e-hälsa och registrering av förskrivningar även bör möjliggöras, att enskilda förskrivare såväl offentligt som privat verksamma bör kunna följas upp av myndighet eller på myndighets uppdrag av läkemedelsfunktionen i landsting och regioner, att uppgifter om förskrivning av narkotiska läkemedel lämnas till IVO är inte tillräckligt effektivt. Därmed kan oegentlig förskrivning beivras i ett tidigare skede än vad som idag är fallet och möjligheter ges för läkemedelskommittéerna att följa upp läkemedelsanvändningen inom sitt område och vid behov vidta fortbildningsinsatser (Lag om läkemedelskommittéer 4 ) Utlämnande genom direktåtkomst Utredningen föreslår, att uppgifter från den gemensamma läkemedelslistan skall vara tillgängliga för den egna vårdgivaren obegränsad tid, medan uppgifter från andra vårdgivare skall lämnas ut under 24 månader. Landstinget delar inte utredningens bedömning, att 24 månader är tillräcklig tid för direktåtkomst till uppgifter som tillförts den gemensamma läkemedelslistan av andra vårdgivare eller tillståndshavare. Dagens och morgondagens sjukvård kännetecknas av att många vårdgivare handlägger samma patient ofta är sjukhusvården landstingsdriven medan många vårdcentraler drivs i privat regi. Inom ett huvudmannaområde passerar

60 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 11 (15) LD15/02487 därför en patient många gånger över vårdgivargränserna. Syftet med en gemensam läkemedelslista förfelas delvis, om historiken för läkemedelsbehandling inte är tillgänglig för den enskilde läkaren. Vid kroniska sjukdomar som t.ex. hjärt-kärl-sjukdomar och diabetes är det ofta önskvärt att vid patientmötet granska behandlingen i ett längre tidsperspektiv. Med denna möjlighet blir det lättare att utvärdera behandlingens effekt men även att välja rätt preparat utifrån tidigare behandling och behandlingsresultat. Dessutom är 2 år en alltför kort tidsperiod för att följa upp nya läkemedel. Det är därför landstingets uppfattning, av patientsäkerhetsskäl och för en optimerad ordinationsprocess, att tillgången till uppgifter från den gemensamma läkemedelslistan skall vara obegränsad i tiden oavsett om uppgifterna lagts in av den egna vårdgivaren eller av annan vårdgivare Vårdnadshavares åtkomst till den gemensamma läkemedelslistan. Landstinget uppfattar att utredningen föreslår att barn mellan år självt ska kunna disponera sin direktåtkomst till den gemensamma läkemedelslistan. Frågan är komplicerad och bör utredas vidare. Det bör dock inte vara skillnader mellan de olika lösningarna som innebär direktåtkomst för invånaren. Landstinget vill även påpeka det faktafel om att barn mellan år har direktåtkomst till informationen i Journalen - så är inte fallet såvida inte verksamhetschef har beviljat detta i det enskilda fallet och då endast för den vårdenhet verksamhetschefen har ansvar för Rättelse och skadestånd Utredningen förespråkar att uppgifter i registret som tillförts registret på grund av journalföringsplikten inte ska få utplånas eller göras oläsliga. Utredningen Rätt information på rätt plats i rätt tid föreslog att vårdgivaren ska kunna ha denna möjlighet om det är uppenbart att informationen t.ex. har skrivits på fel patient. Det är ett bättre förslag och landstinget hänvisar till den motivering som framgår av utredningen SOU 2014:23. Vid hopblandning av patienter, har Inspektionen för vård och omsorg (IVO) skrivit följande i ett beslut från : "De i patientjournalen främmande uppgifterna som rör en annan person blir aldrig en del av patientjournalen. En patientjournal kan inte vara gemensam

61 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 12 (15) LD15/02487 för flera patienter. De felaktigt införda patientuppgifterna skall inte raderas utan flyttas till den patientjournal där de rätteligen hör hemma." "... institutet för journalförstöring ska inte användas för de tillfällen då uppgifter felaktigt förts in i annan patients journal utan hanteras inom ramen för vårdgivarens systematiska kvalitetsarbete. " I händelse av att felaktigt införd uppgift legat till grund för vård och behandling synes ett spårlöst försvinnande av journaltext stå i strid kravet på spårbarhet i journalsystem. Landstinget förordar därför att vårdgivaren i sådana fall ska anteckna i journalen att förstöring av anteckning skett på denna grund Bevarande och gallring Utredningen nämner behov av att avveckla och fasa ut äldre informationssystem men Landstinget anser att det saknas resonemang kring behovet av och lösningar för konvertering och arkivering av dessa system. Konvertering och arkivering kommer vara både tids- och kostnadskrävande, särskilt som standardiserade lagringsformat saknas och systemen aldrig förberetts för långtidslagring Uppbyggnaden av den gemensamma läkemedelslistan Landstinget stödjer att E- hälsomyndigheten får uppdraget att så snart som möjligt ta fram förslag till hur den gemensamma läkemedelslistan ska införas. Ur ett patientsäkerhetsperspektiv är denna lösning den i särklass viktigaste e-tjänsten att implementera. Landstingen finansierar redan en ansenlig summa till NOD- projektet som borde ha beräkningar på kostnader för utveckling, drift och förvaltning. E- hälsomyndigheten borde därför ha tillgång till redan framtaget material. 11 Standarder Fokus i utredningen är på vård- och omsorgsdokumentation men för att informationssystem ska fungera tillsammans på ett bra sätt för verksamheten behövs också en nationell tydlighet kring mer administrativa och infrastrukturella standarder. Detta för att t ex möjliggöra en samordnad, enkel och säker inloggning, gemensam patientkontext, mobilitet, uppföljning, ersättning, fakturering, osv.

62 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 13 (15) LD15/02487 Landstinget anser att pågående arbete med hälsoärende/processdefinitioner är en väsentlig del i strävan mot interoperabilitet och därmed bör lyftas fram som ett huvudspår. Utredningen föreslår att Samverkansnämnden ska ta över ansvaret, från vårdgivarna, att bestämma hur vårdgivarnas informationssystem ska vara utformade. Landstinget stödjer inte utredningens förslag. Landstinget saknar en konsekvensbeskrivning för landstingen/ regionernas del. Däremot anser Landstinget att tjänster av infrastrukturell karaktär och standarder kan ansvaras av statlig myndighet. Det behöver också beskrivas hur små privata aktörer och små kommuner ska hantera detta. Ansvaret föreslås ligga på huvudmannen att tillgodose detta. Det är dock inte beskrivet förslag på genomförande. Landstinget anser att frågan ytterligare behöver utredas och ge svar på de juridiska förutsättningarna Interoperabilitet och informationssäkerhet Utredningen hänvisar till att bristen på interoperabilitet och informationssäkerhet beror på ledningens arbete och den kultur som finns i verksamheterna. Landstinget anser att den bedömningen är korrekt eftersom det hittills har varit vårdgivarens ansvar att driva utvecklingen i informationssystemen. Detta har medfört att IT- systemen är utformade utifrån ett organisationsperspektiv istället för ett processperspektiv och att arbetet med informationssäkerhet integreras som en naturlig del i de anställdas arbete. Dock ska betonas att landsting/ regioner idag arbetar aktivt via respektive kundgrupper, Inera och SKL för att uppnå interoperabilitet och därmed funktionalitet i informationssystemen som motsvarar kraven. It- systemen måste däremot utvecklas på ett helt nytt sätt vilket kommer innebära stora investeringar och ta lång tid i anspråk Nytt uppdrag till E- hälsomyndigheten avseende informationssäkerhet E-hälsomyndighetens nya roll kommer att kräva att det byggs upp djup kompetens inom informationssäkerhetsområdet. Utredningens vision att uppdraget kan också innebära att E-hälsomyndigheten erbjuder rådgivning och stöd till huvudmän och verksamheter om informationssäkerhet för att därigenom underlätta implementering av regelverk måste ses som en målsättning på mycket lång sikt.

63 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 14 (15) LD15/02487 Att på detta sätt tillskapa ännu en myndighet med uppdrag inom informationssäkerhetsområdet medför ytterligare behov av åtgärder för att samordna insatserna inom området. För landstingets del är det viktigt att de krav på åtgärder som kommer från E-hälsomyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Datainspektionen etc. är samordnade. Utredningen framhåller den norska Normen för informationssäkerhet som förebild för ett nytt regelverk för informationssäkerhet inom vård och omsorg, vilket Landstinget anser kan vara riktigt. Landstinget påpekar dock att det är viktigt att komma ihåg att arbetet i Norge drivits under lång tid och att man i dessa delar ligger långt före Sverige. Den anpassning mot Normen som föreslås måste därför drivas stegvis och långsiktigt. Landstinget anser att det, till fullo, är svårt att överblicka hur informationshantering och flöden kommer att byggas upp i den föreslagna lösningen för den gemensamma läkemedelslistan. Det är av central betydelse att risker i hanteringen noga analyseras och att nödvändig kontinuitet i informationsförsörjningen kan säkerställas. För att få tillräckligt djup i riskanalyserna är det nödvändigt att företrädare för landsting och regioner bjuds in att delta när lösningar som påminner varandra utvecklas. 13 Finansiering Utveckling av E-hälsa är ett viktigt område för landstinget, både för att utveckla kontakten och servicen till våra innevånare, men samtidigt också för att effektivisera verksamheten. Utredningens ambitioner är höga och stöds till stor del av landstinget, inte minst att staten tar ett utökat ansvar för förutsättningarna för informationshantering. Samtidigt anges att "Det finansiella åtagandet för detta arbete på e- hälsoområdet bör delas mellan stat och huvudmän". Landstinget anser det självklart att huvudmännen, d.v.s. landsting och kommun, skall vara med och finansiera detta arbete. Om de höga ambitionerna, som utredningen föreslår, ska kunna förverkligas är det dock landstingets åsikt att staten ska ta ett stort ansvar i den initiala fasen av arbetet. Huvudmännen, och då inte minst landstingen, har under flera år investerat stora summor för de nationella e-hälsotjänsterna. Effekterna av denna investering har dock inte motsvarat förväntningarna hittills och det finns en misstro till att skjuta till ytterligare medel.

64 Landstinget Dalarna REMISSVAR Landstingsstyrelsens arbetsutskott Central förvaltning Datum Dnr Sida 15 (15) LD15/02487 Till detta ska läggas att många landsting uppvisar stora underskott i dagsläget och har inte, inom sina ekonomiska ramar, någon möjlighet att finansiera detta också. Därför menar landstinget att staten måste ta sitt ansvar och möjliggöra att den i utredningen angivna riktningen realiseras, genom att finansieringsprincipen tillämpas, och att det sker inom snar framtid. I annat fall riskeras utvecklingen att stanna av, vilket är högst olyckligt Informationssystemens användarvänlighet- möjlig tillsynsfråga Landstinget är enigt med utredningens förslag som innebär att tillsynsmyndigheterna, i samverkan med varandra, ska få möjlighet att granska informationssystemen utifrån ett användarperspektiv. Återigen vill dock Landstinget betona att uttrycket användarvänligt behöver definieras. Ingalill Persson Landstingsstyrelsens ordförande