Utvidgade strandskyddsområden vid Mälarens stränder i Strängnäs kommun.

Transkript

1 BESLUT 1(21) Länsarkitekt Torbjörg Sekse Länsjurist Eva Doyle Till (se sändlista) Utvidgade strandskyddsområden vid Mälarens stränder i Strängnäs kommun. BESLUT Länsstyrelsen beslutar med stöd av 7 kap. 14 miljöbalken att strandskyddsområdet ska vara utvidgat på fastlandet samt Tosterön, Aspön, Selaön och Oknön enligt de bifogade kartbladen A S till högst 300 meter från strandlinjen och på övriga öar i Mälaren upp till 300 meter från strandlinjen, men inte i områden med detaljplan. I fråga om 1) obebyggda, nyligen bildade fastigheter och 2) mark som inte har tagits i anspråk på sätt som har medgivits i ett beslut om förhandsbesked eller bygglov gäller inte beslutet om utvidgat strandskyddsområde förrän den 28 juni Beträffande förhandsbesked eller bygglov som dessförinnan förfaller enligt reglerna i 9 kap. 18 och 43 PBL träder dock beslutet om utvidgade strandskyddsområden ikraft i och med att bygglovet eller förhandsbeskedet förfaller. I övriga delar gäller beslutet omedelbart även om det överklagas. Det innebär att beslutet ska tillämpas genast, såvida regeringen inte efter ett överklagande föreskriver annat. Under förutsättning att beslutet vinner laga kraft upphäver Länsstyrelsen sitt beslut den 18 juni 1975 om utvidgat strandskyddsområde på två Mälaröar i Strängnäs kommun. Detta beslut kan överklagas till regeringen. Se sidan 21. UPPLYSNINGAR Strandskyddsområdet utvidgas både på öarna och på fastlandet. Kartbladen visar var strandskyddsområdet på fastlandet och de största öarna utvidgas antingen till 300 meter från strandlinjen eller till en annan gräns närmare strandlinjen. Det exakta avståndet 300 meter ska vid behov mätas från strandlinjens läge vid normalt medelvattenstånd. Det generella strandskyddet inom 100 meter från strandlinjen gäller överallt på land och i vatten där strandskyddsområdet inte är utvidgat och där strandskyddet inte har blivit upphävt i områden med detaljplan. Enligt Länsstyrelsens beslut ska förbuden i länets strandskyddsområden inte gälla kompletteringsåtgärder inom 15 meter från huvudbyggnaden men inte närmare strandlinjen än 25 meter och inom en tomtplats som har angetts i ett dispensbeslut. Postadress Besöksadress Telefon Telefax E-post NYKÖPING Stora torget växel sodermanland@lansstyrelsen.se Organisationsnr PlusGiro Bankgiro Faktureringsadress Internet FE STRÖMSUND

2 BESLUT 2(21) ÄRENDETS HANDLÄGGNING Kommunen, myndigheter och organisationer har beretts tillfälle att lämna yttranden. Ägare och innehavare av särskild rätt till marken har förelagts att yttra sig senast den 5 december Föreläggandet har delgivits genom kungörelser senast den 28 september 2012 i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Eskilstuna-Kuriren med Strängnäs Tidning, Mariefreds Tidning med Måsen Strängnäs och Post- och Inrikes Tidningar. Kommunen har i egenskap av markägare underrättats om förslaget som hölls tillgängligt i kommunens och Länsstyrelsens lokaler samt på Länsstyrelsens hemsida. Remisstiden förlängdes till den 31 maj På landshövdingens inbjudan besökte representanter för LRF och Jordägarna länsstyrelsen den 24 maj 2013 för samtal och utbyte av information. SYFTEN OCH MOTIV Länsstyrelsen får i det enskilda fallet utvidga strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften i t.ex. områden av riksintresse för naturvård eller friluftsliv, kust- och skärgårdsområden som inte redan har förlorat i betydelse på grund av exploatering. Strandskyddets syften är att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Avsikten är alltså att skyddet av stränderna ska ses i ett långsiktigt perspektiv. I miljöbalkens förarbeten har t.ex. betonats att områden som för tillfället verkar vara av begränsat intresse för allmänhetens friluftsliv kan bli betydelsefulla i framtiden. Andelen Mälarstränder utanför tätorterna i Strängnäs kommun där det inte finns en eller flera byggnader inom 100 meter är 67 % (SCB 2011). År 2002 var andelen Mälarstrand med stora värden för naturvården och friluftslivet och med god tillgänglighet endast cirka 12 % (Olle Philipsson 2002, sidan 25). Anspråken på strandområden vid Mälaren för ny bebyggelse och andra anläggningar är fortsatt höga. Enbart vid de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren uppförs årligen mellan 400 och 600 byggnader för bostadsändamål och olika verksamheter (proposition 2008/09:119, sidan 36). Det finns därför skäl att förtydliga att strandskyddets syften är långsiktiga. Där ny bebyggelse vid Mälarens stränder har placerats mellan 100 och 300 meter från strandlinjen, är det vanligt att området mellan tomtgräns och strandlinjen privatiseras och dess naturvärden skadas. Vid de sträckor där stränderna inte redan har förlorat i betydelse på grund av bebyggelse behöver strandskyddsområdet vara utvidgat till 300 meter för att allmänhetens tillgång till strandområden ska långsiktigt säkerställas och goda livsvillkor för djur- och växtlivet bevaras. INVÄNDNINGAR OCH BEMÖTANDEN Förslaget tillstyrks i några yttranden. Markägare, LRF, Jordägarna och kommunen svarar för invändningarna. Yttrandena sammanfattas i en promemoria som bifogas. Samtliga yttranden finns i Länsstyrelsens handlingar. Generella föreskrifter Enligt flera yttranden avser förslaget en generell föreskrift som går utöver befogenheten att utvidga strandskyddsområdet i det enskilda fallet. Länsstyrelsen får hänvisa till prop. 2008/09:119, Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden. Enligt propositionen kan beslut om utvidgat strandskyddsområde avse t.ex. områden av riksintresse för naturvård eller friluftsliv som inte redan har förlorat betydelse på grund av exploatering. I Södermanlands län utvidgas strandskyddsområdet endast längs utvalda delsträckor vid Östersjön, Mälaren och Båven. Natur- och friluftsvärdena vid varje utvald delsträcka av Mälarstranden i Strängnäs kommun har beskrivits nedan. Beskrivningarna baseras på flera noggranna inventeringar (se källförteckning nedan) och kompletterande fältkontroller under sommaren Delsträckorna utgör tillsammans en ansenlig del av Mälarens stränder i Strängnäs kommun. Alla ligger i område av riksintresse för naturvården och friluftslivet enligt miljöbalken.

3 BESLUT 3(21) Schematiska avgränsningar I flera yttranden hänvisas till bestämmelsen att strandskyddsområdet får utvidgas om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften. Man anser att förslaget omfattar även strandområden med triviala naturvärden eller naturvärden utan strandknytning, att avgränsningarna är för schematiska och att det inte är visat att strandskyddsområdet behöver utvidgas. Det hävdas att inventeringarna är för allmänna och schablonmässiga, att det inte finns tillräckligt noggranna inventeringar för att kunna identifiera enskilda fall där strandskyddsområdet behöver utvidgas för att säkerställa strandskyddets syften, att marken upp till 300 meter från strandlinjen inte är hotad, att förslaget saknar motiveringar och beskrivningar av konsekvenser. Länsstyrelsen: Mälaren med öar och strandområden är med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena i sin helhet av riksintresse (4 kap. miljöbalken). Alla delsträckor ligger i områden som både är av riksintresse för naturvården och/eller friluftslivet (3 och 4 kap. miljöbalken) och som inte har förlorat i betydelse på grund av exploatering. Sträckorna är grundligt inventerade (se källförteckningen) och beskrivs nedan. Strandskyddet ska ses i ett långsiktigt perspektiv. Områden som verkar vara av mindre intresse för allmänhetens friluftsliv kan bli betydelsefulla i framtiden. Syften och motiv redovisas ovan. Markägarnas rättigheter Nästan alla yttranden tar upp frågan om intrång i markägarnas rättigheter. Flera hävdar att utvidgat strandskydd begränsar rätten att råda över marken, minskar försäljningsvärdena, är en orimligt stor åderlåtning och att förfarandet strider mot EU:s regler om äganderätten. Man anser att bruksvärdena minskar, att värdet av markernas högst värderade delar minskar då det blir svårt att stycka av tomter, att det blir svårare att göra arvsskiften, att inskränkningarna ska både kompenseras och beaktas vid bestämmande av taxeringsvärden. Förslaget anses innebära att jord- och skogsbruket försvåras och att om- och tillbyggnader, moderniseringar och upprustningar hindras. Man menar att det blir svårt att underhålla, utveckla och sköta det som finns i 300-meterszonen, att landskapsvården försvåras, brukningsmöjligheterna inskränks och att det kan bli omöjligt att bygga ett nytt bostadshus eller stycka av en tomt. Förslaget anses innebära att inskränkningen i enskildas rätt att använda mark eller vatten går längre än vad som krävs för strandskyddets syften ska tillgodoses. Nyttan för det allmänna anses inte stå i proportion till skadan för de enskilda. Man menar att förslaget går vid sidan om ordinarie ersättningsregler för områdesskydd och expropriation och att markägarna måste kompenseras. Ägarna till Herresta, Vadholm, Säby, Skär, Hässelbyholm och Räfsnäs beräknar hur stora andelar av fastigheternas areal som redan är strandskyddade och som omfattas av förslaget till utvidgade strandskyddsområden. Beräkningarna finns i Länsstyrelsens handlingar. Länsstyrelsen hänvisar i de frågorna till beslutets syfte och rättsverkningar. Beslutet begränsar inte rätten att bruka marken och behålla pågående markanvändning. Strandskyddet hindrar inte om- och tillbyggnader, inte heller skogsbruket eller markarbeten eller gödsling inom jordbruket, skötseln av beten och skogskanter eller nya ekonomibyggnader som för sin funktion behöver placeras i strandskyddsområdet. Andra slags byggnader kan uppföras i strandskyddat område på platser som saknar betydelse för strandskyddets syften och i de fall det finns något av de särskilda skälen för dispens som är uppräknade i miljöbalken. Det finns särskilda skäl t.ex. om platsen redan är tagen i anspråk, är väl avskild från stranden, behövs för att utvidga en pågående verk-samhet eller för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse. Länsstyrelsens beslut att utvidga strandskyddsområdet har kombinerats med övergångsbestämmelser så att den, som har en obebyggd nyligen bildad fastighet och ett tillstånd att bebygga den, ska kunna utnyttja sitt tillstånd. Enligt 31 kap. miljöbalken ges inga förutsättningar för ersättning för ett beslut att utvidga strandskyddsområdet. Möjligheterna att föra talan enligt 2 kap. 15 regeringsformen torde vara begränsade då strandskyddsområdet har utvidgats av miljöskyddsskäl och för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse. Avfolkning och miljöskador Enligt några yttranden ligger de främsta hoten i landsbygdens avfolkning och miljöskador i friluftslivets spår. Utvidgat strandskyddsområde anses motverka strävandena att stärka den

4 BESLUT 4(21) ekonomiska basen för verksamma på landsbygden och anses öka förutsättningarna för det friluftsliv som skadar naturvärdena. Man befarar att landsbygdsföretag som driver verksamheter i bl.a. de gröna näringarna hindras att uppföra t.ex. stugor för uthyrning och anläggningar för ekoturism och friluftsliv och att barn, vänner och anställda inte kan erbjudas attraktiva boenden. Möjligheterna att få strandskyddsdispens är svårförutsägbara. Länsstyrelsen följer förändringarna i länets landsbygder och bedömer att strandskyddet inte orsakar landsbygdens avfolkning och oönskade former av friluftsliv. Orsakerna måste i stället hänföras till ändrade livsmönster, storskaliga strukturförändringar i offentlig och privat service samt ett ökande antal besökare med bristande miljöhänsyn. Det utvidgade strandskyddsområdet ökar inte friluftslivets förutsättningar utan säkerställer befintliga värden. Det utvidgade strandskyddsområdet begränsar inte landsbygdsföretagens utvecklingsmöjligheter. I de fall en verksamhet behöver utvidgas eller kompletteras med anläggningar och utvidgningen eller anläggningen måste placeras i strandskyddsområdet kan dispens meddelas. Strandskyddsområdet utvidgas inte på de bebyggda platser som uppenbart saknar betydelse för strandskyddets syften och inte vid tätorterna. Myndigheterna har rätt att ge dispens för anläggningar av allmänt intresse, t.ex. inom turismen och friluftsliv. Reglerna för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) får tillämpas i strandområden som kommunen redovisar i en antagen översiktsplan. När det har skett kan strandskyddet upphävas och dispenser ges för att underlätta LIS även i utvidgat strandskyddsområde. Befintlig bebyggelse I några yttranden invänder man mot att förslaget även omfattar områden med befintliga byggnader och bebyggelsegrupper. Länsstyrelsen instämmer i bedömningen att bebyggda områden principiellt måste anses vara utan betydelse för strandskyddets syften. Därför utvidgas inte strandskyddsområdet där det med hjälp av befintliga kartläggningar redan nu kan avgöras var gränserna går för de bebyggda områden som saknar betydelse för strandskyddets syften. Strandskyddsområdet utvidgas i sådana bebyggda områden som inte kan avgränsas utan närmare kartläggningar av bebyggelse och naturvärden. Berörda markägare missgynnas dock inte mer av det beslutet än om samtliga bebyggda områden hade kunnat undantas. I ärenden om strandskyddsdispens för t.ex. en nybyggnad ska ju den prövande myndigheten avgöra om byggnaden är avsedd att placeras i ett parti som saknar betydelse för strandskyddets syften. I så fall och om det finns något särskilt skäl enligt uppräkningen i 7 kap. 18 c och d miljöbalken ska myndigheten ge dispens från strandskyddet. Det finns särskilda skäl för dispens t.ex. om området redan har tagits i anspråk, är väl avskilt från stranden på grund av t.ex. bebyggelse eller behövs för att kunna utvidga en pågående verksamhet. Strandskyddsförbudet gäller inte byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som inte avser att tillgodose bostadsändamål om de behövs för jordbruket, fisket eller skogsbruket och de för sin funktion måste finnas eller vidtas i strandskyddsområdet. Delgivningen I yttrandena invänder man mot formerna för delgivning. Man anser att konsekvenserna av ett utvidgat strandskyddsområde är så ingripande att beslutet ska föregås av samråd med berörda markägare. Länsstyrelsen hänvisar till delgivningslagen (2010:1932). Kungörelsedelgivning får ske om ett stort antal personer ska delges och det med hänsyn till ändamålet med delgivningen inte är rimligt att delgivning sker med var och en av dem. Förslaget kungjordes i Eskilstuna-Kuriren med Strängnäs Tidning, Mariefreds Tidning med Måsen Strängnäs, Post- och Inrikes Tidningar, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Förslaget hölls tillgängligt i kommunens och Länsstyrelsens lokaler samt på Länsstyrelsens hemsida. Remisstiden förlängdes med nästan 6 månader till den 31 maj Avvakta utredningar I yttrandena begär man att frågan om utvidgat strandskyddsområde avvaktar resultaten av regeringens uppdrag till Naturvårdsverket och Boverket att göra en utvärdering och översyn och till Delegationen för en långsiktig tillämpning av strandskyddsreglerna. Länsstyrelsen har valt att inte avvakta med sitt beslut till dess verken och delegationen har redo-

5 BESLUT 5(21) visat sina uppdrag. Regeringens uppdrag till Delegationen är att vara en arena för erfarenhetsutbyte och dialog. Uppdraget till Naturvårdsverket och Boverket är att se över andra strandskyddsregler i miljöbalken än den om förutsättningarna för länsstyrelsernas beslut att utvidga strandskyddsområden. INTRESSEPRÖVNING Beslutet omfattar strandområden som har eller kan väntas få mycket höga värden för allmänhetens friluftsliv och/eller växt- och djurlivet. Utvidgat strandskyddsområde behövs för att långsiktigt säkerställa syftena med strandskyddet i dessa områden. Pågående markanvändning kan fortgå utan hinder av det utvidgade strandskyddsområdet. Vid prövning av frågor om utvidgat strandskyddsområde ska enligt 7 kap. 25 miljöbalken hänsyn tas även till enskilda intressen. Beslutet medför vissa inskränkningar i användningen av berörda strandområden. Vid en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen finner Länsstyrelsen att beslutet inte går längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. BESKRIVNINGAR AV NATUR- OCH FRILUFTSLIVSVÄRDEN Enligt 4 kap. miljöbalken är Mälarens öar och strandområden i sin helhet av riksintresse med hänsyn till natur- och kulturvärdena. Vid bedömning av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön ska turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas. Sjön är Mälardalens största sötvattentäkt och troligen Sveriges artrikaste miljö med avseende på fisk. Mälaren är i sin helhet av riksintresse för yrkesfisket. Södermanlands landskapsfågel fiskgjusen har stor förekomst i Mälaren. Boplatslägena är nästan uteslutande strandnära träd. Den är beroende av ostörda miljöer. Förekomsterna av havsörn ökar i området och viss konkurrens uppstår mellan fiskgjuse och havsörn. Utöver Mälarens fastlandsstränder i Strängnäs kommun finns mycket långa stränder på flera halvöar och öar. Strandområdena är mycket varierande med höga natur-, frilufts- och kulturmiljövärden. Såväl herrgårdslandskap som olika typer av mosaiklandskap förekommer. Stränderna är omväxlande branta och låglänta. Vikar och uddar är vanligt förekommande. Ädellövskogar, strandängar och hagmarker är artrika naturmiljöer. Hällmarksskogar och gamla barrskogar har höga naturvärden. Många nyckelbiotoper förekommer. Landskapsbilden är tilltalande. De kulturhistoriskt värdefulla miljöerna är talrika. Värdet för det rörliga friluftslivet är stort på grund av den variationsrika naturen och kulturmiljöerna och inte minst på grund av den stora andelen oexploaterade strandområden. Vanliga friluftsaktiviteter är vandring, utflykter, bär- och svampplockning, bad, fiske, båtliv, skridsko- och skidåkning, vetenskapliga natur- och kulturstudier och fågelskådning. Potentialerna att utveckla turism och friluftsliv är stora. Flera delar av Mälarområdet i Strängnäs kommun är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken. Ett område i Prästfjärden Grönsöfjärden Arnöfjärden är av riksintresse för friluftslivet. Här finns i det närmaste oexploaterad mälarnatur med öar av varierande karaktärer och god vattenkvalitet. Stränderna är lättillgängliga med låga hällar och tillgången till naturhamnar är god. Ett område i Prästfjärden är också av riksintresse för naturvård. Här är Götön främst av naturvetenskapligt intresse. Fågellivet är rikt i fjärdarna. Norr om Selaön ligger Nybble holme som är av riksintresse för naturvård och Natura 2000-område. Tynnelsöfjärden norr om Segerön är av riksintresse för naturvård. Det är en typisk mälarvik med grunda vattenområden och breda vassar. På Tynnelsö växer ädellövskog. Ön har en mycket artrik flora. Stora Rullingen och Skinnpälsarna är horstbildningar och Stora Rullingen har markanta förkastningsbranter. Flera nyckelbiotoper finns på Tynnelsö och Stora Rullingen. Ett område på Tynnelsös södra del och området Tynnelsö Prästholmen är Natura 2000-områden. Fågellivet är rikt i området. Segersöarkipelagen är riksintresseområde för naturvård. Här finns ett dussintal öar och skär med alltifrån kala hällar till öar med växlande vegetation. Lida holme har höga skogliga naturvärden. Fågellivet är rikt i arkipelagen, området har stort värde för båtlivet. Segersön med omgivande vatten och öar är Natura 2000-område. Sörfjärden är av riksintresse för

6 BESLUT 6(21) naturvård. Lindön i fjärden är också Natura 2000-område. Förslaget till utvidgade strandskyddsområden vid Mälarens stränder i Strängnäs kommun syftar till att långsiktigt säkerställa allmänhetens tillgång till strandområdena och bevara goda livsvillkor för djuroch växtlivet. Delområdena finns redovisade på kartbladen A S. SÖRFJÄRDEN Sörfjärden med öar och strandområden. Kartbladen A C. Sörfjärden är en grund, näringsrik vik med breda vassområden. Strandområdena i kommunen är omväxlande och mestadels flacka. Ädellövskog och -hagmarker, våtmarker och strandängar är vanliga biotoper. Området har höga naturvärden och landskapsbilden är tilltalande. Fjärden är belägen i en gammal, kulturhistoriskt värdefull jordbruksbygd. Öarna är lövskogsklädda och vassomgärdade. Sörfjärden är en av länets viktigaste fågellokaler. Rördrom och brun kärrhök är karaktärsarter som tillsammans med fiskgjuse har studerats kontinuerligt med avseende på populationsutvecklingen. Fjärden utgör en del av ett Ramsarområde, ett våtmarks- och vattenområde av internationellt värde. Fjärden med öar och en strandzon med varierande bredd är av riksintresse för naturvården. Stränderna är inte lättillgängliga på grund av de vidsträckta vassområdena och jordbrukets markanvändning. Ändå finns goda förutsättningar för rika natur- och kulturstudier. En fortsatt hävd är en viktig förutsättning för bevarande av de värdefulla miljöerna. Stor potential att utveckla området för friluftsliv och turism. Två Natura 2000-områden berörs. Lindön är Sörfjärdens största ö. Ön med omkringliggande vatten är Natura 2000-område och naturreservat. Den är till 1/3 täckt av ädellövskog med stort inslag av alm och lind. Här finns också betesmarker med äldre träd. Ön har en rik flora, ett rikt fågelliv och ett värdefullt insektsliv. Söder om Lindön ligger de ädellövskogsklädda öarna Välnäsholmen och Hatten som båda har höga naturvärden. Arphus Sjöberg väster om Härad. Kartblad A. Se även beskrivningen av Sörfjärden med öar och strandområden. Våtmarkerna vid Sörfjärdens södra strand avgränsas i söder av en förkastning med skogklädda höjder. Barrskog dominerar i vissa delar men inslaget av lövträd är påtagligt. Delområdet ingår i den sydöstliga delen av Kafjärdenlandskapet. Mellan Arphus och Eksåg går den gamla landsvägen strandnära. Bebyggelse finns vid Arphus och Eksåg. Värdefulla lövskogsmiljöer finns kring dessa gårdsmiljöer. Här finns också rödlistade arter. Arphusholmen har en lövskogslund med gamla lindar som är nyckelbiotop. Skyddsvärda träd finns vid Arphus. Värdefulla skogs- och vattenmiljöer finns i Eksågsområdet. Inom detta område inklusive Ånsholmen finns en nyckelbiotop och flera naturvärdesobjekt i ädellövmiljöer. Öster om Eksåg finns en starkt sluttande och blockrik skogsmiljö. Ett parti med gammal skog är nyckelbiotop. Eksågsån som mynnar vid Eksåg utgör vatten- och strandmiljö av högt naturvärde. På Ånsholmen finns ett gravröse. Fornlämningar finns också sydost om holmen. Delområdets västra del ingår i riksintresseområde för kulturminnesvården. Skogsområdet väster om Härad är viktigt som strövområde. Variationen av naturtyper och topografi gör hela delområdet värdefullt för det rörliga friluftslivet. Naturmiljön kring Eksågsåns utlopp ger rika förutsättningar för fågelstudier. Här finns ett fågeltorn. Stigar finns dit och till Ånsholmen samt i skogsområdet längre österut. Området är värdefullt för strövande, natur- och kulturstudier och har goda utvecklingsmöjligheter för turism och friluftsliv. VÄSTRA FOGDÖN Se även beskrivningen av Sörfjärden med öar och strandområden ovan. Fiskarudden Välnäs udde. Kartblad A. Landskapstyp är slättbygdens mosaiklandskap. Stränderna är flacka. Ett större våtmarksområde finns i den södra delen. Hela delområdet karaktäriseras av våtmarker, strandängar, lövsumpskog, betesmarker och ädellövskog. Väster om Plångsta och vid Välnäs finns stora ädellövbestånd, till stora delar nyckel-

7 BESLUT 7(21) biotoper. Vid Välnäs utgörs dessa av lövlund, löväng och aspskog. Nyckelbiotoper finns också vid Kohagsudden och Sjöstugan. Vid Rundholm finns stora naturbetesmarker och strandängar. Strandnära lövlundar med t.ex. ek, hassel och lind skapar tillsammans med övriga biotoper en mosaik som gör området till ett av Sörfjärdenområdets värdefullaste lövskogsområden. Hela området har höga ekologiska värden och är av stort värde för landskapsbilden. Vår- och lundfloran är rik och fågellivet är artrikt. Skyddsvärda träd har inventerats kring Bergshammar. Det varierande och ekologiskt värdefulla kulturlandskapet bidrar till att göra området intressant för natur- och kulturupplevelser. Landskapet bjuder på vackra vyer och miljön är fornlämningsrik. Relativt strandnära finns fornlämningar vid Plångsta, Rundholm och Välnäs. Strandnära bebyggelse finns endast vid Rosendal. Tillgängligheten till strandområdet är inte god men skulle kunna förbättras med stigar och leder. Välnäs udde Helgarö. Kartbladen A och B. Landskapstypen har här övergått i ett mer skogrikt och småskaligt mosaiklandskap. Stränderna är mestadels flacka. Biotoper med höga naturvärden finns även i detta delområde men inte i lika stor omfattning. Nyckelbiotop och naturvärdesobjekt (lövskogar) finns vid respektive norr om Välnäs udde. Sumpskogar och våtmarker finns vid och norr om Nybylund, sydväst om Hasta, i området kring Kogrund och vid Prästgårdsviken vid Helgarö. Söder om Hasta finns också strandnära ädellövskogar, delvis av naturskogstyp, med höga naturvärden samt värdefull betesmark och strandängar. Ett av Sörmlands finaste skogsbeten, ett Natura 2000-område, finns här. Ädellöv- och lövnaturskog som är nyckelbiotop finns också vid Kogrund. Likartad vegetation finns på öarna utanför Kogrund. Dessa är också nyckelbiotoper. Öarna är isälvsavlagringar på Barvaåsen. Även söder om Helgarö finns nyckelbiotoper. Höga botaniska värden och ett rikt fågelliv finns i de ovan nämnda värdefulla biotoperna. Skogsmark dominerar delområdet utom i området söder och väster om Hasta. Söder om Hasta berörs ett Natura 2000-område. Kulturhistoriska värden och fornlämningar finns vid Slängstan och söder om Hasta. De ekologiskt och kulturhistoriskt värdefulla delarna är intressanta för studier och upplevelser. Bebyggelse finns strandnära endast kring Nybylund och Slängstan. Tillgängligheten till strandområdet är inte god men skulle kunna förbättras med stigar och leder. Helgarö Björsundet. Kartbladen B och C. Området ingår i det herrgårdslandskap som är landskapstyp i Sörfjärdenområdets norra del. Stränderna är flacka. Den odlade marken går nära strandområdet. Hela strandområdet består av långsträckta våtmarker innanför vassområden. I den sydöstra delen är strandområdet en del av Helgaröåsen, en rullstensås som sträcker sig i nord-sydlig riktning och är en fortsättning av Barvaåsen. Äldre tallar dominerar på åsen. Av övrig vegetation kan nämnas torrbacksflora. Vid Sörgårdsviken finns sumpskog. Vid gården Stjärnholm tangeras ett ädellövskogsområde med höga naturvärden och nordväst om Stora Skäret finns en ekskog med bl.a. värdefull kryptogamflora. Ekskogen är en nyckelbiotop. Ett långsträckt och mot norr avsmalnande värdefullt strandängsområde sträcker sig från Stjärnholm till Björsund. Bebyggelse finns vid Stjärnholm. Ett strandnära hus finns också i gränsen till detaljplanelagt område vid Helgarö. Tillgängligheten till strandområdet är inte speciellt god men via Åsbyås (Helgaröåsen) kan strandområdet mot nordväst nås. Härifrån nås även en populär badplats med sandstrand vid Helgarö kläpp (i detaljplaneområdet). Fina utblickar över landskapet från Åsbyås. NORRA FOGDÖN Området mellan Hästholmen och Hässelbyholm är en del av Rällingelandskapet, ett omväxlande landskap med många naturtyper. Delområde Stångudden Sandskär. Kartblad C. Här dominerar det småskaliga mosaiklandskapet. Stränderna är flacka med uddar och vikar. Innanför de täta vassarna vidtar strandängar och alkärr. Näsudden och Hästholmen är relativt fria från vass. En lövnaturskog som är nyckelbiotop växer i en bård längs stranden från Snuggan till Lundtorp. Edeby är omgärdad av lövskog. Flera gamla ekar visar spår av gammalt lövängsbruk.

8 BESLUT 8(21) Ädellövskog växer strandnära. Öster om Hästholmen och på Sandskär är variationen av naturtyper stor. Kulturpåverkan i form av lövängsbruk kan spåras. Innanför viken mellan Hästholmen och Hornudden är en del av alsumpskogen nyckelbiotop med en värdefull kryptogamflora. På Hornudden finns också skogar som är nyckelbiotoper. Det är lövnaturskogar med inslag av barrträd. Biotoperna har stort värde för insekter och hackspettar. På Sandskär finns en stor artvariation i träd-, busk- och fältskiktet. Marksvampfloran är särskilt artrik. Här växer löv- och ädellövnaturskog med grov ek och olikåldriga bestånd av skogslind samt inslag av grova äldre tallar. Området är nyckelbiotop. Fågellivet i viken mellan Hästholmen och Sandskär är artrikt. En nyckelbiotop, en lundskog med ek, finns också en bit inåt land öster om Hornudden. Norr om Näs är strandskogen särskilt artrik med blandlöv- och ädellövskog. Här växer gammal askskog som är nyckel-biotop samt en lövskog, varav större delen är kärrskog med naturvärden. Vid Edeby finns kulturlämning. Fina ut- och inblickar erbjuds kring Edeby och Näs. Bebyggelse finns i delområdets västra del vid Snuggan, Lundtorp och Edeby. En bruksväg går från gården Näs mot Sandskär. En annan mindre väg går från Fagersta nära Björsundet mot Granfjärden. Rällingeviken med grunda vikar är värdefull för kanoting, fritidsfiske och fågelskådning. Delområdet är också av värde för strövande, natur- och kulturstudier. Leder och stigar skulle vara värdefulla för tillgängligheten. Området är av riksintresse också för vindbruk. Sandskär Hässelbyholm. Kartbladen C och D. Herrgårdslandskapet sträcker sig fram t.o.m. Hässelbyholm. Variationen av skogstyper är stor. Väster om Stenstavik finns en värdefull lövskogslund. Vid Stenstavik tangeras ett biotopskyddat område med lövrik barrnaturskog. Vid den grunda Rällingeviken är strandängar, våtmarker och sumpskogar vanliga innanför täta vassar. Helgaröåsen följer viken en sträcka. Här växer blandskog med äldre björkar och torrbacksflora med backsippa. Holmar i viken är bevuxna med naturskogsartad lövskog. De är nyckelbiotoper med naturvårdsavtal liksom ett större naturskogsartat barrskogsområde i området Norrtorpsudd och Norrtorp. Landskapet i norra delen är kuperat och skogrikt. På Djurgårdsudd och Norrtorpsudd dominerar hällmarkstallskogen där berg går i dagen och branta stup möter Mälaren. I övrigt är stränderna flacka. På Djurgårdsudd finns en strandnära hällmarksskog som är nyckelbiotop. Vid Norrtorpsviken och Kohagsviken finns sumpskogar. På en udde vid Kohagsviken finns också höga skogliga naturvärden. Vid Djurgården och Ulriksdal tangeras ädellövskog som delvis är nyckelbiotoper. Även vid Krokhamn växer ädellövskog. I Djurgårdsområdet berörs också en värdefull betesmark. Sträckan från Kyrkogårdsudd österut är särskilt rikt på kulturhistoriska lämningar och fornlämningar. Nordväst om Hässelbyholm ligger flera äldre bevarade torpmiljöer i natursköna lägen. Bebyggelsen i delområdet är gles och utspridd. Småvägar finns men dessa är inte alltid tillgängliga för allmänheten. De ekologiskt och kulturhistoriskt värdefulla delarna är speciellt intressanta för studier och upplevelser. Tillgängligheten kunde förbättras med stigar och leder. Fina utblickar från Djurgårdsudd och Norrtorpsudd mot Granfjärden. Området öster om Sandskär är av riksintresse också för vindbruk. ÖSTRA FOGDÖN Hässelbyholm Vik. Kartblad D. Från Hässelbyholm övergår landskapstypen i småskaligt mosaiklandskap. I delområdet är stränderna mestadels branta. Nordost om Hässelbyholm finns strandäng och betesmark samt ädellövskog. Området Norra Björka Stensudd har mycket höga naturvärden med ädellövskog och våtmarksmiljöer. Delområdet är rikt på fornlämningar och kulturhistoriska lämningar. Bebyggelse finns i området Stensudd och Norra Björka. Småvägar finns men dessa är inte alltid tillgängliga för allmänheten. De ekologiskt och kulturhistoriskt värdefulla delarna är speciellt intressanta för studier och upplevelser. Tillgängligheten kunde förbättras med stigar och leder. Delområdet gränsar i söder till Viks fritidshusområde, där badplats och småbåtshamn finns. Vik Kungsberg. Kartbladen D och E. Landskapstypen är småskaligt mosaiklandskap. Strandområdet är lätt kuperat med endast ett par mindre våtmarkspartier. Vid Tegelhagen

9 BESLUT 9(21) berörs delvis en ängs- och betesmark. Delområdet tangerar i södra delen hagmarker och ädellövskog vid Kungsberg som ligger utanför delområdet. Stränderna norr om Kungsberg är skogrika med främst barrskogar. Vid Kungsberg finns en badplats. Utspridd bebyggelse finns vid Lissegården, Rosenlund, Libanon och Lissabon och Fiskarvreten. Området mellan Lissabon och Kungsberg ingår i riksintresse för kulturminnesvården. Vid och norr om Kungsberg finns många forn- och kulturlämningar. Kungsbergs kungsgård är statligt byggnadsminne. Delområdet kan nås via Kungsberg men tillgängligheten kunde förbättras med stigar eller leder. Framförallt områdets kulturmiljövärden är intressanta att studera. Skogsområdet är värdefullt för rekreation, svamp- och bärplockning. Organiserade guidade båtturer med riktade teman ordnas från Kungsberg till Segersöarkipelagen. Sjöängen Grusåsen. Kartblad F. Delområdet ligger i ett f.d. militärt övningsområde och gränsar till den smala Strängnäsfjärden som utgör del av en sprickdal. Bebyggelsen är begränsad till Västra och Östra Husby. Landskapstypen är lövskogsdominerat mosaiklandskap. Stränderna är låglänta med strandskogar, strandängar och vassbårder. Strandnära sumpskogar förekommer. Ädellövskogar finns vid Västra Husby och vid Hassellunden. Den lövrika gårdsmiljön vid Västra Husby har höga naturvärden, knutna till de grova ädellövträden. Vid Västra Husby finns kulturlämningar. På grund av övningsfältet är tillgängligheten för friluftslivet begränsad. Närheten till Strängnäs och den oexploaterade naturen gör dock att värdet som närströvområde är stort. En strandnära vandringsled skulle förstärka värdet. En badplats finns i Husbyområdet. NORDVÄSTRA TOSTERÖN Brunnsåker Edeby. Kartblad E. Landskapstypen är skogsdominerat mosaiklandskap. En sprickdal går mellan Tosterön och Fogdön. Norra Tosterön är starkt kuperad. Stränderna är branta med undantag av Edebyvikens södra och östra sida. Höga naturvärden finns framför allt kring Edebyviken och på Kohagsudden. Stora Skåninge ligger i en dalgång med naturskönt odlingslandskap. Även kulturlandskapet vid Edeby gård är naturskönt. Kohagsudden är nyckelbiotop. Naturvärdena består i rasbrant och lövrik barrnaturskog. Området har värdefull kryptogamflora och har stor betydelse för insekter och hackspettar. Detsamma gäller för öarna Lindskär och Långskär. Öarna inklusive Pederskär har betydelse för fågellivet. Söder om Kohagsudden finns en strandnära mindre nyckelbiotop med grova ekar. Edebyvikens västra sida är bergig och brant. I en stark sluttning finns värdefull gammal aspskog och söder därom en strandnära lövskog med höga naturvärden. Vikens södra och östra sida är i motsats till den västra låglänt med våtmarker, sumpskog, lövskog och ängs- och betesmarker. Vid Edeby gård och på vikens östra sida finns ädellövskogar. En ädellövnaturskog med värdefull kärlväxtflora är nyckelbiotop. Denna omges av en lövskogslund / hagmarksskog med höga naturvärden. Öster om Edebyviken finns fornlämningar, bl.a. en borg, och kulturhistoriska lämningar. Även Skåninge-området är mycket rikt på forn- och kulturlämningar. Viktiga utsiktsplatser finns i den bergiga norra delen och fina utblickar har man också från Edebyvikens inre del. Goda möjligheter ges till vandring i ostörd skogsterräng och till bär- och svampplockning. Goda möjligheter finns också till natur- och kulturstudier. Området gränsar till fritidsbebyggelse i Brunnsåker och Edeby. Badplats finns i Brunnsåker. Bebyggelsen är i huvudsak koncentrerad till gårdar som Edeby, Stora Skåninge och Nybblegården. Vägar finns till gårdarna. Strandnära stigar /vandringsled skulle förstärka värdet för friluftslivet. ÖSTRA TOSTERÖN Strandområdet från Tärnvik till Tynässkär ingår i området Tynnelsö-Segeröfjärdarna som är av riksintresse för naturvården. Vattenområdena är grunda och näringsrika med breda vassbälten. En sprickdal avgränsar Tosterön även i öster. Landskapstypen är skogsdominerat mosaiklandskap. Morrarö Rosendal. Kartblad I. Delområdet är fram till Hornudden en del av herrgårdslandskapet. Runt Björndalsviken och söderut är landskapstypen skogsdominerat mosaiklandskap. Björndalsviken ligger i en sprickdal. Stränderna är flacka till Hornudden. Runt

10 BESLUT 10(21) Björndalsviken är stränderna branta. Söderut blir stränderna åter flacka. Stora våtmarker breder ut sig på Morrarön fram till Hornudden och i det inre av Björndalsviken. Vassar och våtmarker och viken med dess inre strandäng har stor betydelse för fågellivet, såväl häckande som rastande arter. Öster om viken växer en grov tall som är naturminne. Vid Svedäng Rosendal är landskapet öppet med betesmarker av betydelse för bl.a. landskapsbilden. Söder och väster om Morrarö gård finns fyra ädellövskogslundar med grova träd och värdefull kryptogamflora. Lundarna är nyckelbiotoper. Norr om dessa växer en lövkärrskog med naturvärden. Väster om Björndalsviken finns ett område bevuxet med hällmarksskog med gamla träd och värdefull kryptogamflora. Skogen är nyckelbiotop. Vid Svedäng finns tre fornlämningar och söder om Svedäng vid vägen finns ett gravfält och en fossil åkermark. Vägar går strandnära längs Björndalsvikens östra och västra sida. Från höjder ges fina utblickar över viken. Bebyggelse finns vid Morrarö gård, Hornudden, Björndalen, Svedäng och Rosendal. Området är värdefullt för natur- och kulturupplevelser och för fågelskådning. Rosendal Djupvik. Kartblad I. Mellan Tärnvik och Djupvik är stränderna branta. I detta parti finns ett område med gran- och tallskog med värdefull kryptogamflora, en nyckelbiotop. I vikarna vid Rosendal, Tärnvik och Djupvik finns vassområden, våtmarker och sumpskogar. Mellan Rosendal och Tärnvik ligger ett öppet jordbrukslandskap från våtmarkerna vid vattnet och det högre liggande skogslandskapet i väster. Ett par ädellövskogspartier finns söder om Rosendal. Bebyggelse finns vid Rosendal, söder om Rosendal, vid Tärnvik och Backen. Fritidshus finns på Lilla Rullingen, som omfattas av detaljplan. Vägar går till bebyggelse. Mest intressant för friluftslivet torde skogsområdet mellan Tärnvik och Djupvik vara. Vikarna är intressanta för fågelskådning. Djupvik Tynässkär. Kartbladen G och I. Stränderna är branta och skogsklädda i delområdet utom mellan Bråtorp och Karlsborg, där stränderna är flacka. Söder om Djupvik finns en strandsumpskog med naturvärden. Våtmark och sumpskog finns också söder om den strandnära bebyggelsen vid Bråtorp och mellan Karlsborg och Tynässkär. Mellan våtmarken vid Bråtorp och Karlsborg ligger naturreservatet Norrby kyrkskog, som omfattar ett land- och vattenområde. Landdelen har gammal ädellövskog, betesmark och barrnaturskog. Reservatet är också ett välbesökt strövområde för friluftslivet. Strandnära bebyggelse finns endast öster om Bråtorp. En väg går strandnära mellan Djupvik och bebyggelsen vid Bråtorp. En stig går från Norrby till naturreservatet. En stig löper också parallellt med stranden mellan Åsby och Karlsvik i utkanten av det utvidgade strandskyddsområdet. Delområdet ligger relativt tätortsnära och är värdefullt som strövområde och för bl.a. naturstudier och bär- och svampplockning. Där skogen inte skymmer sikten ges fina utblickar från höjderna över fjärdarna. Vid Karlsborg ligger ett detaljplanelagt område. Tynäs Sundby. Kartblad G. Landskapet är mycket tilltalande. Här ligger naturreservatet och Natura 2000-området Tynäs med hagmarker. Mycket gamla, grova ekar dominerar. Här växer också hassel, alm och ask. Floran är intressant och värdet för insekter och fågelliv är stort. Fågellivet är artrikt. Stränderna är flacka med våtmarker och vass. Forn- och övriga kulturlämningar finns inom reservatet. Delområdet är tätortsnära och lättillgängligt och har stor betydelse för friluftslivet. Det är intressant för utflykter och för natur- och kulturstudier. ASPÖN Aspöns kännetecken är dess oregelbundna flikiga form med grunda vikar. Vikarna har stor betydelse för friluftslivet. Edeby Toppviken. Kartbladen E och K. Landskapstypen är skogsdominerat mosaiklandskap. Stränderna är branta. Torparudden är uppbyggd av långsträckta bergryggar som är åtskilda av smala dalgångar. Uddens stränder mot sydväst är mycket branta. Här finns höga skogliga naturvärden. En stor del av det sydvästra strandområdet är naturreservat med gammal barrblandskog. Skogen varierar från brant- och hällmarkstallskog till bördigare

11 BESLUT 11(21) delar där gran dominerar. En rad sällsynta och rödlistade arter finns i reservatet. Både mindre och tretåig hackspett har observerats. Söder om reservatet finns ett område med ädellövnaturskog som är nyckelbiotop. Här finns värdefull kryptogamflora. Vid Andala finns en värdefull lövskogslund / hagmarksskog. Kulturhistoriska lämningar finns vid Vikstorp och Andala. Vid Andala ligger Aspöns värdefullaste torpmiljö. Bevarade stocktimrade torp omges av ett ålderdomligt kulturlandskap av stort värde för kulturmiljövården, naturvården och landskapsbilden. Delområdet gränsar i norr till Logarn, ett större fritidshusområde. Torparudden har stor betydelse för rekreation och för det rörliga friluftslivet. Många fina utsiktspunkter finns. Spridd bebyggelse finns i södra delen och vid Toppviken i norr. Bilväg finns fram till Björnäng och mindre vägar till gårdar och annan bebyggelse. I reservatet kan små stigar följas till stranden. Norrsta skär vägbron. Kartblad K. I den södra delen till Bruksholmen är landskapstypen herrgårdslandskap. I övrigt dominerar skogsmark. Säbyviken ligger i en sprickdal. I vikens inre del ligger Säbyviken-Bädarn som är ett Natura 2000-område. Det består dels av ett betat hagmarksområde med artrik och delvis mycket särpräglad flora, dels av fuktängar med blåtåtel eller starr. Rikt fågelliv. Stor betydelse för landskapsbilden. Här ges fina utblickar över viken. Riksväg 55 passerar intill området. Söder och öster om Säby gård finns lövskogslundar som är nyckelbiotoper och som delvis gränsar till Säbyviken. Ek är dominerande trädslag och här finns en värdefull kryptogamflora. Vid gården finns också värdefull ängs- och betesmark. Vid Bruksholmen, Säby, växer ädellövskog och sumpskog. En lövskogslund med ek är nyckelbiotop med en värdefull och känslig kryptogamflora. Längre norrut vid Orrskärsviken finns ädellövskog och ett område med ädellövnaturskog som är en nyckelbiotop. Inom nyckelbiotopen finns ett område med naturskogsartad barrblandskog som är biotopskyddad. Nordväst om gården Valklöv på uddens norra sida växer aspskog med värdefull kryptogamflora. Skogen är nyckelbiotop. Här växer också värdefull barrblandskog och sumpskog (lövstrandskog). Vid gården växer grova ekar som utgör nyckelbiotop. Mellan Valklöv och riksväg 55 nära länsgränsen består strandområdet av våtmarker, sumpskog samt ädellövskog som delvis är nyckelbiotop respektive naturvärdesobjekt. En lövskogslund med mest ek och som gränsar till sjön är nyckelbiotop. Stränderna i delområdet är mestadels flacka. Brantare partier finns på uddens norra strand mellan Agneudd och Valklöv. Stigar till stranden finns från Römyran till Kohagsviken samt från Agnetorp till Agneudd. Till Agnesund går en gammal väg från 1600-talet. Säby gård är kulturhistoriskt intressant. Här finns bl.a. en väderkvarn från 1700-talet. Vid Duvudden finns fornlämning. Kulturhistorisk lämning finns vid Agnesund. Stränderna har begränsad tillgänglighet beroende bl.a. på breda vassbälten, ohävdade strandängar och kärrskogar. Vid Agnesund har man fina vyer över vattnet. Hävdade strandängar är värdefulla för fågelskådning. Delområdet är intressant för både natur- och kulturstudier. Bebyggelse endast vid gårdarna Säby, Källvik, Agnesund och Valklöv. Stora Grannäs Brostugan. Kartbladen K och L. Landskapstypen är herrgårdslandskap. Stränderna är omväxlande flacka och branta. Uddarna har branta stränder. Märsön Vadholmsholm har branta stränder på norrsidan. I det inre av vikarna är det våtmarker och sumpskogar som dominerar. På Fårhagsudden och udden vid Vadholm växer granskog med höga naturvärden. På Märsön Vadholmsholm finns en del nyckelbiotoper såsom ett par objekt med strandlövskogar på Märsöns södra och norra sida. Den södra bergiga och branta udden Trillingen är nyckelbiotop. Där växer lövrik barrnaturskog med rödlistade arter. Miljön har stor betydelse för insekter och hackspettar. På Vadholmsholms södra sida växer alstrandskog med höga naturvärden och på den norra sidan finns ett område med värdefull lövskog. Nordost om gården Skär finns ett gravfält. På udden vid Vadholm finns en fornborg. Vid gårdarna Skär, Fredriksberg och Vadholm finns kulturhistoriska lämningar. Bebyggelse finns vid gårdar som Skär, Sofielund och Vadholm. Enstaka byggnader vid Grannäs. Området gränsar till ett fritidshusområde vid Krissbosundet. På Vadholmsholm finns en mindre bebyggelsegrupp på sydvästra sidan samt enstaka vid Skärsholm. Märsön och Vadholmsholm ingår i ett större område med fjärdar och öar av riksintresse för friluftslivet. De vassfria uddarna är svårtillgängliga

12 BESLUT 12(21) liksom de vassrika vikarna. Fina utblickar ges där odlingsdalar med gårdarna Skär och Vadholm möter Mälaren. Ekbacken (Krissbosundet) Flaggtorp. Kartblad J. Landskapstypen är herrgårdslandskap. Strandområdet har höga naturvärden. Mellan Ekbacken och Ramarn är stranden flack med våtmarker och sumpskog. Området Ramarn Näsudden utgörs av en tallbevuxen rullstensås, en del av Enköpingsåsen, med dominerande läge i landskapet. Stränderna är branta. Åsens norra del har höga skogliga naturvärden och omfattas av naturvårdsavtal. Lövskogen är naturskogsartad. Här finns också fornlämningar. Även ön Högholmen är en del av åsen. Den höjer sig nära 20 meter över vattnet. I öns södra del växer värmekrävande flora. Hela ön är biotopskyddad på grund av de höga skogliga naturvärdena. De naturskogsartade skogarna har stort värde för insekter och hackspettar. Sydväst om Näs-udden öppnar sig Lagnöområdet, ett omväxlande jordbrukslandskap med stort inslag av lövträd. Ett större askbestånd bildar strandskog närmast Ormskären. Mellan Bastviken och Ormskären finns ett par naturskogsartade områden som är nyckelbiotoper och bevuxna med alm och skogslind. Stränderna från Bastviken t.o.m. Kyavikens mynningsområde är låga översilningsmarker med våtmarker och strandängar och sumpskog. Detta gäller även Kyavikens inre del. Fågelfaunan är här art- och individrik. De öppna strandängarna vid Bastviken har stort värde för rastande fåglar. Kyavikens strandängar och den utanför liggande arkipelagen med ön Bispgrund är mycket värdefulla för fågellivet. På Bispgrund växer värdefull tall- och lövskog. Söder om Flaggtorp är landskapet öppet med våtmark och åkermark. Här finns en nyckelbiotop, en lövsumpskog med värdefull kryptogamflora. Strax norr om Kyavikens inre del finns en hassellund, som är nyckelbiotop. Tillgängligheten till stränderna är begränsad där vass och våtmarker dominerar. Stranden vid Kyavikens västra sida är brant. Gles fritidsbebyggelse finns i åsområdet. En del fritidshus finns på Bispgrund. I övrigt finns bebyggelse vid Hagbo, Uddaskär och Vedhörn. Vägar finns till bebyggelsen. Stig finns till Näsuddens spets. Rullstensåsen ingår i ett område av riksintresse för friluftslivet. Delområdet erbjuder utflyktsmål och naturupplevelser, bl.a. fågelskådning. Stora Dragsäng Morrarö. Kartblad J. Delområdet är en del av herrgårdslandskapet. Den norra delen utgörs av området Hornskogen. Strandområdet mellan Stora Dragsäng och sundet mot Morrarön är en förkastningsbrant. Vid Igelshall öppnar sig ett jordbrukslandskap med betade strandängar mellan Mälaren och det branta skogspartiet. Det gamla sundet mellan Morrarön och fastlandet är till stor del vassbevuxet. Mellan fastlandet och Morrarön finns stora sankmarker av betydelse för fågellivet. Mot Morraröfjärden i norr finns högstammiga alkärr och tät fågelvass. En långsträckt strandskog med löv- och ädellövträd och värdefull kryptogamflora är nyckelbiotop. Bebyggelse finns vid Stora Dragsäng och Igelshall. I söder gränsar delområdet till ett fritidshusområde. En väg går strandnära mellan gårdarna Stora Dragsäng och Igelshall. En väg går också på Morraröns mitt till dess sydspets. Tillgängligheten är begränsad vid sankmarker och vassbälten. Från Hornskogens höjdpartier ges fina utblickar mot Botholmsviken. Morrarödelen och sundet är särskilt intressanta för fågelskådning. OKNÖN Herrgårdslandskapet omfattar även Oknön. Jordbrukslandskapet är ålderdomligt med talrika fornlämningar. Ön ingår i ett större område med fjärdar och öar av riksintresse för friluftslivet. Det finns rika möjligheter till vandring i ostörda strandmiljöer. Krissbosundet Lilla Veckolsskäret. Kartblad L. Området utgör en uddig strandremsa i öns västra del. Den södra delen utgörs av en utskjutande udde, Mossnäsåsen, som är en åsbildning. Den är en del av Enköpingsåsen och är betydelsefull för landskapsbilden och friluftslivet. Tallskog i olikåldriga bestånd dominerar. Stora och Lilla Veckolsskäret är nyckelbiotoper med lövnaturskog respektive ädellövnaturskog. Stora Veckolsskär har stora botaniska, entomologiska och ornitologiska värden. Strandzonen innanför skären utgörs av våtmarksområden och alsumpskog. Stora vassbälten utbreder sig söder om skären. Värdet

13 BESLUT 13(21) för fågellivet är högt. Strandområdet i västra delen är mer eller mindre kuperat. Delområdet är rikt på fornlämningar. I södra delen finns två gravfält och en hög. På hela västra stranden utom den nordliga delen finns gles fritidsbebyggelse. Tillgängligheten är begränsad i västra och norra delen på grund av fritidsbebyggelsen respektive våtmarkerna. Badplats finns vid Krissbosundet. Allmän väg löper på åsens östra sida. Lilla Veckolsskäret norr om Koskärsudd. Kartblad L. Förutom vid Veckolsskären finns vassbälten också i Fröstaviken och nordost om Ingeby. Stränderna är i övrigt präglade av sprickdalar och mer eller mindre branta, brantast på den västra sidan. Moränmarker med granskog dominerar i väster och norr. Det öppna herrgårdslandskapet är tydligast på den östra sidan. Området Ingeby Frösta är ett lövrikt, omväxlande landskap med delvis rik flora. Mot Arnöfjärden utbreder sig lummiga lövblandskogar med hassel och örtrik lundflora. En av dessa, en ek- och almskog med värdefull kryptogamflora, är nyckelbiotop. Vid Frösta växer grova ädellövträd. Vid Fröstaviken växer sumpskog innanför våtmarker. Delområdet, särskilt på östra sidan, är rikt på fornlämningar. På västra sidan finns fornlämningar innanför Veckolsviken, nordväst om Slottet (gravfält) och söder om Oknö hälludde (stensättning). På östra sidan tangerar strandskyddsområdet ett stort järnåldersgravfält norr om gården Ingeby. Även vid Frösta finns järnåldersgravfält. I delområdets sydöstra del finns en ödekyrkogård med stensättning. Bebyggelse som berörs av utvidgat strandskydd finns endast vid gården Frösta och i närheten av ödekyrkogården. Några vägar leder till delområdets stränder, varav en större passerar vid ödekyrkogården. Från höjderna ges fina utblickar över Arnö- och Oknöfjärdarna. Det tilltalande landskapet med dess orördhet, höga kulturvärden och naturvärdena, i synnerhet öster om Ingeby, inbjuder till utflykter, vandringar, natur- och kulturstudier. Området är av riksintresse också för vindbruk. Norr om Koskärsudd detaljplaneområdet vid Marby. Kartblad L. Delområdet ligger på öns södra och östra del. Strandområdet är mestadels skogbevuxet. Herrgårdslandskapet framträder tydligast vid gården Söderby. Stränderna vid Söderbyvikens södra del är kuperade. Vid Söderbyvikens norra del, gränsande till våtmark, finns ett sumpskogsområde med naturvärden. Vid gården Lindsund finns en markant förkastningsbrant. Landskapet mellan Lindsund och Munkudden är lövrikt. Nedanför branten växer strandnära ädellövskog, varav en del med alm är nyckelbiotop med värdefull kryptogamflora. Lövträd och gårdsnära vildapel har ett rikt inslag av mistel. Strandzonen från Söderby/Sågvret söderut utgörs av våtmarker och vass. Den bergiga ön Stora Grytholmen mellan Oknön och Aspö är nyckelbiotop. Här växer löv- och barrnaturskog av stort värde för t.ex. insekter och hackspettar. Bebyggelse finns endast vid gården Söderby och Söderby/Sågvret. Mellan gården Söderby och Söderbyviken och söder därom finns ett flertal fornlämningar, däribland ett gravfält från järnåldern. Fornlämningar finns också längre söderut till Lindsundsviken. Enstaka småvägar går via Söderby och Söderby/Sågvret. Stränderna i det lövrika och omväxlande landskapet från Lindsund till Frösta är särskilt värdefulla för friluftslivet. Från höjderna ges fina utblickar. Tilltalande landskapsbild ges vid gårdarna Söderby och Lindsund. Tillgängligheten kan förbättras med stigar/leder och information om natur- och kulturvärden. SÖDRA OCH VÄSTRA ÖVERSELÖ Överselö är en slättbygd med små topografiska skillnader. Landskapstypen är i den västra delen herrgårdslandskap och i den östra mosaiklandskap. Vägnätet är utbrett med vanligtvis god tillgänglighet till strandnära miljöer. Strandlinjen saknar djupa vikar. Stränderna är flacka och grunda med näringsgynnad vegetation och högvassbälten. Värdefulla naturbetesmarker vid stränderna är strandängar, ek- och björkhagmarker och öppna hagmarker. Strandzonen från Skäret till ett stycke norr om Runsö ingår i riksintresse för naturvård, Tynnelsö-Segeröfjärdarna, som är en typisk mälarvik med grunda vattenområden och breda vassar, vilka inåt land övergår i alkärr eller strandängar. Strandområdet är med sina vassar och sumpskogar otillgängligt. Undantagen är de vassfria Västerbyudd, Lundby holme, Väla och Rökaudd. Där möter barrskog fjärdarna och stränderna är blockiga.

14 BESLUT 14(21) Landskapsbilden är tilltalande. Stränderna är nästan helt oexploaterade av bebyggelse. Täta strandskogar växlar med öppna odlingslandskap. Håsta Tynnelsö gård. Kartbladen H och I. Mellan Håsta och Skäret utbreder sig ängsoch betesmarker. Söder om Klahammar finns en örtrik allund med gamla träd och lövträdssocklar. Lunden är nyckelbiotop. Vid Skäret finns våtmark och sumpskog samt en lövstrandskog med naturvärden. Mellan Västerbyudd och Gripslund breder våtmarker ut sig med alsumpskogspartier. Lundby holme har några nyckelbiotoper, en örtrik allund med alm, en översvämningsskog med al och ett barrskogsparti med värdefull kryptogamflora. Skogen består av tallar med inslag av gran, björk och ek och är en värdefull biotop för insekter och hackspettar. Norr om Soldattorpet finns ett lövskogsområde med naturvärden. Väster om gården Ettersta finns ett ängs- och hagmarksområde med hög artrikedom av hävdgynnad flora. Norr därom vidtar en strandzon med vass, våtmarker och sumpskogar fram till Landhäll. Öster om Långskär finns en alstrandskog som är nyckelbiotop. Området mellan Håsta och Skäret ingår i samma riksintresseområde för kulturminnesvården som Tynnelsö gård (se nedan). Mellan Håsta och Klahammar finns ett flertal gravfält och en stensättning. Fornlämningar finns även söder om Lundby holme (rösen) och vid Soldattorpet (stensättningar). Tynnelsö gård Botvidstorp. Kartblad I. Området kring Tynnelsö gård mellan Årbylund och Landhäll ingår i ett område av riksintresse för kulturminnesvården, ett odlingslandskap med stora gårdar med välbevarad och 1800-talsbebyggelse och med ett rikt fornlämningsbestånd. Landskapet kring och norr om Tynnelsö gård har även högt natur-värde. Det är ett lövrikt landskap med beteshagar och strandskogar. Ädellövträd dominerar nära gården. Fågellivet är här rikt och varierat. Vid och norr om Landhäll finns alsumpskogar med naturvärden. Norr om Landhäll finns en betad hagmark med grova ekar och värdefull kryptogamflora. Hagmarken är nyckelbiotop. Landskapet kring Runsö Rökaudd har mycket höga naturvärden. Här finns ädellövskog och strandängar av stor betydelse för fågellivet. De öppna markerna är viktiga rastplatser och i vassarna häckar bl.a. rördrom. På Rökaudd ges möjlighet till vetenskapliga fågelstudier. Vid Runsö finns en örtrik allund med värdefull kryptogamflora. Lunden är nyckelbiotop. Både söder och norr om Runsö finns strandskogar. I söder växer ask och al och i norr finns en alsumpskog som är nyckelbiotop. Vid Rökaudd växer ädellövskog, varav en lövskogslund med gamla ekar, lindar och alar är nyckelbiotop. Även här finns en alsumpskog. Den norra delen är av riksintresse också för vindbruk. NORRA ÖVERSELÖ Strandlinjen är oregelbunden med uddar och en bred vik av Mälaren avgränsar västra delen av Överselö från den östra. Den nordöstra delen av Överselö med angränsande övärld utgör ett omväxlande, starkt kuperat landskap med åsryggar och bergklackar omgivna av grunda fjärdar och trånga sund. Det är ett brutet mälarlandskap av betydelse för friluftslivet. Botvidstorp Algö. Kartbladen J och M. Stranden mellan Sandviken och Tegeludde är brant. Stränderna i övrigt är flacka. Strandnära ädellövskog växer vid Sandviken i norra delen, öster om Solled och vid Sandfjällen vid Algö. Vid Sandfjällen finns också värdefull ängs- och betesmark. Mosaikartade kulturmarker med torpbebyggelse och kulturmarksväxter finns vid Tegeltorpet och Tegeludden. Här finns också strandskogar med rik lundflora. Fornlämningar finns vid Botvidstorp och Tegeltorp. Vid Tegeltorp finns också en kulturhistorisk lämning, en tjärränna. Även norr om och vid Algö finns fornlämningar och kulturhistoriska lämningar. Enstaka bebyggelse finns endast vid Algönäs och Tegeludden. En bruksväg går relativt strandnära mellan Algö och Tegeludden. Vid Sandviken finns en betydelsefull utsiktsplats. Algö Kilfröslunda udde. Kartblad M. På Ekebyvikens östra sida övergår herrgårdslandskapet i mosaiklandskap. Stränderna är flacka från Algö till Backlura. Mellan Ekebyvik och Kvarnbacken är stränderna branta, liksom på båda sidor om Gröndalsviken.

15 BESLUT 15(21) Relativt branta stränder har Vittingeholms norra och östra sida. Landskapet vid Algöviken är omväxlande med botaniskt intressanta vegetationstyper i hagmarker och torrbackar. Vid Backlura finns ett torrängsparti på sand. Mellan den strandnära vägen och Algöviken finns en hagmark av betydelse för landskapsbilden. Genom området rinner en meandrande bäck. Dalgången är lövskogsbevuxen och vid viken finns en mindre strandäng. Bäcken med omgivningar är nyckelbiotop. Norr om Ekebyvik finns tydligt utbildade strandvallar på Selaöåsen. Floran är av torrbackstyp. Fram till Sjöborg är åsen tydlig och tallskogsbevuxen. Strandzonen är lövrik. Den västra udden ingår i Selaöåsen och är i huvudsak bevuxen med barrskog. Våtmarker finns mellan Snickartorp och Kråkudden. I området finns lövskog med naturvärden. Skogliga naturvärden finns också i lövskog och alsumpskog på Vittingeholms östra sida. Ett våtmarksområde breder ut sig innanför Sjöborgsviken mellan Gröndal och Sveaborg. På en udde öster om Sveaborg finns en nyckelbiotop som också är biotopskyddad. Skogen är en äldre naturskogsartad barrblandskog. Skogen är en del av det lövrika kulturlandskapet med skog, hagmarker och lundar norr om Kilfröslunda. Detta område är ett av de botaniskt mest värdefulla på Selaön. Utmed mälarstranden i öster uppträder alkärr och asklundar. På Ekebyvikens östra sida finns en fornlämning, en Trefaldighetskälla. På Vittingeholms västra sida finns fornlämningar (stensättningar) och kulturhistorisk lämning (stenindustri). Även norr om Kilsfrölunda udde finns en stensättning. Bebyggelsen är i huvudsak gles. Vid Ekebyvik och vid uddarna i norr finns mer koncentrerade bebyggelsesamlingar som vid Apalvik, Gröndal och Sveaborg. Det finns flera vägar och det är relativt lätt att ta sig till strandnära miljöer. Vid Ekebyviken finns en badplats. En vandringsled kunde med fördel anläggas på åsen längs västra stranden. Algöholm Janslundaholm, Lindö, Nybbleholm m.fl. öar. Kartblad M. På Skansberget, som är en bergklack på södra delen av Algöholm mellan västra och östra Överselö, finns en fornborg. Ädellövskog växer norr om och omkring Skansberget. Ön är starkt kuperad. En stor del av Lönnbergaholm är också en kuperad ö med barrblandskog och lövstrandskogar, varav en är nyckelbiotop, en strandaspskog av stort värde för insekter och hackspettar. Lönnbergaholm och Hästholmen omgärdas av vass. Även Hästholmens lövskog har skogliga naturvärden. På Hästholmen finns ett nedlagt båtvarv. Byggnaderna är bevarade i ålderdomligt skick. Kring byggnaderna växer grova ädellövträd med hamlingsspår. Ädellövskog växer på södra delen av Lindö. I övrigt växer här blandskog. På Lindön finns rester av ett gammalt kulturlandskap. Nybbleholm är av riksintresse för naturvården, naturreservat och Natura 2000-område. Ön har naturskogskvaliteter och är bevuxen med gammal barrskog med stort inslag av lövträd. Träden är gamla och det finns rikligt med död ved. Fågellivet är rikt. Sankt-Persskären norr om Vittingeholm är nyckelbiotoper. Här växer ädellövskog med lind och asp. Skogen är värdefull för insekter och hackspettar. Naturvärden finns också i ön Skarpans lövskog. På den sydvästra delen av Lindö finns en fornlämning (röse). Utöver en gles strandnära bebyggelse i södra och sydöstra delen av Lindö saknas bebyggelse på öarna. På Lindö leder några stigar/vägar mellan öns centrala del och Bykhällsviken i norr samt stränder i väster och söder. En byggnad finns i södra delen av Algöholm. Öar och skär har ett rikt fågelliv och de har också stor betydelse för friluftslivet genom sina ofta lättillgängliga stränder med naturhamnar och låga hällar, lämpade för solbad. Från bergen på Nybbleholms branta, västra sida har man vidsträckta utblickar över mälarlandskapet. ÖSTRA ÖVERSELÖ Strandlinjen är rak mot den angränsande Hornbyviken i sprickdalen som åtskiljer Överselö och Ytterselö. Strandområdet har till stora delar endast en smal vassbård. Kilsfröslunda udde Brösicke. Kartbladen M och N. Stränderna är flacka men blir kuperade mot söder. Intressanta och iögonfallande ändmoränbildningar finns öster om Surssa gård. Nordost om gården löper en ändmorän i form av en skära ut i Hornbyviken. Äldre barrskog är en vanlig vegetationstyp. Mellan Kilsfröslunda udde och Sjögärdet finns flera strandnära våtmarker och sumpskogar. Nordost om Kvarntorp finns en nyckelbiotop, en

16 BESLUT 16(21) bäckdal med gamla alar, som bildar en översvämningsskog. Svartskärs lövnaturskog är nyckelbiotop. Här finns rik förekomst av vedsvamp och skogen har stor betydelse för insekter och hackspettar. Innanför Svartskär finns en lövstrandskog och en alsumpskog som båda har naturvärden. Ängs- och betesmarker finns vid Sjögärdet öster om Nursa. Längre söderut innanför Sursaskäret finns en örtrik allund som är nyckelbiotop. Sursaskäret är bevuxet med lövskog med naturvärden. En större nyckelbiotop finns strax norr om Brösicke, ett blockrikt område med barrskog och aspskog. Träden är gamla. Nordost om detta område finns ett albevuxet örtrikt kärr. Kärret översilas av vatten som bryter fram ur källor. Träden står delvis på socklar, sällsynt i mälarområdet. Nordost om Berlin finns en fast fornlämning, en trefaldighetskälla. Området kring Kölarhagen är rikt på fornlämningar med flera gravfält och en fornborg. Strax norr om Brösicke finns också fornlämningar i form av stensättningar och ett röse. Bebyggelse saknas med undantag av Sjögärdet. Brösickes bebyggelse gränsar till delområdet i söder. Vägar leder till Sjögärdet och Brösicke. En bruksväg leder till strandområdet norr om Svartskär. Området är värdefullt för natur- och kulturstudier, för strövande m.m. En stig kunde med fördel anläggas strandnära med anslutningar till de fornlämningsrika platserna i den södra delen. YTTERSELÖ Ytterselö avgränsas i väster och öster av sprickdalar. Strandlinjen är oregelbunden med omväxlande branta och flacka stränder. Vikar och strandängar med höga naturvärden är vanliga. Barrskogsklädda stränder på sten- och blockrik morän är vanliga på norra och östra Ytterselö. Bottnarna blir där snabbt djupa. På västra och norra Ytterselö fortsätter Östra Överselös mosaiklandskap, men vid Hildingstorp övergår mosaiklandskapet till att bli skogsdominerat. Stränderna är relativt branta med undantag av den norra delen kring Hornbyudd och österut t.o.m. Sandviken, där stränderna är flacka. Landskapstypen på östra Ytterselö är skogsdominerat mosaiklandskap fram till Nällsta. Där övergår landskapstypen söderut i herrgårdslandskap. Ett par områden med fritidshus finns på den östra stranden. Eknäs Hildingstorp. Kartblad N. Våtmarker och sumpskog upptar det inre av Ullstavikens strandområde. Innanför strandområdet vidtar jordbruksmark. Nordväst om Ullsta, i ett område mellan Hornbyviken och Älebyviken, dominerar skogsmark. Skogliga naturvärden finns i Älebyskärens löv- respektive lövträdsrika barrskog. Kring gården Äleby återfinns det öppna jordbrukslandskapet. Älebyområdet har med sina hagmarker och lundar högt landskapsbilds- och naturvärde. Närmast Älebyviken dominerar ädellövskogar/-lundar med stor variation och med rik vårflora. Den vanligaste skogstypen är ängsekskog med hassel och inslag av ask. Strandnära ädellövskogar finns också kring Hildingstorp. Norr och söder om Hildingstorp finns hassel- och lövlundar med gamla träd. Dessa lundar är nyckelbiotoper. Fasta fornlämningar i form av stensättningar finns innanför Ullstaviken respektive nordväst om Ullsta. Söder om Äleby finns en fast fornlämning, runristning, och vid gården en kulturlämning i form av f.d. tegelindustri. Vid Hildingstorp finns fornlämningar, ett gravfält och en stensättning. Bebyggelse finns vid Ullsta, Äleby och Hildingstorp. Tillgängligheten till strandområden är relativt god. Vägar finns framför allt till bebyggelse, men även genom skogsområdet nordväst om Ullsta finns en väg. Från Hornbyviken med Ullstaviken har man fina inblickar över landskapet. Den norra delen är av riksintresse också för vindbruk. Hildingstorp Norrtorp. Kartblad N. Skogsmark dominerar i hela delområdet. Mellan Sandviken och Norrtorp är stränderna branta. Ett våtmarksområde sträcker sig från Ängsviken till Sandviken. Strax söder om gården Häggholmen finns en kalkfuktäng med högt naturvärde. Vegetationen är kalkpåverkad och rik och ovanlig i mälarområdet. En fast fornlämning, ett röse, finns öster om Hornbyudd. Strandnära bebyggelse finns endast vid Häggholmen. Delområdet gränsar till fritidshusområde i söder. Vägar leder mot Hornbyudd, Häggholmen och Norrtorp. Delområdet, som i stort sett är fritt från bebyggelse är värdefullt för naturupplevelser, strövande m.m. Den västra och norra delen är av riksintresse också för vindbruk.

17 BESLUT 17(21) Möjnäs Skogsudden. Kartblad N. Stränderna är mestadels flacka. Skogsmark dominerar men det finns också inslag av jordbruksmark. En ängs- och betesmark finns strandnära sydväst om Sörtorpholm. Söder om Möjnäs finns våtmarker och alstrandskog. Där finns också två områden med lövskogslund/hagmarksskog respektive lövskog som har skogliga naturvärden. Den blockrika lövnaturskogen på Sörtorpholm i öster är nyckelbiotop. Skogen har stort värde för insekter och hackspettar. Väg finns till Möjnäs och Möjnäs brygga. Området avgränsas i norr och söder av fritidshusområden. Bebyggelse i övrigt finns runt Möjnäs. Nällsta Näsby. Kartbladen N och O. Ett öppet kulturlandskap präglar områdena vid Nällsta- och Näsbyvikarna. Mellan vikarna är strandområdet skogklätt och relativt brant. Vid Nällstaviken utbreder sig ängs- och betesmarker och närmast vattnet sumpskog. En lövskogslund/hagmarksskog har skogliga naturvärden. Näsbyviken är grund och näringsrik och har ett rikt fågelliv. Inåt land vidtar vassar och högörtsängar och i östra delen en betad strandäng med värdefull flora. Landskapet mellan Skäggesta och Näsbyviken är ett kuperat och tilltalande lövträdsrikt odlingslandskap med inslag av naturbetesmarker. Här finns också strandängar. Området har en rik flora med delvis hotade/sällsynta växtarter. Öarna Lindholmen och Häggen är nyckelbiotoper. Lindholmen är en blockrik barrskogsklädd åsrygg med gamla träd och lågor. Även strandskogen är värdefull. På Häggen växer lövrik barrnaturskog och aspskog med gamla träd och kulturhistoriska värden. Skogarna på öarna är mycket värdefulla för insekter och hackspettar. Även Skarpan med sin lövträdsrika barrskog har naturvärden. På öns norra bergklack finns mås- och tärnkolonier. Ett område från söder om Nällstaviken till öster om Näsbyviken ingår i ett större område av riksintresse för kulturminnesvården, Mälsåkerområdet. Vid Nällstaviken finns en fornlämning (gravfält) och en kulturhistorisk lämning. Söder om viken finns också fast fornlämning (stensättning) och en kulturhistorisk lämning. Söder om Näsbyviken finns en fast fornlämning (stensättning) och kulturlämning i form av tegelindustri. Bebyggelse finns vid och söder om Nällsta samt norr och söder om Näsbyviken. Flera vägar i området. Området är intressant för natur- och kulturstudier och fågelskådning. Ropudden Fruängsudden. Kartblad O. Stränderna är mestadels branta. Skogsmarken dominerar. Sumpskogar finns vid Fruängsvikens inre och vid Tegeltorpsudd. Fasta fornlämningar i form av stensättningar finns vid Ropudden och på Tegeltorpsudd. Delområdet är obebyggt med undantag av enstaka strandnära bebyggelse vid Tegeltorpet och Fruängsviken. Väg finns till Sjöbacka. Till Tegeltorpet och Fruängsviken går mindre vägar. Stigar går till strandområdet norr om Tegeltorpet. Området är värdefullt för strövande, natur- och kulturupplevelser, fiske m.m. Vid Sjöbacka finns ett mindre detaljplanelagt område som inte ingår i det utvidgade strandskyddsområdet. Fruängsudden Tunavik. Kartbladen O och P. Stränderna är flacka. Skogsmark omväxlar med öppet landskap. Fruängsudden med sin barrblandskog och ett mindre lövskogsparti nära Tegelhagen har skogliga naturvärden. Innanför Fruängsudden finns ett sumpskogsområde. Landskapet kring Mälsåker har höga naturvärden. Parkfloran vid slottet är rik. Området från Tegelhagen till Ängstorp är rikt på ädellövskog och har en rik fågelfauna. Mot stranden växer lummiga strandskogar och snår innan vassar tar vid. En större lövskogslund med gamla ekar sydväst om Mälsåker är nyckelbiotop. Det är Selaöns största hävdade ekskogsområde. Nära Ängstorp finns också ett litet område med gamla ekar som är nyckelbiotop. Större delen av Gåsholmen är bevuxen med aspblandskog av naturskogskaraktär med stort värde för insekter och hackspettar. Skogen är nyckelbiotop. Eldholmen är en med fastlandet sammanvuxen ö, i norr med sankmarker, alkärr, lövstrandskogar, apellundar och strandängar. Här finns hävdgynnad flora och åsryggar med äldre grova lövträd. Området har stor betydelse för rastande och häckande fågelarter. På öns södra udde växer tallskog med naturvärden. Även barrblandskogarna på Koholmens uddar har naturvärden. Eldholmen och Höladskär ingår i det större området av riksintresse för naturvården, Prästfjärden med öar. Mälsåkers slott med omkringliggande landskap är

18 BESLUT 18(21) av riksintresse för kulturminnesvården. Vid slottet finns bl.a. kulturhistoriska lämningar och ett gravfält. Ett tegelbruk har legat här. Öster och sydväst om Granlund finns fasta fornlämningar, stensättning respektive husgrund. Samlad bebyggelse finns vid Mälsåker. I övrigt finns spridd bebyggelse vid Tegelhagen, Ängstorp och Höladskär. En väg går relativt strandnära från Fruängsviken via Tegelhagen och Mälsåker. Mindre enskilda vägar går till Tegelhagen, Ängstorp och Höladskär. Området är intressant för natur- och kulturstudier, fågelskådning, fiske och som närströvområde för Stallarholmsbor m.fl. Fina vyer, såväl ut- som inblickar, erbjuds vid Mälsåker. En anlagd led till Eldholmen skulle vara värdefull för tillgängligheten. FASTLANDET MELLAN STRÄNGNÄS OCH MARIEFRED Djupvik Stallarholmen. Kartbladen G och H. Landskapstypen här är skogsdominerat mosaiklandskap. Delområdet utgörs i huvudsak av ett oexploaterat barrskogsområde, avgränsat mot Mälaren av en förkastningsbrant. Stränderna är mer eller mindre branta, men från Vaxäng österut finns flacka partier. I delområdets västra del vid Korpberget finns några nyckelbiotoper, nämligen ett strandnära kuperat barrskogsområde av stort värde för bl.a. hackspettar och insekter, en hällmarkstallskog samt ett område med grova ekar. Del av ett naturvärdesobjekt, en bäckmiljö, berörs i den västligaste delen. Flera utpekade skyddsvärda träd berörs i västra delen. Kulturlandskapet kring Vaxäng är naturskönt med ängs- och betesmarker och ädellövskog. Vid Vaxäng finns två nyckelbiotoper, en lövskogslund med gamla träd samt ett område med örtrika bäckdråg. Öarna Norrskär och Vaxängsskäret är båda nyckelbiotoper. Vaxängsskäret har värdefull ek- och lindskog och är av värde också för landskapsbilden. En fast fornlämning finns vid Djupvik i den västra delen. Kring Stenfasta, söder om Stenvik och vid Stenvikstorp finns fornlämningar i form av stensättningar. Söder om Stenvik finns också ett röse. Bebyggelse finns vid Vaxäng, norr om Katrinelund, vid Stenfasta och Stenvik. Det finns goda möjligheter till friluftsliv och rekreation i hela området. Värdet som närströvområde till Strängnäs och Stallarholmen är högt. En mindre väg leder från Vaxäng västerut och från denna utgår en stig till Korpberget. I övrigt finns vägar till bebyggelse. Bruksväg finns strandnära i området Stenfasta Stenvik och en stig går från sydost till Stenvik. Ett exempel på utvecklingsmöjligheter är anläggandet av en mer strandnära vandringsled. Norrskär är populär för båtlivet. Lilla Eneby Herresta, öster om Stallarholmen. Kartbladen P och Q. Landskapstypen är skogsdominerat mosaiklandskap. Sydöstra delen gränsar mot sprickdal i öster. Karga förkastningsbranter gränsar mot Flarn och Prästfjärden. Strandområdet är stenigt, snabbt djupt och mestadels fritt från vass. Strandvegetationen är artrik. Från Kyrkviken till Holmängen är dock stränderna flacka och runt viken breder våtmarker och vassar ut sig. Viken med strandområden har ett rikt fågelliv med häckande och rastande arter samt en artrik flora. Barrskog med stort inslag av tall dominerar i delområdet. På berg och rasbranter är naturen orörd och vildmarksbetonad. Väster om Kyrkviksberget växer lövsumpskog med naturvärden. Vid Kolsundsede och öster om Kvarntorpet växer gamla grova träd i barrskogar som är nyckelbiotoper. Ön Fläsket är nyckelbiotop. Ön är bevuxen med barrskog med lövinslag och har rikligt med grova träd. Värdet för insekter och hackspettar är stort. Vid Kolsundsede finns fornlämningar i form av två stensättningar, boplats och fossil åker. Delområdet är i stort sett fritt från bebyggelse. Bebyggelse finns i Kolsundsområdet och vid Vikaslätt. Närheten till Stallarholmen och den ringa exploateringen gör området intressant för det rörliga friluftslivet. Väg går relativt strandnära mellan Kvarntorpet och Edvik. Till Kolsundskrog går också väg. Delområdet gränsar i söder till Herresta fritidshusområde. Förutsättningarna för friluftsliv och båtliv är goda i Prästfjärden. På ön Fläsket finns viss service för båtlivet. Lövnäs Djupvik. Kartblad Q. Landskapstypen är mosaiklandskap, stränderna är mestadels branta. Herrestaområdet har mer karaktär av herrgårdslandskap med stor variation av naturtyper, vilket gör det ekologiskt intressant. Vikarna vid Herresta är djupa och artrika. Vikarna omges av strandängar och våtmarker av betydelse för fågellivet. Herrestaområdet

19 BESLUT 19(21) är ekologiskt betydelsefullt genom den rika växlingen av biotoper. Lövinslaget med många gamla träd är stort. Halvön söder om vikarna har branta nordvända stränder. Här finns skogsmark och en del odlingsmark. Norr om Gunnviksviken finns lövskogslund med grova ekar och en värdefull kryptogamflora. Väster om viken finns två lövskogslundar med grova ekar och lindar och en värdefull kryptogamflora. Lundarna är nyckelbiotoper. Vid Baggebol växer ädellövskog med naturvärden och på Landholmen växer lövskog med naturvärden. Ön Hagskär är bevuxen med ädellövskog med ek som dominerande trädslag. Här finns rikligt med grova träd och stora botaniska värden. Värdet för insekter och hackspettar är stort. Ön är nyckelbiotop. Baggebolaskären är bevuxna med ädellövskog (nyckelbiotop) respektive lövskog (naturvärdesobjekt) av stort värde för insekter och hackspettar. En av Prinsarna-öarna är bevuxen med ädellövskog med naturvärden. Ön Högholmen är biotopskyddad och bevuxen med äldre naturskogsartad barrblandskog av stort värde för insekter och hackspett. Fornlämning och kulturhistoriska lämningar finns vid Lövnäsviken strax söder om Herresta fritidshusområde. Norr om Lövnäsviken finns en fornborg. Även söder om viken finns en fast fornlämning. Vid Saxborg finns en fornborg och väster om Saxborg finns en kulturhistorisk lämning. Vid vägen norr om Skälsudd finns en fast fornlämning och Vid Baggebol finns en kulturhistorisk lämning. I Herrestaområdet ges fina ut- och inblickar. På ön Hagskär finns naturhamn och båtklubb. Området är i stort sett fritt från bebyggelse. Vägar finns strandnära. Området är värdefullt för friluftslivet genom sin orördhet, möjligheter till natur- och kulturstudier och upplevelser. Goda förutsättningar för båtliv och friluftsliv i vikarna. Djupvik Svarttorp. Kartblad R. Landskapstypen är mosaiklandskap som i den södra delen övergår i småskaligt mosaiklandskap. Skogsmark dominerar. Vid Rävsnäs öppnar sig ett herrgårdslandskap med höga natur- och landskapsbildsvärden. Landskapet är lövskogsrikt med ädellöv och hassel samt ett väl utvecklat växt- och djurliv. Eken är karaktärsträd och det finns stora hasselbestånd. I parkmiljön på Rävsnäs udde växer buskfattig lövskog. Floran innehåller ett flertal krävande lundarter. För många djurgrupper är den täta lövskogen och de grova ekarna av stor betydelse. Stränderna är branta fram till Svarttorp. Rävsnäs kungsgård ligger på Hornudden som utgör avslutning på en ås vilken sluttar ner mot vattnet. Vid Högkulla finns ett par ädellövskogar med naturvärden. Väster om Högkulla finns en lövskogslund med gamla ekar och värdefull kryptogamflora. Lunden är nyckelbiotop. Väster om lunden växer också grova ädellövträd. Vid Rävsnäs finns ett relativt stort ädellövskogsområde som är nyckelbiotop. Skogen hyser en värdefull kryptogamflora. Väster om Rävsnäs tangeras en lövskogslund som är nyckelbiotop. Vid Sallösa och Sandvik finns tre mindre områden med grova ädellövträd. Områdena är nyckelbiotoper. Vid gränsen till fritidshusområdet Svarttorp finns en granskog med grova träd och värdefull kryptogamflora. Skogen är nyckelbiotop. Vid stranden finns en lövskogslund med grova träd och värdefull kryptogamflora. Lunden är nyckelbiotop. Ek är dominerande trädslag. Ön Björkholmen är bevuxen med barrblandskog med rikligt med grova träd och av stort värde för insekter och hackspettar. Ön är nyckelbiotop. Lomskär, Tre tallar och Björkholmen är öar med rikt fågelliv. På öarna Långholmen och Högholmen längre österut finns stora fågelkolonier. Rävsnäs kungsgård är statligt byggnadsminne. Mellan Högkulla och Rävsnäs finns ett gravfält och strax norr om vägen vid Rävsnäs finns ett gravfält och en stensättning. Vid Sallösa finns en kulturhistorisk lämning. Fina ut- och inblickar erbjuds vid Rävsnäs. En väg går strandnära vid Rävsnäs och Rävsnäs kvarn. En mindre väg går strandnära mellan Rävsnäs kvarn och Sandvik. En stig går genom skogsmarken i söder fram till Sandvik. Spridd bebyggelse finns som vid Djupvik, Rävsnäs och Sandvik. Området erbjuder fina natur- och kulturupplevelser. Hästnäs Kalkudden. Kartblad R. Landskapstypen är småskaligt mosaiklandskap. Mellan Hästnäs och Hägernäs och vid Frönäs är stränderna flacka, i övrigt branta. Mellan Hästnäs och Ärnäs växer grova ädellövträd med värdefull kryptogamflora. Området är nyckelbiotop. Vid Frönäs och på Frönäsudden växer lövskogar med naturvärden. På udden finns också en ädellövnaturskog som är nyckelbiotop. Våtmarker täcker strandområdet på Frönäs östra sida. Vid Ramsösundet finns en brant med naturvärden. Söder om Hästnäs

20 BESLUT 20(21) finns två fornlämningar, varav ett gravfält. I Ärnäsvikens inre strandområde finns runristning. Kalkuddens skans är en fornborg, vars placering tyder på att funktionen varit farledsborg. Intill finns husgrunder som också är fornlämningar. Vid Ärnäsviken erbjuds fina ut- och inblickar. Det tilltalande landskapet med natur- och kulturvärden och närhet till Mariefred är värdefullt för friluftslivet. Vägar går strandnära. I söder gränsar delområdet till Kalkuddens fritidshusområde. Grusholmen är nyckelbiotop. Här växer ädellövnaturskog av stort värde för insekter och hackspettar. Sandholmen är bevuxen med barrblandskog med naturvärden. Ramsö. Obygdön - Borrholmen. Kartblad R. Ramsö är till största del bevuxen med tallskog och terrängen är i stora delar bergbunden. I norra delen växer olikåldrig barrskog. Längst i väster växer ädellövskog. Där finns också odlingsmark. På Ramsös västra sida finns också en lövrik barrnaturskog som är nyckelbiotop. En bergbrant på öns östra sida är bevuxen med gamla träd med värdefull kryptogamflora. Branten är nyckelbiotop. Båda nyckelbiotoperna har stort värde för insekter och hackspettar. Ön har betydelse för fågellivet. På öns östra sida finns en fast fornlämning, ett röse. Bebyggelse finns i den sydvästra delen. Hallonholmen norr om Ramsö är bevuxen med barrblandskog med naturvärden. Obygdöns topografi är varierande. Här växer bl.a. olikåldrig, naturskogsartad barrskog och i sydost ett artrikt lövskogsområde med ek och hassel. Två nyckelbiotoper finns på Obygdöns västra sida. Den ena är en lövskogslund med värdefull kryptogamflora i stark sluttning. Här växer jätteträd. Här finns också en gammal färdled. Den andra är en barrblandskog. Söder om nyckelbiotoperna växer lövskog med naturvärden. På öns östra sida finns en ädellövskog/lövskogslund med värdefull kryptogamflora. Träden växer i en stark sluttning. I sydost växer en barrnaturskog som också är nyckelbiotop. Här finns en värdefull flora och biotopen har stort värde för insekter och hackspettar. Innanför denna biotop finns ytterligare en nyckelbiotop, en lövskogslund i en bergbrant med berggrund av grönsten. Floran är värdefull. Norr om nyckelbiotoperna på östra sidan växer lövskog med naturvärden. Fågellivet på ön är rikt. I sydost finns en fornborg. Enda bebyggelse på ön är ett torp. Ön erbjuder fina vyer. På Borrholmen, Obygdöns södra del, växer en ekskog i väster. Norr därom är det vassrikt och fågellivet artrikt. På Borrholmen finns flera fritidshus. Genom sitt läge nära Mariefred och sina naturvärden har öarna stor betydelse för det rörliga friluftslivet. Ramsös norra del är t.ex. lättillgänglig för friluftslivet. Hallonholmen är populär för båtlivet med klipphällar för sol och bad. Stora och Lilla Härnön. Kartblad S. Härnön är en halvö vars norra del med Hälsingberget är bevuxen med hällmarkstallskog. Norra stranden har branta förkastningsberg. Naturen är vildmarksbetonad och i området finns en nyckelbiotop, där hällmarksskogen har stort värde för insekter och hackspettar. Söder om Hälsingberget finns en lund med ek. Lunden är nyckelbiotop och har en värdefull kryptogamflora. Härnöängens naturreservat ligger på öns södra sida. Reservatet har ett ovanligt stort bestånd av ädellövskog och ett rikt fågelliv. Lövskogar, vassar och tuvängar gör att det finns många arter häckande fåglar och goda rastplatser för flyttfåglar. Härnön har betydelse för friluftslivet. I reservatet finns fornlämningar i form av stensättning, terrassering samt två gravfält. Även i öns norra del vid Hälsingberget finns fornlämningar: röse, stensättning samt gravfält. På Lilla Härnön finns en brant med naturvärden och väster om den växer ädellövskog med gamla träd. Skogen är nyckelbiotop. Ön Gåsholmen och Torsholmen är nyckelbiotoper.