till evangelisk-luthersk missionstidning nummer

Transkript

1 L till evangelisk-luthersk missionstidning nummer evangelisk-luthersk missionstidning nummer LÖSNUMMERPRIS: 40 KR Vad är nödvändigt? Respektera människovärdet! Kärlekens medlidande Jesus helar hela människan

2 Ord till liv 12:e sönd e Trefaldighet foto: pontus edenberg Redaktörstankar Rätt människosyn I OLIKA SAMMANHANG HÄNVISAR man till människosynen. Vems syn är det fråga om? När människa ser på människa bedömer hon gärna. Det kan gälla ålder, hälsa, intelligens, åsikter, beteende Vi människor kan mena oss förstå när ett liv är värt att levas eller inte, och att det kanske börjar eller har ett värde först när människan är vid medvetande eller har en levande personlighet. Guds människosyn är annorlunda. Han skapade oss till sin avbild och till gemenskap med sig han vill våra liv. Han ser oss redan i moderlivet, inte först när vi varit där tolv veckor. Människans liv blev inte som han hade tänkt det, men det var han förberedd på. Gud blev själv människa i Jesus Kristus för att rädda oss. Det kostade honom livet. Allt detta ger oss ett värde som är högt och okränkbart. Människan är inte en meningslös tillfällighet i ett opersonligt universum. Livet är värt att levas. Därmed har vi ett ansvar inför någon kan man annars tala om ansvar? Vi kan inte handskas hur som helst med människans liv. Livet är heligt från embryot till graven. Även om det gått snett för en människa. När det händer, får vi lära av Jesus: Vi får vara medmänniskor och visa barmhärtighet. Livet är heligt även när sjukdom kommer. Då är det viktigt att vi visar omsorg och ber för varandra, ja, ber om helande. Gud vill gärna hela oss, men på jorden är det bara tillfälligt. Det fullständiga helandet kommer när vi dör, då blir vi lika honom. Se där vårt stora värde! Men det är nödvändigt att vi innan dess tagit emot frälsningen i Kristus och lever i gemenskap med Gud. EVA ANDERSSON, redaktör till.liv.red@telia.com Du gav mig livet, du visade mig godhet, din omsorg bevarade mig vid liv. job 10:12 Använd av Gud Den förmåga vi har, den kommer från Gud (ur 2 Kor. 3:4 8). HAR DU NÅGON GÅNG blivit tillfrågad om du vill hjälpa till i något kristet sammanhang? Var din första tanke: Ja, absolut vill jag det! Visst, det går väl bra! Eller var det kanske mer tveksamt: Jag måste titta efter i almanackan om jag kan just då. Vad innebär det? Kommer jag att få offra mycket av min dyrbara tid eller av mina pengar? Eller var dina tankar mer negativa: Nej, det kan jag absolut inte! Jag är ingen talare, jag kan inte stå framför folk. Nej, jag har inte tid med det. Visst, alla människor kan inte allt. Alla kan inte stå och tala inför människor. Alla har inte förmåga att sitta med i styrelser, grupper eller utskott. Alla kan inte baka kakor till fikat osv. Jag skulle vilja att vi alla tar oss lite tid och tänker efter vad vi är utrustade med och var vi tror att Gud vill att vi arbetar i hans rike. Det är väldigt lätt hänt att vi försöker smita undan frågor som dessa. De kan vara lite besvärliga att ta tag i. Dessutom finns det ju så många andra som kan hjälpa till! Gud vill använda just dig. Han har en plan med just ditt liv. Är du villig att lyssna på vad han har att säga dig? Är du villig att gå i tjänst för honom? Gud lovar att den som ställer sig till förfogande för honom, den utrustar han. Den förmåga vi har, den kommer från Gud. För att längtan efter att tjäna Gud ska väckas hos oss, behöver vi lära känna honom som vill använda och utrusta oss. Detta gör vi genom att umgås med honom, att läsa Bibeln, höra predikan och genom att be till Gud, samtala med honom få erfara hans frid. Genom att lära känna Gud lär vi oss även vad han vill använda oss till. På olika sätt vill han använda oss så att människor som redan mött Jesus, den uppståndne, bevaras i tron på honom. Han vill också använda oss till att berätta för dem som inte känner Jesus vad han har gjort även för dem. Be med frimodighet att han kallar och utrustar just dig till tjänst för honom. Arbetet är inte alltid lätt, men Gud vill utrusta dig och ge dig det du behöver för att du ska kunna utföra denna tjänst. Han har dessutom lovat att vara med oss alla dagar. Gud kallar på dig och vill använda dig. Vad svarar du? BÖN: Herre, här är jag, sänd mig. Innehåll 3 STAMCELLSFORSKNING PER LANDGREN 6 I FOKUS NILS-GÖRAN NILSSON 7 INFO FRÅN ELM-STYRELSEN 8 JESUS HELAR HELA MÄNNISKAN STAFFAN LJUNGMAN 10 VÅRT HEM EN MISSIONSSTATION LINNEA ÅSTRÖM INTERVJUAR LARS HANSSON 11 PÅ TRÅDEN MED PER HENRIKSSON 12 KÄRLEKENS MEDLIDANDE SAM-ARNE NILSSON 14 KORT & GOTT 15 MISSIONSNYTT & INFO Gud lovar att den som ställer sig till förfogande för honom, den utrustar han. JOACHIM BORG Predikant och maskiningenjör, Örkelljunga 16 SJÄLVSTÄNDIGHET OCH ANSVAR STEFFEN BAAGØ MADSEN 18 KORT & GOTT 19 I MÖTET MED GUDS ORD EVA HEIKKI 19 KORT & GOTT 20 SJÄLAVÅRD DET SJUNDE BUDET GUSTAV BÖRJESSON 21 MÅNADENS FÖRKLARING JAN-ULRIK SMETANA 21 KORT & GOTT 21 BIBELLÄSNINGSPLAN 22 TACK- OCH BÖNEÄMNEN 23 ANNONSER 24 NYA UNGDOMSLEDARE! 2 TILL LIV 09#2006

3 Stamcellsforskning men inom bestämda gränser Den svenska debatten om stamcellsforskning vaknade till liv igen nu i sommar. Den somnade in efter riksdagsbeslutet den 2 februari 2005, då alla partier utom kristdemokraterna beslöt att mänskliga embryon skulle få skapas, användas och förstöras i forskning. I första hand bereddes vägen för kloning. Artikeln ger oss en inblick i vad stamcellsforskning handlar om och om dess möjligheter och risker. I DEN KRISTNA IDÉTRADITIONEN betonas alla människors absoluta och okränkbara värde. Detta unika människovärde återspeglas i internationella deklarationer om mänskliga fri- och rättigheter. Människosynen innebär att ingen människa får behandlas som ett medel för andra. Människovärdet och människans värdighet human dignity, som FN:s deklaration om mänskliga fri- och rättigheter talar om är knutet till människans existens; inte till olika funktioner eller till vad hon kan prestera. Värdet är detsamma under hela livet. Ståndpunkten att människolivet börjar vid befruktningen är biologiskt grundad. Då föreligger den genetiskt unika individ, som sedan växer och blir till ett barn och så småningom en vuxen. Olika syn på människovärdet ligger idag bakom de skilda uppfattningar som finns om t.ex. forskning på embryon. Vad är då en stamcell? Stamceller är ett slags ursprungliga och ospecialiserade celler, som i odling kan dela sig ett till synes obegränsat antal gånger och bibehålla sin ospecialiserade karaktär. De ger i normala fall upphov till specialiserade celler. I embryot är det stamcellerna, som ger upphov till den enskilda människans olika vävnadstyper och i allas våra vävnader och organ finns stamceller, som kan ersätta de olika specifika celler som behövs där, s.k. adulta stamceller. Stamceller har flera olika källor. De kan t. ex. hämtas från: mänskliga embryon som blivit över vid provrörsbefruktning som skapats konstgjort utan avsikt att det mänskliga livet ska få fortleva som skapats genom kloning (kärnöverföringsteknik) navelsträngens eller moderkakans blodceller vid en förlossning en vuxen människas olika organ eller vävnad. Varför stamcellsforskning? Med kunskap om hur dessa stamceller utvecklas till olika vävnadsceller kan det bli möjligt att behandla sjukdomar och minska lidande. Därför är det mycket angeläget att prioritera och stödja forskning som kan förhindra, lindra eller kanske möjligen även bota svåra folksjukdomar som diabetes, Parkinson eller Alzheimers demens. Men samtidigt gäller det här liksom i all annan forskning att etiskt pröva verksamheten. Förhoppningarna är stora men kan lätt blåsas upp. En del forskare varnar TILL LIV 09#2006 3

4 foto: marcelo terraza för att de kan vara överdrivna och att botemedel ligger långt fram i tiden. Kontroversiell forskning Orsaken till den känsliga debatten är att embryonal stamcellsforskning kräver att människoliv förbrukas. EU-kommissionens etiska råd menar att det är medlemsländernas sak att bestämma om detta slags forskning, men bedömde år 2001 att det var etiskt oacceptabelt att producera eller klona mänskliga embryon enbart i forskningssyfte. Detta representerar, enligt rådet, ytterligare ett steg i instrumentalisering av mänskligt liv. Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin, den s.k. Oviedokonventionen från 1997, som även Sverige undertecknat, stadgar att mänskliga embryon skall tillförsäkras adekvat skydd. Den embryonala stamcellsforskning leder således till att mänskligt liv används som medel och inte som mål i sig. Ibland sägs det i media att de embryonala stamcellerna är de mest flexibla och potenta, vilket då skulle tala för forskning på dem. Naturligtvis är det så. Det är ju därför hanteringen med mänskliga embryon är kontroversiell. Det är ju originalstamcellen, den befruktade äggcellen, som har den fulla potensen att ge upphov till allt vad en vuxen utvecklad människa innebär. Och denna potens följer ju med ett antal celldelningar. Nu är det dock inte denna potens forskare och kliniker är ute efter, säger de, när de tillfrågas, utan det är möjligheten för odifferentierade stamceller att ge upphov till celler av vilken vävnadstyp som helst, vilket i sin tur skulle kunna öppna möjligheter för behandling av olika slag. Lovande alternativ Samtidigt finns de etiskt okomplicerade och lovande forskningsalternativen: stamceller från t.ex. vuxna individer och navelsträngens blodceller. Forskningen på dylika stamceller är mycket lovande; de används redan i behandling av en rad allvarliga sjukdomar och det kan göras med samtycke från personen i fråga och med full respekt för människovärdet. Frågan är då om inte de adulta stamcellerna ger nog med möjligheter. De är ju kroppens, och för en kristen Skaparens, eget sätt att förnya sjuka vävnader och organ. Dessa adulta stamceller har i vetenskaplig litteratur visats inte bara ha en stor terapeutisk potential mot skador och folksjukdomar som Alzheimer och Parkinson, utan de används redan med framgång sedan många år för behandling av vissa elakartade blodsjukdomar. Det är den adulta stamcellsforskningen som gett forskningsområdet världsrykte och som visat sig vara mest realistisk genom att ta till vara kroppens egen förmåga att reparera sig själv. Det är också den formen av stamcellsforskning som USA, Tyskland och t.ex. vi kristdemokrater vill att forskningen 4 TILL LIV 09#2006

5 Det är en stor lockelse för vetenskapen att fritt få forska på mänskliga embryon, men den viktiga frågan är om det är etiskt rätt och försvarbart att förbruka mänskligt liv. ska inriktas på för att människovärdesprincipen ska respekteras samtidigt som sjukdom motverkas. Det är en stor lockelse för vetenskapen att fritt få forska på mänskliga embryon, men den viktiga frågan är om det är etiskt rätt och försvarbart att förbruka mänskligt liv. En grundläggande etisk princip är att i etiska konflikter välja det etiskt okontroversiella framför det kontroversiella. Sensmoralen borde rimligtvis vara att satsa på den forskning där människoliv inte görs till medel och där människovärdet respekteras fullt ut. Debatten i USA och EU Orsaken till debatten nu i sommar var att president Bush den 19 juli använde sin veto-rätt mot ett lagförslag från Kongressen. Presidenten ville upprätthålla sin politik sedan 2001, då han den 9 augusti beslöt att inga federala medel skulle få användas för att förstöra människoembryon efter detta datum. Presidenten har motiverat sin linje med att den viktiga kampen mot folksjukdomar inte ska föras med forskning som i sig kränker människovärdet genom embryodestruktion. De embryonala stamcellslinjer som skapats före datum för beslutet kan och får användas för forskning med federala skattemedel. Det moraliskt felaktiga som har gjorts, det har gjorts, resonerar Bush, men fler embryon ska inte få förbrukas med skattemedel. För privata medel finns ingen reglering alls. Strax därefter, den 24 juli, fattade EU:s ministerråd beslut om det sjunde ramprogrammet för forskning inom EU-länderna. I fråga om regler för embryonala stamceller enades ministrarna om en kompromiss, som innebär att skattemedel inte ska finansiera forskning som innebär att embryon förstörs, men forskning som involverar embryonala stamceller godkändes för skattemedel. Denna något märkliga kompromiss innebär alltså att skattemedel inte får användas till att ta embryonala stamceller från embryon, men väl till att odla embryonala stamceller, när de redan skördats med annan finansiering. Debatten i Sverige Vår svenske forskningsminister Leif Pagrotsky har under några veckors tid lyckats leverera en rad missvisande uttalanden. Liksom svenska media säger han att Bush har förbjudit all embryonal stamcellsforskning (presseminarium i Regeringskansliet den 3/8), vilket är felaktigt. Vidare har Pagrotsky i P1 den 31 juli hävdat att all stamcellsforskning skulle tagits bort från EU:s forskningsprogram, om de som ogillar provrörsbefruktning och stamceller fått bestämma, vilket också är felaktigt. Dessutom har samme minister i pressmeddelande och radio- program inte haft klart för sig att stamcellsforskning bedrivs med stamceller från olika källor. De kontroversiella stamcellerna är nämligen enbart de som kommer från mänskliga embryon. I ett pressmeddelande den 21 juli påstod Pagrotsky att motståndarna mot stamcellsforskning sätter käppar i hjulet för kampen att stoppa mycket mänskligt lidande, och de gör det på osakliga, religiösa och känslomässiga grunder. I ett pressmeddelande den 3 augusti hävdar ministern till slut att USA och stora delar av Europa nu motarbetar stamcellsforskningen. Bilden är alltigenom felaktig. Bush, det katolska Europa och kristdemokraterna hävdas med religiösa och känslomässiga argument hindra människor från att bli friska. Men av förklarlig anledning har Pagrotsky eller andra i den svenska debatten inte gett några referenser. Orsaken är nog att det sällan eller aldrig i debatten hänvisas till Bibeln eller till uppenbarelse av något slag, för att motivera att människolivet börjar vid befruktningen. Det finns nämligen mig veterligen ingen sådan vers och hade det funnits någon hade knappast Pagrotsky lyssnat till den i alla fall. Nej, nu ges intrycket att det skulle vara ett utslag av ödmjukhet att inte veta när det biologiska livet börjar. Vi minns verkligheten Den förre tyske socialdemokraten och förbundspresidenten Johannes Rau tog upp den moderna biomedicinen och bioetiken i ett tal i Berlin den 18 maj år Där försvarade han utifrån en humanistisk åskådning den tyska lagens stadgande att människolivet börjar vid befruktningen och har människovärde och skyddsvärde från början. Rau betonade livet som det högsta av alla värden och varnade för ett framstegstänkande med den perfekta människan som måttstock. En sådan utveckling leder till utslagning och gränslös konkurrens som högsta princip, men den undergräver också, enligt Rau, de värden, vilka under lång historisk tid utvecklats i vårt samhälle. Rau menade också att de tragiska erfarenheterna under 1900-talets första hälft borde hjälpa inte bara tyskar utan alla. Vi vet vad som successivt kan hända när måttstockar börjar rubbas, när människan blir till objekt, när människolivet instrumentaliseras och görs till medel även för goda syften. Den som en gång börjar skilja på det liv som är värt att leva och det som inte är det, den är verkligen på en farlig väg, menade Rau. Rau har sagt i Tyskland det man inte får säga i Sverige. Men den viktiga frågan är trots allt om han har rätt, oavsett om det är politiskt korrekt eller inte. PER LANDGREN Riksdagsledamot för kristdemokraterna TILL LIV 09#2006 5

6 I fokus Valtider och valfrågor KRISTEN I SVERIGE I DAG. Vad kan vi göra? Vad bör vi göra? Vad är att göra? Vi som lever i ett demokratiskt samhälle har möjlighet att påverka på olika sätt. Det kan t.ex. vara fråga om synen på livets okränkbarhet och rätten till liv. Kung David uttrycker tacksamhet till Gud för att han är skapad så underbart: Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster (Ps. 139:16). Ingen människa kan ha rätt att ta bort ett foster ur moderlivet. För mig som kristen är det oerhört viktigt att värna om det ofödda barnets rätt till liv. Min kandidat i riksdagsvalet måste arbeta mot abort och på olika sätt försöka påverka lagstiftningen, så att kvinnor i olika svåra situationer får det stöd som de behöver för att kunna föda det barn som de bär på. En annan fråga som det är viktigt att ta tag i är den om det utanförskap som finns i vårt samhälle. Främst tänker jag på våra systrar och bröder som tvingats fly från sitt land och som sökt en fristad i Sverige. Starka krafter försöker i valrörelsen säga att det inte finns plats för invandrare i vårt samhälle och i arbetslivet. Egoismen breder ut sig, och det är lätt också för kristna människor att glömma att vi är förvaltare av Guds gåvor. Vi har Jesu egna ord om att vi ska älska varandra, och då gäller det till och med dem som är våra fiender. Fadderskap för invandrare skulle säkert vara till stor glädje och hjälp för många av dem. Att ställa upp för våra invandrare Boktips foto: anna salomonsson Vad är orsaken till att Sverige avkristnats? En orsak kan vara att de kristna inte tagit ansvar och påverkat i den utsträckning som varit möjligt. kan vara till välsignelse även för oss och berika våra liv på olika sätt. Min kandidat till riksdagen ska arbeta för att det i lagstiftning och samhällsordning ges plats för dem som kommit hit p.g.a. förföljelse och svårigheter i sitt eget land. I Sverige har vi på många områden tappat bort den kristna värdegrund som fanns genom att Tio Guds bud var grunden till lagstiftning och regler som vi levde efter. Avkristningen har haft till följd att vi på många sätt lever på ett gungfly. Frågan blir naturlig: Vad är orsaken till att Sverige avkristnats? En orsak kan vara att de kristna inte tagit ansvar och påverkat i den utsträckning som varit möjligt. Genom att makligt dra oss undan och bara sitta hemma och klaga i stället för att bedja och arbeta har vi troligen stor skuld i nedbrytningen i vårt samhälle. Det är viktigt för oss alla att vara med och påverka. Det är också en stor förmån att få vara med i samhällsarbetet. Tidigare har Till Liv behandlat frågan om att bevara äktenskapet, något som är självklart för den som är kristen. Miljön och vikten av att vara rätta förvaltare behandlades också i förra numret. Det är viktiga frågor i en valrörelse. Gå och rösta utifrån din kristna livssyn! Och fortsätt därefter att be för den överhet vi får i september! NILS-GÖRAN NILSSON Ansvarig utgivare för Till Liv Kloning och människovärdet: om etiska gränser för den biomedicinska forskningen Per Landgren & Daniel Wärn XP-media, 2003 Inb. Pris: 129 kr Rätten till liv är fundamental och står inskriven i FN-stadgan. Men det betyder inte att den alltid respekteras i det dagliga livet, bland vetenskapsmän, i regeringens propositioner eller ens i vårt eget tänkande. Graden av respekt för människovärdet betygsätter ett lands demokratiska standard. Boken pekar på risken för att den stamcellsforskning som använder embryonala stamceller leder till ett urholkat människovärde och att en skrämmande människosyn med oöverskådliga konsekvenser växer fram. Alla är vi barn från början Tomas Seidal, red. XP-media 2003 Inb. Pris: 159 kr En bok om abort som på ett allsidigt sätt vill belysa ämnet och på så sätt hjälpa igång en angelägen debatt. 6 TILL LIV 09#2006

7 Info från ELM-styrelsen Skulle då Gud ha sagt? Uttalande av Evangelisk Luthersk Mission med anledning av Svenska kyrkans beslut om offentlig välsignelseakt för registrerat partnerskap: Sexualiteten är något gott som är givet i skapelsen. Men få områden i livet är så känsliga som detta, många av oss är som mest sårbara här. Därför har Kyrkan värnat särskilt om sexualiteten, och utifrån Guds ord hållit fast vid att den ska finnas inom äktenskapets ram. Äktenskapet värnar på ett särskilt sätt om barnens trygghet och är en plats där kärleken mellan två människor kan fördjupas. När Svenska kyrkan nu beslutat att välsigna relationen mellan personer som ingått registrerat partnerskap, är det är ett beslut som grundar sig på mänskliga överväganden istället för på Guds ord och Svenska kyrkans bekännelse. Bibelsyn Enligt kyrkoordningen, 1, grundas Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, som gestaltas i gudstjänst och liv, i Guds heliga ord. Men i kyrkostyrelsens förarbete blir det tydligt att Bibeln har en underordnad roll: det är ingalunda självklart hur Bibelns olika texter kan och bör göras förpliktande för olika etiska ställningstaganden människan har blivit utrustad med ett förnuft som kan vägleda henne. Och vidare: Vi har också anledning att förhålla oss kritiskt till sådana påståenden i Bibeln som är oförenliga med vad vi på annat sätt har blivit övertygade om. Här har kyrkomötet tydligt frångått Svenska kyrkans portalparagraf, att det som gestaltas i gudstjänsten i detta fall en välsignelseakt för homosexuella relationer ska grunda sig på Guds Ord. Nej, istället säger man tydligt att det grundar sig på mänskligt förnuft! Bibeltolkning I kyrkostyrelsens förarbeten argumenterar man för att den typ av homosexualitet som Paulus talar om i Rom. 1:18 32 är en promiskuös form av tempelprostitution som inte motsvarar de trofasta homosexuella relationer som vi i dag känner till. I sitt öppna brev till kyrkomötet ger Svenska Evangeliska Alliansen tre skäl till att så inte är fallet: Paulus argumenterar inte situationsetiskt, utan hämtar sin argumentation utifrån människans grundläggande uppror mot Gud. Det är alltså en principdiskussion, det handlar om det som inte får göras. Paulus refererar till skapelsen. Människan ska råda över skapelsen, inte tillbe den. När han diskuterar vad som är naturligt respektive onaturligt är det med skapelsen som bakgrund. Paulus var jude och för judarna var homosexuell aktivitet avskyvärd. Det finns ingen anledning att tro att Paulus omvändelse innebar en förändrad sexualetik. Tryggve Mettinger, professor i Gamla testamentets exegetik vid Lunds Universitet, drar samma slutsats i en debattartikel i Kyrkans Tidning 8/99, där han konstaterar att för Paulus är den homosexuella praktiken generellt en synd mot naturen. Kyrkomötets beslut bygger således på en undermålig exegetik. Men man konstaterar att även om den aktuella texten i Romarbrevet skulle tolkas så att den också skulle gälla denna typ av homosexuella relationer, så måste det kunna diskuteras vilken vikt som texten skall tillmätas. Här måste förnuftet återigen stå över bibelordet, enligt kyrkostyrelsen. Mettinger avslutar sin debattartikel: Skulle då Gud ha sagt? säger ormen i berättelsen om syndafallet. Det känns aningen egendomligt att detta i dag tycks vara budskapet från kyrkans högsta ledning. Välsignelse av partnerskap I kyrkostyrelsens överväganden blir även synen på sexualiteten tydlig. Man konstaterar att homosexuella inte har större förutsättningar än andra att leva i celibat, och att ingen kan kräva av en annan människa att han eller hon ska avstå från de värden som är förknippade med ett liv i sexuell gemenskap. Sexualiteten är således en rättighet för var och en att leva ut. Bibelns syn är tvärtom att sexualiteten hör hemma inom äktenskapet. Svenska kyrkans fria synod konstaterar i ett uttalande från 10/ att många i kyrkans historia har valt celibatet. Men i dag lever vi i en tid då sexualiteten exploateras hänsynslöst och ges orimliga proportioner. Då är det viktigt att påpeka att människan inte har sin identitet i sin sexualitet: För några är avhållsamhet en gåva, för betydligt många fler är det en nödvändighet, men ingen hindras genom detta från att vara människa helt och fullt. Varje människa har en sexualitet att förhålla sig till (oavsett om man är heterosexuell eller homosexuell). Den mänskliga sexualiteten är skadad genom syndafallet. Svenska kyrkans fria synod konstaterar att kristen tro ser homosexualiteten som en sexualitet på avvägar, och att välsignelse i Bibeln påfallande ofta är knuten till människans fruktsamhet: En samkönad relation saknar denna möjlighet. Kyrklig välsignelse av en homosexuell relation innebär alltså att relationen ges kyrklig sanktion utan att detta har stöd i skapelseordningen. Kyrkan kan inte förmedla någon annan välsignelse än Guds egen! Och Kyrkans uppgift är inte att ge syndernas tillåtelse, utan att förmedla syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus. Detta uppdrag har Svenska kyrkan svikit på ett allvarligt sätt då hon valt att välsigna det som Guds ord kallar synd. Slutsats Evangelisk Luthersk Mission tar kraftfullt avstånd ifrån kyrkomötets beslut att välsigna ingånget partnerskap. Vi anser att kyrkomötet har tagit ytterligare ett stort steg bort ifrån den kristna tron när man mot bättre vetande låtit mänskligt förnuft och mänsklig vilja gå före Guds ord och Guds vilja. I och med sitt ställningstagande begår man ett dubbelt svek: man sviker Guds ord, och man sviker människan genom att välsigna hennes synd istället för att visa på Jesu ord: Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer! Augusti 2006 EVANGELISK LUTHERSK MISSION Den hemlösa sexualiteten Libris Häftad. Libris, kr En antologi som vill medverka till ett konstruktivt och nyanserat samtal i kyrkan om homosexualitet. Ämnet belyses ur fyra perspektiv: bibliska, etiska, kulturella och pastorala. Boken utgår från klassisk kristen tro med respekt för de homosexuellas situation. TILL LIV 09#2006 7

8 Bibelundervisning Omsorg, förbön och helande Berättelsen om den lame mannen har mycket att lära oss: viktiga vänners omsorg och förbön för den sjuke, Jesu gudomliga helande och hur han ser mannens viktigaste behov. Jesus helar hela människan foto:linnea rådberg DE FYRA MÄNNEN kommer bärande på sin lame kamrat. Vägen är lång, och ibland måste de stanna och vila. Men de ger sig inte fram ska de, när de nu äntligen vet att Jesus är i Kafarnaum. Häpna stannar de och sätter ner båren. Här är ju alldeles svart av folk! Hur ska de kunna nå fram till Jesus med båren? Då får en av dem en idé. Upp för den utvändiga trappan, upp på taket. Sedan kan de ta bort takbeläggningen och fira ner sin vän! Allt går som beräknat. Mitt framför fötterna på Jesus hamnar den sjuke. Men då händer det oväntade. Han botar honom inte! Han säger i stället: Mitt barn, dina synder är förlåtna. Först efter en lång dispyt med de skriftlärda om hans makt att förlåta synder kommer äntligen de ord som vännerna hoppades få höra: Stig upp, ta din bädd och gå hem! Bär fram till Jesus! Kan sådant ske än i dag? Visst tror vi att Jesus hade makt att hela, den gången i Kafarnaum och många andra gånger, men det var ju Jesus det. Hade vi tro tillräckligt skulle ingenting vara omöjligt, men inte har vi det. Inte kan väl vi hela människor bara genom bön? Nej, det kan vi rakt inte. Vi känner inte till några andra under än dem Jesus gör men ingenting hindrar honom från att göra dem i dag också! Och kanske vill han använda oss som sina redskap. Hur stod det nu om Jesus och de fyra bårbärarna? När Jesus såg deras tro, sade han till den lame Vilken tro? Hade de avlagt någon trosbekännelse? Nej, det var inte en tro som hördes, utan en som syntes. Först hade de burit sin sjuke vän genom hela stan, sen hade de kommit på idén att fira ner honom genom 8 TILL LIV 09#2006

9 taket och till sist hade de med svett och möda verkställt sin plan. Det var deras tro. Och det är precis den tron det handlar om för oss också. Inte att vi ska tro så mycket så att vi kan göra under. Det är ju inte vi som ska göra det. Nej, tron är frambärandet: att i bön bära fram våra sjuka och nödställda vänner till Jesus. När Jesus ser den tron, säger han kanske något till den sjuke. Fast det är inte säkert att han säger det vi hade tänkt oss. Den gången i Kafarnaum sa han faktiskt något oväntat. Men till bönens frambärande hör att överlämna kontrollen till Jesus. Jesus vill hela både själen och kroppen Varför helade då inte Jesus den lame genast? Svaret är att det gjorde han visst. Han valde bara att börja i en annan dimension än bedjarna hade tänkt sig. Av replikväxlingen med de skriftlärda framgår att det under Jesus började med faktiskt var större än det yttre helandet. Han började med att förlåta mannens synder. Det är klart att det var något större, för det har konsekvenser ända in i evigheten, medan botandet från lamheten bara gällde några år på jorden. Men så förandligad är inte Jesus att han inskränker sig till det andliga helandet, han ger gärna det kroppsliga också. Och han vill göra detta än i dag. Han gav uttryckligen sina lärjungar detta uppdrag: Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner (Matt. 10:8). Och de gjorde det: De drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem (Mark. 6:13). Ingenting tyder på att detta endast skulle vara ett tidsbegränsat uppdrag till de första lärjungarna det är ett uppdrag och en utmaning till oss också. Det första och viktigaste är det andliga helandet, något som Jesus också lät komma först i Kafarnaum. Vi har hans uppdrag att tillsäga varandra syndernas förlåtelse: Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna (Joh. 20:23). Och här behöver vi aldrig tveka om bönhörelsen bönen om syndernas förlåtelse är redan beviljad! Den beviljade Fadern för sin älskade Sons skull på Golgata, ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus (2 Kor. 5:19). Därnäst kommer det kroppsliga helandet som det finns så många exempel på i Jesu liv. Det är således ingen tvekan om att Gud vill liv och kroppslig hälsa vore sjukdomarna sända av Gud så hade ju Jesus motverkat Guds syfte, vilket är en orimlighet. Vi bör följa Jesu ord och än i dag bära våra sjuka fram till honom i bön. Hur ber vi för sjuka i dag? I Jakobs brev kan vi läsa hur det kan gå till: Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade. Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan (Jak. 5:14 16). Det här med olja och alltihop hade vi aldrig kommit på själva, men nu är detta Herrens ord. Det är alltid tryggt och gott att ta Gud på orden. Låt mig bara kommentera det som står, ord för ord. ÄR NÅGON AV ER SJUK Det gäller någon av oss i församlingen. Det är inte meningen att vi ska gå ut på alla sjukhus och erbjuda det här. SKALL HAN KALLA TILL SIG Initiativet ska utgå från den sjuke. Som Jesus en gång frågade: Vad vill du att jag skall göra för dig? (Mark. 10:51), så måste den sjuke själv uttrycka sin vilja. DE ÄLDSTE I FÖRSAMLINGEN Presbytererna, som det heter på grekiska, betyder i vårt sammanhang prästerna. Jag tror att alla kristna kan vara kallade att delta i förbönen, medan själva smörjelsen bör utföras av präst som en del av hans ämbete. OCH DE SKALL SMÖRJA HONOM MED OLJA I HERRENS NAMN OCH BE BÖNER ÖVER HONOM Det går bra med vilken olja som helst, och den behöver inte vara särskilt invigd. Det gamla bruket är att smörja i pannan och båda handflatorna (=tanke och handling). Oljan blir då ett yttre tecken på Herrens ingripande (liksom t.ex. vattnet i dopet). Medan man smörjer ber man en fri bön om helande från den aktuella sjukdomen. DERAS BÖN I TRO SKALL RÄDDA DEN SJUKE, OCH HERREN SKALL GÖRA HONOM FRISK Deras bön i tro är deras frambärande av sin vän. Tro ska här inte ses som en inre kvalité utan som en handling. Är man ändå inte säker om sin tro så får man be om mer tro. Tron är nämligen alltid en gåva (Ef. 2:8). Men det är ändå inte tron eller bönen utan Herren som ska göra honom frisk. Vi ska inte ta upp Jesu fallna mantel och efterträda honom han behöver inte efterträdas, han är ju uppstånden och levande, och hans mantel har aldrig fallit! OCH HAR HAN SYNDAT SKALL HAN FÅ FÖRLÅTELSE. BEKÄNN DÄR- FÖR ERA SYNDER FÖR VARANDRA Den lame mannen behövde få förlåtelse först, och det behöver vi också. Därför bör vi be en enkel bön om syndernas förlåtelse före bönen för den sjuke. Ingen läkare skulle komma på tanken att operera med smutsiga händer, och då bör vi inte be om helande med smutsiga hjärtan. Som vi har tillämpat det ger prästen avlösning till såväl den sjuke som förebedjarna. DEN RÄTTFÄRDIGES BÖN HAR KRAFT OCH GÖR DÄRFÖR STOR VERKAN Här skulle man lätt kunna förlora modet. Vem är så rättfärdig att han kan be med kraft att göra under? Svar: Jesus Kristus. När vi ber i Jesu namn ber vi också i hans rättfärdighet. Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Är han vår rättfärdighet, så är också vår bön den rättfärdiges bön. Det är bara om vi försöker åstadkomma någon sorts egen rättfärdighet som vi är dömda att misslyckas. Gud gör det han ser är bäst Så kan man enligt Guds Ord be för sjuka i dag. Till sist är det viktigt att tillägga att varken bön eller smörjelse får bli något sätt att försöka överta kontrollen och sätta Guds handlande på system. Gud är suverän. Han gör det han ser är bäst för varje människa, även om vi inte på något sätt kan förstå det. Men Skriften säger på många ställen att han önskar handla som svar på bön. Så om vi inte i bön bär fram varandras nöd till Herren, får vi kanske aldrig veta vad han hade velat göra. STAFFAN LJUNGMAN Präst, Osby TILL LIV 09#2006 9

10 Diakoni I mötet med medmänniskan foto: linnea åström LARS HANSSON Smultronställe: Vid en sjö uppe i skogen, där vi har en båt och kan sitta och meta. Avkoppling: Att sitta på farstubron med en kaffetår. Favoritbibelvers: Jesu, Guds Sons, blod renar oss från all synd (1 Joh. 1:7). Farfar gav mig den versen innan han dog. foto: cia björk foto: cia björk Vårt hem ska vara en m DEN SOM VILLIGT STÄLLER sig till Guds förfogande och säger: Herre, här är jag, får ofta människor sända i sin väg. Till varje kristens uppgift hör att möta sina medmänniskor det kan kallas för diakoni. Till Liv har en serie där olika delar av det diakonala området speglas, i hem, i församling och i ELM. Den 11 november 2006 knyts allt samman på Åhus Missionsgård i en dag om diakoni. I månadens reportage intervjuas Lars Hansson, Åsvedjan, Docksta, tidigare bl. a. reklamchef men nu övervakare inom kriminalvården. HÖGA KUSTENS NATUR ÄR SLÅENDE VACKER höga berg och röda stugor speglar sig i havsvikarna utanför bussfönstret. När skylten med Docksta dyker upp, är jag den enda som letar efter stoppknappen. Lars Hansson möter upp med bil och vi åker rätt in i skogen. Där bor han och Helena i en ombyggd sommarstuga, omgiven av en vacker trädgård. Mysigare plats får man leta efter! Innan jag inleder samtalet med Lars, bjuds jag på en kaffetår med tunnbrödssmörgås på äkta norrländskt vis. Vårt hem ska vara en missionsstation. Det var mottot som Lars och Helena satte för sitt äktenskap då de gifte sig för 34 år sedan. Sedan dess är det många människor som suttit vid det köksbord där jag nu sitter: iranier, etiopier, unga killar, dömda brottslingar på permission Gud vill ge oss uppgifter På något sätt har vi kommit i kontakt med olika folk, fråga mig inte hur! skrattar Lars innan jag hunnit ställa frågan. Ändå kan jag inte låta bli att fundera över vad som får en fembarnsfamilj att öppna sitt hem för främlingar. Hur skapas alla dessa relationer? Livet för Lars innebar mycket arbete. Tjugo år som reklamchef följdes av jobb på herrekipering. Men en dag skedde något som han inte hade räknat med. En operationsskada medförde sådan smärta att han fick sjukpensioneras. Men Lars är ett vittne om att Gud inte lämnar oss sysslolösa. Vi har så lätt att tro att det är vi som ska lägga i polletten, utbrister Lars, men det är Gud som styr! Han använder vägar vi aldrig kan förutse. Har du sagt Herre, här är jag, behöver du inte söka då hamnar det på ditt bord. Övervakare inom kriminalvården Lars började ta på sig uppdrag som övervakare inom kriminalvården, och det har han fortsatt med. En person som döms till skyddstillsyn är skyldig att hålla kontakt med en övervakare. Om kontakten inte tas, häktas personen. Hur får man en relation till någon som tar kontakt av tvång? Det handlar om att skapa förtroende; det bygger man genom att lyssna och vara medmänniska bara vara den man är. Att bara vara den man är, är något Lars återkommer till. Han ger ett exempel som får mig att förstå något av innebörden, inte bara för Lars, utan för hela familjen: En kille som satt i fängelse skulle få permission över helgen. På fredagen ringde han och frågade Lars om han kunde få följa med honom hem. Visst, det gick bra. Lars bad Helena duka till en extra, och hämtade killen. Under kvällen gjorde de som de brukar en fredagskväll: spelade spel, åt lite godis, höll aftonbön. Lars skjutsade sedan tillbaka honom. Nästa gång de träffades, utbrast killen: Lars, det var häftigt hemma hos dig; jag har aldrig tidigare suttit vid ett dukat bord. Många av Lars klienter kommer från miljöer med svår social bakgrund, och som övervakare hjälper han till med social träning. När Lars får en ny klient, presenterar han sig alltid med att han är kristen. Jag säger att har du frågor så får du komma med dem, men jag kommer inte att pracka det på dig! Och frågorna kommer nästan alltid. Lars tror att det är lättare att nå personer med det kristna budskapet när de är dömda av myndigheterna, eftersom de vet att de är syndare. I rollen som övervakare vill han få dem att inse konsekvenserna av sitt brott. När de sedan insett det, får han tala om förlåtelse och försoning. Ofta frågar klienten: Du som är kristen, hur ser du på det här? En klient sa en dag: Lars, jag är döpt som barn, får jag vara ett Guds barn? En pappa för många Någon rädsla för sina klienter har Lars aldrig känt. Jag är inget hot, ingen stark muskelbyggare, utan en klen li- 10 TILL LIV 09#2006

11 På tråden Ordförande Per ELM-BV fick i juni en ny ordförande: PER HENRIKS- SON. Här presenterar han sig och några av sina tankar inför framtiden. issionsstation Vem ten gubbe som de skulle kunna slå ner när som helst, säger Lars och ler. Jag har mer en papparoll. Pappa slår man ju inte! Vi återkommer till papparollen. Lars har kommit att specialisera sig på ungdomar med sociala problem. En påfallande hög andel av ungdomarna har vuxit upp med en ensamstående mamma. Ofta beter de sig gräsligt mot sina mammor. Lars, som kommer utifrån, kan då bli en manlig förebild. Killarna knyter mycket an, berättar Lars. De ringer och hör av sig. Det brukar komma några kort på fars dag, skrattar han. Jag förstår att rollen som övervakare påverkar hela familjen. Vissa gånger kan det kännas lite motigt kanske det är ett komplicerat fall eller som när de ringde mitt i 50-årsfesten och ville ha hjälp. Sådana gånger har Helena frågat: Kan du säga nej? Och det vet jag ju att jag inte kan. Många invandrare på besök Lars och Helena har haft många invandrare på besök. Lars tänker tillbaka på den iranske mannen som för ett antal år sedan kom till hans herrekipering och bad om hjälp med att fylla i några papper. En gång blev till många gånger och Lars lovade att komma och hälsa på nån gång för så säger man ju. En dag bestämde han sig för att verkligen göra det, och mannen blev jätteglad. För ett tag sedan blev Lars och Helena bjudna på sin iranske väns bröllop. Helena, som just tittar in med lite frukt till oss, skrattar: Det var spännande! Vi var där hela dan, men hann inte börja med maten innan vi var tvungna att resa hem. Om möjligt, peka på Kristus! Innan vi avslutar vårt samtal, talar vi lite om diakoni. Diakoni, menar Lars, är att möta människor och är en del av varje kristens uppgift. Har vi ingen mission här hemma där vi bor, kommer vi heller inte att ha någon missionär att skicka ut. När jag en stund senare åker iväg med bussen är det några ord från Lars som ringer i mina öron: Vi ska inte döma eller bedöma andra människor, vi har inte fått den uppgiften! Vi får helt enkelt vara medmänniskor och om möjligt peka på Kristus! LINNEA ÅSTRÖM Umeå är du, Per? Jag är en nästan 40-årig skåning, bosatt i Stockholm sedan drygt elva år, gift med Nilla, har tre barn Ellen, Truls och Måns och jobbar inom IT-branschen. Var firar du gudstjänst? Mitt andliga hem har jag i Roseniuskyrkan i Stockholm, där vi trivs mycket bra. Här får vi både god undervisning och har många och goda vänner. Vad har du för fritidsintressen? Jag gillar att vara kreativ vid och med datorn. Sen tycker jag också om sång och musik, och om jag haft ännu mer tid över hade jag gärna sjungit i någon kör eller spelat elbas i något storband. Hur känns det att, kanske lite otippat, ha blivit ordförande i ELM? Från början kändes det mest som om jag fått på mig en flera nummer för stor kostym ett enormt ansvarsfullt och omöjligt uppdrag. Nu försöker jag vila i att Gud har allt i sin hand, i att den som Gud kallar den utrustar han också, i att jag har mycket kompetenta medarbetare både i styrelsen och bland ELMs anställda och i att vi alla i styrelsen är burna av många missionsvänners förböner. Visioner om arbetet i styrelsen och för ELM? Jag hoppas att vi i styrelsen framöver kan få ägna mer tid åt att driva missionsarbete än att ta hand om olika meningsskiljaktigheter som hamnar på vårt bord. För hela ELMs del önskar jag att vi alla mer och mer kan stå sida vid sida för evangeliet. Att vi alltmer kan se på varandra som lemmar i samma kropp, mer som gåvor till varandra än som hot. Att den frimodige brodern (eller systern) kan vara tacksam för den hjälp han kan få från sin mer eftertänksamme broder med att bli uppmärksammad på faror som kan locka oss bort från Vägen. Att den eftertänksamme brodern kan vara tacksam för den hjälp han kan få från sin frimodige broder med att trots allt, på grund av att Jesus har fått all makt, behålla frimodighet och framåtanda i en svår tid. För egen del hoppas jag, att jag och familjen också i fortsättningen ska få känna oss burna av medlemmarnas förböner på det sätt som vi redan tydligt märkt av. EVA ANDERSSON TILL LIV 09#

12 Undervisning Barmhärtighet Kärlekens medlidande Erfarenhet av Guds barmhärtighet och kärlek är det som kan motivera oss att visa verklig barmhärtighet mot varandra. Ja, då är vi till och med skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. BARMHÄRTIGHET ÄR ETT HUVUDORD när det gäller ett rätt förhållande till vår nästa. Du skall älska din nästa som dig själv, befaller Herren Gud, och just barmhärtighet är kärlekens medlidande med de nödställda och dess vilja att rädda dem ur deras belägenhet (Bibl. Uppslagsbok). Inte bara känsla således, utan också och framför allt handlingsberedskap och offervilja. Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren, säger den Högste (3 Mos. 19:18). Som ung hade David blivit utsatt för så mycket av Sauls ondska, att det varit mänskligt, om han tänkt på Sauls hus med bittert hat och hätsk hämndlystnad. Men sen han blivit kung hände det sig en dag att han frågade: Finns det ännu någon kvar av Sauls hus, som jag kan få göra barmhärtighet med för Jonatans skull? Jo, det visade sig att det fanns en sonson till Saul vid namn Mefiboset. (I hans namn ingår ordet för skam.) Han var efter en olycka i barndomen halt på båda fötterna. (2 Sam. 9.) Mefiboset hämtas till hovet, där han faller ner på sitt ansikte inför kung David, säkert under fruktan för att nu få sota för sin farfars missgärningar, eftersom David måste uppmana honom att inte frukta: Var inte rädd, för jag vill göra barmhärtighet med dig för din fader Jonatans skull och jag vill ge dig allt din fader Sauls jordagods tillbaka och du skall äta vid mitt bord beständigt. Häpen över denna oförtjänta nåd utbrister Mefiboset: Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag? Mefiboset blev föremål för barmhärtighet från Davids sida, för kungen höll vad han lovat. Och Mefiboset åt vid Davids bord som en av kungens söner. Barmhärtigheten frågar inte efter om den nödställda medmänniskan har förtjänat att få någon hjälp. Davids barmhärtighet mot Mefiboset är en skön bild av Guds nåd för Jesu Kristi skull mot oss syndare, som inte förtjänat annat än straff. Den är också ett föredöme för oss. Erfarenhet av Guds barmhärtighet mot oss är det som kan motivera oss av naturen obarmhärtiga att visa verklig barmhärtighet mot vår medmänniska. Jesus den Barmhärtige Det stora, mest efterföljansvärda exemplet är Jesus Kristus själv. Var så till sinnes som Jesus Kristus var, förmanar Paulus i Fil. 2, han som fastän han var till i Gudsgestalt inte räknade tillvaron som Gud och jämlikheten med Gud som segerbyte, dvs. som något att visa upp och stoltsera med inför människor, utan han utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt, ödmjukade sig själv och blev lydig ända till döden på korset. Gud har bevisat sin kärlek till oss däri att Kristus har dött för oss, medan vi ännu var syndare. Detta är det främsta exemplet på barmhärtighet. Jesus älskade oss inte bara som sig själv; han utgav sig själv för att rädda oss ur vår hopplöshet och eviga nöd. Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken, skriver Johannes (1 Joh. 3:16), och han fortsätter: Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Barmärtighet, en bristvara I en tid när luthersk kristendom fortfarande hade något inflytande över vårt folk kunde mången nödställd be om och få barmhärtighet för Kristi skull. Det avkristnade samhället präglas inte främst av utövad barmhärtighet, och det finns en utbredd fromhetstyp som inte lämnar utrymme åt någon barmhärtighet. Om fariséerna säger Jesus: De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. Och till dem säger han: Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. (Matt. 23:4, 23.) Aposteln Pau- 12 TILL LIV 09#2006

13 foto: auburndown Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? lus förmanar den unge Timoteus: Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga (2 Tim. 3:2 4). Gör som Jesus! I ett sådant samhällsklimat blir behovet av barmhärtighet skriande. Revorna i de sociala skyddsnäten växer; barn och åldringar blir allt mer utsatta. Här har varje kristen människa en ytterst meningsfull uppgift i att visa barmhärtighet för Jesu Kristi skull; att som man fått för intet också ge barmhärtighet för intet. Gå du och gör som han! sade Jesus till den som insett, att den som visat barmhärtighet mot mannen som hade överfallits av rövare var dennes nästa. Detsamma säger han till oss. Det är inte Gud som behöver våra goda gärningar, men vår nästa/vår granne, en släkting, någon i vår umgängeskrets/kan vara i stort behov av barmhärtighet. SAM-ARNE NILSSON Predikant, Stockholm TILL LIV 09#

14 Kort & gott från vida världen Till New York och Chicago med sång DEN 13 JUNI ÅKTE CANTICUM med 54 förväntansfulla körmedlemmar på en tre veckor lång turné till USA. Vi åkte runt och sjöng i lutherska kyrkor, med start i New York och slutdestination Chicago. I varje kyrka höll vi ett nittio minuter långt program, där vi varvade sång med instrumentala stycken och vittnesbörd. Responsen och mottagligheten var enorm. Vi sålde cd-skivor som aldrig förr. Efter varje konsert fick vi följa med en värdfamilj hem som på alla vis ställde upp med bl.a. mat, sovplats och skjutsande till och från kyrkan. Vi vill tacka alla er som följde vår resa i bön. Allt gick verkligen välsignat bra. Vi fick en underbar gemenskap med Gud, varandra och amerikanerna. Vi vill också tacka ELMUS för ekonomiskt stöd, framför allt till skivinspelningen. Ett stort tack även till ELM-BV som genom musikfonden kunde stödja resan ekonomiskt på ett fantastiskt sätt. Resan har gett en nytändning åt sångarglädjen och kristenlivet. Den dagliga gemensamma sången och bönen förde oss närmare Jesus. Det var fantastiskt att se hur det budskap vi förmedlade, genom sång, vittnesbörd och även kroppsspråk, berörde och fick betyda mycket för åhörarna. Resans höjdpunkt för oss var att höra alla de personliga vittnesbörden från medlemmarna i kören. Att höra vad Jesus betyder och gör i människors liv i dag är fantastiskt. Tack, Gud! JOACHIM BORG (tillsammans med Thomas Suki körledare för Canticum) Med paddeln i högsta hugg EN VECKA I AUGUSTI ordnade ELU en kajakvecka i skärgården utanför Lysekil. Gud gav oss underbart väder och upplevelsen blev total. Ett stort tack till John Persson som på ett suveränt sätt planerade och guidade oss under hajken och till Mattias Engström som förberedde bibelstudier som gav oss inspirerade samtal och perspektiv på tillvaron. HANNA BORG Det är fantastisk kul att paddla men en hel del teknik att öva på. Vi sov gott i tält, trygga bland klippor. foto: hjalmar unosson foto: hans persson foto: hans persson foto: hjalmar unosson foto: hans persson 14 TILL LIV 09#2006

15 Missionsnytt och info Aktuellt på missionärsfronten ELM SÄNDER UT tre nya volontärer i höst tre ungdomar som alla åker till Kenya den 13 september, för att vara där i tre månader. Andreas Sandström Josef och Pernilla Pålsson. ANDREAS SANDSTRÖM från Göteborg har antagit utmaningen att vistas i ökenområdet Samburu. PERNILLA OCH JOSEF PÅLSSON, också de från Göteborg, ska vara på Bethesda Children s Ministry i Nakuru, där de kommer att delta i gatubarnsprojektet. I volontärprogrammet ingår en rundtur till de olika missionsstationerna. Före avresan kommer de tre att gå en förberedelsekurs på SIDA i Härnösand, där de även får lära sig grunderna i swahili. Ta dem med i era förböner! Jag tror att våra volontärer kan betyda mycket för vår organisation. DANIEL GISELSSON DEN 15 AUGUSTI reste familjen MAGGAN & ERIK ANDERSSON till Peru för en fyraårsperiod med församlingsarbete i Chiclayo. Fram till mitten av november studerar de spanska i södra Peru, och de har sällskap av LINA ENGSTRÖM från Åsljunga (se Till Liv 2/06) som ska ta hand om deras barn under studietiden. Under tre månader blir deras adress: Apartado 1387, Arequipa, Peru. Den 27/8 invigdes HELENE SEJ- ERGAARD SØRENSEN, med bakgrund i ELM Danmark, för missionärstjänst i Peru. Festen hölls på Hedemölle efterskole på Jylland och utresan är planerad till den 4 september. Kom ihåg dem som Gud har kallat till att vara din och min förlängda arm i missionsarbetet de behöver både uppmuntran och förbön och ELM är beroende av att du offrar av de gåvor Gud gett dig, för att fler ska bli räddade. PS. Läs Maggan & Eriks blogg på och maila dem gärna på maggan.erik@elmbv.se EFTER TVÅ PERIODER som missionärer i Peru, där Håkan under mellantiden varit missionssekreterare, avslutar makarna Ekström härmed sin tjänst i ELM efter fullgjord kontraktstid. Från ELMs ledning vill vi framför ett varmt tack till dem för att de frimodigt har använt sina gåvor i missionens tjänst, och att de som familj varit villiga att anpassa sig till de skiftande förhållanden som missionärslivet innebär. Vi tackar Gud för hans trofasthet och önskar hans rika välsignelse över hela familjen. HENRIK BIRGERSSON Sammanträdesdatum för ELM hösten /9 ELMs styrelse, Strandhem 20 21/10Yttremissionsrådet, Strandhem 10 11/11 ELMs styrelse, Falketorp Info från Till Liv TILL FÖLJD AV ARTIKLARNA i Begrunda nr 1/06 och i Till Liv nr 7/06, som bl.a. belyste ämbetsfrågan, har några kommentarer inkommit till redaktionerna för tidningarna. Vi har säkert anledning att i något kommande nummer ta upp det aktuella ämnet. Ny president i Etiopiens lutherska kyrka QES DAWIT TUFFA valdes nyligen till president i EELC. Han efterträder ato Milkias Petros, som efter många år i kyrkans ledning nu lämnar uppdraget som president. Vi har orsak att tacka Herren för vad han har gett EELC genom ato Milkias. Jag vill personligen tacka för ett mångårigt gott samarbete, och vi ber om välsignelse över hans fortsatta arbete i evangeliets tjänst. Kyrkans generalsekreterare ato Endale Augichew skriver med anledning av presidentvalet följande i sitt brev till oss: Efter en tid av bön har Arsi-synodens president, qes Dawit Tuffa, valts som president för hela den lutherska kyrkan i Etiopien. Vi hoppas och ber att kyrkans nye president får en fruktbar tid och ber om förbön och stöd för honom i hans ansvarsfulla uppdrag. Vi ser med förtröstan framåt mot en tid av gott arbetsklimat genom Guds försorg. Vår Gud är trofast; vi har sett hans hjälpande hand i det förgångna och förtröstar på honom. CARLÅKE SÖDERLIND Nytt, men ändå bekant ELM SYD ANORDNADE för första gången sommarmöte juli. Ändå var det ett bekant arrangemang som mötte besökarna. ELM Syd har fått ta över ansvaret för KUS traditionella sommarmöte, med rötter i en mötesserie som började Formen för sommarmötet har år för år förnyats under nya generationers ledning. Så var det också i år. Nytt, men ändå bekant. Temat för årets sommarmöte var Guds nyheter. De är ständigt nya sedan år. Mötesplatsen i Verum i norra Skåne, just bakom 1200-talskyrkan, gav en bild av hur budskapet förmedlats genom århundradena. Och bibelversen på banderollen över talarstolen är som alltid Jesus Kristus är densamme, igår och idag och i all evighet. En ung predikants språkbruk och anknytning till samtiden, men samma budskap om synd och nåd. Ja, budskapet blir ännu tydligare när det framförs på ett nutida språk, så att det inte kan förpassas till avdelningen historia och gammalmodighet. Det gäller i dagens samhälle. Det gäller mig här och nu. Kortföredrag var en ny form som kräver koncentration både från talare och åhörare. Nytt, men ändå bekant. Sången och musiken erbjöd som vanligt ett rikt och varierat utbud. Barnen sjöng ur hjärtat. Väckelsesånger från 1800-talet varvades med godingar från 60- och 70-talen och nya sånger sjungna av ungdomar som är födda på 80-och 90-talen. Att höra ungdomar sjunga Jag väljer Jesu väg till tonerna av Frank Sinatras My way var uppmuntrande. Nytt, men ändå bekant. Många ansikten var bekanta bland besökarna: vänner, släktingar och deras barn och barnbarn. Årets sommarmöte inger förhoppningar. En väckelserörelse som ännu efter 100 år förmår samla, förnya och föryngra sig tyder på att Gud fortfarande vill och kan använda sig av oss bräckliga lerkärl för att förvara och förmedla skatten Guds nyheter, ständigt nya, men alltid desamma. PER RUNESON foto: per runeson TILL LIV 09#

16 Mission i Peru Självständighet och ansvar med mycket bön I Peru har ELM sedan 1994 bedrivit stadsmission vid landets nordkust. Det är nu dags att lämna över ansvar och uppgifter till nationella medarbetare. Men missionärerna fortsätter att bidra med undervisning och ge en hjälpande hand när så behövs. I SKRIVANDE STUND håller jag på med förberedelserna för en bönevecka i Las Brisas kyrka, som ska börja samtidigt som denna artikel måste bli klar. Orsaken till böneveckan är lite sorglig, nämligen att allt i kyrkan inte fungerar så som församlingen önskar. I en församling som är på väg mot självständighet ska vi missionärer inte längre ha samma roller i de olika arbetsgrenarna. Därför måste medlemmarna själva ta ansvar för fler och fler uppgifter, och då tycker de inte alltid att det går som de vill. Övning ger färdighet Det är alltid svårt att bli självständig, både som människa och kyrka, eftersom man då måste se till att det tas beslut och inte minst ansvar, när det visar sig vilka konsekvenser besluten får. Vi kan förbereda mycket som missionärer, precis som våra föräldrar förberedde oss, men mycket kan bara läras när man själv måste göra det. Jag kan t.ex. inte spela något instrument, och påstår att det beror på att jag inte har någon taktkänsla, men det handlar förstås också om att jag aldrig orkat försöka mer än max två minuter åt gången. De av er som spelar gitarr, piano eller något annat instrument, kan ju fundera på hur långt ni hade kommit om ni hade haft mitt tålamod! Jag känner många som spelar piano, gitarr m.m. och har en gammal klasskamrat som var så duktig på tvärflöjt att hon kom in på konservatoriet men det har inte hjälpt mig! Man lär sig inte att spela piano bara genom att titta på när andra gör det, och inte heller genom att aldrig vilja försöka, i alla fall inte på allvar, med dagliga övningspass. (Det är nog där man ska leta efter orsaken till att jag inte kan spela något instrument jag har aldrig övat!) Självklart är det viktigt med förebilder, men övning ger färdighet. Många saker fungerar mycket bättre när andra gör dem. Jag gillar verkligen musik, särskilt när andra spelar. På samma sätt kan vi ha det i kyrkan. Man kan tycka att det är jättebra med utåtriktat arbete, särskilt när andra gör det. Man kan glädja sig över ett möte i missionshuset eller en gudstjänst i kyrkan, men bara när andra sköter det, osv. Ännu värre blir det om vi menar att vi inte kan göra det lika bra som andra, eller tror att det inte kan bli lika bra om någon ny gör arbetet. Dags att lämna över Vi människor är faktiskt ganska lika, även om vi kommer från olika kulturer och världsdelar. Vi tycker att det mesta fungerar bäst så länge som någon annan gör det. Så har det också varit här i församlingens olika verksamhetsgrenar, och det är missionärerna som från början har haft ansvaret för så gott som allt och därmed varit förebilder. Efterhand har vi kommit så långt att det är dags för medlemmarna att pröva själva, kanske inte på alla områden, men på många. Missionärerna gör inte längre allt. Det ska inte längre vara en missionär som predikar varje söndag, för nu finns det sju peruaner som kan göra det. Vissa av dem saknar kanske erfarenhet, men erfarenhet ja, det kan man bara få om man predikar. Det är inte längre bara missionären som ska ha ansvar för kyrkans utåtriktade arbete, utan det är peruanerna själva som ska bära med sig det ord de har fått, dit där de känner sig kallade att gå. Varför ska missionären ta hand om barnverksamheten för de barn som kommer utifrån när det finns en hel rad med peruaner som kan göra det? De kanske inte är så vana men vanan får de bara genom att berätta för barnen om Jesus. Det är inte jag som ansvarig missionär för ungdomsverksamheten som ska hålla i alla ungdomsmöten; det kan de faktiskt klara av själva. Svårt att vara självständig Vi har inte lämnat församlingens verksamheter helt, utan vi vill fortsätt att vara där, hjälpa, ge råd osv. Men precis som föräldrar måste komma ihåg att ta färre och färre beslut för sina barn 16 TILL LIV 09#2006

17 Missionärerna gör inte längre allt. Det ska inte längre vara en missionär som predikar varje söndag, för nu finns det sju peruaner som kan göra det. Vissa av dem saknar kanske erfarenhet, men erfarenhet ja, det kan man bara få om man predikar. ju äldre de blir, måste också vi dra oss tillbaka och låta peruanerna forma en peruansk kyrka och församling. Men, som sagt, det är inte alltid så enkelt att bli självständig. Det kan vara smärtsamt när någon inte tycker att man gör sakerna lika bra som missionären alltid har gjort. Det är också smärtsamt när en del medlemmar inte kommer till de olika samlingarna längre, eftersom saker och ting inte görs på samma sätt som när den vite missionären gjorde dem. Delade meningar och helande bön Efterhand har man i församlingen fått upp ögonen för att det är många saker som gör ont, och lyckligtvis har man bestämt sig för att göra något åt det. Inte med några långa moralpredikningar om vem som har svikit vem, inte med beslut om att nu får det vara slut på sådant här det är lika dödfött här som på andra ställen. I stället pratade man om saken i församlingsrådet, och där kom man överens om att man tillsammans skulle be för kyrkan och alla verksamhetsgrenar. Under en veckas tid ska man nu samlas varje kväll och be för hela kyrkan. Samhörigheten börjar inte hos oss själva, utan hos Gud. Vi i församlingen blir ett när vi tillsammans möter honom som gör oss till ett! Det visar på en styrka i församlingen när medlemmarna vågar se problemen i ögonen och inte ägnar sig åt smutskastning. Ja, det finns en andlig mognad i kyrkan när hon erkänner att hjälpen sist och slutligen måste komma från Gud en verklig gemenskap finner vi i Kristus och inte hos missionären. Nej, nu måste jag göra bönematerielen färdiga, för vi fortsätter gärna att hjälpa till när de ber om det. STEFFEN BAAGØ MADSEN Missionär i Chiclayo TILL LIV 09#

18 Kort & gott från tält och camping Tältmöte som visade vägen FÖR MÅNGA ÅR SEDAN var vi på väg från Olofström till tältmöte i Kulla. Precis när vi tagit av från 121:an i Kylinge mötte vi Ingmar Månsson (predikant i dåvarande BV) han skulle predika den kvällen. Vi förstod att han hade kört fel och vände för att försöka stoppa honom. Han körde ut på 121:an mot Pukavik och vi följde efter. Genast svängde han vänster ner mot en gård och vi efter. Då vi stannat gick vi ur för att säga att han kunde följa efter oss till tältplatsen. Då vi kommit fram och parkerat bilarna och var på väg in i tältet tog Ingmar Månsson min hand och tackade för vägvisningen. Denna händelse kom mig att helt nyligen tänka på en annan händelse med samma person. Och då slår det mig att det egentligen var jag som skulle tacka honom för att han hade visat mig vägen. Nämligen vägen JESUS. Det var nämligen så att vi en gång några år tidigare var på tältmöte i Västanå, där Ingmar Månsson var huvudtalare. Tältet var smockfullt och jag satt inklämd i mitten till höger. Predikotexten minns jag inte med säkerhet. Men jag tror att det kunde ha varit ur något av Paulus brev som handlade om försoningen i Jesus Kristus. Hans vädjande sätt att tala berörde mig starkt. Vad som hände med mig kan nog närmast liknas vid det som hände lärjungarna, vars hjärtan blev brinnande när Jesus förklarade bibelordet för dem på vägen mot Emmaus. När mötet var slut blev jag sittande helt tagen och visste inte vad jag skulle göra. Gå fram och be om förbön? Till slut följde jag folket mot utgången, för fram gick inte att komma för trängselns skull. Det tog lång tid innan jag somnade den kvällen. På morgonen tog jag fram Fredrik Wisløffs dagbetraktelse, som jag höll på med vid den tiden. Det var den 13:e juli och jag började läsa. Där stod: Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min (Jes. 43:1). Min oro hade stillats. Fortsättningen i vers 2 har blivit en tröst under åren som har gått. Sedan dess har jag fått möta prövningar och förtvivlan har varit nära, ja, mycket nära. Men GUD har hjälpt mig. Han har ställt mig på Klippan. Han har visat mig Vägen. SVEN ÅKE SVENSSON Olofström arkivbild. finns med i kus jubileumsbok. Tältmöten nu och framöver UNDER MÅNGA DECENNIER har tältmission bedrivits, på många platser och för många människor. Vi har ofta och på olika sätt fått märka hur Gud välsignat den verksamheten. ELM Syds tältkommitté har observerat att antalet tältveckor nu successivt har minskat, särskilt i de västra och mellersta delarna av verksamhetsområdet. Det är med sorg vi ser den rådande trenden och vi vill gärna redan nu slå ett slag för tältmöten sommaren Vi tror att det finns många människor som saknar möjligheten att under något enklare former samlas kring Guds ord under sommaren. Genom att anordna tältmöten kan vi nå fler och kanske några som inte brukar komma till missionshusen. Därför är det viktigt att anordna tältmöten. Tänk efter om DU på något sätt kan bidra till att det blir fler tältveckor nästa sommar! Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt, snart de dyrbara tillfällen fly ELM SYDS TÄLTKOMMITTÉ genom Bertil Henriksson tel foton: per och kristina runeson Camping med möten I SOMMARENS BIBELCAMPING på Breanäs v. 29 deltog ca 130 personer (varav ca 40 barn). Många av dem bodde i de 25 tält och husvagnar som stod uppställda på åkrarna. I det stora huvudtältet var det undervisning, sång och musik på förmiddagarna talade Owe Johansson, Kinna, om Bibelns David och på kvällarna blev det möten för alla. Det fanns gott om tid för diverse olika egna och gemensamma aktiviteter. En vecka som gav mycket för både själen och kroppen! KRISTINA RUNESON 18 TILL LIV 09#2006

19 I mötet med Guds ord Guds goda tankar för oss I vinsalen har han fört mig in, kärleken är hans baner över mig (Höga Visan 2:4). HAN HAR FRÄLST OSS från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike, står det i Kol. 1:13. Är du ett Guds barn genom tron på Jesus Kristus, är du omgiven av Guds kärlek. Han har kallat dig ur mörker och död till sitt underbara ljus. I honom är du så oändligt rik, i honom har du ditt allt frid med Gud, syndernas förlåtelse och löfte om en evighet i himlen. Det är lika sant varje dag och helt oberoende av dina känslor och tankar. För Jesu verk är ett fullbordat verk och han är i all evighet densamme. Det är trösterikt och gott. Ändå slår det mig många gånger hur svårt det är för mig att se mig omgiven av Guds kärlek när något känns tungt och svårt. Gud måste kanske ödmjuka mitt hjärta genom lidande, eller föra mig ut i en öken för att där kunna tala till mitt hjärta (Hosea 2). Eller sända en törntagg i köttet, som han inte tar bort, hur mycket jag än ber honom om det. Jag får, liksom Paulus, nöja mig med svaret: Min nåd är dig nog (2 Kor. 12:7ff). Kanske blir jag som Job fråntagen allt här i livet utan att kunna förstå varför eller se någon förklaring till allt detta lidande. Ändå är det kärlek bakom detta handlande. För Gud vill ha mig och dig hem till sig en dag. Jag har den senaste tiden tänkt en del på en sång: Var är du? Vart går du? Vem leder och styr nu din väg? Var har du, var har du, din skatt och ditt hjärta, o säg? O, stanna för frågan min vän, den kommer, den kommer igen: Var är du? Vart går du? Och sedan hur slutar din väg? (Lova Herren 286). Och sedan, hur slutar min väg? Hur skulle det gå om inte Gud i sin stora kärlek gång på gång tog tag i mig på olika sätt för att vända mig mot honom, det enda nödvändiga. Gud tuktar oss till vårt verkliga bästa, för att vi ska få del av hans helighet (Hebr. 12:10). Det finns så oändligt mycket som vill fånga oss här i livet. Det finns så mycket som vill få oss bort ifrån Gud. Farorna är många och djävulen är verksam. Vi har så lätt för att bli slöa och somna. Vi har så lätt för att tappa evighetsperspektivet. Livet och vardagen tar så lätt vår tid och våra tankar, och Jesus och Ordet får en allt mindre plats. Herren leder oss förunderligt. Men att vi i allt är omgivna av hans kärlek, det är sant. Han, som så har älskat oss människor och frälst oss medan vi ännu var syndare, han har också lovat att fullborda sitt verk. Han har fört oss in i sitt rike genom Jesu förtjänst. I denna sanning får vi vandra och detta får vi tro och klamra oss fast vid, också i mörka och svåra stunder. Fräls ditt folk och välsigna din arvedel, var deras herde och bär dem för evigt! (Ps. 28:9.) EVA HEIKKI Sjuksköterska, Umeå Kort & gott från sommarens läger foto: henrik hjalmarsson Konfirmationsläger i Åhus EN SOLIG SOMMARDAG i juni samlades 21 konfirmander och 14 ledare på Åhus Missionsgård och årets konfirmationsläger startade! Under fyra veckor fick vi lära känna nya vänner. Vi fick också god undervisning, både genom teoretiska lektioner och praktiskt genom bl.a. drama. Vi hade privilegiet att ha nästan enbart sol och fint väder, och vi hade mycket tid för att bada och umgås. Lägret ledde fram till konfirmation i Skepparlövs kyrka. Då fick konfirmanderna även visa vad de hade lärt sig under lägret. HENRIK HJALMARSSON, fadder Barnläger på Strandhem SOMMARENS BARNLÄGER på Strandhem innehöll mycket bad och många vattenlekar och hade temat Den stora resan. Att vara på barnläger är en station på livets resa mot himlen. Alla ledare och barn tyckte det kändes bra att få stanna till här ett tag, innan den stora resan fortsatte. Att Jesus ordnat biljetten och är med under hela resan gör ju inte saken sämre! BODIL MÅNSSON, ledare foto: bodil månsson TILL LIV 09#

20 Själavård Det sjunde budet Gud gav en gång det utvalda, befriade Israels folk ord att följa. De tio buden gäller även i dag, Kristus har befriat oss och vi är kallade att leva efter hans vilja. Under år 2006 undervisar Gustav Börjesson om tio Guds bud, ett bud varje månad. 7 Jag är Herren, din Gud Du skall inte stjäla. Ja, så talar Gud till oss. Han vet hur vi blir frestade. Han vet hur det är i nöden. Han vet hur en människa kan känna och tänka när ekonomin har rasat för henne. När hon ängslas för hyran. När hon måste tänka efter i affären, räkna på det hon har lagt i korgen och kanske plocka ur något och lägga det tillbaka i hyllan. En människa som har det så, kan känna sig utlämnad. Hon kan frestas till att stjäla. Men hon är inte utlämnad. När hon vänder sig till Gud och ber, då hör Gud hennes bön, så att hon får det hon behöver. Hur ska vi beväpna oss mot sådana frestelser? Svar: Vi ska göra det till en vana att dag för dag be Gud om vårt dagliga bröd. Inte tanklöst utan med hjärtat. Hur avgörande denna bön är kan vi lära oss av Agur i Ordspråksboken. Så här återger han vad han har begärt av Gud: Två ting ber jag dig om, neka mig dem inte intill min död: Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig. Ge mig varken fattigdom eller rikedom, men låt mig få den mat jag behöver. Annars kan jag bli så mätt att jag förnekar dig och säger: Vem är Herren? eller så fattig att jag stjäl och vanhelgar min Guds namn (Ords. 30:7ff). MEN HUR ÄR DET I VÅRA DAGARS SVERIGE? Är det nöd och armod som gör att så många faller för frestelsen till att stjäla? Nej, det är det inte. Det är något annat. Det är tidsandan. Enligt den tidsanda som råder i dag skall var och en se sig själv till godo. Det gäller att ha och skaffa. Det gäller att få mer. Därför jagar nutidsmänniskan, hon jagar efter mer. I Nya testamentet finns det ett talande ord för detta pleonexia. Det blir ofta översatt med habegär, men ordagrant betyder det lust till mer. Det är detta begär som präglar vår tid habegäret. Och vi blir gång på gång påminda om vilken makt det har. Hur det gör människor giriga. Hur det gör människor oärliga, hur det förleder än den ene och än den andre till att fuska eller snatta eller förskingra. En sådan makt har begäret. illustration: margrethe johansson Men nu har Gud fört oss in i sitt rike. Vi får leva i Faderns kärlek. Den som släpper Fadern och hans kärlek sugs med av begären i världen. Men om vi håller fast vid Fadern och hans kärlek, då bor hans Ande i oss och vi får kraft att stå emot begären (1 Joh. 2:15ff). Men om en människa har varit oärlig? Då skall hon ställa det till rätta. Det blir en befrielse. Låt mig berätta om ett tillfälle då jag fick se detta på nära håll. Det var när jag gjorde min värnplikt. En förmiddag då plutonen höll till ute på övningsfältet hade jag och en kamrat tilldelats uppgiften att städa kompanikorridoren. Då hände något oväntat. Dörren till expeditionen öppnades och kompaniadjutanten kom ut. Honom hade vi aldrig att göra med, bara när vi kvitterade ut vår avlöning. Men nu kallade han på oss. Kom hit pojkar och se vad jag har här, sade han. Och så visade han oss ett stort kuvert. Ur det tog han fram ett brev och några underkläder. Det är en man som har legat här för länge sedan, sade adjutanten. Han har lagt sig till med några av kronans kalsonger. Det är dem han vill återställa. Han skriver att det är en befrielse för honom att skicka de tillbaka till regementet. Så är det. Orättfånget gods bränner. Det är en befrielse att återställa det. Om du har något sådant som tynger ditt samvete, så vill Guds Ande ge dig mod att ordna upp det. Kanske du sitter fast i något, eller kanske är det en gammal historia som du inte vet hur du skall klara upp. Då kan en präst bli till hjälp. Prästen har också möjlighet att återställa det stulna eller lämna ersättning till den person eller affär eller instans det gäller, utan att säga varifrån det kommer. Vilken befrielse det är att klara upp, det får du då erfara. Och du blir viss om att Gud har gett dig förlåtelse för din synd. GUSTAV BÖRJESSON Prost, Sätila 20 TILL LIV 09#2006